Hej, hej!
Ny här på forumet och detta är mitt första inlägg.
Har länge misstänkt och på senare tid vetat att jag inte kan hantera alkoholen. Har druckit varje helg och alla dagar på semestrar sedan jag var 13 år. Det blir 30 år i år... Det är inte normalt drickande! Alldeles för full, pinsam, älskar alla, kramig, enormt självförtroende och ego, känslosam och även lite obstinat och arrogant emellanåt - så blir jag när jag dricker. Vaknar alltid med ångest över vad jag sagt och gjort. PINSAM! Och pinsammare blir det ju äldre jag blir. Har sedan min flytt till England börjat dricka ensam på mitt rum ibland och känner därför att nu går det snabbt utför och jag vill inte längre!
Är inte riktigt redo för någon AA eller så men har berättat för min mamma och syster om mina problem. Tycker att det här forumet verkar toppen! Jag hoppas att ni kan hjälpa mig med lite funderingar jag har, antingen från ert eget perspektiv eller från en professionell ställning:
# Är det bäst att fortsätta leva normalt, alltså gå med vänner ut och äta, ut på pub, festivaler, mm, eller är det bättre att hålla sig ifrån sådant i alla fall i början?
# Eftersom jag har en klassiskt missbrukarpersonlighet (har både rökt, haft ätstörningar och missbrukat Cola Zero) så är jag rädd för att hamna i ett nytt beroende. Ska jag vara "snäll" mot mig själv i början eller sluta med allt som jag riskerar att bli beroende av, såsom socker eller shopping?
# Som singel, ska jag hålla mig ifrån att dejta tills jag varit nykter en viss tid á la filmen 28 dagar, eller spelar det mindre roll?
Okej, jag tror jag håller här för tillfället :)