Min sambo är alkoholist

Profile picture for user Mammatilltvå

Min sambo har alkoholproblem och har haft det sen vi sågs. Dricker i smyg och gömmer. Jag hatar semester och lediga dagar. Vi har två små barn. Han lovade innan semestern att inte dricka. Nu är vi åter på jobb och jag tror inte han var nykter en enda dag under semestern. Han dricker mest efter vi andra lagt oss eller sitter ensam i garaget tills vi somnat. Vissa dagar dricker han från mitt på dagen och fortsätter till kvällen. Han är oftast rätt skötsam och är mer trevlig då han druckit än inte. Om han dricker sig full tills han spyr gör han de oftast efter vi somnat. Trött o seg om dagarna. Har länge haft en väska packad åt mig o barnen ifall han är elak. Har hänt att han hotat mig, sagt att han ska döda mig men gör oftast inget. Nån gång har han hoppat på mig då jag lagt mig för att sova om jag tex opponerat mig. Han har även knuffat o tagit i mig hårt några gånger. Har även hänt att jag kommit hem till barnen efter jobbet o pappan är full o glad. Känns ju hemskt. Hemskt även för barnen att på natten krypa upp i våran säng bredvid en full pappa som luktar alkohol. Jag vägrar sex då han är full och är inte speciellt sugen annars heller vilket han tycker är konstigt. Han dricker de flesta lediga dagar och då han jobbar kväll efter jobbet. Nykter dagtidsskiften. Men det går lite i perioder ibland. Bättre och sämre. Kan inte heller lämna honom, vill inte att mina barn ska få bo med honom varannan vecka utan mig. Tänk om han är full på natten tex och de behöver hjälp. Har börjat få ångestsymptom och kan inte dela med mig om mitt liv till en enda person i världen. Tänk om någon skulle kontakta soc tex. Rädd.

Kan inlägg i forumet spåras till ens mailadress eller kan man lugnt skriva här?

Profile picture for user Li-Lo

Först vill jag besvara din fråga: Du är anonym här på forumet och den mailadress du använt för att skapa kontot är skyddad av alkoholhjälpen.

Nu till det du skriver. Vilket otroligt stort och viktigt beslut du tagit om att skriva här och sätta ord på vad du och barnen faktiskt är med om. Jag gissar att det är förknippat med många tuffa känslor. Du är inte ensam om att känna dig ensam och rädd. Så klokt av dig att dela detta med oss på forumet, i anonymitet kan en ibland vara helt uppriktig. Det låter som att du och dina barn lever i en krigszon där du alltid behöver vara på din vakt och du har redan tänkt att ni skulle må bättre om du avslutade relationen. Du känner dig låst av rädsla för att det skulle kunna innebära gemensam vårdnad och växelvis boende. Du känner naturligtvis till din situation bäst samtidigt vill jag gärna säga att så är inte alltid fallet. Och få beslut tas för alltid.

Då du nämner att det förekommer hot och våld vill jag gärna rekommendera dig att ringa kvinnofridslinjen 020 505050 eller polis. Att identifiera sig som våldsutsatt är för många svårt och det kan kännas svårt att tänka att ens partner begår ett brott. Vad tänker du om det?

Det här kanske är första gången du berättar om hur du tänker och känner och jag tror att du kommer få flertalet svar från andra användare som känner igen sig. Det är tydligt att du vill skydda dina barn och att du nu börjar öppna upp och att du skriver här för råd är ett steg i rätt riktning.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Pan pan

Som svar på av Mammatilltvå

Känner igen mig i dej❤ förstår precis hur du känner. Samma problem här. Vi har två barn och orkar inte så länge till med denna jävla smygdrickandet men är så rädd att dom ska vara hos honom varann vecka och jag inte vet om han är full. Jag är så himla trött i både kropp och själ och det är så jobbigt att alltid vara osäker på om han har druckit eller inte. Litar inte på något han säger. Kram till dej❤

Profile picture for user Oslo

Men han har ju inte rätt att ha barnen om han inte är nykter? Nu bor jag visserligen i Norge, men räknar med att det är ganska likt.

Jag har berättat för läkare och begär numera ett blodprov som tas 1 gång i månaden där han kan bevisa att han är nykter för att han skal få umgås med barnen. Skulle det visa nått annat så kopplas barnevernet (soc) in.

Jag tänker att om du går ifrån mannen och berättar hela situationen så är det inte säkert att han ens får rätten att ha barnen 50%. Iallfall inte om han inte är nykter. I norge måste man på ett så kallat mäklarsamtale om man har barn tillsammans, och där har du møjlighet att berätta allt och därmed ställa krav om nykerhet osv..

Profile picture for user Oslo

Førlåt om jag var lite kort i kommentaren, menade inget illa. Ville bara skriva just det. Att han inte kan kräva barnen, så du behöver inte vara orolig för den biten.

Men det är såklart en större bild här.

Jag har gått igenom en liknande resa, med två små barn, smygdrickande i många år, barn, men kanske aningen mindre destruktiv i sitt beteende. Min sambo har uppenbart också haft en alkoholberoende och går på anatbus idag och tar blodprover. Men elakheten har aldrig vart där på samma sätt.

Jag har skrivit en del här i det sista och det kan hjälpa när man inte vet hur man tänker och vad man vill.. förutom just att allt skal bli bra igen..

Profile picture for user Jasmine

Här kan man bara söka frivilliga samtal i Familjerätten. Om den ena parten vägrar att gå på samtal så kan ingen tvinga henne/honom. I så fall kan man få enskilda samtal.

Mammatilltvå- jag förstår din oro när det gäller skilsmässa och barnen! Men, om det framkommer någonstans (skola/förskola etc) att barnen far illa av att din man dricker så är de skyldiga att göra en orosanmälan till soc. och då kommer det att göras en utredning. Det är inget som kommer att drabba dig, dvs du behöver inte vara rädd om det händer.

Jag är absolut ingen expert på det här området, men ville bara delge det jag själv sett på nära håll. Jag har inte varit i samma situation som du, så kan bara skicka styrkekramar och förståelse, pappan till mina barn är väldigt skötsam och jag är aldrig orolig över barnen. Men, har som sagt sett liknande det du går igenom i min bekantskapskrest.

Fortsätt skriva här så du får en ventil i vardagen!

Kram ?

Profile picture for user Oslo

Kanske man kan orosanmäla sin egen man? Jag fattar att det såklart låter helt extremt, och mest sannolikt är det heller inget alternativ i nuläget. Men i praktiken så borde det väl gå?

Profile picture for user Mammatilltvå

Nu har han lovat att inte åka till systembolaget på ett tag i alla fall.. då förväntar han sig att jag ska vilja ha sex. Jag har försökt förklara att den törn min kärlek till honom fått pga alkoholen inte försvinner bara över en natt för att han lovar nykterhet... det kan ta tid att få förtroende. Dessutom vet jag ju att han inte kommer att hålla sitt löfte. Men försöker ha sex med honom ändå och se om han håller sitt löfte. Känner mig lite besatt av att kolla igenom hans gömmor om han har druckit även om jag vet att han har det. Men vad och hur mycket. Som att man vill ha bevis.

Profile picture for user Oslo

Ja det förstår, det är väl så vi funkar. Jag har läst en bok som heter - du är viktig av Carina Bång. Kanske kan vara nått?

Min resa har pågått i flera år. Till slut orkade jag inte mer. Jag vet inte vart du är i din, men jag önskar sig lycka till!

Profile picture for user Mammatilltvå

Tack för tips ska kolla då jag orkar.
Han har jobbat en del men druckit sent efter jobbet och är sen helt slut då han ska vara med barnen dagen efter på morgon och förmiddag. Är det inte starköl så är det 3.5 or. Tror han försökt hålla sig några dagar här men då är han så sur elak och grinig. Både mot mig och barnen. Sen fick han en släng av feber, var det av abstinens eller var han sjuk? Hatar att vara så misstänksam. Men det är inte mitt fel att man blir så.

Profile picture for user Mammatilltvå

Är också så less på snarkandet. Jag vet ju att han snarkar sju gåmger värre då han dricker. Och jag är jättekänslig. Det gör mig irriterad att jag ska sova ännu sämre än vad jag redan gör för att jag ska vakna av snarkande kanske 5 eller fler gånger på en natt. Vaknar redan 1-2 gånger varje natt pga barn. Fan jag hade ju sluppit det om han inte druckit. Gör mig arg. Kanske jag är som en kärring, gnällig.

Profile picture for user Olycklig Make

....är otroligt jobbigt.
Jag har/är oxå där.. jag har efter många år valt mitt eget liv och mitt liv med mina barn och för mig betydde det att jag begärt skilsmässa. Inte bara pga beroendet, vi har haft mycket andra problem oxå.
Jag gick i många år och våndades precis som du.
Läs gärna min tråd om min resa, den kanske kan ge dig råd eller styrka i din.
Vi är flera som levt precis som du gör här, och många av oss har tagit oss vidare.

Min start på min resa ut ur medberoendet var när jag lyssnade på boken "djävulsdansen, bli fri från ditt medberoende" och fler av oss har fått hjälp att komma vidare tack vare den.
Det handlar givetvis inte om att du ska lämna din sambo, den ger dig hjälpmedel att hantera medberoendet och ger dig verktyg och förståelse för ditt medberoende och den beroendes situation.
Kanske kan du oxå få hjälp med att få rätt på dina känslor, få hjälp med att välja dig själv, dina känslor istället för att skydda, dölja och sätta den beroende i centrum.

Fortsätt att skriv här då det hjälper otroligt mycket att skriva av sig.

Hoppas du får sova och slipper för mycket snarkningar inatt, vet exakt vad du menar!

Profile picture for user Kennie

Jag blir orolig när jag läser att din sambo varit våldsam och hotat att döda dig. Att han dessutom anser att du ska ställa upp på sex för att han inte dricker är också ett tecken på något sorts kontrollbeteende. Spontant är min känsla att du ska ta varningssignalerna på allvar. Du skulle kunna börja med att rådfråga en familjerättsadvokat, jag tror inte att han skulle få gemensam vårdnad om han fortsätter dricka som nu.. Går det att prata med honom när han är nykter? Finns det någon anhörig som kan stötta dig?

Profile picture for user Mammatilltvå

Hej nej tyvärr finns det ingen att rådfråga. Det är för skambelagt för mig plus att tex min mamma o pappa skulle må så dåligt av att veta hur vi lever att jag inte kan utsätta dem för det. De vet en bråkdel och mår redan dåligt över det.

Nu har han varit på systemet igen. Ska kolla imorrn på morgonen vad som finns och sen försöka kolla igen då jag kommer hem så jag får veta om han druckit ensam hemma med barnen.

Oftast blir han arg och skyller på nåt annat i livet som gör att han dricker och ibland dricker han för att vi inte har sex. Givetvis vet jag att så inte är fallet men det är några av hans bortförklaringar.

Han gillar verkligen inte att jag kontrollerar honom som han säger. Om han får veta att jag vet vad han köpt eller liknande så snokar jag. Men brukar säga att jag känner lukten. Men det är faktiskt väldigt svårt att känna på hans lukt när han druckit.

Ikväll var han extra glad och det var ju för att han hade varit på systemet i em.

Profile picture for user Mammatilltvå

Har många gånger varit frestad att berätta för mina närmaste kollegor så de vet, söker inte medömkan men ibland är jag bara så orolig för barnen. Men, i mitt arbete byter man sina närmaste kollegor då och då så jag vet ju inte hur länge just dessa är mina närmaste. Även min chef hade kanske behövt veta men litar inte på henne. Eller någon på barnens förskola, ibland om han är inne i en riktigt dålig period kanske jag hade behövt lämna barnen efter mina tider bara och inte hans tider. Men då är jag rädd att de gör en anmälan. Sen vill jag ju inte att de ska se på honom i dålig dager. Tror han skulle bli så arg på mig och besviken om jag jade berättat.

Berättade för hans mamma några gånger och hon tyckte så klart det var jobbigt att höra mm. Men ville att hon skulle ha förståelse ifall vi gick skilda vägar. Sen sov hon över här och då såg jag hur hon drack vin som hon hade med sig, i smyg då hon trodde jag sov. Sen dess sjönk mitt förtroende till botten för henne kring detta.

Profile picture for user Olycklig Make

...i din närhet bör det finnas som du kan prata med. Vet själv hur det är med skamkänslan i att berätta detta för någon men det är ett våra egna största bekymmer som medberoende.

Vill återigen be dig att ta dig tid att lyssna/läs boken "djävulsdansen" all denna problematik tas upp där. Den var en sådan ögonöppnare för mig så jag tillslut orkade/vågade ta steget att faktiskt lämna min fru efter alla år.med bekymmer då jag insett att jag inte kan hjälpa henne, det kan bara de själva när de insett deras problem.
Men vi medberoende kan ta oss ur det även om det är jobbigt.

Vi bäddar in den beroende och skyddar dem från omvärldens möjlighet att upptäcka det när det snarare borde vara tvärt om.
Idag är det en sån stor skam att leva ihop med en beroende men börjar man skrapa på ytan är det så otroligt många som lever i en familj och döljer hemligheter. Det är inte din skam, det är inte du som har sjukdomen.
Däremot är medberoendet oxå ett helv...

Jag lovar dig, det hjälper att berätta.
Om det så är en kollega eller någon av dina vänner!
Kan kanske vara skönt att slippa blanda in familjen i början.
Kan bara säga att från min egen erfarenhet så har jag haft en kompis sedan många år som jag har pratat med om mina bekymmer och för det är jag honom evigt tacksam, han har alltid funnits där för mig.
Om inte annat så finns det alltid stödgrupper att ta kontakt med, det har du ju redan delvis gjort eftersom du skriver här .
Detta forum är oxå ett fantastiskt andningshål för sina bekymmer.

Men som sagt någon i din omgivning borde det finnas som du kan välja. Är de rätt typ av vänner kommer de inte att vända dig ryggen utan snarare kanske du kan få en utsträckt hand som kan hjälpa dig i många jobbiga stunder och tro mig det hjälper otroligt mycket att få börja släppa på sådant man gått och burit på själv länge ?

Vi andra här finns oxå?

Profile picture for user Li-Lo

Börjar med att säga att det är starkt av dig att fortsätta skriva här. Du har fått flertalet råd och visad omtanke av andra användare. Om jag förstår dig rätt känner du dig ensam i detta och nästan lite kidnappad för att du samtidigt som du vill berätta om hur det faktiskt är rädd för hur det kommer påverka din partner. Och att det kan leda till våld? Det låter som att du just nu aktivt har börjat leta efter någon att berätta för, och kanske övar du genom skriva här att berätta för oss. Det är du inte ensam om, inte heller att på sätt och vis känna en impuls att liksom skydda den som beter sig illa.

Om du just nu inte hittar någon att tala med undrar jag om du har fått kontakt med kvinnofridslinjen? 020 505050. På deras hemsida finns även information om normaliseringsprocesser. Kanske kan det vara hjälpsamt för dig att ta del av?

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att se sig sig själv som brottsutsatt kan vara problematiskt. Att få en professionell kontakt är för många bra och ibland avgörande. Hur tänker du om det?

Att alkohol förändrar personer och ökar risken för att våld, hot och kränkningar är ett fakta och något du är smärtsamt medveten om. Även om den påverkade personen aldrig skulle göra det den gör under berusning så påverkar det naturligtvis hela relationen. Det går inte att dela upp, det är inte två personer så att säga utan samma. En person som har allt ansvar för sitt eget drickande och beteende.

Om det är något vi kan hjälpa dig med är du välkommen att skriva under fliken frågor, dit det endast är vi i admi som har tillgång.

Om du har en kontakt med kvinnofrid, fint, om inte så passar jag på att berätta att du kan vara anonym i din kontakt även där.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Mammatilltvå

Nu är jag här igen och skriver. Har kommit på att han kanske är nån form av periodare?? Han dricker nästan alla sina lediga dagar och då han jobbar kväll. Förmiddagaskiften är han nykter. Nu är en dålig period. Först var han så fruktansvärt sur och otrevlig men sen kom han sig iväg till systemet och han va så glad oxh sprallig då han kommit hem. Men jag visste ju varför. Det var igår och imorse kollade jag, då hade han druckit nån dl sprit igår. Sen kollade jag igen idag efter jag jobbat klart oxh då var det borta en öl och kanske 1-2 dl sprit. Han var hemma med våra två små barn idag. Inte nykter alltså. Nu har han nog druckit lite till. Då är han trött imorrn då han ska vara med barnen oxh jag måste jobba.

Sa idag att han luktar nåt. Då blev han arg och sur och sa att jag anklagar honom som är oskyldig. Men jag visste ju. Har laddat två veckor för att berätta för två närmaste kollegor. Men det tar emot då de väl är dags. Vet inte hur jag ska säga det. Om jag vill dela det.

Han tänker ofta på sex. Jag är alltid typ helt off och absolut noll vilja då han druckit. Även då han är nykter för han föesöker ju dölja drickandet så hur ska jag då veta om han är nykter. Nån dag sen så la han sig o hölll fast mig och utövade makt mot mig o hotade. Han låg på mig med all tyngd och drog ner mina byxor. Fingrade och juckade men stoppade inte in nåt. Sa flera gånger att jag inte vill och bad honom sluta. Till slut gick han på toa då gick jag iväg. Tänkte där och då att jag aldrig mer ska ha sex med honom. Sen hotar han att döda mig ofta. Tror det bara är nåt han säger, tomma hot. Men det känns faktiskt ändå obehagligt ibland. Jag ska strypa dig inatt till exempel.

Att lämna detta är inget alternativ då jag absolut vägrar låta barnen vara med honom utan mig varannan vecka. Helt uteslutet. Märker att barnen tycker att han är trött och oengagerad. Han sover ofta då han är hemma med dem berättar ena barnet. De får titta på tv. Men jag måste stanna för barnen får absolut inte vara varannan vecka med honom utan mig.

En annan sak som jag tänker på är vad som skulle hända om jag dog och ingen annan på denna jord vet hur vi lever med honom. Då blir barnen kvar ensamma i detta.

Profile picture for user Backen123

Åh vad det gör ont i mig att läsa din text ❤ att vara rädd i sitt hem är hemskt, så ska ingen behöva ha det och det vet du. Att sitta fast i rävsaxen kan kännas hopplöst. Du behöver hitta styrka nånstans, för din och dina barns skull. Funkar det att åka iväg en helg med barnen, andas. En sak jag gjorde det var att spela in samtal som jag visste kunde spåra ur, ville ha det för att kunna påminna mig själv eller som i ditt fall användas i bevis.... Och jättebra att du skriver här, att sätta ord på det som snurrar och få hjälp med att få ordning på kompassen för till slut vet man varken ut eller in

Profile picture for user Nordäng67

Låter som en hemsk situation. Och faktiskt är det ju våldtäkt han utsätter dig för när han tvingar sig på dig på det viset. Även om "den inte var inne" så är det ju det. Fruktansvärt otäckt när någon man inte rår på fysiskt gör så. Tycker definitivt att du ska prata med människor som du känner att du litar på och som står dig nära. Även om det inte förändrar din situation hemma är det ändå skönt att dela svåra saker med någon. Bra att du skriver här så du kan följa dig själv och få stöd. Svårt när man har barn ihop, det är ju inte bara att lämna. Som du skriver, att lämna barn ensamma med honom verkar allt annat än bra. Tror du att du har möjlighet att få ensam vårdnad? Är du säker på att han skulle vilja ha barnen halva tiden? Kram

Profile picture for user Bestemor

Det är åtalbart det han utsätter dej för!
Stanna inte kvar i den livsfarliga situationen. Ta råden här på allvar och sök hjälp!
????

Profile picture for user Kennie

Jag tror att du skulle få ensam vårdnad om du berättar vad han utsatt dig för. Det är helt sjukt att han tvingar sig på dig, en sådan person går inte att lita på och risken är stor att det eskalerar. Fly med barnen, berätta för socialtjänsten och sök hjälp.

Profile picture for user Azalea

Han har ingen rätt att göra så mot dig och det är helt fel av honom.
Du äger din kropp och vill du inte så ska det accepteras.
Du måste vara rädd om dig och det verkar som en riktigt farlig miljö du lever i. Vi fungerar ju tyvärr så att händelser blir normaliserade och vi lär oss leva med fula ord, hot och påhopp men det är bra att du skriver här.
Det är en bit på väg att säga stopp för hur han behandlar dig.
Varken fysisk eller psykisk misshandel är tillåtet.
Packa en flyktväska ( om di inte redan flyttat), kontakta socialtjänsten, ta samtalsstöd och hemskt kanske, men spela in när han är hotfull som du kan ha som bevis.

Var rädd om dig?Kram Azalea

Profile picture for user Mammatilltvå

Ofta vet jag att han har druckit o de kan handla om öl vin eller till och med sprit. Men jag kan inte känna det på hans andedräkt? Varför inte? Jag kan känna det på lukten i rummet efter han sovit tex men inte på andedräkten.

Profile picture for user Backen123

Därför tog det sådan lång tid att förstå var problemet låg, såg tomflaskor men aldrig att jag förstod när det dracks. För på min man märktes det inte heller alla gånger.

Profile picture for user Mammatilltvå

Har pratat med honom vid flera tillfällen senaste tiden. Bett att inte åka o handla något. Men bara en stund efter han sagt att han inte ska åka så gör han det ändå. Men han erkänner det ju aldrig. I måndags köpte han en 7a vodka och ett antal öl. Idag är det onsdag em och kvar finns kanske max 1 dl sprit. Han har mestadels druckit på kvällen då barnen sover och jag isolerat mig i barnens rum. Han menar att jag är ju så tråkig som sover om kvällarna heller än att umgås med honom. Men jag har sagt att han smyger ju med sitt drickande och jag har svårt att avgöra om han är nykter eller ej och själv ljuger han ju jämt. Så då väljer jag att hellre sova då barnen sover än att vara med honom. Jag har försökt be honom söka proffessionell hjälp nu men det aldrig det skulle ske. Han sa att han kan välja att inte åka till systemet så han behöver inte någon hjälp att sluta. Jag sa då att okej då bestämmer vi att du åker inte till systemet och om du mot förmodan gör det så söker du proffessionell hjälp. Men det förslaget gick inte hem. Såklart.

Idag tredje dagen hemma med barnen för honom och idag har det försvunnit ca 0.75 dl sprit medan han var hemma med barnen. Det märks ju så klart inte, märks knappt när han druckit en halv 7a.

Nu har han ca 1.5 dl kvar. Vad ska man göra?

Vill inte ha delad vårdnad och lämna dem med honom. Ofta är han så sjukt svårväckt på morgonkvisten och jag antar att han då många gånger förmodligen är halvt avsmullen. Tänk om barnen inte får liv i honom.

Varför dricker han knappt en dl idag? Hjälp mig att förstå?
Hur ska man orka leva med detta i längden?

Han får ofta ont i ryggen och då dricker han ännu mer. Nu hade han ont i ryggen och som ett band över bröstet. Ångest?

Han menar att om vi hade haft det bättre tillsammans och han hade känt att det var värt att kämpa för så hade han varit mer motiverad att sluta. Då ställde jag frågan om barnen inte äe nog motivation? Men han menar väl att dem har han alltid kvar.

Tack för att ni lyssnar.

Profile picture for user Viola canina

Skillnaden är väl det där med sexet, då. Min sambo har inget intresse av det alls (och det har inte jag heller längre, för den delen). För mig personligen är snarkandet bland det värsta (av alla hemska saker) eftersom det hindrar mig från att sova, i bland flera nätter i rad. Hur ska man då orka med vardagen, när man går runt som en zombie på grund av sömnbrist? Du skriver att du har en väska packad, vilket är bra, men har du sett till att ha någonstans att ta vägen också? Min sambo är inte fysiskt våldsam mot mig, men det känns som att det bara är en tidsfråga. Jag tycker inte att du ska ha sex med din sambo när du inte själv vill. I och för sig är sex viktigt i ett förhållande, och många använder det som ett sätt att bli sams efter ett gräl, men jag tror inte att du mår så bra efteråt? Det låter i alla fall väldigt obehagligt. Har du någon gång föreslagit typ familjerådgivning? Egentligen låter det inte som att ert förhållande är värt att ens försöka rädda, men det vet ju bara du själv. Jag förstår vad du menar med att du med tanke på barnen inte kan lämna honom, för jag är själv i den situationen. Vad man ska göra åt saken vet jag inte ... Hur som helst kanske du borde sluta kolla hur mycket han dricker, för det är bara slöseri med tid när du ändå inte kan få honom att låta bli.

Profile picture for user Mammatilltvå

Mångad idag. Förra måndagen åkte han till systemet igen och sen har han druckit i en vecka. Dock bara på kvällsrna enligt honom så då går det ju inte ut över familjen för vi sover, men det gör det ändå tyvärr. Barnen lediga och pappan slut på morgonen och under dagarna. Även under dagarna då jag jobbat har små mängder alkohol föravunnit. I lördags så full redan vid middag och sen slocknade han tack och lov redan vid 19. Men sen igår söndag då var han nykter pga besök hos oss och tidigt jobb idag måndag. Och då börjar han närma sig mig och klämma på mig men jag är så avtänd. Ber han bara gå och låta mig vara ifred. Tror han verkligen att allt blir som vanligt igen bara för att han då 'kanske" är nykter? Men han hävdar ju att han skulle supa mindre om vi hade sex oftare, han dricker mer för att jag är off. Således delvis mitt fel att han dricker enligt honom. Jag har dock kommit så pass långt att jag vet att det absolut inte är mitt fel. Skönt med måndag och jobbvecka för mannen. Lite lugnare för oss alla.

Profile picture for user Nordäng67

Din situation verkar vara densamma som tidigare. Han har inte kommit till insikt om sina problem trots att du har gjort allt och lite till för att han ska förstå hur negativt påverkade hans familj blir.

Vet att det är svårt men det går: börja fokusera på dig själv och barnen. Istället för att hålla koll på hur mycket han dricker så välj aktivt att göra något annat. Han dricker för mycket, det räcker för dig att veta det. Att han dricker för mycket och hur mycket är HANS problem att lösa. Det du kan ta hand om är dig själv och barnen. Det sparar mycket energi att släppa kontrollen över någon annan. Försök tänka på och acceptera att du inte kan göra något för att få honom att sluta dricka. Det är inte du som gör att han dricker, det är inte du som kan få honom att sluta. Börja lägga tid på att notera hur du själv mår, hur är din dagsform, vad kan du göra för dig själv för att du ska må bra mm. Fortsätt skriva här och följ dig själv. Många kramar

Profile picture for user Viola canina

Det låter som att han vill använda sex för att ersätta alkohol. Sex och alkohol har en del liknande effekter i hjärnan, så det är inte så konstigt att det ena kan fungera som substitut för det andra, åtminstone för vissa människor, men det är ändå väldigt fel av honom att vänta sig att du ska ställa upp på det. Du är ju en människa, inte någon sorts leksak som är till för att roa honom. Jag håller med om att jobbveckorna är trevligare än ledigveckorna. Tänk så mycket trevligare det ändå vore om du slapp mannen på heltid! Jag uppfattar din situation som en anledning att få hjälp hos närmaste kvinnojour. Du kanske kan ringa dit i alla fall och beskriva situationen så kanske de har några förslag.

Profile picture for user Mammatilltvå

Tack till er alla. Det är så skönt att skriva av sig här. Och tacksam för era svar. Känner mig starkare nu än förr. Jag har öppnat mig till mina kollegor och min pappa och jag vet att jag är stark nog att klara mig själv. Både fysiskt psykiskt och ekonomiskt. Har stora summor sparade pengar. Vill dock inte ha barnen varannan vecka än men förväntar mig att det blir lite lättare om en tid då de vuxit lite och sen vill jag att minsta barnet ska vara garanterad plats på skolan vi bor på innan vi ev flyttar från huset.

Profile picture for user Mammatilltvå

Vad jag skulle kunna tänka mig är att han i så fall flyttar ut från huset redan nu och jag och barnen bor kvar. Men det skulle nog ha sönder mig inombords att lämna bort dem till honom och vara orolig en hel vecka.

Profile picture for user Mammatilltvå

Nu är jag här igen. Han blir lika förnärmad och sur varje gång jag för alkoholen på tal. Han vill att vi ska vara lediga tillsammans i vår en del, med barnen. Men jag har då sagt att varför ska jag vara ledig med honom då ledighet betyder alkohol för honom. Han har även hunnit bedyra att han inte ska åka till systemet. Sen blev det jo men bara någon öl till helgen, dock köpte han så klart sprit i smyg. Jag jan detta beteende nu. Så då var vi lediga ihop och vad hände jo han drack och gjorde allt för att komma iväg till stan utan mig för att handla mer. Inte nog med det nu är ledigheten slut och jobbet kallar. Då känner han sig sjuk och måste stanna hemma. Och det försvinner sprit och öl på eftermiddag/kvällen och barnen är hemma med honom medans jag jobbar. Trött och grinig. Men vad ska man göra, köra dem till förskolan trots att han är hemma, i dessa coronatider? Vill ju inte heller utsätta dem för smitta om man inte måste. Men väldigt illa när man stannar hemma från jobbet för att man känner sig sjuk, men sprit kan man dricka på kvällen. Tycker mig ana en del ångest hos honom. Jag tar avstånd när han gör så här.

Profile picture for user Mammatilltvå

Känner mig starkare i detta då jag valt att ta avstånd från den som dricker. Är han nykter, fine, men inte när han dricker. Dock så sliter oron för barnen i mig. Dessutom är han ofta arg och hotar. Passa dig inatt, jag ska döda dig, inatt ska jag... mm.. brukar sova med barnen när det är så. Han kan ligga bredvid i sängen och vi har försökt prata och jag känner ilskan bubbla i honom. Så ligger han tyst och helt plötsligt kan han flyga på mig. Inte göra desto mer men för att skrämmas mest tror jag.

Profile picture for user Nora81

@Mammatilltvå det är ingen lätt situation att vara i, krävs mkt styrka att hålla någon slags fungerande vardag och bära allt ansvar själv i den situationen.
Om jag får ge dig ett råd utifrån det du berättar så är det att lägga samtal om alkoholen till sidan, han är inte mottaglig för det då du redan försökt och försöka skydda dig själv och barnen i första hand.
Det är ganska allvarligt att han hotar med att döda dig och han bör inte vara med barnen full. Jag blir orolig när jag läser att han hotar dig, eller agerar hotfullt. Personligen skulle jag dokumentera och kanske till och med spela in hoten. Det kan bli viktigt att ha, det är en proggresiv sjukdom och gör han inget för att hålla sin sjukdom i schack så kommer det bli värre. Det är viktigt att du själv hittar tid till vila.
Bra att du skriver av dig här. Ta hand om dig.

Profile picture for user sess

@Mammatilltvå, jag är här första gången, usch va de knöt sig när du skriver att man letar i gömmor för precis så är de och de gör så ont att kontrollera allt, jag är chockad över att de först gör så ont när jag vet att han druckit och ljuger å när den värsta smärtan gått över så letar man upp bevisen å då gör de lika ont igen.. man visste ju redan så varför blir man chockad?
Jag lider verkligen med dig och är i precis samma situation som du. Här är de inte precis varje dag men iaf flera gånger i veckan å ständigt tomma löften och ånger som bara är något jävla skådespel för tror verkligen inte han bryr sig ett skit om att han sårar mig, allt handlar om att skydda sig själv och sina lögner.
Har så länge stått på samma sätt som dig och bara väntat på att dagen då de brister för mig kommer och nu börjar jag bli orolig att den kanske inte kommer göra de, att jag blir kvar här till ingenting finns kvar. Har små barn och undviker verkligen att lämna honom ensam med barnen just för att jag absolut inte vill att en påverkad person ska vara den dom har ansvaret. Jag va länge rädd att han skulle kräva halv tid med barnen men har landat i att han aldrig kommer våga ta den striden för han skulle inte kunna bemöta alla mina fakta om hur oansvarig han är och oavsett så skulle han inte vinna striden om han mot förmodan skulle våga sig på den. Tror du att din sambo skulle klara av en sån strid? Jag tror ju att alkoholen snabbt hade tagit över hela hans värld om inte jag va här å stoppade honom å kontrollerade hela tiden. Hur hemskt de än låter så va de skönt att se att fler har de på samma sätt och jag hoppas verkligen att allt löser sig för dig, att han kommer till insikt

Profile picture for user Kennie

Jag har skrivit det förr, hans hot gör mig väldigt orolig för dig och era barn. Utifrån sett är er situation akut, han fortsätter att dricka och hotar att döda dig. Jag vet ju inget om er och vill inte skrämma upp dig i onödan, men det är som du förstås vet ett antal kvinnor som mördas av sina män varje år. Och jag tror att de alla trodde att det bara var hot, att det inte skulle hända på riktigt. Ibland kanske man inte orkar se situationen klart för att den enda lösningen är så jobbig och jag förstår det, men när du oroar dig varje gång du lämnar barnen med honom, blir hotad till livet och gång på gång ser att han inte kan behärska sitt missbruk, kan du se någon annan lösning än att du och barnen måste ta er iväg från honom? Jag kan inte så mycket om våld i relationer, men kan du inte ringa kvinnojouren och prata med någon? Var helt ärlig, berätta allt, och be om deras bedömning. Livet kan vara så mycket bättre, varken du eller barnen ska behöva leva med denna oro.

Profile picture for user Mammatilltvå

Nu är jag här igen. Framför mig har jga en hel ledig vecka tillsammans med barn och man. Han har jobbat hela förra veckan inklisive helgen. Idag låg han mest inne i ett mörkt rum och kollade serier eller nåt. När han kom ut därifrån då och då var han sur grinig och otrevlig. Allt jag gjorde var fel för han ville ju obemärkt åka till systemet. När jag åkte iväg med barn halv sex så passade han på. Fyllde bagaget med diverse dricka. Veckan blir ingen härlig vecka med honom. Men kanske med barnen. Det är en stor skillnad från förr, jag har lärt mig att kunna fortsätta leva utan honom och ha kul med barnen utan att vara sur över att han inte är med. Har gett upp allt hopp om honom och det är skönt att inte kämpa med honom längre. Dock vill jag ju inte lämna pga barnen. Men, att lämna kryper ändå närmre. Barnen pratar om att han är tråkig, inte bryr sig om dem och de frågar vad alkohol betyder. 6 år. Känns tragiskt men ändå på nåt vis skönt att de ser hans dåliga sidor och verkligen tyr sig till mig. Jag lever för dem gör allt för dem. Men de älskar honom också, det förstår jag. Han är arg och sur och tappar tålamodet för minsta lilla. Ryter åt barnen så de blir rädda och kommer gråtande till mig. Kan ju inte lämna dem med honom. Men det som ändå känns skönt är att jag slagit mig loss jag känner mig friare. Jag kämpar inte längre för oss eller att han ska sluta dricka. Jag lever mitt eget race och ignorerar honom mycket även om jag mycket hellre hade levt utan honom. Men aldrig lämna barnen till honom utan mig. Aldrig. Efter jag har beslutat mig för att hoppet är ute för honom så tror han att jag är otrogen eller nåt. Han är misstänksam svartsjuk. Han söker igenom min telefon på nätterna, går igenom mina mobilfakturor, spelar in mig timtals under dagarna i mitt eget hem då han själv inte är hemma. Har konfronterat honom och han tror jag är otrogen eller snackar om honom med min familj eller någon. Vilket jag ju gör, måste berätta om problemen till min familj annars kvävs jag ju. Sen måste ju nån kunna skydda barnen om jag skulle bli sjuk eller så. Vet inte på vilka sätt han övervakar mig men är på min vakt. Ser själv mer och mer hur sjuk han egentligen är. Känner mig stark men ändå lite rädd.

Profile picture for user Vin Santo

Hej Mammatilltvå
Har läst din tråd idag och blir så illa till mods.
Du måste för din egen och dina barns skull ta dig ifrån situationen snabbast möjligt!
Förstår att du stannar för att du inte kan tänka dig att barnen är hos honom varannan vecka men som det är nu är de i miljön varje vecka!!
Lyssna på de råd du fått här och ta dig bort ifrån detta - ensam vårdnad, skyddad identitet eller vad som nu väntar - du kommer lösa detta på vägen.
De kvinnor som man läser om ibland i pressen som blir våldförda av/mördade av sina män är kvinnor i din situation. Situationen behöver inte märkbart förvärras förrän det allra värsta tänkbara scenariot kan inträffa.
Kontakta socialen genast och agera nu - allt annat är rysk roulette :(
Styrkekramar!!!!!!!!