hur mycket är för mycket?

770 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Andrea (inte verifierad)
Hej igen, Denna sida är guld värd, inget snack om...

Hej igen,
Denna sida är guld värd, inget snack om saken. Era berättelser är guldkorn, något att hålla fast vid när det stormar. Trodde inte att någon annan kände en sådan desperation över att inte få kontakt och lägga allt till rätta, förrän jag läser era inlägg. Särskilt ditt Märta. Det är väl det som är beroendet ett fruktansvärt sug efter att göra allt bra igen med sin alkoholist. Läskigt. Jag har börjat se så många likheter bakåt i tiden.

Min nuvarande man är mager, nervös, känslig, ett otroligt bekräftelsebehov, behöver hjälp med mycket. Är väldigt snäll, mjuk och underbart vacker. Och givetvis är han en man som jag verkligen har det bra med i sängen. Hur kan livet vara så j-la orättvist. Men så kommer den andra personen fram och vips försvinner jag ur hans horisont. Kommer någon med en flaska så bryts alla våra planer och löften. Nu vet jag inte längre om jag vill mer. Känner en konstig kyla och ilska och jag är rädd för den lessenheten som jag tror ligger någonstans och lurar. Ikväll ska vi ses och jag vet inte vad jag ska säga. Vad kan man säga? Jag har berättat för honom om begreppet medberoende och att jag ska försöka ta hand om mig själv bättre och att det kommer antagligen leda till en del förändringar. Han kommer antagligen bara dra sig undan framöver och få ytterligare en anledning till att supa. Men då ska jag försöka, i kärlek, säga adjö. Underligt nog känner jag inte längre något hopp, har inga förhoppningar längre kring vårt förhållande. Kan det vara så att jag inte längre är kär? Efter detta uppvaknande, kan kärleken försvunnit till honom? Eller kommer det komma ett fruktanksvärt bakslag?

Hoppas du fick din goda sömn Märta och att deckaren kunde avleda dina tankar en stund. På sistone har jag bara gått och lagt mig och läst hela kvällarna. Underbart med böcker men lite ensamt. Ska försöka bli mer social framöver. Snart är luckorna i mitt kök färdigmålade och då ska jag ha en fest. För mig och mitt kök!!

Kramar och lyckönskningar till er Märta och lillablå!

Märta (inte verifierad)
Hej Andrea och lillablå Det blev en god natts sömn...

Hej Andrea och lillablå

Det blev en god natts sömn men vaknade i mardrömmar. Jag bearbetar mycket sorg och smärta nu och jag tror det svåraste är att jag egentligen behöver mycket tröst och omsorg efter allt som har hänt eftersom jag är så tilltufsad i själ och hjärta. Och det är nog därför min längtan efter mitt ex tar fart. Precis som du skriver Andrea kan han vara så varm, kärleksfull och nära. Det här är medberoendets riktiga helvete. Jag har inte träffat honom sedan sista helgen i januari och det känns som en evighet.

Det värsta är att det inte är någon idé att försöka bli vänner, att försöka avsluta vår relation på ett hälsosamt och "normalt" sätt. Han har en egen tolkningsram och hävdar att han har tolkningsföreträde. Det innebär att allt som jag säger vänder han till sin fördel och jag ska stå där med skammen. Och jag vet att jag aldrig kommeratt få upprättelse, jag kommer aldrig få höra honom säga förlåt och ta på sig ansvaret för vad han har gjort. Det gör så ont just nu.

Jag längtar efter lugn och ro, jag längtar efter att mina tankar och känslor tar en annan väg, ett annat fokus. Jag längtar efter att sorgen ska ebba ut ur min kropp och att glada varma lyckokänslor bygger bo i stället. Det är bara att vänta ut det hela. Ett steg i taget, ett steg framåt är ett steg bort från allt.

Jag är så lad att jag hittade hit till det ähr forumet och jag är så tacksam att vi kan skriva till varandra och dela våra svårigheter. Ni ger mig ett stort stöd och lättar min sorg. Tack för att ni finns/ Kram Märta

lillablå (inte verifierad)
Hej igen! Ville bara skriva en rad, sitter i min lilla...

Hej igen!
Ville bara skriva en rad, sitter i min lilla stökiga etta, jag har precis kommit hem från en fikastund hos mormor, tillsammans med mor och bror. Insåg igen att jag har det ganska bra, jag har en underbar familj som stöttar mig och backar upp, och jag får hela tiden höra från arbetskamraterna att de fångar upp när jag faller... Trösterikt! Och era ord stöttar!

Insåg att jag inte somnat med hans armar omkring mig på typ en månad. Tror bara att vi lagt oss samtidigt typ tre gånger den senaste tiden, varav två när han ville få till det... ska det vara så? Svar: Nej. Inte i mitt liv. Inte i min värld. Där är 5 minuters närhet innan man somnar lag. Gemensam och av båda parter grundad lag. =)

Just nu mår jag ganska bra. Just nu är jag ganska stark.
Önskar jag kunde dela med mig lite till andra som kan behöva lite. Dessutom har jag förslappade rumpmuskler, efterdyningar av ett svårt diskbråck, men det ska jag lösa tillsammans med min sjukgymnast! Det var en parentes.

Sov gott kära vänner och jag önskar er varsin lugn natt utan mardrömmar eller annat joks!
kramar!!
/k

lillablå (inte verifierad)
Rädsla. Rädsla för att bli ensam. Rädsla för vad...

Rädsla.
Rädsla för att bli ensam.
Rädsla för vad andra ska tycka.
Rädsla för att göra något fel.
Rädsla för att hans ilska riktas mot mig.
Rädsla för att fatta fel beslut.
Rädsla för att fatta Ett beslut.
Rädd.

Märta (inte verifierad)
Men käraste lillablå Känner igen din rädsla. Vet...

Men käraste lillablå

Känner igen din rädsla. Vet precis vad du pratar om. Känner igen mig. Det är då fan att pendla mellan att känna sig stark och känna denna rädsla. Just nu mår jag bra, just nu är jag ganska stark - rädsla för...... RÄDD!. Du skriver det sälv, du sätter orden på pränt lillablå!!!!!!!

Jäg är ockå så rädd. Rädd att förlora, rädd att bli övergiven, rädd att bli sviken. Men du, vad är vi mitt i det här? GÅ PÅ MAGKÄNSLAN!!!!!

Kram Märta

Märta (inte verifierad)
I dag ville jag så gärna vakna i hans famn, se in i hans...

I dag ville jag så gärna vakna i hans famn, se in i hans varma blick och känna mig älskad. Men det går inte. För den blicken kan utan förvarning vända till något kallt och hotfullt, en blick som ser på mig med förakt och avsky, en blick som inte längre skyr något. Och den blicken är jag så rädd för. Den blicken hotar mig, kränker mig, förminskar mig, minskar mitt handlingsutrymme. Och eftersom den kan komma helt utan förvarning kan jag inte kontrollera den och hålla den ifrån mig.

Jag måste komma i håg den svarta blicken varje gång min längtan efter honom tar fart. Jag får aldrig glömma att om jag går tillbaks så kommer den svarta blicken att göra mig ännu mer illa än förra gången.

Kram Märta

lillablå (inte verifierad)
Märta lilla, det du skriver är mina tankar. känner...

Märta lilla,
det du skriver är mina tankar.
känner med dig...

ska till en väninna och fika nu, och var nästan orolig för att
tala om det för honom, att jag skulle bli sen...

måste nog ta tag i saker och ting nu...
samlandet av kraft går lite långsamt bara!
finns här för dig, och för månha av er andra, ni är i mina tankar mest hela tiden!
Kram,
/k

Märta (inte verifierad)
lillablå Det är så lätt att säga "GÅ"! Jag vet....

lillablå

Det är så lätt att säga "GÅ"! Jag vet. Jag har sagt det själv men så hamnade jag där själv. Det finns inget vaccin. Men farao vad svårt det är att gå, att lämna det som man vant sig vid, särskilt när man inser att självkänslan är i botten. Den sista veckan har varit att gå igenom skärselden. Men jag är kvar, jag har inte ringt, jag har inte skickat sms, jag har inte kontaktat honom. Det stärker mig. Och jag börjar upptäcka att musiken, smakerna, bilderna, tv-serierna, skämten, och allt annat som jag förknippar med honom och "oss" inte längre har samma starka inverkan. Kanske kanske jag börjar jag sakta men säkert ta mig ur det här på riktigt nu. Ingen ska tro att det är lättare att ta sig ur ett medberoende än ett beroende. Folk skulle bara veta. Och att lita till sitt eget känsloliv är inte det lättaste när känslolivet är så himla tilltufsat redan. Eller hur?

Jag vill inte säga "hurra vad jag är bra..." bara för att jag befinner mig var jag är i dag. Jag har ingen aning om vad som väntar mig i morgon. Men vad jag vill säga är att tillsammans med goda vänner, goda vanor, er alla på detta forum så kan det gå. Och när botten är nådd så är den nådd. Lillablå, låt det ta den tid det behöver, det gjorde jag. Och du.... du har redan startat processen. Jag tror att du är en stark tjej med skinn på näsan innerst inne. Det är bara lite tuffare för oss. Låt det ta den tid det behöver lillablå men glöm aldrig bort magkänsklan. Det värsta du och jag, och många andra, kan göra är att bruka våld på oss själva.

Kram Märta

lillablå (inte verifierad)
Gå direkt i fängelse, utan att passera GÅ. I morse...

Gå direkt i fängelse, utan att passera GÅ.
I morse började jag lite senare än T. Han hade missuppfattat mig och trodde att jag började samma tid som honom, så när han försov sig för att jag inte sett till att han gått upp i tid, var det mitt fel, han tänkte inte argumentera men jag sa att jag böjrade åtta igår. Tydligen. Där försvann mitt goda morgonhumör!

så jag fortsatte i samma griniga stil och kollade ginflaskan. Och minsann, det var en knapp centimeter mindre i den. Japp. Vet fortfarande inte om jag ska konfrontera honom om det, vet inte om jag orkar. Men i allfall. Jag tog min vanliga runda, ut i garaget, kolla runt lite, kolla lite här och där inne också för säkerhets skull. Aldrig hittat nåt inne. Men idag! En tom flaska Absolut Citron, fin fyrkantig jubileumsflaska med kork-kork, längst upp i en garderob dit inte barnen når, bakom massa annat bröte. Och kondens i flaskan. Antar och hoppas att den är gammal. Och längst fram i skåpet stod ett glas. Finare och dricka ur glaset än ur flaskan antar jag... Flaskan kan få vara så gammal den vill, men det är INTE NORMALT att ha sprit och ett glas i en garderob! Så det så!

I morgon ska vi till hans syster och äta sushi och dricka vin och spela lite spel, och han föreslog att vi kunde ta oss till Linné och ta några öl innan... INNAN! Ska göra allt för att det inte blir så...
Nu är hans 4 vita veckor slut och jag är livrädd för hur det kommer gå nu. Önskar att han kunde göra bort sig ordentligt så att jag får den där sparken i baken som jag så väl behöver...

Märta, du är stark! Starkare än du tror! Jag är stolt över dig, att du inte hört av dig, inte ens ett litet sms! Jag vill säga HURRA VAD DU ÄR BRA!!! Du har kommit en bra bit på vägen, och på något sätt bereder du väg för mig! Tack!!!

Måste ut och jobba nu, men Märta, du och alla andra finns i mina tankar hela tiden!
Ut i värmen i helgen och skaffa ett par fräknar!
Koltrasten sjöng för mig i morse, tror att han var skickad just till mig en av högre makt!
stora kramar!
/k

Märta (inte verifierad)
lillablå Jag tänker mycket på hur du och jag, och...

lillablå

Jag tänker mycket på hur du och jag, och andra som skriver här har det. Det går åt så mycket av min tid och min energi att tänka på mitt ex, längta, vara arg, gråta, tvivla, vara rädd och orolig. Så har det varit så länge, det känns som om jag bara vill kapitulera. Det är väl nu när det är tyst och lugnt omkring mig som sorgen och smärtan får en chans att komma ut, allt måste ju ändå bearbetas. Men jag är hellre ensam i min ensamhet än ensam i tvåsamhet, där du är nu lillablå och där jag var så länge.

När jag läste ditt inlägg så fick jag tillbaks kraften att fortsätta framåt. När du berättar hur du har det så kommer alla hemska minnen tillbaka med kraft. Jag vill aldrig mer tillbaka till det där helvetet, till den svarta blicken, till sveken, rädslan och den ständigt gnagande oron. ALDRIG MER! Även om det känns som ett helvete nu så kommer helvetet bli värre om jag kapitulerar. För det kan bli värre, mycket värre. Och då tror jag inte att jag överlever smärtan och sveken en gång till.

Tack alla ni underbara människor som skriver här och ger mig stöd och kraft och modet att gå! Jag hade inte klarat det så här långt utan er. Tack lillablå för dina fina ord, det värmer så.

Kram Märta

lillablå (inte verifierad)
Nu går jag hem från jobbet för idag, ska fira helg,...

Nu går jag hem från jobbet för idag, ska fira helg, eller ja, fira och fira... vet att vissa kommer vilja fira att den vita tiden är över, nu är det bevisat att det är JAG som har problem, nu kan vissa dricka fritt igen...

Önskar mig själv och alla andra en ångestfri, orosfri och lugn, skön och solig helg!
Tänk på all styrka och allt mod vi tillsammans delar!
Kramar till alla som vill ha och behöver!!!
/k

Märta (inte verifierad)
Lillablå Hoppas att din helg varit bra och att det...

Lillablå

Hoppas att din helg varit bra och att det gick bra igår. Det är ingen rolig känsla att gå med oron över vad som ska hända när den vita perioden är över. Det är som ett gummiband som hela tiden spänns. Först kärleken och värmen, sen bråken, sen uppbrottet, sen tystnaden, sen väntan, sen försoningen och så börjar det om. När jag tänker på det blir jag helt matt. Jag har haft en riktigt jobbig vecka men känner nu att det börjar släppa lite. Vad jag längtar efter att bli fri från honom, jag sitter ännu fast i hopp och förtvivlan, somnar med honom i mina tankar och vaknar med honom i mina tankar. Det tar en så ohyggligt lång tid att ta sig ur medberoendet, men det måste gå, får aldrig glömma den svarta blicken, det mörka i honom.

I dag är en ny dag, en annan dag, en dag i lugn och ro. Ett steg framåt, ett steg bort från allt.

Kram Märta

Märta (inte verifierad)
Mitt medberoende har många ansikten, hittade de här på...

Mitt medberoende har många ansikten, hittade de här på en intressant länk:

* Mina goda känslor om vem jag är kommer från att vara omtyckt av dig.
* Mina goda känslor om vem jag är kommer från att bli accepterad av dig.
* Mina tankar koncentreras på att lösa dina problem eller lindra din smärta.
* Mina tankar koncentreras på att var dig till lags.
* Min självkänsla stärks av att jag löser dina problem.
* Min självkänsla stärks av att jag lindrar din smärta.
* Jag åsidosätter mina egna intressen och hobbies.
* Jag är inte medveten om vad jag känner - jag är medveten om vad du känner.
* Jag är inte medveten om vad jag vill - jag frågar vad du vill.
* Jag är inte medveten - jag antar.
* Drömmarna jag har om min framtid är bundna till dig.
* Min rädsla för att bli avvisad bestämmer vad jag säger eller gör.
* Min rädsla för din ilska bestämmer vad jag säger och gör.
* Jag ger för att känna mig säker på vår relation.
* Min livskvalitet står i proportion till din livskvalitet.
* Jag känner mig ansvarig för andra när jag: skyddar, räddar, kontrollerar, tar på mig andras känslor.

Jag blir så ledsen för jag finns i så många av dessa påståenden. Vad är det för liv jag levt med denna man? Jag höll på att drunkna för han höll mig under ytan, klättrade på mig för att själv hålla sig uppe. Jag kan aldrig rädda honom, jag kan bara rädda mig själv nu.

Kram Märta

Mie (inte verifierad)
Märta... Du pratar mkt om det mörka & dom svarta...

Märta...

Du pratar mkt om det mörka & dom svarta ögonen.
Jag får rysningar av att tänka på dom svarta ögonen... vad som kan hända då mörktret kommer över honom.

Det är väldigt viktigt att aldrig glömma det som har varit, för att kunna ta sig framåt.
Vårat förflutna är våran biljett till framtiden.

Tycker mej höra hos de flesta medberoende att det är just de svarta ögonen man kommer ihåg.

Måste få ta tid, låt känslorna hänga med förnuftet...
Det går att bli fri från det svarta.

Kram från Mie...

Märta (inte verifierad)
Mie Jo, jag vet men just nu måste jag komma i håg det...

Mie

Jo, jag vet men just nu måste jag komma i håg det för att inte vika mig igen. Jag vill ju så gärna bli fri från allt, från längtan, sorgen och smärtan. Jag vill ge plats åt allt det ljusa, fina och hälsosamma som man kan uppleva i relationer. Jag är bara så förbannat trött på att känna mig så här tilltufsad.

Kram Märta

Mie (inte verifierad)
Märta... Det är så skönt att höra din...

Märta...

Det är så skönt att höra din beslutsamhet... din insikt & ditt mod.
Dina tankar är långt före dina känslor.
Snart kommer dom att synka.
Då kommer friden som ett brev på posten... el ett mail på datorn....

Du har plats för det ljusa som väntar.
Rensa bort det mörka i lagom takt så kommer dt av sig självt.

Kram från Mie.

Märta (inte verifierad)
Kram Mie, dina ord värmer så mycket ska du veta ;-)

Kram Mie, dina ord värmer så mycket ska du veta ;-)

lillablå (inte verifierad)
Oj. Medberoendets många ansikten slog till mig mitt i...

Oj.
Medberoendets många ansikten slog till mig mitt i magen...
Det värsta är att jag läste de två första utan att se nåt konstigt
med dem, det var precis som om det var så det skulle vara...
Först när jag kom till den tredje och fjärde hajjade jag till och
fick läsa om de första... Och insåg att det var ju inget positivt
alls som stod där!!!

Har haft en bra helg. Fick frågan om jag ville ha ett glas vin på
fredag, tackade nej, han blev väl inte helt överlycklig... det
innebar ju att inte han heller fick dricka...

Lördagen var trevlig och spenderades hos hans syster med
familj, sushi, vin, öl och sällskapsspel. Han var glad, busig, och
på ett strålande humör, och höll om mig och klappade på mig...

Igår tittade vi på en film. Vampyrkillen dumpade sin människo-
flickvän och hon frågade om hon inte var bra nog för honom...
Jag frågade T detsamma, halvt om halvt på skämt...
Inget svar.
Klappade honom lätt på kinden, sa: "Inget svar...?"
Jo, sa han, du duger när du är på gott humör...
Jaha. Jag mår inte alltid bra, har mina dippar, det är sån jag är.
Och att veta att jag inte FÅR må lite sämre, ha mina svarta
dagar gör ju inte att humöret går uppåt direkt. Jag är jag och jag
duger tydligen inte. Sa lite försiktigt i morse att jag blev ledsen,
jag kommer aldrig må bra hela tiden. Fick då höra att jag inte
behöver vara deppig 95% av tiden. Nähä. Det behöver jag inte.

vem vill må dåligt?

Märta, hoppas att den här veckan blir bättre och att allt går lite
lättare än förra, och att du känner att livet kommer tillbaka till dig!
Tack för att du bryr dig om!
Kram!
/k

Märta (inte verifierad)
Hej lillablå Jag gjorde som du, läste de två första...

Hej lillablå

Jag gjorde som du, läste de två första utan att reagera. Men sen, då insåg jag att fokuset ligger på honom inte på mig själv, att jag blev någon genom honom. Då hade det gått långt. Det är viktiga rader som kan läsas många gånger. Skönt att höra att du har haft en lugn helg, det behöver du. När det gäller T:s kommentarer så känner jag så väl igen det. Har ofta fått höra att exet älskar mig men.... Alltid detta tillägg, men... "Du är bra men du kan alltid bli bättre". Hela tiden sökandet efter bekräftelse som inte kommer och som sänker självkänslan, sakta men säkert. Och då mår man sämre och sämre. Vi stöttar och stärker men får inte någon axel att luta oss mot eller famn att krypa in i när vi behöver stöd och tröst. Det krymper utrymmet i relationen, får oss att sluta bejaka oss själva och våra behov. Så var det i alla fall för mig. Det är en ond spiral som drar ner oss djupare och djupare. Kommer då alkoholen med i bilden....

Fick ett mail från exet:s syster i går som berättade att han var på väg hem till mig i lördags men hon hade stoppat honom. Tack o lov. I dag är en må-bra-dag. Har sovit drygt tolv timmar i natt utan att vakna en enda gång. Det var så himla skönt att titta på klockan och räkna sovtimmarna, jag blev så glad. Kanske det äntligen äntligen vänder nu. Sakta men säkert uppåt igen. Tack alla underbara människor som stöttar....

Kram Märta

Adde (inte verifierad)
Det är många som lever genom andra utan att kanske ha...

Det är många som lever genom andra utan att kanske ha direkta beroendeproblem.

Det har slagit mig många gånger när jag tittar på profilbilder på Facebook. Framförallt många kvinnor med barn lyfter fram barnet och är själva i bakgrunden och det där går igen när man möter dem irl. I och med att de fått ett barn har de plötsligt blivit "Någon". Borttappad självkänsla eller ??

Tyvärr är detta ett faktum även hos många beroendefamiljer som varit nyktra i många år där ena partnern inte klarar av att skaffa sig ett eget liv. Den frigörelseprocessen är inte helt lätt utan det kräver ett bra arbete och en nyfikenhet på det nya livet. Min fru (ja det finns en fru Adde :-) ) hade målet väldigt klart för sig och då går det naturligtvis mycket lättare men det är nog inte helt lätt att ta klivet rakt ut det okända efter många år av självutplåning. Al-anon har tillsammans med Familjeveckan varit en mycket bra grundplåt i hennes liv och som hon har nytta av i en mängd olika sammanhang.

I och med att ni tagit steget att dela er vardag med oss så har ni tagit ett stort steg till ett bättre liv.

Sköt om er det är ni värda !

lillablå (inte verifierad)
Tack Adde! Tack Märta! Idag känns det som om jag...

Tack Adde!
Tack Märta!

Idag känns det som om jag håller på att få halsfluss...
Ganska skönt att vara lite sjuk på riktigt, istället för att
bara må lite dåligt utan att det syns på utsidan..
Och så ska jag visa lägenheten för min hyresvärds skull,
kanske ska han byta den mot nåt i stockholm, och oj,
då blir jag ju bostadslös! Inte rådlös, jag kan alltid bo i
källaren hos mormor, hon skulle älska det, men att flytta
hem till T känns totalt fel. Det göra jag bara inte!

Hoppas att ni slipper de onda halsbakterier som flyger runt!
Men kom ihåg att de INTE går att ta död på med hjälp av
någon guldfärgad dryck eller så, det är bara honung, citron
och vila som gäller!!!

Kramar i regnet!
/kristin

Märta (inte verifierad)
lillablå Lova att du inte flyttar hem till T ännu....

lillablå

Lova att du inte flyttar hem till T ännu. Bor du i andra hand eller? För du vet väl att du kan åberopa hyreslagen om du har ett kontrakt på lägenheten. Den här veckan påbörjar jag min tredje månad av separation. Trots mycket smärta känns det som att tiden gått väldigt fort. Jag tänker mycket på oss och vad som har hänt men känner ändå att det är värt all smärta, all sorg, all längtan, för att bli fri!!!!! Jag läste en intressant artikel i går om försoning, att det ligger i människans djupaste grund att vilja försonas. Men hur försonas man med en människa som inte tar ansvar för sina handlingar? Och hur försonas man med sig själv, accepterar vad som hänt, lämnar det och går vidare i frihet? Jag längtar efter försoning med mig själv......

Kram Märta

lillablå (inte verifierad)
Märta lilla... Jag lovar och svär att jag inte ska...

Märta lilla...
Jag lovar och svär att jag inte ska flytta hem till honom... Vill inte och ska inte.
Kanske kan det här leda till nåt gott, en arbetskamrat har tydligen någon kontakt
som hon skulle kolla lite med! Hade varit en helt underbar nystart!

Nu ska jag åka hem till honom idag, och fira påsk med honom och barnen. Vi får
väl se. Jag är på väg, men vet inte när och hur. För om jag är bra nog åt honom
när jag är glad, och om han uppfattar mig som deppig 95% av tiden, så betyder
det att jag är god nog åt honom 5% av tiden... Och jag är bättre än så! Jag är
värd mer än så! Jag är värd någon som älskar mig för den jag är, vilket humör jag
än är på, för inte blir man gladare om man vet att man inte får vara deppig!

Önskar er alla en underbar helg med sol, värme och kärlek!
Stora kramar!!!

Märta (inte verifierad)
lillablå Önskar dig en bra påsk med kärlek och...

lillablå

Önskar dig en bra påsk med kärlek och tillit. Jag pratade nyss med en nära vän som har det som oss, som nu bestämt sig för att gå. Vi pratade om goda män, om goda relationer där tilliten får blomma. Utan tillit kan man inte bygga en nära relation. Det finns goda män, det finns goda relationer, det gäller bara att sätta värde på sig själv och skapa dessa. Vi är värda goda relationer lillablå.

Att vara nerstämd ingår i att vara människa. Och det är väl självklart att man sjunker när man lever i en instabil relation. Låt honom inte lägga börda på dig, det är ju han skapar din oro. Jag vet att det är ohyggligt svårt att hålla kritiken ifrån sig, den äter sig in när den kommer från den som man satsar sin kärlek på. För min egen del känner jag att tårarna börjar ta slut och ilskan tränger sig fram i stället. Jag är så inåt skogen förbannad på att den människa som jag älskar har tagit min kärlek och tillit för given och dessutom missbrukat den. Hur konstigt det än kan låta så är det så befriande med ilskan, känns som jag är på rätt väg nu. Det är som att proppen gått ur.

Kram Märta

lillablå (inte verifierad)
Märta! Hoppas att du fått en lugn och skön helg för...

Märta!
Hoppas att du fått en lugn och skön helg för dig själv eller tillsammans med nära och kära som verkligen bryr sig om dig! Min helg har varit lugn. Förvånansvärts lugn... Det regnade i torsdags och han skyllde på matlagning och barn för att slippa hämta mig vid bussen, det tar typ 15 minuter att gå, men HA, han hade druckit gin! Och precis öppnat en flaska vin...

Totalt under helgen gick det 3 flaskor vin och ett 6-pack 3,5:or, lite gin, och sen ölen och snapsen han fick när vi besökte hans föräldrar. Men han har varit lugn, lite lätt irriterad då och då, men annars lugnt. Önskar att det kunde gå åt helvete istället, så att jag fick en anledning att bara sticka. Är så förbannat feg! Och jag fasar för att vara ensam, för ensam kommer jag att bli. Har många fina underbara vänner, men alla har familj och de flesta har barn, vilket innebär att jag kommer att bli femte hjulet eller inbjuden lite på nåder... jag vet att det inte är så, men oron finns...

Råkade avbryta en av hans berättelser när vi var på middag hos hans familj, frågade en snabb fråga till hans svåger som satt mitt emot mig... han tystnar och jag känner hur arg han är... och jag sa bara att "nu är T arg för att jag råkade avbryta, nu ska jag vara tyst"... hur kul är det, hur liten och skiten känner man sig då? Som ett tillrättavisat barn... och de få gånger jag ville säga nåt var det alltid någon annan som började prata, och avbröt och antagligen var det T flertalet av gångerna...

Märta, jag har det ju bra jämfört med hur du haft det... hur har du orkat? Du måste vara fantastiskt stark, dels som orkat med så mycket som du gjort och mest av allt för att du gått och stått upp för dig själv! Du, Mie, och mamma-46 och många fler är mina allra största idoler!

Hade jag kunnat hade jag velat bjuda er på mina hembakta bullar och kaffe på en filt i en park i stan! Vem vet, jag kanske gör det, så får de som bor i min stad och som är kaffesugna dyka upp!
stora varma kramar till alla som orkar läsa och bry sig!!! och till alla andra också!

Märta (inte verifierad)
Hej lillablå Härligt att höra från dig och att du...

Hej lillablå

Härligt att höra från dig och att du haft det förhållandevis lugnt. Du ska veta att jag känner igen mig i så mycket som du erfar och känner. Men glöm aldrig att det är en smygande process. Hade jag fått snytingen i början av vår relation, då hade jag klappat tillbaks och bett honom dra åt... När smällen kom hade det gått väldigt långt faktiskt och jag hade redan brytit med honom en gång. När jag gick tillbaka var han underbar mot mig, vi hade en fin höst tillsammans men sen bröt helvetet löst vid juletid. Och då blev det så mycket värre. Alla dessa ord, blickar och kommentarer som äter sig ända in i själen. Allt nedlåtande, allt missnöje, alla svek från den man som jag älskar och vill dela mitt liv med. Jag var totalt nedbruten lillablå och jag var förvirrad och kunde inte försvara mig mot honom. Han hade flyttat gränserna för mig och jag förstod inte längre vad som hände.

Jag tror inte att jag är starkare än någon annan. Det handlade bara om att jag till slut kom till insikt om att jag är utsatt för psykisk terror av en man som är alkoholist. Jag var totalt nedbruten i min självkänsla och det är ju därför det blir så svårt att gå. Jag bad om hjälp, insåg att jag inte klarade att gå ensam. Jag går i tearpi, jag äter antidepressiv medicin och jag går på mindfulnessbehandling. Och så har jag er på forumet samt mina vänner.

Jag vet att läkningen i min kropp kommer att ta år, att det blir ärr som sätter sig i själen. De syns inte men de finns där. Jag vet att jag måste vara snäll mot mig själv nu och ge mig tid. Jag tillåter alla känslor som finns i min kropp att komma till uttryck, jag tillåter mig att känna kärleken till mitt X även om jag aldrig mer kan gå tillbaka. Jag är inte ensam, det är inte du heller lillablå. Men glöm inte att det är just rädslan för att bli ensam och övergiven som spelar oss ett spratt. Det är också den rädslan som T, mitt X och andra spelar på.

Påsken har varit underbar för min del. Lugnt tillsammans med vänner, mycket skratt och framför allt lugn och ro. Det känns som en evighet sen. I dag ska jag gå och fika med min dotter som varit i Paris. Hon lever med en underbar man, det ger mig hopp och skänker mig glädje i vissheten att det finns många goda män- och människor.

Kram Märta

lillablå (inte verifierad)
Märta, nu ska jag hem till min mormor Märta och bjuda...

Märta,
nu ska jag hem till min mormor Märta och bjuda henne på
kaffe och hembakta kakor... Att baka är nog min terapi!
Var sjukskriven för en massa år sen, och under två års tid
bakade jag varje vecka, och lämpade av allt hos min älskade
mormor... terapi för mig och gott för henne!

T är utomlands i jobbet och kommer hem på torsdag kväll.
Var hemma i min lilla etta igår, och oj vad skönt det var...
satt och läste och läste i Berras helt underbara fina tråd,
och bara njöt! Har snart läst igenom det hela, och den mannen
skulle jag vilja ge en stor bukett pinfärska nyplockade vitsippor,
han ger mig lika mycket glädje som de första blommorna om
våren! Men i vilket fall som helst, det var skönt att vara hemma
och skönt att vara ensam! Ingen oro över om han druckit, hur
mycket, eller om han är grinig eller glad! Så skönt!

Men jag tror att han känner av det här... skickar söta små sms
från landet utanför, föreslår att vi ska gå på fotomässan när han
kommer hem, för jag älskar fotografering, och så vidare... Gör
det inte lättare för mig att ta mitt pick och pack och lämna...
men samtidigt vet jag att jag måste! Blir ju helt puckad och
hjärntvättad av att leva det liv jag lever just nu!

Vad glad jag blev över att du har en dotter som har hittat en prins!
Hoppfullt! Eller som någon skrev, hoppingivande! =)

Måste gå nu, lovade mormor att handla lite mjölk på vägen!
Ta hand om dig Märta, och jag ska ta hand om mig, och alla som
håller till här måste göra det samma!
Kramkram!!
/kristin

lillablå (inte verifierad)
Hej igen... var hos mormor idag, lika mysigt som...

Hej igen...
var hos mormor idag, lika mysigt som vanligt...
pratade lite med min moster igen, hennes första man var typ alkoholist.

jag berättade lite om mitt obehag och oro att jag gör nåt fel, hur klumpen kommer i magen... tex när T missuppfattar mig och tror att jag börjar tidigt, och jag får dåligt samvete över att han kommer för sent till jobbet eftersom jag inte gått upp som vanligt och väckt honom... eller när jag ställt bullarna på jäsning på köksbordet när han vill lägga gipsplattorna där för att såga till dem och istället får lägga sig och kolla en film... Eller när jag precis ätit en skål flingor till lunch och han vill åka och köpa middagspizza för att han är hungrig... Eller när jag pratar lite för otydligt för att han ska uppfatta vad jag säger då han hör lite dåligt... Oron för att göra något fel som leder till antingen irritation eller till att han inte tycker om mig...

min älskade moster frågade om de här tendenserna funnits i tidigare förhållanden också... och visst har de det... så med en gång kom klumpen i magen... kanske är det jag iallafall?

ett annat exempel... jag avskyr att laga mat. baka är terapi, men matlagning tortyr... skulle steka fiskpinnar och göra pulvermos till lunch... som han sa, eftersom det är sån lätt mat kanske du kan fixa det? Stekte fiskpinnarna på medelvärme i typ 6 minuter som det stod på paketet, men när pojken tar första tuggan är de djupfrysta... just den här dagen var jag lite nere, och eftersom jag misslyckats med nåt som var så himla enkelt blev jag skitledsen, överreagerade och gick och fällde ett par tårar på toa. Anyhow, jag skulle göra om försöket igen i helgen, och det såg han, och passade på att tala om för mig att "du steker väl dem på medelvärme den här gången?" jag svarade "eller också gör du det" och han kontrade igen med "eller så steker du dem på medelvärme den här gången?" och jag svarade "eller också äter vi köttbullar"... vet inte om jag överreagerade, men det kändes så himla onödigt att han skulle påminna mig om att jag misslyckades förra gången... trodde han inte att jag kom ihåg det eller? dessutom blev han skitsur efter min sista kommentar och skrek nåt i stil med att det är ingen idé att han säger någonting till dig över huvudtaget, jag blir ju ändå bara sur... jag antar att jag överreagerade... jag vet inte...

så nu sitter jag här igen med mina h*vetes alla tvivel. är det jag eller inte?

plockade en minibukett vitsippsknoppar till mormor, i hemlighet tillägnad Berra, och solen lyste och jag köpte en ny väska eftersom jag fått nåt vidrigt färdigtuggat tuggummi från spårvagnen på min gamla, det var en helt ok eftermiddag, och så en enkel fråga och jag tappar helt styrfart och guppar upp och ner på vågorna utan att veta vart jag ska...

nu ska jag säga godnatt till mig själv och sova på saken.
God natt!

petraS (inte verifierad)
Lillablå du verkar vara en fin människa både klok och...

Lillablå du verkar vara en fin människa både klok och snäll! Tänk på det .. Jag får klump i magen när jag läser dina inlägg! Har själv växt upp med mkt våld och hot. Min mamma gick och det är jag så tacksam över, vet att det inte är så lätt! Snälla lämna din man du är värd så mkt bättre!

Sandra73 (inte verifierad)
Tänker på dig ska du veta!!!! Finns här......

Tänker på dig ska du veta!!!!

Finns här...

Kramisar

Alexandra

Sidor