Partner som dricker för mycket

38 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Annalie
Partner som dricker för mycket

Min särbo dricker för mycket. Han dricker tills han däckar fre-lör. Om det blivit alkohol över efter en helg så dricker han upp det under arbetsveckan. Han väljer bort möjligheten att hämta mig med bilen i förmån för att dricka. Jag har inte bil. Han väljer att ha middag/gå ut på krogen etc om jag behöver honom, tex är sjuk. Eller vill ha med honom till att hälsa på min familj. Där dricker vi inte alkohol på det sättet. Ibland lättöl-starkare om vi grillar. Jag dricker bara alkohol om jag ska ut på krogen el på fest. Inte hemma ensam som min särbo. Nu har jag mer o mer fått avsmak rent psykiskt för alkohol sedan jag mer o mer upplever att han utvecklas till ett fyllo. Stanken, kräkningar, att han är helt däckad dagen efter, sökandet efter närhet när han pratar o beteer sig som ett fyllo, att han inte minns vad han sagt o gjort dagen efter.

Jag börjar se mig lite som medberoende som försöker ha koll på hur mycket han dricker och få honom att dra ner. Har blundat lite halvt för det faktum att han har större problem än att "bara vara väldigt glad i sin öl". Helt plötsligt kan jag själv inte dricka alkohol utan att känna olust. Jag har blivit en sådan kvinna tänker jag, som slutar dricka för de lever med någon som dricker äckligt mycket. Jag har tyckt om alkohol och haft svårt att dricka lite el lagom. Jag har varit fullt medveten om det sedan 10 år tillbaka och har även alkoholism i släkten. Vilket han också har, närmare inpå och jag har pratat med honom om det. Har aldrig skällt på honom, tjatat, gnällt. Jag har pratat med vänlig inställning och försökt få honom att inte känna att jag ser ner på honom, utan att problemet är vad alkoholen gör med honom. Har inte vågat säga att jag uppleverhonom som ett fyllo. Jag har en stor förståelse för att man hamnar i olika typer av missbruk och destruktiva beteenden. Tänker att jag kanske är förstående till den grad att det inte alls hjälper honom, eller mig. Har lätt för att hamna i den rollen. Att jag förstår, känner med och ursäktar allt någon annan gör i en relation. Samtidigt som jag också har mina problem och inte är lätt att leva med alla gånger. Vilket jag är rädd att han kommer använda sig av mot mig om jag hårdare ang alkoholen. Vet ju att en alkoholist använder allt som går att använda som ursäkt, som motargument, som ett sätt att försvaga min tillit till min rätt att ha en åsikt och verklighetsuppfattning. Han dricker ensam, han dricker ensam när han kommer hem från krogen etc. Han kan dricka fyra dagar i rad om det är storhelg. Han blir på jättedåligt humör om något hotar hans stående plan att dricka fre-lör/semester osv.

Vet inte varför exakt jag skriver det här, antar att jag söker någon slags bekräftelse på att jag har rätt, att han har alkoholproblem.

mulletant
Välkommen Annalie

Du har kommit alldeles rätt! Läs omkring här i olika trådar så kommer du att känna igen dig.
Fortsätt skriva här, det hjälper mer än man kan tro. / mt

Annalie
Tack för uppmuntran mulletant

Tack för uppmuntran mulletant :)

Anti anti
Du har...

sannerligen rätt. Det låter som att han har stora problem med alkoholen. Tycker synd om dig.

Annalie
Tack...Jag hoppas att han gör

Tack...Jag hoppas att han gör hälsosamma och långsiktigs val och att jag väljer att inte vara medberoende. Hur hittade du hit anti anti?

Flingan64
Alkohol beronde hos min särbo

Hejsan min särbo som jag umgåtts med sen ett år tillbaka blir väldigt arg och stygg.verbalt.han gör vin stora satser som han dricker som saft.Nu sist ren alkohol.varför går aggresionerna ut över mig.Jag har varit en trygghet för honom funnits där..han har ingen kontakt med sina barn ,nån ggn / telefon..

83
Sambo m problem

Hej!
I lördags var vi på fest i en stuga och först var allt jättebra. Vi bastade o åt o han var som ofta gladast o trevligast mot alla o drack öl som alla andra. Festen fortsatte till tre, då alla gick o lade sig, utom han som satt kvar uppe själv o drack öl o lyssnade på musik. Jag vaknade vid sju o försökte få ner honom i säng, han ville bara spela en låt till och en låt till och när jag ville gå tillbaks o sova blev han arg. Du bara kommer o förstör stämningen jag har det jättebra här o nu får du mig att känna att jag gör något fel o om du går nu känner jag mig dålig du dömer mig fast jag inte gjort något fel. Pendlande mellan hur mycket han älskar mig och kritik mot andra som var med och kritik mot saker jag gjort ( din masteruppsats som att den var något viktig). Lämnade honom o gick upp o la mig. Han kommer efter arg o säger att nu när jag ändå förstört allting vill han åka hem. Klockan är åtta o vi ska samåka m min bror. Han blir argare o argare o sätter sig på sängkanten o säger upp nu ska vi gå upp upp. Jag säger låt mig sova en timme sen går vi min bror sover fortfarande. Jag ignorerar hans predikan om världen o vänder mig bort han blir argare o sparkar till sängen. Jag blir lite rädd o går upp o hjälper till att kolla en färja. Jag har totalångest o vi går ner o ska äta frukost m de andra som just kommit upp. Han öppnar öl till o dricker den vid frukostbordet o jag skäms. Han sluddrar o försöker låta glad o trevlig men är svår att förstå. Vi säger ett snabbt hejdå o springer t färjan, han har stoppat ner några öl att ha med på vägen. Min bror kör bilen o han dricker i baksätet o börjar gråta till musiken o gråter i en timme hem, o säger att det är för att han är en känslosam o emotionell person ingen maskin. Han är fortfarande full när vi kommer hem o på vägen upp ropar han saker som ett fyllo till folk som går förbi som ignorerar honom. Jag skäms. När vi kommer hem känner jag ångesten stiga. Han öppnar fler öl klockan är väl ett på dagen o sätter på hög metalmusik. Jag går o stänger in mig i sovrummet o stoppar in öronproppar. Jag hör honom börja sparka på något o tittar ut. Han sparkar ursinnigt sönder två tavlor han själv målat, han är konstnär. Efter det fortsätter han att dricka m hög musik ett tag till. Tills han går o lägger sig vid två på em. Jag går in o hjälper honom av m blöta byxor ger honom kudde o täcke. Han stirrar på mig o säger jag är inte samma kille längre o spänner käkarna aggressivt o säger gå härifrån nu med en gång. Han ser ut som han inte kan kontrollera sig. Jag går snabbt o stänger in mig i sovrummet. Han somnar o jag åker t mina föräldrar som älskar honom, han är världens charmigaste o kreativaste person. De undrar hur han mår, lite trött säger jag det var ju fest igår. Annars är allting på topp o jag lovar såklart att hälsa honom så mycket han e ju en så underbar person. Eller? Nån som förstår mig? Sånt här händer oftast ungefär 4 ggr om året vi bråkar jag hotar att lämna men lämnar inte men mår dåligt o försöker glömma. Mellan det kan han dricka utan problem några öl eller glas vin t maten o inget händer. Vad ska jag göra?

jonan
Hej fy vad jobbigt. Har haft

Hej fy vad jobbigt. Har haft lit liknande, det här med att alla går och lägger sig men han fortsätter fest. Det är hemskt!!! Min blir inte våldsam men gråtmild och muttrar. Ingen förstår honom osv.
Det är jätte jobbigt.
Läs i trådarna här och se om du får några råd.
Skickar massa styrke kramar

83
Tack Jonan! Ja han blir

Tack Jonan! Ja han blir gråtmild efter en stund som att alla känslor kommer ut i omgångar. Han mår inte bra och vill kunna stöttaoch hjälpa men tycker inte att det är ett problem att fortsätta festen själv. Han dricker långsamt säger han och inte mycket. Nu mår han jättedåligt o har ångest o är ännu deppigare än innan. Han brukar inte bli våldsam men denna gången tycker jag det är obehagligt att han sparkar på tavlorna, fast jag såklart vet att han aldrig i livet skulle göra mig något. Men det känns obehagligt. Hur gör du med din?

jonan
Jag försöker låta honom vara

Jag försöker låta honom vara så mycket som möjligt. Drar mig undan. Hoppas att ham ska däcka fort. Jag har två relativt små barn mef honom så försöker skona dem så mycket som det går.
Min blir även flörtig. Har kommit på honom flera ggr skriva till någon tjej. Säga saker till dem som absolut inte är ok. Många känslor dör , svårt att bygga upp nya igen.

83
Ja det är mycket bättre att

Ja det är mycket bättre att dra sig undan, jag går rakt in i det och börjar bråka så är vi igång i riktigt dåliga bråk. Jobbigt när man sover borta också, sen ska man låtsas att allt är bra inför folk man inte känner fast man bråkat hela natten. Vi har vart ihop i 10 år men har inga barn o detta händer typ 2-3 ggr per år. Jag tänker alltid lämna men stannar alltid men som du säger känslorna försvinner helt o tar lång tid att bygga tillbaka. Han känns motbjudande i sina fyllor. Har du aldrig tänkt på att lämna? Jobbigt att känna att man vill skydda sina små barn, jag tvekar att skaffa barn m honom pga detta. Har du alltid haft det så? Jag blir så utmattad av allt detta att jag tappar all energi o glädje ett tag efter. Vad jobbigt m flirtandet, brukar du prata m honom efter? Minns han? Jag pratar m honom o han försöker alltid förminska det till att det var väl inte så farligt. Jag funderar återigen på om jag verkligen ska leva m honom, samtidigt finns det så mycket annat fint mellan oss men detta drar ner allt. Hur tänker du?

jonan
Jo jag har varit på väg flera

Jo jag har varit på väg flera ggr men ändrar mig alltid. Skulle önska att jag bråkade, skrek skapade en scen.
Har pratat med honom massa gånger om hur ledsen jag blir när han flörtar. Han vet. Han blir nog bara bättre på att mörka.
Just nu lever jag i något slags vänt
Väntar på att allt ska bli för mycket å Förhoppningsvis då lämna.

83
Så tungt!

Jättejobbigt att känna såhär. Hur ofta händer det att han blir sån? Jag har tappat all energi nu och har sjukanmält mig från jobbet ett par dagar, känner mig helt utmattad. Det är svårt att känna hopp när någon inte själv ser det som ett problem. Då finns ingen väg framåt. Jag känner igen mönstret för såhär håller det på och ändå hinner jag alltid glömma det till nästa gång. Och så vill jag inte lämna direkt och nu tänker jag att det är bättre att vänta till efter julhelgen om jag ska göra allvar av det. Och då hinner vi ha det fint om det inte blir samma sak över julhelgen, det kan man aldrig veta. Det känns tufft att bryta upp ett gemensamt hem och en lång relation, men detta kommer alltid att finnas kvar. Och det kan väl inte vara värt att må såhär dåligt för någon annan som aldrig inser allvaret? Då kan väl relationen i grunden inte vara sund eller vad tror du?

jonan
Förstår att det tar slut på

Förstår att det tar slut på energi ibland, så fungerar jag oxå.
Det är olika hos mig hur ofta han gör så. Jag har tänkt att vi får se vad som händer i jul, han är långledig. Känns lite jobbigt. Men tänker inte låta honom förstöra min och barnens jul. Det är mitt största fokus just nu.

Trollis
Vidrigt

Vidrigt med flirtandet bakom ryggen på en. Min sambo gör likadant, ljuger mig sen rakt upp i ansiktet när jag konfronterar honom. Har kollat hans mobil många gånger (medberoende) när han har däckat... Sen raderar han dagen därpå å ljuger om det.
Han flirtar även helt öppet med andra när jag är med...så, vad händer när jag inte är med?!?
Finns absolut ingen tillit kvar alls, borta för längesen.
Känner igen allt ni skrivit om i den här tråden. Jag hoppas du jonan får en fin jul med barnen.
Själv har jag en grym ångest inför ledigheten som alltid blir ett långt fylleslag.

jonan
Tack Trollis. Detsamma till

Tack Trollis. Detsamma till dig.
Känner väl igen beteendet så gör min man oxå.
Kram 🌸

Li-Lo
att stanna upp

Det är fint att se det stöd ni ger varandra och de igenkännande exemplen som är så viktiga för att förstå att man inte är ensam. Det låter som att ni som diskuterat i denna tråd har en stor kunskap om vad som händer med era partner då de dricker och hur de hanterar de negativa konsekvenserna. Det är främst två saker jag gärna vill lyfta som ni nämner och som ofta är verksamma. Att låta den som dricker ta ansvar för det som händer då de dricker. Dvs det ni gör när ni tydliggör hur sårade ni blir av deras beteende och inte "sopa det under mattan". Det andra är att göra saker som ni mår bra av. Som exempel att planera en vit jul och ha en plan för vad som kommer ske om det bryts. Det är ibland svårt att se mönster när man hela tiden behöver ha ett fullt fokus på nuet. Tack för att ni delar med er!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

MB
Börjar tröttna

Känner att jag behöver hjälp..
Går rakt på sak.
Det är så att min fru inte fattar att hon har problem med sitt drickande.
Hon har jobb så hon är borta 1 vecka o på jobbet är det 0 tolerans o det håller hon på men när hon kommer hem ska det drickas.. Det skylls på att jag stöttar mina barn i deras idrott.. Dom tränar 2 dagar i veckan 2 timmar.. Sitter där på idrotten o får det ena smsat efter det andra hur jävla dum i huvudet man är.. o det ska alltid bråkas..
Har vaknat upp mitt i natten att det matas i slagsmål i ansiktet utan anledning.. påtalat länge att hon har problem men det sägs bara att det är mitt fel att hon dricker..
Det är ju så att hon aldrig blir riktigt bakis eller mår illa av fylla.. Hade hon gjort det har hon sagt så skulle hon inte dricka, för hon hatar att spy o må illa..
Så en fråga finns det något man kan hälla i glaset för att hon ska må dåligt.. Älskar henne oerhört mycket. .... När hon är nykter

etanoldrift
Hej MB!

Ja, vi älskar alla våra partners, när de är nyktra!
Jag tror att de flesta av oss försökt alla "knep" som finns, för att få dem att sluta/dricka mindre.. Och vi har alla misslyckats, så länge de inte insett att de har problem..
DU kan inte göra något för att få henne att sluta dricka!
Jag förstår att det är svårt, när man har barn. Men hennes vilja att ta tag i något som hon inte ser som ett problem är kanske liten?
Har ni på allvar talat om hur du upplever det när hon dricker och vad hon ställer till med?
Inte bara om hon "pucklar på dig", utan också hur det tär på tilliten och övriga känslor?
Jag föreslår att du tar kontakt med Al- Anon, som finns över hela landet, så hittar du andra anhöriga i din situation och kan få lite mer råd om hur du ska göra i just din situation.
Det du måste göra, är att utgå från dig själv! Vad du vill och hur du vill att din framtid ska se ut/e

Rosette
Välkommen MB

Välkommen till forumet MB. Du vill ha hjälp med råd och tips kring hur du kan göra i din situation. Du berättar att din fru har alkoholproblem och beter sig illa då hon dricker, till och med att hon kan bli våldsam. När det förekommer våld i en nära relation kan det vara bra att söka hjälp utifrån exempelvis från kommunen, en mansjour eller en vårdcentral.
Du beskriver tankar om hur du skulle kunna hindra henne från att dricka, helt förståeligt att känna så i en sån här station som pågått länge samtidigt som du säkert själv tänker är det inget som skulle hålla på lång sikt. Du har pratat med henne många gånger om att du tycker det är ett problem med alkoholen, precis som du får frågan om ovan, har du berättat hur du känner i den här situationen och vad du skulle önska?
Som Etanoldrift också beskriver finns stöd för den som lever nära någon med alkoholproblem utöver detta forum, vill man inte träffas i grupp brukar kommunen eller beroendemottagningar på orten erbjuda enskilda samtal, eller ringa Alkohollinjen 020-844448 för att prata om sin situation.
Starkt av dig att berätta så här på forumet, rakt och ärligt det ger oss här chansen att ge dig stöd. Fortsätt gärna läsa och skriva här, kanske kan du hitta något tips som kan passa dig.
Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Älskarhonom
Vet inte hur jag ska börja

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Min man har alltid varit förtjust i alkoholhaltiga drycker. Själv är jag så gott som nykterist.
Han dricker fre-lör varje vecka. Oftast öl eftersom jag påpekar att han inte har nåt spritsinne. Dricker han sprit så blir han dryg och högljudd. Öl går de bättre med. Bara för jag har sagt det en endaste gång, så vart de liksom fritt fram med öldrickandet! Nu är det ju semester, då blir det även på vardagarna. "De är ju semester". "Alla dricker då". Känns det igen?
Ikväll bestämde jag mej för att få lite råd av andra med ungefär samma problem.
Ska väl även säga det att om jag ber honom att inte dricka varje helg, blir han sur och går och lägger sej. Slutar dessutom att prata med mej. Blicken hos honom blir sårad och hunnsad. Hur ska jag nå fram? Skulle jag be honom att söka hjälp så skulle han bli fruktansvärt arg.

Rosette
Hej "Älskarhonom" och välkommen till forumet!

Du skriver om din man som dricker varje helg. Han håller sig ifrån starksprit samtidigt vill du se större förändringar än så. Du har pratat med honom vid flera tillfällen men känner inte att du når fram helt. Har du berättat för honom hur du känner i detta och vad det skulle betyda för dig om han gjorde en förändring? Ibland kan det vara hjälpsamt att göra det. Sen är det såklart upp till honom, vad han vill och känner.

Du tog steget att skriva här för att få lite stöd. Klokt. Ibland tar det tid innan man får svar och ett tips kan vara att göra en egen tråd och skriva lite i den om du vill få flera svar.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Blåklocka
Vad göra?

Min man har alkoholproblem, alkoholmissbruk, överkonsumtion...
Jag vet inte vad jag ska göra.
Han planerar all sin lediga tid så att han ska kunna dricka vindunk efter vindunk. Han är mycket måttlig då jag dricker något glas till maten, och jag märker att han liksom " sitter som på nålar" tills han kan dricka själv.
Jag har påtalat för honom att han har alkoholproblem/ beroende, vilket han slår ifrån sig. Han håller med om att han har " en hög konsumtion", då jag tidigare hittade gömda vindunkar konfronterade jag honom med detta. Då ursäktade han det sjuka beteendet med " ja men du är ju så förbannat sur när jag dricker, så då måste jag gömma".
Han ursäktar sig även och säger att han inte kan vara beroende för han kan hålla upp i flera veckor om han vill. Men det stämmer inte, typ högst 4-5 dagar, och då beror det enbart på att han jobbar( han är polis fö).
Förra helgen hade han druckit 3-4 flaskor vin under lördagen från ca 13- tiden tills någon gång på sena kvällen jag hade somnat. Plötsligt hör jag att han kör iväg med bilen. Jag frågade honom dagen efter om det var han som åkt iväg med bilen. Jag sa inget om detta med att han ju då kört onykter- utan det var ju ändå mycket talande.
Nu är mitt problem och min fråga:
Nästa vecka börjar hans semester, då vet jag att bankomat att dricka mer eller mindre varje dag/ natt i 5-6 veckor. Då vi åter ska börja jobbet sedan så kommer han att säga att han har druckit alldeles för mycket, han känner sig så äcklig, han ska hålla upp en månad" för det kan jag!".
Om jag då säger till honom att jag inte tror att han kan dricka alkohol alls då säger han att då är hans liv meningslöst ich han kommer aldrig sluta helt...
Snälla! Hjälp mig! Hur kan och bör jag säga? För mig är det solklart. Han är alkoholist punkt slut.
Tyvärr älskar han alkoholen mera än mig och min son och ja allt.
Tacksam för konkreta råd

Ullabulla
välkommen hit

till forumet av olyckliga och nyväckta själar.
Du har en massa klart för dig redan.
Ja,han dricker för mycket.
Nej inget du gör hjälper.
Ja,han sätter alkoholen före allt annat.

Någonstans verkar den som dricker för mycket veta om det samtidigt som andra delen av dom gör allt för att mörka sanningen både för sig själv och sin omgivning.
Så länge han har de skygglapparna på kan du inget göra.
Annat än för dig själv och din son.
Vad kan du göra för att skydda dig själv och sonen för de verkningar alkoholen gör med er?
Vilka strategier kan du ha?

Det är den riktning dina tankar borde ta de närmaste veckorna månaderna.
För oavsett vilka framsteg,löften mål din man sätter upp så kan de brytas.

Det gör saker med människor,dvs dig.
Man bryts sakta ned och tycker sig inte vara värd att få ha det bra och nyktert runt sig.
Försök bygga på din egen självkänsla och se hur du kan skapa ett bra liv för dig själv och din son och blanda in din mans nykterhet/drickande så lite som möjligt.

För oavsett hur mycket krut du lägger ned på det så är det förmodligen förspilld möda så länge han själv inte lägger manken till att förändra sitt liv.
Och på vad du skriver så tolkar jag det som att där är han inte än.
Att ta striden med dig själv om att lämna/ stanna kan vara för tidigt,det vet du bara själv.
Men om du jobbar med dig själv och skapar ett bättre liv allteftersom för dig och sonen kommer att göra underverk med åtminstone dig.
Om du har tur så hakar din man på för att han märker att du håller på att glida ifrån honom,vilket ibland kan göra underverk.

Men det ska inte vara huvudsyftet.Det är för din skull och för att du ska må bättre i en situation som ingen av er tre mår bra i.
.
Om du vill kan du också skapa en egen tråd som gör det lättare att följa just dig.
Din utveckling,dina tankar.
Lycka till,din resa har just börjat :)

Blåklocka
Så ledsen

Tack Ullabella för dina tankar och råd!
Ja, nu har han, min man, haft semester i 3 dagar. Precis som jag befarade har han druckit konstant sedan det att han slutade sitt kvällspass på jobbet i må( 3 dagar sedan...)
Jag vet att jag inte ska hålla koll på hans konsumtion, men jag kan liksom inte tro att det här verkligen händer! På 3 dygn har han supit i sig 11 flaskor vin samt några öl!!!
Jag fattar inte hur det kan gå till?
Samtidigt har han varit " smörig" och inställsam mot mig, men under ytan ligger en aggressivitet mot mig. Jag vet inte varför han är så arg på mig? Han blir så motbjudande ju mer han dricker såklart. Stinker alkohol så jag kan inte sova i samma rum. Han blir sur då jag inte vill ha sex( vilket är otänkbart både kroppsligt men även själsligt). Han kallar mig för idiot inför min son, vidare är jag en " bitch, subba, kärring" samt en " PMS- kossa".
Alla dessa kränkande kommentarer då han såklart märker på mig att jag drar mig undan frän honom.
Hur tänker en person som är i hans läge just nu under detta okontrollerade super-skov?
Vill han att jag bara ska försvinna från hemmet så han kan supa ifred? Jag undrar inte för att jag ska vara honom till lags, utanför att kunna förstå varför han känner sådan ilska mot mig? Nu under dessa dagar har jag försökt vara som vanligt, inte påpekat något om hans drickande gjort " mina saker" som att jobba, träna osv.
Men det är som att det inte räcker, han verkar hata mig samtidigt som han hela tiden trånar, tjatar kladdar på mig. Jag hatar honom och hans supande som det alltid blir då han inte jobbar. Då han är i sina jobb- perioder dricker han ju inte, men jag märker att hans planering ich tankeverksamhet hela tiden kretsar kring " när kan jag dricka?"...
Jag känner att jag inte bryr mig om ifall han super ihjäl sig. Hemskt, ja, men förstår att jag inte kan göra någonting åt det.
Snälla! Hjälp mig att veta hur jag ska agera, handla, göra, inte göra???

Blåklocka
Så ledsen

Hej!
Nu är det ett halvår sedan jul, då du skrev och det har blivit semestertider vilket innebär oändligt med tid som kretsar kring EN sak; ALKOHOLEN!!!
Min man är alkoholist.
Jag vet inte vad jag kan göra. Har förstått på alla kommentarer och på annan fakta från såna " som vet" att jag inte kan få honom att sluta supa, såvida han inte själv inser och vill det själv.
Eg kan jag lämna honom, det är inte det. Dock har jag en önskan att ändå göra det jag kan, innan jag tar ett sådant viktigt beslut.
Min man " avgudar" mig, han är besatt av mitt utseende och har drömmar och planer om vår framtid. Vi har varit ett par i 5 år, är i 45-50 års åldern och jag har en son på 14 år som bor vav med oss. Utåt sett är allt " perfekt".
Under fasaden är han alkoholiserad, dricker periodvis 4 fl vin per dygn, har en kränkande och hatisk attityd mot mig och kallar mig idiot, subba, pms- kärring, bitch osv. Han skyller våra konflikter ( som alltid handlar om hans drickande) på att jag är ett " psykfall, pms- kossa osv).
Om bara jag kunde ha ett trevligare humör, då skulle det inte vara några som helst problem...
Sen att han dricker oerhörda mängder vin, i smyg. Aldrig ur glas tillsammans med mig då jag tar ett glas vin till maten.
Han har vindunkar gömda i garaget, och dessa dricker han ur under EM/ kvällens lopp. Sen ny tur till bolaget, och nya dunkar vin, och någon flaska Gin som klunkas ur samtidigt.
Jag fattar inte att han kan gå upprätt, ännu mindre att han påstår "- full??! Jag?! Absolut inte, kan du inte bara gå härifrån dig subba, pms- kossa !"
Jag får då inte prata klart, då blir han galen och håller upp handen som en " Sköld" mot mina ord...
Hjälp mig!
Vad kan jag göra?

Blåklocka
Igenkänning

Så väl jag känner igen det du skriver! Din mans ursäkter till att kunna dricka ohämmade mängder öl, bara för att du sa att det var bättre än sprit. Sång självbedrägeri och att slippa det egna ansvaret i sin alkoholkonsumtion ! Känner så väl igen det, det äg som om alla saker man säger, gör osv är en enda lång legitimering i om han kan dricka , eller om man säger något som inte passar så bra ihop med deras missbruk, då är man en värdelös häxa som bara är ute efter att sabba deras liv.
Total förnekelse om hur verkligheten ser ut.
"- vaddå? Jag gömmer ingen alkohol! Det är ju du som gör. Så jag måste ha vindunkar i garderoben, under kläderna!!!"
Typ, så.
Tror du inte liksom jag faktiskt börjat förstå, att om valet verkligen står mellan total nykterhet och fortsatt missbruk, då skulle de ändå välja sin kärlek till alkoholen?
Då jag vid tidigare tillfällen pratat sakligt och då min man ändå varit mottaglig och velat göra någonting pt situationen, då har han tydligt sagt
" nej, sluta helt det kommer jag aldrig att göra. Men hålla uppe en månad inga problem. Jag är inte beroende/ alkoholist utan har bara en hög konsumtion har alltid haft."
Som om det skulle vara tillräckligt. Varken din man eller min är beredda att själva ta ansvaret för det som förstör både deras hälsa men också deras relationer ffa till oss. Nej, skulle inte vi vara så förbannat överkänsliga och bitchiga, då skulle inga problem finnas med att de dricker.
Hur känner du inför detta överförande av ansvar, skuld till problemet?
Jag harar det! Vägrar gå med på det!
Tänker nästan att idag köper jag hem några flaskor ren sprit, och säger helt sonika:
"- varsågod, här får du, så kan du supa ihjäl dig på riktigt! Låt inte mig hindra dig"
Vad kan vi göra för att hjälpa åtminstone våra barn och oss själva?

froken91
Inte ensam

Du är inte ensam i att känna så här! Mycket av det su säger sätter ord på mina egna känslor!

Greengrass
Bakfyllan

Kan inte förstå varför, efter 5 dagars drickande så ska vi alla gå på tå för honom, dansa efter hans pipa, han blir sur o grinig på mig o anklagar mig för diverse saker som att " det går inte att prata med dig".
Jag vet att han dricker, förr spelade han mycke nu har han börjat porrsurfa mycke. Med anledning av att han har stor sexdrift....!!!!! Men varför nekar han då mig och går hellre undan med telefonen? Jag vet att han även chattar osv men det blånekar han till trots att det syns tydligt på räkningen...
När han är nykter är han helt underbar, och då älskar han mig - och även när han dricker. Men det är just dessa bakfylledagarna som idag är dag 2, som han bara skärmar av sig och det är alla fel på mig. Jag har dålig självkänsla sen innan och svårt med tillit. Kan ju säga att han inte gör saken bättre.

Blåklocka
Förstår så väl

Hej!
Jag förstår så väl hur du har det.
Himmel och helvete liksom. Och då beror detta inte på hur du beter dig, utan det är din man som pendlar mellan att må bra vilket helt och hållet är beroende av om han kan supa ifred. När han kan det, då leker livet och han visar dig sin kärlek. Dagar av bakfylla då känner han sig missmodig och dålig och skyller detta mående på dig, helt oberoende av hur du varit. Det spelar ingen roll.
Jag har det likadant.
Under 1 och en halv vecka har vi dansat en mycket destruktiv dans tillsammans. Idag hade vi ett seriöst samtal om vad jag tycker om min mans alkoholism.
Nu har jag iaf sagt att jag knappt respekterar honom längre och det kan jag inte göra något åt. Han måste själv bestämma sig hyr vi ska ha det. Jag har även sagt att han kan låtsas som om allt beror på att jag är dum, sur, en jävla kärring osv. Det hjälper inte för jag har fått nog!
Pröva att säga till din man vad du ser, hur det blir för dig, om han fortsätter så är din kärlek och vilja till att fortsätta borta.
Det är upp till honom.
Lycka till!

Blåklocka
Tomhet

Hej!
Jag känner en sådan fruktansvärd tomhet och är så ledsen.
Trots att jag påbörjar min semester idag, det är underbara sommardagar och kvällar så känner jag mig så ledsen och liksom tom. Det är som om ingenting känns meningsfullt att göra nu då jag äntligen är ledig och min son är hos mig och vi ju eg ska göra allt det som vi inte kan göra annars.
Just nu har jag haft ett samtal med min man om hur jag känner det inför att, som jag ser det, han är alkoholist. Han går inte med på just ordet alkoholist, utan säger att han " konsumerar mycket alkohol". Då jag lagt fram objektiva fakta där jag bl.a. Sagt att jag inte tror han kan fortsätta dricka osv. Han vägrar att sluta helt, utan tror på allvar att han minsann kan hålla det på en " normal" nivå. Jag säger till honom att den tiden är förbi för honom. Tuff skit, men så är det.
Jag är alltså så ledsen. Orkar inte finnas vid hans sida när han ska trilla dit, göra nya försök och hela tiden bli hatisk mot mig som är orsaken, som han ser det, till att han måste göra något åt detta.
Vad kan jag göra? Är det någon som " är på hans sida" och kan tipsa mig om vad som jan hjälpa?
Ska jag helt enkelt flytta? Är det ens någon idé att tro på hans idéer om att " dra ner på konsumtionen till en rimlig nivå"?
Tacksam för hjälp!

Sidor