Känner mig så ledsen

105 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Skatten (inte verifierad)
Alltså, jag berättade för

Alltså, jag berättade för mina närmsta vänner att min sambo var alkoholist och hur det var att leva med honom när livet blev ohanterbart för mig/oss. Det var ett sätt att överleva. Jag behövde deras hjälp och stöd och det var oerhört skönt att ha människor omkring mig som jag kunde prata med när det var som värst. Jag pratade även en del med hans föräldrar och närmsta vänner för att någonstans där och då så bestämde jag mig för att JAG ska ju inte behöva skämmas för hur han beter sig, det är ju han som ska skämmas, inte jag. Och jag/vi/han behövde ju all hjälp och stöd vi kunde få. Ju fler som vet om problemet och ser det och som inte möjliggör hans beroende, desto större press blir det på honom. Antingen måste han förändra sig, eller så blir han till slut ensam.

Jag håller med Lelas fullt ut. Du ska väl inte behöva undanhålla någon sanningen för hans skull. Du behöver all hjälp och stöd du kan få och då måste väl sanningen fram, hur smutsig och ful den än är. Att låtsas att allt är bra, trots att det inte är det, hjälper ingen. Allra minst alkoholisten.

Lelas
Att berätta

I vårt fall så började jag berätta för några få, väl utvalda, vänner. Maken blev jättesur på mig för det, då. Men jag hade helt enkelt inget val.

Sedan har han själv berättat för de allra flesta som vi har runt oss, och jag har berättat för dem som jag vill skall veta. Nu är det ett år sedan det var som värst, och nu är situationen ljusår bättre än då. Och nu är det många, många fler runt oss som vet än som inte vet.

Men berättandet har ju alltså till största delen maken själv stått för, och det hade ju alltså inte varit möjligt om han själv inte ville se en förändring.

Det fina är, tycker jag, att vi nästan uteslutande (det finns ett par undantag, men de är få) har blivit bemötta med värme, omtanke och förståelse. Väldigt många svarar saker som "jag vet vad du går igenom, jag har själv varit nykter si och så länge" eller "min pappa drack för mycket, så jag vet hur det är att vara medberoende". Det är otroligt egentligen hur många runt en som har liknande situationer utan att man vet om det... sorgligt, men ändå trösterikt.

Sov gott, vänner!
/H.

mulletant
Tussligo, forumvännen

det är bra att du har berättat. Efter ditt första inlägg i somras har du beskrivit hur du mår allt sämre. Nyligen beskrev du hot och våld. Du måste få hjälp att komma bort ifrån den mannen och han behöver professionell hjälp. Det är bra att de människor du och ni har runtom er vet hur det ligger till.
Jag berättade första gången för en nära vän till oss båda när jag var orolig att mannen gjort sig illa i förtvivlan. DET var att överskrida en gräns! Jag berättade för honom att jag berättat. Han gillade det INTE men relationen till vännen finns kvar, med värme, för oss båda och tog ingen skada. En kvinna jag hjälpt att hitta tillfälligt boende för många år sen mötte jag av en händelse i somras - hon har en yrkesmässigt liknande situation som jag, vi vet, inga detaljer men vi vet och kan kontakta varandra. Den, vår gemensamma vän jag kan flytta tillfälligt till vet samt två av våra vuxna barn. Med några gemensamma vänner har umgänget tunnats ut betydligt - känns helt naturligt då bubbel och vin varit en så central del i umgänget. Jag har valt noga, att det finns människor som vet skapar en trygghet.
Kram och massor av styrka till dig Tussilago - gör dig fri! / mt

barbalala
Munkavle

är något man mår väldigt dåligt av! Framför allt är det jätteviktigt att barn får chans att berätta! Man måsta hjälpa dem med det! Även om man inte säger åt barnen att inte berätta så är de så väldigt känsliga för vad som är ok och inte ok att säga, och låter bli att tala om sånt som "man inte talar om". Därför tror jag att man själv måste aktivt prata med dem och också säga att de får prata med andra, kompisar, osv. annars tar de mer skada än de redan gjort! Barn är så väldigt lojala.

Hur går det för dig Tussilago?
Kramar / M

barbalala
Tussi

Hur har du det? / M

lillablå
Vårblomman!!

hej du fina!
vilken resa, vad det händer saker...
du gjorde rätt som berättade och du gör rätt i att fundera på hur er framtid ska se ut...
tillit är inget man bara får, den måste man kämpa och jobba för... låt det hela ta tid, låt honom få bevisa för dig att han förändras, att han vill dig och barnen väl och bara väl, låt honom förstå att om han en, EN gång till bär hand på dig eller barnen, så har han förlorat alla chanser, han har förlorat allt.. för du är stark, och våld är aldrig ok!!!

just nu blåser det full storm utanför, och jag längtar efter vårens första Tussilagosar... det ger hopp om att våren verkligen kommer och att den kommer snart!!
stora kramar till dig!!!
/k

hurblevdet (inte verifierad)
Frustration

Hur är det möjligt att ställa ultimatum, med risk att bli bortvald?
Försöker hitta alla negativa aspekter för att klara av att eventuellt klara av att bortvald.
Försöker förstå hur det kunde bli så här. Hur är det möjligt att jag inte sätter stopp, att jag låter alla lida. Jag vet att det inte är jag som dricker men jag är inte kapabel att sätta stopp heller. Om det vore än vän som berättat det som jag är med om hade jag tveklöst försökt få vännen att sätta stopp.
Hur gör man?????

Lelas
Att nå botten

Hej, hurblevdet!

Ja du... det här med ultimatum är inte enkelt.

Men jag tror att det handlar om att vi medberoende, precis som de beroende, måste nå vår botten för att ta oss ur "träsket". Någon beskrev det som att man måste nudda botten i sjön när man hoppar från en trampolin - det är först då man får kraft för att skjuta ifrån och stiga upp mot ytan igen.

Jag menar alltså att när man kommer till punkten då man ställer sitt ultimatum och verkligen menar det, då handlar det inte om att välja mellan att stanna kvar i en halvkass relation eller att lämna. Det handlar om att jag inte står ut längre, och om han väljer bort mig till förmån för flaskan så är det ändå en enklare väg och en känsla som är mindre smärtsam än att stanna...

Jag har funderat massvis på det här med ultimatum - du hittar en liten sammanställning av det i min tråd som heter Vägen vidare, men du måste bläddra/läsa en bit ner för den kommer inte på första sidan.

Fortsätt skriva och läsa här, det hjälper!
/H.

Tussilago
Han dog för 1 1/2 år

Han dog för 1 1/2 år sedan....på behandlingshemmet...

mulletant
Men Tussilago

... så skönt att höra av dig... att få veta hur det blev. Du är en av dem jag tänkt på ofta. Och med oro. Hoppas ditt liv är bra nu. Varma kramar! / mt

markatta
Tussilago...

Det var tråkigt att läsa, beklagar verkligen.

Jag fanns inte på forum när du skrev här, så jag "känner" ju inte dig men jag vill tacka för att du berättar. Det får mig att tänka i perspektiv, att det kan sluta på så olika sätt.

Hoppas du har fått allt stöd du behöver under den här tiden.

Kram

Lelas
:) och :(

Tussliago-vännen! Hej! :)

Vad tråkigt att höra. Det är inte ens möjligt att säga mer än så.

Hur mår du själv?

Kram!
/H.

ledsen medberoende
Min pojkvän dog

Hej!
Jag har skrivit lite här förut, och kände nu att det var dags att lätta på hjärtat lite.
Det jag fasade för har nu hänt, min pojkvän hittades död hemma i sin soffa för 3 veckor sedan.
Denna envishet han hade, vägrade att söka eller ta emot hjälp.
De sista månaderna var det bara alkoholen som han prioriterade.
Han har druckit i många år, nen jag märkte hur det eskalerade " på slutet".
Vi hade en del planer för sommaren, men det var drickandet han satte före allting annat.
Trots att jag vet att jag har gjort allt för att hjälpa honom så mår jag väldigt dåligt just nu.
Tomheten, ensamheten han lämnar efter sig är enorm.
56 år blev han. Rolig, smart och snygg😍var han. 3 vuxna barn, föräldrar och syskon.
Han hade egentligen så många som brydde sig om honom, om han hade orkat och velat ta emot hjälp från oss alla som älskade och brydde oss om honom.
Nu sitter jag här med så många frågor och en saknad som är oerhört stor.
Kram på er där ute!

Anxiete
En stor stor

Kram tillbaka, ledsen medberoende 💕💕
Finns inte så mycket att säga mer än ta hand om dej , låt sorgen ha sin tid men fastna inte i den ! Kram 🌸

Sidor