Min sambo är alkoholist

615 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Izzy
Han ringde från jobbet

Och frågade om vi skulle köpa hämtmat i dag så vi gjorde det.våran dotter som bor hemma är och hälsar på sin syster så vi skulle bli själva. När jag kommer hem efter att ha varit borta en stund ser jag redan när jag går på grusgången in till huset att han har tänt ljus på bordet. Jag känner den där klumpen i magen igen. Annars borde man väl tycka att det är mysigt när sambon har gjort mysigt men inte jag längre. Mycket riktigt så blev det som jag trodde. Han frågade om jag inte ville ha vin till maten och han också då så klart. Jag tackade nej och sa att jag skulle ta julmust men då vände det på en gång och han blev sur och vresig.han tyckte att det inte var klokt att han inte kunde ta sig en öl ibland. Men det där har vi ju pratat om förut sa jag. Du ja inte jag säger han. Så har han ju erkänt förut att det har blivit för mycket och han skulle sluta, det bar hans ord inte mina! Jag vet man ska inte lita på en alkoholist.Sen gick han ner i källaren som vanligt och jag sitter kvar med tallriken vid bordet. Yogi jag brukar prata med min bästa vän om det mesta. Jag är så glad att jag har henne.Hon säger att hon och hennes sambo kan hjälpa mig om vi skulle separera. Men jag vill inte belasta henne med mina bekymmer hela tiden. Då är det skönt att kunna skriva av sig här. Jag går också och pratar med en kurator och har gjort det i flera år. Jag känner själv att jag står på samma ställe och stampar men han säger att jag har gjort framsteg. Får väl lita på henne. Det är i alla fall bra att det här forumet finns, man känner att man inte är ensam och alla förstår. Tack för att ni finns<3

lilleskutt
Klumpar i magen

har man ju haft några gånger. När de försvinner så känner man sig många kilo lättare. Jag känner så väl igen situationen. Det som utifrån verkar vara rena idyllen är en tortyr i verkligheten. Det är precis så det kan se ut i ett missbrukarhem, tända ljus, fin dukning och god mat.

// Ser man in genom ett fönster ser man en man och en kvinna som sitter vid ett romantiskt dukat bord med tända ljus och brutna servetter. Om man tittar riktigt noga kan man se den glada förväntan som lyser i mannens ansikte. Kanske ska han fria? ( nej, han ska snart öppna första flaskan vin). Kvinnan är av den otacksamma sorten, ser avvisande och sur ut trots mannens ansträngningar. Snörper på munnen med vresig uppsyn. Man ser att de diskuterar något, hon är sur, han ser frågande ut, hon reser sig slänger servetten på bordet och går därifrån. Han häller upp ett glas vin och dricker ur det i ett svep, häller upp igen sveper också det innan han häller upp ett tredje glas och dricker endast en klunk innan han tar glaset med sig och lämnar bordet också han... //

Om du visste vilken hjälp det är att bli påmind om hur det kan vara. Hur många gånger har inte jag( och jag tror de flesta av oss här) känt den kramp man får i magen av tända stearinljus eller av en kommentar om att det ska bli något riktigt gott till middag.

Hur många känner inte igen den där blandningen av besvikelse, ilska och hopplöshet som belägrar hela ens kropp och själ när ännu ett löfte bryts?

Jag har nyss varit där och har tagit mig en bit bort, är nästan utom fara men är inte helt säker på mig själv ännu och då är det så otroligt värdefullt att bli påmind om hur det var.

Du skriver att du känner som att du står och stampar på samma ställe men tänk då på att du har kontakt med en kurator, du har din vän som du pratar med och har hittat hit. Det är ganska många steg i rätt riktning. Det finns så otroligt mycket att hämta på detta forum, så mycket kunskap, erfarenhet och omtanke.

Vi hjälper varandra, ofta när vi minst anar det, som nu när du hjälpte mig i en svag stund.

Jag hoppas verkligen att du fortsätter att kämpa för dig och ditt välmående.

Lycka till och kram!

mulletant
Ja, du gör framsteg

Izzy - du beskriver vad som händer och hur det är för dig. Det kommer att hjälpa dig att bli (ännu) klar(are) över dig själv. Och det är (det) viktiga(ste)!

Efter att jag gick (dec 2010) och kom tillbaka (inom ett dygn) och därefter två gemensamma försök att dricka "socialt" så blev jag klar över att det var noll-och-inget-annat-än-noll som gällde för mig. Under en tid (några månader kanske) så återkom hans fråga "nog kan vi väl äta och dricka vin och ha det festligt ibland?" / "nog kan vi väl fira med ett glas champagne ibland?" Här måste jag kopiera din rad: Annars borde man väl tycka att det är mysigt när sambon har gjort mysigt men inte jag längre. - Precis som dina avslutande ord blev mitt svar "för mig är det inte festligt längre" - för så hade det blivit. Bara det, för mig är det inte festligt längre.

Den påtvingade nykterheten - även om han själv valde att vara nykter för att det var mitt krav för att stanna - varade länge. Kanske sammantaget ca 1½ år - men under den tiden hände mycket gott. Efter ca ½ års nykterhet förändrades förmågan att samtala om svåra saker, eller saker som berörde nåt smärtsamt - markant. Jag minns mycket väl när det inträffade första gången, något känsligt ämne dök upp och jag kände hur magen drog ihop sig och ett mörkt moln kom seglande... och så bara löste sig all spänning... och hela molnet liksom upplöstes och stämningen blev åter lugn. Det var helt fantastiskt!!! Och det hände igen... och igen...

Under de 1½ åren kan jag i backspegeln urskilja olika faser, t ex så sov han enormt mycket sommaren 2011, han ville inte gå ut och vistas bland folk - som drack öl och vin överallt... så är det ju... en hel del var "känsligt".... Vid några tillfällen köpte han GT eller öl och drack - jag märkte det och då sa jag direkt. Inte så att jag hotade med att gå där-och-då men var tydlig med vad som gällde för mig. Jag var förstås också känslig och skör den tiden. Ändå hoppfull - det blev hela tiden bättre och jag såg och kände hans vilja. Jag räknade nyktra dagar och nykter tid - för mig var det ett viktigt och konkret handtag att hålla i.

Efter återfallet valborg 2012, då han drack sig berusad, sökte han hjälp och var på sitt första AA-möte i början av maj. Sen dess har han inte druckit och han betraktar själv första juli 2012 som den dag han blev nykter.

Jag skriver denna återblick än en gång för att säga att förändringen i vårt liv inte har kommit i en handvändning. Vi har jobbat hårt båda... var och en på sitt håll och tillsammans. Hela tiden har jag skrivit här och varit öppen med det. Ett par vänner har jag pratat med men min största hjälp har definitivt varit skrivandet, att formulera det som finns i mig. Ja, och att läsa på missbrukarsidorna! - där har jag förstått vilken kamp det är att bli nykter och det har stärkt min respekt för dem som kämpar från det hållet. Och så har jag läst om missbruk, massor läste jag i början. Facklitteratur och självbiografier - det har varit tilll stor hjälp.

Kram och styrka, var tydlig med vad du behöver, önskar och vill (fast det inte är lätt... men) övning ger färdighet! / mt

Izzy
Tack Lilleskutt!

Vad skönt att man kan hjälpa någon litegrann. Man gör kanske det fast man inte tänker på det själv just då. Ja visst är det konstigt när man tänker efter vad lite man vet om människor egentligen. Man tror att alla har det så bra men man vet ingenting om vad som döljer sig bakom husens väggar. Jag tror att de som inte känner oss så väl el till och med de som känner oss ganska bra kan aldrig föreställa sig vad som sker innanför våra dörrar. Ingen kan tro att han som är så snäll och trevlig mot alla kan uppföra sig som ett monster mot mig och sina barn. Det är otäckt när man börjar tänka efter hur en människa kan vara som två helt olika personer. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dig! Du har kommit en bit längre en mig men jag ska kämpa på och ta mig framåt jag med! Kramar

Izzy
Tack Mt!

Det kanske är så att man inte ser sina framsteg själv. Mina framsteg går så väldig sakta så jag märker dem inte ens. Det känns bra att läsa din historia för man ser att det går att få en förändring. Jag känner att jag vill nog inte vara kvar även om han slutar dricka . Det har hänt så mycket och han har sagt otroligt dumma och taskiga saker. Vet inte hur det skulle kännas om han verkligen menade och visade att han vill sluta på allvar. Jag tror inte att känslorna skulle komma tillbaka ändå men jag vet inte säkert. Jag tror att vi är klara med varandra. Han har fått så många år av mitt liv och jag vill inte ge honom så många till om ens ett. Jag var och hälsade på en vän i dag och när jag kom hem var han inte hemma . Men på hallbordet står en tom Ramlösa , jag luktar i flaskan och känner att det luktar vin. När han kommer hem tar han snabbt undan den. Han hade nog glömt den. Vad ska jag tro? Har han haft den med på jobbet el vad? Borde jag tala om att jag vet och fråga honom? Tänk om han kör bil och dricker! Tänk om han kör våran dotter när han har druckit' Vad som helst kan ju hända! Vad ska man göra? Kram

Izzy
Jag måste göra något!!

Jag måste ha en förändring!! Var till min kurator i dag och hon trodde att det inte hjälpte mig att bara gå till henne och prata att jag måste göra något så jag kommer framåt om jag förstod henne rätt. Pratade om att jag kunde ringa till en advokat och höra mig för om vad jag har för rättigheter vid en separation. Talade om att min dotter mår dåligt och ska till läkaren för huvudvärk, konsentrationsproblem m.m. Jag vill ju att hon ska till BUP men hon trodde att det viktigaste var att hon hade mig i nuläget och att jag visar henne att det inte är ok att vara kvar i en sån relation. Det räcker inte att jag med ord talar om att ingen ska behöva ha det så här, jag måste visa det också! För ofta gör inte barn som vi säger utan de gör som vi gör. Det finns stor risk att våra barn hamnar i liknande relationer för de har inte sett något annat och det vore så hemskt om det skulle bli så!! Det räcker nu känner jag men hur ska jag få kraften att gå?

mulletant
Den där

kampen inom en själv är väl en del av medberoendets kärna... insikten har du - du skriver så tydligt "Jag måste ha en förändring!!" och "Det räcker nu känner jag men hur ska jag få kraften att gå?" - också för din dotters skull. Och så brukar frestelsen komma... frestelsen att låta det gå en dag till, i synnerhet när det är lugnt.

Gör en lista över vad som hindrar dig att gå - då ser du vad du har att övervinna som hör till dig, som är din kamp. (Inte vad han ska eller inte ska). Skriv om dig och dina hinder - både praktiska och känslomässiga saker. Först skriver du allt som kommer i dina tankar och sen sorterar du sätter i ordning från det lättaste till det största hindret. Och så börjar du skriva bredvid varje hinder VAD ska jag göra för att övervinna det och HUR det ska gå till. Var konkret och tydlig med hur du ska göra bestäm också NÄR du ska göra olika saker.

OM det är så väl att det egentligen inte finns hinder kan du skriva en lista över vad du måste göra och bestämma dig för i vilken ordning du ska göra sakerna. Hur det ska gå till och när.

När man är så där uttröttad kan det vara så att man "bara måste göra" när man väl bestämt sig. När du tänkt och skrivit så GÖR du. Ungefär som att tänka VAD ska jag laga till mat? Hur ska det gå till? Vad har jag hemma? Vad måste jag handla? Många matlagare vet att det där "vad ska jag laga" är den tyngsta delen av matlagningen, när man bestämt sig och plockat fram/köpt hem det som behövs kan själva matlagningen göras ganska mekaniskt. För att man måste... fast man inte skulle orka eller vill. Kraftkramar / mt

Izzy
Nu är han så där dum igen!!

Han dricker och dricker och jag gör inget åt det!! Det är som att han måste få ur sig så mycket elaka saker som möjligt och såra oss så mycket som det bara är möjligt! Om han kunde tänka på sin dotter i alla fall och vad han får ur sig till henne! Det verkar som att han mår bra när han gör andra ledsna, hur kan han få ut något av det? Det måste vara stora fel på honom! Förstår verkligen inte hur han är funtad? Jag ska försöka göra så som du skrev Mt , om att göra en lista på vad det är som hindrar mig och vad jag ska göra och när. Det blir mer tydligt då när man skriver ner det. Hoppas hoppas att den dagen kommer som jag får kraften att bryta och leva det liv jag vill.

Izzy
Vad ska jag göra nu?

Kommer hem från jobbet på kvällen och märker att han har druckit som vanligt.han är lite sur och irriterad. Vi sätter oss och börjar äta tillsammans men han börjar mucka nästan på en gång och försöker få i gång något. Man vet inte vad man ska prata om eller våga säga så han inte får tillfälle att bråka. Så det bästa är att sitta tyst. Han slänger i sig maten och skyndar sig ner i källaren innan vi ens har hunnit äta klart.Våran dotter märker också att han är väldigt full. Jag kollar i hans jackficka och hittar en flaska som luktar vitt vin.jag ångrar det så men jag talade om för våran dotter vad jag hittat i hans ficka. Vet inte varför jag gjorde det för det får ju bara henne att må dåligt också.men det går ju inte att ta tillbaka. Hon ville gå och prata med honom på en gång men jag avrådde henne eftersom jag vet att det inte går att tala med honom när han är full. Då skulle hon göra det i morgon i stället men jag är så rädd att han ska bli dum och säga taskiga saker. Sa att jag skulle prata med honom i stället. Men hon säger att jag blir aldrig arg på honom och att det blir som vanligt igen. Vad ska jag säga till honom? Ska jag säga att han måste söka hjälp el att jag lämnar honom? Fast jag vet inte om jag kommer att göra det och då flyttas bara gränserna.Sen är jag så rädd att han kör onykter!!

mulletant
Du tänker alldeles

rätt Izzy när du skriver att tal om att flytta utan att veta om man kommer att göra det är att flytta gränserna - och det är bara dumt. Framförallt mot dig själv. Klokt också att avråda dottern att tala med honom när han är full. Dock har hon all rätt att säga vad hon vill åt sin pappa. Helst när han nyktrat till och innan han börjat om. Vad era barn säger till sin pappa är inte din sak och inte ditt ansvar. Det är också hans (absolut inte ditt) ansvar om han kör onykter. Visst vore det förfärligt om någon skulle bli skadad - det tycker säkert han också. (Har du tänkt tanken att ringa polisen om han ger sig iväg onykter?)

Vad ska du göra? Jag föreslår att du ska fundera över dig själv! Tänk konkret och skriv gärna vad du tänker. Viktigt att det handlar om dig och ditt liv. Öva dig på att börja meningarna med "jag". Jag ger dig några frågor och meningar att öva på. Om tanken rör sig mot att "han ska vara nykter" är du på fel spår. Öva dig på att utforska vad DU vill med DITT liv. Det är ett mycket stort arbete att ta reda på vem jag är och vad jag vill med mitt liv när man en lång tid haft sitt fokus på att anpassa sig och leva så att det ska vara lugnt runtomkring... och ständigt har man misslyckats.

Vad vill jag göra idag? Idag vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det till middagen ikväll? .... Ikväll vill jag äta.... och jag ska...
Vad vill jag göra ikväll? Ikväll vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det i mitt hem? I mitt hem vill jag...
Var vill jag leva och bo? Jag vill bo....
Hur ska jag ordna det så som jag vill ha det? Jag kan... och jag ska....
Vad vill jag med mitt liv - hur vill jag leva? Jag vill ...
Vad kan jag göra för att få det så? Jag kan...

Det duger bra med till synes små beslut och göranden för din egen skull. Ge dig den tid du behöver. Säg inget om att flytta så länge du inte vet exakt vart du ska ta vägen och exakt hur flyttandet ska gå till. Ägna den energi du har till allt som är gott för dig - och det behöver ju inte utesluta honom. Om du vill gå på promenad och ha honom med - fråga. Han väljer själv. Vill du äta med honom när han är nykter - säg det. Var och hur vill du äta om han druckit? Gör det. Sluta upp helt med att fundera på hur du ska kunna få mannen att sluta dricka - det har du ingen makt över. Det är hans och enbart hans ansvar och beslut. Visa gärna detta för dina vuxna döttrar, tipsa dem om Carina Bångs tråd http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Fortsätt skriv! Det hjälper långt mer än man kan tro. Önskar dig en skön helg där du ägnar dig åt något du mår bra av! Och - om du tänker att det är inte möjligt... att göra det jag skulle önska och må bra av... Vad hindrar dig? Kram/ mt

Izzy
Jag blir så trött på mig själv!

Jag är så less på det här!! I helgen skulle våran dotter komma hem. Hon har inte mått så bra på sistone. På en gång börjar jag fundera hur jag ska få honom att vara nyckter. Jag säger åt honom att han inte ska dricka nåt och han säger att han inte ska göra det. På lördagen ringer min yngsta dotter mig på jobbet och undrar om jag kan skjutsa henne för hon tror att han har druckit. Han hade även tjatat på våran andra dotter att hon skulle skjutsa ,villket hon inte gjorde. När han sen sätter sig i bilen och ska köra så tar han en halstablett. Han har också blivit så förändrad. Han glömmer så mycket, är frånvarande och lyssnar inte vad man säger, väldiga humörsvängningar , har börjat att prata med sig själv m.m. Han går alltid ner i källaren och kollar på tv och vill aldrig umgås med oss. Han tycker att vi är på honom hela tiden. Han kan inte ta någon kritik utan blir jätte arg så fort jag säger nåt. Tack så mycket Mt för dina kloka råd!! Jag ska försöka att ta dem till mig.

mulletant
Det är bra Izzy

att du ser och noterar hur det ser ut, vad som händer. Och så klart du blir trött - både på hur han fortsätter dricka och på ditt medberoendebeteende som du låter styr dina tankar och ditt liv. Men det är inte lätt - vi är många som vet det! Eftersom du tackar för mina råd och tycker de är kloka så ger jag ett till... du måste öva aktivt på att tänka annorlunda, att tänka på dig. Det räcker inte att tänka och försöka - försök avsätta tid för att öva dig att tänka på hur du vill leva ditt liv. Att göra sig fri från medberoende är ett tufft jobb och en aktiv process. Tala med döttrarna och lyssna på dem, jag tror de är på "rätt" väg. Fortsätt skriva här, det hjälper.
Styrka och uthållighet till dig! / mt

Izzy
I dag har jag haft mer energi:)

I dag har jag faktiskt tagit mig för att städa ordentligt som jag inte har gjort på ett tag! Jag har inte haft kraft och ork att ta tag i det. Det låter nog konstigt men all energi går annars åt till att fundera på hur alt ska bli och hur jag ska få honom att sluta dricka. Jag måste nog verkligen tvinga mig att göra saker för det känns ju så mycket bättre efteråt. Måste börja tänka på mig själv också och göra saker som jag mår bra av. Som det är nu har jag tappat bort mig själv helt. Jag vet inte vem jag är, vad jag vill, har svårt att fatta beslut. Jag måste hitta mig själv och ta reda på vad jag vill och vad jag tycker, men jag vet inte hur jag ska börja. Jag måste nog som du skriver Mt avsätta tid och fundera hur jag vill leva mitt liv. Min dotter som bor hemma kom till mig en dag och sa att hon känner att hon behöver en förändring. Jag förstår henne och jag känner ju likadant. Jag vill så gärna att de ska må bra mina älskade tjejer<3

mulletant
Izzy - till först

ursäkta att jag har flyttat om mina inlägg i din tråd. Skulle kopiera "att tänka på-listan" och höll på suddade bort hela inlägget. När jag sparade kom det överst.
Du har förändringstankar i ditt huvud nu och jag tror du ska jobba väldigt konkret med dig själv. Kanske tillsammans med dottern... därför klistrar jag listan i repris som inspiration och föreslår (ja föreslår faktiskt fast jag inte gärna ger råd) att du väljer någon eller några att-göra-saker och ritar in i din kalender.

Vad vill jag göra idag? Idag vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det till middagen ikväll? .... Ikväll vill jag äta.... och jag ska...
Vad vill jag göra ikväll? Ikväll vill jag.... och jag ska...
Hur vill jag ha det i mitt hem? I mitt hem vill jag...
Var vill jag leva och bo? Jag vill bo....
Hur ska jag ordna det så som jag vill ha det? Jag kan... och jag ska....
Vad vill jag med mitt liv - hur vill jag leva? Jag vill ...
Vad kan jag göra för att få det så? Jag kan...

Jag klistrar in Carinas "maktlista också så har du att jobba med hela helgen:) Den kom i hennes blogg för nästan exakt tre år sen nu och jag har haft stort stöd av den ...

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Fredagskram, trevlig helg och glädje med "egenjobbet":) / mt

Izzy
Nu är jag här igen!

Jag måste bara få skriva av mig lite! Tänk att man ska behöva känna sig så maktlös! Allt bara rullar på som vanligt år efter år,och jag är helt oförmögen att göra något åt det. Jag vet inte ens riktigt vad jag är rädd för om jag skulle gå. De som jag har berättat för skulle förstå mig och tycka att jag gjort rätt och jag tror att mina älskade döttrar också skulle göra det.min ena dotter har frågat om det inte är jobbigt att vara i hop med nån som är så olik mig och inte har samma åsikter. Hon sa också att jag förstår inte hur du står ut med honom eftersom han dricker. Men det jag är mest rädd för är ju som jag har skrivit förut hur det har påverkat barnen. Jag vet att det påverkar dem mycket! Min ena dotter mår inte alls bra för tillfället och har varit mycket hos läkaren på undersökningar och tagit massor av prover. Tänker att det kan vara så att allt hon har varit med om och fått utstå har gett sig till länna och att kroppen talar om att nått är fel. Jag är så orolig för henne och undrar vad det kan vara. Hoppas läkarna kommer fram till något snart så hon får hjälp! Sambon fortsätter som vanligt att supa och vara otrevlig både i veckorna o på helgerna. Han gömmer sina ölburkar som han tror att jag inte ser men jag orkar inte säga nåt. Han tror väl inte att jag märker nåt heller fast han inte kan prata ordentligt och vinglar när han går. I går var vi själva och han skulle laga maten. Han skulle göra pasta med räksås men glömde räkorna och hade kryddat så det brann i munnen. Han hade dukat också (jag brukar duka lite extra fint på helgerna) med helt olika glas och lägger besticken slarvigt och hade lagt pastan i en alldeles för liten skål så hälften var väl nästan utanför. Det hade han räddat med att ställa en större tallrik under. När han hade ätit färdigt men inte jag så går han från bordet och ner i källaren och sätter sig på en stol och sover. Det är en helt vanlig lördag kväll här hemma och har så varit läänge! Jag kanske låter gnällig nu men jag är så trött på det här! Han verkar inte fatta någonting att jag känner så här eller också vill han inte förstå. Han planerar ju saker som vi ska göra och så men jag vill inte planera någonting , bara ta en dag i taget!

mulletant
Ja visst är det

konstigt Izzy att man ser så tydligt hur illa det är och ändå fortsätter trampa runt i samma sörja. Och nej, jag tror inte han fattar varken hur det är eller ännu mindre hur du känner. Han är helt fångad av alkoholen - så är det.

Jag har säkert redan föreslagit Alanon till dig och åtminstone att du skulle skriva regelbundet - det är bara dig du kan förändra och du behöver hjälp i den processen. Också för barnens skull behöver ni få hjälp och komma ur den destruktiva situationen så snart som möjligt. Kram och styrka / mt

Izzy
Det är så jobbigt!!

Men det vet väl alla som lever med en alkoholist!
Det är precis som du säger Mt att man bara trampar runt i sörjan fast man vet att det är fel och att ingen mår bra av det.
Har tänkt lite på det har med alanon men har varit för feg att ta kontakt. Hur fungerar det? Jag bor på ett litet ställe och jag vill inte att folk ska få reda på. Det snackas så mycket och jag vill inte hänga ut honom på nåt sätt. Men jag känner att jag behöver hjälp för annars kommer det här bara att fortsätta och fortsätta.

flygcert
Jag vet precis känslan...

... Och tankarna om att andra på ens lilla ort ska känna igen en, prata om en osv, och jag drog mig för att gå på möte. Ville inte känna mig "konstig"... Och första gången satt jag i bilen utanför och tänkte att om det bara går in massa konstiga människor så åker jag hem igen, hmm... Men så visades det sig att alla såg ju ut som vem som helst, det kunde ha varit min mamma, min pappa, min bästa vän, någon av mina grannar och några av mina kollegor samt några av dem man möter när man är och handlar, typ! Men med den stora skillnaden att redan när jag öppnade dörren så kände jag mig så hemma! Men jag har hört om flera som provat olika grupper för att man inte känner så i vilken grupps som helst, så testa om du kan!
Och här, i anonymitet så kan. Jag säga att en av personerna har jag sett jobba i en butik här, en annan var en tidigare chef till mig, och först skämdes jag - men sedan insåg jag ju att det man säger där, det stannar där, och inte minst - vi satt alla i samma sits!!! Och man säger det man vill, ingen tvingas till något!
AlAnon var en av de saker som gav mig styrkan att förändra den livssituation som jag var så missnöjd med!
Ta hand om dig!
Kram

Izzy
Så skönt att få höra

Att man inte är ensam om sina tankar.
Tänk om jag kunde få kraft att ta mig i väg på ett sådant möte.
Jag känner ju att jag inte klarar av det här på egen hand och behöver ha någon som stöttar mig.
Mina föräldrar och några få vänner skulle hjälpa mig det vet jag men det skulle kännas bra att få stöd av dem som varit i samma situation .
Det är så invant att ha det så här och man vet inte om något annat eftersom jag var så ung när jag träffade honom, därför är det så svårt att bryta den här vanan och göra något åt det. Självklart var det bättre när vi var yngre men han har alltid druckit för mycket och varit dum när han är full. Jag förstår inte att jag stannade kvar då egentligen när det hade varit mycket lättare att gå .
Tack Flygcert för att du delade med dig och berättade , det känns bra att veta hur det är.
Kram

Mittendaliv
Att läsa din tråd..

Nu har jag läst nästan hela din tråd och det är det bästa stödet. Att känna att man inte är ensam. För visst är det så självklart att man inte vill leva med någon som missbrukar alkohol och skapar massa besvikelse och samtidigt går dagarna till och med åren och man inser att man fortfarande är kvar. Min sambo blir precis som din helt personlighetsförändrad när han dricker. Så konstigt att dessa två sidor kan finnas i samma kropp. Nykter mycket omtyckt av alla, snäll och omtänksam. Sen med alkohol i kroppen så bara maler han på med elakheter. Ofta samma ramsor så jag kan dom utantill nu. Jag har också funderat på alanon men inte tagit mig dit än. Och många gånger har det varit sista chansen. Vi kämpar. Jag känner att förändring kommer.

Heja dig!

Izzy
Känns skönt att höra..

att min tråd kan vara lite stöd för dig.
Jag har läst din tråd också och det ser ut som att vi är i liknande situation .
Det känns som att din sambo har kommit en bit längre med att inse att han har problem med alkoholen.
Han har gått i terapi och tagit tabletter mot suget vilket jag har svårt att tro att min sambo skulle göra.
En enda gång har jag trott lite grann på att han kanske tänkte sluta dricka el i alla fall dra ner på det.
Det var efter en fylla som jag kände att jag hade fått nog och sa att jag inte tänkte sova hemma den natten.
Jag har aldrig sagt nåt sånt till honom förut och har alltid trott att han skulle säga åt mig att sticka om det inte passar vilket han inte gjorde .
Han sa att han skulle sluta dricka och om han inte gjorde det skulle han söka hjälp. Han bad också om ursäkt till våra barn som han inte brukar.
Men efter ett tag är det lika igen enda skillnaden är att han smyg dricker.
Vi tar aldrig alkohol tillsammans längre , så det är jag som blivit nykterist.
Han tål inte alkohol för han blir bara dum och muckar gräl och spyr ur sig en massa elakheter och vill trycka ner oss och höja sig själv till skyarna.
Det är ju så självklart att man inte vill leva med en alkoholist precis som du skriver men det är så otroligt svårt att ta steget.
Ja vi måste tro att det blir en förändring!
Vi får kämpa på och stötta varandra!
Kram

mulletant
Hej på er

Izzy och Mittendaliv! Så bra att ni hittat varann och känner igen er situation hos varandra. Jag önskar och hoppas innerligt att ni båda (och andra som känner igen sig) fortsätter att skriva - det betyder så mycket att få kontakter här och liksom lära känna varandra. Jag har haft ett oerhört stöd av dem som skrivit någorlunda regelbundet under längre tid. Det ger en inre visshet om att nån läser och att jag får respons - även om det är bara en rad. Allt det bästa till er! Styrkekramar / mt

Izzy
Tack!

Ja det är sant som du skriver Mt att det betyder mycket att få kontakter här och att man inte behöver känna att man är själv om sina tankar och funderingar.
Man kan annars lätt börja tro att det är en själv det är fel på och tro på vad alkoholisten säger.
Man tror att man överdriver och tänker att om inte jag hade sagt el gjort så så hade det inte blivit så här.
Tack Mt för att du alltid finns där och skriver några rader.
Kram

mulletant
Du har så rätt Izzy

om man låter sig fångas in i den mycket trånga världen "jag-och-alkoholisten" så förlorar man perspektivet... det perspektiv som är livsavgörande för att behålla sitt förnuft och förstånd. Då blir det precis som du skriver; "man börjar tro att det är en själv det är fel på... att man överdriver och tänker att om inte jag hade sagt el gjort så så hade det inte blivit så här."

Ofta tänker jag på hur många som börjat skriva här under de år jag varit aktiv. En del av dem, ett fåtal, har blivit regelbundna skrivare och bland dem finns de som återtagit makten över sitt liv. Det är min bild både gällande missbrukar- och anhörigsidorna. Därför önskar jag så innerligt att ni som är i kampens mitt skulle hålla taget och ge styrka åt varandra. Att du och ni skulle förstå att det just du/ni betyder, gör skillnad för en själv och för andra. Vi behöver varandra så mycket!

Och... gå gärna till Alanon om det finns i din närhet. Besök annars nåt konvent, t ex detta

http://www.al-anon.se/upload/konvent/Hökarängen/Al-Anon_program_Söderledskyrkan%2012%20april%202014.pdf

Kopiera och klistra in på Google så får du fram programmet

Allt gott! / mt

Izzy
Det är nog så!

Jag tror också att det hjälper mer än man tror att skriva och läsa här regelbundet.
Det är så lätt annars att hamna i sin egen lilla värld( och alkoholistens)och börjar grubbla och tänka fel tankar som inte är sanna.
Funderar mycket på AlAnon el liknande men är så rädd att det ska pratas och man vet inte vilka som är där ,antagligen har man sett de flesta förut eftersom jag bor på en liten ort och det är det som känns så jobbigt.
Jag vet att alla är där av samma anledning och går antagligen inte runt och pratar om det (precis som Flygcert berättade om) men det hade varit mycket lättare om jag hade bott i en storstad.
Tack för tipset Mt om konventet, jag ska kolla upp det:)
Kram

mulletant
Kanske

ses vi då:) / mt

Mittendaliv
Vi fortsätter skriva och vara starka

Izzy skrattade lite när du skrev att du blivit nykterist, nästan samma för mig. Vi får väl se det som en positiv biverkning. Jag har också tänkt att jag skulle vara närmare det liv jag vill ha eftersom min sambo är medveten om sitt problem och har sökt hjälp. Men jag känner fortfarande att han inte har bestämt sig. Det är otroligt frustrerande att inte veta om slutet på drickandet är nära , kommer ske om ett år eller aldrig. Men då gäller det att lyssna på mt och andra kloka. Hålla fokus på sig själv och påminna sig om att man har ett eget val. Det är så lätt att glömma....
Hoppas ni kommer iväg på konventet!

Kram

Izzy
Du har så rätt!!

Visst är det så att vi har ett eget val men varför ska det vara så svårt att ta steget??
Har känt mig så ledsen och låg i helgen och funderat på hur vi har det och när det ska bli en förändring.
För den måste ju komma, det går inte att ha det så här resten av livet!
Jag känner mig i alla fall glad när jag får umgås med mina flickor, de ger mig glädje!
Ja visst är det lite komiskt att det är vi som blir nykterister fast det inte är vi som har såna problem!
Man kan ju skratta åt eländet ibland:)
Kram

wolf
Okända steg

Hej Izzy!

Stegen/steget blir svårt att ta, eftersom du inte vet vart vägen (förändringen) för dig?

/wolf

Izzy
Hej Wolf!

Jag förstår inte riktigt vad du menar?
Ja det är jättesvårt att ta steget till förändring men jag hoppas och tror att det ska bli till det bättre i alla fall.
Det jag menar med att ta steget är att jag ska lämna honom eftersom jag inte tror att han någonsin kommer att sluta dricka.

Sidor