Min sambo är alkoholist

615 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
mulletant
Fint Izzy

att du skriver ner dina funderingar (och din oro?). Jag vet inte om du var på konventet i lördags - man vet ju inte vilka som är där :) - men jag var där och är tacksam över det. Det är alltid lika befriande att höra att JAG kan påverka MIN situation, att JAG kan få det bättre oberoende om alkoholisten dricker eller ej. En av mötesdeltagarna läser det i en text i inledningen av mötet. Även slutorden är så befriande. Om du inte deltog nu så finns ju nya möjligheter. Om man inte vill gå på sin hemort kan man söka sig till ett möte någon annanstans. Min man var på sina första möten i Stockholm just för att närorten är i ett litet samhälle. Det är värt att pröva och känna sig för.

Jag klistrar in dagens Carina Bång till dig "Att hålla fasaden uppe" http://medberoendeinfo.blogspot.com/ och Alanons text "Till dig som är ny" http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/ Det är konvent i Västerås 26 april - rekommenderas. Kram till dig / mt

wolf
Förändring

Hej Izzy

All slags förändring, ligger i framtidens tankevärld. Antingen lever man i dåtid eller framtid, aldrig i nuet. Man kan planera ekonomiskt/socialt för förändringar, men steget till det slutgiltiga tar tid, att flytta t.ex.
Även om man har det taskigt på hemmafronten, är den miljön något du känner till. Förändringen till det nya livet, har ju inte skett än, eftersom du inte har lämnat. När du väl har gjort det kommer ju det gamla livet att blekna och endast minnen finns kvar. Det nya blir en framtid vad som än händer, kan det bara bli bättre och tryggare.
Det är ofta medkänsla som gör att man stannar kvar, för man tror att det ordnar upp sig. När jag skilde från mitt ex, tog det 3 år från själva beslutet till den faktiska handlingen. Förändring är inget som sker över en natt, särskilt inte de mentala/känslomässiga valen. Hoppas att du förstår vad jag menar nu?
/wolf

Mittendaliv
Förändringstider

Izzy jag tror faktiskt att du är närmare en förändring nu. Du och dina flickor-er trio förtjänar så mycket bättre! Speciellt eftersom du skriver att du inte tror att han någonsin kommer att sluta dricka och du inte vill ha det så här. Jag tycker det är skönt att göra en plan för vägen ut, kände mig friare bara av att veta att jag kan gå. Det är ett steg på vägen i alla fall. Trist att du kände dig så ledsen i helgen. Känner igen mig i känslokarusellen. Ledsen, rädd, arg och ibland bara så otroligt trött. Här hemma har vi haft två nyktra veckor och jag kämpar med att unna mig att må bra när det faktiskt är bra. Inte alltid enkelt med alla tankar som spökar.
Ladda med kraft och energi i vårsolen denna helgen! (hoppas den ska skina även där du bo)

Kram

Izzy
Rensa tankarna!

Ja Mt det känns bra att kunna skriva några rader om sina funderingar och hur det känns.
Jag var inte på konventet men jag hade gärna velat det.
Det är så svårt att komma i vag utan att sambon får reda på vart man ska .
Det ska jag väl egentligen vara öppen med men jag vet att han skulle bli arg och jag orkar inte med det.
Igår hade han druckit igen och han försöker alltid mucka gräl och få i gång bråk:(
Jag talade om för honom att jag kände mig glad här en dag för en grej jag hade fixat men han måste tala om för mig på en gång att det var en sak jag hade missat.
Han kan aldrig låta mig vara glad verkar det som utan måste alltid säga något negativt.
Kram

Izzy
Förändring

Ja Wolf jag förstår vad du menar nu och jag håller med dig.
Det är precis som du skriver att det är gammalt och invant och man blir trygg i det på nåt konstigt vis.
Mina tankar på att gå isär har pågått under väldigt många år.
Ibland har det nästan känts som att jag har varit på väg men sen har det blivit lugnare och jag skjuter fram det hela tiden.
Det är också för att jag är rädd för vad som ska hända sen osv..
Tack Mittendaliv för att du tror på mig och att förändringen är nära.
Jag hoppas så att du har rätt!!
Att göra en plan är nog bra hur man ska gå tillväga.
Jag har försökt att göra det genom att gå till en kurator som har stöttat och hjälp mig hur jag ska gå tillväga.
Har också en god vän som alltid ställer upp och har lovat hjälpa till med flytt och så.
Men ändå har inte kraften in funnits sig än.
Jag är glad för din skull att din sambo har hållit sig i från alkoholen.
Hoppas att det går bra för er!!
Kram

mulletant
Så bra Izzy

att du har sökt hjälp hos kurator och så bra att du har en vän som kan hjälpa dig med ett praktiska. Kanske ditt största steg är från tanke till handling... att öva dig i att göra saker utifrån din vilja och hitta sätt att skydda dig från obehaget när (om?) han blir arg. Att våga pröva. Att du pratar med kurator och planerar med din vän är också sådana steg. Troligen känner han av när du är på väg i tanken och då lugnar det sig och då rör du dig tillbaka. Fortsätt skriva här och beskriv vad som händer i dig. För din egen skull. Det är en lång väg till botten av sig själv men när du hittat den kommer du att stå stadigt och veta vilken riktning du vill välja. Riktningen i ditt eget liv! Kram och Påskglädje önskar jag dig! / mt

flygcert
Du är på väg!

På väg att förändra något!

Att leva mitt i ett inte så bra förållande gör ju att man inte ser det farliga/sjuka/jobbiga så tydligt. Och det är ju helt naturligt att när det håller på att gå fel så är man väldigt klar över att man ska lämna, men sedan så blir det lite bättre/maken försöker bättra sig och man vill ju till varje pris inte ge upp (och skämmas), man tror ju att det ska bli bra, och hoppas att det ska bli bra osv.

När jag var på väg att lämna, på riktigt, så packade jag en "akut-väska" där jag hade typ ett par ombyten kläder och necessär och ett par av de där egentligen inte så viktiga sakerna men med högt affektionsvärde. Min väska lämnade jag hos bästa vännen, och den hjälpte mig i att jobba mot en förändring.

Jag förstår att du inte har kraften ännu, men du kommer hitta den för att ta de beslut du behöver ta. När jag började på allvar tänka att jag skulle lämna så var jag i kaos, och en del i det berodde på att jag stressade mig själv med att varje dag tänka "jag måste bestämma mig nu, jag måste bestämma mig nu" samtidigt som det var ett virrvarr i hjärnan som snurrade runt "tänk om jag gör fel, hur ska det bli för barnen, tänk om barnen blir arga på mig, hur ska jag klara mig ekonomiskt" osv, men så lärde jag mig på AlAnon och hos min samtalskontakt att jag inte behövde bestämma mig direkt, tvärtom - vänta tills jag är säker och har lite magkänsla - men för att få det behövde jag stressa ner. Försökt att andas djupt, och tänk att du behöver inte bestämma dig ännu, tänk på att göra det som du tror är bra för dig - om det så är att ta en promenad, äta lite god choklad eller ta ett långt bad - gör det för att njuta! Det är lättare sagt än gjort, men försök!

Det är jättebra att du har påbörja en plan med kurator och med din vän, men stressa inte över att du inte har kraften - det kommer!!

Izzy
Tack Mt och Flygcert!

För att ni läser det jag skriver och stöttar mig. Det känns så bra att någon lyssnar och förstår vad jag går igenom.
Det var ett bra tips att ha en liten väska färdig om kraften skulle infinna sig.
Och jag har en lägenhet som jag har nyckel till som jag kan bo i ett tag( den är min brors o han bor på annan ort för tillfället)
Så jag har faktiskt möjligheten när jag tänker efter att gå när jag vill.
Jag tror att de snart kommer att märka något på hans jobb om han fortsätter så här.
I helgen pratade han med sina anställda i telefon och pratade skit om sin chef till dem.
Han var förbannad och högljudd och hade druckit en hel del.
När vi försökte prata med honom om det blev han arg och tyckte inte att han hade gjort något fel.
Han tycker aldrig att han gör fel, det är alla andra som gör fel!
Jag tycker att det är konstigt om de inte märker nåt på jobbet!
Det är som du skriver Flygcert att man stressar sig själv med att nu måste jag lämna!
Det tänker jag på jämt jämt!
Men nu är jag där igen att jag måste faktiskt det för det har varit så här så länge nu och jag har varit på väg i mina tankar i många många år!
Och jag tänker precis som du hur det ska bli med allting efteråt osv
Jag ska försöka stressa ner och njuta lite:)
Kram till er <3

flygcert
Lite bråttom nu, men vill

Lite bråttom nu, men vill bara tydliggöra att allt det där som jag var så orolig för, att förstöra för barnen, att inte hitta ett permanent och bra boende, att inte klara ekonomin, mm mm mm -alla de sakerna har löst sig!! När man tagit steget så bara händer det (om man är öppen för det!). Inte så att boende å pengar, bodelning osv bara kommer över dig, lite får manj u jobba (ganska mycket), men vad stark man blir, för kämpandet har man i sig!
Det som inte helt löst sig är ju barnen - jag har en viss oro att barnen ibland far illa hos exet, men det jobbar jag på.
Kram!

flygcert
Och glömde ju...

...säga tack till dig - tack för att du ger mig möjligheten att se min resa, att reflektera och se min styrka!
Tack!

Izzy
Så skönt att höra...

att det kan ordna sig när man går! Att det som man är orolig för antagligen löser sig. Det är så otroligt starkt gjort av dig Flygcert att du har kommit dit du är i dag! Du ger mig kraft att tro att det kan vara möjligt för mig med att ändra min situation.
Hoppas det kommer att funka bättre med barnen för dig också.
Måste vara jobbigt att oroa sig för att de far illa.
Ha en fin helg<3

Izzy
Får se hur denna helg blir då..

Det vet man aldrig, fast de brukar inte skilja sig allt för mycket åt faktiskt.
Usch jag blir så jäkla arg på mig själv!! Varför gör jag inget? Jag bara går här och tycker synd om mig själv och barnen.
Fast jag kan ju faktiskt göra något åt det, jag behöver inte vara kvar här , jag kan faktiskt säga att nu har jag fått nog!
Jag kan inte säga att jag stannar får barnens skull för de är så stora nu o äldsta dottern har flyttat hemifrån och min yngsta blir nog inte kvar hemma så länge till heller.
Det har inte varit bra för dem att växa upp med en pappa som dricker för mycket så det hade varit bättre att jag skulle ha lämnat honom för länge sen.
Jag vet att de skulle förstå men ändå kan jag inte göra nåt.
Det är som att jag har blivit alldeles handlingsförlamad!
Jag tänker på när vi blir själva han och jag när barnen har flyttat, kommer jag fortfarande vara kvar då?
Jag vet inte? Men jag hoppas verkligen inte det!

flygcert
Ge dig själv en varm kram!

Lider med dig idag Izzy. Jag vet inte hur du har det, men av dina ord att döma så är inte helgerna fantastiska...
Jag träffade en vän i veckan. Hon bröt upp från en relation liknande min för läääänge sedan och är lite av min mentor i detta (lärde känna henne i samband med separationen), och hon fick mig att plötsligt inse något som jag faktiskt inte tänkt på förut: Gud, vad jag INTE gillade helger, högtider, längre ledigheter, semester osv - det var ju då jag var tvungen att se till så att exet inte skulle bli för full, att han inte blev för arg på mig, att jag skötte mig, att jag inte sa fel saker osv. De bästa tillfällena var när han var iväg på olika resor som gjorde att han var borta i 1-8 nätter i rad, åh, vad härligt och lugnt barnen och jag hade det då....

Var inte så hård mot dig själv - jag vet att det är lätt att bli arg på sig själv och tycka att "jag borde göra något åt detta", men det är ju inte så lätt - det är en enorm sorg att det man hoppats skulle vara för livet faktiskt inte blir det, det är en sorg att man kämpat så oerhört och det inte hjälper, det är en sorg att man skyddat någon så mycket att det känns som att ingen skulle förstå varför man lämnar osv...

Försök istället tänka på hur du vill ha det, vad du vill ha nu, vad du önskar dig i framtiden! En dag kommer du att vara redo - när du känner att allt känns rätt, när du har magkänslan med dig! Men försök att inte vara så hård mot dig, det är lätt att vara det, men det gör det ännu jobbigare för dig! Tvärtom - ge dig själv en varm kram och många fina ord - Du gör allt du kan, och du har kämpat - det är också värt mycket!! Genom att ha kämpat så hårt så kommer du alltid att veta att DU gjort allt du kunnat, du gav inte upp, och det kan ingen ta ifrån dig!

Men, ja, det kan verkligen ordna sig!
Om du ska vara kvar när barnen flyttat, det är bara du som kan avgöra det, men det är aldrig för sent att bestämma sig!
Stor kram

Izzy
Det blev precis som jag befarade!!

Och lite värre!! Här sitter jag nu själv i soffan efter att lugnet har lagt sig
Luften har gått ur mig och jag känner mig apatisk på nåt vis. Svårt att förklara.
Vi han knappt börja äta för en det var i full gång!
Han kunde inte prata ordentligt så full var han. Vi blev så arga på honom och ifrågasatte honom men det går ju inte så bra när han druckit!
Gap , skrik och hårda ord blev det och nu har han lagt sig för vi ville inte ha honom där.
Jag känner precis som du Flygcert att det känns så skönt när han sover borta någon gång för då är det som att lugnet lägger sig och man kan slappna av och andas ut.
Just det att man inte behöver gå på tårna hela tiden och tänka på vad man säger. Man kan bara vara.
Nej man kan inte heller se fram mot helger, semester högtider för då vet man att han dricker.
Man ska inte vara så hård mot sig själv och jag ska försöka att tänka på att inte vara det fast det är svårt.
Det kanske är som du skriver att när det känns rätt så kanske man bara vet en dag att nu är det dags att gå!
Kram

mulletant
Jag hoppas faktiskt Izzy

att den dagen kommer snart - jag hoppas det för din och barnens skull och även för mannens. Livet är inte bra för nån av er som ni har det nu. Faktum är också att inte alla som lever i missbrukets helvete tar sig ur det, många går under, mer eller mindre under tiden man väntar på att förändringens stund ska komma. Jag vill aldrig ge råd... jag går tillbaka och ser hur du skrev: när det känns rätt så bara vet man en dag att nu är det dags att gå! Var öppen och vaken för den känslan, jag tror att den dagen är mycket nära för dig och er. Styrkekram / mt

Izzy
Nu har dagen kommit!!!

Jag kan inte tänka klart! Det blev för mycket i helgen, det var droppen!
Han sa så mycket dumma saker. Jag sa åt honom att det är nog bäst om jag o min dotter flyttar och han höll med för vi har ju aldrig haft det bra tyckte han.
Så min dotter och jag har planerat att flytta i kväll när jag kommer från jobbet. Hon är så ledsen och besviken på sin pappa och jag vet inte hur han ska kunna gottgöra det han har sagt till henne. I dag på morgonen stannade han kvar hemma en stund innan han gick till jobbet o frågade om vi hade bestämt oss för att flytta. Jag sa att vi tänkte åka i kväll sen får vi se hur det blir. Sa att vi behöver komma ifrån varandra för att känna efter och kunna tänka. Men han sa att om vi flyttar nu så är det definitivt.
Jag frågade om han var beredd att söka hjälp för sitt missbruk men det tänkte han inte för han kan sluta bara han bestämmer sig för det. Han har druckit när det har blivit motgångar och han har tyckt synd om sig själv. Jag sa att jag inte kan lita på honom och att det kommer fler motgångar o hur vet jag då att han inte tröstar sig med flaskan? Han sa om vi kunde ge det en chans till och han skulle visa att han kunde sluta dricka och om han inte kunde skulle vi gå i samtalsterapi. Frågade om han tänkte sluta helt men han sa att han inte kommer dricka hemma bara när han ska ut med kompisar och på julafton la han till. Hur sjutton ska jag göra nu? Känns som att jag inte får missa den här chansen nu som jag har tänkt på så länge. Jag litar ju inte på honom och tror inte att han slutar dricka. Det har sagts och gjorts så mycket så jag vet inte om känslorna kan komma tillbaka även om han slutar. Hjälp mig att fatta rätt beslut!! Jag vet att det är jag som måste göra det, men lite goda råd från er skulle kännas bra<3 kram

Berra
Izzy!

Flytta och sedan fundera, du får ingen ro att fundera klart på egen hand annars, du kommer att vara upptagen med att stävja dina tankar på nästa fylletillfälle.
Det kan gå att flytta tillbaka också trots hans hot om att det är definitivt.
Ge det tid att få låta känslorna få komma ikapp.
Han kan göra en förändring till det bättre då kanske ni kan flytta ihop igen, gör han det inte så är det tur att ni flyttade i alla fall.
Han behöver fundera lite på hur han fungerar utan sin medberoende som alltid hjälper honom att möjliggöra drickandet i det fördolda, nu är det fritt fram och det kommer att märkas.
Ge honom chansen att lyckas med båda sakerna.
Du tar hand om dig och ditt barn där har du möjlighet att påverka för tillfället, det andra är hans ansvar.

Lycka till!

Berra

Pellepennan
Helt enig med dig Berra. Du

Helt enig med dig Berra. Du ger inte bort några kort genom att flytta. Häremot ger du dig och dottern chans till att fundera i lugn och ro.
Naturligtvis uttrycker han det som att det är definitivt om du flyttar. Det handlar om makt/kontroll och han sparkar bakut. Låt honom sparka, och se vad som händer sen. Huvudsaken du sitter inte fast i saker som du inte kan påverka. Visst han blir nog lite förvånad av att du är stark att ta den typen av beslut.

Lycka till idag!

//PP

flygcert
Magkänslan!!

Jag har varit där du är - men det betyder inte att vi tycker/tänker/känner likadant... Jag vill gärna ge dig ett handfast råd, men jag vet av erfarenhet att det bästa är att ge hjälp i tankearbetet så att du själv gör ett aktivt val, och hoppas att jag kan få dig att tänka lite klarare?!

När jag levde i min relation och ville flytta så var det så mycket hot/skäll från exet om att "om du går nu så har du gjort ditt val, det finns ingen väg tillbaka", "om du går nu, mitt i mina svårigheter, kommer jag aldrig mer kunna lita på dig", "om du inte ger oss en chans till så kommer det alltid vara ditt fel"... osv osv osv. Och jag gick på det så många gånger - jag var rädd att jag skulle ångra mig och att det då inte skulle finnas någon väg tillbaka, det fick mig att förtränga att JAG kände ju att JAG inte kunde lita på honom pga av allt HAN gjort, det gjorde mig osäker på om jag tog ett förhastat beslut och att om jag lämnade så skulle jag orsaka att han mådde sämre, och inte minst - han fick mig att känna att det var mitt fel att jag ville att lämna: han förstod inte/jag förträngde att det var hans beteende/hot/skäll/elakheter som faktiskt drev bort mig.
När jag hade flyttat så gav han mig oändligt många chanser att komma tillbaka (hans hot om att det var kört var just bara ett hot för att skrämma mig att stanna), men när jag hade flyttat så blev jag allt säkrare på att jag inte ville komma tillbaka - för jag var ju plötsligt fri att säga vad jag ville, göra vad jag ville, inte behöva anpassa mig till någon som krävde/hotade/skällde/betedde sig illa... Jag tror att din sambo gör samma sak - han får dig att stanna på ett effektivt sätt genom att trycka ner dig, göra dig osäker...

Jag läser mellan raderna att du och maken hade en viss enighet i att du och dottern skulle flytta idag - och att det faktiskt gav dig ett visst lugn: det är ditt svar eftersom det är din magkänsla. Genom att lämna visar du att du inte accepterar det han gjort.
Det visar också dottern att du är stark, att man inte ska acceptera att bli behandlad så, att man kan lämna och göra något bra av det (oavsett om det innebär att ni aldrig mer kommer leva ihop, eller om sambon tar itu med sitt missbruk och möjligen även sin personlighet...)

När jag insåg att min sambo var alkoholist så ursäktade jag allt hans beteende med att han inte mådde bra - men sedan lärde jag mig att elakheter är aldrig ok - oavsett om en alkoholist eller icke-alkoholist säger/gör dem. Man får inte behandla andra människor illa. Av det du skriver så trycker han ju ner dig - det är inte ok. Gå gärna tillbaka och läs dina tidigare inlägg så att du minns tankar/känslor från tidigare - din känsla idag är ju inte ny.

Ursäkta, nu svamlar jag, men ville skriva till dig!
Kram och många tummar!!!

mulletant
Vill inte heller ge råd

men ändå ett svar i form av en fundering och två citat från det du skrivit:

Vad säger du till dottern om du backar nu när ni planerat att flytta ikväll?

I början av november skrev du: ... Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:(

Och idag: ... Frågade om han tänkte sluta helt men han sa att han inte kommer dricka hemma bara när han ska ut med kompisar och på julafton la han till.

Styrkekram / mt

flygcert
Izzy!

Tänker på dig, och har tänkt på dig ända sedan igår...

Hur går det för dig??
Skriv gärna så vi får veta, är ju lite orolig...

Om du har lämnat, hoppas att du kan känna lugn i det just nu.
Om du inte har lämnat, försök känna lugn i det just nu.

Jag minns hur svårt det var när jag var mitt upp e i det - att hela tiden leva i någon slags panik över att jag var tvungen att bestämma mig precis just där och då och kunna välja rätt väg att gå, låt inte det förgöra dig.

Kram

Izzy
Tack för allt stöd!!!

Tack alla som har skrivit, det hjälper mig att tänka lite klarare.
Annars hade jag nog börjat tvivla på mig själv och tänkt att jag gör fel. Det känns som att jag gör rätt som flyttar även fast allt är kaos nu och jag vet ingenting om hur allt kommer att bli. Gör jag det inte nu så kanske jag aldrig gör det. Det känns liksom som nu eller aldrig!
Jag har inte flyttat än men tänker göra det i dag, det får bära eller brista. Jag måste vara stark nu och stå på mig för jag vet att han inte klarar detta utan hjälp och det vill han inte ha. Alltså väljer han flaskan framför oss. Jag kommer inte vara hemma när han kommer från jobbet. Vi får se vad som händer. Jag känner mig lite rädd för jag tycker ändå att han var så lugn. När kommer utbrottet?
Vad gullig du är Flygcert som delar med dig och bryr dig så mycket och alla ni andra är också guld värda<3
Tack för att ni finns!!

Mittendaliv
Förändringstider!

Jag är så glad för din skull och detta stora steg. På nytt ställe kan ni få lugn och ro och skapa det liv som ni vill ha och mår bra av. Han säger ju att han inte vill sluta dricka och du vill inte leva med hans drickande...
Jag tror vägen tillbaka finns om du ångrar dig, att han sa definitivt är nog bara ett sätt för att få dig att inte våga ta steget. Jag hejar på dig! :)

Kram

Izzy
Jag gjorde det!!

Men jag vet inte om jag har gjort rätt?? Allt känns så konstigt! Lägenheten som vi bor i är bara en tillfällig lösning, så vi kan inte vara kvar där så länge.
Vet inte om jag ska börja leta efter en lägenhet eller hur jag ska göra. Allt känns så nytt o främmande.
Jag tänker att han ska börja fundera kring sitt drickande nu när han sitter själv där hemma och kanske komma till insikt.
Fast som sagt jag vet ju inte om känslorna finns kvar ändå. Det måste ju till en väldigt stor förändring i så fall.
Tack Mittendaliv för att du stöttar mig! Jag tror också att han sa att det är definitivt för att skrämma mig. Ja får se hur det blir!
Känner mig förvirrad :(
Kram

flygcert
Åh... Gåshud!!!!!!!

Varma kramar!!!
Och massa mys till ditt tillfälliga boende: här kommer fina blommor (gillar du syren, liljekonvalj och tulpaner?) och gott te (eller kaffe om du gillar det bättre!?), och lite god choklad!! Njut - du gjorde det!!!!!!!

Det är svårt att avgöra om man gjort rätt när man är mitt i det, men ge det tid!!
Jag sitter här med gåshud - när jag läser ditt inlägg så kan jag inte hålla tillbaka mina tårar, för det ger mig tillbaka så många av mina känslor från förra våren när jag lämnade. Precis som du så blev det lite uppskjutet någon dag, och det var osäkert in i det sista... Men jag gjorde det. Och det var sorgligt och tomt, men också en styrka och lättnad...

Ta tillvara på din osäkerhet:
- över om han kan komma till insikt över sitt missbruk SAMT
- över dina känslor för honom
- gå tillbaka och läs i din tråd!!!

Ingen av dessa saker går att lösa över en natt, ett par veckor eller så - och som Lelas skrivit många gånger: ungefär så här; för att bygga en relation måste det först finnas ett JAG, sedan ett DU och därefter kan jag och du jobba på ett VI.
Du behöver hitta dig själv efter en relation som på många sätt brutit ner dig; du behöver känna vad du vill, vad som är viktigt för dig och vad du vill/vill ha! Din sambo behöver ta ett eget, aktivt beslut om sitt liv; vad han vill och hur han ska nå dit...
Sedan kan ni kanske, om ni båda vill, försöka hitta tillbaka till varandra.

När jag börjat säga orden "jag vet faktiskt inte om kärleken finns kvar, jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka" - för mig var ju så mycket förstört genom hans beteende, ilska och hot så jag visste helt enkelt inte. Och så länge jag var kvar med honom så höll hjärnan på att koka över - jag fick ju ingen tid att tänka utan var kvar i "panik-tankarna" över hur jag skulle göra, att jag var tvungen att bestämma mig akut, att jag skulle anpassa mig för att han inte skulle bli arg osv osv. När jag hade flyttat fortsatte det att vara panik ett tag, men sedan lade det sig och jag kunde reda ut om jag skulle flytta tillbaka eller ordna ett eget boende.
Försök vila nu - gör saker du mår bra av, ta det lugnt, och träffa gärna någon att prata med; någon som på ett stöttande och bra sätt hjälper dig att reda i dina tankar.

Och - det är klart att det är tomt - för mig är det fortfarande på många sätt tomt, över ett år senare. Men - också så lugnt, avslappnat och jag kan tänka på mig, utan att behöva tänka på att anpassa mig.
Lättare sagt än gjort, men försökt att hålla ut. Om du ska flytta tillbaka så måste du ju känna en stark tilltro till att saker förändras, att saker blir som du vill ha dem.

Hur känner dottern?

Stor kram!

Pellepennan
Hej Izzy!

Kanske är det en idé att göra som den som har problem med drickat ibland gör och bestämmer sig för att ta en vit månad för att reda ut hur situationen egentligen är, och vad som är vad?

Du kanske nu bara ska ta en "vit månad" från ditt medberoende? Få lite distans till allt så kommer säkert en och annan insikt att ramla in på köpet. Starkt att du nu har taget steget och bestämt dig för att det ska bli en förändring. Om det utlöser förändring hos din "alkis" återstår att se.

All styrka till dig!

//PP

Izzy
Om man visste...

Om man gör rätt. På ett sätt känns det väldigt rätt, jag kan inte fatta att det är jag som har gjort det här! Jag gjorde det som jag har tänkt på i så många år.
Men samtidigt känns det inte alls bra! Jag vet ju att jag har så mycket jobbigt framför mig om jag går. Som jag skrev i början på min tråd så har jag aldrig bott själv utan flyttade direkt till honom. Han har haft hand om ekonomin och skött allt pappersarbete! Jag måste ju klara av det!!
Tack för alla fina blommor Flygcert !! Jag får också tårar i ögonen när jag läser vad du skrivit! Ja jag måste nog ge det lite tid men det är som du skriver aldrig ok att bli illa behandlad , så är det bara och skulle jag gå tillbaka nu skulle det vara lugnt ett tag sedan skulle han börja igen. Jag skulle kolla om det såg ut som han druckit, letat ölburkar osv. Han vill ju inte sluta heller, det har han sagt!! Jag tycker som du att allt är så förstört efter alla elakheter som vi har fått höra. Det går inte att bara sudda bort. Min dotter har nog blandade känslor för det här. Hon vill nog tror jag att vi ska kunna flytta tillbaka sen. Men hon är också så arg och ledsen på honom och vill inte prata med honom än i alla fall. Han ringer inte eller vill träffa oss! Tänkte att han borde vilja be om ursäkt till dottern och försöka prata med henne.
Han har bara skickat korta sakliga sms till oss.
Ja pellepennan det kanske vore bra med en vit månad från honom.
Det behövs nog lite tid för att kunna tänka ut vad man vill. Men jag känner mig stressad och det känns som att jag måste bestämma mig nu!
Kram

mulletant
Ge dig tid

Izzy! Ge dig tid. Du har levt så länge i kaos så det är det liv du känner. Det är helt naturligt att du är villrådig och osäker nu. Följ flygcerts råd, hon vet för hon har gått den vägen. Framtidsdrömmar likaså - hon är (jag ser för min inre syn) där emellan er på vägen. Sök stöd, professionellt stöd, på på Alanon möten och skriv här. Det hjälper. Kram, kram till dig och era flickor / mt

Izzy
Var hem idag!

Var till huset och hämtade lite grejer nyss!
Jag ville därifrån så snabbt som möjligt, kände panik och trodde jag skulle bryta i hop.
Han sa inte ett ljud till mig först men började prata lite sen men ingen ursäkt och dottern har inte pratat med honom på snart en vecka.
Det är så konstigt att han inte vill att det ska funka med barnen! Jag råkade säga nåt ord dom inte passade och då vart han irriterad på en gång. Så skönt att bara kunna gå därifrån. Jag tror inte att jag vill tillbaka dit och känna den där känslan igen.
Ja Mt det måste nog få ta sin tid det här och det är som du säger att jag vet inte om nåt annat för vi har vart tillsammans så länge.
Jag vet inte hur det känns att vara riktigt glad i ett förhållande och känna sig omtyckt.
Måste hålla ut och klara det här!! Det känns så bra att ha sånt stöd utav er här på forumet' Det betyder så mycket!
Kram❤️

flygcert
Håll ut!

Det är en hemsk känsla det där, när man kommer för att hämta saker och det i sig känns mycket sorgligt, men det är också en press att känna att det blir så uppenbart varför man lämnat. Svamligt kanske, men...

Håll ut, varm kram till dig!

Sidor