Fan, jäkla skit! Hur kan man må så bra och samtidigt så dåligt av alkohol!? Jag älskar min alkohol och samtidigt hatar jag den! Jag har haft några av mina roligaste minnen när jag har varit påverkad, ni vet när man gör något man aldrig skulle gjort nykter, men man gjorde det med sina vänner och det var så kul!
Samtidigt har jag haft mina allra sämsta, ångestfyllda minnen när jag har varit påverkad. Sådana som sitter som en jäkla ångesttagg i ens själ...
Men när jag dricker så är det som varm och skön bomull runt hela mig. Tills det blir för mycket och jag mår illa eller jag ser mig själv utifrån och tänker att det var ju en dryg jävla kärring som sitter och inte kan hålla truten. Eller som värst, tror att jag är sexigast i världen och bara fullkomligt skämmer ut mig!
Vad hände med den sköna bomullen!!?
Till vardags tror jag att jag inte har några problem med att vara nykterist, men ibland vill man bara festa loss som om det inte fanns en morgondag. Släppa på alla måsten och spänningar och krav på att man ska vara den ultimata människan som bara äter grönkål, springer en mil varje dag och mediterar.
Jag är väl dum som vill ha båda världar, den fria själen som gör crazy saker och den ansvarsfulla som yogar och tränar allt från hjärna till tarmrörelser.
Jag vet. Det är patetiskt att tro att man kan ha kvar en del av sin fria tonårstid när man är 47 år gammal, men fan vad jag saknar en tillvaro där man var mer fri!

@Tossingavis Precis! Jag kom på detta när jag hade varit nykter någon månad. Jag hade en bra uppväxt, inga problem i skolan, ingen alkoholism i släkten mm. Utan det hela började med att jag i 15-årsåldern pga grupptryck och att det ansågs ”coolt” att dricka testade alkohol. Jag var lite blyg också, och den där första gången så hjälpte ju alkoholen mot blygheten. Sedan var det kört, och beroende startade sakta men säkert. I 20-årsåldern så var jag såpass beroende så att jag trodde mig behöva alkohol på alla fester. Senare blev det öl lite då och då under veckodagarna osv till att till slut vara alkohol varje dag. Men jag hade ingen anledning till att dricka, Jag hade en flickvän, ett välbetalt jobb och en rik fritid. Ett jäkla gift är vad det är, som borde vara förbjudet! Vem som helst kan bli fast i skiten. Jag hade ingen anledning till att bli alkis, men blev det ändå.

Jag är så otrolig glad och tacksam för att jag till slut blev fri från kedjorna, och numera mår hur bra som helst. 😍

Dag 20
Sug, sug och åter sug! Vet inte om det är efter alkohol eller nikotin. Tror det är sug efter guldkant, distraktion, stressdämpning, orosdämpning, tillfredsställande av en vana. Jag vet inte. Det kliar i mitt inre och jag kan inte sitta still med benen. Det är som ett konstant stresspåslag. Det har gått åt skogen med koffeinet. Har börjat köpa flaskor med Cola Zero igen. Och jag äter kopiösa mängder snacks och godis. Kopiösa! Det tyder ju på att talesättet "summan av lasterna är konstant" stämmer, men jag vill inte tro det. Då är man ju körd, kan inte tänka mig några hälsosamma laster...

Så här är min revidering av den ursprungliga planen att sluta med alla laster samtidigt:

# Alkohol och nikotin är fortfarande totalförbjudet! (någonting får ju vara heligt)
# Cola Zero får användas ett par veckor till som krycka, men jag ska se upp så att jag inte gör det till en daglig dryck så som innan. (känner dock redan när jag skriver detta att det inte kommer att gå...)
# Socker och bröd är från och med måndag förbjudet. Eller snarare; jag ska inte längre förgifta mig med det! Jag ska hitta andra nyttiga godsaker att frossa i när jag känner för det. Gillar ju bär, hummus med morötter, nötter. (detta är nog det jag ska fokusera mest på just nu)

Nikotin kan jag inte få tag på här (förutom cigaretter, men steget dit är lika långt som att börja med tunga droger, vilket jag aldrig har ens testat) så även om jag har abstinens efter det, så känns det lugnt. Alkohol känns överkomligt än så länge. Jag känner mig inte i riskzonen att köpa hem något. Men jag börjar känna oro inför min mans besök om två veckor. Har märkt att jag redan börjar förhandla med mig själv om att kanske ta och dricka lite den helgen. Bara för att testa och se hur det känns. Kolla av läget liksom. Är det så farligt? Kommer jag att tycka att det är gott? Kommer jag att falla dit igen efteråt? Eller kommer jag bara att hoppa på nykterhetståget direkt igen?
Jag vet att jag inte vill dricka då egentligen. Jag vet med säkerhet att jag kommer att känna mig otroligt stolt över mig själv om jag inte dricker den helgen! När helgen inleds kommer jag att ha varit alkoholfri i 33 dagar – vill jag verkligen börja om på noll? Om jag bestämmer mig för att ge mig tillåtelse att dricka måttligt de två dagarna, så blir ju tiden fram tills dess mycket lättare eftersom beslutet då är taget. Som det är nu så kan jag "se fram emot" två veckors ständigt förhandlande och velande och tänkande. Skitjobbigt! Dessutom fortsätter det ju säkerligen över helgen som han är här. Och jag är rädd för att det kommer att förstöra det fina och roliga vi kunde haft ifall jag ska gå runt och förhandla med alkodjävulen och ha ångest/oro över det. Jag är ju inte riktigt närvarande när det sker och jag blir så självcentrerad och vill helst bara prata om mitt alkoholstopp och mina tankar runt det och hur det känns och hur jag mår.
Vill heller inte förstora detta i mitt huvud och göra det till en grej när det kanske inte är det. Åååååhhhh! Frustration! Tvivel!

Dag 21
Kan inte fatta att jag inte druckit på 3 veckor! Det har inte hänt sedan jag var 13 år gammal! Alltså på 35 år! Inte ens när jag var gravid var jag 100 % alkoholfri. Många lördagar tog jag mig ett snapsglas med Baileys och doppade tungan i under kvällen. Bara för att få känna känslan av lördag/festlighet/guldkant.
Så detta är ju faktiskt jävligt stort för mig! Måste försöka ta in betydelsen ordentligt och inte, som vanligt, sopa det under mattan med tankar som att det är väl inte så stort, många andra har gjort mycket mer, vem tror jag att jag är, "långsam, ironisk applåd", Min pappa som kämpade med alkoholism hade även dålig självkänsla vilket han tog ut på oss när han druckit, och jag glömmer aldrig orden "kom igen när du kan något/har något/gjort något!" så fort man försökte hävda sig och sina förmågor/styrkor/bedrifter. Intellektuellt kan jag se att orden han yttrade hade allt med honom själv att göra och ingenting med mig att göra, men känslomässigt så tar det lilla barnet fortfarande de orden för absolut sanning.
Jag bestämde mig för att aldrig göra likadant mot min dotter, och höjde alltid henne och hennes prestationer till skyarna. Jag ville även visa henne att jag trodde på hennes förmåga och ställde därför höga krav på henne i skolan, i sportsammanhang och socialt. Sa alltid till henne att du kan bli precis vad du vill, jag tror att du klarar vad som helst, du kan bli Sveriges första kvinnliga statsminister, världen är ditt ostron!
Det "roliga" är att nu när hon är vuxen så har vi pratat om det, vi pratar öppet om allt, och hon har meddelat att mitt agerande har gett henne en känsla av att alltid behöva prestera. Hon får dåligt samvete om hon inte gör något produktivt eller något som för hennes liv framåt (behöver inte vara jobb) eller om hon inte utmanar sig själv. Jag har bett om ursäkt för det och förklarat varför jag agerade så, och samtidigt sagt till henne att som förälder vet man ofta inte förrän efteråt om det man gjorde var rätt eller fel. Istället för att föräldrar månadssparar till sina barns första bil eller lägenhet borde de spara till barnens framtida psykologsessioner ;D

@Tossingavis Grattis till 21 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag håller med om att det är stort, megastort. Och du har det värsta bakom dig - nu blir det bara lättare för varje dag som går. Bara du låter bli att ta det första glaset! Aldrig glömma hur illa det var. Aldrig ta första glaset.

Min pappa var alkis och dog i sviterna av sitt missbruk vid 64 års ålder, med söndertrasad lever. Han nådde botten för oss båda, och i februari är det 3 år sedan jag bestämde mig för att jag inte ville traska i hans fotspår mer. Det tillhör de bästa besluten jag har tagit i mitt liv. Själv fyller jag 53 år nästnästa vecka.

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek!

Nu har jag börjat på Annie Graces 30-dagars alkoholexperiment. Så spännande!
Suget (efter socker/nikotin/alkohol/koffein) har varit hanterbart. Imorgon ska jag dra ned på sockret så det blir ju spännande det med :D Speciellt eftersom mensen kom idag också, hur ska jag fixa det här!? Jag tänker att jag ska ändra på ett par vanor som jag har gällande ätandet så får jag se om det hjälper. Typ inte gå hem direkt och sätta mig och äta i min ensamhet utan äta något ute istället. Ska bli spännande att se hur suget efter alkohol blir när jag drar ned på socker. Kommer det att öka?
Jag är i övrigt vid gott mod och har tillförsikt i min förmåga att klara av att bli av med alla mina missbruk. Jag känner mig stark och kompetent.

@Tossingavis Jag råder dig till att vänta med sockret. Hela det första halvåret åt jag choklad som en galning. Jag behövde det. Gör en sak i taget. Viktigast först - vara nykter.

Delge gärna oss andra vad du får lära dig på ”lektionerna”. Det blir en bra repetetion för dig också 🙏🏻

Barnuppfostran är fan inte lätt. Jag har två barn som befinner sig på varsin ytterkant av prestera-skalan. Den äldsta tog examen som psykolog för ett år sedan och den yngsta har en utvecklingsstörning. Man kan lugnt säga att de har behövt helt olika coachning.

Den yngsta är 23 år och henne får man fortfarande behandla som en 5-12-åring beroende på vad det handlar om. Men hon har flyttat hemifrån, till ett LSS-boende, så vi föräldrar gör bara punktvisa insatsstyrkan istället för 24/7 åtminstone.

Och det viktigaste är alltid att man bara gör sitt allra bästa, och det är jag säker på att du har gjort. Din dotter låter som en klok person, hon klarar sig nog bra i livet.

Kram 🐘

Dag 22

Herrejisses! Tror jag har haft min första panikattack eller så är det klimakteriet. Ingen aning! Men runt ett konferensbord med sju andra personer märkte jag att jag knappt kunde hålla tårarna borta. Helt plötsligt och utan anledning! Eller, jag blev lite bekymrad över något som jag inte förstod, men det är inte första gången och jag vet att jag kommer att fatta det sen när jag har tid att kolla närmare på det. Så det var definitivt inget som skulle få mig att börja gråta annars. I alla fall, jag klarar att hålla tillbaka tårarna fram till lunch, men fick sedan halvspringa hem. Storgråtandes, halvt hysteriskt gråtandes mitt på gatan bland andra människor. Helt sanslöst! Det gick bara inte att hålla tillbaka. Ringde min man och pratade med honom under tiden. Han blev ju nervös när han hörde mig hyperventilera och säger till mig att jag ska försöka lugna ner mig. Vilket i och för sig fick mig att skratta lite mitt i alltihopa, för man ska aldrig säga till en kvinna som är upprörd att lugna ner sig! :D Jag gick ju liksom inte och skämde ut mig på gatan för att det var skoj. Hade jag kunnat lugna ner mig hade jag gjort det...
Attacken varade i ca 15 minuter och nu känner jag mig stabil igen. Men fy för sjutton, det var obehagligt att inte kunna kontrollera sig. Som om mina känslor hade kräksjukan! Omöjligt att hindra kaskaden!

@Tossingavis , fy vilken obehaglig situation du beskriver. Hur har du själv tänkt kring anledningen till att det hände? Du har säkert några teorier och vet eller kan tänka dig vad allt handlade om!? Skönt att höra att allt är väl dagen efter . Hur känns det idag?
Kram

@Majaela allt är bra igen, det var bra igen redan efter ca 20 minuter. Jag tänker att det har allt att göra med de senaste två veckorna och att min hjärna inte har kunnat koppla av på den tiden. Det var antagligen som en ventil där det behövde pysa ut lite känslor :D

Dag 24
Helt otroligt hur dagarna bara läggs på varandra!
Allt känns lugnt, men jag misstänker att jag inte blivit utsatt för så många triggers än. Ska bli spännande hur det kommer att gå nästa helg när mannen hälsar på. Ser nästan fram emot om/hur det kommer att trigga mig. Vilka tankar och känslor kommer det att väcka? Kommer det inte att hända något alls?
Deltar i Annie Graces Alcohol Experiment och dag fyra så pratar dem om hur heroinmissbrukare inte hade någon kraftig abstinens när de var i fängelse för att det inte fanns tillgång till heroin där, vilket gjorde det till en icke-fråga. Men när de kom ut ett par år senare så fick de alla abstinensbesvär då.
Vete katten om jag köper det riktigt... Men är ändå lite rädd för att de har rätt, vilket skulle betyda att jag har det så lätt nu för att jag är utomlands och att mina besvär och svårigheter kommer att komma som en chock när jag kommer hem!

Dag 25
Jag får ta och sluta att säga att allt känns lugnt, för direkt efter så mår jag alltid dåligt! Så idag är en dålig dag. Kan inte riktigt sätta fingret på det, men generell oro och kryp i kroppen, irritation, negativa tankar. Har ätit alldeles för mycket socker den här månaden och känner att jag har gjort det till mitt nya beroende. Samma beteende, annan substans. Så från och med måndag måste jag ta tag i det.

@Tossingavis Grattis till dag 25!🥳. Riktigt bra gjort! Det var mycket upp och ned i känslorna för mig i början. Det tar lite tid med återhämtningen av hjärnan. Åt då också mycket socker som substitut. Du skrev om heroinmissbrukare som fick abstinensbesvär först när de kom hem från fängelset och oro för om det kommer att hända dig när du kommer hem. Kan det vara något som oroar och gnager i bakhuvudet på dig? Tänker att mycket handlar om att skapa nya rutiner och ersätta gamla dryckesrutiner. Det är ju något som du håller på med där du är nu. Det blir ju en omställning med omgivningen och att komma till hemmet nykter och nikotinfri. Kanske kan du på något sätt kan ta med dig en del av dessa nya rutiner hem och fortsätta med dem där hemma? Skapa några nya rutiner som passar bättre på hemmaplan? Kanske fundera lite och ha en på vilka nya rutiner du ska ha när du kommer hem?

Kämpa på nu och ha tålamod, det kommer att bli lättare och mer balanserat med tiden. Kram❤️

@Tossingavis Grattis till 25 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Fortsätt du med socker ett tag till, det är en vanlig ”brygga” i början. Det första halvåret åt jag massa choklad dagligen, som en tröst. Viktigast först - vara nykter!

Kram 🐘

Tack för era råd!

Jag tänker att jag inte ska planera in något den första tiden jag är hemma, men jag kommer hem den 17 december så lycka till att hålla mig undan släkt och vänner! Det är ju helt fel tid att vara lite eremit och det är en tid på året då det kryllar av festliga tillfällen... Och ingen hemma vet om att jag slutat. Hmm, det här kommer att bli svårt. Mycket att klura ut med hur jag ska förhålla mig, vad jag ska säga till olika personer, vad jag kan skippa. Kanske jag gör detta större i mitt huvud. När jag tänker på det så tror jag inte det finns en enda i min släkt som skulle ens fråga mig vad jag dricker... Och vänner brukar jag inte träffa över julhelgen så det får bli nästa års problem :)
Så då är det "bara" en plan för hur jag ska kunna hålla mig när andra dricker runt mig. Där jag är nu finns inte det problemet för jag umgås inte med någon så det dricks inte i min närhet. Bara på uteserveringar, men det är inte samma sak.
Okej, så väldigt sparsamt med bokade jobb den perioden i alla fall, så att stressnivån hålls nere. Det är åtgärd nummer ett. Sen vet jag inte mer! :O

@Tossingavis Bra, då har du fått en början på din plan😁. Låt planen mogna fram utan tidspress och stress, sov på saken, vrid och vänd, ta bort, lägg till nytt. Brainstorma fritt och skriv ned olika strategier, sedan kan du sålla i detta. Kanske kan du i förväg berätta att du inte dricker? Att du levt hälsosamt där du är nu och ska fortsätta hemma? ❤️