Är vi bra för varandra?

147 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Sorgsen
Miss K..

..hej,

markatta
Hej vännen!

Bara för att du träffar honom igen så behöver du inte se det som ett återfall i medberoende eller ett misslyckande. Jag vet att de flesta råder till att lämna men det är inte den enda vägen. Vi kommer att stötta dig oavsett vilken väg du väljer.

Även om du träffar honom igen så var snäll mot dig själv, fortsätt med att hjälpa dig själv. Fortsätt med att formulera för dig själv vart dina gränser går. Är du inte redo/vill inte lämna honom just nu så ställ inga ultimatum som du inte kan fullfölja, som tex "att om du dricker så lämnar jag dig". Fundera på vad som du klarar av just nu, hur du kan skydda dig själv. Du kan ju inte göra något åt att han dricker men du kan ju till exempel sätta upp en gräns för dig själv att han inte får träffa dig just då, då han har druckit.

Kramar!

Miss K
Tack, tack för alla

Tack, tack för alla kommentarer. Jag är djupt rörd.
Ja Sorgsen, du har rätt i vad du gissar. Det är en känsla av att jag egentligen inte borde träffa honom. Mina känslor vände på bara några minuter. Jag ville bli av med honom efter att ha pratat en stund, vilket inte var lätt. Sen bara svängde allt. Jag förstår att du har kämpat mycket tillsammans med din alkoholist. När jag har läst din historia har jag tänkt att så kanske jag också kan göra. Problemet är att alla avråder mig och att han inte har en lägenhet. Jag försökte tänka så i början att det spelar ingen roll att han bor där. Nu har han berättat hur det är där och jag hade nog också druckit i den situationen. Är någonstans medveten om att han lite försöker manipulera mig. Jag vill inte vara sambo, men kan inte se något alternativ. Han har sökt någon enstaka lägenhet, men pengarna börjar ta slut. Tyvärr har ingen av oss hittat någon bra samtalskontakt ännu. Allt känns så trögt.

Just nu brottas jag med mitt förtroende till honom. Hur ska jag göra med nycklar etc. Det verkar som att mötet inte blev av. Kan det verkligen stämma att socialsekreteraren aldrig dök upp?

Anledningen att jag funderar kring abstinens är att han inte druckit på 2 dagar nu, då brukade han få abstinens. Han var lite "speedad" igår, men det var allt.

Miss K

mulletant
Bloggtips

Jag har haft mycket hjälp av att följa Carina Bångs blogg Information och Stöd för Medberoende. Sätter länk till det senaste inlägget här http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/01/hur-gor-man-konkret-for-att-...
Ett inlägg jag återvänt till många gånger handlar om att ta makten över sitt eget liv... http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekramar / mt

Sorgsen
Utan att veta...

...så ska du ta din misstanke på allvar. Syftar på att du tror han manipulerar...
Sjukdomen/alkoholismen gör missbrukaren till mästare på att manipulera för att dra egna fördelar. Tyvärr!
Tankarna är inte logiska och framför allt är orden och handlingarna sällan bestående. Oavsett hur intelligent eller hur stor välviljan är hos missbrukaren så vinner alkoholen.
Det är inte ditt ansvar att ta hand om honom, du har inte satt honom på härbärget. Det har alkoholen drivit honom till. Om inte missbruket tas omhand så blir det ingen förändring hos honom på längre sikt!
Du kan bara ta hand om dig, det är ditt liv, ditt ansvar.
Hur mycket hjälp du behöver för att skapa din trygghet måste du känna själv.
Men tillåt inte mannen ge dig dåligt samvete för att du säger nej.

Generellt är förhållande det svåraste som finns att underhålla och innehållet ett ständigt givande och tagande, gott och ont i en salig blandning. Sällan är det i total balans men när den infinner sig så är det underbart men inte bestående.

Glöm inte att du har rätt att känna dig trygg i ditt eget hem, rätt att ta plats och rätt till dina känslor, både de goda och onda.

Vad vill jag säga med detta?
Jo, var rädd om dig! Tänk på dig själv i första hand!

mulletant
Hur tänker du

när du skriver: Jag vill inte vara sambo, men kan inte se något alternativ.

Visst KAN det vara så att socialsekreteraren inte dök upp... men å andra sidan brukar vi medberoende råda varandra att lita på magkänslan...

Ta det lugnt!
Det viktigaste först - det viktigaste i ditt liv är faktiskt du!

Gå gärna på Al-anon möte!

Lelas
Skäms inte!

Hej, Miss K!

Några korta tankar:

Skäms inte! Du har all rätt i världen att välja hur du vill att ditt liv skall se ut, och om det innebär att ge honom en ny chans så är det ju bara bra. Så länge DU väljer.

Precis som andra har skrivit: lita på din magkänsla. Ta kommandot över situationen, så att det är du som sätter villkoren för ert umgänge. Om du inte vill att ni skall bo tillsammans, så skall ni inte det.

Se till att du har gott om stöd runt dig: vänner, samtalskontakter, Al-Anon.

Kram!
/H.

Miss K
Tack Mulletant för dina

Tack Mulletant för dina bloggtips. Jag har läst lite av Carinas blogg och har haft nytta av självhjälpsmanualerna. Fortsätter också att gå på ALanon så ofta jag kan.

Just nu har jag en bra magkänsla. Vi är så nära varann (vilket i o försig gör mig extra sårbar). Han vill inte att jag ska behöva belasta mig med hans problem och han försöker vara ärlig inför mig. Vi tar en dag i taget. Vet bara att jag aldrig kommer att acceptera om han säger nej till behandlingshem.

Kramar
Miss K

Lelas
:-)

Bra! Du vet var dina gränser går, du tar en dag i taget. Heja dig! :-)

/H.

markatta
Hej Misses!

Hur har du det nu?
Du skrev i min tråd att du var lite orolig för att du hade det "för bra" nu, var orolig för när kraschen skulle komma. Så har jag också känt många gånger, säkert de flesta som levt med en alkoholist.

Tror verkligen man måste få unna sig att faktiskt må bra också, säga till sig själv att "idag mår jag bra". Många gånger är man ju som två personer, ja som alkisarna brukar skriva att de har som en alkoholjävul eller en papegoja på axeln, så tror jag många av oss medberoende också har det. Om vi tänker att vi mår bra så dyker papegojan upp och säger "tror du verkligen att du kan ha det så här bra", om något sedan händer så dyker den upp igen för att ge oss skuld och skam med ett "vad var det jag sa, din dumma människa, du visste ju att det här skulle hända".

Tänker att det är skillnad på att föra en dialog med sig själv och att klanka ner på sig. För mig är också skillnaden idag att förut så kunde jag förtränga det jobbiga de stunder det faktiskt var bra, liksom leva i en bubbla för att jag så gärna ville hålla fast vid de fina stunderna. Problemet då var ju att "det jobbiga" kom över mig ändå, i form av diffus ångest och oro, men jag kunde inte göra något åt det eftersom jag inte erkände det för mig själv.

Idag har jag en plan för hur jag ska göra om "skit händer", en plan jag gjort upp när jag mådde tillräckligt bra eller åtminstone kunde se på saker med lite distans. Så nu kanske är bästa tiden för dig att göra upp en sådan plan? Det tog bort en massa oro för mig att inte behöva tänka på vad jag ska göra om något händer, gör det mycket lättare att tillåta sig att leva i nuet och acceptera det som händer, om det händer.

Kramar!

Miss K
Hej :-)

Har glesat ut på skrivandet lite. Det är som att du vet precis vad jag går igenom, men har kommit vidare.

Jag känner fortfarande då och då att jag "har det för bra". Mannen har (nästan säkert) fått en praktik med något han vill syssla med. Han finns här för mig och lagar mat när jag ska till jobbet. Nu börjar han också träffa vänner och ett av barnen. Inte en droppe på 14 dagar!

Min papegoja på axeln kraxar till idag med aningens oro. Vi ska gå på restaurang och jag har aldrig varit med om att han beställt alkoholfritt... En annan fundering är om det verkligen ska räcka med något som kallas återfallsprevention. Tänjer igen på min gräns angående behandlingshem. Han har klarat avgiftningen själv, just nu känns behandlingshem onödigt och arbetet borde nog gå före. Han vill bara arbeta och få normala rutiner igen.

Borde kanske också göra upp en plan, men det tar emot. Intressant det du skrev om skam!

Kramar
Miss K

Sorgsen
Miss K

Började skriva till dig men insåg tankarna for iväg och flyttade över de orden till min tråd.

Vill bara skriva att de positiva timmarna,dagarna,veckorna är så värdefulla. Njut och vårda de stunderna, spara dem djupt inuti.

Kram

Miss K
Uppdatering

Hej alla medberoende! Har tänkt på er, Sorgsen, markatta, Lelas m.fl. Varit på väg att skriva till er men tycker ni fått så kloka svar, vet inte vad jag ska komma med. Som andra har sagt, det är en öppen stämning här, det känner jag också på Alanon. Ändå känner jag det lite jobbigt att berätta om mig själv.

Jag känner mig ibland ganska så långt från alla alkoholproblem, men tycker om att både skriva o läsa här. Det är som att livet blir lite trist när de akuta problemen är borta. Jag låter som en sjuk människa och det är jag kanske också. Den vanliga vardagslunken smyger sig på nu när känslan av mirakel har lagt sig. Kan inte fatta att för några veckor sen funderade jag över om jag skulle våga ha mina nycklar liggandes framme. Han har klarat av nykterheten jättebra, vi räknar knappt dagarna längre, 1 månad skulle jag gissa. Han har stannat vid lättöl då och då och jag dricker nästan inget längre. Det tar emot att dricka när han ser på. Däremot har kakor och annat sött en rykande åtgång här hemma, vi har börjat bli mulliga.

Nu borde vara en bra tid att ta tag i annat som att skaffa vänner och byta jobb. Det är som att min energi har tagit slut, dagarna bara går. Jag får väl hoppas på att våren ger mig nya krafter.

Kram
Miss K

Sorgsen
Vill gratulera..

..till vardagslunken. Så behagligt det låter med ett liv utan överraskningar. Tänker på dig också och det gör mig glad höra från dig.
Sov och vila! Kroppen behöver antagligen det!

Tröttheten kom till mig när maken var på behandlingshemmet. Kanske det är den du upplever nu? Spänningarna släpper successivt och övertas av ren trötthet, så var det för mig. Jag har ännu inte sovit ikapp, ny oro spär på också.

Fortsätt skriv om dina upplevelser, även om du tror det skulle uppfattas som upprepningar.
Just nu skriver jag brev till mig själv, där står namn och sånt som jag inte nämner här. Skrift/dagbok har alltid funkat bra för mig.

Våren...den försvann under ny snö...men nu kan det inte dröja ;)

Kram

markatta
Miss K!

Fint att höra av dig! Har tänkt på dig.

Tror som Sorgsen också att du behöver vila. Tänk dig vilken lång tid du har gått omkring med spänningar i kroppen, klart man blir trött.

Jag tror jag förstår vad du menar med att livet blir lite trist utan de akuta problemen. Man är liksom så van vid att ha hjärnan på högvarv att man inte riktigt vet hur man ska "bara vara". Om du har råd så tycker jag att du ska boka in dig på en helkroppsmassage, ibland kan man behöva lite hjälp att bara vara. Eller be mannen om en...

Kram på dig!

Miss K
Tack för era svar!

Ja, jag har nog gått på högvarv, men trodde att jag hade vilat ut för länge sen.
Ska försöka att fortsätta skriva i någon form, om inte annat så för att påminna mig hur jag tänkt och kännt mig.

Min sambo är så trött nu efter jobbet, så det blir nog ingen massage. Inte idag iallafall :-)

Miss K

lillablå
Dina svar...

Är precis lika kloka som någon annans....
Känn inte att du inte kan svara, för att någon annan redan gjort det, din synvinkel eller fundering kanske precis är vad trådens författare behöver?
Fast å andra sidan, skriv bara när du vill, annars trampar du över dina egna gränser...
Lite rörigt?!

Har inte läst tråden från början, det var rätt längesen jag var som mest aktiv här... Men det läcker positiv energi, som om ni båda vet vad som gäller framöver! Hoppas jag tolkar det du skriver rätt? Och snart kommer vårens varma sol hjälpa till lite extra!
Stor kram!
/k

Miss K
Vad gör jag nu?

Jag har stuckit huvudet i sanden ett tag, men nu kommer saker upp till ytan. Positiv energi finns, men vi har inte riktigt klargjort var vi står. Tack förresten lillablå för dina rader. Har upptäckt nu att fredagar är känsliga dagar för min sambo. På jobbet snackas det om vad man ska göra i helgen osv. Fredagsmys är starkt förknippat med vin (inte alkoholfritt), tycker han.

Han vill prova att dela en flaska i kväll... Han frågar så snällt och har gjort det innan också. Det är antagligen så att han inte vill ha ansvaret själv, går det mindre bra kan han alltid säga att jag sagt ja. Drömmen om ett kontrollerat drickande finns där fortfarande. Förra gången han frågade sa jag att det inte skulle kännas bra för mig, och han lät bli.

Är det inte så att han måste pröva att dricka någon gång för att säkert veta hur han reagerar? Kanske lika bra att ha det överstökat?? Är så jäkla rädd bara. Han vill också sluta med antidepmedicinerna.

Hjälp, vad ska jag göra? /K

markatta
Stanna upp lite

Det är inte schysst av honom att fråga dig om det är ok att han ska dricka. Du har väl redan uttryckt att det inte känns bra för dig att han dricker. Att han nu lägger det ansvaret på dig tycker jag visar på att han inte respekterar vad du tidigare har sagt och heller inte accepterat att han har ett problem med alkoholen.

Vad är det du vill få överstökat? Vad skulle hända efteråt om det "gick bra" att dricka? Betyder inte det då att det är fritt fram för honom att dricka? Även om inget skulle hända, spåra ur den kvällen så tänker jag att din oro för att han ska börja bete sig illa mot dig kommer att öka igen.

Min ex-sambo försökte också många gånger att visa mig att han visst klarade av att dricka "normalt". Och ja, det klarade han av att göra, ett tag. Sedan kom någon dunderfylla igen med efterföljande bråk och ånger, lugn period, för att sedan trappas upp igen. Det finns ju olika former av alkoholproblematik. Tänker på min egen alkis som inte drack varje dag, aldrig eller sällan på dagtid, aldrig på jobbet, inte fick några fysiska abstinenssymptom. Det gjorde det väldigt svårt för mig att dels nå fram till honom att jag tyckte att han hade ett problem med alkoholen och att det påverkade mig, och att stå fast vid mitt beslut om att jag inte ville ha något med honom att göra då, just för att han ibland kunde dricka "normalt". Vanliga alkoholkonsumenter hamnar inte i fyllecell. Även om det händer "bara" några/någon gång per år så räcker det för att man som närstående ska vara orolig varje gång det dricks. Dessutom har ju din sambo behandlat dig som skit då han druckit.

Du skriver; "Är så jäkla rädd bara". Lyssna till det! I en relation ska man inte behöva känna så.

Jag kan också förstå om du själv saknar att kunna ta ett glas vin med honom. Jag saknar det ibland. Även om jag drack vin högst en gång i månaden så måste jag erkänna att jag tyckt det varit lite besvärligt att inte "få" dricka. Men jag har ändå valt att inte dricka när jag är med honom för jag vill ju också signalera att det faktisk går att ha roligt och mysigt utan alkohol. Och det går.

Kramar!

mulletant
Miss K

vill bara understryka allt som markatta skriver. Gå tillbaka och läs i din tråd så tror jag att du ser själv att det är ingen bra väg att han dricker nånting med alkohol överhuvudtaget. Tyvärr är en månads nykterhet kort tid för en missbrukare och det är kanske just idag han står inför en utmaning - och det är hans ansvar hur han möter den.
Fortsätt skriva och fortsätt gå till Al-anon. Styrkekramar / mt

Adde
Men vadå...

"ha det överstökat??" ???????????

Att ta ett återfall är liksom ingen garanti för att jag aldrig mer kommer att dricka, jag har liksom ingen kvot jag ska uppfylla. Som alkis så finns det ingen kvot, inga gränser, no limit bara att hälla i, så mycket det går, det är riktlinjen.

Ok, ungefär en tredjedel som gör en behandling går ut och dricker men kommer tillbaka. Men det är också så att ungefär en tredjedel som gör en behandling går ut och dricker och kommer INTE tillbaka.

Och att han frågar dig är precis som markatta skriver att lägga HELA ansvaret på dig.

Det är mitt egna ansvar och ingen annans om jag väljer att dricka.

lillablå
Adde

Är klok, jag håller med...
Det är hans val att dricka eller låta bli, låt honom veta det...
Men hans val får också konsekvenser... Stannar du om han börjar dricka igen?
Lämpa över allt ansvar på hans nykterhet på honom, men låt honom veta att du finns där när det blir jobbigt och suget faller på!
Kram, och jag hoppas ni får en fin och lugn fredag!
/k

Miss K
Återfall

Hej! Har inte haft tid att skriva förrän nu.
Jag kände det redan när jag skrev att den snälla frågan inte var så snäll. Så här blev det: Jag hade köpt alkoholfritt och han hade köpt vanligt vin. Vi började med det alkoholfria. Efter ett tag berättade han om flaskan och att det hade varit gott med ost o vin. Jag sa nej tack, och det blev en konstig stämning. Han öppnar flaskan och står i köket och äter o dricker. Han märker att jag är sur och ställer ifrån sig flaskan och tömmer ur glaset. Nästa dag är flaskan tom, vet ej hur mycket han druckit, han säger att han slängt ut det.

Senare säger han att han känt sig deprimerad och uttråkad sista dagarna och att det har triggat suget. Nu tror jag att det är lugnt under arbetsveckan, men hur det blir kommande helger har jag ingen aning om.

Adde, förstår att du tycker jag är dum. Jag menade inte riktigt att det skulle vara överstökat för honom, snarare att min första återträff med drickandet skulle bli avklarad.

Tack också lillablå o mt. Det är bra att bli påmind ibland. Jag kommer att köra på nolllinjen framöver. Dvs att jag inte tycker att han bör testa, men att jag kommer att vara kvar ändå. Blir det som förut vill jag lämna, men det tar jag då. Saknade själv vinet i början, men nu känns det okey.

Kramar Miss K

Lelas
Nej!

Vad tråkigt, Miss K.

Jag vet hur det känns. Och jag vet att det går att stanna kvar trots ett återfall, men ändå vara "sann" mot sig själv.

Känn efter i dig själv var dina gränser går. Du stannar om han dricker, men vad är det som inte är ok för dig? Vad är det som skall hända för att du skall känna att gränsen passeras?

Var rädd om dig. Kram!
/H.

Adde
Jag

tycker absolut INTE att du är dum !!!

Vad jag reagerade på är att det florerar ett rykte om att man "måste" få ta sig ett återfall efter behandling eller en tid i nykterhet för att förstå att man är alkis. Det är fel.

Med din beskrivning framgår det tydligt att han inte är färdig med alkoholen, han har inte nått sin botten. Hans drickande kommer att öka igen.

Försök göra dina val efter det så kommer du lättare fram till ett beslut om hur ditt liv ska se ut.

Kram !!

Miss K
Uppåt?

Det ryktet du pratar om hade jag nog gått på. Har läst berättelser här om personer som prövat igen och då tycker att "det var inte så fantastiskt som jag trodde". Alt. att de förstår att det är lätt att åka dit igen.

Adde, du säger att han inte har nått sin botten. Jag vill inte tro på det, men du kan ha rätt. Men jag undrar då vad som kan vara värre än att bo på härbärge och att alla i hans närhet hade tagit avstånd från honom. Jag tror att han har lärt sig en hel del av sin resa neråt. Han säger att han är alkis (till mig iaf). Stolt över sina 6 veckor och börjar väl känna sig på säkra sidan. Ett helnyktert liv känns antagligen främmande. Han vet inte hur han ska leva så, har inte så många alternativ till aktiviteter. Önskar att han hade gått på återfallsprevention (som han sagt nej tillsv. åt) Det får väl komma när han är mogen för det? Kruxet är kanske att han då måste berätta på jobbet om han ska gå ifrån.
Det blev många "han". Ska försöka tänka på mig själv också.

Miss K

Adde
För mig

var det jättelätt att "erkänna" att jag var alkis för min fru. Det gav mig en legitimitet att bli full då och då för jag var ju faktiskt alkis ! Det måste hon ju tänka på och inte skylla så mycket på stackars mig som var sjuk.

Jag har en väninna som inte har något kvar från sitt förra villa-liv med underbar man och son. Nu sover hon hos de som kan tillhandahålla sprit och betalar med det som en kvinna kan betala med. Det finns inte i hennes värld att detta kan bero på spriten, inte en chans. Och hon är väldigt snabb med att säga att "Jag är ju alkis så då blir det såhär" men att därifrån koppla ihop det med intaget av alkohol är steget såååå stort !! Det låter ju helsnurrigt men vi är inte så smarta när vi är aktiva vi alkisar. Att tekniskt förstå att jag är alkis men inte ta till mig det i hjärtat är just vad vi kallar för den längsta halvmetern som finns i världen.

När jag väl fick ner allt i hjärtat och kapitulerade och sökte hjälp, och faktiskt även tog emot den, då, först då, ramlade allt på plats och jag insåg att jag inte kunde fortsätta som förr. Och jag har haft nynyktra vänner som försökt dricka och som inte längre finns hos oss i detta livet. Och det tror jag alla är medvetna om att det kan gå så fast man inte vill erkänna det. Man vill ju så gärna.....

Sköt om dig, det är du värd !

Kram !!

Miss K
Tack för din omtanke och dina

Tack för din omtanke och dina sanningar!
Försöker leva en dag i taget. Inte så mycket att tillägga just nu. Ska ta tag i Alanon igen, behöver det nog mer än jag tror.

Kram /K

lillablå
Alanon

Åh.. Ibland längtar jag dit, ett par timmar i gemenskap, fast tid för mig själv, ovillkorligt och värme...
Men nu var det så längesen jag var där, att jag drar mig för att gå dit...
Kanske är det precis vad jag behöver nu när jag står här naken utan medicin?
Ta hand om dig Miss K, jag hoppas han fått mer insikt nu efter sitt återfall...
Stor kram!
/k

Sorgsen
Bara...

...en kram. Tänker på dig.
Att säga orden, jag är alkoholist, betyder nödvändigtvis inte en vändning.
Jag höll på bli tokig på alla dörrar min make öppnade åt sig för att han hade "insikt".

Var rädd om dig!

Sidor

Låst tråd