Fan, jäkla skit! Hur kan man må så bra och samtidigt så dåligt av alkohol!? Jag älskar min alkohol och samtidigt hatar jag den! Jag har haft några av mina roligaste minnen när jag har varit påverkad, ni vet när man gör något man aldrig skulle gjort nykter, men man gjorde det med sina vänner och det var så kul!
Samtidigt har jag haft mina allra sämsta, ångestfyllda minnen när jag har varit påverkad. Sådana som sitter som en jäkla ångesttagg i ens själ...
Men när jag dricker så är det som varm och skön bomull runt hela mig. Tills det blir för mycket och jag mår illa eller jag ser mig själv utifrån och tänker att det var ju en dryg jävla kärring som sitter och inte kan hålla truten. Eller som värst, tror att jag är sexigast i världen och bara fullkomligt skämmer ut mig!
Vad hände med den sköna bomullen!!?
Till vardags tror jag att jag inte har några problem med att vara nykterist, men ibland vill man bara festa loss som om det inte fanns en morgondag. Släppa på alla måsten och spänningar och krav på att man ska vara den ultimata människan som bara äter grönkål, springer en mil varje dag och mediterar.
Jag är väl dum som vill ha båda världar, den fria själen som gör crazy saker och den ansvarsfulla som yogar och tränar allt från hjärna till tarmrörelser.
Jag vet. Det är patetiskt att tro att man kan ha kvar en del av sin fria tonårstid när man är 47 år gammal, men fan vad jag saknar en tillvaro där man var mer fri!

Jag har fallit. Jag kan inte träffa dessa människor mer, de är inte bra för mig. Jag är spänd som en fiolsträng och bara väntar på smygande, förtäckta, kvinnliga hugg, kommentarer och falsk omtanke. Jag trodde jag skulle kunna stå emot, men efter att ha gråtit från och till hela dagen av nervositet, ilska, jobbiga tankar, nyttiga tankar om mig själv och mitt beteende har jag nu tagit beslutet att denna sista gång klara mig igenom detta, med hjälp av min "krycka", och sedan aldrig träffa dem mer!
Hela kroppen skriker att jag vill inte dricka, men huvudet ser inget alternativ till att klara av kvällen. Annars kommer tårarna aldrig att sluta rinna. Alkohol är min sköld så att kommentarer och dylikt inte får något fäste.
Jag vet att jag borde gå härifrån, att tänka på mig själv först och främst och allt annat. Men jag har gått in i panik- och överlevnadsläge nu. Jag ska bara klara den här jävla kvällen. Det enda positiva är att jag inte längre har några tvivel om att jag för all framtid måste bryta med människor som inte vill mig väl eller som påverkar mig på ett negativt sätt!

Men du, om du ändå ska bryta med dem, varför inte göra det direkt. Ring återbud, säg som det är eller skyll på något. Men lura inte dig själv att du inte har något val, att du måste göra detta och därför dricka. Frågar du mig är det en sån där manöver som beroende hjärnan gärna kokar ihop. Hur du än gör, styrka och ge inte upp!

@ Kennie
Jag drack den kvällen... Inga mängder, tre glas vin, men ändå.
Jag har inte druckit sedan dess, så jag ser det som ett litet farthinder i min nykterhet bara. Hela kvällen kände jag efter hur jag mådde, vilka tankar jag hade och hur det smakade.
Två dagar senare åkte vi till Thailand och här kämpar jag verkligen. Ska vara här till månadens slut, och det tar på krafterna. Precis allt är så förknippat med mat och alkohol. Och eftersom jag ju slutat med både nikotin, koffein, socker och alkohol så är kampen fyra gånger så svår! Och så lade vi till jetlag på det de första tre dagarna! Jag har klarat mig hittills, men hade väldigt mycket uppskattat pepp, råd och kloka ord från hela communityn! Männen i sällskapet dricker måttligt, men dagligen, och jag och den andra kvinnan dricker inget. Men den andra kvinnan är smal och unnar sig juicer, läsk, glass, mm. Jag sitter med mitt ljumma vatten och tycker synd om mig själv. Här finns ingen alkoholfri öl eller ens bubbelvatten...
Jag vet att det underlättar att känna att jag inte VILL dricka, och jag har försökt, tro mig! Jag går och tränar på morgonen och försöker identifiera mig som en jälsosam människa som inte dricker. Men frestelserna trycks upp i ansiktet hela tiden och det är som att leva i en strandbar under happy hour hela tiden!
Den här resan bokades innan jag bestämde mig för att sluta dricka och det var inget jag bara kunde strunta i som man gör med en aw.
Jag har också försökt med dag-för-dag-tänket. Typ jag får dricka när som helst, bara inte idag. Det är nog det som funkar bäst, men fy f*n vad jag lider nu. Det finns ingen ände på alkoholtillfällen! I solstolen, på balkongen, på restaurangen.
Jag märker att jag blir mer irriterad på min man, och lite avtrubbad i sällskapet då mina tankar konstant är fokuserade på alkohol.
Be för mig.

Jag skickar styrka! Och nu har du redan klarat några dagar, bra gjort! Kan du njuta av den goda maten? Och tänka att din beroendehjärna försöker få dig tycka att nykterheten suger, se igenom det bedrägeriet! Sen kan jag tänka att det är bättre att unna dig tex en relativt nyttig juice och kanske lite nötter än att trilla dit på alkoholen. Du är ju ändå på semester, och om det att sluta även med socker ökar risken för alkoholåterfall så kan du kanske ompröva det? Eller unna dig massage kanske, om du absolut vill hålla sockret borta? Motion och kaffe kan ju ge nyttig njutning också. Och långsamma promenader i värmen. Men viktigast, tänk att du VILL ju vara nykter för att du mår bra av det!

@Kennie Jag förstår din tanke och jag håller med dig i vanliga fall, men i mitt fall så är jag dels matmissbrukare också och det triggar igång andra missbruk, och dels så väger jag 100 kg på 167 cm, så det känns som botten är nådd även i det missbruket.
Som det är nu, så har de värsta sugen släppt faktiskt. Min hjärna har lite grann kapitulerat inför en hälsosam semester. :)
Jag tycker fortfarande att stilla vatten är supertråkigt, men har hittat fruktshakes som görs på endast is och passionsfrukt/melon/ananas eller vad man vill ha. Perfekt!
Träningen går också bra, tränar fortfarande varje morgon.
Den andre mannen i vårt sällskap har emellanåt frågat om jag vill ha vin/läsk/drink/glass mm, och jag har hela tiden sagt nej, jag är inte sugen. Nu senast sa jag att jag slutat med koffein, nikotin, alkohol och socker, och han reagerade med att lite lättsamt säga att jaja, du är tillbaka igen om några veckor. Så funkar det alltid.
Sånt sporrar mig! Jag ska minsann visa att jag kan lägga om min livsstil och bli en inspiration för andra!

Jag förstår. Och vad stark du är som klarar det. Toppen också med fruktshaken, bra att hitta något som är både gott och nyttigt. Och som många här inne upplevt - det går att ställa om och börja uppleva det hälsosamma livet som en belöning. Jag tänker ofta på morgnarna att gud så skönt att jag inte är bakis. Minns den där tröstlösa känslan av att vara så trött och darrig och ha en massa saker att göra.. Den slipper vi!

Bra att du kämpar på! Vad tycker du är värst? Den där bleka känslan av nykterheten eller ångesten av att ha druckit för mycket? Upplevelsen av nykterheten kan förändras till det positiva om du vill det, men ångesten efter att ha druckit för mycket är tyvärr något man får leva med om man väljer alkoholen.

Dag 32 (-1)
Det längsta jag någonsin har hållit upp. Jag var så grym under semestern, men det har fallit lite nu när jag kommit hem.
Vet inte varför, men det är mycket lättare att vara grym när andra är i närheten. Jag har inte fallit med alla missbruken, men tanken har direkt kommit när jag har varit själv en stund och "haft tillfälle" att fuska. Det gör mig orolig att jag inte gör detta för min egen skull, även om ingen har sagt till mig att jag ska sluta med mina missbruk. Eller är det bara så att det är svårt när man inte har någons ögon på sig? Är detta kanske något som är normalt i början och att jag senare bättre kan lita på mig själv?
Jag påverkas av jetlag på det viset att jag blir nedstämd. Jag har även lägre toleranslängd på sociala situationer än kanske andra har och måste återhämta mig när jag har varit runt folk. Så två veckor med dottern och hennes familj på semester tar ut sin rätt. I två dagar nu har jag bara varit inne och ätit snacks och godis. Men har hållit mig ifrån alkohol, nikotin och koffein. Har inte bestämt mig än om detta är något som min personlighet behöver och ska acceptera eller om det är en del av beroendebeteendet som ska bekämpas...

Dag 36
Sköna söndag. Livet känns harmoniskt. Inga problem igår, men jag har varit otroligt trött den senaste veckan och har sovit oregelbundet och i korta etapper.
Tror inte det har med alkoholen att göra då jag inte haft de här problemen förrän nu efter fyra veckor. Snarare är det jetlag som fortfarande spökar. Eller en sjuhelsikes blandning av alltihop! :D

Dag 36
Sköna söndag. Livet känns harmoniskt. Inga problem igår, men jag har varit otroligt trött den senaste veckan och har sovit oregelbundet och i korta etapper.
Tror inte det har med alkoholen att göra då jag inte haft de här problemen förrän nu efter fyra veckor. Snarare är det jetlag som fortfarande spökar. Eller en sjuhelsikes blandning av alltihop! :D

Dag 39
Inga sug efter alkohol, nikotin eller koffein. Dock är sockerbehovet starkt framträdande. Har fallit dit i tre dagar nu... Har samtidigt gått tillbaka till en konstig sinnesstämning. Är inte deppig eller ledsen, men alldeles tom. Tom på energi, tom på ord, tom på känslor. Väldigt konstig känsla och tankar om varför det är så här, hur länge det kommer att vara och om jag borde göra något åt det.

Dag 41
Ett nytt tiotal!
Har fallit en hel massa när det gäller sockret och är orolig att det snart är alkoholens tur... Har en bjudning på lördag som är ganska lugn, men nästa helg är ett av eldproven. Träff med vänner där vi brukar bada i bubbel och drinkar. Har inte träffat dem sedan jag slutade, så det är nervöst. Hur ska det gå? Hur kommer jag att känna? Blir det svårt? Vad kommer de andra att tycka eller tänka? Blir vårt umgänge annorlunda, och i så fall, på vilket sätt? Det är personer som är viktiga för mig och som jag vill ha kvar i mitt liv, så det är extra viktigt att det går bra. Vilket gör att jag blir mer nervös och mer benägen att kanske ta till ett "undantag" den kvällen. Och det vill jag verkligen inte för om jag tar till undantag varenda gång det blir extra jobbigt, så kommer jag ju aldrig att ärligt kunna kalla mig nykterist!

Jag 2.0
# Jag är en person som aldrig dricker för jag tycker genuint inte att det ger mig något.
# Jag tar genuint hellre en frukt eller bär för traditionella sötsaker smakar konstgjort och alldeles för sött.
# Jag äger fler träningskläder än myskläder.
# Jag äger tillbehör/redskap för minst 5 sporter (tennis, squash, badminton, yoga, styrketräning).
# Mina helger är fulla med roliga, aktiva aktiviteter utomhus.
# Min kost är till största del vegetarisk, med tillägg av fisk och kyckling.
# Jag prioriterar mitt välmående och gör det till lika viktigt som att arbeta eller ställa upp för andra.
# Jag tränar något varje dag för att det är kul och jag mår så bra när jag gjort det.
# Min sömn är viktig och jag sover i genomsnitt 8 timmar per natt.
# Jag behöver aldrig ljuga, smyga, undanhålla. oroa mig eller gömma.
# Jag står ärligt för allt jag gör och säger.
# Jag går alltid med huvudet högt för jag är stolt över mig själv och är en stark och självsäker kvinna.

Dag 11
Känns väldigt annorlunda den här gången. Det går inte att jämföra mitt mindset med de andra gångerna jag slutat! Som natt och dag!
Jag har läst Allen Carrs bok The easy way to stop drinking, och än så länge har den förändrat mitt liv! Jag är lyrisk! (Så många utropstecken, haha)
Den här gången har polletten ramlat ned. Jag inser nu att alkohol inte ger mig något, jag försakar inget, jag SLIPPER att dricka <3
Två helger har passerat utan något som helst sug. Min man har suttit och druckit bredvid mig utan att det stört mig ett dugg. Vi har varit och grillat på stranden, han med öl och jag med bubbelvatten. Vi har haft besök, suttit på uteservering och kollat på vår favoritserie helt alkoholfritt från min sida.
Jag är lugn i själen, sover bättre, min ångest har minskat rejält och allt detta på mindre än två veckor! Endast för att mitt mindset är annorlunda.