TappadIgen, ingen av oss vet ju helt säkert huruvida det finns eller inte finns exempel, på måttlighet, men AndraHalvlek kan skriva att det inte finns, oemotsagd hela tiden. Det går mig på nerverna. Här är mina exempel: Vinäger är en, Pianisten en annan. Länge skrev en som jag har glömt nicket på härinne då och då också. Hen räknade glas. Jag stör mig på att AndraHalvlek gång på gång skriver att det inte finns exempel på måttliga. Ni vet inte, likväl som jag inte vet. När Magnus redovisar statistik i AndraHalvleks tråd så finnns den inte för här ska alla tycka att noll är det enda. Jag vet de exempel som jag har gett er nu och som sagt jag minns inte namnet på han som var måttlig under lång, lång tid ;säkert minst 2 år. Jag är också måttlig, men är det 2 år som gäller? Och förresten måttlig enligt FHMs definition är definitivt för mycket för mig. Sparsam, snarare.
Och jo, det är känsligt tycker jag att skriva om att man dricker i ett forum som det här och hur mycket. Det riskerar att trigga andra till att försöka och som flera skriver är måttlighet svårt när man har hamnat i ett beroende. De som har en tendens att inte kunna stoppa i tid kanske aldrig kan dricka dricka måttligt. Flera skriver att ett glas är värdelöst, då vill man ha fler. Är man inte sån kanske det går. Men jag tycker heller inte att det är något att sträva efter och inget jag vill propagera för. Jag medicinerar med alkohol och har återfallit i det väldigt kortvarigt två gånger under drygt ett år. Vet inte om jag hade låtit bli att dricka om jag haft nolltolerans, eller om fallet blivit djupare om jag nollat från början, men jag finns och jag är måttlig - är man förresten inte nykter heller förrän man kört två år?
För mig är nykterhet en process som inbegriper att se över en hel del olika livsmönster, beteenden och relationer. Det handlar inte bara om att aldrig ta första glaset, utan mer snarare om att inte försätta sig i en situation där ett glas ses som en god utväg. Här på forumet får man goda exempel på hur man kan hantera livet och vad som är viktigt, så välkommen hit HimmelellerHelvete, det är en mycket spännande process du har framför dig.
Vill någon av er andra skrivs svar på mitt inlägg, gör det gärna i min tråd, så att vi inte debatterar mer härinne om måttlighet.

Hej.
Jag har läst i stort sett alla kommentarer i detta forum och känner så väl igen mig i allt ni skriver. Har druckit väldigt mycket sedan tonåren, men nu har det börjat skena. Är 38 år nu och det blir bara värre och värre. Två nyktra dagar på en åtta veckors semester säger väl allt. Kan inte fungera riktigt utan alkohol och mår egentligen bara bra efter tre-fyra glas vin... sen blir det bara mer! Allt detta planerande, smygande, ångest och alla lögner börjar bli allt för jobbigt. Har förlorat både delar av min familj och bekantskap. Men jag kan inte sluta. Ett glas blir alltid minst tio och jag förbereder alltid ett par PET-flaskor med vin i kassen vart jag än ska. Innan var det bara på helger, men nu dricker jag nästan varje dag. Gärna själv, då är det ingen som ifrågasätter. Vill inte ha det så här, men vill inte heller sluta. Som sagt, mår ju bara bra när jag kan dricka. Ville bara skriva av mig och hoppas få lite råd och tips. / Lette i mörka Malmö

@Självomhändertagande
Tack kära du och inte minst detsamma ❤️
Ljus och värme

Tack @ Ny dag!
26 nyktra dagar är en bra början och jag slår väldigt gärna följe med dig. Att vi behöver varandra/andra är en sak som är säker. Så fint med en klasskamrat.
Och tack Torn. Ja den riktigt genuina viljan behövs. På så sätt är ju resan mot lång nykterhet både ngt man gör tillsammans med andra - och ngt man gör ensam. Att faktiskt inte ta första glaset och att behålla kursen . Det är ju inte minst relationen med sig själv man behöver reparera och utveckla.
Jag hamnar så lätt ’ i huvudet/det intellektuella’ …men det räcker inte här. Det spelar ingen roll hur mkt jag vet om alkoholism och nykterhet om inte känslorna är med. Och jag måste jag ’göra nykterhet’ - aktivt.
Tack alla som skrev i min tråd i dag ☘️☘️

@Kaveldun Välkommen tillbaka, jag känner så igen mig själv i din berättelse och då jag är i början av min resa denna gång och slår gärna följe längs vägen här. Jag har läst här p forumet under flera års tid och gjort otaliga försök att minska, dricka måttligt etc men som så många andra inte klarat det i längden. Nu har jag 26 nyktra dagar som gått förhållandevis enkelt men nu när vardagen drar igång imorgon så kommer det nog att bli tuffare. Kram 🥰 och fortsätt kämpa, du känns väldigt bottnad i att inte ta det där första glaset! ❤️

Att det är risk för psykisk ohälsa och utmattningssyndrom råder det väl inga tvivel om och ja, man försöker anpassa sig till något som inte är friskt och självklart blir man då sjuk själv också. Men sen är frågan varför gör vi det? Att det är ett otroligt lidande för anhöriga behöver man bara läsa här för att förstå, men vi har ju precis som den beroende ett val, men det känns inte så. Det är kanske det som är det sjuka?

En sak vill jag berätta självomhändertagande. Denna veckan lämnar vi tillbaka rullstolen. Min son som man bedömde aldrig skulle kunna gå behöver den inte längre. Han går nu.

Tack för glada tillrop och fina emojis! 🤗
Och @Charlie, jag läste ditt inlägg i din tråd! Gött med en lägesrapport, och att din nykterhet är stabil. 🤗 Det är ju det som är så bra med forumet, man kan skriva det som man själv känner för att skriva. Både lätta och svåra saker. Huvudsaken är att det känns bra för en själv.😀

Kram

@Se klart Grattis till ett barnbarn till! 🤗 Det känns ju lite galet som jag skrev i min tråd om att känna tacksamhet för att det gick så långt så jag fick tummen ur och slutade helt med alkohol. Men vid vissa upplevelser och Aha-tillfällen så känns det liksom så.😃 En känsla av, Åh vad härligt, så här har jag aldrig känt tidigare i mitt liv!😅

Ha det bra!

@Natalia Hur mår du? "Efter omständigheterna väl" hoppas jag, även om jag förstår att allt kanske inte känns så där jävla jättetoppen.
Har du kvar den 15:e som startdatum? Hoppas du får sova ordentligt så att du har kraften att ta dig an veckan som kommer på ett bra sätt.
Ta hand om dig och katterna!

@Kaveldun Välkommen tillbaka!🤗 Du skriver att något känns annorlunda, det är bra, riktigt bra. Jag tror att det är det som gör att du kommer lyckas bli fri från alkoholen för gott nu. Det måste till en genuin känsla av att det får vara nog en gång för alla. För egen del så var det det som gjorde susen. En extra kraft och vilja på något sätt, som jag aldrig hade känt tidigare. Något helt annorlunda.

Kram

Söndag kväll. Mitt inlägg från tidigare idag behöver en editering:
Oron var stor idag. Så pass stor att jag känner att fina sommardagar går till spillo.
Men fru och barn är glada och jag är glad att jag finns här för dom. Hoppas på att vakna till en bättre känsla i kroppen imorgon. @kebme1 - testade litegrann dina tips och dom funkade faktiskt bra. Men min oro kom snabbt tillbaka.

En dag i taget.

Jag tyckte varken du var smart på ngt negativt sätt eller onödigt kritisk @ Se Klart.
Utan snarare att du såg något klart:-)
För mig är många inlägg här som en skola - en ovanlig skola där lärarna också går i skolan. Och där jag samtidigt är min egen - undersökande - lärare.
Precis som du skriver @ Andrahalvlek så ser man saker och mönster när man sätter dem på pränt.
Ikväll känner jag mig så tacksam över att jag skrivit in mig i skolan igen! Att denna plats finns.
Det är höstterminen som ska börja och jag blir faktiskt lite gråtfärdig när du skriver att du tror att jag ska klara det och att du ska hänga här ibland Se Klart.
Du och många andra här har varit så viktiga för mig ….även under den långa period jag varit tyst. Så många meningar jag har memorerat och återkommer till - inte bara Torns ord om att det är den långvariga/obrutna nykterheten som betyder mest.
Jag tror också att det ska gå nu. Jag är rädd för stora ord eftersom jag misslyckats under så lång tid. Men något känns annorlunda och jag vill så oerhört gärna leva och se hur det går med allt.
Nu ska jag vässa pennan och stanna i skolan - min egen och alla andras.
Det är ju en skola som premierar andra saker än den konventionella. Och på ngt plan verkar den pågå för evigt.

Dag 7.
Inget sug idag eller ikväll. Vet inte om jag på något vis fick sån avsmak av att jag sov så sjukt dåligt och blev så besviken på mig själv. Oavsett är det skönt.
Ska snart gå och sova är helt galet trött!
Inte alls redo att jobba imorgon…

Hoppas ni haft en fin helg och mår bra 💕

@Snödroppen
Hej. Vi har skrivit i en annan tråd.
Heja dig. Heja din visdom, inspiration och tack för att du delar.
Så viktig tråd!
Ljus och värme!

Idag är min sista dag på semestern och då kom suget, det har inte kommit så mkt senaste dagarna då jag hållt mig sysselsatt, men idag så. Antagligen är det delvis stress inför att jag ska tillbaka till jobbet i morgon. Försöker att fokusera på att komma upp och få med mig mat m.m. till jobbet snarare än vad som väntar arbetsmässigt att ta igen när jag väl är där och jag tror att det är smart. Har inte kollat scheman och mail och tänker försöka hålla mig från det tills jag är på plats!

I alla fall nykter idag också oavsett om hjärnan hade velat annat eller inte.

@Andrahalvlek tack och tack för tipset om "HALT". ❤️

@Se klart tack till dig med. Jag försöker skriva av mig här i tråden och läser en hel del också när jag känner att det är en bra idé. Ibland behöver jag bara försöka distansera mig från allt som handlar om alkohol och då även detta forum då det påminner inte bara om varför utan om A öht. Men det känns som att jag har en bra balans gällande just det iaf. :)

Så var semestern slut för denna sommar. Snart hemma igen och då börjar den riktiga utmaningen med att fortsätta vara nykter. Känner mig ganska utvilad med bara svag ångest och det beror enbart på att jag inte druckit alkohol på 26 dagar. Denna semester har varit den bästa på säkert tio år, och fast alla omkring mig har druckit (oerhört måttligt dock) varje dag har jag inte haft svårt att avstå, tvärtom.
Imorgon börjar allvaret och med det ska nya nyktra aktiva vanor trimmas in så att jag inte faller igenom igen. Denna gång kommer jag att lyckas måste jag våga tro… Jag ska fortsätta nöta alkohol och hjärnan minst 30 minuter om dagen och komma ihåg hela filmen varje dag efter lunch för att mota alkoholsuget i förväg. Och att komma ihåg att viktigast är att vara nykter även om stressen och pressen ökar ångest.

Kära @kaveldun känn dig inte nånsin tvingad att varken förklara eller redogöra för. Jag vet med mig själv att jag kan använda ord för att förhålla mig på olika sätt och jag har fortfarande kämpigt med att tex kalla mig alkoholist! Jag är ytterst försiktigt med hur jag pratar kring mitt icke-drickande med andra.
Så det var på intet sätt någon kritik eller att verka smart.
Jag är säker på att du klarar att bli nykter, och att den tiden är nu.
Jag är själv inte så himla aktiv på forumet men kommer att hänga med dig på resan nu. Lets do this som man säger. Ta en stund i taget och som du redan vet så kommer många chanser att undersöka allt möjligt jox där under.
Jag har precis som du- gått överstyr när barnen flyttade och inga tider att hålla likt bandyträningar lördag morgon.
Och likt dig har jag sent om sider fattat att jobbet inte ska äga mig, inget ska äga mig.
Kram 🥰

@Lina. 2.0 Grattis till 15 dagar!🥳! Snyggt jobbat!💪💕

Dag 5: All good in the hood. Känns skönt, härligt och lugnt. Njuter av kvällen och ska snart sova.

Tack för svar och input! @cthd Känns bäst faktiskt, att inte tänka för långt fram i tiden.

@andesh79 Stort grattis till 5 veckor och till att börja kunna tänka klart!🥳 helt rätt med en sak i taget och knyta upp knoparna allt eftersom. Bra jobbat!💪💕

Hej! @less12 Bra jobbat! För mig funkar alkoholfri öl toppen. Dricker en/kväll nu (om jag vill). Förknippar inte smaken/känslan med A utan mer med graviditet så det känns mest mysigt :) Köper sorten som är 0,0 % för säkerhets skull. Dricker max 2 öl i vanliga fall ändå. Inte som med vin där det tydligen inte finns ett normalt stopp-tänk…

Hej! @Himmelellerhelvette Vad härligt, bra jobbat! Nu kör vi på hela hösten!

@andesh79 Stort grattis till 5 veckor 👋🙌.
Även fast jag bara firar två veckor kan jag tycka att även jag tänker klarare. Livet har lite mer färg än tidigare.

Ha en fortsatt trevlig kväll 🌃

Tack för era fina kommentarer 🤗. Jo nu tycker jag väl att man kan börja tänka klart och planera lite för framtiden. Det har lagt sig en hel del och man har liksom fått ner pulsen. Jag har nu många knopar jag måste knyta upp. Men en sak i taget 🙏🏼☀️

Bra jobbat @Lina. 2.0 🤩. Fem veckor här idag. Och detta tack vare antabus, annars hade det inte gått. Men nu tycker jag man börjar kunna tänka klart i alla fall och börja planera för framtiden.

Kram 🤗

Gick in och kollade statistiken i min alkoholkalender här på forumet. Har reggat 47 dagar hittills och av dessa dagar så har 26 dagar varit alkoholfria. Gott så.

Men så ser jag antalet glas som jag druckit under de övriga 21 dagarna och trillar typ av stolen…

Det står, svart på vitt: 94 glas

Jag har alltså druckit 94 öl de senaste 47 dagarna.

Betänk då att jag har ungefär halverat min konsumtion den här sommaren om man jämför med mitt normala intag.

Herregud.

Statistik är bra och nu fick jag mig en rejäl tankeställare…

Dag 3 är snart till ända och jag fann mig nyss lyssnande uppmärksamt på ett radioprogram på P1 om en fågel; Storspov. Fick lust att köpa en kikare och ge mig ut i naturen och kolla på fåglar, lämna nyheter om krig och masskjutningar hemma och uppleva något som jag aldrig ägnat en tanke åt förut.

Nåväl, vi får se vad som händer✨✨✨

@Andrahalvlek
Sicken kass läkare du fick! Fan va kasst!

Jag viste inte heller att det provet togs men jag har velat ta tag i detta länge så jag är (efter någon veckas betänketid) väldigt glad och tacksam över att min läkare är ihärdig och vägrar släppa mig. Känns fantastiskt bra!
Han har på detta sätt hjälpt mig sista biten och givit mig sista pushen känns det som.

Så himla stark av dig att klara det själv!

@less12 jag började snusa igen efter ett uppehåll på många många år. Hur dumt som helst men just idag har jag bestämt mig för att det är nog. Jag tror det funkar att ta det samtidigt med att sluta dricka men det krävs nog en järnvilja.
Lycka till hur du än bestämmer dig för att göra😊

Det har varit en riktigt bra helg!
Joggingtur tidig morgon både lördag och söndag. Ut med lilla båten igår och landsteg en liten ö där vi grillade och badade. Jag är egentligen en badkruka men i det här vädret backar jag inte🌞
Inga tankar på vin och gott humör. Hoppas denna period med djupa dalar i mående är förbi nu.
@Natalia tack för att du tittar in hos mig och kollar läget emellanåt. Det värmer🥰
Jag tänker på dig och håller tummarna för att du snart mår bättre och att du fixar din målsättning🙏
Ha en fin söndagskväll alla kämpar🌺

Två år innan jag blev nykter tog jag ett blodprov i annat syfte. Då togs, utan att jag visste det, även något prov som visade att jag drack rätt mycket.

Läkaren skickade bara hem ett brev. ”Alkoholstopp rekommenderas”. Ingen mer uppföljning. Jag blev skitförbannad och rev brevet i småbitar. Och fortsatte dricka i två år.

Initiativet måste komma från individen själv. Allt börjar med genuin vilja. Inifrån och ut. Sen gäller det att skapa nya nyktra rutiner, och att fokusera på alla fördelar med nykterheten. Stort som smått.

Kram 🐘

Som ni säger viktigast att hålla sig nykter, får ta snuset om ett år haha!

@less12 Det är din tråd så skriv hur mycket du vill✨😊 Jag är också en snusare (vilket jag antar att du är) och jag älskar mitt snus som en snuttefilt :) Självklart kostar det en massa pengar och är väl på sikt säkert skadligt men jag skulle nog själv fokusera på att ta bort en sak i taget.

Skulle iofs också kunna förstå om du vill ”göra rent hus” :)

@less12 Ta du en sak i taget. Nykterheten först 🤗 Jag snusar fortfarande.

Kram 🐘

Precis så @Inombords det påtvingade uppehållet har fått mig att tänka på alla gånger jag planerat att bli som ”vanliga” människor.
Jag har gått igenom massa gånger jag skäms över.
Innan jag gick med i forumet hade jag skrivit ner A4 efter A4 av negativiteter drickandet lett mig till, googlat och googlat på symptom av för hög alkoholkonsumtion.
Tänkt på alla tillfällen jag varit tvungen att svepa något alkoholhaltigt när jag vaknat för att kunna vara bland folk, smugglat med extra alkohol till tillfällen jag vet att folk dricker måttligt och halsat det på toa och gömt burken. Så många tillfällen. Så sjukt!
Läser och läser vad ni många andra gått igenom och tänker att jag kanske aldrig kommer kunna dricka igen, läskigt, ska folk tänka som jag gjort, att:
-Nä, vi umgås inte med dom för dom dricker inte.
Det blir ju så synligt hur mycket jag dricker om jag dricker med någon som inte dricker!
Känner mig nedstämd.

Nä, vi behöver inte kasta det, ska ge bort det imorgon! Vet precis till vem, en som aldrig dricker förmycket som skulle kunna låta det stå tills text och bild bleknat bort på boxen.

@Andrahalvlek Wow! så vansinnigt mäktigt! Grattis!!🌸 och fler firande blir det ju! 👍🏻🌸

Har läst riktigt bra berättelser på forumet för alkoholfri, läs och begrunda! Jag ska fokusera på det som fungerar bra för mig.

Har läst riktigt bra berättelser på forumet för alkoholfri, läs och begrunda!

Hej! Grattis till dag sju! Jag känner igen mig i det där läkarsamtalet, det var så min nykterhetstester började för några år sen. Var helvit i tremånader. Gick hur bra som helst. Ville egentligen dricka och det var ju inte jag som tagit initiativet den gången. Skulle vilja säga att jag siktade på att dricka måttligt efteråt men då skulle jag ljuga. Jag firade av testet med fina blodprover och uppskattning från läkaren och drog till systemet och sedan firade jag med vin tillsammans med vänner… tillbaka i gamla (o)vanor direkt. Behöver inte bli så för dig dock. Den här gången är jag nykter på mitt eget initiativ och det känns bättre. Jag vill ha ett nyktert och friskt/rikt liv. Jag tror dock att det där påtvingade uppehållet satte igång tankarna och att det behövdes genomlevas (de tre månaderna och året med samma vanliga dryckesvisa) för att jag skulle komma ända hit. Vad jobbigt med vin tillgängligt! Kan du be honom att låsa in den nånstans? Eller rent av slänga den? Jag önskar dig lycka till! 🌸

Kl 8.30 idag satt jag i en brassestol och väntade på att få se hunduppvisning. På en söndag. Det har aldrig hänt i mitt förra liv. Vid elvatiden gick jag hem. Då hade brassestolen gått sönder och solen gassade.

Kommande vecka har jag saker inplanerade mån-tor. Fre-sön är helt rena, än så länge. Jag ska bland annat få massage (äntligen), klippa håret (äntligen) och lämna in bilen på verkstad (verkligen på tiden). Framrutan ska även bytas pga två stenskott. Tre surdegar minst sagt.

Jag har bestämt mig för att släppa fram mitt gråa hår. Jag är grå i hela hårbotten nu, innan var jag endast grå på hjässan. Frissan ska få klippa rätt kort och göra ljusare slingor. Bleka bort det rödbruna om det går. Hon är förberedd på uppdraget, har skickat henne lite bilder. Vi har pratat om det ett tag, att det snart kanske är dags.

Klippa lugg blir det också, jag är så jävla trött på tofsen för att få bort håret från ansiktet. Lugg döljer bekymmersrynkorna, men i övrigt vill jag faktiskt omfamna att jag har blivit äldre.

Jättemånga i min omgivning har växlat om från färgat hår till naturligt grått de senaste åren. Aldrig har grått varit mer hippt, som min frissa uttryckte det. Det ska bli spännande att se resultatet när det är klart, för det tar ju något år eller två att låta allt hår växa ut.

Jag tänker mig en page på halva halsen ungefär, nu går mitt hår nedanför axlarna. Men kvaliteten på håret är urusel efter det senaste halvårets depression och kassa mathållning. Och hår är bara hår, det växer alltid ut igen.

Kram 🐘

När man skriver här tvingas man sätta ord på tankar och känslor. Det ramlar ner polletter på löpande band. Man ser mönster på ett annat sätt. Och att sen få ta del av andras reflektioner gör allt bara bättre. Vi är varandras bollplank.

Kram 🐘

PS. Det var nog min botten. Sen behövde jag processa beslutet lite till innan jag var redo.

@Kaveldun Jag kräktes också i sängen. Natten efter mitt 50-årskalas, som min äldsta dotter fixade till mig som en överraskning. Dagen efter la jag alla kuddar och filtar ovanpå kräkset, när hon kom in och kröp ner i sängen och frågade om jag var nöjd med kalaset.
- Det luktar konstigt?
- Det måste komma utifrån.
Mitt hjärta höll på att studsa ur bröstet, men hon upptäckte det aldrig tack och lov. Det var i oktober 2019. Den 9/2 2020 blev jag nykter.

Kram 🐘

Hej! @Axianne
Som jag känner igen mig i din berättelse, jag har länge funderat på om mitt drickande kan ha förankring i mitt matmissbruk. Började som du med att inte äta (13år) gömde maten och låtsades att jag ätit den för mamma sedan gick det över i att jag äntligen kunde äta allt och hur mycket jag ville, var ju bara att spy sen och sen kom alkohol som jag ska dricka allt av och kombinationen av bägge. Att hungerkänslorna försvann bara jag drack tillräckligt med alkohol sen kunde jag somna för jag var full och slapp äta. Var nöjd dagen efter att jag inte åt något! Sinnessjukt!

Jag läser din tråd om och om igen i en blandning av beundran och förundran. Jag har skrivit det förut, men det är som att läsa om mig själv i det du berättar och att du har en så vacker och målande berättarteknik gör det till en fröjd att läsa trots att det är mycket allvarliga och jobbiga berättelser.
Det kanske låter konstigt att säga, men jag avundas dig den dagen du slog i botten, det är egentligen inget man önskar vare för sig själv eller någon annan, men sättet du har lyckats blomma ut i ruinerna av din krasch får mig nästan att önska samma sak för mig.
Det är beundransvärt hur långt du har kommit på ett år. Kärlek och respekt ❤️🙏

Nykter, dag 7.
Nu kom gubben precis hem efter grabbresa men en 3litare vin!
Känns jobbigt att den är i hemmet precis samma känsla som en objuden gäst som man inte vill ha något att göra med!
Jag har sagt att vi ska ge bort den, han vet att jag måste vara nykter i tre månader, han ska stötta och bara dricka när det är något särskilt.
Men fast vi ska ge bort den är det jobbigt att ha den här tills tillfälle ges att ge bort den!

Måste bara tillägga att episoden när jag kräktes i sängen skedde för knappt ett år sedan. Och att jag efter det - varvat nyktra perioder med riskfyllt drickande. Tänker att ordet ’just’ ställde till det…som att det hände just nu.
Detta tillägg kanske låter som ytterligare ett sätt att distansera mig från alkoholen - som att jag är en ’bättre’ alkoholist eller att jag inte är illa ute.
Men anledningen till att jag tar upp det handlar mer om att det varit en så stor spärr för mig att skriva här igen. Det är inte ngt jag gör lättvindigt. Jag behövde en period av nykterhet och en mkt stark - både intellektuell och känslomässig vilja - att ta mig vidare för att kunna sjösätta en ny tråd.
Jag är förstås inte helt säker på om jag kommer att klara av det denna gång ( heller) men jag vet att det är det absolut viktigaste jag har att jobba med. Och att livet - om jag inte slutar dricka - aldrig blir fullt ut levande igen. Oavsett allt annat.
Jag vill vara en människa som det går att lita på. Som jag litar på.

Vet inte om jag skriver för mycket här just nu haha, känner mig lite tjatig. Läste någon kort studie om att Campral kunde vara gynnsamt även vid nikotinavvänjning och funderar på att även försöka klippa med nikotinet. Vet dock inte om det blir för mycket på samma gång, kanske riskerar att bli plattfall istället? Röker ju inte så nikotinet i sig skadar ju inte kroppen alls i närheten av alkohol ändock ett väldigt meningslöst beroende att ha då det inte ens ger en god känsla längre, får ju inte ut något av det, inte ens en lite kick.

Tack för ditt svar 🌟

Jo jag ska börja med att ha kontakt med en som arbetar med olika missbruk, så jag hoppas att nåt kan hjälpa mig där

Jo det är verkligen satt i hela samhället. Synd att det är så accepterat med alkohol. Man känner sig som ett ufo om man inte dricker, och som att livet tar slut på nå sätt.
Dricker man cola eller vatten istället så måste man nästan ha en ursäkt

Wow @andesh79 ✨✨✨ Så grymt med 5 veckor!! Grattis :) Lite nyfiken på hur du upplever tillvaron utan alkohol? Kram

Hej @Wind ! Min erfarenhet, endast min egen, är att det tog mig många år att förstå att jag måste ta tag i mitt missbruk av alkohol. Det är säkert olika för alla. Men läser man i trådarna härinne så framstår det så tydligt att alkohol är ett oerhört komplicerat gift att bli av med!

Alkohol genomsyrar hela samhället, från vaggan till graven. I Sverige är det ju t.o.m. så att det är staten som har monopol på skiten.

Du förväntas dricka, i tid och otid och överallt. Om man då har utvecklat ett vanedrickande så blir det oerhört svårt att stå emot!

Med det sagt så kan det vara en idé att ta hjälp utifrån (förlåt, har inte läst hela din tråd och vet inte riktigt om du redan sökt hjälp). Det kan hända att det räcker med en samtalskontakt, annars finns det ju olika medicinska preparat.

Jag insåg tyvärr alldeles för sent att jag utvecklat ett farligt missbruk av alkohol och nu är jag faktiskt chockad över hur svårt det är att ta/återfå kontroll.

Ta nu hand om dig, kram ✨✨✨

@Andrahalvlek Tack! Jag försöker se på det så också… tänker att alla lärdomar är värdefulla i den här processen!

@andesh79 Tack som frågar. Det går bra och jag kommer imorgon kunna säga att jag är på dag 15! Mår bra just nu.
Hur går det för dig?
Kram 🤗

Stort grattis till barnbarn nummer fyra! ☘️(glömde ju att gratta dig när jag svarade dig i min tråd)

Inget går bra

Jag frågar efter droger nästan varje gång jag dricker, det slutar med att jag inte tar, får tag på de, men ändå...

Varför fortsätta dricka när jag inte klarar det?!
Dumma ursäkter som ähhh jag jobbat ju sen o inte dricker på över en vecka, eller att vadååå
Jag dricker ju inte vin längre så....

Minnesluckor, gör av med pengar på dricka och sen dan efter köper ja skitmat o godis och då får jag för mig att jag går upp 5 kilo.

Det gick ju bra då jag va utan i 2 månader. Va ju mer social, gick ut ändå o hade kul, mådde bättre. Men de va för att få bort drogtankar, inte för alkoholen.
Nu handlar det om alkoholen och det va ja inte beredd på!!! Kanske det tar ett tag att acceptera att jag faktiskt har alkohol problem med

@Andrahalvlek Ja, det kändes skönt att skriva ned tankarna/reflektionerna, det leder mig framåt och bekräftar att jag tagit så rätt beslut i att bli nykter. Den uppsluppna alkoholstämningen när man dricker varar egentligen bara en kort stund, en kväll, men de tråkiga effekterna av det påverkar och varar för livet. Jag var också alltid kvar till sist och drack mest. Går som tur är inte ofta på tillställningar med alkohol, men när det sker gör jag precis som du, går jag när det blir lite gaggigt. En AW är ganska lätt att lämna. Ska på en stor fest i oktober där alkoholen kommer att flöda. Jag kör och har redan nu sagt till min man att jag inte kommer att orka vara kvar när fyllan slår till och att då vill jag åka hem, även om han dricker och är i bubblan. Han är helt införstådd i detta, så det kommer inte att bli ett problem.

Det är så skönt att vara nykter😁. Kram❤️

@torpet
Hej, länge sen. Hoppas allt är bra och att du tittar in här igen oavsett hur det går för dig?

Finemang @majken_r !!! ☀️ Jag blir fortfarande löjligt glad av varje morgon utan baksmälla. Inte hållt mig helnykter i sommar, men avstått tillräckligt ofta för att verkligen få smak för nykterheten. Kunde t.ex. ta bilen till havet imorse, vilken lyx rent ut sagt! Ha det fint 😊

@Rehacer Alltid lika roligt när du hör av dig❤️. Det var en magisk start på dagen, åkte sedan och tog ett svalkande dopp med hunden efteråt😁. Ja, lite så är det, man blir ”tråkigare” eller rättare sagt blir man lite uttråkad. Man är mer sansad och som man brukar vara, när man inte befinner sig i samma bubbla. Uttråkad på så sätt att man inte riktigt orkar med i alla svängar och har på så sätt har jag det lite tråkigt. I och med det också lite känsla av att vara utanför. Det är väl därför dessa situationer beskrivs som jobbiga, man blir utanför gemenskapen. Att en enkel, men förödande lösning, skulle vara att dricka för att komma in i gemenskapen. Lite som att vara ny på jobbet innan man lärt känna alla och blivit en del av teamet och förstår vad de pratar om. När man sedan bryter mot normerna, slutar dricka i en gemenskap där man tidigare druckit/festat när man ses, hamnar man utanför bubblan. Det blir nytt för alla. Det är här praktiseringen av nykterheten kommer in, man lär in nya sätt att umgås på som nykter, i en samling med påverkade personer. Som tur är känner jag mig trygg i mitt beslut att fortsätta vara nykter, att jag är så tacksam för att jag är nykter och att mitt liv har blivit så bra som nykter. Sedan sker det som tur är, inte ofta tillställningar med mycket alkohol i min krets. Det skulle vara lite ansträngande.

Det tar den tid det tar, huvudsaken är att det går framåt i förändringen. Implementering tar tid😁.

Ha en riktig fin söndag och hoppas att din promenad var ljuvlig🌞🥰

@ Andrahalvlek - imponerande många dagar! Helt rätt att du firar dem.

Tack för inspel @Se Klart och Charlie70.
Så underbart för mig att ni är kvar här och skriver. Följt/följer er båda förstås.
Se Klart - så fint att du tänkte på mig när du såg Kaveldunen vaja. Varför jag valde det namnet är lite oklart för mig men när jag läser din kommentar tänker jag att Kaveldunet kan se sammanhållet och kontrollerat ut på håll men det blir ju en jävla oreda inomhus om det exploderar:-)
Och jag är tacksam över att du fritt skriver det du tänker och inte ngt annat. Jag förstår - bl a genom att läsa här - att det med tiden - om tiden är nykter vill säga - kommer insikter som inte går att forcera fram. Och att mina ’aldrig full när barnen ser’ osv står för ngt. Det är inte så att jag tror att jag är en annan variant av alkoholist - alkoholism är en progressiv och dödlig sjukdom för alla. Och jag är alkoholist - inte minsta tvivel om den saken. Men nog kan det vara ett ( onödigt) sätt att försöka behålla ngn sorts värdighet. Är så full av skam över mitt drickande men… jag har i alla fall inte…..
Jag vill inget annat än att låsa alla bakdörrar nu. Och någon ’fin’ alkoholist är jag gudbevars inte. Jag har just kräkts i sängen och bara vänt mig om och sovit vidare för att dagen efter gå och lägga mig i ett annat rum - oförmögen att städa upp ( det är en bild som inte lämnar näthinnan och som jag skrivit upp för att kunna ta fram när den falska rösten viskar att ’det nog inte var så farligt ändå’).
Jag är rent konkret i ett skede i livet då jag har haft större möjligheter än många andra att dölja mitt drickande som ju tog fart först efter att barnen flyttat och jag skilt mig. På gott och ont tänker jag ibland. Med mindre barn hemma hade kanske poletten ramlat ner lite snabbare?
Att vara ’duktig på jobbet’ är väl en klassisk alkoholistgrej. Man presterar för att ingen ska märka ngt och för att man går med ständigt dåligt samvete. Sedan går det inte att prestera på topp när man dricker - det uppstår för många fallgropar och skutan är för ostadig.
Jag ska vara uppmärksam på de där ’jag har aldrig’…..tack!
Och Charlie70 - fint att följa din resa.
Att dricka på glädje ( isolera sig och dricka sig full och tänka på allt det fina medan fyllan stiger i hjärnan ) är en så jädra trist grej. Att inte kunna ta in det fina som sker utan att behöva förstärka och omvandla det med alkohol.
När det hände mig så fick jag ändå en ännu större insikt om att jag är sjuk. Att det är ett sjukt beteende. Och att jag bara måste ta mig ur detta om jag vill leva. Annars kan jag lika väl supa ihjäl mig och snabba på DEN resan.
Jag måste ut på andra sidan denna gång…och med andra sidan menar jag en sammanhängande nykterhet - en som jag inte bryter.
Jag kommer med all säkerhet att ha en längre period av trötthet och svajighet nu även om jag är över den första nyktra perioden. Och nu tänker jag jobba mindre och försöka vila mer.
Det är inte på jobbet jag leverera….jag ska gå dit och göra det jag ska men det kommer inte först på min egen dagordning.
Aldrig mer tror jag.

@Nini dricka måttligt är svårt om inte omöjligt. Har också försökt med det under många år, lyckats någon enstaka gång, då trott att wow nu kan jag ju dricka måttligt vad skönt, för att bli stupfull med minnesluckor och tillhörande ångest dagen efter. Insett att jag inte kan dricka måttligt, allt eller inget för mig. Förstår att steget att söka hjälp av vården känns stort, kände likadant, kändes som att jag då verkligen hade problem på riktigt om jag erkände för en läkare, drog ut på det tills det inte gick längre. Var så avspänt möte som det går att få, inte för mig då men för vårdpersonalen, inga dömande blickar, mer omtanke och förståelse och en glädje över att jag tog hjälp av dem. Kändes genuint bra efteråt, du kanske inte är där än, vill dock bara verkligen poängtera att det enbart är i ditt huvud som det är ett stort steg att söka hjälp av vården. 3 månader låter vettigt, jag tror på dig! Förhoppningsvis känner du som jag efter min första vecka redan, hur otroligt jävla skönt det är att slippa all ångest och oro alkoholen för med sig. Heja oss!

@less12 Blev glad när jag läste ditt inlägg. Bra jobbat, strongt av dig! Jag tror dig verkligen, att man kommer må så mycket bättre. Vet ju hur jag mår i veckorna utan alkohol. Jag har alldeles för länge trilskats med att försöka dricka måttligt på helgen. Kommer aldrig lyckas.
Steget känns så stort att ta hjälp av vården. Jag ska försöka nu och följa tidigare råd, att inte dricka nåt på 3 månader. Och detta ska jag banne mig lyckas med!!! Heja oss!

@Himmelellerhelvette Så har jag också gjort. Många gånger. Som om jag dricker ikapp liksom. Puckat.

Kram 🐘

PS. Min app Nomo visar att jag idag har varit nykter i 917 dagar. Mäktigt många dagar.

@Kaveldun Kan jag, så kan du. Nu är det dags. Det känner jag på mig. Var aktiv på forumet, häng på några rookies och räkna stolt era nyktra dagar och veckor - det är enormt motiverande i all sin enkelhet. Jag firar fortfarande glatt årsdagar och halvårsdagar, ibland jämna hundradagar också. Jag är galet stolt över min nykterhet och vill så gärna visa för andra medlemmar på forumet att det går. Det går faktiskt.

Kram 🐘

@Charlie70 Tack för dina reflektioner! Jag har faktiskt galet ont i mina fötter, allra helst efter jag har legat ner en stund och ska börja gå igen. Jag vet inte om jag är svullen i kroppen eller om jag har en lågggradig inflammation i kroppen. Men att värken kommer just när jag har hållit igång lite väl mycket verkar onekligen vara ett tecken att ta på allvar.

Jag försöker införa mina antiinflammatoriska matvanor igen, undvika snabba kolhydrater osv. Men det är svårt. Jag gick ju ner 15 kg de första två månaderna i depressionen. Kunde inte äta någonting. Alla de kilona plus några till har jag gått upp igen, delvis pga antideppmedicinen men också för att aptiten blivit mycket bättre. Suget efter snabba kolhydrater är enormt och tröskeln är så jävla låg. Suck. Inte konstigt att min kropp är plågad och värker.

Kram 🐘

@aeromagnus En sak i taget. Nykterheten först. Bra jobbat med 6 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Nini skrev till dig i början av din tråd. Kände som dig då, att livet skulle bli så tråkigt utan alkohol och att det krävdes två bottenfall till innan jag verkligen bestämde mig för att sluta, sökte hjälp, tog hjälp, idag är jag 11 dagar nykter och mår bättre än vad jag gjort på flera år. Hejar på dig! Rekommenderar verkligen att ta hjälp av vården, det är skitläskigt men så värt det, jag äter Campral nu, minskar suget på alkohol, har i princip inget sug alls. Finns ett antal andra mediciner också som kanske skulle passa dig, eller terapi för att ta reda på varför du dricker

Imorgon 15/8 börjar jobbet för mig. Ska väl inte klaga. Har ett jobb med schysst lön men är helt oinspirerad att vara där. Gått snart 6 månader sedan sista snedsteget. Träningen är igång men kommer inte upp i nivå. Måste ta tag i kostfrågan också. Gå ned minst 10kg ganska så snart. Försöka med -1kg/vecka. Inga kakor, godis eller bullar. Mindre portioner mer grönsaker.

@Se klart Tack för dina kloka ord, känns väldigt skönt att läsa. Och det är så det får bli från och med nu. Kram

@Varafrisk Skickar en varm hälsning från mig!
Kram!

@Se klart Scrollar snabbt igenom 84 inlägg hos dig. Läser om både barnbarn och kattungar. Härligt och särskilt grattis till nr 4!

Kram!

Supergrattis!! Det är du såå värd 👏💕

@Torn ja livet kan vara bra underbart! Jag känner ofta detsamma även om jag kanske väljer att skriva om de saker som är svårare i livet än de som är lätta och härliga. Nykterheten bidrar definitivt till att man blir en mästare på att njuta av de "små" sakerna i livet.

Kram!

@gros19 tack för ditt svar.
Tycker egentligen inte att uppfattningen om vem som har det värst ger något öht. Vad man däremot börjar fundera över är vad man vill säga med det?
Tack för att du sätter ord på det, det är självupptagenheten som gör mig förbannad.
Känslorna vill alltid säga något, nu hjälpte du mig att förstå så tack!

Ja, mitt liv fortsätter i ljuset och önskar jag dig med.
Ps: det låter som du deltagit i en givande anhörigvecka.
Ljus och värme!

@Kaveldun Varmt välkommen tillbaka! Det är mycket du beskriver i ditt drickande som jag kan sätta som copy paste på mitt eget drickande. Blev särskilt berörd när du skriver om att du inte ens kan hantera glädje utan att dricka ensam. Så gjorde ju jag också.

Nu har du ett kommande litet liv att älska och vara en förebild för. Stort, stort grattis! Mitt absolut viktigaste antabus har varit just mina barn och kanske framförallt min son som blev väldigt olyckligt drabbad av mitt drickande. Kort period men det räckte för mig.

Kram!

Välkommen @kaveldun, jag tänkte på dig senast igår då jag plockade en vildvuxen gul och lite tufsig men mycket vacker blomma som står vid ett vattendrag- där det tidigare måste ha legat ett hus. Intill växer kaveldunen stolta och vackra, precis nu är deras bästa tid och det fick mig att fundera på hur du har det.
Fint att du är här igen.
Och grattis till ett barnbarn, jag fick samma besked igår, en liten människa kommer i mars. Även om 6-åringen tittade skeptiskt på ul-bilden och frågade om det kanske var en sköldpadda?
Sista akten kan bli lång, men du har helt rätt i att vi rör oss mot horisonten i snabb takt- vi vill gå långt och länge.
En sak tänker jag på, och eftersom vi känner varandra sen gammalt så känner jag mig fri att skriva.
Du har en insikt som nästan ingen har när hen kliver in här, jag har följt så många nu. Allvaret som krävs för att kunna göra den förändring som krävs.
En sak som jag har slutat med- TROR jag- är just dessa olika exempel på att ”jag har aldrig” (kräkts, försovit mig till viktigt möte, fyllegrälat med mina barn)
Jag var ganska noga med dem ”aldrig-grejerna” i början. Kanske ville jag hålla någon bakdörr öppen- kanske ville jag intala mig själv att jag var nån annan sorts alkis.
Vi är ju det- inga parkbänkar- konkurser.
Men precis som du beskriver, alkoholismen är progressiv- och förkortar livet. Även för oss som dricker dyrt.
Det som dyrdrickarna har gemensamt med parkbänken är en icke-robust tillvaro. Vi vet aldrig riktigt. Det präglar våra liv på så många sätt och det kräver lång tids nykterhet för att riktigt förstå.
Jag har aldrig- har alltså ingen betydelse för vad som kommer.
Läste i nån amerikansk sobergrupp om just
”I never drink in the morning-until I did. I never hid booze- until I did” ja du fattar.

Jag är så himla glad att du väljer att komma tillbaka. Skam hör inte hemma här, det är återseendet som är fint.
Kram ❤️

@Andrahalvlek Tack för kommentar i min tråd! Jag tittar in eftersom jag reagerade på det du sa om värk i hela kroppen. Min erfarenhet: När det var som värst för mig i utmattningen hade jag en obestämd värk i hela kroppen. Kändes som träningsvärk light, fast jobbig för den fanns liksom överallt. Jag fick tips från vården om att träna, stretcha och allt möjligt. Inget av det hjälpte förstås. Nu vet jag - helt säkert - att i mitt fall handlade värken om att det var kroppens sätt att säga till mig att jag inte var redo och att det blivit för mycket nu. Innan jag sjukskrev mig hade jag under en period (före "värken i hela kroppen") extremt ont i hålfoten. Kunde inte gå 200 m ens. För en tid sedan var det mkt på jobbet och jag fick ont i hålfoten. Jag packade faktiskt ihop direkt och gick hem med fokus vila. Två dagar senare var värken borta och jag kunde jobba igen. Vill bara skicka med detta som en tanke nu när du planerar börja arbeta 25%.
Imovane tog jag också under lång tid. Hade heller inga problem med beroende eller att jag inte kunde sova utan dem sedan när jag var redo. 1/2-1 tablett tror jag inte har någon betydelse för de flesta. Nu är det år sedan jag behövde dem.
Kram!

@Snödroppen Jag skrev att "faktiskt nog är jobbigast för den som dricker". Det är ju min upplevelse, har varit på båda sidor. Ber om ursäkt om du eller någon annan tar illa upp så klart!

Tack @Andrahalvlek - du ihärdiga elefant!
Det där med att lämna alkoholen för gott har du ju verkligen visat genom att stå ut med så mkt och inte falla tillbaka. Jag blev så glad när du kom tillbaka ( ja jag har ju läst utan att skriva själv) och förstår att livet vänder för dig nu.
Vilken kämpe och förebild du är och alltid med så många goda råd i innerfickan ☺️

Håller med, så himla bra jobbat, och rätt prioriteringar.
För mig har det varit mycket hjälpsamt att skriva ner mina tankar här- och läsa andras berättelser- du är inte ensam! Kram 🥰

Förstår precis @Andrahalvlek
Det är så det gått ibland när jag kört nykter månad, senaste gången drack jag i hel vecka efter min månad var slut! Hur fan är man funtad?

@andesh79 Grattis till 5 nyktra veckor! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Utmaning2022 Sånt händer. Du lärde dig något av det, och det är huvudsaken!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette En sak som kan vara vanskligt med att sätta ett exakt datum är att man omedvetet räknar ner till det datumet, då minsann får man dricka igen. Då kan det gå åt bahia snabbt. Läste om en kille som hade ett helt vitt år. Han började dricka vid midnatt på sitt eget födelsedagskalas. Drack hela natten, blev apkalas. Och sen var han tillbaka i samma snurr igen. Så lite vaksamhet behövs.

Jag tänkte först en vit månad. ”Det känns bra, jag kör en månad till” osv. Jag hade ett flytande slutmål, med en månad i taget som delmål. Efter ett tag tänkte jag att ”inom överskådlig tid” var mitt mål, och så är det fortfarande. Jag har inte lovat att vara nykter en viss tid - jag väljer att vara nykter, eftersom jag mår så mycket bättre då.

Kram 🐘

Tack. Jag känner mig starkare än någonsin. @Ingesmart

Förstår du blir provocerad av att någon, som anser sig veta bäst, att alkoholisten har det värst. Jag blir arg och det tyder på en enorm självupptagenhet, vilken man hoppas försvinner med nykterheten. Jag genomgick en anhörigvecka tillsammans med bl.a. alkoholister och en man där sa till mig att din smärta är ju dubbel, du bär både din egen och din sons smärta. Även om det inte är ens barn kan det nog vara så. Varför kommenterar jag egentligen något så dumt.. Förmodligen för att jag också blir provocerad av dessa beroendepersoners själupptagenhet. Så ser jag det och en del trampar jag kanske på tårna och då får det vara så.

I övrigt verkar du skapat dig ett väldigt behagligt liv fortsätt lev i ljuset.

@vår2022 Jättebra att du skriver ner dina tankar. Jag upplever det liknande. Framåt 22-tiden är inte skämten lika roliga längre. Och ibland upprepas samma skämt flera gånger, poängen missas helt, eller någon avbryter mitt i. Är jag då på bortaplan och möjlighet finns så brukar jag gå hem då. Då är jag nöjd. I mitt förra liv var jag alltid kvar till sist, långt in på småtimmarna. Tills all alkohol var uppdrucken. Tragiskt.

Kram 🐘

Tack@TappadIgen
En sak jag tänker på just nu är hur lätt första veckan gått men vet ju att när jag haft en vit månad förut har jag känt exakt samma men bara i två veckor sen kommer jävulen smygande och säger att jag inte alls har problem, klart jag kan dricka som alla andra och sen när tredje helgen kommer är jag så jävla uttråkad och tycker allt är tråkigt, längtar som en tok på att månaden ska ta slut så jag äntligen får dricka igen.

Så låter jag kaxig nu i början kommer jag säkert behöva mer stöd senare.

Välkommen tillbaka @Kaveldun ❤️ Vi har saknat dig!

”Det är fascinerande att läsa trådarna från början till slut och se/höra när det liksom vänder ..när kampen blir mindre svår och nykterheten brer ut sig nästan som ett ljus mellan raderna. Livet går vidare …inte ständigt soligt och lätt men med en botten och ett lugn som gör hela skillnaden.”

Det sker ett systemskifte efter en tid. Då man verkligen inte vill dricka. Då man har genomskådat alkoholromantiken. Då man inte vill vara en del av den skitindustrin mer. Inte en krona mer ska de få av mig, förutom de pengar som jag lägger på alkoholfri öl. Den delen av alkoholindustrin vill jag gynna.

Det är inget val för mig längre. Jag dricker inte alkohol. Punkt. Det finns numer ingen situation som skulle göra mig obekväm, jag väljer alltid ett alkoholfritt alternativ. Likväl som jag hade valt glutenfritt om jag vore glutenintolerant. Jag pratar om min nykterhet till alla som frågar, men annars säger jag ingenting. Jag är inte min nykterhet. Jag är en hel massa annat.

Och faktum är att alla mina känslor är mer genuina. Mer på djupet. Jag skrattar hjärtligare, jag njuter mer av umgänge, jag njuter mycket mer av allting. Jag blir nog argare och ledsnare också, men även de känslorna behöver man ha närhet till. Just exploderande ilska fick jag jobba lite på att hantera i början minns jag. Det var den första känslan som jag noterade var riktigt stark.

Grattis till lilla blivande barnbarnet ❤️ Det kommer att bli alldeles underbart för dig att få uppleva den starka kärleken helt nykter! Helt utan skav och luddiga filter.

Kram 🐘

Tack för grattisar @andrahalvlek @majken och @sattva
Ja barnbarn nummer fyra- så mäktigt och fint! @sattva jag började så tidigt med barn så min äldsta är ju nu 36 👵🏼👵🏼👵🏼 Inte klokt! Men jag är också några år äldre än du 🥰
@majken- ja, tänk att jag mitt i nykter sommar nummer tre fortfarande inte helt kan känna skillnad på ”längtan bort” och behov av en tupplur. En får lära sig nya saker hela tiden- och på så vis håller jag med @torn om att jag kanske inte hade velat vara utan mina erfarenheter kring beroende. Men det är livsfarlig materia att handskas med.
Idag ska det bli opera på Drottningholmsteaterns- blir sommarens kulturevent, ska bli härligt med utflykt, lunch och musik! Kram kram och njut av sommarens sista veckor nu. 😍

Sista akten

Att starta en ny tråd här har inte varit självklart för mig. Jag har varit här förut och kom då en bit på väg men ramlade sedan tillbaka ner i gamla mönster .. med lite olika variationer. Nyktra perioder varvat med perioder av ohälsosamt drickande …nästan enbart i ensamhet och så dolt som möjligt. Att jag inte tog kampen för nykterhet på ännu större allvar är något jag skäms rejält över och det har hindrat mig från att skriva/delta här. Så tjatigt med någon som lägger ut texten och sedan inte håller! Jag har under de år jag inte varit aktiv här ändå läst trådar - inte hela tiden men då och då . Jag har gjort några enstaka spridda - och tycker jag själv - tveksamma och oklara inlägg men mest betraktat alla på håll. Med beundran, bävan, längtan, oro osv. Beundran inför den envishet och beständighet många av er visat i den resa det innebär att bli nykter och leva ett nyktert liv.
Det som ofta är en initial kamp men som efter ett tag - i alla fall för flera - verkar bli ngt som är mer eller mindre självklart. Men aldrig så självklart att ni inte noterar och lyfter vinster, tacksamhet, lugn osv.
Det är fascinerande att läsa trådarna från början till slut och se/höra när det liksom vänder ..när kampen blir mindre svår och nykterheten brer ut sig nästan som ett ljus mellan raderna. Livet går vidare …inte ständigt soligt och lätt men med en botten och ett lugn som gör hela skillnaden. Jag vill tacka alla er som beskrivit/beskriver den resan. Och såklart även alla som beskriver en mindre rak utveckling ( ingen är helt rak förstås). Att följa er har varit en lykta i mörkret ..för att använda en sliten bild. Men just så.
Denna sommar har jag verkligen försökt se på mina mönster och mitt drickande så uppriktigt jag kan. Jag känner väldigt bokstavligt att det är ’sista akten’ för mig. Det handlar om ålder - jag har fyllt 60 år och nu går jag in i den sista akten ( som om jag inte förändrar livet inte lär bli särskilt lång utan snarare en kort prolog). Vad gäller nykterheten och att bli en nykter människa så är det också ’sista akten’ och här är jag osäker på om åldern spelar så stor roll utan det är snarare att jag är så helvetes trött och less på dessa försök och perioder som är halvhjärtade och håller på några veckor/månader ..för att sedan upphöra. Det är så urbota urledsamt att på detta långsamma, segdragna sätt ta livet av sig. Ibland har jag tänkt att om jag inte blir nykter kan jag ju lika gärna supa ihjäl mig. Ja - det är ju precis det som sker förresten …i mitt fall i det fördolda och på lite dyra viner - som jag efter två glas kan byta ut mot vilket skitvin som helst som finns tillgängligt.
För att inte bli alltför långdragen - vilket jag ändå blir - ska jag kort beskriva livet sedan jag lämnade forumet sist.
Jag var redan då i en ganska stressig jobbsituation med mkt ansvar. Av olika anledningar fick sedan vår organisations högsta ledning gå och jag blev erbjuden det jobbet. Det innebar för mig att jag skulle bli chef över tidigare chefskollegor och även ha det yttersta ansvaret för många människor, verksamhet, ekonomi osv.
Jag var ytterst tveksam till att kliva upp men tackade efter ett tag ändå ja med reservationen att jag i första vändan ville göra det tidsbegränsat med en möjlighet för mig att omvärdera beslutet efter 1,5 år. Så blev det.
Jag ska inte gå in i långa utläggningar kring hur detta har varit mer än att det förstås inneburit ännu längre dagar, många kvällar och ibland även helger av arbete. Initialt också förstås en period där jag behövde ’bevisa’ att jag hade ’befälet’ och få med mig kollegor och organisation. På det stora hela har det gått bra. Bra i meningen att min arbetsgivare och fd chefskollegor och medarbetare visat uppskattning …och verksamheten har utvecklats. Ingen dans på rosor såklart och varken konfliktfritt eller väldigt lätt. Men ändå.
I ngn tråd jag läste här skrev någon att vi som är alkoholister ofta berömmer oss över att vi jobbar ’så bra och hårt’ men att sanningen är den att vi skulle göra ett väldigt mkt bättre jobb om vi var nyktra! Jag minns att jag skrattade när jag läste det och tänker att det är förbannat sant. Det som också hände var att den ökade arbetsbördan i kombination med att jag bor ensam gjorde att jag föll ner i gamla mönster. I alla fall en variation av dem. Jag drack för att koppla av, för att få sova, för att känna ro men även för att fira framgång. Jag varvade drickandet med kortare och längre uppehåll och jag var i princip noga med att inte dricka när jag skulle upp väldigt tidigt ( oftast) eller hålla i viktiga möten osv. Jag har nog druckit mindre än tidigare och jag har förlagt drickandet till dagar när jag vet att jag är ensam och att jag inte ska upp och prestera följande dag.
Med det sagt så är det precis samma skitdrickande som perforerar kroppen och kanske ännu mer själen.
Det som försvann för mig var också tiden för självreflektion. Medveten om att jag låter väl mkt som ett ’offer’ här. Självklart är det så att jag hade kunnat välja att ägna mig åt självreflektion istället för att dricka! Men allt gick i rasande fart och jag var inte stark/klok nog.
Nåväl - innan sommaren valde jag att kliva av den roll jag gått in i ( och det sker inte direkt men till årsskiftet). Jobbet ’gick bra’ men i bakhuvudet kände jag att livet skulle bli ännu mer jobb i kombination med drickande i luckorna . Och sedan skulle det vara slut.
I samma veva fick jag veta att jag ska få ett barnbarn. Jag blev så otroligt rörd och omskakad av det beskedet och kände också hur oändligt gärna jag vill leva och se det lilla barnet växa upp. Hur länge jag lever vet jag ju inte…men jag vill göra vad jag kan för att överleva.
I sommar har jag känt i hela kroppen hur rätt detta beslut är och att jag nu har min sista chans till ett nyktert liv. Kanske låter detta löjligt dramatiskt men det är i alla fall min övertygelse. Torn skrev i ngn tråd att det faktiskt inte är de nyktra dagarna varvade med dagar man dricker som betyder ngt utan att det är den sammanhängande nykterheten som är den avgörande skillnaden. Jag tror att det är sant! Därför spelar det inte så stor roll att jag druckit mindre dessa sista sista år. Min hjärna är ändå ockuperad och sjuk av alkohol och jag är säker på - att för min del i a f - är fullständig nykterhet ända möjligheten till ett annat och värdigt liv. Det var väldigt många år sedan jag trodde ngt annat förresten …men jag har blivit än mer övertygad.
Att jag vågar starta en tråd igen är kanske ändå inte mina mer intellektuella insikter/fakta osv ( de har jag ju haft länge men det har ändå inte räckt!) utan det är ngt annat. Känslan i hela kroppen att det är nu eller aldrig. Inte nu och sedan ett nytt försök om ytterligare tre år.
Nu startar jag denna tråd med ambitionen att skriva här då och då som en form för självreflektion. Det känns lite förmätet att lägga tråden här men jag är för länge sedan förbi stadiet ’att förändra drickandet’. Det tåget gick för länge sedan. Det är nykterhet som gäller för mig om jag ska se mitt barnbarn växa upp. Jag har just nu inget sug alls men vet att alkoholen är listig , stark och falsk. En jävla vän att hålla i handen när det blåser.
En sista reflektion …att nå sin botten kan väl se ut på olika sätt. Jag har ju en segdragen och lång botten. Har inga dramatiska fyllor där andra människor ser eller olyckor eller frånvaro från jobb osv. Men likväl en gyttjebotten. Men för ett tag sedan hade jag en stark upplevelse som kändes som en djupare botten och som fick mig att fatta att det verkligen är sista akten. Jag var med om ngt fantastiskt lyckligt - som involverade båda mina barn och många andra människor. En händelse där jag hade all rätt att känna mig mkt stolt och tacksam och glad. Jag var överväldigad av detta men hanterade det genom att - efter ngn dag - söka ensamheten och dricka. Det var det sätt som jag kunde möta, smälta glädjen.
Det var ännu värre än att dricka på stress och prestation. För vad har man kvar om man inte kan stå ut med glädje?

@nini jag tänker du ska ge dig själv 3 helnyktra månader- tid då du stänger dörren helt och hållet till ett endaste glas. En hel del ångest lättar då och du får istället ta tillfället att upptäcka och uppleva annat som inte har med alkohol att göra.
Tänk att du stänger en grind bakom dig- för en bestämd tid- och tittar rakt fram över vad de dagarna kan ge istället för att fokusera på hur tråkigt det är. (Vilket det inte är men det är kanske inte meningsfullt att mässa om här och nu.)
Att vakna med spyhinken och ångesten är ju inte så ”kul” det heller.
Ta dig själv och dina farhågor på allvar- och det gör du redan genom att skriva här.
En dag i taget. Kram 🌸