Jaha vart börjar man?...

155 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
mulletant
I processen

att komma fram till ett beslut och genomföra det kan det vara till stor hjälp av att skriva inifrån sig själv och få respons av andra som vet, från insidan, vad man går igenom. Du skriver att du nog inte hör hemma i forumet eftersom du vet vad jag behöver göra men hittar inte kraften... att det blir tjatigt för er (oss) att läsa om ditt velande... Fundera över om ditt "liv" också blir synligt och tydligt för dig själv i och med att du skriver och läser dina egna tankar, det kan vara så att just det för din process framåt.

Det är precis som Sorgsen skriver, att här skriver man för sig själv och ur sig själv. Inte för att göra eller vara "rätt" för andra. Just vi som skriver här vet hur oerhört svårt medberoendet är... de flesta av oss här känner igen just den situation du sitter i just nu.

Så bra liknelse att vi sitter i olika båtar men i samma sjö.

Du finns också i mina tankar. Kramar / mt

markatta
Vännen

det måste få vara tjatigt. Som mulletant skriver så känner ju de flesta av oss igen situationen, processen men vore det lätt så skulle ingen av oss behöva finnas här. Om du läser i våra andras trådar så ser du att de flesta av oss velat fram och tillbaka, det går upp och ner, ena dagen känns allt skit för att följas av en strålande dag. Ibland vet vi vad vi behöver göra men klarar inte att genomföra det, ibland saknas magkänslan för att sedan komma tillbaka. Men att ha allt detta "velande" på pränt hjälper faktiskt att föra en framåt. För mig blev det lättare att vara ärlig mot mig själv när jag började skriva här och jag kunde gå tillbaka och se mina tanke- och handlingsmönster.

Fortsätt läs och skriv! Bara det att man söker sig hit betyder nog att man hör hemma här.

Kram

flygcert
Du hjälper dig och oss!

Genom att skriva kommer du att bli starkare och vi ser och blir en del - vi alla tillsammans.

Jag har pendlat så mycket fram och tillbaka och inte vetat vad jag ska göra, inte vågat/orkat göra det jag innerst inne vetat att jag måste, det är så det är. Du är inte ensam, skriv mer!!

Jag hade inte överlevt utan forumet!!

Anti alkohol
Skilsmässa

Hej
Jag har gått igenom allt du går igenom. Vi anhöriga gör det fast berättelserna är olika. Jag fick nog efter 19 års förhållande. 19 års drickande. Min skilsmässa blev klar i juli och jag ångrar inte det en sekund. Ångrar att jag inte gjorde detta när barnen var små. Jag tror att det är svårare att skiljas när man har tonåringar. Önskar att barnen hade haft en nykter plats innan tonåren att vila ut på när deras pappa inte kan sluta dricka. Vi är starka, stjärnstoff, glöm inte det fast att det inte känns så. Ha det så bra

Sidor