när är det för mkt?

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
elilu
när är det för mkt?

Hej!
Lever tillsammans med en man sedan ca 11 år tillbaka, minus ett uppehåll på 3år 04-07. När vi träffades var han nykter hade gått på antabus ett år innan, säger att han tog det för säkerhets skull för han tyckte då att han och hans dåvarande fru inte skulle supa ihjäl sig ¨så småningom och för att barnen då i 12 års åldern skulle få ha en förälder kvar i livet iaf. Han drack inge alkohol det första året vi var tillsammans , led av svår depression och äter medicin sedan efter detta. Med den åsikten att han levt i ett dåligt förhållande med sin fru så var det orsaken till hans drickande, (en dåres försvarstal enl mej)så skulle han nu efter skils mässan kunna "dricka som alla andra" Vilket jag inte tycker stämmer så bra, Han har ett högt tempo när han dricker , och ser gärna till att fylla på glaset om jag går på toa och tror att jag är så dum och inget märker.Han dricker sig inte alltid full, men 2 grillöl innan maten och gärna två glas vin och sluddrar sedan,tungan ryms inte riktigt i käften, men det kan han ju då minsann inte förstå, det är ju bara jag som har fel, och ÖVERDRIVER.
Nu under semestern så är det två öl i värmen, öl är ju så gott, minst 5,7% (riktig alkis öl) enl mina barn. Har vi främmande eller är bortbjudna eller att han blir bjuden på alkohol så kan han inte säga nej tack det räcker nu, utan dricker och blir enligt mej då för full, ramlar på dansgolvet, somnar vid matbordet, etc det är tillfällen då jag tycker det gått för långt. Men som vanligt är det ju bara jag som överdriver..det gör väll inget om han nu "misslyckas"ibland tycker han..men han har ju inte gått på antabus för roskull tycker jag. Det går helger när han inte tar något alls, men jag tycker att det blir oftare och oftare, och att han verkar så lycklig som ett barn på julafton när han ska bla på V75 som är en riktig fylle fest ingen familje fest, då har han ju legala skäl att ta sej några öl tycker han nog.
Åker han iväg till stugan ensam eller någon annanstans med kompisar så "passar" han på.
Har även kommit på honom at gömma undan sprit också , och då höll han på att få enkelbiljett ut ur huset. Det verkar som om han slutat gömma, men jag är ju aldrig mer säker och kan ju inte heller lita på honom nåt mer. Att inte kunna ta ett glas vin och sedan inge mer verkar inte alls fungera, han måste tydligen få i sig minst två glas och gärna en öl oxå, men som sagt då blir tungan för stor i käften, och till följd av att jag skäms!! Vad tycker ni där ute??? överdriver jag eller är mina känslor rätt???

mulletant
Hej eilu

och välkommen till forumet! Jag ser att ni är tre nya på samma dag. Svarar kort och samma till er alla tre.

Så bra att du börjat sätta ord på och skriva ner hur du har det! Det är en bra början till förändring! Det är ganska stilla här på forumet nu, det går i vågor, men det blir säkert livligare efter semesterperioden tyvärr. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen mönstret och tankegångarna – vi har mycket gemensamt vi medberoende. Du kommer också att känna igen de frågor som mal i huvudet. Fortsätt skriva också och svara gärna varandra – det är en fantastisk känsla att upptäcka att man inte är ensam.
Vill också tipsa om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende. Läs gärna bakåt i den – jag har haft mycket hjälp på forumet och av olika bloggar – inte minst denna http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/06/ar-medberoende-en-myt.html
Kvällshälsningar / mt

Adde
Jag tycker

att du beskriver en alkis rätt bra. Du överdriver absolut inte och du ska inte skämmas för att han väljer att dricka sig knökfull, det är hans ansvar. Fundera över din reträttplan och hur du ska göra för honom kan du inte ändra på. Och häng kvar här på forumet och häv ur dig det som som du samlar på dig.

Kram !!

elilu
tack

Det känns skönt att få skriva av sig...och få fundera, tänk att det ska vara så svårt för "dom" att komma till insikt. Jag som är uppvuxen utan alkohol och är väldigt måttlig och sparsam har ju så svårt med detta....jag tror man kan vara alkis utan att dricka varje dag, utan det är hastigheten och "längtan" till som bestämmer det...eller tänker jag tokigt???.... och med den bakgrunden "han " har så är jag klart orolig..

Adde
Visst

är det så att man kan vara alkis utan att dricka varje dag ! Man brukar säga att det är konsekvenserna av drickandet som avgör hur du är och det brukar de anhöriga märka först av alla.

Och att komma till insikt ja......för mig tog det hela 10 år från det jag sökte hjälp på beroendeenheten tills jag slog i min personliga botten och tog en behandling på Nämndemansgården. OM det hade funnits proffsig hjälp och inte några djävla socionomer så hade jag vunnit några år av mitt liv och det mest tragiska är att det fortfarande ser ut så för de som söker hjälp idag.