@majsan_nu Som @Torn säger så verkar det vara något med 50 dagar. Egentligen finns det ingen magiskt med den siffran och alla är såklart olika, men min ångestproblematik kulminerade på precis dag 50. Jag räknade ut det just för att någon på forumet var på dag 50 och hade sjukskrivit sig.

För mig var det i alla fall vändningen den dagen. Efter det blev det bara bättre och bättre. Det betyder ju såklart inte att det är en garanti att det fungerar så för alla.

Det är så illa det kan bli med min son. Frågan är om han överhuvudtaget överlever. Han har haft två infarkter, flera blodproppar i både hjärtat och hjärnan och det är risk för fortsatta proppar. Skallbenet är bortopererat för att minska trycket. Han kommer inte att kunna gå och troligen inte kommunicera. Han finns helt enkelt inte längre så känns det. Så stå på er i sjukvården, jag litade på dom och så gick det så här. Ett värdigt och proffesionellt bemötande på psykakuten kunde troligen minimerat skadorna.

@Jullan65 Skönt att läsa att det går bra för dig. Det du beskriver stämmer ganska bra med hur jag upplevde min senaste längre nyktra period (länge sedan). Livet blir inte alldeles fantastiskt utan alkohol, bara så ohyggligt mycket bättre. Tack för påminnelsen om varför jag skall fortsätta!
Lev fortsatt väl!

@Sisyfos Järnbrist får jag emellanåt, men en djävulsk depression och livskris ger inte med sig bara för att kroppen får det den behöver! Det är på en djupt själslig nivå! Jag tror på reinkarnation och har fått bevis på att det stämmer.. blivit så brutalt misshandlad av samhället i liv efter liv! Det är inget man bara skakar av sig, och inget som järntabletter eller annat rår på.

@Sisyfos Jag tyckte väl att hen mest svävade ut i illusioner och att allt blir bättre bara jag skaffar ett gymkort. Vilket jag gjort nu, men jag är snarare mer nedstämd efter träningen än uppåt! Tror att känslor lagras i kroppen och kommer ut när man tränar.

@majsan_nu Hej! Du är på runt dag 50 nu. Det är märkligt, men det verkar vara jättevanligt med en liten dipp just då. Det brukar gå över rätt snabbt. Det här baserar jag på egen erfarenhet, mina forumskompisars erfarenheter, och vad jag har sett på många andra som har skrivit här de senaste två åren. Att inte oroa sig för saker långt framåt i tiden är bra. Liksom att inte älta/grubbla på saker som har hänt förr. Och att vara stolt, tacksam och glad för att du har klarat av över 50 dagar gör susen också. Bra jobbat! 🤗

Dag 6 och jag har tappat 2 kg i vikt 😅 trots att jag inte är storkonsument så gör sannerligen alkohol något med kroppen.

Någon skrev här på forumet något i stil med att alkohol bara är skönt de första 20 minutrarna , det håller jag nog med om. Nu ligger jag och slappar i soffan och njuter av att inte ha sug och av att vara trött. Skönt att veta att jag inte kommer vara vaken onödigt länge för att jag hällt i mig vin😴

Plötsligt är det fredag igen… Vi är inte lika stukade längre. Gubben lyfte blicken och undersöker några olika spår som kan vara vägar framåt. Det ser rätt lovande ut. Svärföräldrarna reste upp över ett par dagar. Deras emotionella stöd betyder mycket. Det är lustigt det där… hur den trygga förvissningen om villkorslös kärlek från någon som alltid är på din sida kan göra det möjligt att förflytta berg.

Jag är överjävligt sugen på vin just i skrivande stund. Ett tydligt tecken på att jag behöver bromsa. Så jag bromsar. Efter jobbet åkte jag hem och tog en långpromenad i solskenet. Nu har jag självdött i soffan med ett glas kall ginger ale. Det kanske låter helt normalt. Men det normala för mig är att åka hem för att sätta mig vid datorn och fortsätta jobba till sisådär midnatt. Men just idag skiter jag högaktningsfullt i allt jag inte hann med den här veckan. Good enough.

Jag tror att alkohol och spelande är inkompatibla, eftersom när man spelar så behöver man vara så koncentrerad som man kan under spelet. Jag spelar på casino utan gränser och det vore mycket svårarem för mig med alkohol. Förresten, om någon letar efter ett bra online casino utan gränser, så rekommenderar jag den här.

På söndag är det 18 månader, alltså ett år och 6 månader.
Klarat de två första kurserna och är en bit in på tredje.
Medicineringen är lite lurig, diverse biverkningar. Tror det
sätter sig ändå, avbryter inte. Får ångest när substansen går
ur systemet, men jämfört med alkoholångest, helt lugnt!
God helg alla nyktra och kämpar!

Post akut abstinens... Är så trött o dyster, mår just nu inte så bra. Så svårt att fatta varför mina känslor är så svajiga, det har inte hänt något speciellt... Det är bara jobbigt o jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Förklaringen kanske är det som kallas post akut abstinens??? Hur överlever jag den? Ska i alla fall börja med en kopp te o något att äta. Kanske nån har andra tips??? 🤔

Det blev tre glas vin i kväll, hade tänkt mig ett eller två............är ändå nöjd och måttligheten fortsätter. Har resonerat med mig själv i kväll och nykterheten och mitt mående blev valet. Ska ta en cykeltur i morgon och då funkar det inte att dricka i kväll!

Då vet jag........saknar mina i programmet.@majken_r

Liten tanke ? Tänkte ju trappa av med lite folköl för jag var så nojig för abstinensen . Har gjort det nu i 3 dagar Två till tre öl per dygn. Har väll mått granska bra . Lite skakig illa mående i mellan åt . Svårt och sova . Men har någon en tanke på hur länge jag ska göra det ?

Ingen trevlig känsla ❤ kan du prata om erat med nära och kära? Söka upp alanon och få stöd. Det behövs en massa kraft för att gå, så hitta på något att fylla på energi med.
Ett sätt för mig var att visulera det nya boendet, drömma om hur det skulle bli. Den där friheten man är påväg mot. Sen måste sorgen få finnas, för det är en massa sorg, för det var inte såhär det skulle bli. Tänker på dig, kram!

Åh Berra, Berra… hoppas du kryar på dig och återfår hälsa och välmående snarast! Inlägget väcker minnen, många barnbarn men inga hundar i vår familj.
Önskar dig ro och vila i exakt lagom mängd🧡 / mt

@majken_r Jag ska också på AW ikväll. Lite jobbigt känns det för fredagar är svårast. Men vi fixar det😊.
Trevlig helg

@jojje1970 Hej o välkommen! Så bra att du börjat skriva här på forumet! Finns mycket här att läsa, ta del av, ta hjälp av rådgivare o gå med i... Läs under rubriken stöd finns mycket att ta del av. Förutom alla inlägg att läsa, ta del av o kommunicera med! Ser fram mot dina fortsatta inlägg. 🤗

@Andrahalvlek, @Sysifos, tack så väldigt mycket för era eftertänksamma svar. Ni har så många bra poäng och en dag som idag kan jag se dem tydligt. Det var uppenbart att jag hade en riktigt dålig dag sist och ja, det är så livet är, upps and downs men den dagen var lite som en käftsmäll från klar himmel, jag kunde inte se varför eller varifrån den kom. Saker blir väldigt stora en sån dag och jag behöver fortsätta påminna mig om att hålla ut. Redan dagen efter var en mycket bättre dag.
Ang relationen så tog jag faktiskt upp det i princip rakt uppochner kvällen efter, typ "du får ta det här hur du vill nu, det är aldrig rätt läge men jag känner att den senaste tiden har vi inte..." osv. Det togs faktiskt emot över förväntan. Tror det är ett vinnande koncept att kommunicera med min fru när jag tänkt efter, rakt och enkelt, hon är ju inte som jag där, vrider och vänder på saker.
Det är inte lätt att få in allt, vi har verkligen byggt upp ett intensivt liv nu. Vi tränar varannan dag hela veckan. Vi har projekt, vi jobbar heltid, vi har barn som man aldrig känner att man räcker till för. Problemet är väl att nånstans mitt upp i allt detta mår vi ändå ganska bra nu. Båda har hittat intressen som gör att vi känner större mening i vardagen, något som vi saknat tidigare. Priset är väl att tid, ork och lust för kärleken hamnar för långt ner på priolistan. Generaliserat har man väl dock som Man ganska kort startsträcka till lusten medan kvinnan behöver komma i mer rätt sinnesstämning. Det är knepigt att hantera, när en annan tycker att en halvtimmes oplanerad lucka vilken tid som helst på dygnet räcker för lite speed dating med happy ending…
Tror du slår huvudet på spiken @Sysifos ang min bror. Vi är ju fyra bröder, jag är äldst, han är näst yngst. En liten uns av stor- och lillebror kommer väl aldrig försvinna. När vår yngsta broder blev pappa för nått år sedan så var det nått uppgivet som kom över honom. Ensam kvar av bröderna utan flickvän, inget permanent boende, så långt ifrån det liv som vi andra. Det är ändå ett liv som i mina ögon bitvis verkar så enkelt. Fest, fart och fläkt året om. Inga måsten, inget ansvar för någon annan. Nackdelen är ju att t.ex för mig hade ett sådant liv, i kombo med svaghet för alkohol varit ödesdigert. Nu börjar det bli detsamma för min bror och det är så jäkla jobbigt att känna sig så maktlös och inte kunna nå honom genom det som räddade mig.
Likväl är jag jätteavundsjuk på honom ofta på den friheten han har men att erkänna som förälder och make att man längtar bort och tycker familjelivet då och då är rent av pest och pina är inget som de flesta skulle våga erkänna runt fikabordet. Man fortsätter framstå som att familjelivet är det alla strävar åt, som den självklara slutdestinationen. Så att han inte är jätte sugen på att stå och lyssna på fler pekpinnar från sina bröder även om vi vill honom det bästa, det är ju ganska enkelt att förstå.
Apropå just det du också sa @Sysifos så är det jag i ett nötskal att vända allt till att handla om mig när någon annan beter sig annorlunda. På något vis verkar man tro att just jag har en så stor del i alla andras liv. Självklart är det skillnad på människa och människa, om en familjemedlem beter sig annorlunda är det ju en betydligt större sannolikhet att du kan ha en del i det men den där föräldern man mötte en minut i hallen när man lämnade på förskolan som inte log och hälsade hade antagligen 100 andra orsaker än att hen skulle ha något emot dig.

Vi fortsätter vandra på livets snirkliga stig och kommer till små nya insikter dag för dag...

Tack för gulliga hälsningar!
Jag har en superdeal med min närmsta medarbetare som messar om det är något jag måste veta. Det kan vara det och jag har en del i mitt uppdrag som juridiskt inte går att vara sjukskriven från. Så jag kan inte stänga av allt. Men däremot kan jag med varm hand överlåta små och mellanstora saker till andra duktiga och kompetenta medarbetare.
Idag mår jag inte alls bra.
Men det är som det är. Skönt med fredag trots allt. Kram på er. 😷

@Jullan65 Så inspirerande att läsa i din tråd, har läst en del i alla fall! Jag är ju i början av min resa o har kommit en bit på väg... Värdefullt när ni "gamlingar" tittar in, då förstår vi som är nyare att det går att komma så långt som vi vill o önskar! Bara hänga i o inte ge sig!!! Och att uppskatta de lugnare dagarna...
Önskar dig en fin fortsättning i ditt a-fria liv!!! 🤗

Har varit ofantligt trött, och har lyssnat och vilat. Snart ska jag på aw. Första efter pandemin bröt ut. Det blir alkoholfritt bubbel för min del och en tidig kväll. Vet att det skulle kännas trevligt med lite vin ikväll men det är inte aktuellt! Behöver sömn och ha en skön helg. Trevlig fredag till er 🥰

@Jullan65 Va kul att du hälsar på ! 🤗 Jag tänkte faktiskt på dig häromdagen. Jag tänkte att Jullan mår säkert bra, hon har garanterat inte börjat dricka igen.😍

Jag läste på forumet att några här har åkt på influensan av olika slag. Och då slog det mig att jag har inte varit krasslig en enda gång sedan jag blev nykter för snart två år sedan. Inte ens lite snuvig. Vad sjutton kan det bero på.😅 Brukade alltid åka på åtminstone en förkylning ett par gånger om året förr. Det kan ju såklart bero på att jag har varit noga med att hålla avstånd och så nu under coronan. Eller så är det att jag numera aldrig stressar upp mig, oroar mig i onödan, sover när jag är trött och sköter mathållningen. Jag tar hand om mig själv helt enkelt. Eller så är det ren tur. Skit samma, jag får vara glad så länge det varar. 😂 Förövrigt är allt lugnt, ska installera solceller om ett par veckor. Ska renovera köket, och byta några fönster. Kul när huset blir mer miljövänligt och köket lite snyggare. Ha det bra!

Hej! Strongt att boka tid och ta hjälp! Vin är även min akilleshäl. Har minskat drickandet rejält men.. berg-och-dalbana åker även jag i för ofta

Jag tror på dig! Vi fortsätter tillsammans här!
Imponerad av din beslutsamhet. 🤗

Sov ganska ok 👍🏻 Men nu kommer första lediga helgen för mig . Känns konstigt att man inte ska till systemet. Men har full bokat schema hela helgen . Så hoppas att det håller Mitt huvud sysselsatt . Trevlig helg

@Sisyfos Det bästa i det läget upplevde jag var att skicka ett sms. Väldigt kort. ”Jag vill hjälpa dig med det här”. Sen kan vb ringa eller maila instruktioner. Prata i telefon är jobbigt, samma sak att uppleva att man känner sig jagad. Mail och sånt vill man helst inte starta. Samtidigt vill man ju att det ska funka på jobbet även när man är borta. Det gnager oerhört att man har ”svikit” sina kollegor. Så det är befriande skönt när någon säger ”jag gör det här, men behöver info om xx först”.

Min chef var totalt okänslig när jag var sjukskriven 2018. Hon ringde mig oavbrutet. ”Hur tänkte du med det här, hur gör jag med det här?” Jag fick ont i magen bara jag såg telefonen. Det påskyndade inte min läkning kan jag säga.

Kram 🐘

@Jullan65 skrev:"Men nu blir jag bara så tacksam att just jag fick och tog chansen till nykterheten."

Så tänker jag också 😍 SÅ roligt att få en hälsning från dig ❤️

Kram 🐘

Ett sjukt liv vi lever…..

Speciellt när man verkligen är sjuk, och så är det, för mig…
Efter att ha stängt stugan för säsongen i iof.s vackert väder men blåsigt och kyligt, så åkte vi hem med alla varor som inte inte skulle överleva en vinter därute.
Vi ordnade med familjemiddag som vi alltid gör på söndagar, numera när dottern bor hemma så är det bara grabben som behövs lotsas hem.
På kvällen kände jag en retning i halsen, och det kanske inte var så speciellt, vi hade stått ute i kylan och blåsten hela dagen och slitit med tunga saker, kroppen var ju utmattad.
Fötterna var iskalla så det var skönt att krypa ner i sängen.
På måndagsmorgonen vaknade med en hemsk smärta i halsen, hade jag snarkat sönder halsen?
Ringer och sjukskriver mig till morgonskiftet nu när t.om chefen är sjukskriven så är det inte så lätt att veta vem man skall ringa, men säger att det är nog över till morgondagen, HA!
Det bli bara värre för varje dag, och igår nådde jag kulmen, så idag känns det lite bättre.
Influensan som fick mig i sitt järngrepp, halsont, förkyld, huvudvärk deluxe, och sist men inte minst en enorm ledvärk, lite läskigt hur otroligt dålig man blir nu för tiden.
Förr varade en förkylning 2-3 dagar, nu en vecka och precis som de säger, inget slår en manlig sjukdom, har inte känt mig så ynklig som jag har gjort de senaste gångerna.
Jo i och för sig, förra gången var det ju coviden och det var i mellandagarna förra året.
Jag försökte lindra huvudvärken med att tvinga i mig en kopp kaffe, inte lätt när man är skinnflådd i halsen, det lindrade något, glassen fick halsen att jubla för en stund.
Med tanke på hur halsen känns just nu, så kommer jag nog att hosta upp lossläppta skinnflagor från halsen under morgondagen.
Det enda och första sättet en sjukdom kan penetrera min kropp så är det via halsen.
Det är heller inte lätt att vara sjuk när huset är fullt av andra, dotter, måg och på dagen en halvåring samt två hundar som helst ska ligga på mitt bröst eller i nacken.
När eftermiddagen kommer så kommer tvååringen hem ifrån dagis, hon är uppspelt och håller igång, inget som en trött, gammal och numera också sjuk morfar uppskattar.
Jag flyttar mig till mindre skrikiga rum, och för det mesta förföljs jag av barn och hundar.
Mitt huvud håller på att explodera så jag har för det mesta bott i sovrummet, hela veckan.
Jag sover mycket mellan host och snörvelatackerna, är ständigt trött men kan inte alltid sova när jag så önskar, ledvärken gör att jag inte finner några sköna liggställlningar.
Tänk för tjugo-trettio år sedan ignorerade man alla gamlingar som klagade på sin ledvärk speciellt min pappa som var reumatiker, nu sitter jag själv där och känner mig ynklig och grinig, och gammal.

Huset ser ut som skit med en inneboende barnfamilj, leksaker, hundhår och lerfläckar på golven.
Men jag orkar inte ta tag i det, och inte heller ta dusten med dottern hon som jagar runt med de små barnen och hundar till bristningsgränsen.
Det får se ut som skit tills dess de har flyttat i mitten på Januari, vi får göra en rejäl sanering efteråt.
Jag känner mig ömklig när jag inte kan göra något, min mentala hälsa är inte gjord för att vara kroppsligt sjuk, det blir en inneboende och groende stress och jag kan inte riktigt slappna av och låta mig få vara sjuk.
Inte heller låter de mig från jobbet vara helt bortkopplad, jag får fjärrstyra dom via telefonen.
Men min hjärnkapacitet är just nu som seg kola, ingenting är som det brukar.

Är jag sugen på alkoholen då?
Nej inte alls, när svärsonen kommer med nya produkter ifrån bolaget som han stolt visar upp, så vet jag, någonstans där finns en tunn nästan osynlig gräns för varför man dricker alkoholen.
Nu när det finns så pass mycket bra alkoholfri öl så kan man ju undra varför man då väljer den med alkoholen i, kan det bero på att det är berusningen man vill åt?
Jag vet att mitt drickande bara hade ett syfte, att dricka mig berusad, det där med smaken var bara en bortförklaring, likaså sällskapet, tillfälligheten eller orsak.
Jag minns att jag tyckte det var tråkigt att alltid dricka på kvällarna, man skulle ju ganska så snart gå och lägga sig, men skulle ju få så mycket mer roligt av alkoholen om man drack den redan på dagen, redan där ett alkoholistist tänk.

Nu ska jag gå ner på undervåningen och skälla på dobbermannen som står i vardagsrumsfönstret och skäller på alla som går förbi utanför.
Hon gör ju bara sitt jobb, hon vaktar, och jag gillar inte att vara arg, allra minst mot djur.

Mors Berra

Nu har jag bestämt mig och ska boka om min tid på beroendecentrum. Antabus 1 månad sedan medicin mot sug.

Är så less denna berg-och-dalbana 🙄

Hej Guldlock100!

Välkommen hit till forumet. Att döma av det du skrev i onsdags mådde du inte så bra då. Fint att se att du såg det som ett alternativ att ringa Alkohollinjen. Hur känns det nu några dagar senare? Har du fått någon typ av stöd?

Vill du får du gärna skriva lite mer och berätta om hur du har det och vad du tänker, det finns mycket stöd och klokskap att ta del av här på forumet.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Vill skriva några rader i min tråd,är hemma med lite halsont.Och känner mig mindre energisk när mörkret kommer,det är mer kännbart nu när den andra hösten är här,utan bedövning av vin.Förr tröstade jag mig när känslan av trötthet kom på hösten,med vin.Nu har jag lyssnat och stannar hemma och vilar.Jag märker att det är svårt för mig att acceptera att energin är lägre på hösten i mörkret.För mig räcker det inte att"det är så fint på hösten med alla färger"Jag är trött och blir orolig när jag inte är alert.
Sköter mig med maten och motionen och det är bra gjort av mig.Hör runt mig att det är många som känner som mig.
Ibland kommer tankar på vin tillbaka,det verkar som det hör till.Kan inte låta bli att tänka framåt,hur tänker jag vidare ?och hur vill jag må.?Jag har inte satt något mål i att jag aldrig mer ska dricka vin,mitt mål är att må bra och ha energi,känna mig glad,vara ärlig,känna mig ren och frisk.Just nu är det inte så,
Jag vet att detta går över.
Ville bara skriva lite om "skitkänslan"
Kram Pilla

@Axianne Önskar dig en fin dag! Läser allt du skriver, du har en chans nu o jag är säker på att du kommer att ta den!
Kram🤗

Livet traskar på, mycket händer i mitt liv just nu. Nästan bara positivt . Det som består är nykterheten, det känns så bergfast och stabilt på nått sett, så självklart. Jag har fortfarande tankar på a , varje dag faktiskt. Men nu blir jag bara så tacksam att just jag fick och tog chansen till nykterheten. Fortfarande tar jag endast en dag i taget, och jag får dricka om jag vill, men jag vill inte, genuint, vill inte. Alla dagar är inte roliga, det minns jag att det inte var när jag drack heller, verkligen inte…. jag lär mig varje dag om mig själv och hur jag agerar, reagerar. En både spännande, jobbig, rolig resa med mig själv är jag på, med 1,5 år nykter. Prova det fungerar. Kärlek till er som kämpar. Jullan

Kikar in här oxå. Glöm inte att se till de dagar som gick bra, vi har en förmåga att klanka ner på oss själva och det hjälper oss föga. Kan en tid med antabus hjälpa? Hursom grattis till dina nyktra dagar, och fortsätt kämpa, en dag i taget. Jullan

Kikar in och hälsar och konstaterar att måndag morgon inte existerar längre. Utvilad som man är efter en ledig helg😃. Ha det gott. Jullan

Nej stress medför sällan något positivt, du är klok som en bok AndraHalvlek. Ha en fin helg.

Efter många vita dagar (både vardagar och helger) tyckte tydligen alkoholdjävulen att det var dags att testa min viljestyrka. Allt går lekande lätt en lång tid. Inget sug, inga tankar på alkohol. Och så plötsligt är suget där och det verkar helt relevant att öppna en flaska vin och dricka nästan hela ensam, som jag gjorde igår kväll. Så onödigt!

Det starka suget kom redan onsdag kväll, men då stod jag emot. Igår hamnade jag i det gamla ”dricka ensam en vardagkväll”. Jag trodde jag hade gjort mig av med det. Kanske behövde jag påminna mig om hur tråkigt det är att vakna med tungt huvud och tung själ. Nu börjar jag om igen, eller fortsätter med ett litet hack i kurvan. Det är som med meditation, man börjar på nytt när man förlorat sig i tankar, följer sin andning, om igen, om igen. Så nu gör jag det och påminner mig om hur bra jag mår utan alkohol. Ska även analysera vad som hände igår. Helt klart är att efter tre glas är mitt omdöme helt borta och jag bryr mig inte om jag tar ett till och ett till. Så jag påminner mig om mina föresatser:
⭐️ inte dricka ensam
⭐️ Inte dricka vardagar
⭐️ Inte dricka varje helg
⭐️ Dricka sparsamt
⭐️ Dricka endast i undantagsfall

⭐️ Inte dricka alls? Ja, den tanken har föresvävat mig. Jag låter den ligga och gro.

Nu önskar jag er alla en fin hösthelg, njut av höstens färger och möjligheten till omstart!
Kram❤️
🍁🍁🍁🍁

Du är så livsklok AndraHalvlek. Vi behöver göra just så, stanna upp och reflektera. Körsång tror jag ger nåt viktigt för kroppen, både andning och gemenskap, men man ska inte bli utmattad av sina roliga saker, då är man ju inte närvarande i körsången heller.
Ha en fin helg nu!

Krya på dig Se Klart!
Klokt att faktiskt vara sjuk! Det är ett elände med vår ständiga tillgänglighet tror jag. Har en kollega som är sjuk och det är en balansgång om man ska fråga om man behöver ta över arbetsuppgifter från henne eller ej. Vill inte störa, men vill samtidigt inte att hen ska vara stressad över att hen teoretiskt sätt kanske kan sätta på datorn och känna sig tvungen att jobba. Så jag har frågat! Krya på dig Se Klart!

Jag tänker på dig @Lavendelblomman för jag känner igen mig så i dig. Allt går lekande lätt en lång tid. Inget sug, inga tankar på alkohol. Och så plötsligt är suget där och det verkar helt relevant att öppna en flaska vin och dricka nästan hela ensam, som jag gjorde igår kväll. Så onödigt! Kanske behövde jag påminna mig om hur tråkigt det är att vakna med tungt huvud och tung själ. Nu blir det det en vit helg här med. Vi tar nya tag tillsammans!
Kram

@Se klart Men va trist att få COVID-19! Hoppas att det blir lindrigt🙏🏻 Vila, vila och åter vila nu…stäng av yttervärlden.

Slack har jag heller inte hört talas om…när jag läser vad @Andrahalvlek skrev så låter det som om man kan inte bli annat än hjärntrött🥺

Krya på dig! Kram😘

Om några timmar är det helg igen och vinet här hemma är slut. Det känns bra. Jag vill att det ska bli en nykter helg där jag kan känna mig nöjd med mig själv.
Kram alla!

Morgon dag 3 ska strax hem och sova efter nattens jobb 😴

@Se klart Krya på dig!!
Slack har jag ingen aning om vad det är🤣
Visst är det konstigt med all alkohol. Tittade på "den stora hälsoresan" igår. Ett gäng kändisar som tränat o ätit strikt i 16 veckor. Gick i mål igår med jättefina resultat. Och hur blir de firade? Jo med bubbel o öl o godis. Så konstigt! Vilken dubbelmoral🙃

Särbehandlingen är verkligen hemsk, känner igen det. Hur är det med din son nu, Gros19? Tänker jättemycket på er. Att han såg och kunde prata lite lät ju ändå positivt. Hoppas innerligt att febern gått ner och att han inte hade hjärtmuskelinflammation, och att han mår lite bättre nu åtminstone fysiskt.
Att man inte kan lita på sjukvården är vidrigt. Och som anhörig till en vuxen person står man så hjälplös.
Här går det bara neråt, tyvärr, blir sämre och sämre. Nya LOB, akutinläggningar, leverinflammation (inte första gången)... Men ingenting tycks kunna stoppa sjukdomens kraft.
Massor av varma tankar till dig Gros, till Dearself och alla andra i liknande hemska situation.

Godkväll
Tack för fina inlägg som verkligen speglar en strimma hopp och som tycks bändas upp och vidgas lite varje dag.
Jag tror att du har rätt i att det här är din chans och kanske den viktigaste. Jag skulle aldrig säga eller tro att någon chans är den sista. Men jag tänker att du sätter fingret på det som många vill halka förbi- att vara alkoholist är ju som du så väl beskriver både progressiv och dödlig.
Jag har inte dina erfarenheter men tar till mig allt du skriver. En dag i taget med lika delar tyngd från det som varit och framtidstro i det som kommer. Jag tror på dig så hårt! Kram.

Tycker att det är klurigt att skriva här för man vet inte hur saker tolkas men jag ser det som en dagbok för mig själv, för att kunna titta tillbaka och se hur jag tänkte. Dag 5 och jag känner mig märkbart lugnare i kroppen, klarögd och med fin hy, lite lustigt att jag skrev samma sak för ett år sedan när det gått lika många dagar. Denna gång har jag inget direkt mål med uppehållet mer än att jag vill få ro i själen. Jag vill inte gå in på bolaget köpa mig tre flaskor för att, knappt en vecka efter, ränna dit igen och göra nytt inköp. Jag känner knappt sug efter alkohol just nu och hoppas att det håller i sig ett slag. Det är lite knasigt det där med beroende, om jag inte tar stegen till bolaget så finns det inget att dricka. Borde ju vara enkelt att låta bli egentligen

Det är idag 60 dagar utan alkoholintag och det har hänt mycket bra under de två månader som gått.
Jag känner mig tacksam på alla möjliga sätt, men är ändå inte så översvallande lycklig som jag egentligen kanske borde vara. Jag är ju nykter och med nytt jobb fast jag för bara några månader sedan trodde att jag aldrig skulle få näsan över ytan igen. Jag trodde ärligt att jag var på väg att supa ihjäl mig.

Men jag vågar inte inkassera glädjen över min nykterhet helt och fullt. Jag är lite för skeptisk och misstänksam eller luttrad för att våga jubla för mycket. Jag har gjort det förr, och då har nederlaget blivit så mycket större när jag misslyckats. Jag försöker ta saker lugnt just nu och inte slå på stora trumman men självklart är jag hoppfull och tacksam.

I dag känns det lite som att jag står utanför och tittar på mig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är eller vem jag varit. Jag vet inte heller vart jag är på väg eller hur min framtid ser ut, men ju fler nyktra dagar jag lägger till, desto mer rädd är jag att mista det jag nu är på väg att få tillbaks. Jag målar fan på väggen och räknar nästan med att det är för bra för att vara sant. Att något dåligt ska hända, att mattan ska dras bort under mig eller att jag ska förlora nykterheten, jobbet eller hälsan. Att jag idag har något av de tre är egentligen en gåta eftersom jag inte varit rädd om mig eller skött mig alls. Jag är rädd att något spöke från förr ska dyka upp och golva mig totalt, en gång för alla.

Det är främst känslor och rädslor som jag försökt att fly undan med min självmedicinering, för det är så läskigt när man måste ha kontakt med hur saker och ting verkligen är. Att möta livet ensam och på ganska svaga ben när man förväntas vara stark. När min pappa dog för drygt femton år sedan drabbades jag för första gången av en typ av panikångest som jag då inte förstod. Jag tappade känseln i hela min hud. Jag kunde nypa mig i skinnet hårt, så hårt att jag fick röda märken och det kom blod, men kände inget alls. Men det försvann när jag drack.

Även om jag vetat att läget alltid försämras när jag dränkt känslorna i alkohol, så har jag ändå valt att ta den utvägen. Och uppvaknandet till en ännu sämre verklighet än den jag försökt fly ifrån har alltid varit riktigt eländigt. Då har jag, trots min usla ekonomi och hälsa, ändå valt att säga "bara en fylla till så jag kommer igenom den här veckan" eller vad det nu varit jag försökt att slippa tänka på. Ju mer jag druckit, desto svårare har de enklaste saker blivit och min isolering har slutligen blivit total. Skammen, skulden och allt elände växte sig över huvudet på mig. En ond cirkel som jag inte kunde bryta själv.

Jag borde tacka polisen som tog fast mig den där augustidagen för lite mer än två månader sedan. Jag kan faktiskt tacka honom för mina 60 dagar nykter. Den totala förnedring och ångestfyllda insikt jag nådde när jag greps för dagen-efter-rattonykterhet, (för att jag i min lättja, behov av omedelbar ny fylla och brist på självkontroll tog bilen) det var vad som fick mig att inse att jag inte kan sjunka lägre. Botten var slutligen nådd. Jag hade inte förmågan att stoppa mig själv, men det känns som att en högre makt klev in och sade ifrån. Nu räcker det! Nu kan hon inte hålla på så här längre!

Jag fick mig en tankeställare och jag är tacksam för det. På sätt och vis vill jag inte glömma rädslan, ångesten och skräcken för att hamna i fängelse. Jag vill inte att minnet ska blekna så att jag tar lätt på det jag gjort och börja tumma på min nykterhet igen. Jag kommer aldrig få en chans att börja om igen. Det här var den sista. Jag måste ta hand om den och vårda varje nykter dag, för jag kommer att behöva all styrka jag kan uppbåda. Jag vet ju det av erfarenhet.

Kram.

Oj, första raderna . . Nöjd med att ha druckit måttligt. Men lika missnöjd över att ha druckit.

Idag när jag körde till min jobbstad var jag inställd på att jag skulle köra till kören direkt efter jobbet. Sångtexterna var nedpackade i väskan. Äta i bilen och komma till kören kl 18.15. Det borde jag hinna.

När jag körde hem vid 17.30 hade jag haft en stressig jobbdag och jag hann inte ens ta någon lunchpromenad pga privata ärenden. Åt min köpta macka i bilen och tänkte att om jag går på kören är jag klar kl 20, och efter det ska jag gå de 4000 steg som återstår av mitt dagliga mål - och först efter det bada och gå ner i varv och komma i säng innan 22 helst. Hårfint.

Så jag bestämde mig för att skippa kören. Jag behövde en rask promenad på en timme mycket bättre, och kunde krypa ner i sängen kl 21.45. Ibland kan det vara klokt att avstå även från något roligt för att helheten blir mer hållbar.

Just att stressa mot klockan är något jag har väldigt svårt för. Jag kommer alltid före utsatt tid, att komma med andan i halsen mår jag dåligt av. Jag mår till och med dåligt av att se andra komma med andan i halsen.

Kram 🐘

PS. En kollega till mig, som har en arbetsledande ställning, räknade en dag ut att hon ingick i 276 olika konversationer på Slack. 276 😱 Och då mailar hon, pratar i telefon och pratar IRL också. Fatta att man blir övertrött i skallen.

@Se klart Hoppsan! Smittad trots två vaccinsprutor! Creepy. Klokt att du stängde av datorn och slack har för övrigt en slavdrivare uppfunnit. Dygnet runt kan man kommunicera med allt och alla, typ informera ihjäl sig. Åt båda håll.

Slackhygienen på mitt företag är under isen, det nästan krävs att man ska vara tillgänglig och svara på tusen frågor jämnt. Jag blir galen på det! Låt mig jobba i fred 🤬 Visst svarar jag på frågor men inte konstant 24/7. Nej tack.

Samtidigt är det bra som sjutton, så mina känslor är verkligen delade. På min fritid har jag dock slack-appen dold och inga notiser. Jag har stängt av notiser och ljud på alla mina appar. Min mobil är helt tyst, jag tittar i den när jag har tid. Jag bestämmer över min tid. Det var helt nödvändigt efter mina sjukskrivningar.

Kryapådigkramar i massor 🐘

Tack för kommentarer och uppmuntran! Det hjälper!
Jag har funderat mycket på varför jag tog återfall. Dels var det nog en viss förväntan att få den känsla av avslappning alkohol trots allt, kortsiktigt, ger. Dels har det varit ett par problem, skitsaker egentligen, som har legat och skavt. Saker som jag gått och ältat en längre tid och inte kunnat släppa. Mötet med sköterskan var bara droppen som fick bägaren att rinna över.
Det är lite konstigt, i mitt arbete är jag bra på lateralt tänkande om vi stöter på problem. Det finns inga problem, det finns bara möjliga lösningar typ. Privat är jag inte alltid sådan. Jag kan stånga pannan blodig i mina försök att göra saker på det sätt som jag vill. Istället för att ta ett steg tillbaka och analysera problemet. OK, jag kan inte lösa detta genom att gå rakt fram, men vad händer om jag tar ett steg åt sidan och går runt istället? Vips ligger problemen bakom mig och jag kan gå vidare. Jag tror jag har varit för trött och stressad för att tänka på det viset. Behöver få till en varaktig förändring på den fronten.

Försöker skapa en ny vana, sedan i måndags har jag tagit en 1-timmes promenad varje dag. Känns bra att aktivera kroppen och motion skall ju bidra till psykiskt välmående sägs det. En oväntad bieffekt är att det påverkar min meditation positivt. Jag kommer till ro fortare och det är inte så många tankar som fladdrar runt i huvudet. Märker också att andningen blir lugnare. Det kanske bara är placebo, men strunt samma. Känns det bra är det bra!

@Kennie @Maja71 Tack för era kommentarer. Jag tackar så mycket för tipsen och er fina omtanke💖 Hoppet lever och växer för varje nykter dag! Jag har tyvärr inte pengar att investera i någon PT just nu men jag ska börja röra mer på mig på andra sätt. Kram! 💖

@Se klart Gokväll 💙 så trist att bli sjuk bara sådär..🙁 Nu får du kurera dig och bli ompysslad tycker jag.
Gurgla dig i saltlösning och skölja näsan är bra när man är vanligt förkyld. Är säkert bra mot covid-19 också tänker jag.
Kryapådigkram!😷🤗💜

@Se klart Åh nej, vilket elände!❤️ Tydligen så avtar ju vaccinets verkan tämligen fort, men du borde nog inte bli jättedålig hoppas jag verkligen. Du får krya på dig. ❤️‍🩹

Kram

Tack snälla det behövs 🙏

Håller tummarna för dig! En dag i taget🙂

Åh, jag blir peppad av det ni alla skriver. Drack för mycket i helgen och gjorde bort mig, igen... blir oftast inte elak, men blir en allmänt jobbig och ihärdig jävel som ingen orkar med, tappar gränserna för vad som är ok att säga osv. Får sjuk ångest dagen efter och vill bara försvinna. Det har hänt flera gånger det senaste året och nu senast kände jag att det inte håller att jag dricker mer. Jag har sällan sug efter alkohol, men är det fest eller nån som bjuder in på "ett par glas" så kan jag sällan säga nej. Min största oro är att trilla dit på en inbjudan. Har testat många gånger tidigare att hålla mig nykter, men aldrig lyckats mer än några månader. Det är svårt när de man umgås med alltid är sugna på vinkvällar. Jag känner mig tråkig när jag tackar nej. Nu ska jag göra ett nytt försök och jag tror att jag kan klara det den här gången. Min dröm är att vara nykter resten av mitt liv:) Ni ger mig hopp!

Ja eller hur! Jag kände igen mig så mycket i det du skrev om att dricka på euforiska tillstånd. Precis som du skriver kan jag övermannas av så mycket känslor över små och stora människor. Som mysterier att ta in, själva levandet. Har inte tänkt på det på ett tag, så tack för påminnelsen. Kram.

Idag kände jag mig förkyld igen, tog på måfå ett covidtest och det visade positivt.
Trots två vaccinationer.
Så nu ska jag göra något jag i princip aldrig gör. Stänga av min slack- och mail. Vila och bli frisk,
Tror ju inte man blir dödssjuk om man är vaccinerad men jag har verkligen inte varit bra, huvudvärk, hosta idag. Inte orkat springa.
Samtidigt liksom irriterad på mig själv och min bristande ork (lex: om det KAN vara ditt eget fel så är det i första hand det)
Påminns om själv- snäll.
Det var några dagar sen.
Och det kan ni också ta med er- inte sällan en diagnos bakom detta att dricka för mycket. Att ta för lite hand om sig själv.
Jag övar, och blir bättre.
Kram- med avstånd och munskydd! 💕

Känns tyngt nu innan jag måste åka till jobbet men nu kör vi . Imorgon är det en ny dag

Nu finns det hopp om livet igen! Sen när blev jobbet hela mitt liv? Skärpning på den punkten, men fullt fokus har faktiskt behövts de här fem veckorna som gått.

Idag fick jag lämna in min dator för ominstallation och sen fick jag låna en laptop som en vikarie haft hela sommaren, med rätt programvaror installerade.

Men det tog förstås sin tid att få över alla bokmärken, logga in överallt osv. Men sen öste jag! Som jag öste, det var som två dagars jobb behövde komma ur mina händer. Tempot börjar komma nu också, när man gör vissa moment automatiskt med sådan hastighet att man knappt hinner se vad som händer. När kortkommandon har satt sig i ryggmärgen och inte kräver aktiv hjärnkapacitet hela tiden. Övning ger färdighet!

Om 40-50 procent kan gå delvis automatiskt har jag mer ork och energi till de andra mer krävande 50-60 procenten.

Precis som med nykterheten alltså.

Kram 🐘

Hallå Cuff, hur gick det med takläggaren? Hur mår du?Vad händer?

@Cuff Vad är det du behöver hjälp med? Det känns som att det saknas lite information här. Kanske du kan starta en egen tråd? Det kan vara lite förvirrande hur man gör innan man kommer igång. Klicka på Forum däruppe och sen välj den forumdelen som du tänker att du skulle passa in i. T.ex. "Förändra sitt drickande" om det är ditt mål och klicka sedan på "+ Skapa ny Diskussionsämne" och skriv sedan lite om din situation som den ser ut nu.

@Rehacer Nej, det är ingen lätt resa alls! Kämpigt att börja på nytt eller fortsätta på nytt är kanske mer rätt att säga! Så bra att du är här i alla fall, var rädd om dina dagar!!! Vi får kämpa på tillsammans! Och uppskatta de stunderna när det känns lite lättare! Kram 🤗

Hej,
Grattis till dag 3. Du har helt rätt i att det inte är lätt- att bli nykter är inget för tunnisar. Vi måste liksom färdas som astronauter kring våra liv och titta från alla tänkbara håll.
En stor behållning på sikt är att det är utvecklande, vi växer. När vi dricker (för mycket) krymper vi som människor. Tänk en inlagd gurka i stark lag. Skrumpnar inombords.
Det tar lite tid allt, kan kännas urtråkigt. Men det vänder.💪🏻 Kram.

Kommer en takläggare som jag skall träffa om 15 min , säger jag är sjuk/förskyld

Tack @sattva 😍 @andrahalvlek 😍 och @sisyfos 😍
Man (jag) har så svårt att ge upp tanken på att det ska gå - människor vill förstå, jobba ihop, dra åt samma håll. Och då menar jag inte att en chef ska vara ingenting utan att det är så vi kommer framåt. Känna sig tagen i anspråk, delaktig, allt det där.
Men precis som ni skriver blir det ju ohållbart och framförallt väldigt präglande för de som stretar framåt- de har man ju verkligen ansvar för, också. Blir lite som i skolklasser när de stökiga tog all plats. Det vill jag ju inte medverka till. Har behövt dagen till att tänka och låta det arga landa. Vill inte agera i affekt.
Tänker också på alla kloka människor som brukar förespråka att se sin egen del- och att vända på frågeställningar.
På måndag blir det lite omtag kring strategi och annat- och ännu mer tydlighet: det är hit vi ska. Hela landen i kombination med kunskap om läget.

Igår såg jag en rätt så tråkig serie på tv där de satt och drack öl. Förr i tiden kunde jag få världens sug efter alkohol då. En bit in i nykterheten brukade jag typ titta bort för jag ville inte tänka på att eventuellt bli sugen. Nu kände jag bara sån avsmak,
Alkohol tillhör inte min värld längre.
Kändes frestande som att dricka sniglar.
Kram på er, regnat hela dagen och min kosthållning tillbaka till Se Klart-style just idag! 🥰

@Rehacer man vet ju svaret, att det inte är värt det. Så någon lätt resa är det inte..vi får kämpa på. Kram!

@Axianne
Vilken gripande berättelse, tack för att du delar med dig 💝⭐
Tänker att om du har möjlighet, investera i en PT eller börja träna i någon nybörjargrupp (i vad som helst). Då kommer du att få ordentligt med pepp!

Stor kram modiga du 🍂🍁❤

@Mimmipigg sitter just i samma båt som du. Har bestämt att jag får dricka 3 folköl en tid framåt . Är också lite nojjig gällande abstinensen. 2 dagen nu . Än så länge så är det ganska lugnt. Lite darrig lite illa mående. Mitt drickande ser ganska likt ut som dit. Hoppas det går bra för dig

Starkt jobbat med 66 dagar!
Jag har kommit till dag 14 och kämpar på.

Dag 3..
Jag kommer på mig själv att sitta här på jobbet och längta hem så jag kan bälja i mig det första glaset vin. För så är det, jag findricker inte längre, jag häller i mig. Fort fort för att få effekten fort.
Läste i nån annan tråd att det bara är 20 min som är perfekta där i början. Då när man mår toppen när lugnet sprider sig i kroppen. Efter det dricker man bara vidare utan samma njutning.
Å jag undrar om de 20 minuterna är värt det? För efter det dricker man mer, förstör sin kropp, får tråkig hy (något som jag märkt av mera nu den sista tiden) och för att inte tala om känslan när man vaknar på morgonen med ångest.
Så är 20 minuter värt det??!
Jag kommer inte dricka idag heller, det har jag lovat mig själv. Men det är fan ingen lätt resa det här..

@jojje1970 sjukt svårt att sova . Blir ju inte bättre att man jobbar 5 skift heller. just nu natt 😴

Tack för alla råd och peppande ord! Jag tror att har man insett problemet och tar tag i det är det iallafall ett steg närmare målet. Har bestämt mig för att trappa ner och försöka vända tillbaka dygnet som jag nu vänt på pga arbetslöshet.

Jag ska börja träna eller iallafall gå en långpromenad varje dag och försöka hitta rutiner igen för att ha något annat att fokusera på. Ska dricka betydligt mindre i början och kanske tom hoppa över vissa dagar. Vill verkligen komma ur den här onda cirkeln. Det har gått innan så jag vet att jag kan är bara rädd för symtomen för abstinensen.

Notering en torsdag. I dag blir det endast ett hej. Jämngrå dag både vädermässigt och humörmässigt. Jag måste dock säga att jag mår bra jämfört med när jag var aktiv med alkoholen. Det konstaterandet är ju inte illa i sig. Det är egentligen helt fantastiskt! Kram till alla.

Hej och varmt välkommen till forum för anhöriga, izza!

Vill börja med att säga att du inte överdriver och det låter som du gjort mycket för att försöka påverka honom. Tänker att namnet på din tråd säger något om vart du är på väg, inte alls konstigt att du har fått nog utifrån det du berättar.

Din man dricker mycket och har gjort en längre tid. Han säger att han dricker för du inte vill ha sex, att han måste få något roligt. Vissa gånger han blir onykter utsätter han dig för sexuella trakasserier och har gjort försök till sexuella övergrepp och är kraftigt ångerfull dagen efter. Lovar att han inte ska dricka men ändå har det fortsatt. Som du klokt frågade honom, hur tänker han göra den här gången för att hålla sitt löfte, men får inga svar.

Du undrar vad du kan göra nu. En tanke jag får är om du skulle få samtalsstöd i någon form för att kunna sortera i detta. Det kan finnas stöd via kommunen, familjerådgivning där en kan gå i enskilda samtal. Eller kanske testa att ringa Kvinnofridslinjen som är anonym och kostnadsfri 020-505050, eller Alkohollinjen som även är för anhöriga 020-84 44 48. Bara lite förslag det finns säkert annat också. Vad tänker du kring något av detta?

Jättebra att du startat en tråd här hos oss och vänt dig utåt för stöd, skriv gärna mer och berätta om det känns hjälpsamt! Du kan också skriva direkt till oss på admin under frågor om du vill få direkt kontakt om du skulle vilja det.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Oj kom in efter halvår , visste inte att jag hade varit här förut men tack för allt du skrivit @Mr_Chivas

Japp då är min resa igång. Jag var livrädd för abstinens nu när jag bestämde mig för att för att mitt drickande inte är ok. Har nog druckit varje dag sen efter sommaren . Men drack nog redan förut för mycket. Men bestämde mig för att trappa ner så inte abstinens blir avskräckande. Så 3 folköl utspridda under första dagen . Kändes helt ok .

Hej Kalaspuffen och varmt välkommen hit!

Du har redan hunnit få ett fint svar här, ville titta in en extra gång och hälsa välkommen.

Du har fått nog av den plats alkoholen tagit under en tid och är nu mer än redo att förändra detta låter det som.
Du har förändrat beteenden tidigare och lyckats bra med det, det är även så att det fungerar i livet på andra plan så du har både erfarenheter att se tillbaka till, kanske ta hjälp av och andra domäner att "stötta dig" i att de går bra. Oavsett om du skulle ha utvecklat ett beroende eller inte sätter du stopp här och är på väg åt ett annat håll!

Fint att du hittat hit och skriver och berättar, hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Bella_92! Du är här och skriver och läser på forumet som en av, kanske dina strategier, att fortsätta din påbörjade förändring. Det är glädjande att få ta del av din resa och att det känns bra nu när du varit nykter dryga 3 veckor, du märker av humöret, kommit igång med träning och det låter som du fått mer energi överlag.

Fortsätt gärna skriva här och berätta om det känns hjälpsamt för dig! Det är många här inne som delar dina erfarenheter och flera som säkert kan få inspiration!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej och välkommen hit! Det jag tänker när jag läser ditt inlägg är att du kanske kan prova med alkohol fri öl. Jag tror inte att du har en svaghet i att inte kunna säga nej, jag tror mer på att du måste bestämma dig för alkohol eller din familj och ditt arbete. Som jag förstod det så är du orolig för att du ska mista dom. Skriv mycket på forumet och läs andras trådar hur dom gör.
Lycka till!
💕kram sländan

Hej Tjo! Fint att du skapat en tråd här med en tydlig rubrik.

Frågan du ställer är mycket passande och flera här inne har erfarenheter av att reflektera kring och jobba med just den, gissningsvis så även du själv.

Det var nu dryga 2 månader sedan du startade tråden. Om du vill att den ska få fart skriv gärna och berätta lite mer, om om du vill, hur det går för dig, vad du tänker på eller funderingar kring att förändra. Om du vill såklart! Ibland behöver en skriva flera gånger innan en tråd får fart här i forumet.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej dc945!

Du skriver att du sitter fast i ett elände, samtidigt gör du saker för att lossgöra dig från eländet, skriver och läser här och har startat flera trådar. Bra jobbat med det. Förhoppningsvis hittar du mer längs vägen som blir hjälpsamt för dig!

Ibland behöver en skriva flera gånger i sin tråd för att den ska få fart, om du nu vill ha igång tråden så att säga, så var det ett tips längs vägen.

Ta hand om dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Mrx Ja jag funderar och tänker ungefär som du gör. Jag kommer aldrig att bli nykterist, inget som lockar, i rätta mängder och med rätt handhavande så är alkohol gott.

@Sisyfos Jag har börjat bekanta mig med de tankarna, att jag kanske inte kan förvänta mig att vara pigg som en ungdom igen? Jag har i så många år haft olika förklaringsmodeller till min trötthet. När barnen var små-småbarnsförälder. När jag hade det dåligt i äktenskapet o sedan skilsmässa-typ utmattning/depression. När jag började dricka mer o mer-say no more, såklart jag är trött!!
Och nu, ja, livet tar kanske ut sin rätt trots att jag sköter mig på alla plan. Eller så tar det bata väldigt lång tid. Allt jag vet är att jag kommer fortsätta försöka maximera min hälsa o välmående. Och acceptera faktorer som är som de är, att jag inte kan göra dygnet längre o att jag inte kan tulla på sömnen tex...

Vaknade tidigt efter knappt 6 timmars sömn. Jag har fibromyalgi och värken gör att jag sover dåligt och för lite. Försöker undvika socker och gluten. Äter EN hembakad brödbit till frukost ibland men ofta en (spenat, grönkål, avocado,blåbär, collagen) smootie. Jag mår som oftast bra på morgonen men på eftermiddagen kan ångesten krypa på mig. Tänker att jag ska ta mina promenader på em iställer för på fm och samtidigt lyssna på en bra podd. Jag tror att värken i min kropp kommer från allt som jag stängt in genom åren. All stress, PTSD, alkohol, sorg, förtvivlan, maktlöshet har sitt pris. Nu lever jag ett lugnt liv och det finns tid för tankar och det är stundtals smärtsamt och sorgligt. Men det är mitt liv och så här blev det. Nu ska jag göra mitt bästa för den tid jag har kvar.

Det är snart höstlov och då ska jag mysa med mina barnbarn. Jag ska få rå om den en hel vecka. Ser fram mot att huset ska fyllas med liv, skratt och glädje.

@Milady hej! Varit lite frånvarande här så såg nu. Jag skriver i mobilen så har mina smileys som vanligt. 😊

Det kanske inte behöver vara fel att peka med hela handen. Ibland är tydligheten nödvändig. Som jag fattar det du skriver är det främst ett par individer som bromsar. Och de bromsar hela gruppen. Att ingå i en sån grupp är skittråkigt för de som vill framåt, men svårt också eftersom det smittar. Och det är skittråkigt att vara sån.
Jag tror att du kommer att hitta en lösning tillsammans med coachen och att den kommer att gagna alla inblandade. Ibland är ”tuff kärlek” det enda som hjälper. Ett sätt är ju att bygga på det som faktiskt fungerar bra hos de här personerna. Det är lättare att ta kritik om man får konkret återkoppling på det som fungerar bra.

Två noteringar för mig själv..
Jag är inte längre helt mörbultad när jag vaknar på morgonen. Tidigare hade jag svårt att gå ner för trappan på morgonen och fick gå på sidan och hålla mig ordentligt i trappräcket för att komma ner. Nu går jag rakt ner och kroppen värker inte. Om det beror på att jag inte dricker eller på att jag faktiskt rör på mig mer nu vet jag inte men skönt är det 😊

Tydligen har jag druckit så mycket så länge att min hjärna tolkar kroppens hungersignaler som sug efter öl 🍺 Så fort jag är hungrig dyker tanken på en öl upp oavsett tid på dygnet. Tack och lov ger det inget ordentligt sug efter alkohol men tanken dyker alltid upp. Tacksam att den nu bara fladdrar förbi och snabbt försvinner.

Ha en bra dag alla! 🧡

@Se klart Ibland finns det bara en enda lösning: Splittra gruppen. Inofficiella ledare får näring ihop med vissa andra individer och du kan snabbt få ett dysfunktionellt arbetsklimat där de positiva krafterna inte vågar komma till tals. Men det är ett stort steg att ta. Tuffa förhandlingar med facket. Även om arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet.

Peka med hela handen är kanske det första du ska göra just nu. När du provat en massa andra vägar. På ett icke konfrontativt sätt. Snarare viskande spänna ögonen i vb och tydligt deklarera var skåpet ska stå. Punkt. Om inte annat visar du för de positiva krafterna i gruppen att man inte får bete sig hur som helst.

Och sen är det bra att ha i åtanke att vb inte ska målas in i ett hörn osv. Som med tonåringar. Men det finns gränser.

Kram 🐘

@Se klart Jag är inte personligt berörd alls, jag är inflyttad. Men det var verkligen en annan tid då, så det är fascinerande att höra om det. Det är närhistoria som är viktig att berätta. Historian behöver återberättas för att vi som mänsklighet ska lära oss något, och sen är det väldigt underhållande också.

Minns från min ungdom att jag fick höra berättelser om tiden i gbg och på bohuskusten under andra världskriget, hur modiga folk var och vilket civilkurage de visade trots att den politiska ledningen var neutral. Jag uppskattar verkligen lokalhistoria och gärna i hyfsad närtid.

Ser också fram emot att se avsnitt 1 av Virgil ikväll, den starten gav verkligen mersmak.

Kram 🐘

@Se klart Har inga bra råd, men tänker på dig o hoppas att du får stöd av coachen!😍