Irosensnamn

Har levt med en sk nykter alkoholist ett antal år. Men lämnade till slut, kan dock inte släppa taget helt. Tror att jag älskar honom fortfarande. Återfallen är många och grova. Fortfarande ljug om hur mycket och länge varje gång. Varit extremt aggressiv verbalt många ggr. Passivt aggressiv. Vill kränka osv. Jsg kan ursäkta det med att han var påverkad. Annars överdrivet snäll och omtänksam. Men - tänker mycket på vem denna person är egentligen. Hur kan jag älska en person som varit så vansinnigt elak och som jag i perioder varit rädd för då han känts som en annan person? Varför kan jag inte släppa? Alltid orolig att om jag gör det så kommer han att dö. Ungefär så. Jag kan inte få ihop i mitt huvud att han är som två personer. Ngn som kommer igen sig?

Hälsar dig välkommen till forumet. Här kommer du att känna igen dig. Vill rekomendera en bok till dig och det är Craig Nakken och boken heter "Missbrukaren och jaget", Här beskrivs dom båda personerna du uppfattar mycket bra och du får också insikter om hur detta påverkar anhöriga.❤

OM ja känner igen ❤ Har tänkt mycket på detta med under året som gått o förstått genom att läst mig till det att när det gått så pass långt i sjukdomen så utvecklar de ett missbruksjag. Sen hoppar dom mellan dessa två jag- sitt eget och sitt missbruksjag. Sjukdomen styr dom . Dom själva förstår inte detta utan lever i det ena än det andra jaget. Vi som står bredvid har svårt o fatta detta och tror att är man inne i sitt missbruk är det väldigt svårt att se detta själv o förstå. Det förstår dom senare om de tar ordentlig hjälp o bli frisk. Det är alltså sjukdomen som styr dom. Ett falskt jag som har utvecklats. Den vill både missbrukaren o de runtomkring som inte accepterar drogen illa genom o försvara sig o sin självkänsla genom o bli arga, elaka osv . Man tror man kommer nånvart med missbrukaren när han / hon verkar nykter o sitt vanliga jag. Sen svänger det o allt är som bortblåst. Så står man där o undrar: " Jaha, vad fan hände nu ?" Ja trodde nu vi förstod varandra " Sjukdomen är lömsk o den vill ingen nåt väl. Så länge missbrukaren inte tillfrisknat så blir det så

Nepasnea

Det här "missbrukar-jaget" tar det över personen även i nyktert tillstånd?

Första tiden ihop var han bara elak onykter.
Men de sista månaderna var han genområ 24/7 , spelade ingen roll om han var nykter eller ej. Fanns inget samvete överhuvudtaget.
Och varje dag grubblar jag över vad som egentligen hände.
Om det bara är alkoholismens fel att han var så elak, och att den tog över även hans nyktra sida, eller om hela hans personlighet även i nyktert tillstånd är narcissistisk som han bara valde att dölja så länge han hade något att vinna på det.
Det är som två skilda personer. Önskar jag kunde förstå om den snälla personen existerade eller om det bara var en taktik för att få det han ville. Och nu när han inte vill ha det mer, återgår till sitt "sanna jag" ?

Herregud vad bra beskrivet med missbrukar jaget. Det är precis så det känns och själva förstår de ingenting. Tvärtom så skyller de på anhöriga att man är aggressiv, lynnig osv utan någon självinsikt alls.

Nepasnea ja tror missbruksjaget kommer fram även i nyktert tillstånd. Självinsikten finns varken nykter eller onykter och självkänslan vill de skydda till varje pris. Därför manipulerar de med våra känslor, blir arga o elaka om de känner sig hotade osv. De själva blandar ihop sina två jag. Tror knappast de har koll på sina olika jag utan allt flyter ihop o konflikterna man har diskuteras som utifrån att han är elak. Skammen är hans och ondskan är han. Vi skiljer inte på sjukdom o personen

Nora81 eller hur. Å ja känt som ja ska va perfekt men spelar ingen roll hur ja beter mig. Hans sjuka jag hittar alltid saker att bråka om. Han måste ju bråka så länge han missbrukar. Hur annars stå ut med skammen o skulden ? Han måste försvara sig! Å gärna hitta o dra fram alla mina fel o brister. Men hjälper det honom o bli frisk? Knsppast. Bara ett sätt att försvara sig o inte känna sig lika värdelös. Men snällt o dra ner mig med ? Ja är smartare än sjukdomen nu o låter inte den styra mig . Därför har ja sagt upp kontakten på oviss tid. Ja blir en ambivalent medberoende människa i kontakten med alkoholisten. Som han kan slänga med hit o dit som en trasdocka . För starka krafter för mitt känsloliv att klara av att inte dras in i o bli mycket illa berörd. Ja vill inte göra så mot mig själv. Ja är värdefull. Precis som alkoholisten är men ja väljer att sköta om mig själv o ge mig lugn, trygghet o kärlek. Han blir inte friskare med mig ändå för den delen. Han vet vad han behöver göra för o tillfriskna. Vad han gör är upp till honom. Blir inget mellan honom o mig så länge han inte kommer ur sitt missbruk först o det vet han. Kram på dig ❤

Heja dig Morgonsol.
Det känns så inspirerande att läsa ditt inlägg. Starkt och klarsynt, du låter dig inte luras av missbrukar personligheten. Det är precis det jag också behöver lära mig.
Orkar inte med livet i en torktumlare längre. Kram

Nora81 vill säga att jag har varit insyltad i missbruks personen länge innan ja började se klarare. Tog till o läste böcker om missbruk o medberoende, poddar pratat med en alkoterapeut o nykter alkoholist. Vi behöver kunskap. Jag blev känslomässigt sjuk av o ha en relation med honom. Trots att ja visste att han var o är sjuk så drogs ja med ändå i att tycka synd om eller " om ja bara hjälper honom med detta " eller att " han har ju ingen annan" . Att ja är en svikare om ja sätter stopp för vår kontakt osv osv. Men min egen ångest ska inte va styrande i mina beslut utan insikten om att ja vill leva ett liv som är bra för mig o han kan faktiskt välja det också om han vill.

Jag har dessutom en 6årig dotter och ja behöver lära henne få en god relation till sitt eget känsloliv. Hur hjälper ja henne om ja själv är sjuk o grubblar på en alkoholist varenda dag? Min stora skräck är att hon ska tagit eller tar skada. Det är en stor drivkraft för mig att bli sundare i mig själv för att hon o ja ska kunna va det radarpar vi kan va? o att hon ska känna trygghet o glädje med mig

Du skiner upp som en morgonsol i mörkret just nu. Kan bara le när jag läser dina inlägg. Så fint att du lär din dotter om självständighet och sund gränssättning. Jag blir så glad. Dig vill jag följa här på forumet och det märks att du har jobbat med dig själv.