Lugnet efter stormen?

200 dagar visar min app. Jag räknar dem inte så noga, men tittar då och då.
Det mesta har lugnat sig. Tankarna kommer mer som en tillfällig vind än en yvig ihållande storm.
Jag lär mig fortfarande om mitt nya liv. Vem är jag nu? Hur mår jag? Vad vill jag? Men en sak vet jag, oavsett vad så är detta liv bättre än det jag hade innan. Jag litar på mig själv.
200 dagar är ju ännu så lite, har ju knappt börjat ;).

Sommaren är iaf underbar, och det är första sommaren som jag verkligen VILAR. Alla tidigare somrar innebar mer booze och mer hangxiety, sämre sömn, sämre relationer... Nu trivs jag bra här, under eken, för att lukta på blommorna.

Peace

Profile picture for user vår2022

@Linalus Välkommen hit! Måste ha missat att du flyttat hit för en vecka sedan😁. Grattis till dina 207 dagar!🥳. Det är nice att sitta under korkeken och lukta på sina blommor🌺🌱🌸💕

Profile picture for user Sisyfos

Grattis till 200 dagar och flytt! Tycker att det är väldigt spännande det som händer i huvudet. Närmare känslorna tycker jag att jag är. Främst då glädje faktiskt. Det är underbart.

Profile picture for user Linalus

@vår2022 @Se klart @Andrahalvlek @Sisyfos
Tack för pepp och svar.
Sommar är sommar och det innehåller många tillfällen när det dricks. En sak som oroar mig lite är att jag typ inte gillar middagar längre... Jag blir supertrött och "tråkig". Jag går mycket hellre och lägger mig och vaknar pigg och sugen på nya saker att göra. Jag är rädd att mina vänner och min man kanske tycker att jag är tråkig, men jag orkar verkligen inte längre än till 22. Någon som känner igen sig?

En annan sak jag reflekterat över är att ibland sköljer en rädsla över mig. En rädsla att jag helt plötsligt ska ändra mig och tycka att det är en bra idé att dricka igen. Jag inser att minnet av alkoholen skapar en oro i magen och känslan är att jag inte litar på mig själv. Jag vet ju nu att jag "klarar det", alltså att vara utan rent teoretisk, men har liksom en orokänsla som ligger där bak att jag själv inte är riktigt att lita på... Svårt att förklara, men det kanske är något man borde prata med någon om nu när man har lite distans...

Profile picture for user Andrahalvlek

@Linalus Det kan jag känna igen. Det är ju aptråkigt att bara sitta och gagga hela kvällen, allra helst när de andra börjar fyllegagga. Då brukar jag föreslå något sällskapsspel eller kubb eller liknande, så vi sysselsätter oss lite. Jag är också väldigt kvällstrött som nykter, och upplever hellre mer om morgnarna istället.

Låt du gubben och vänner tycka vad de vill om att du lägger dig tidigare. Gör det du mår bäst av.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Linalus Man måste bestämma sig gång på gång, tror jag. ”Det här med att vara nykter funkar fint, jag kör på ett halvår till”.

För mig finns ingen oro alls. Jag firar 2,5 år som nykter imorgon och jag kommer inte att dricka igen. Punkt. Varför skulle jag? Mitt liv är så mycket rikare på alla sätt som nykter. Mina känslor är mer genuina, jag är mer närvarande i nuet, alla samtal med andra blir mer på djupet, jag är mer lyhörd och min tajming blir bättre. Vinn-vinn-vinn-vinn-vinn.

Kanske hjälper det dig att sätta ord på de fördelar du upplever med nykterheten? Man behöver påminna sig ibland, inte ta nykterheten för given. Ungefär som med en relation, man måste vårda den.

Kram 🐘

Profile picture for user Linalus

@Andrahalvlek Grattis till 2,5 år!
Jo, det är viktigt att skriva av sig. Man behöver det.
I dag fick jag veta att mitt stöd har börjat "moderera", det fick mig att svajja lite i känslorna.
Men jag är ändå fast besluten att detta är det bästa för mig.

Profile picture for user vår2022

@Linalus Jag känner igen mig, blir också trött vid 22 och orkar inte vara uppe så mycket längre än så. Det som gjorde att man orkade vara uppe längre än så tidigare när man drack, var just för att man hela tiden fyllde på sitt glas och kom allt längre in i dimman. Nu känner jag precis som du att jag vill gå i säng, läsa lite i min bok och sova för att vakna tidigt, dricka mitt kaffe och vara pigg och möta dagen. Kanske är det för att ditt stöd börjat ”moderera” sig som du känner en rädsla att du ska börja svaja och tycka att nu kan du ju kontrollera dig och kan väl ta ett glas? Eller att känslan kanske egentligen är att du känner dig lite sviken av att stödet börjat moderera sig, inte längre finns där vid din sida som tidigare? Ett stöd där känslan varit trygg och att det här har vi varit två om. Det måste vara tufft med att du nu ska stå ensam utan det stödet, men det är bara du som vet hur det blir om du tar ett första glas. Det blir precis som tidigare, vilket gjorde att du gick med här i forumet, för du trivdes inte i det och det var ett problem. Det kommer att bli precis som då, det vittnar hur många som helst om här. Triggerhjärnan vaknar och börjar skrika efter alkohol i tid och otid. Orka vara fast besluten för att det är det bästa för dig att avstå, det är jag helt övertygad om och samma sak gäller för mig. Det jag har skapat en rädsla för är just att ta första glaset och trilla dit igen, det gör mig livrädd! Att falla och komma i fängelset igen tillsammans med alkoholdjävulen!

Kanske kan du försöka berätta för ditt stöd hur viktigt det är för dig att få förståelse för ditt beslut och få stöd i det, att det gör ditt liv så mycket bättre att vara nykter. Om du inte kan få stöd i det, så får det väl vara så. Du är stark och du vet vad som är bäst för dig. Sedan kan man bara göra jobbet själv, men stöd är ändå skönt att ha.

Vi är ditt stöd, du väljer ett liv i frihet utan att förstöra din hjärna och kropp med giftet alkohol. Kram❤️