Fan, jäkla skit! Hur kan man må så bra och samtidigt så dåligt av alkohol!? Jag älskar min alkohol och samtidigt hatar jag den! Jag har haft några av mina roligaste minnen när jag har varit påverkad, ni vet när man gör något man aldrig skulle gjort nykter, men man gjorde det med sina vänner och det var så kul!
Samtidigt har jag haft mina allra sämsta, ångestfyllda minnen när jag har varit påverkad. Sådana som sitter som en jäkla ångesttagg i ens själ...
Men när jag dricker så är det som varm och skön bomull runt hela mig. Tills det blir för mycket och jag mår illa eller jag ser mig själv utifrån och tänker att det var ju en dryg jävla kärring som sitter och inte kan hålla truten. Eller som värst, tror att jag är sexigast i världen och bara fullkomligt skämmer ut mig!
Vad hände med den sköna bomullen!!?
Till vardags tror jag att jag inte har några problem med att vara nykterist, men ibland vill man bara festa loss som om det inte fanns en morgondag. Släppa på alla måsten och spänningar och krav på att man ska vara den ultimata människan som bara äter grönkål, springer en mil varje dag och mediterar.
Jag är väl dum som vill ha båda världar, den fria själen som gör crazy saker och den ansvarsfulla som yogar och tränar allt från hjärna till tarmrörelser.
Jag vet. Det är patetiskt att tro att man kan ha kvar en del av sin fria tonårstid när man är 47 år gammal, men fan vad jag saknar en tillvaro där man var mer fri!

30 dagar klarade jag. Och det var inte så svårt som jag byggt upp det i mitt huvud. Sen hände det något. Jag fick besök och jag tror att det var det som gjorde det. Jag var inte på en trygg plats fysiskt eller mentalt, så när min trygga person kom på besök så var det som att fördämningarna brast och jag behövde inte vara stark längre. Jag kunde bara släppa på alla krav och måsten, tankar och funderingar.
När besöket var över kunde jag inte sluta. Och sedan kom jag till insikt att jag verkligen inte ville vara där jag var (fysiskt), så jag bestämde mig för att åka hem. Det gjorde att drickandet minskade igen och jag började ladda för att göra ett nytt försök med nykterhet. Då sker det en allvarlig olycka med min dotter där hon nästan strök med, och jag fick släppa allt för att åka till henne för att stötta och hjälpa. Så då fanns ingen ork att börja kämpa med nykterheten.

Nu har allt lugnat ned sig igen och jag börjar planera för nytt stopp. Mitt mål är fortfarande att aldrig mer dricka så länge jag lever, precis som jag känner för rökningen som jag hållit upp med i ett par år nu. Alkohol ska vara lika främmande för mig som rökning!

Vad jag skulle vilja ha och vad jag behöver är en period på x antal veckor där jag bara kan fokusera på mitt alkoholstopp. Inga fester, lagom med jobb, inga tragedier, inget dåligt umgänge och inga högtflygande planer på personlig utveckling! Ska det vara för mycket begärt? ;)

Jag inser att jul och nyår inte finns på kartan för ett alkoholstopp. För mycket stress, ångest, nya människor och situationer det här året. Jag siktar på att resten av året förbereda mig mentalt på ett stopp, läsa igenom min tråd och planera in alternativa lösningar när livet försöker sätta krokben för mig.

År 2023 SKA vara mitt år! Jag ska INTE tacka ja till sådant som jag inte vill eller som inte är bra för mig. Jag ska SÄTTA GRÄNSER för mig själv. JAG SKA BLI NYKTER.

Oj, jobbig period du haft. Men bra att du vet vad du vill och när du ska börja med det nyktra arbetet. Har du gjort programmet på forumet? Kan vara bra med strategier att ta till om den där känslan att vilja släppa allt kommer igen... Ta hand om dig!

En obehaglig tanke som ofta dyker upp när jag ska försöka leva mer hälsosamt, oavsett om det gäller alkohol, träning, socker, nikotin eller koffein, är att jag kommer att bli allvarligt sjuk när jag väl lyckas bli hälsosam. Som i låten Ironic med Alanis Morissette.
Jag antar att det är a-djävulen som lurar mig att inte ens försöka bli hälsosam för att då kommer det att gå åt helvete. Men känslan skapar en del ångest faktiskt. Har också haft i släkten ett par "ironiska" incidenter som förstärker den här känslan. Som en faster som jobbade heltid ända fram till pensionen och pratade om allt hon skulle göra som pensionär, men tre månader efter att hon pensionerat sig fick hon en hjärtattack och dog...
Även en kompis som gjort en gastric sleeve och gått ned en massa i vikt och som trodde att hennes liv skulle bli så mycket bättre och lättare, men nu har hon fått en massa problem med värk och annat. Kan ju ha att göra med riskerna med just den operationen, men ändå...
Jag är också orolig för att jag ska bli en så annorlunda människa när jag är hälsosam att jag inte känner igen mig själv, och att då ingen annan känner igen mig heller och kanske inte vill umgås med mig längre. (Mitt umgänge har inga problem med alkohol, så det är inte så att jag skulle må bättre av att byta umgänge.)
Det är skrämmande att ge sig ut på en sån här resa, jag är rädd! Jag vet att kanske allt blir alldeles, alldeles underbart, men tänk om jag förlorar mitt förhållande, mina vänner och till och med mitt liv?

Precis som du skriver tror jag det är beroendet som talar och försöker fötmå dig att fortsätta mata det... Ens personlighet och intressen blir inte annorlunda av att ta bort en substans som man inte behövde till att börja med. Möjligen upptäcker man vissa saker som man tröttnar på fortare som nykter. Och man blir mer varse sina naturliga gränser för vad man orkar. En mjuk och stillsam förändring till det bättre är vad nykterheten gett mig. Har kvar samma vänner och intressen. Så lyssna på det sunda förnuftets röst och låt inte beroendet skrämma dig.

Vet inte om jag har tipsat dig om Närvaropodden, men det känns som om du kanske skulle ha nytta av den Tossingavis!
Du är långt i framtiden i dina tankar. Jag har också behövt jobba på att återvända till här och nu. Tankar på att bli sjuk är värre än att du är det, eller nja… men om man faktiskt blir sjuk så finns det något att ta på och att skapa en plan för tillfrisknande. Att leva hör och nu är egentligen nödvändigt för att må riktigt bra tror jag. I närvaropodden får du strategier för att jobba med tankar. avsnitten Metatänkande och The Work ”var intressanta bland annat.
En del i nykterhetsarbetet för mig har varit att återvända till mig själv som ung. Vad intresserade mig då. Hitta saker i vardagen jag mår bra av och tycker är kul. Och vet du, du kan nog bli precis en sån människa du vill vara (eller östan åtminstone). Good enough . Här och nu finns liksom inget annat och det är egentligen det enda vi behöver bekymra oss om.

@Kennie Ja, jag förstår intellektuellt att det är mitt beroende som vill övertala mig att forsatt drickande är det bästa för mig. Men gud, vad svårt det ska vara att få hjärnan och känslorna på samma bana! Antar att det blir så längre fram i nykterheten.
Under tiden ska jag göra en version av vad du @Sisyfos föreslår. Jag har testat Närvaropodden, men klarade inte av personens röst...så långsam och sävlig. Lyssnade dock bara på början av ett eller två avsnitt, så det finns kanske andra som pratar också. Kanske ger det en chans till... Men jag gillar meditation och avslappningsövningar, och jag är helt såld på konceptet med att leva i nuet och med närvaro! Kanske någon kan tipsa om andra poddar eller liknande med röster som passar den här kräsna damen lite bättre, haha ;D

@Kennie Ja, jag förstår intellektuellt att det är mitt beroende som vill övertala mig att forsatt drickande är det bästa för mig. Men gud, vad svårt det ska vara att få hjärnan och känslorna på samma bana! Antar att det blir så längre fram i nykterheten.
Under tiden ska jag göra en version av vad du @Sisyfos föreslår. Jag har testat Närvaropodden, men klarade inte av personens röst...så långsam och sävlig. Lyssnade dock bara på början av ett eller två avsnitt, så det finns kanske andra som pratar också. Kanske ger det en chans till... Men jag gillar meditation och avslappningsövningar, och jag är helt såld på konceptet med att leva i nuet och med närvaro! Kanske någon kan tipsa om andra poddar eller liknande med röster som passar den här kräsna damen lite bättre, haha ;D

I övrigt så räknar jag ned till mitt alkostopp som sker 1/1 2023! Fanfar och fyrverkerier! Jag ser fram emot det, jag har förberett mig mentalt, hittat andra aktiviteter att ta till om suget kommer, köpt träningskort och hittat ett träningsupplägg som passar totalt otränade personer, accepterat att det kommer att bli svårt men att det är nödvändigt samt bestämt vad jag vill berätta till andra och vilka dessa andra är. Jag är redo!
Eller...? Mina tankar nu går mycket till att jag ju har både fredag och lördag kvar att dricka på, och jag filar på vad jag ska dricka "för sista gången". Det måste ju vara något speciellt eftersom det är "sista gången". Samtidigt känner jag mig inte alls sugen på att slå på stort "den sista gången". Jag hoppas att mina tankar om att dricka något speciellt för att "fira" att jag inte ska dricka mer, bara är vanans makt. Och att faktumet att jag samtidigt tänker att jag inte är så sugen och att jag nog ska hålla det ganska vitt (beige?) på nyårsafton ändå är ett sundhetstecken. Time will tell! Jag känner mig överlag positiv och supertaggad på att ta mig an denna utmaning!

Ååhhh, idag har jag mest bara panik inför alkostoppet! Huga! Aldrig mer? Hur ska jag klara detta?? Känner just nu att jag inte skulle kunna klara en dag ens... Och där gick suget över! Så blir det alltid, så fort jag sätter mina tankar på pränt så förändras dem. Det här forumet kommer att bli min livlina, känner jag!

@Tossingavis Tänk inte så långt fram. Tänk just nu, nu, nu. En dag i taget, en timme i taget när det är som värst.

Hitta en strategi för vad du ska göra när suget kommer. Exempelvis: ”Jag får dricka, men först ska jag stå på huvudet.” Eller springa runt huset, eller upp och ner i trappan 3 gg. Gärna något fysiskt, då försvinner suget.

Den 9/2 har jag varit nykter i 3 år. Det bästa beslut jag har tagit. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare.

Klicka på mitt namn så hittar du mina två trådar. Den som heter ”Behöver all hjälp jag kan få” skildrar tiden 0-6 mån nykter. Där finns en massa tips på böcker, poddar, youtube-klipp.

Gottnyttårkram 🐘

Det kan också vara panikångest, att du hyperventilerar och då syresätter du blodet dåligt och koldioxiden kommer inte ut som den ska. Djupandas långsamt. Räkna sakta till 4 när du andas ut, andas ut ännu saktare och räkna till 6. Repetera 10 gg. Minst.

Kram 🐘

Tack för snabbt svar!
Det har gått över för tillfället, det har kommit och gått under ett par dagar, men nu känns det som det är på väg bort. Säkerligen bara för att jag skrev om det :D Allt blir alltid mycket bättre när jag skriver om det, så det kan mycket väl vara ångest som spökade.
Det hjälper ju säkert inte att jag samtidigt slutar med Cola Zero, nikotin och socker! Vet att det kanske inte alltid är rekommenderat, men för mig så är de fyra missbruken så sammanflätade och de triggar varandra. Så jag tänker att om jag inte slutar med alla så kommer det att vara lika triggande som att sätta mig på krogen en lördag kväll...

@Tossingavis 2 första dagarna har nu passerat för dig❣️

Tufft att sluta med allt på samma gång men triggar dom varandra så är det det du behöver göra. Härligt att du förberett med gymkort och mentalt! Detta fixar du!

Stor kram❤️

Ångesten skaver en del just nu. Det viktigaste av allt är att inte använda nikotin, koffein eller alkohol! Dessa fyra dagar har gått jättebra, men idag bröt det lite. Uppskattat på ett sätt eftersom det tvingar mig att tänka på vad som föranledde suget, surfa på det och känna efter skillnaden mellan innan och efter.
Suget är tvådelat. Först fick jag sug efter socker när jag blev frustrerad över bokföringen och bokslutet (vilket kan få vem som helst att ta till flaskan!). Jag tänkte f*ck it, jag går ned till affären för jag har förtjänat choklad! På vägen dit kom jag en aning till sans och köpte ärtsoppa och majskakor. Gick hem nöjd med mitt beslut och min tanke att äta soppan och ett par majskakor.
Jovisst!
Det slutade med att jag åt hela paketet med ostskivor på. Samma beteende som med alkoholen, intag tills det inte finns mer... Nu efteråt känner jag inget lugn, utan det har bara triggat igång de andra missbruken, och om jag hade haft alkohol/nikotin/koffein hemma vet jag inte om jag hållit mig ifrån det.
Det är så dumt, jag vet vilka matvaror som triggar mig, samtidigt känns det nästan svårare att tänka på ett liv utan choklad som ett liv utan vin...

@Tossingavis Du kämpar så hårt, var lite snäll mot dig själv. Jag drogs med bulemi och alkoholen samtidigt och ville sluta med båda men prio var alkoholen så emellanåt damp jag igenom med bullemin, blev någon gång då och då men sedan mer och mer sällan. Nu har jag funnit balans sedan några månader har jag inte spytt alls. Jag märkte att det inte behövdes för att hålla vikten eftersom jag inte drack A så hade jag massa kcal per dag att äta så jag började unna mig det jag var sugen på och kroppen och hjärnan samarbetade tillsist med det jag var sugen på. Överätandet försvann. Nu är jag helt stabil, blir knappt aldrig sugen på varken choklad eller chips. Och jag drack zero dricka hela tiden sedan flera år och några månader in på nykterheten. Nu dricker jag inte ens det.
Kroppen hittar balans såsmåningom men man får vara lite snäll mot sig själv.

Nu råkade du överäta och det kommer du säker att göra då och då under de första månaderna. Jag slog inte hårt på mig själv de gångerna utan tänkte ”nu blev det såhär men jag dricker inte A alla fall” Mitt nästa steg blir nu att sluta med nikotinet. Jag har börjat trappa ner men jag ska fortsätta vara snäll mot mig och låta nedtrappningen ta någon vecka eller två, lyckas jag inte sluta helt inom snar framtid så lyckas jag alla fall dra ner till hälften. En dag i taget.

Kram

Dag 7
Det går bra, bättre än jag förväntat mig. Sug kommer och går, men det är överkomligt och jag har berättat allt för min man så när jag får sug kan jag älta lite om exakt hur det känns, och gnälla lite. :D
Nu är det ju extra svårt den här veckan då vi i princip har en fredag och två lördagar... Men idag är "andra lördagen" och jag känner mig stark.
För mig är det viktigt att inte ha substitut för något av mina missbruk. Min hjärna kan inte riktigt skilja på dem och får för sig att ingen förändring har skett, vilket förlänger och förstärker sug och dåligt mående. Mitt slutmål är att ha en helt förändrad livsstil och syn på "unna sig", "avslappning", "jag behöver".
I mitt framtida idealliv längtar jag efter att koppla av i en varm dusch efter ett hårt träningspass, se fram emot söt melon till fredagsmyset, självklart använda djupandning och meditation vid stress som den bästa metoden, glädjas mer intensivt och äkta vid fest, dans, naturupplevelser och så vidare.

Än så länge så har jag och min man, som också hoppat på nykterhets-/sockerfritåget i två veckor (tills vi åker till Thailand), haft en av de roligaste helger tillsammans sedan vi blev tillsammans! Vi har så mycket energi, vi skrattar så mycket, fuldansar titt som tätt, kommer inte in i meningslösa diskussioner och är allmänt nöjda :D