Är vi bra för varandra?

147 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Miss K
Är vi bra för varandra?

Hej!
Jag är ny här och skulle behöva råd och stöd.
För ett år sen träffade jag en alkoholist igen... Jag fattar inte att jag inte förstod och nu är jag fast, jag älskar honom över allt annat. Jag har i en annan relation varit den typiske medhjälparen, jag har dolt, täckt upp och ljugit. Dit vill jag inte komma igen, men märker att det är lätt hänt.

Vi har nyligen flyttat samman och både han och jag känner oss ganska låsta nu. Dåliga kontaktnät gör inte saken bättre... Det värsta är att vi båda är psykiskt instabila med depressioner i bagaget. De senaste månaderna har min sambo fått panikångestattacker som har lett till att han druckit på natten eller morgonen. När han druckit får han mer panik om han inte dricker får han abstinens. Allt blir som en ond cirkel. Tidigare har han "druckit socialt" och tyckt att han haft kontroll. Nu har det gått så långt att han blivit uppmanad att lägga in sig. Han är livrädd för detta och bortförklaringarna blir fler och fler. Han ska sluta själv, trappa ner etc.

Vad säger ni, går det att sluta när man druckit hela sitt vuxna liv? Vita veckor har inte existerat, verkar det som.
Jag vet inte hur länge jag ska orka, vet att jag måste sätta gränser, men hur?

höst trollet
Hej Miss K! Välkommen till

Hej Miss K!
Välkommen till MEDBEROENDE-delen..
För det är just det vi är?!
Egentligen, så vet du likväl som de flesta av oss, att vi måste sätta gränser, men det vi har svårt att klara/klura ut(?) är hur.
Mitt råd, är att DU tar kontakt (som anhörig) med en beroendemottagning, för DIN skull!
Gå på AA:s möten, de har sådana för oss medberoende. eller Al-anon om de finns där du bor, så kan du kanske få lite mer handfasta råd.. Och naturligtvis stöd och hjälp för egen del!
Din man/sambo verkar befinna sig i ett ständigt förnekande och så länge han är det, så finns det väldigt liten chans att han söker hjälp självmant..
Som du redan kostaterat, befinner han sig i ett ekorrhjul, där alkoholen avlöser ångest och vice versa..
Jag vet inte om du vågar vänta på "den totala kollapsen" för den verkar inte vara långt borta..
Det enda du kan göra i det läget, är att inte göra någonting för att "rädda" din alkoholist, som du gjort förut.. Dvs dölja, släta över, bortförklara och försöka "gömma undan" bevisen..

Det låter nämligen som om han behöver vård, och för att han ska komma så långt, så måste han nå botten! (Utan att du "dämpar" fallet, för då tar det bara längre tid.. Han hamnar där ändå)
Har han ett jobb? En idé, är att för det första, inte "backa upp" hans sjukskrivningar som beror på fylla.. en annan, att ringa arbetsplatsen och be dem koppla in företagshälsovården..

Hur mycket han än bedyrar, kommer han inte att klara av att trappa ner, om han inte tagit tag i sina problem.. (du skriver att det pågått en tid, och eskalerar..)

Det du kan göra, är egentligen bara att ta hand om dig själv!
Bestämma dig för VAR dina gränser går och hur de ser ut!
DU kan inte få honom att bli nykter, såvida han inte själv kommer till insikt..

Om du tänkt ställa ultimatum, var säker på att du tänker genomföra det du hotar med.. annars blir det bara ett tomt hot..

Ha gärna en plan B, ifall du känner att du inte står ut längre.. (ibland måste vi överge den vi tror oss älska..) Ibland fungerar det, men vägen är inte lätt.. Ibland inte..
Vi måste fråga oss, om VÅRA liv är värda att förstöras, eller om vi kan ta ansvar för oss själva..

kram / trollis, en tillfrisknande medberoende

Harry den Trötte
Trappa ner...

Jag känner igen din sambos symptom, en ond cirkel är precis vad det blir och den är svår att ta sig ur.

Min egna erfarenhet är att det inte går att dricka alkohol alls när man väl passerat gränsen. Det går givetvis under korta perioder - men förr eller senare åker man dit igen (jag tog själv ett återfall i helgen). Det är som att balansera på en knivsegg.

Det är dock svårt att sluta helt, vårt samhälle är oerhört fokuserat på alkohol och sinnebilden av en trevlig kväll med vänner inbegriper nästan alltid alkohol av något slag. Det är svårt för oss problemdrickare att acceptera att andra kan hantera alkoholen men inte vi.

Din sambo måste själv inse att han har problem, annars kommer det inte bli någon förändring, tyvärr. Du måste också se till att skydda dig själv, i synnerhet eftersom du har haft problem själv tidigare i livet.

Vill du hjälpa din sambo är det bara "tough love" som gäller, precis som Hösttrollet påpekat.

Miss K
Tack, tack Trollis Det går

Tack, tack Trollis
Det går fort utför nu. Han har "missat" en läkartid och funderar nu på att fly härifrån.

Tyvärr har han inget jobb, det är en del av problemet. Måste nog ta tag i och berätta för mina anhöriga nu. Har alltid haft svårt för det. Mina tankar cirklar bara kring allt detta nu, vet inte hur jag ska orka jobba. Kanske AA skulle vara bra, långa väntetider?

Miss K
Till Harry

Tough love, var ett bra uttryck. Håller med om att mycket kretsar kring alkohol i samhället.

Hur gör du när du när du försöker sluta?

höst trollet
En snabbtitt bara.. AA, eller

En snabbtitt bara..
AA, eller anonyma alkoholister (även Al-Anon) brukar ha regelbundna möten.. Goggla, så hittar du säkert något i din närhet..
De har möten både för oss medberoende (eller anhöriga, som en del väljer att kalla sig)
Ring alkohol linjen, så tror jag att du kan få fler tips om ännu fler ställen/grupper för anhöriga..
Vad jag vet, finns inga direkta "väntetider", utan det brukar bara vara att gå dit..

Kanske ska du föröka med någon beroendemottagning,där du bor..?
Och tack Harry, utrycket tough love sitter som en smäck ;-D
Håller tummarna!/ kram trollis

Miss K
Hur gör jag nu?

Jag tror att det kan vända nu, han har varit nykter nästan 2 dagar. Han verkar bestämd med att han vill kämpa, men jag vågar inte hoppas för mycket.

Saken är den att vi tidigare planerat gå ut och äta i helgen i samband med födelsedag. Det har alltid varit självklart att ta en flaska vin då. Jag tar gärna ett glas vin till maten. Tror ni det blir för stor utmaning för honom? Kanske jag ska sätta en gräns i förväg, t.ex. max 1 karaff?

Miss K

Lelas
Gränser

Hej Miss K!

Vad bra att det har vänt lite uppåt! Skönt att höra. Små steg framåt är bättre än stora steg bakåt. :)

Men två dagar är jättelite. De är naturligtvis väldigt viktiga, för utan de första dagarnas nykterhet blir det ju aldrig någon nykterhet alls. Men, det tar tid för både kroppen och själen att bli nyktra, lång tid.

Alltså, tänker jag så här (se det som att det är från min horisont, du gör naturligtvis som du själv vill):

Jag tycker att ni skall gå ut och äta som planerat.
Jag tycker att du skall låta bli att dricka, för hans skull. Hans nykterhet är oerhört skör.
Jag tycker att du INTE skall sätta upp några gränser, annat än att du helt enkelt förväntar dig en total nykterhet.

Det där med att vi sätter upp gränser för vårt eget och våra alkoholisters drickande, det är en medberoende-fälla. Det är dömt att misslyckas, och det enda vi åstadkommer i längden är att skuldbelägga alkoholisten och dessutom ge honom/henne argument för att skälla på oss (för att vi har kontrollbehov, för att h*n minsann visst har kontroll över sitt eget drickande, för att vi inte skall lägga oss i det, för att vi själva också minsann dricker).

En gräns på en karaff - men hur mycket är en karaff? Om man tar in den största blomvasen som stället äger, fylld med vin - är det ändå bara en karaff? Och är det skillnad om man fyller den med fint, dyrt vin? Gör alkoholhalten någon skillnad? Räknas det inte om det inte är så starkt vin? Den typen av gränser är som gjorda för konflikter... tror jag.

Utmaningen för oss ligger i att sluta sätta upp gränser, eller försöka hitta lösningar. Vi är ju otroligt uppfinningsrika när det kommer till att hitta lösningar, eller hur? Men, tyvärr leder det ingenstans.

Så, den enda gränsen som är framgångsrik är NOLL. Dricker du NOLL alkohol, ja då stannar jag kvar i relationen, då går vi ut och äter, då lever vi. Men noll är noll, och noll är inte kompromissbart. Det ger inget utrymme för diskussioner om vad som räknas och inte...

Så tänker jag. Hoppas att mina tankar kan vara lite vägledande för dig. Och till sist: försök nu att ha trevligt ikväll oavsett mannens promillehalt! (Jag vet, det är jättesvårt...)
Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

Miss K
Tack för dina kloka ord! Det

Tack för dina kloka ord! Det låter så logiskt allt du säger, men det känns ändå svårt. Han har börjat få ångest nu och vill ha öl, eftersom systemet är stängt får det bli folköl. Det känns så löjligt att säga nej till att dricka folköl tillsammans, han vill inte dricka själv. Har sagt att han själv får köpa vad han vill, men att det inte är säkert att jag tar något.

Att gå ut och äta är nog ingen bra idé...
Vi ska ha gäster imorgon.
Kram, Miss K

Lelas
Dricka ensam

Hej! Ja, det är ju så.... det är svårt att få rätsida på sina tankar.

Jag skulle säga att även det där med att inte vilja dricka själv är en medberoende-fälla. När din man säger "jag vill inte dricka själv" och du säger "då dricker jag med dig" så hör han dig säga "det är ok att du dricker".

Och där har du ju egentligen en öppning för att påverka honom. Om han inte vill dricka själv, och du låter bli - låter han också bli då?

Fortsätt stå på dig och markera dina gränser, det är det enda vi kan göra. Kram!
/H.

vill.sluta
Men du.............

Bara folköl, men dricker du 12 3,5 så kommer du känna av dem. det går, det är nemas problemas.
Noll är noll, pröva en dag i taget. Idag skalkl jag inte dricka. Jag kan behöva hjälp med morgondagen. Och då skall du inte hjälpa genom att okeja att BARA dricka folköl. Till och med lättöl går att pimpla massor av. Hör med trollis?
Lycka till, jag tror på gubben din!!!!!
Hjälp honom med det här!
//A

Miss K
Tyvärr

Jag sa nej till öl (han frågade 5 ggr), men det hjälpte inte). Det blev 10 st folköl igår och ingen sömn.

Känner mig så bitter nu för att det inte blev någon middag, som jag hade sett fram emot. Min instinkt var först att inställa bjudnigen idag, eftersom jag ju inte mår något vidare. Kanske det ändå är bra med en konfrontation. Han får själv välja, vara med och visa upp sig eller fly. Är ändå lite nervös.

Tack för ditt råd och tack "vill sluta" det stämde precis det du sa och det visste jag ju egentligen redan. "Tyvärr" har han bra blodprovsresultat att skylla på, levervärdena är bra. Han dricker nästan aldrig starksprit. Hur kan jag övertyga om att även öl och vin skadar kroppen?

Miss K

Lelas
Livsutrymme

Hej igen Miss K!
Vad jobbigt du har det. Jag lider med dig. Det är så smärtsamt att få sin tillit krossad gång på gång.

Det du skriver nu påminner mig om en situation jag befann mig i för ganska exakt två år sedan. Makens drickande gjorde att vi avstod från att gå på en fest för en tjej som skulle flytta iväg. Jag skrev om det här på forumet och fick ett kort och kärnfullt svar. Det var Märta (eller var det Mie?) som skrev ungefär så här:

"Nu har du kommit till punkten där du skär ner på ditt eget livsutrymme för att din man skall kunna fortsätta dricka."

Så jag skickar den meningen vidare till dig nu.

Och du... du kan inte övertyga honom om att öl och vin skadar kroppen. Alla alkoholister vet om att alkohol är skadligt (även öl och vin), det vet vi alla. Samma sak med rökning. Hur många som röker vet inte om att det är skadligt? Ingen. Vi anhöriga behöver inte tala om för alkoholisterna att de inte borde dricka, de är redan smärtsamt medvetna om det (även om de naturligtvis inte erkänner det, ens för sig själva).

Däremot kan du visa honom att DU inte mår bra av det här. Du kan visa var dina gränser går, att han får ta ansvar för sitt eget liv och att hans nykterhet är upp till honom.

Kram, var rädd om dig!
/H.

höst trollet
Hej Miss K! Det finns många

Hej Miss K!
Det finns många alkoholister, som konstigt nog har väldigt bra levervärden.. Hörde av min bekant som är fd missbrukare, att det inte alls är svårt att luras vid provtagningar (om man vet när..)
Många som åkt dit för grov rattfylla och får ta prov flera år efteråt, har nämligen lärt sig att dricka lättöl (eller max folkisar) några dagar innan, samt äta ordentligt.. Sprit avstår de oftast helt ifrån.
Och simsalabim, har du en inte alltför nedgången kropp, så har du bra värden..

Och NEJ och åter NEJ, du ska INTE sällskapsdricka med honom!
Min egen gubbe blev väldigt konfunderad, när jag inte längre ville ha ett glas vin eller en öl, när vi skulle sätta oss och "koppla av"..
DET slutade med att han muttrande gick och la sig tidigt, då jag sa att jag kunde ta en kopp te istället ;-D

Jodå, alkoholisten, VET någonstans innerst inne att h*n HAR problem, även om de försöker förneka det/förminska det t.o.m för sig själva..
Ibland, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt gubbens försök att "dricka sparsamt"..

Ett vet jag, han gillar INTE att jag kan tala om hur mycket han druckit, bara genom att titta på honom..
Och då behöver han inte ens vara berusad (nej många skulle inte ens märka att han druckit)
Gränsen för när hans kroppshållning, kroppsspråk och tonläge förändras, går vid EN 7,2:a (öl) eller vid halva andra glaset vin...
Så länge det inte blir större mängder och han själv är inne på att "minska ner" (pga sin "osociala fru") så hoppas jag att han en dag inser, att han inte behöver dricka alls..

När vi är på diverse "sammankomster", har han börjat erbjuda sig att köra och håller sig nykter.. Tyvärr, kompenserar/belönar han det ofta med att ta ett par glas när han kommer hem istället..

Hoppas det löser sig för dig! kram /trollis

Miss K
På hal is

Hej Hösttrollet!
När jag läste din mening Nej och åter nej hade jag precis gått med på att gå ut och äta (den uppskjutna middagen)inklusive en flaska vin. Jag tänkte att taktiken att vägra sällskapsdricka inte fungerade i förrgår, så varför nu. Ett sista avsked tänkte jag mig, hoppas att det inte blir till vårt förhållande. Jag är faktiskt också lite sugen, har väl en slumrande alkoholist inom mig.

Vi har börjat diskutera förhållandet lite. Jag har sagt att om han fortsätter dricka efter idag så får han se sig om efter ny lägenhet,(hur jag nu ska kunna kolla det), förslaget med avgiftning och behandlingshem har jag lagt fram flera ggr. Hoppas nu jag orkar vara stark, kan vara svårt när vi lever så nära varandra.

Tyvärr är mina förhoppningar inte så stora. Han säger att han har stora problem med alkoholen, men kopplar inte det till att avhålla sig helt. Han har få kompisar, och de han har träffar han alltid på puben. Det handlar också en hel del om kultur, han har växt upp med att alltid gå på puben och dricka vin till maten.

Igår kom mina släktingar hit. Han försvann ut ett par timmar innan och dök upp strax efter de hade kommit. Bakfyllan märktes nog inte så mycket, jag har bara gett lite antydningar om hur läget är. Till en nära person har jag berättat allt.

Hoppas det går bra för dig också. Har din man "minskat ner" länge?
Miss K

höst trollet
Ett knivigt val Miss K.. Jag

Ett knivigt val Miss K..
Jag kan bara tala för mig själv.. Jag skulle inte under några omständigheter sällskapsdricka, för det skulle bara få till följd att mitt "löfte" urholkades..
Dvs, mannen skulle ta det som en intäkt för att min ståndpunkt inte var bergfast. (vilket med säkerhet skulle leda till att han kunde "strunta i" alla våra samtal och fortsätta som förut)
Däremot skulle jag gärna gå ut och äta middag, men förklara att jag inte skulle dricka alkohol till maten! (och givetvis stå för det!)
Det finns INGENTING som säger att man MÅSTE dricka vin till maten.. Gnäller han över att "en flaska är för mycket", be honom ta in en halv åt sig, om han nu vill ha vin till maten..
Han kan inte bestämma över vad du ska dricka, lika lite som du kan bestämma att han ska låta bli, om han inte är beredd att göra det!
Min gubbe, har varit storkonsument i den bemärkelsen att han kunde dricka 1 flaska vin + ett par öl om dan..
I och för sig, kunde jag med lätthet hälla i mig en flaska själv i somras.. Men ett lite bryskt uppvaknande fick mig att inse att jag var på väg åt totalt fel håll, så numera är det mineralvatten, kaffe, te och alkoholfritt som gäller..
Gubben har svårt att låta bli helt.. Han ÄR medveten om att det gärna blir "lite för mycket", eftersom han inte kan sluta innan sista droppen är urdrucken..
Numera håller han sig till antingen en liten flaska vin eller ett par öl ungefär 2 dagar i veckan..
Däremellan blir det en hel del lättöl, eftersom han inte räknar det som "riktig öl"..hmm.
Han blir inte aspackad eller otrevlig, som han kunde bli på fyllan, men jag märker att humöret svajjar eftersom han inte får i sig den mängd han brukade..
Själv har han fortfarande l i t e svårt att se att det skulle bero på "sug" eller någon sorts "abstinens", utan föredrar att skylla på stress osv..
Såhär har vi hållit på sedan ungefär början på september.. Jag har inte satt någon definitiv tidsgräns, utan försöker gå på magkänslan..
lycka till / trollis

Miss K
Ställa ultimatum

Hej igen!
Nu har jag äntligen tagit mod till mig, jag har lämnat ett brev till min sambo. Jag vill att han ska ha det svart på vitt hur jag känner mig nu. Det verkar som att det inte fastnar annars.

Han läste brevet i morse. Jag säger att jag inte orkar leva med oro, svikna löften m.m. Han får ta en vit vecka eller sätta sig i aktiv kö för ny lägenhet. Han tyckte jag var elak, det finns inga lägenheter... etc. Han sa också att det skulle var mitt fel om han tog livet av sig. Låter som ett försök att ge mig skuldkänslor, men man vet aldrig. DET KÄNNS HEMSKT ATT TÄNKA PÅ.
Nu går han en runda... det tar lång tid, nu kommer tankarna igen.

Om han nu väljer alkoholen, vad gör jag då? Även om han sätter sig i kö kan det dröja länge. Vi kommer antagligen att sitta tysta i lägenheten och sura. Tycker också det är tråkigt att hans kontakt med sina barn glesas ut. De får väl välja när de vill träffa pappa, eller?... Det har hänt att barnen har kommit hit och han har legat i sängen hela tiden bakfull. Vad gör jag då? Sticker ut och låter dem sköta sig själva? (De är i tonåren) Kan nog inte det.

Miss K

höst trollet
Hej Miss K.. Har lite brådis,

Hej Miss K..
Har lite brådis, men vill i alla fall ge dig pep!
Nej, Det är INTE ditt fel.. Många alkoholister försöker ge omgivningen "dåligt samvete" och skulden för allt som händer i deras liv..
Jag tror att du redan har genomskådat den här delen av den känslomässiga utpressningen!
Visst, det KOMMER att bli TUFFT! Men det blir det ju för honom också.. Hur det än blir, för jag tycker mig se att du är trött på hans alkoholistfasoner!
Tala du om, att det finns billiga boenden i form av vandrarhem (jodå, man kan göra upp ett pris, per vecka/månad som är avsevärt billigare än för dygn och under högsäsong. Vet det, då jag gjort det på jobb) lägenhetshotell eller härbärgen..
Det är helt enkelt hans problem! (många kraschar ju på soffan hos vänner under kortare perioder)
Vad du gör, så BACKA INTE! Inte från ditt ultimatum i alla fall, för då fortsätter han bara som förut..
Tyvärr, tror jag att du kommer att få se pjäsen " Det är så himla synd om mig" spelas upp närmaste dagarna, försök att bara lugnt påminna om er överenskommelse!
HANS "fria viljas" yttersta gräns, går nämligen vid DIN fria vilja!
I värsta fall, får du själv ordna ett tillfälligt boende och sedan se till att få honom avhyst om bostaden står på dig!
Stå på dig, (annars gör han det) Ta gärna hjälp av familjerådgivningen (de brukar ha lite hum vid tvister..)
Och Nej, jag tror inte att han tänker göra allvar av sitt hot om att ta livet av sig. Du får helt enkelt tala om, att om han hotar med det, så ringer du Polis, psykiatrin och myndigheter, som i så fall kommer att "ta hand" om honom.. ( det tror jag inte att han vill, men om så är fallet, så finns det ändå inget DU kan göra)

Vad gäller barnen, så ring socialen! Om det inte är dina barn, kan du försöka kontakta mamman..
DE ska INTE befinna sig i detta "kaos" just nu..
Styrkekramar / trollis

Lelas
Konkret

Hej igen Miss K!

Jag fastnar för en sak du skriver: "Om han nu väljer alkoholen, vad gör jag då?"

Det är precis det du måste bestämma dig för. Du behöver ha en konkret plan, detaljerad. Jag förstår det som att det är din sambo som får flytta om det blir nödvändigt och inte du. Eller? Hur skall du göra för att verkställa det? Byta lås (hur? När? Vem?), sortera ut hans saker (var gör du av dem?).... Sånt behöver du tänka igenom, väldigt noga. Annars är risken stor att du backat från ditt ultimatum när det blir dags att göra allvar av det.

Dessutom behöver du tänka igenom exakt vad det är som du räknar som att han bryter mot villkoren i ditt ultimatum. Handlar det om en enda droppe alkohol? Är det för evigt, eller hur länge i tiden gäller ditt ultimatum? När kommer du till punkten då du "aktiverar" din plan?

Kort sagt, du behöver vara konkret i dina tankar kring det här.

Kram!
/H.

höst trollet
Precis som Tilde, passar jag

Precis som Tilde, passar jag på och lyfter fram lite trådar som förvunnit i röran denna morgon.
Ha en bra dag/ trollis

Miss K
Tack för dina kommentarer

Tack för dina kommentarer Lelas! Har inte kunnat skriva förrän nu.
Han har redan hunnit dricka i två omgångar sen sist jag skrev. Nu borde vara rätt tidpunkt att aktivera min plan... Han pratar i och för sig om avgiftning lite då och då, men han har inte kommit längre än att ringa dit.

Jag är så förvirrad och rädd. Vi lever nu våra parallella liv i en ganska liten lägenhet. Vet inte hur länge det funkar, han kommer hela tiden och vill ha tröst och hålla om mig. Jag försöker hålla mig kall och vara härifrån när jag kan. Tyvärr kan jag inte komma på någon vän som han eller jag kan bo hos. Kanske han kan hitta lägenhet på Blocket.

Du pratar om att sortera ut grejor.... Jag orkar inte tänka på det nu. Hans grejor har precis kommit på plats efter det att min f.d. grejor hade rensats ut.

Jag tänker att en vecka utan alkohol hade gjort att jag fick mer förtroende och att jag känner att han verkligen vill satsa på oss. Denna vita vecka känns ganska långt fram i tiden just nu.

Varma hälsningar till alla snälla "hjälpare"
Miss K

Miss K
Fortsättning

Det har hänt en del sen i går. I morse fick han abstinens och ångest och beslutade till sist att han ville bli körd till akuten. Jag trodde verkligen att han skulle ångra sig under vägen, men han har nu varit inlagd i snart 12 timmar och verkar må utmärkt.

Vi får väl se hur det går om en dag eller två...Ibland inbillar jag mig att han inte är så sjuk. Jag jämför med andra som dricker större mängder eller hamnar i bråk o.s.v.
Andra stunder tänker jag att han kanske kommer att hålla på som innan i ett år eller så innan han blir mer stabil. Att avgiftningen inte har någon som helst betydelse.

Ni som har erfarenhet av den här "fasen" får gärna berätta. Är det t.ex. vanligt att man kan få komma på behandlingshem direkt efter. Vad händer när arbetsförmedlingen får veta?

Ska nu försöka koppla av från alla dessa tankar kring alkohol, läser nog för mycket.

Miss K

höst trollet
Hej Miss K!

Vad skönt att han gick med på att bli körd till akuten.. Kan tyvärr inte sia om vad som händer, men känner att just detta, är ett första steg!
På något sätt, kanske han fått en egen AHA-upplevelse angående missbruket..

DU ska inte ta ansvar för vad som händer härnäst, det ska han göra själv!
Nu ska DU ta hand om DIG, så att du inte fortsätter att "slänga kuddar" under honom när han faller..
För då är ni snart tillbaks på ruta ett!

Skriv gärna hur det går, jag håller tummarna!

Kram /trollis

Lelas
Bra!

Vad bra, Miss K! Även om mycket är oklart inför framtiden, så är det här ett första steg. Utan den här fasen kommer ju ingenting förändras.

Mitt svar på hur man klarar av detta är samma som så många gånger: sök hjälp. Jag hade aldrig fixat alla turer med akuten och behandlingshem utan mina olika samtalskontakter.

Kram!
/H

Miss K
Samtal

Tack för att ni peppar mig!
Har börjat undersöka möjligheten att få prata med någon. Inte så lätt att hitta. Alkohollinjen hittade bara det jag själv visste, Al-anon. På deras hemsida står det att de inte vill ge råd om behandlare. Tänkte gå på möte, men det kan dröja innan det passar. Vårdcentralens kuratorer tipsade de om också. Jag hade nog helst pratat med någon som är specialist på just alkohol och medberoende.

Min sambo vill ha massor med bekräftelse nu, jag får nog höra mycket gråt i morgon när jag ska hälsa på. Jag har sagt att jag finns där för honom om han håller sig nykter. Tror att jag ändå ska stödja tankar på varsin lägenhet även om det kan bli en ny flykt för honom.

Kram
Miss K

vill.sluta
DU är duktig!

Glöm inte bort dig själv i all villervalla.
Du är fantastisk och GÖR ett superjobb tillsammans med din käre sambo,.
Jag hoppas på possetiv utgång av hela spektaklet!
Det gör ont ibland men hellre det..............
//A

Lelas
Kombinera

Jag fick hjälp av kommunens familjeenhet, och träffade en kurator där som inte var specialist på beroende. Men det var fantastiskt bra ändå. Vi träffades en gång i veckan länge, och sedan lite glesare.

Jag kombinerade det med anhörigstödet som ingick i makens behandlingshem. Det var en samtalsgrupp som sågs en gång i månaden.

Men detta vill jag ha sagt: ge kuratorn en chans, och kombinera det med Al-Anon.

Kram!
/H.

Miss K
Fortsatt behandling

Tack för tipsen! Ska prova både kurator och Al-anon.

Just nu känner jag mig som vårdare på ett behandlingshem. Min sambo blev utskriven idag och verkar ha fått mycket lugnande. Han var nästan som en zombie först. Lite senare fick han en ångestattack och började prata om hur sugen han var på att dricka. Tur att jag har fått hjälp från hans släkting som har kommit hit på ett par dagar.

En massa mediciner har han fått utskrivet. Förstår inte riktigt hur det ska fungera sen, vi väntar på besked från vårdcentralen. Han ska tydligen dit 3 ggr i veckan. Vad som ska göras vet jag inte, men det har med Antabusmedicinen att göra. Hoppas att han snart blir "som vanligt" igen, och då menar jag hans friska dagar.

Miss K

Miss K
Eftervård????

Hej igen, fortsätter min lilla dagbok

Min sambo är fortfarande nykter, 1 vecka har snart gått!!
Jag förstår de som pratar om nykterhet "på vita knogar", vi har verkligen kämpat.
Bara idag har han haft 2 ångestattacker då han velat dricka eller ta lugnande. Jag har svårt att se hur det ska funka framöver, jag har tagit lite ledigt, men han måste ju kunna vara själv hemma så småningom.

Lite erfarenheter från vården:
Utskrivning när min sambo var nerdrogad (kommer inte ihåg något)
Vi fick besked från avd att vårdcentralen skulle ordna med läkarkontakt och psykolog. Han skulle också få gå på Antabusmottagning med början fredag.
Inget meddelande om tider, jag fick ringa vårdcentralen som till slut hittar papperna.
Väl på vårdcentralen vet de inte att han börjat behandlingen och att han fått lugnande (som han överdoserat). De kan inte erbjuda varken kurator läkare eller sjukgymnast. Hänvisar till vårdavd.
Jag ringer avdelningen som hänvisar till vårdcentralen. Får förslag om att besöka akutmottagningen så att de kan ge honom läkare. Tror inte det blir så smidigt...
Har nu skrivit till privat mottagning, hoppas det händer något. Han måste ju åtminstone få känna att någon bryr sig.
Man måste vara frisk och påstridig för att vara sjuk!

Är nu på spänn hela tiden här hemma, tur att jag sover någorlunda på natten.

Miss K

mulletant
I ditt första inlägg

skriver du att du inte fattar att du gått från en alkoholist till en annan. Det är väldigt vanligt ska du veta och det handlar om dig. När jag läser vad du skrivit får jag tanken att du är en person som tar mycket ansvar, mer än vad som är rimligt att orka med. Jag hoppas att du har en egen terapeut eller liknande att tala med - om dig! Det är faktiskt så att den enda du kan hjälpa är dig själv. Han måste ta hand om sig och hitta den egna viljan att bli nykter. Det tar tid att förstå, för de allra flesta, att det handlar om att sluta dricka alkohol och det är ett beslut som bara han själv kan fatta och ta ansvar för.

Så klokt att fundera på skilda lägenheter - er relation är "bara" ett år och ingen av er mår bra. Du skriver att du nu är på spänn hela tiden. Gå också på Al-anon-möte så snart du kan. Jag vet inte vilka hinder du ser när du skriver att det kan ta tid innan det passar - men tänk efter en gång till och tänk på att du måste ta hand om dig själv nu!

Kram i morgonmörkret! / mt

Miss K
På väg

Det börjar lösa sig tycker jag. Fortfarande attacker, men han följde med till vårdcentralen ändå.
I morgon ska jag börja jobba igen, lite orolig för detta. Han ligger mest i sängen, så vi får väl se vad som händer. Ja, jag brukar ta för mycket ansvar, men jobbar på det. Känner att jag på något sätt måste motivera honom att fortsätta vara nykter.

I kväll ska jag på möte, jag har föreslagit att han också går på AA-möte samtidigt.
Terapeut har jag på gång, men får vänta 2 veckor till tyvärr.

Kramar
Miss K

Sidor