Jaha vart börjar man?...

155 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Stjärnstoff
Jaha vart börjar man?...

Varför är jag orolig?
Min man och jag jag levt ihop i snart 15 år. Vi har tre barn - alla under 10.
Han och jag har alltid öppnat en flaska vin till maten på helgerna och vid en del tillfällen blir det lite mer.. När man har gäster och så.
Men de senaste åren har han alltid ett flak öl hemma. Ifall det blir bra fotboll på tv. Han har heltidsjobb och sköter det.
Vad är det nu som är mitt problem börjar ni undra?
Jo- för flaket öl tar slut på en helg. Han dricker för det mesta bara på helgerna men det blir oftare och oftare vardagar. När han dricker så gör han det tills han somnar i soffan. Ibland hittar jag honom där när jag går upp på morgonen. Vi har bråkat mycket om det här den senaste tiden. Jag råkade säga att jag inte vill att barnen hittar honom före mig, men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma! Och det kan stämma för det händer ( kanske två ggr i halvåret att jag dricker så att jag blir lite för full och då brukar jag gå och lägga mig. Men eftersom det är jag som lägger barnen så märker de att jag druckit och det är väl inte bra..
Har så mycket jag vill skriva om och fråga om.. Överreagerar jag? Han är en bra far till barnen och han skulle aldrig göra illa oss fysiskt eller så. Men det är så jäkla jobbigt att han blir så full minst två ggr/v
Vet inte om jag ska bråka mer eller tänka att det är ok.. Känner att jag aldrig skulle kunna utsätta barnen för en skilsmässa!

Stjärnstoff
Nu irrar han omkring i huset oxå!

Vaknade av att han var på övervåningen och stökade runt.
När jag frågade vad han höll på med så svarade han något
osammanhängande som jag inte förstod.
Kan inte sova, kan inte sova.. Jag blir tokig på hans jäkla
snarkande och öldimman i vårt sovrum!

mulletant
Man kan gärna börja

här! Välkommen! Din berättelse är mycket vanlig här på forumet. Läs i olika trådar så kommer du att känna igen dig och få del av svaren.
Jag hinner inte skriva mera nu men häng kvar så följs vi åt! / mt

vill.sluta
Hej stjärnan!

I och med att han dricker såpass mycket.
Så har han ett missbruk. Och du är en sk medberoende. Läs läs läs, stanna kvar här.
Men tag även kontakt med någon jour.
Dom vet bättre vart du skall vända dig
och vem du bör prata med.
Du nämner ordet skilsmässa, då har
du kommit en bit i tanken.
Prata om du orkar med din man om hur
du tycker och tänker. Men har han inga problem så föreslå att ni båda är nyktra året ut.
Lycka till,x/A

Stjärnstoff
Tack för omtanken!

Känns skönt att ÄNTLIGEN kunna " prata " om det här!
Jag känner inte att jag kan prata om detta med någon då min man är
Aktiv i idrottsföreningar, inom socialtjänsten etc. Han skulle aldrig förlåta mig
Om jag gick runt och sa att han är alkoholist.
Ja, jag har kommit långt i tanken - men en väldigt kort bit i verkligheten.
Jag själv har redan bestämt mig för att inte dricka, det är inget svårt för mig.
Men tyvärr kommer min man aldrig att gå med på det.
Han har många ggr sagt till mig att jag ska sluta nojja mig och att han alltid tänker ta en öl till bra fotboll!
Och om jag ens nämner barnen i sammanhanget så får jag bara skit tillbaka om hur jag
kan byta man om jag inte är nöjd.
Har kollat runt på forumet för att hitta stöd, ska fortsätta med det.
Jag behöver allt stöd jag kan få för jag har ingen att prata med..

Stjärnstoff
Vill bara också kommentera

Vill bara också kommentera att det många
av trådarna skrivs att man ska " kasta" ut sin man.
Rent fysiskt skulle jag inte kunna det, han skulle
Vägra gå från sitt hem och sina barn!
Och jag vill inte LÄMNA mina barn! Hur gör jag?
....förtvivlad över tanken på att behöva lämna
barnen..

vill.sluta
tyvärr är det så att

Barnen följer mamman, och om du dessutom nämner att det existerar ett missbruk,
för det gör det. Så kommer barnen stanna hos dig.
Ring en jour, du kan vara anonym.
/A

Stjärnstoff
Men vad skulle jouren kunna

Men vad skulle jouren kunna hjälpa mig med?
Sitter ju fast i detta, barnen skulle inte klara av
att vi går isär, inte jag heller!

vill.sluta
Jouren har folk

Som säkert med all säkerhet har hört denna historia tidigare.
Du är inte ensamm du skulle bara veta hur pass vanligt din problematik är.
Så visa av erfarenhet kan dom ge dig några goda råd om vad! du skall ta dig till.
VART du kan vända dig och vem du kan samtala med.
Men i första hand så tror jag att du skulle må bra av att få samtala med någon.
DETTA kan dom på jouren hjälp till med.
På samma sätt som du tycker att det är skönt att få skriva av sig en sekund här nne, så kommer du känna att ryggsäcken med alla dom tunga stenarna blir lättare nöär du pratar med någon.
Ring AA och samtala med en jourhavande tillfrisknad alkoholist!

Har du alkoholproblem eller är du orolig för någon i din närhet?
Ring vår telefonjour 08-720 38 42
så får du prata med en tillfrisknad alkoholist.

Öppen alla dagar året om 11-13 samt 18-20

RING IDAG!!!!!

Lycka till!!!!/A

Harry den Trötte
Ställ krav

Tänk på barnen och dig själv. Måste säga att jag känner igen din mans situation, jag har varit där själv, och det verkar vara på väg åt helt fel håll.

Jag drack själv alldelles för mycket på helgerna och sedan blev det på torsdagar också för då var det ju nästan helg. Sedan blev det på söndagar också för då är det ju fortfarande helg... Sedan höll jag upp i tre dagar och tränade hårt för att inte känna mig som en alkis.

Nu har jag slutat dricka nästan helt men har fortfarande problem med att jag tar återfall 2-3 ggr/år. Blev ett senast i helgen och jag lever med konskvenserna av det just nu. Inte kul alls.

Ju längre det här får fortgå desto svårare blir det att bryta. Tyvärr måste din man inse sitt eget problem och nå sin egen botten.

Jag tycker att du ska kräva att han ska sluta dricka helt, för din och barnens skull. Det blir ett lackmus-test på hur illa det är med hans missbruk. Han bör ställas inför valet mellan spriten och dig och barnen och inse att det är ett konkret och verkligt val han måste göra. Funkade för mig även om jag inte är helt framme än så anstränger jag mig till mitt yttersta för att få bort alkoholen ur mitt liv.

Fråga: Om han väljer alkoholen före dig och barnen - ska du då verkligen välja honom före ett värdigt liv?

Tips: Ha ingen alkohol hemma alls och drick helst inte själv heller.

Hoppas det går bra för er!

vill.sluta
Stjärna lyssna på Harry!

Vis av erfarenhet talar han ett tydligt språk!
Ställ ultimatum, ingen sprit och du får världens bästa underbarate donna. Med unge på köpet.
om inte så väljer du spriten före oss och då är det HEJDÅ!!!!

Tack och hej leverpastej!

Bestämm spelreglerna!
Jag håller på dig "STARIS/STJÄRNAN"
//A

Stjärnstoff
Tack för era inlägg❤ni är så

Tack för era inlägg❤ni är så omtänksamma
Och ni vet vad det betyder!
Ska ringa jouren så fort jag är ensam:)
Tack tack tack för att ni finns!
Jag måste tänka nu, mycket..
Om jag ställer ultimatum vill jag kunna
genomföra det.
Tror att han i det här skedet släpper mig för ölen,
men aldrig barnen.

Lelas
En hel roman...

Hej Stjärnstoff!

Du har redan fått många kloka kommentarer här, men jag skulle vilja bromsa lite... Jag känner igen mig i hur du beskriver din situation. Vi har iofs inga barn, men din mans drickande påminner otroligt mycket om min mans (när han drack).

Först vill jag säga: var gränsen går för att någon är alkoholist handlar inte om mängden alkohol som h*n konsumerar. Det är lätt för oss anhöriga att hänga upp oss på antal ölburkar som töms eller antal flaskor vi hittar. Men antalet är ointressant. Det som räknas är hur våra alkoholisters drickande påverkar oss som finns i deras närhet (och dem själva, naturligtvis). Med detta vill jag ha sagt: att du upplever hans drickande som ett problem är alla bevis du behöver. Är det ett problem för dig, ja då ÄR det ett problem.

Men, vet du... det går att rädda en sådan här relation. Kanske är det inte nödvändigt att lämna mannen och barnen? Jag tycker mig se i det du skriver att du inte vill lämna, utan faktiskt vill kämpa för relationen. Eller? Om det är så, så behöver du göra några olika saker, som jag ser det (men det här är just min bild av detta, kanske har jag fel och då får du gärna säga ifrån. ok?).

Du behöver klargöra för dig själv var dina egna gränser går. När är det faktiskt inte tänkbart att stanna kvar längre? Vad skall hända för att du skall ta med dig barnen och lämna mannen? Handlar den gränsen om alkoholmängd, om pressen han sätter på dig psykiskt när han lägger skulden på dig, om fysiska/våldsamma uttryck? Var går dina gränser?

Du behöver bestämma dig för vad du gör om han passerar den gränsen, när du väl har bestämt dig för var den går. Rent konkret - vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Vad behöver barnen ha med sig? När jag gjorde en sådan plan så grät jag floder - det är det svåraste jag har gjort. Men, jag ser så här i efterhand att det var det som räddade oss. Hade jag inte haft min plan så hade jag aldrig kunnat agera, och då hade det varit kört.

Och - för att kunna klara av det här tankearbetet, så behöver du hjälp. Jag hade aldrig kunnat tänka klart kring detta om det inte var för mina olika samtalskontakter. Aldrig.

Vänd dig till kommunens familje-/beroendeenhet och be om hjälp som anhörig. Tala om för din man att du gör det, det är ett sätt för honom att förstå att du ser allvarligt på det här. Leta upp Al-Anon i din närhet (www.al-anon.se) och gå på deras möten.

Det går att vända. Jag och maken är levande bevis på det. Men, det kräver jobb från bådas håll.

Var rädd om dig!
/H, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med en nykter (2 år!) alkoholist

Sorgsen44
Hej Får ont i min mage bara

Hej
Får ont i min mage bara jag läser om hur du har det.
Man känner ju igen sig så väl.
Känner också sån ilska att den som dricker bara tänker på dig själv och skyller ifrån sig bara för att kunna ge dåligt samvete till sin partner så dom kan fortsätta dricka i tid o otid utan att det skulle vara konstigt.
När de man lever med i en familj blir påverkade av någon annans drickande ÄR det inte acceptabelt.
Denna ständiga oro o ängslan är fruktansvärd att leva med.
Min man har inte druckit nu på fyra veckor........igår började han om att ska livet vara så här.
Vill inte leva som en pensionär än säger han.
Om man tycker livet är så jävla hemskt utan alkohol är det bara så sorgligt.
Men jag har kommit så långt att jag tänker aldrig acceptera att han dricker igen.
Har mått dåligt så länge och hade en lång bearbetning innan jag kastade ut honom,
för att han kanske nån gång skulle fattat eller inse sitt problem som han förnekat länge.
Han erkände tillslut att han druckit för mycket och allt det som det inneburit med dålig sömn ont i leder, rygg ständigt trött o sliten.
Han har lovat mig att inte dricka, men ÄN litar jag inte på honom.
Alkohol är en starkt begär... tyvärr
Han skötte sitt jobb, fast han kom ofta försent på morgnarna utan att någon reagerade på hans arbete!!,
Nu kan bara tiden utvisa vad som händer med oss.
Men det tog lång tid för mig att bearbeta o komma till insikt att jag vill o kan inte leva med någon som jag mår dåligt tillsammans med trots att jag avskar honom mest av allt.
Jag älskar ju honom o inte den hemska person han blev när han drack.
Hoppas du kommer till insikt o kanske mod att sätta stopp.
För det var vändningen för oss, han fattade aldrig förrän jag kastade ut honom att det var allvar med mina ord.
Lycka till o må så bra du kan

Stjärnstoff
❤ Hej! Precis som du skriver


Hej!
Precis som du skriver Lelas så klarar jag inte av att
tänka klart just nu, därför är allas inlägg och störtning
så otroligt viktiga!
Vill inte lämna min man, vill inte! Jag älskar honom och är beredd
att kämpa kämpa!
Jag ska verkligen tänka igenom var gränserna går. Precis
som du skriver Lelas så är det först då jag kan ta ställning.
Ni är alla underbara!

Bobo (inte verifierad)
Är i samma sits som dig, men

Är i samma sits som dig, men min man har efter allt tjat så fick jag iväg han till pool.
Han gick där och kryssade i kalendern och va peppad, i ett par månader sen ville han prova igen
Om han kunde dricka nått glas till helgen. Till en början gick det jätte bra. Men tills i helgen, då kom
Han och berättade att han kände sug. Jag blir besviken på mig själv och på han. Varför tillät jag han att
Testa på det igen, varför stod jag inte på mig!!
Jag ville ju inte tillbaka i detta träsk.
Återigen har jag fått iväg han på träff och hoppas nu att det går vägen.
Men tyvärr säger magkänslan att om några veckor kommer han komma
O säga " va e detta för liv? Ska det va såhär tråkigt att man inte kan unna
Sig ett glas till helgen....

Va ska man göra ?

vill.sluta
Tyvärr så är det så............

En gång alkolist alltid alkolist.
Det går inte att pröva ett glas. För sedan går det en tid och då prövar man ett nytt glas. Och det kanske går vägen.
Sedan tar det inte lång stund innan man känner som du säger suget, och man prövar ytterligare ett glas.
Så kommer en ny helg och då det fungerade att dricka ett glas förut utan att man föll igenom kan man nog ta ett glas både fredag och lördag.

Rätt vad det är så är det onsdag, lill lördag och då kan det vara gott med en flaska vin att dela till det goda köttet.
Sedan är karusellen igång. Ett glas blir till två som blir tre.
Och så fortsätter det.
Alkolisten tänker oavbrutet på hur han skall få mer .........
Onsdag, torsdag och så helgen fre/lör....... lika bra att avsluta helgen med god middag på söndagen.

Kanske vbar en tung helg, så då behöver man ha en stärkare på måndagen så man återhämtar sig.
Uppehåll på tisdagen då man börjar planera inför helgen..................

Detta är nog en light historia av hur det KAN bli om man efter ett uppehåll prövar
ETT glas.

Men, man måste SJÄLV komma till insikt och sätta sina egna värderingar.
Vad är viktigast för mig. Familj, fru och barn. Kunna unna sig lite extra eller är det bättre att lägga tid och pengar på alkoholen?

Bobo, detta är verkligeheten.
Like it or NOT!

TYVÄRR MEN SÅ ÄR DET.................
Önsklar dig lycka till!!!!//A

Bobo (inte verifierad)
Förstår att det e

Förstår att det e verkligheten absolut!

Bara jag får honom att fatta det!

Lelas
Bara han själv

Hej Bobo!

Vet du.... det är inte du som kan få honom att fatta det. Det kan bara han själv göra.

Det finns ju många olika sätt att definiera vem som är alkoholist, men ett är att det är en person som har försökt sluta dricka (kanske väldigt många gånger) men misslyckats. Jag tänker att det är där som din man befinner sig nu. Han försöker sluta, men misslyckas. Och kanske kommer det att upprepas några gånger, och förhoppningsvis leder det fram till en insikt hos honom att han faktiskt inte kommer kunna ta bara ett glas.

Var rädd om dig!
/H.

Stjärnstoff
Slutat helt själv

... Känns skönt, har sagt att det är för min egen skull men även för hans. Han förstår inte varför jag måste vara så dramatisk. Tänker att han får sitta skälv om han nu måste dricka. Jag kan kolla TV med kidsen på andra TVn. Med en förhoppning om att han ska känna sig riktigt ensam. Antagligen kommer han att tycka att det är kanon att få vara ifred och mysa med burkarna.. Trött trött är jag.. Så trött.. Har inte orkat ringa jouren, har inte ens skrivit eller varit inne här på ett tag. Känns som ett vakuum just nu...

mulletant
Lyfter upp din

tråd efter dagens spam-attack. Kram / mt

Stjärnstoff
Tack mulletant:)

Fast jag vet inte riktigt vad du menar:)

mulletant
Det kom en massa

spam idag så många trådar hamnade långt ner och på sidor som inte "syns" utan att man söker fram dem. Jag sökte fram en del av de nyare och sen har admin städat bort allt spam... så nu är allt i sin ordning igen. ha en fin kväll:) Kram / mt

vill.sluta
Men Stjärnan! Det riktigt trista KOMMER

NU, när alkoholen inte är den bundsförvant som knyter samman.
Vad göra, när man inte sitter och "myser" med varsit glas vin framför tv:n?

Nu kommer prövniongen, tips! Ta fram ett spel (bräda och pjäser typ monopol)

Och samla hela familjen och spela. HA ROLIGT TILLSAMMANS!!!!

Det kommer att krävas, särskilt som om respektive går på "vita knogar" (Dvs är ofrivilligt nykter)

Med tiden så hoppas jag att ni kommer fina varandra och se den personen som gjorde att du/ni föll för varandra.I vart fall så kommer barnen att ÄLSKA era nya jag!!!!!

Så om det inte är för er ni gör uppoffring och avstår att dricka alkohol så
GÖR DET FÖR BARNENS SKULL!!!!!
Dom är värda all uppmärksamhet dom kan få.

Lycka till!!
/A

Stjärnstoff
Vill inte

Jag vill inte spela spel med fyllot, inte barnen heller skulle jag tro. Jag tycker inte han är värd vårt sällskap när han är full. Jag ska se till att barnen ALLTID har en nykter mamma åtminstone . Föressten är det ju fotboll idag och nu hör jag det sjätte pyset från ölburken ikväll. Imorgon ska jag roa mig med att inte väcka honom, ha ha! Hoppas han kommer försent till jobbet!

vill.sluta
Skön kommentar, hur gick det?

Såg själv matchen och fjärde målet var ett fantasimål.
Men från det ena till det andra, vill han inte pröva att vara nykter för FAMILJENS skull?

Hoppas för din, och familjens skull!
Lycka till
Kram
/A

Stjärnstoff
Nej

Det vill han inte! Han tycker ju fortfarande att jag överdriver och hittar på. Ikväll sa jag att det kanske räcker, du har ju druckit minst 12 öl? Han svarade att han inte har druckit så många öl alls! Men det har han för varje ölburks- pys skär i öronen! Nu är han lagom packad och börjar antagligen snart vandra omkring i huset. Har jag riktig tur kanske han pissar i ett hörn av något rum också, det har hänt. Nu var det ett tag sedan men jag blir alltid orolig när han på fyllan helt plötsligt kliver upp ur sängen. Är så trött på denna helgfylla!! Jag är så fruktansvärt trött. Ikväll trodde han dessutom att han skulle få kliva på också! Vilket skämt!
När jag läser denna tråd från början till slut så ser jag att jag gått från ledsen till arg. Jag tror det är en bra början...

Lelas
Bra!

Hej!

Ja - att gå från ledsen till arg är bra! I ilskan finns en vilja till förändring och en drivkraft framåt. Bra!

Kanske skall du försöka att låta bli att ge dig in i diskussioner om hur mycket han har druckit? De är ju dömda att misslyckas (jag skrev om detta lite tidigare i din tråd, så jag upprepar inte det här nu), eller hur?

Var rädd om dig!
/H.

mulletant
Bättre arg än ledsen

- så sant, så sant. Din berättelse om din mans ökade drickande och förnekande är så vanlig, så vanlig... Även dina försök att få honom att inse... Jag har varit där och många, många andra. Precis som Lelas vill jag säga att det är möjligt att rädda relationen - det är i alla fall inte omöjligt. Men du kan inte göra jobbet åt honom, du kan bara ta ansvar för ditt liv och i det ingår också ansvar för barnen. Jag kopierar vad Lelas skrev:

"Du behöver klargöra för dig själv var dina egna gränser går. När är det faktiskt inte tänkbart att stanna kvar längre? Vad skall hända för att du skall ta med dig barnen och lämna mannen? Handlar den gränsen om alkoholmängd, om pressen han sätter på dig psykiskt när han lägger skulden på dig, om fysiska/våldsamma uttryck? Var går dina gränser?

Du behöver bestämma dig för vad du gör om han passerar den gränsen, när du väl har bestämt dig för var den går. Rent konkret - vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Vad behöver barnen ha med sig?"

Jag tror att det här är avgörande och det första steget är att du i tanken inser att du måste handla för din skull, ta ansvar för ditt och barnens liv. Det handlar om att ändra fokus - sluta fundera över honom och i stället göra klart hur du vill ha det. Och hur du inte vill.... I det ingår att sluta räkna pys och burkar och argumentera om vad som är för mycket. Att diskutera om han är alkoholist eller inte. Det för inte framåt. För din del handlar det om att så här vill du inte ha det.

Gör klart, först för dig, hur du vill ha det och tala sen om det för honom. Kom ihåg att du äger rätten till dina känslor, önskningar och behov. Du äger rätten att välja hur du vill leva. Du skriver att du vill kämpa - även om det kan verka paradoxalt är vägen att rädda relationen att du kämpar för dig och det du tror på. Hans hjärna är just nu kidnappad av alkohol och den kommer att kämpa för att fortsätta "få" dricka så länge du ger honom utrymme till det.

Läs i andra trådar här så kommer du att känna igen dig och se likheterna i missbruket och medberoendet. Fortsätt skriva - det hjälper mer än man kan tro.

Styrkekram / mt

Stjärnstoff
Svårt att veta

Jag vet inte var gränsen går. Vid fysiskt våld tänker jag. Och jag vet att jag inte ska kommentera hur mycket han dricker. Men det är så svårt att låta bli. Jag har ju sagt till honom hur jag vill ha det men det blir ju inte så. Han KAN inte ta EN öl som han lovar mig.
Kan jag säga ungefär såhär?
Jag tycker det är svinjobbigt när du dricker för många öl. när du sover på en fylla låter det som om du ska sluta andas, du kvider i sömnen i flera timmar. Det är fruktansvärt att lyssna på. Jag vill inte ha sex med dig när du druckit för mycket så du behöver inte fråga. Jag vill att du slutar be barnen springa "efter en öl åt pappa" du har egna ben. Jag vill att du börjar tänka på din hälsa. Jag är rädd att du kommer dö ifrån oss i förtid.
Jag VET att han kommer dra " du själv då" kortet. Han kommer ta upp när jag varit på fyllan och betett mig. Men jag har inte druckit på två månader och innan det drack jag mig berusad IBLAND.

mulletant
Bra att du

formulerar dig Stjärnstoff och att dina meningar börjar med "jag"! Fortsätt - och fundera över vad du behöver och hur du önskar att ert liv ska vara. Öva dig på vad du vill säga och skriv här i din tråd så har du allt kvar. När (om) han svarar med "du själv"-kortet ska du lyssna på vad han säger, fråga upp upp att du förstått rätt och fråga vad han önskar sig, hur han vill att ert liv ska vara för att vara bra. Börja där och fundera över om era önskningar "passar ihop".

Ta det lugnt och ge dig den tid du behöver. Fundera en gång till om du inte har någon gräns före fysiskt våld... För mig känns det som att låta det gå väldigt, väldigt (mycket för) långt.

Antagligen har du rätt i att han inte kan dricka en (1) öl. Vilket är då alternativet?

Carina Bångs blogg har varit till stor hjälp för mig: http://medberoendeinfo.blogspot.com/
i synnerhet de här frågorna. Men hela bloggen är fylld med tänkvärdheter.

Styrkekramar! / mt

Sidor