av William W

William W
tis, 2023-03-21 - 17:58

Hej! Har följt detta forum under lång tid och kände det var dags för mig att skriva något. Jag är nyss 50 år fyllda ,och har insett sedan några år att jag självmedicinerat med alkohol mot ångest och social fobi. Jag har många gånger bestämt mig för att dra ner på alkoholen,och har stundvis lyckats att hålla mig till helgerna. Dock konsumerar jag mer än vad som är hälsosamt. Det är något som händer när fredagen kommer,som ett tvång att dricka alkohol och gå på krogen . Misstänker jag kan ha adhd eller add som aldrig blivit utredd, eller så är jag bara en allt eller inget person. Har tidigare varit arbetsnarkoman med eget företag i 15 år,och gick in o väggen hårt. Är en sk högkänslig personlighet. Mitt mål nu är att försöka hålla mig borta från krogen och försöka få ett sundare förhållande till alkoholen. Har en vän som är nykter alkoholist sedan några månader och kämpar på. Han drack dock på heltid dygnet runt. Känner även jag behöver hitta andra människor att umgås med,där allt inte kretsar kring fest och alkohol. Trodde aldrig att just jag skulle hamna här,och sitta och skriva om min alkoholproblem ,men sanningen är att jag har ett beroende. Jag tog modet till mig och gick till en läkare i den lilla stad jag bor i och bad om hjälp. Tyvärr blev jag så dåligt bemött och nedvärderar och erbjöds ingen hjälp. De hänvisade mig till socialtjänsten. Jag kontaktade även dom och fick en tid,som jag så klart avbokade och tyckte att nu var jag på gång och klarade allt själv. Har alltid varit en person som inte ber om hjälp men hjärna hjälper andra och tar hand om andra .
Jag tänker försöka klara detta nu genom att ta en dag i taget. Om det inte funkar så får jag ta hjälp utifrån. Men det är så mycket skam och ångest just kring detta med beroende. Men när jag här och har inte druckit något sedan i helgen och tänker vara nykter fram till helgen då jag ska umgås med en vän och inte gå på krogen . Vi får se om jag klarar av att lära mig dricka måttligt. Har klarat nyktra veckor förr,men skulle nog behöva en längre vit period för hälsans skull. Skönt att få skriva av sig lite och erkänna problemen för andra. Är imponerad av alla här som kämpar på och delar med sig. Tar gärna emot tips och råd från andra som kämpar.
Ha det så gott alla!

Källarmannen
tis, 2023-03-21 - 19:51

@William W Strongt att Du öppnar dej, och jag kan varmt rekommendera att du kör programmet här, ett avsnitt i veckan. Jag har just gjort nummer 4. Jag är 60 och lyckligt gift, utflugna fina barn men både jag och frun dricker gärna, inte så vi blir dyngraka men tar gärna lite alkohol varje dag tyvärr. Jobbar med att bryta den vanan, men som idag så hade jag haft en tuff dag på jobbet, tog en folköl och en liten Wirre för att varva ner, inte bra helt klart. Sen kom frun hem och hade också haft det tufft på jobbet, och så fanns det en öppnad vinare från gårdagen så hon tog ett glas, och jag tog ett jag med då. Nu kikar vi på TV och dricker vatten. Men svårt att låta bli. Jag har i alla fall, sen jag gick med här och kör programmet kommit ifrån att gå ner i källaren och smygsupa, det är min stora vinst. Små steg framåt, och jag önskar Dej all lycka till. Bara att gå med och erkänna är ett stort steg!

Pianisten
ons, 2023-03-22 - 11:47

Hej William, välkommen hit!
Skamen den skamen, kanske den värsta dräparen av dem alla. Några tankar från mig; Ångest är extremt förknippat med alkohol och den vanligaste förklaringarna man har för att man dricker för mycket. Det många inte ens vet eller blundar för är att ångest också är en ren biverkning av alkohol. Du dövar alltså ångest genom att dricka som ger ångest för att sedan dricka igen, MAO du självmedicinerar tillslut biverkningen av självmedicineringen, osv, osv.
Du kan givetvis ha en underliggande orsak till ångest från början, vara en högkänslig person, (identifierar mig också som det) ha nära till oro, grubblerier etc men vill du jobba med det måste en stor del av din konsumtion bort och det är ganska sannolikt att du upplever att ångesten blir ett mycket mindre problem efter det.
Det luriga är att man ofta uppleva ett högre ångestpåslag i startskeden av en nykterhet, kroppen vill ju ha det giftet den alltid får, det är dess normaltillstånd. Tiden är den jobbiga med nykterheten, att hålla ut och intala sig att det kommer bli bättre!
Du skriver att när fredagen kommer är det som ett tvång, också typiskt. Människan är ett extremt vanedjur, den vill göra allt enklaste väg för att spara energi. Du kan känna att månd-torsdag går utan problem men när fredagen kommer känns det omöjligt. Fredagen är typiskt, en särskild känsla i kroppen, arbetsveckan är gjord och kroppen är helt inställd på "belöning" och avkoppling, det är det vi blickar mot hela veckan. Går jag emot den blir det väldigt obehagligt och oroligt. Vad ska jag nu göra istället?
Se dina vanor som upptrampade stigar i hjärnan. Man behöver nöta nya vanor ett långt tag för att trampa upp en ny stig men med ihärdighet blir det tillslut en lika enkel väg och du kan njuta fullt ut av en fredag ändå med god mat, ett roligt tv-program och känslan av kommande sovmorgon, men det tar tid!

Det är en sorglig vård vi har kring detta området idag. Jag kunde dragit en längre novell om min resa mellan olika instanser jag kontaktat men tillslut gick det! Det lustiga är att det visade sig att en "vanlig" allmänläkare skulle bli vändningen i hela mitt liv. Med väldigt små medel som en sjukskivning och ett par mediciner för nedstämdhet och ångest så fick jag den hjälpen jag behövde för att komma på banan. Jag började att lära mig dricka kontrollerat och gjorde det under ett par år men upptäckte att det skedde en ytterst långsam smygökning igen. Trots alla mediciner och mitt låga intag så kände jag en liten ångest återkomma så för bara några månader sedan bestämde jag mig för att bryta helt och har aldrig mått bättre.

Sammanfattat vad jag vill säga att ge aldrig upp. Tillslut hittar du rätt väg, så länge man aldrig ger upp! Låt tanken ligga och växa med tiden om det är värt att försöka fortsätta dricka.

Amanda L
ons, 2023-03-22 - 23:51

@William W Jag började dricka i tonåren, också pga social fobi och enorm blyghet. Problemet blev inte löst av det, däremot utvecklade jag ett alkoholberoende. A skapar numera bara ångest. Känns så skönt att slippa den. Hoppas du hittar din väg här, finns så mycket erfarenheter och bra människor här att få hjälp av. Lycka till!☺️