@Charlie70 @Andrahalvlek Tack! Ja nu rullar det på som det ska iallfall. Man blev lite forumberoende ett tag men det kanske var en bra sak 😊 Varit mycket med jobb och allt så har inte haft så mycket tid att surfa runt. Men jag ska börja prioritera det igen. Forumet är så bra!

Känner att jag har balans i livet nu (eller iallfall på väg) och det var många år sedan jag kände det. Men jag släpper inte ner garden utan ska se till att fortsätta tänka och vara som jag är idag. Allt kan alltid bli bättre!

Kram ❤

@Miss Mary Poppins Tack!🤗 I bland undrar jag om det är något fel på mig, för jag tycker jag mår så bra hela tiden. Jag hittade liksom inget jobbigt och negativt att skriva om. Förtränger jag något kanske. 🤔 Men nä, jag kan inte komma på vad det skulle vara. Jag tror det är så att en riktig skitdag nu, är ingenting jämfört med hur jag mådde de sista åren innan jag blev nykter. Allt är så otroligt mycket bättre nu, så det vill till en större sak för att jag ska må dåligt. Typ att barnen dör eller att jag blir helkroppsförlamad.😅

Jag verkligen hatade att vara beroende av alkohol, det var inget liv, det var inte jag. Men det var så förbannat svårt att besluta mig för att lägga av eftersom jag trodde att det skulle bli ännu tråkigare då.

Jag har tagit ledigt från jobbet i morgon och på fredag, bara för att det ska bli så varmt och skönt väder.😍 Min inställning till livet numera är att göra sådant jag mår bra av och tycker är givande och kul. Och det går riktigt bra med det för tillfället, så jag passar på. Man vet aldrig vad som händer i framtiden.

Kram

Morgonsur var sambon och jag vet ju att han är sån men när jag mår dåligt har jag svårt att acceptera det. Tar åt mig. Det tär på vårt förhållande när båda mår dåligt.

Det är så svårt med skriven kommunikation. Utan att direkt ha varit involverad i diskussionerna, så kan jag inte se att @Varafrisk delar ut kängor eller vill att någon ska trippa på tå. Jag tycker att hon bemöter det motstånd hon får genom att ärligt beskriva sina egna känslor. Och även vi som delar ut råd i välmening måste ju vara beredda på att bli motsagda. En diskussion med högt i tak leder förhoppningsvis alla vidare.
Love, peace & understanding till er alla <3

Idag fick jag även höra av sambon att jag inte tycker om att gå ut med hundarna. För jag inte går långpromenader med dem enligt honom. Dels har jag haft det tufft. Dels har jag gått fler långpromenader sen jag började må bättre. Men jag vet inte vad det är med honom. Känns just nu som han mår dåligt och vill trycka ner mig med.

Tack @Sisyfos ja jo jag behöver återhämtning. Det är vad jag behöver och okej jag vill inte ta hand om sambon med. 🙈

@gros19 Jo det är verkligen en sorg att man inte kan göra något. Och för mig är det som att jag kan förstå min maktlöshet intellektuellt men inte känslomässigt. Tack för fint svar i övrigt, så skönt att höra och läsa om andras erfarenheter och att det går att på något sätt omfamna maktlösheten och få lite sinnesro.

Stort tack till er för både pepp och handfasta tips!

Tror absolut det är vettigt att ställa rätt frågor till sig själv, även om svaret är "självklart". På något sätt har man ju gjort dumheter trots denna "självklarhet".

Kollar in youtube och har tankat ned Nomo-appen. Tänker att det är bra att testa på mycket och verkligen gå inför att skapa sig det nya livet. Utmaning blir väl att hålla i och verkligen ta in det, så man inte bara checkar massa boxar för att vara duktig...

Den där offerkoftan som du, Andrahalvlek (grattis till fantastiska 493 dagar!), nämner: det är jäkligt lätt att glida in i den. När man är på botten och får stöd känner man sig som ett offer, samtidigt som man i alla fall för familjen måste ta en annan inställning. Väldigt tänkvärt, och skall verkligen checka mig själv på den punkten.

Ser mycket fram emot att kunna peppa andra också! Just nu känner jag mig som bara barnet i detta och överlever dag för dag.

Onsdag och strålande sommar. Idag är jag redan ur soffan och har börjat packa för stranden. Noterar att jag såg fotboll igår, maken på tjänsteresa och jag hade inte en tanke på vin. Som vanligt har jag sovit som en stock i nio hela timmar. Jag får väl bara acceptera att det är så just nu och kanske över sommaren …

@FinaLisa svårt när man lever med jobbet som samtidigt är den man älskar. Oerhört krånglig situation måste det vara. Och så ska man "ta hand om sig själv" och "leva sitt eget liv" ovanpå det... Hoppas verkligen du finner ett sätt så att du kan få några dagar som bara är dina i sommar!

Kram!

@Vitsippan. Håller med dig - jag ser det bara inte i mig själv förrän det är försent. Min självbild är att jag är så stark och kan hantera det mesta på ett professionellt sätt MEN är i själva verket sensitiv. Jag har en kombination av att vara glad och social med att behöva massor av återhämtning och tid för mig själv. Jag håller på att lära om. Och ja, har ett människonära yrke…tack för tankarna - det hjälper mig att fortsätta arbeta med min återhämtning. Har en vana av att borsta bort saker när allt blir lite bättre. Så icke denna sommaren!

Ja det lutar mer och mer åt det, känns som att jag på ett sätt är känsligare för alkohol än andra. Blir väldigt ”ur balans” av allt möjligt och får lätt ångest, alkoholen gör såklart allt värre. Hade en period för ca 5 år sedan när jag drack och festade massor på ett väldigt destruktivt sätt, i efterhand förstår jag inte hur jag orkade ens. Sen tog jag tag i mitt liv mer och jag lever inte på det sättet längre men alkoholen har ändå alltid varit svår att hantera för mig. Snedfyllor är ett regelbundet återkommande tema för mig. Upplever tyvärr att alkohol i mindre mängder ökar min koncentration ock förmåga till att organisera mig i vardagen, en liten spark i baken liksom. Sen dricker jag inte alltid på det sättet, men ett glas vin framåt em när man slutat jobbet och ska ta tag i sysslor gör mig mer produktiv. Tyder det på någon störning i hjärnan?

”Du orkar väl om du vill” ska min morfar ha sagt till min mormor. Han var egentligen en snäll människa, så det var inte illa ment, men jag blir lite irriterad på hur din sambo beter sig. Det är svårt att bedöma andras ork, men ibland måste man sparka sig själv i häcken och göra det man ska. Trots att man inte orkar. Att känna efter jättemycket är inget vinnarkoncept.

Jag tycker att det finns en stor skillnad i din situation och i hans som du beskriver den. Nedstämdhet eller psykisk ohälsa blir bättre om man rör sig och om han lägger sig still gör han inget åt situationen.

Du däremot tar ansvar för barn och hundar och hem. Du bör inte ta hand i om honom. Du behöver se till dig själv först. Jag hoppas så att du mår bättre igen snart och att du ser dina gränser. Du behöver nog tänka lite mer hållbart för dig själv. Du behöver återhämtning.

Råkade se en man igår på TV som höll på med att renovera bilar. Han sa att han troligtvis hade fått en ADHD diagnos idag. Nu blev han fullständigt uppslukad av olika intressen istället, bl.a. att renovera bilar.
Nu säger jag inte att du har ADHD men jag tror många av oss som har medicinerat med alkohol kontrollerar tankar och känslor med alkoholen och att vi behöver hitta andra ventiler. Det finns andra motion, meditation, medicinsk yoga, närvaropodden, renoveringsprojekt, fiske… Det kräver lite jobb det här, men du låter motiverad. Första gången jag var nykter en längre period gjorde jag en del av jobbet, men jag märker nu att det finns mer. Det viktiga för mig är att ta hand om träning och vila och minska stress. Jag är en person som har mycket känslor och mycket empati och som också har tryckt undan känsloyttringar i hela mitt liv. HSP tror jag stämmer på mig men jag är inte så intresserad av diagnoser. Däremot så tror jag att det är bra att se på sig själv lite utifrån. Vilka personlighetsdrag man har, både positiva och negativa. För man måste lära sig leva med sig själv.
Det finns en sorg över ventilen men också en sorg över att man inte har levt sitt liv fullt ut tidigare.
Det är värt tiden det tar. Det är jag säker på, så stappla på du. Varje steg räknas.

Godmorgon ☀️

Är lite lugnare inombords nu och inser att jag måste planera in en ledighet för mig själv i sommar.
Det funkar inte i längden att dag ut och dag in, år efter år, vara standby för min sambo.
Har ju vissa timmar betalt som assistent och är ledig delar av vissa dagar också. Men det hjälper ju inte om jag ändå måste finnas tillgänglig varje kväll. Det växer en känsla av instängdhet inom mig.
Jag tror att det är den som framkallar en form av stress och hopplöshet...🙄

Men jag ska fundera på hur, var och när jag ska kunna vara ledig några dagar för mig själv.
Och idag är jag ledig och ska iväg på en liten utflykt igen, alltid något..😊
Men så himla kallt det är ute!
Får ta med en extra tröja idag.

Ha en fin onsdag ☀️
Kram 🍃🌻🍃

@Varafrisk Vad kul att du hade en fin bröllopsdag!
Nu ska jag vara helt ärlig igen. Jag känner att det är svårt att skriva till dig o jag gör det mindre o mindre. Vi har olika sätt att kommunicera troligtvis o jag känner att du ofta misstolkar det jag skriver, o jag får ett halvsyrligt svar/ kommentar. Så kommer någon annan in som tolkar det jag skrivit helt annorlunda o ger respons till dig på det. Och då plötsligt vänder du. Detta har hänt mer än en gång. Det känns som om man får trippa på tå när man skriver. Eller när jag skriver snarare. En del härinne skriver allt "rätt" till dig o du älskar dem. En del trampar dig på osynliga tår o får en känga.
Det gör det svårt, iaf för mig, att skriva. Jag tvekar varje gång. Blir bortskrämd till o med.
Detta är nog inte så kul för dig att läsa men något jag behöver säga dig. Det är inte bara du som tar åt dig av saker som skrivs. Det är inte jättekul att vara den som skriver o det "hamnar fel" gång på gång. Tills någon säger till dig att man kan se det från ett annat håll. Det är som om när du ser mitt nick så automatiskt går dina taggar ut...

@Varafrisk 💗
Grattis på 30-årsdagen får jag väl säga såhär i efterhand!💞
Skönt att ni fick komma iväg och fira lite 🎉🤗
Min sambo och jag ligger ett år efter er...inte klokt vad tiden går fort!

Idag är det onsdag, vi får ta vara på den. Inte leva imorgon utan idag!😁

Kram 🧡🌷🧡

Hej @Kattiz!
Började läsa det du skrivit och blev väldigt berörd. Måste egentligen sova nu, men känner att jag vill skriva till dig. Skulle vilja ge dig en stor, varm kram. Förstår att du känner dig som en trasa, helt slut. Det är inte konstigt med tanke vad din man/sambo utsätter dig och dina/era barn för. Det du beskriver låter som psykisk misshandel. Du verkar befinna dig i en väldigt svår och tuff situation just nu, men jag ser också en styrka i dig genom din text. Du har tagit steget mot förändring för dig och dina barn. Du gör helt rätt som flyttar. Lämna och avsluta den relationen snarast.

Bra att du söker hjälp! Kommunen ni bor i är skyldiga att hjälpa er. Sedan finns Alkohollinjen, dit man kan ringa. Och Al-anon. Kanske någon annan här på forumet, med mer erfarenhet än mig, kan ge råd om vart du ska vända dig för att få bra hjälp! Fortsätt gärna skriva här på forumet också.

Jag vill verkligen säga att jag känner med dig och önskar dig all lycka till i fortsättningen! Ta hand om dig och dina barn ❤️ Ni är värdefulla.

Välkommen hit! Det verkar som du har nått din botten - och här har du hittat ett helt gäng likasinnade som gärna vill hjälpa och stötta dig på den nyktra vägen. Jag kan tipsa om Craig Beck och Sober Leon på youtube, och sök även på intervention så blir du ännu mer avskräckt.

Visa dig själv och din familj att nu är det verkligen nog. Du kommer att casha in enorma fördelar med nykterheten efterhand - och höj minsta lilla positiva grej till skyarna så kommer det att gå galant. Kräng inte på dig offerkoftan, den är både missklädsam och alldeles för varm mitt i sommaren 😉

Min app Nomo visar att jag har varit nykter i 492 dagar, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det här tidigare. Jag är 50+ och har druckit osunt i hela mitt vuxna liv.

Kram 🐘

@Miss Mary Poppins Ja, som jag skriver 😂 Att det bara kan finnas så mycket ord i en människa?

Roligt att höra att jag har inspirerat dig att traska 10.000 steg/dag 🙏🏻 Nu ska jag bara inspirera mig själv tillbaka till den målsättningen också. Det är så typiskt mig - all in och sen platt fall. Men vi är nog alla härinne så lite till mans. Missbrukspersonligheter. Vi behöver satsa helhjärtat för att uppamma energi, men sen håller tyvärr inte energin i all evighet.

Men jag vägrar ha dåligt samvete för det, jag kommer tillbaka. Ibland kommer liksom livet i vägen, och det är okej. Acceptans. Just nu har barn och jobb varit viktigare, och så blir det i perioder. De få stunder jag får över vill jag bara vila, vila, vila. Men jag ser ljuset i tunneln.... seeeemeeester! Först ska båda mina barn flyttas och alla vikarierna ska vara satta i jobb - sen är det jag, mig och mitt som har huvudfokus 😍

Kram 🐘

PS. Känslan sista-gången som jag känner på jobbet nästan varje dag är verkligen bitterljuv. Skön och vemodig på samma gång.

@Miss Mary Poppins Tack ditt inlägg kom när jag skrev🙏🏻 Ja… ibland rör man till😉men nu får jag väl släppa och gå vidare 🙌🏼

Kram🦋

@Sisyfos att möta sina känslor på riktigt och helt sakna den ventilen skrämmer mig en aning. Samtidigt som jag ser fram emot det. Låter nog lite knasigt! Passivitet, ja minst sagt. Netflix och ett flak starköl. Det har varit hela mitt liv under flera år! Valfriheten har nog egentligen aldrig funnits där. Utan Antabus som hjälp styr ju alkoholen mitt liv! Är det verkligen valfrihet?
Jag har bestämt mig för att slutligen göra upp med mitt liv. När min sambo nu för första gången på allvar tror på mig förbättras så mycket mellan oss. Jag behöver dock lära mig så mycket på nytt. Bara att kommunicera som ett vanligt par. Jag är van att gömma mig i källaren med mina öl och en laptop! Känner sig lite som ett stapplande barn som ska lära sig gå! Men för första gången börjar jag tro att detta kan lyckas. Att till slut söka hjälp är det bästa jag gjort!

@Charlie70 Ja så är det nog👍🏻vi funkar nog lika🤗

För mig är alla inlägg i min tråd lika betydelsefulla …för bara att man tar sig tid att skriva ett inlägg gör mig glad. Jag är varken mer eller mindre än någon annan. Även om vi alla har något gemensamt dvs att vi är beroende av alkohol så är vi ju olika individer, tolkar saker olika och känner igen varandra i våra inlägg på olika vis. Ibland när ngt inlägg gör mig ledsen el irriterad tänker jag att jag ska inte vara här inne på forumet så ofta som jag är eftersom det ligger kvar och skaver lite för länge…fast ändå fortsätter jag. Ja…vi får se…ngt att öva mig på…att släppa…

Så är då snart vår 30-åriga bröllopsdag över. Ätit väldigt god lunch på dagen och suverän middag på kvällen och en glass på eftermiddagen. Haft en annorlunda känsla i kroppen. Något har inte varit som vanligt. Den där förväntan har inte funnits..den där lite spännande känslan. Att få dricka bubbel och skåla för vår bröllopsdag. Dricka vin t maten. Nu testade jag något nytt. En alkoholfri bröllopsdag. Det var inte yippe🎉då ljuger jag. Åt middag på en restaurang som låg på stranden. Blev förvånad att det var fullt ..en tisdag i juni..innan semestern har börjat …men det var mysigt. Drack en flädercider i ett vackert glas fullt m isbitar med en limeklyfta. Så festligt och gott! Nu när dagen har gått känns det ändå bra att den inte innehöll alkohol. Tror det skulle varit lite jobbigare om vi hade varit m vänner. Så jag är tacksam 🙏🏻 Å skåla kunde vi göra ändå👍🏻

När vi skulle åka iväg t restaurangen pratade vi m värdparet och då fick vi en flaska Prosecco av dem. Och det kändes väldigt konstigt. Om jag inte haft antabus kvar i kroppen så hade nog den direkta känslan varit att jag ville öppna flaskan för jag blev så överrumplad. Nu har jag varit med om detta en gång och nästa gång kan jag vara mer redo. Nu får vi spara den tills vi får gäster. Min man får ta hand om flaskan.

Imorgon bär det hemåt igen. Försöker skaka av mig stressen som kommer lite smygande pga att torsdag och fredag är tämligen fullbokade.

Godnatt 😴🥰

@Charlie70 Ja så är det nog👍🏻vi funkar nog lika🤗

För mig är alla inlägg i min tråd lika betydelsefulla …för bara att man tar sig tid att skriva ett inlägg gör mig glad. Jag är varken mer eller mindre än någon annan. Även om vi alla har något gemensamt dvs att vi är beroende av alkohol så är vi ju olika individer, tolkar saker olika och känner igen varandra i våra inlägg på olika vis. Ibland när ngt inlägg gör mig ledsen el irriterad tänker jag att jag ska inte vara här inne på forumet så ofta som jag är eftersom det ligger kvar och skaver lite för länge…fast ändå fortsätter jag. Ja…vi får se…ngt att öva mig på…att släppa…

Så är då snart vår 30-åriga bröllopsdag över. Ätit väldigt god lunch på dagen och suverän middag på kvällen och en glass på eftermiddagen. Haft en annorlunda känsla i kroppen. Något har inte varit som vanligt. Den där förväntan har inte funnits..den där lite spännande känslan. Att få dricka bubbel och skåla för vår bröllopsdag. Dricka vin t maten. Nu testade jag något nytt. En alkoholfri bröllopsdag. Det var inte yippe🎉då ljuger jag. Åt middag på en restaurang som låg på stranden. Blev förvånad att det var fullt ..en tisdag i juni..innan semestern har börjat …men det var mysigt. Drack en flädercider i ett vackert glas fullt m isbitar med en limeklyfta. Så festligt och gott! Nu när dagen har gått känns det ändå bra att den inte innehöll alkohol. Tror det skulle varit lite jobbigare om vi hade varit m vänner. Så jag är tacksam 🙏🏻 Å skåla kunde vi göra ändå👍🏻

När vi skulle åka iväg t restaurangen pratade vi m värdparet och då fick vi en flaska Prosecco av dem. Och det kändes väldigt konstigt. Om jag inte haft antabus kvar i kroppen så hade nog den direkta känslan varit att jag ville öppna flaskan för jag blev så överrumplad. Nu har jag varit med om detta en gång och nästa gång kan jag vara mer redo. Nu får vi spara den tills vi får gäster. Min man får ta hand om flaskan.

Imorgon bär det hemåt igen. Försöker skaka av mig stressen som kommer lite smygande pga att torsdag och fredag är tämligen fullbokade.

Godnatt 😴🥰

Nu har det gått 11 månader. Jag vill tipsa om @Andrahalvleks inlägg i min tråd gällande hur man kan konfrontera en person med riskbruk/missbruk som totalförnekar. Ser att många ställer frågan kring hur vilket även jag gjorde i min tråd under - Vidare livet men i relation till min egen mamma.

Massor har hänt sedan jag slutade dricka (nu 11 månader sedan). Idag tänker jag inte ens på alkohol och har inga problem att avstå/sug. Det kan komma en blixt som susar förbi men inser nu att det var några veckor sedan sist.

Gällande relationen och vad man vill ha från en Alkoholist. Min frågeställning från början var nog egentligen hur man ser till att växa samman igen efter år av splittring och olika roller.

Inser att jag varit ganska tillknäppt. Inte vågat ställa frågor eller kräva dialog under massor av år. Har inte frågat min make om relativt naturliga saker där man borde kunna reda ut varandras huvudbry. Har gett honom en ettikett utan att fråga om den stämmer. Detta ledde till att vi gled isär och jag hittade andra sätt att tillgodose bekräftelse/dialog osv. Relationen blev dock tom. Detta har vi båda fått jobba med. Även att vara mjuka mot varandra. Inte leva parallella liv under samma tak där dialog helt uteblir.

Att faktiskt våga fråga motparten vad den tycker/känner/hur man kan hantera olika situationer. Att varje dag vid matbordet intressera sig för varandra. Ta bort fasaden hos sig själv och sin partner så att man börjar prata på riktigt. Det har tagit tid och gått trevande frammåt. Där har båda varit lika dåliga kålsupare.

Kommunikation är man två om. I början av min nykterhet var jag väldigt inne på mig själv och vred och vände. Vände jag på min makes beteende gjorde jag det i min ensamhet. Vågade inte fråga honom. Hade även svårt att delge och öppna mig om mig. Stängde av istället.

Tog vid ett läge beslutet att försöka tänka mig tillbaka till hur det en gång var och återskapa den känslan. Det var nog steg 1. Sedan att försöka vara ärlig gällande egna känslor och huvudbry. Våga fråga om råd. Det tog tid och krävde mod. Sista steget har nog varit att även locka ur detsamma hos min partner.

Vi har olika bekräftelsebehov/personligheter ​men jag har varit tydlig med mina även om jag var väldigt blyg att blotta dem till en början.

Idag vågar jag prata om mina tillkortakommanden och även fråga om råd. Vi har fått bort den där hårda tonen och försöker istället hjälpa varandra hitta bättre sätt om det nu brister. Inte lika anklagande som det var från början. För att komma dit måste nog båda inse att man är olika och vilja försöka förstå motparten för att tillsammans kunna forma något nytt bättre.

Man måste våga släppa hörnflaggan och fråga. Mitt problem har varit mina utbrott. Min make blir rädd för mig när jag får sådana.

Idag är jag mycket lugnare. Det är nykterhetens gåva. Det tog nog iaf 6 månader innan jag kände ett lugn som jag inte känt på år. Det gör ju att vår kommunikation har större potential 😜.

Sedan har även han börjat komma tilltals. Säga vad han tycker och inte gömma sig. Här tror jag medberoende spelar in. Tror det är viktigt att man ser att man haft olika roller som i och med nykterhet måste balanseras om. På ett sätt skapar man en ny relation som ska bli mer balanserad. Båda måste komma fram och det måste finnas en tillit. Det tar tid att komma dit och kräver tålamod/mod.

Det är lite lustigt det där. Att man lever i en relation med en sköld emellan. Beroende - alkohol - medberoende. Inte speciellt sunt. Skönt att det börjar försvinna.

Personligen tror jag på att alla i familjen måste jobba med sig själva efter en sådan situation som vi varit i. Sedan måste man även hitta en ny balans sincemellan. Den medberoende ta mer plats/sluta övervaka/rätta till och den beroende lära sig hantera egna känslor och leva i nuet.

Jag är en hetsig person. Jag hade aldrig klarat att fokusera på mig själv enbart. För mig har det bidragit att vi fått ihop familjen. Det blir ett mycket större lugn. Kanske det var viktigare för mig än många andra eftersom det var lite 3 mot 1 i mitt fall?

Din tråd verkligen fångar forumets styrka på många sätt. Du skriver så målande och ärligt. Och alla dessa människor som läser och reagerar på minsta signal redo att rycka in. De kom som en våg från "vidare livet' och ville hålla dig på den smala vägen. Missförstånd eller inte, jag läser bara en massa kärlek ❤
Jag tror på dig som så många andra. Fortsätt bara som du gör. Ärligt och på ditt sätt!

💚🌸💚🌸💚

Hej vännen 🌸💚🌸 Ville bara hälsa på. Tycker du förtjänar en extra god fika på lördag! Jag kommer strax efter dig!! Kram ❤

Hej @Torn 💚🥳

Pjuh, skäms lite att säga men hade halkat efter 67 poster. 😁 men nu är jag på banan igen och har stenkoll på dig 🥳🤣💚

Jag verkligen gillar din tråd. En tråd som jag ofta vill läsa när jag har lite mer tid. Du skriver nämligen ofta om nykterhet och vardagen på ett sätt som ger stor igenkänning. Tex:
"Det är en helt ny känsla som jag aldrig tidigare haft i livet. Att slippa den där frustrationen, irritationen och stressen för att i stället känna ett stort positivt lugn."
Jag börjar också känna lugnet. Hoppas den blir ännu bättre när jag har varit nykter 17 månader (grattis 💚🥳).
Tänkte också på det där hur illa vin kan lukta. 🤮 och killar som luktar öl 🤮🤮🤮

Tack för en underbar tråd! Kram
🌸💚🌸💚🌸

@Torn skrev:"Då blir man nog riktigt idiotförklarad." Ha ha ha!! 🤣🤣🤣 Nej tack! Då skulle viljestyrkan ta slut.

Mest är jag orolig för semestern. När det nu blir dags, vem vet. Men jag tror att efter den här sommaren så har jag redan gjort alla delmoment som en semester innehåller, så då blir det lätt det mer.

@Andrahalvlek skrev:"Fokus: Jag, mitt och mig ❤️" Bra sammanfattning 😅 Vem ska prioritera oss om inte vi själva?

@Sisyfos skrev:"Ta i lite lagom bara. Det är lätt att börja springa för fort där i ekorrhjulet" Ja, tack! Det vet jag. Förra utmattning ledde till 10 års vinpimplande. Nej, jag tar hand om mig 🙏❤👌

@Sattva skrev:"Mary P, vilka planer du har!! 💪💪💪💪😍😍😍😍❣❣❣" Ja, så spännande. Hoppas att hela finansiering blir klar före semester. Sedan bara tuta och köra!

Igen har jag jobbmöte vid zoom träffen 😭 Hoppas på live snart 🙏💚🤸

Som du skriver 😅👌💚 det är verkligen som en dagbok. Tack för att du delar med dig ❤

Du har verkligen inspirerad mig att hålla fast vid rutinen om 10 000 steg. När jag går min runda så tänker jag ibland att "det där skulle kunna vara AH". Fast vi bor på olika ställen, du är mer söderut vet jag.

Det lät underbart med ALV. Det var länge sedan. Hoppas på barnbarn snart så jag kan börja runda 2 😅🙏💚

@Miss Mary Poppins Du har verkligen gått från klarhet till klarhet!😍 Hmm, har du inget mer att lägga till på din bucketlist? De kvarvarande sakerna kommer du klara plättlätt! Besöka en vingård kanske, och tacka nej till att provsmaka gång på gång. Då blir man nog riktigt idiotförklarad. 😂

Kram

Midsommar ja, och vi verkar snurra med samma tankar. Självklart får vi dricka, men först ska vi ha en nykter midsommar 🇸🇪🤣😘

Du ställde frågan: "Men, vad har jag för mål Mary?
Återkommande genom livet har jag alltid haft frågan/funderingen "Vad ska jag bli när jag blir stor?"

Jag tycker du går framåt som ångbåt ! Dagarna blir fler och fler. Vi hör dig sällan tvivla. Ibland undrar jag om du har mer viljestyrka eftersom du snubblade. Jag fick mer viljestyrka när jag smakade på skit-bubbel. Det är inte värt det. Bläh!

Vad är meningen med livet..? Att vara någon för någon? Att njuta? Föra vidare kultur eller skapa något nytt? Vem vet? Jag tror vi vet meningen först efteråt. Att när vi är redo att somna in, then everything makes sense. Tills dess kommer jag inte tänka på det...

Jag önskar att alla dina midsommardrömmar uppfylls och att du som jag kan stryka denna festlighet från listan 🥳💚🌸🤸

@Torn skrev:" 6-7 månader av nykterhet innan reptilhjärnan gav upp."
Jag har imorgon inte druckit alkohol på 7mån - förutom 1 gång ( men den vill jag inte räkna 😉) det är mitt nya liv som började 16 nov 2020 som räknas för mig.
Min reptilhjärna har nog gett upp iallafall 💪🏼 😃
💕sländan

Den där förnekelsen kan sitta i länge.

Skulle tro att han kommer tacka dig om några år.

Mitt råd till dig nu är att du måste tänka på att det är en alkishjärna du pratar med. Låt det gå in genom ena örat och ut genom detsamma när han säger elakheter. Det är mer hans sätt att avreagera sig och förtränga/projicera sin egen skuld. Skuld/skam/separationsångest kan vara svårt att ta till sig så snabbt. Vissa lyckas aldrig...
I hans fall krävs nog ett antal nyktra månader innan han kan se klarare på situationen. Det verkar ju som du trotts allt lyckats slå hål på skalet. Att han erkände vad som hände i den tidigare relationen. Nu är det upp till honom att förvalta det på bästa sätt för hans eget måendes skull.
Lycka till!

@Gullranka skrev:"Häftigt hur det kan ändras!"
Verkligen, jag blir lite förvånad själv att jag inte reagerade ett dugg på flaskan. Fast jag var så uppe i varv och stressad.
Det Känns väldigt skönt iallafall 💪🏼😊
💕sländan

@Sattva skrev:"Återkommer till detta hela tiden, jäklar vilken personlig utveckling nykterheten har inneburit. På nåt sätt är det inte så jobbigt att titta på sig själv längre..."

Håller helt med ❤🙏 Jag har den senaste tiden slutat prata om min nykterhet med andra. Har inte engagemang längre vad gäller andras nykterhet. Lägger energin på annat, tex lyssnar på Annie Grace på mitt modersmål (sjukt vilken skillnad, går rakt in).
Känner generellt mig mer avslappnad 🙏💚🌸

Bra jobbat!! 165 dagar 🤸🌸💚🥳

@Sländan Härligt! För mig så slog min sk ”reptilhjärna” till ganska länge. När jag öppnade kylen och såg en öppnad vinflaska så kom det som en blixt. Oj, det där ska jag dricka!😅 Men lika snabbt kom tanken: Nej, för sjutton, det är ju alkohol i den.

Numera är det som du beskriver, fast som sagt, det tog nog 6-7 månader av nykterhet innan reptilhjärnan gav upp.

Kram

@Andrahalvlek skrev:"Verkligen en milstolpe!"
Ja, det kändes så normalt, inget konstigt alls. Det kunde lika gärna vara ett paket mjölk som stod där i dörren.
💕 sländan

Du har gjort helt rätt. All den där oron, alla lögner, det tär på en. Du har markerat och markerat och inget hjälper- inget annat än att gå. Jag är imponerad av dig som orkar hålla i. All lycka till med flytten och nya boendet! Du är stark.

@Charlie70 skrev:"Då kan du sätta check för halvfull vinflaska i stugkylen."
Det känns fantastiskt, helt underbart 💪🏼
💕sländan

Häftigt hur det kan ändras! Grattis till ditt nya tänk, det låter guld värt 🏆

@Andrahalvlek Det var väl härligt att du fick en så go höneblund! Inte så konstigt heller eftersom du hade skrivit om saker du gillar och ser fram emot strax innan. Semestern och stickning tex. Det borde du göra varje kväll innan du ska sova i stället för jobbrelaterade saker. 🥰

Kram

Härligt att höra att det går bra! Jag upplever också att humöret blivit bättre utan alkohol. Fundera igenom i förväg vad du ska säga om någon erbjuder dig alkohol på en fest, bra att ha ett standards ar att dra till med. Och ha med eget alkoholfritt som är gott. Det här fixar du!

@TappadIgen Jag har också kallats för präktig här på forumet.😂 Man vill ju bara väl, men det är inte så lätt när alla ser olika på saker och ting och har olika mål. Tyvärr skäms nog en del och vågar inte skriva på forumet mer när det inte går så bra. Det är väldigt synd, skammen är det största hotet mot att få till en förändring. Man ska absolut inte skämmas utan fortsätta kämpa på. Annars händer ju inget. Tur att en del återvänder hit efter ett tag i alla fall. @Soffi är ett bra exempel på hur bra det kan bli. 😍

Ha det bra!

Nu har vi träffat barn och barnbarn. Känns bra. Jag är stolt över dessa, men min ork minskar. Och det digitala suget är stort hos de små. Min man och jag försöker med tex Fia-spel, men det är roligare med iPad. Tiden får väl visa hur vi skall hantera det. Fortsätter att läsa AA:s dagliga reflektioner. Av dessa får jag många råd, när det gäller allt. Ja, jag mår bra och är tacksam för min nykterhet.

@TappadIgen Det där funderandet är bra grejer! I vårt tidigare liv hällde vi vin på alla djupare tankar, men det är slut på det nu.

Håller med dig om att det är bäst att undvika vissa diskussioner. Man märker om någon mest bara vill ha medhåll, och helst inte alls vill ta del av någon annans åsikt/tankar om de är avvikande.

Det är synd tycker jag. Det är ju när man bollplankar med andra som de riktigt magiska grejerna kliver fram på scen 🤩

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nejdå, det ska mycket till för att jag ska ta illa upp, tror jag, och jag tänker mig att med mina vänner här på forumet skulle jag nog hellre berätta det än att hålla mig undan. Det har nog inte varit något på forumet som jag tagit illa upp åt som jag kan minnas. Däremot håller jag mig undan en del trådar där jag upptäcker att mina tankar/råd och frågor inte bidrar till något, som t.ex. där jag förstod att jag upplevs som präktig. Men det är ju inte för att jag tog illa upp för det utan mer för att det inte skulle komma något konstruktivt ur min närvaro där. Vilket är synd egentligen, för nog kan forumet tåla lite mer friktion, men av den konstruktiva sorten. Sen passar man ju inte alltid med alla andra människor heller och så är det ju där med att kommunicera i textformat. Det blir ju lätt missförstånd. Min avsikt är dock alltid att hjälpa till, även i de fall där jag inte håller med om vad någon skrivit. Det upplever jag att majoriteten här gör också och jag tror man mår bäst av att förutsätta det också.

Ditt inlägg hjälpte mig i allra högsta grad dock och kul att det hjälpte dig också :) Vi har ju inte samma erfarenhet men det hjälper att kunna läsa och reflektera om hur det varit för dig. Men nu behöver jag nog några dagar att fundera på det igen.

Hur är det med dig nu?

Kram <3

@Ångestmoln Det var precis sådär jag resonerade ganska länge. Jag kan inte ge något exakt tidsförlopp på detta då jag har dålig koll på vad som hände när men jag vet att för min del gick alkoholismen i några steg.

- Jag inser att det blir för mycket ibland och försöker begränsa det med varierande framgång.
- Inser att begränsningen inte funkar jättebra för mig och förstår att jag måste sluta, men tänker att jag kan göra det sen och börjar förhandla om lösningar på hur jag ska kunna fortsätta dricka utan att det räknas när jag slutat dricka(lite hårdraget).
- Tid förlöper.
- Lyckas äntligen sluta.

Nu är vi ju alla olika, men jag skulle såklart ha slutat när jag fattade att jag behövde göra det. Man kan kanske säga att jag inte var redo då men jag drog bara ut på lidandet. Om drickandet leder till en viss del nöje och en viss del misär, ökar andelen misär markant när man börjar dra ut på det.

Jag förstår dig absolut när du känner att du inte riktigt vill sluta än men jag tror att du också vet att det inte är det bästa för dig.

@Sländan Yes! Verkligen en milstolpe!

Kram 🐘

@Andrahalvlek

Tack och grattis själv 😃
Kram

Vill liksom sluta men ”inte riktigt än” och ha ”vissa undantag”. Ibland kan jag lyssna på podddar om missbruk samtidigt som jag dricker. Vill aldrig må så här som jag gjorde i helgen igen. Vill bara må bra men jag har fastat i någon spiral av nedstämdhet, oro och drickande. Svårigheter med rutiner ock koncentrationen är det svåraste som mer och mer påverkar mitt liv.

Jag blev glad när jag läste att du flyttar ifrån honom inom två veckor. Du gör helt rätt fast det känns jobbigt nu. Det är också bra att du har vågat berätta att han dricker och är alkoholist oavsett vad han tycker. Jag hoppas att ni får ett bättre liv när du flyttat, du och din dotter. Du får tänka att det inte skulle vara bra för din dotter att leva i det destruktiva förhållande som ni haft du och din sambo. Hon är värd att leva med en lycklig mamma som mår bra.
Lycka till med ditt nya liv!

@Sländan så skönt med de där små milstolparna. När man så tydligt märker skillnader på vägen. Då kan du sätta check för halvfull vinflaska i stugkylen. Bra att du reflekterar och skriver här om dem!

Kram!

@Magnus @Li-Lo Bra utlagt om nästa zoom-träff. Går inte att missa!

Idag åkte jag till vårat landställe för att träffa en kille som skulle mäta våran fuktskada. Det var en del som stökade till det, så jag kände mig både stressad och väldigt irriterad. Min Apple Watch klocka varnade för att jag hade en högpuls utan kroppslig ansträngning.
Jag hade med mig pepsimax och tänkte ta ett glas.
När jag öppnade kylskåpsdörren så stod det en 1/2 full vit flaska vin där. ( sonens flickväns vin från helgen)
Min reaktion var - jaha,och där står vin. Ingen tanke varken att det var lockande eller äckligt. Bara ett kort konstaterande, jag tog min pepsi Max så var det inget mera med de.
För 7 månader sedan hade jag inte ens funderat. Bara tänkt att jag köper nytt till henne.
Verkligen en skön reflektion 💪🏼
💕 sländan

17 dagar som nykter. Jag måste ju säga att jag är gladare än innan och retar inte mig på massa saker lika mycket längre 😊

Känns som jag var arg på allt innan.

Det jag kämpar mest mot just nu är de tillfällen där det förväntas att man ska dricka. Men det bara måste gå bra denna gången 😊

Igår dessutom. (Han bad visserligen om ursäkt efteråt) men han blev sur på mig att han fick fixa/städa det sista inför en besiktning av lägenheten för vi ska flytta. Jag hade städat hela söndagen men dippade tillslut och orkade inte det sista. Han var även sur att han behövde vara hemma och ta emot snubben och inte jag. Han jobbade hemifrån och åkte till kontoret sen så var ingen stor uppoffring. Jag har där emot fått ställa in mina kunder en hel vecka för att ligga inne med sonen i en vecka. Så jag blev väldigt besviken och ledsen.

Det jobbiga med att vara två som mår dåligt är att jag får ingen hjälp hemma. Tvärt om så förväntas jag göra mer för sambon orkar ingenting. Ibland vet jag inte hur jag ska orka allt faktiskt. Som precis nu så ville han att jag hämta dricka till oss fast jag fixat massor och precis satt mig ner med sonen i famnen. Han har bara legat i soffan. Han mår dåligt säger han därför orkar han inte. Så jag förväntas göra det. Jag då? Jag som dippat? Som gjort massor fram till nu men behöver lite stöd nu för att hämta mig.

Alltså min hjärna. Den lever sitt eget liv. Idag lättade pressen lite, det kändes inte riktigt lika kris längre. Andhämtning. En höneblund på lunchrasten? Yes!

Laddade mobilen i ett annat rum, ställde larmet på 30 min. Och vaknade fyra timmar senare 😳 Jag har gått upp och stängt av larmet, gått och lagt mig igen. Minns ingenting. Timeout.

Nu är jag blixtepigg 😂 Jag får väl jobba i natt istället när jag inte kan sova. Eller inte förresten. Någon cykelrunda med bad blev det inte, ny chans på torsdag. Imorgon natt ska jag sova hos yngsta dottern eftersom vi reser till Gbg över helgen och hon ska inte följa med.

Kram 🐘

@TappadIgen Blev orolig att jag skrivit något som du tog illa upp av, även om det inte är så jag känner dig. Men jag kan förstå att du behövde fundera lite. Det finns nog en del osagt där, vilket kan förklara skavet. Å andra sidan finns inte din mamma mer så det blir aldrig sagt heller.

Jag tänker att din mamma måste ha varit sjuk av oro när du var utomlands. Bara beskrivningen nu gör mig kallsvettig. Det jag tänker också är att du aldrig riktigt etablerade en vuxenrelation med din mamma, så som jag gör med min vuxna dotter nu. Och som jag gör med min mamma nu när det blir ombytta roller, det vill säga att jag tar hand om henne.

Jag flydde ju också hemorten vid 20-årsåldern så min och min mammas vuxenrelation har liksom fått möjlighet först de senaste fem åren sen hon flyttade hit till mig. Innan det träffades vi bara 2-3 gånger per år på kalas och jul, och då finns det inget utrymme för på-djupet-prat.

Man behöver förstås inte ha en på djupet-relation till alla, men då finns det helt naturligt också saker osagda och det tror jag kan bli en form sorg.

Vad det gäller min pappa kan jag inte spola tiden tillbaka. Jag kan inte göra gjort ogjort eller ogjort gjort. Jag kan inte göra mot honom som jag skulle ha gjort om jag fick göra om det idag. Med den kunskap och erfarenhet jag har idag. Hade han fortfarande levt hade jag haft möjligheten att försöka åtminstone.

Det sörjer jag fortfarande 20 år senare. Att jag inte ens fick möjligheten att göra rätt mot honom. Att jag var förblindad av ilska och irritation mot honom, att det var de enda känslorna som fick plats. Hade han levt fortfarande hade jag gjort annorlunda.

Samtidigt förstår jag att jag gjorde som jag gjorde då. Jag har förlåtit mig själv för det. Jag har förlåtit honom. Han gjorde så gott han kunde, vad han var förmögen till.

Samtidigt är det en sorg som jag har lärt mig att leva med. Att det blev som det blev. I början väckte sorgen mig mitt i natten. Numer påminns jag bara ibland, som nu. Eller om jag ser en kvinna i min ålder ihop med sin åldrande pappa. Ser kärleken dem emellan.

Min pappa hade många svagheter och brister, och alkoholismen genomsyrade allt. Hans allra största fördel var att han älskade mig villkorslöst. Han var värdelös på att visa det, men jag visste det och kände det nästan telepatiskt.

Vi bråkade massor när jag var i tonåren, de sista åren innan jag flydde hemifrån. Vi kunde inte vistas i samma rum en halvtimme utan att bli osams. Jag har tänkt efteråt att det nog berodde på att vi var för lika. Det är väldigt vanligt att det blir så. Den förälder man är mest lik bråkar man mest med. Sina egna svagheter i någon annans skepnad står man ut med minst.

Det är läkande att prata om det, skriva om det. Får jag chansen så pratar jag gärna med andra om min pappa. Som minns honom. Hör dem återberätta gamla minnen, hör dem återberätta saker som han sagt. Det är läkande. Att visa intresse för honom gör mina få minnen av honom mer levande.

När man är 20 år vill man bara bort, ut i världen. När man är 50 år som jag är så blir man lite mer intresserad av dåtiden. Att prata med min äldsta dotter nu om hennes barndom är lönlöst, men jag ser fram emot att hon kommer och frågar. Vi nosar lite på det ibland, när det blir tillfälle. Ett minne här och där. Vi umgås så pass mycket att det får plats också, även om hon mest är framtidsfokuserad förstås.

Haha, jag vet inte om mitt inlägg hjälpte dig alls 😂 Men det hjälpte mig lite till faktiskt. Sätta ord på tankar som ramlat omkring lite löst i skallen.

Kram 🐘

Hej Bäst! Jag fungerar som så att jag måste dyka ned i det dåliga för att kunna fånga det bra. D.v.s. jag behöver skriva/prata om alla problem, få dem uttalade på det ena eller andra sättet för att kunna ta min steg vidare i positiv anda. Jag är inte per definition rädd för problem. Tvärtom gillar jag problem av karaktären "sådana man kan göra något åt/påverka själv" (alkoholen är ju ett typiskt sådant problem). Så kallade I-landsproblem är underbara att prata om och vända och vrida på. Missförstå mig inte, jag är en positiv människa med stor förmåga att se det fina i det enkla eller lilla eller vad som. Tacksam för livet och vad det ger mig i stort och smått. I vissa sammanhang kan jag uppleva att det inte är OK att prata om de negativa sakerna i livet. För mig är det oklart varför men förhåller mig till det så klart. Här på forumet vänder och vrider vi också på våra tankar. Funderar på om du funkar lite som jag @Varafrisk?

Kram!

Oj, det var hårda bud, måste vara en väldigt jobbig situation för er alla. Vad grym du är som inte tagit till alkoholen som tröst i den här exceptionella situationen, bra jobbat! Det kanske är lite fånigt förenklande men en grej som hjälper mig är att tänka ”hjälper det här mig? För det mig framåt mot målet?” eller nåt liknande. Tex att bli full nu, för det mig närmare målet, som för mig ofta är att vara en bra mamma och sambo. Och svaret är som du säkert kan förstå alltid nej (sa ju att det var fånigt 😂), det hjälper inte mig eller min familj om jag tar ett glas. Det gör det lättare att avstå och köra på med nykterheten istället. Det låter som att du har ungefär samma målbild med en fungerande familj, så då hjälper det säkert inte dig heller att ta ett glas, bara att kämpa på! Låter som att du lagt dig på en klok och lagom nivå med samtal och programmet här tycker jag, det är ju verkligen ett marathon och inte en sprint.

@Andrahalvlek 🤣🤣🤣🤣🤣🤣

Förstår! Läste även en tråd där du beskrev hur det gått för dig. Inspirerande läsning både där och ovan - keep up the good work!

Just nu känns det sådär. Fick igårkväll lämna hus, hem, barn för att ge utrymme och förpassas till föräldrarna. Förståeligt, med tanke på allt som skett förr och nyligen. Lätt att samtidigt inte ta till "den gamla goda metoden" för att hantera det? Njae. Bara en gång till p g a omständigheterna? Men jag låter bli. Jag jobbar på, tar rådet att läsa här, har startat 12-veckorsprogrammet och har återkommande samtal med alkohollinjen. Funderat på att göra ännu mer, men vill inte springa fram i "prestationsmode" och bara kriga - vill ge det tid, reflektion och fokus. Sedan kan jag ta nästa steg. Tror det är bra med någon form av möte ansikte mot ansikte då och då - iaf för sådan jag är. Och på något vis stå ut med ett okänt antal dagar utan familjen.

@Andrahalvlek Tack för din input. Du får mig att fundera på en hel del och jag har låtit det ruva en dag, men kommer nog ge det ytterligare en tid. Jag har inget sådär uppenbart som hoppar fram direkt när jag funderar på det, men det kanske kommer. Jag blev lite överrumplad av frågan om klassresa, för det har jag val ändå gjort när jag tänker efter, även om jag inte känner det som att jag har gjort det. Nu växte jag ju upp tillräckligt långt från Göteborg för att det inte ska kunna kallas förort, men likväl i arbetarklass och självklart sossar. Speciellt min mamma var gjord av den gamla sortens virke som inte går att få tag på riktigt längre. Men, jag vet att min mamma också var stolt för mina studier och arbete och hon berättade ofta för sina bekanta om mig. Där är kanske mer skuldkänslor i att jag inte sen jag slutade gymnasiet bott särskilt nära henne. Länge bodde jag ju inte i samma världsdel och nu när jag väl hittade hem till Sverige så hamnade jag ändå ganska långt bort och fortsatte ju ändå att resa ut i världen. Jag tänker på när jag var i Saudiarabien och de sköt missiler mot flygplatsen vi skulle flyga från. De har ju ett försvarsystem så inga civila flyg råkar ju illa ut, men en kväll under en middag kunde vi höra en missil bli nedskjuten och vi fick senare veta att någon på marken hade blivit dödad av fallande delar och sen när vi skulle flyga hem så blev vårt flyg förändrat så att det skulle gå till Turkiet istället mitt i natten och då över Syrien samma natt som Trump sa på TV att han skulle bomba Syrien. Där förelåg ju aldrig någon fara egentligen såklart, eller alltså inte mycket större fara än vad det innebär att flyga ett normal flyg, men det låter ju otäckt när man sammantaget alla händelser funderar på det på det viset och nästa dag fick vi ju veta att bombningen inte började förrän natten efter. Men min mamma sa till mig att dit skulle jag aldrig få åka igen.

Så där ligger det väl någonting. Jag kom liksom aldrig hem igen som var tänkt när jag först flyttade. Jag kunde helt klart kunnat vara där för henne mycket mer.

Jag vet ju att du har skrivit om din far tidigare också. Kan du fortfarande ha plågsamma minnen kring det? Det där med känslomässig inkontinens är något som jag kan känna igen mig i, men jag tror att jag har blivit mycket bättre.

Sitter och funderar vad jag ska fira med på lördag. Blir 6 månader nykter då! Vad ska man hitta på tro. Eventuellt ska vi träffa sambons familj. Hindrar ju inte att man fikar något gott innan. Kanske kan få sambon att baka något gott. Det brukar han ju gilla att göra. 😮❤️

Hej och välkommen till oss på Alkoholhjälpen!

En kraftfull rubrik: "Sluta med alkohol." Gissar att det är med blandade känslor du söker dig hit. Varav en är lättnad?

Ibland tappas nya trådar bort, jag tror att du får mer respons om du skriver lite mer vad du står inför. Första steget taget och vi finns här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Känner mig mer och mer förgiftad av alkoholen, den påverkar min kropp mer negativt än innan oavsett mängder. Så trött på alla lögner dessutom, ljuger för mig själv och andra. När jag väl druckit för mycket några gånger på kort tid har jag så svårt att bryts mönstret. Usch

Känner mig mer och mer förgiftad av alkoholen, den påverkar min kropp mer negativt än innan oavsett mängder. Så trött på alla lögner dessutom, ljuger för mig själv och andra. När jag väl druckit för mycket några gånger på kort tid har jag så svårt att bryts mönstret. Usch

Smart. Så ska jag göra. Följa viljan. ☺️kram @Andrahalvlek

Åh vad glad jag blir för din skull 😍 Att du mår bra. Och att du gillar läget gällande flytten. ”Leka gås” var ett bra uttryck, för jag antar att du tänker på vattnet som bara rinner över en gås utan reaktion?

Kram 🐘

Heja dig! En kvart yoga om dagen är perfekt! Ligg kvar på den nivån tills du VILL utöka.

Kram 🐘

Så var det för mig också. Mot slutet var jag tvungen att ta en återställare för att bli människa igen. Jag mådde så illa att jag kaskadkräktes både på fyllan och dagen efter. Det var som om min kropp skrek till mig: ”Du förgiftar mig!” Minnesluckorna på fyllan kom allt tätare. Jag upplevde nästan aldrig det behagliga ruset. Det hände ingenting och ingenting och plötsligt blev jag asplakat. Då fick jag nog. Idag visar min app att jag har varit nykter i 492 dagar. Kan jag så kan du.

Kram 🐘

Fotboll och alkoholfri öl igår funkade bra.

Grattis till att du kom in på utbildningen! Nu har du verkligen något att se fram emot, och tidiga morgnar i skogen klarar man av bäst om man inte är bakfull.

Bra att du räknar nyktra dagar! Se om du kan ha dina nyktra dagar lite planerat också, så det inte bara blir som det blir. Det är ju bra om du tar kommandot i ditt eget liv 😍

Kram 🐘

@Sattva Extra roligt blir det när man liksom föreställer sig att motparten har gristryne och är nerkletad med gyttja. Då blir man så full i skratt att irritationen rinner av en.

Och ja, den nyktra resan del 2 och 3 och 4 är enormt utvecklande!

Kram 🐘

@Tackohej skrev:"- En känsla av lathet börjar komma. Den får jag se upp med. Har historiskt lett mig in på att ducka för saker istället för att ta itu med saker vilket är en ingång till en nedåtgående spiral."

Det där är spännande! Jag lider också svårt av uppskjutarsjukan i perioder och alkohol gör den sjukan handikappande. Jag har märkt att jag ibland måste sätta deadline för mig själv. Har det hopat sig för mycket här hemma skriver jag en lapp: 3 saker som ska vara gjorda idag. Sen skriver jag klockslag då det ska påbörjas, som vilket jobbmöte som helst. Jag lurar mig själv lite, men det funkar.

Kram 🐘

@Nykter2021 skrev:
"Dags att flytta den här självcentreringen mot andra människor som jag bryr mig om."

Jag funderar på det här med självcentrering. Jag tror att det är bra att vara centrerad, grundad i sig själv. Sedan gäller det att hitta en balans mellan att tänka på sig själv och andra. Inte flytta hela fokus till andra. Speciellt viktigt om man har många nära relationer och kanske även ett människonära arbete. Annars tror jag att det är risk att bli uttröttad, kanske till och med deprimerad igen. Eller söka tröst i alkohol eller mat eller något annat.

@Torn Ja, jag är ledig fre-mån och ska hjälpa dottern med sambo att flytta. De är på väg till Småland idag faktiskt för att hämta nyckeln till lägenheten. Spännande! De levlar upp 20 kvm, från en tvåa på 32 kvm till en tvåa på 52 kvm MED balkong! Det är dom så väl unt ❤️

Jag och barnens pappa reser upp till Gbg fredag eftermiddag och åker hem från Småland söndag eftermiddag. Många timmar i bil blir det kors och tvärs över södra Sverige. Jag tror att jag ska ge ratten till barnens pappa, han kan köra i sömnen nästan. För mig tar det oerhört mycket mer energi att köra 30 mil hit och dit. Om jag bidrar med bilen så kan väl han köra. Rättvis fördelning.

Annars tänker jag vila, vila, vila både fredag och måndag. Jag har märkt att min hjärna behöver det, vilket är en rest från utmattningarna sannolikt. Eller så är det åldern. Tiden är i alla fall förbi då jag kan dra iväg efter jobbet på fredagen och komma hem sent söndag kväll och jobba måndag morgon. Då blir jag helt förbi av trötthet. Kräkstrött.

De enda semesterplanerna jag har är några inbokade nätter hos äldsta dottern i Småland tillsammans med yngsta dottern. Det fick vi planera i förväg eftersom LSS-boendet behöver veta. Plus att vi har bokat biljetter till Astrid Lindgrens Värld en av dagarna. Yngsta dottern älskar ALV 😍 Vi åker dit varje sommar, förutom i fjol pga covid. I sommar har de öppet, men de säljer begränsat med biljetter per dag.

Vi ska dit alla tre och det ska bli så roligt! Jag har inte varit där sen de byggde upp den stora scenen Törnrosdalen. Vi brukar turas om att åka dit med yngsta dottern - jag, hennes pappa och syster. Så jag har nog inte varit där på fem år. I år behöver vi inte boka stuga heller eftersom äldsta dottern bor väldigt nära Vimmerby.

En SUP ska det bli! Och kanske några nätter i en stuga bredvid havet. Har börjat sondera läget lite, men det är väldigt uppbokat överallt. Men jag kan ju tänka mig en campingstuga utan toalett, så det löser sig nog till slut.

Kost och motion får inte bli ett måste. Jag har tillräckligt med måsten i mitt liv. Jag tror på att skapa goda vanor istället, som man sen har svårare och svårare att välja bort. Idag har det hittills blivit morgonrunda och lunchrunda och ikväll blir det nog cykelrunda till havet för att bada och äta medhavd sallad. Men jobbdagen är inte slut än, så jag kollapsar kanske i tv-soffan istället. Då är det okej.

Jag har märkt att stickningen verkligen hjälper mig med återhämtningen. När jag är så trött som jag var igår kväll är jag på nivån sitta-rakt-upp-och-ner-och-fånglo. Då börjar jag sticka framför tv:n istället och efter en tids monotont stickande verkar hjärnan stilla sig lite. Jag har läst att stickning är erkänt bra för återhämtningen, men jag har nog aldrig så tydligt upplevt det som de senaste stressiga veckorna.

Men det beror kanske på att jag är mer uppmärksam på mitt mående generellt? Utan vin som ventil vid stress måste man hitta andra ventiler, och stickning verkar vara en sådan för mig. Just nu stickar jag en slipover i regnbågens färger till yngsta dottern ❤️

Kram 🐘

Ja det lär ju inte bli bättre om jag fortsätter så här. Önskade att jag kunde hitta lite viljestyrka men jag saknar liksom det fullt ut. Det jobbiga är det här med att dricka 2 dagar i rad, då protesterar verkligen kroppen ordentligt efteråt! Tappar all aptit och har jättesvårt att få i mig mat under mina 2 dagar i rad. Första dagen dricker jag oftast socialt med en kompis och äter dåligt men ändå något. Dagen efter när jag illa hela dagen och piggnar inte till förrän jag börjar dricka igen, glömmer att äta och det gör det ju ännu hårdare för kroppen. Det är så sunkigt och tragiskt. Men så tar man sig samman och håller ihop ett tag, innan det är dags igen... hatar det här

All dialog människor emellan är bättre än stumhet. Det går ju bra att vända och vrida på saker här. Vi vet alla att var och en utgår från omsorg- om de vi möter. Det blir en sorts grundläggande tillit både för den som skriver, och den som tar emot.
Så tråcklar vi oss igenom och hittar både förståelse- och ibland får vi stanna vid att vi är olika, rentav inte förstår. Men viljan är viktig. Så tänker jag hela tiden i mitt jobb, som ofta handlar om att jämka ihop olika företagskulturer. Alla måste bli lyssnade på. Alla måste få berätta. Alla måste tro på att ”the greater good” är bättre än var och en för sig. Andra människor lär mig massor. Du till exempel. Kram!

@Ångestmoln Jag vet inte, men jag hajade till då det stämmer in så jäkla mycket på hur jag upplevde det. Just det där med att bara vilja dricka mer och mer när man väl har börjat och att den psykiska bakfyllan blev värre och värre. Nu drack ju jag visserligen nästan varje dag, men helt plötsligt blev det riktigt illa utan att det hade hänt något annat i mitt liv. Det var som om beroendet gick in i en helt annan fas. Jag vara bara tvungen att dricka hela tiden, för att inte bli helt galen. Riktigt hemskt faktisk. Kroppen krävde helt plötsligt alkohol för att kunna fungera.😫

Då fick jag nog, och som tur var fick jag omänskliga krafter för att bestämma mig för att lägga av helt. Har varit nykter i 17 månader nu och mår hur bra som helst.😍

Du är ju ganska ung forfarande, bra att du tar det på allvar redan nu. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle hamna där jag gjorde. Alkoholen tog över totalt. Ta hand om dig.

@Charlie70, ditt svar gläder mig. På ett sånt inlägg förväntar man sig svar i stil med "du lever bara en gång" "vänta inte, följ ditt hjärta" osv. Man önskar ju att livet var så lätt att man alltid borde lita på sina känslor och det aldrig finns något att förlora på att satsa. Tyvärr är det ju inte sant men man hör ju sällan om de som följt sitt "förnuft" och stannat kvar i något, det är inte en rolig story.
Av någon anledning verkar ju människan ha svårt med att vara nöjd och tacksam över det man redan har utan kollar ständigt efter grönare gräs.

Hej Garden! Hur går det för dig? Dela gärna med dig i både mot och medgång, ingen dömer dig här. Hoppas du mår bra. Kram

Denna lilla tråden har vilat ett tag nu. En liten påminnelse att gärna gå in och berätta din historia. Kanske någon som legat och sugit på en fin saga? Ser fram emot nya berättelser!

@Kaffetanten88
Det verkar som att flera bitar faller på plats för dig i livet. Du gör medvetna, aktiva, ansvarsfulla val för ett bra liv för dig och din son. Fantastiskt starkt av dig! Fortsätt så! Du har allt att vinna. Önskar dig varmt lycka till i fortsättningen ❤️

Ser att ni alla för en otrolig kamp med att kontrollera något ni inte har makt över. Det första som ni behöver göra anser jag, är att på djupet inse maktlösheten. Det är jättesvårt, men går och är nödvändigt. Ingen kan inte påverka om en anhöriga missbrukar alkohol eller andra droger. Hot förebråelse, sunt förnuft hjälper inte. Jättesvårt att förstå men det handlar om känslor man måste lära sig hantera. De allra flesta vet ju vad som är "lagom" att dricka även om man förnekar det. Det som brukar leda fram till en förändring är att må riktigt, riktigt dåligt och det är därför viktigt att inte undanhålla konsekvenserna av missbruket, vilket vi anhöriga är specialister på.

På alanon kan anhöriga få stöd och råd och det första man får lära säga är just maktlösheten inför drogen, men framför allt får man lära sig ta hand om sig själv. Det går att må bra trots att situationen ser ut som den gör. Givetvis finns det mycket sorg förknippat med att ha en nära anhörig som förstör sitt liv och som man kanske inte nå fram till. Har själv genomgått ett anhörigprogram enligt tolvstegsmodellen, vilket alanon även använder sig av. Det förändrade mitt liv och jag har en son som levde ett väldigt destruktivt liv, med flera överdoser. Sedan finns det även program som är mer riktade till er som får eller fått vara en förälder för er mamma eller pappa. Kallas vuxna barn-grupper. Ni kan leta på nätet efter både det och lämplig alanongrupp. Kommunen brukar också erbjuda stöd till anhöriga. Sitt eget liv kan man påverka, där är man inte maktlös. Lider med er för det är inte rätt att man ska behöva vara förälder till sin förälder. Ta hand om er, dölj inte missbruket och ta emot all hjälp. Så här tänker jag.❤

@Tofu
Tack för din fina, stöttande kommentar. Tusen tack ❤️

Kan det vara så illa? Alltså det är inte bra men jag dricker absolut inte dagligen, max 1-2 ggr per vecka. Det är det att bakfyllorna har ändrat karaktär och minnesluckorna är längre. Nu blir jag riktigt rädd när du skriver så där. Känner lätt ångest även idag men det har blivit lite bättre. Drack senast i söndags. Vill inte dricka mer men känner ett lätt sug. Fy fasen

@Rådvill
Du skriver att hans drickande bara är ett problem på helgerna. Hans drickande är ett problem för dig, lita på den känslan och ta den på allvar.

Om jag förstår rätt så går han dig till mötes och dricker inte alkohol en tid, men sedan förskjuts gränser och mängden alkohol ökar på helg efter helg. Hans dryckesmönster påminner i så fall om min mans. I vintras ringde jag till Alkohollinjen och fick hjälp att se den dubbelheten som finns hos min man. När han inte dricker är han ödmjuk, överens med mig och det finns tillit och kärlek mellan oss. När hans sug efter alkohol kommer smygande och han hittar anledningar till att dricka igen förändras han. Då kan han istället tycka att det är jag som är tråkig som inte dricker och jag står i vägen för den avkoppling alkoholen ger honom. Första helgen är det kanske bara en eller två öl, men hittills har han aldrig klarat att hålla sig till det (åh, vad jag önskar att det vore så!). En öl blir några helger senare flera öl och flera glas whisky tills han tappat kontrollen fullständigt och ångrar sig. När suget efter alkohol kommer kör han över våra gemensamma överenskommelser, mina gränser och kan bli kylig eller överlägsen mot mig. Kanske känner du igen den dubbelheten i din sambo?

Ja, min erfarenhet är att ens eget drickande kan påverkas av att leva med någon som har problem med alkohol. Jag, precis som du, har en restriktiv syn på alkohol. Min syn på alkohol har blivit ännu mer restriktiv under åren. De senaste åren dricker jag princip ingenting alls. Precis som för dig började det med att jag inte ville godkänna min mans drickande genom att själv ta ett glas vin och sedan har jag fått sådan avsmak för alkohol efter att ha upplevt dess negativa konsekvenser. Jag känner igen mig i känslan du beskriver när din sambo öppnar kylen och knäpper ännu en öl. Där har jag varit så många, många gånger också.

Det är så starkt och bra av dig att du pratar med din sambo och är tydlig med var du står. Heja dig! Som jag förstår har ni också satt gränser för alkoholen och han har testat kontrollerat drickande. Den alkoholmängd du beskriver att han konsumerar i den period han är i nu är dock, som jag ser det, väldigt hög. Särskilt med tanke på att du uttryckt att du inte vill att han dricker när du är hemma. Om han fortsätter att dricka så som han gör, vart är ni då om tre, fem, tio år?

När du tvivlar på sig själv. Om det kanske är du som är för restriktiv. Kom ihåg att för DIG är hans drickande ett problem. För mig har det varit skönt att nå den insikten och stå fast vid det. Att lyssna till sig själv och lita på sin egen känsla.

Jag tycker du ställer viktiga frågor om livskvalitet i din text. Kan man inte vara nöjd med ett liv utan alkohol? Jag tänker att alkohol är så förrädiskt… för självklart kan man vara nöjd och leva ett rikt liv utan alkohol. Men jag antar att det är så som man hört så många gånger, att varje människa måste välja och vilja själv.

@Andrahalvlek Det låter bra, det verkar nästan som ditt ”all in ” ändå har lugnat ner sig en hel del vad gäller kost och motion. Det är samma med mig, förra året körde jag jag ju först en massa artsatsningar där jag verkligen gick in 100 % Sedan satte jag igång att springa som en galning samtidigt som jag slutade äta onyttig mat. Man blir helt klart mer chill när man har varit nykter ett år eller så.

Det var nu till helgen din äldsta dotter skulle flytta eller? Härligt med semester snart! Du har inga planer alls förmodar jag? Bara glida runt på SUP:en när du har lust.😍

Jag har börjat varva ner inför semestern och har tagit ledigt på torsdag och fredag. Det ska bli grymt härligt väder då med 30 grader och sol. Har inga direkta planer, jag bara känner för att njuta av värmen.

Kram

@Ångestmoln Hej! Jag lider verkligen med dig.❤️ Det du beskriver påminner så sjukt mycket om hur det var för mig när det började bli riktigt illa. När det fysiska beroendet av alkoholen började ta fart, och när det sedan gick väldigt fort utför. Till slut var absolut ingenting kul och jag behövde enbart alkoholen för att överleva och kunna fungera rent kroppsligt. Ingen aptit, värk i levern och njurarna och en stark oro för att dö dygnet runt. Om jag inte fick i mig alkohol var skakningarna så kraftiga att jag inte kunde hålla i ett glas. På nätterna svettades jag som en gris och hade konstiga upprepande mardrömmar. Jag trodde aldrig att det kunde gå så fort som det gjorde de sista månaderna. Det var riktigt läskigt. Nu behöver det ju inte bli så för dig, ( det hoppas jag verkligen inte) men
Som sagt, det du skriver ger mig kalla kårar och påminner mig om begynnandet av det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.

Jag hoppas verkligen du kan hitta kraften för att bestämma dig för att sluta dricka NU innan du eventuellt hamnar där jag var på slutet.

Kram

@Nykter2021 Tack! och jag hejar på dig. Hoppas du kommer i dina vita byxor till midsommar.
Mina sommarkläder tycks ha krympt i garderoben.
Jag dricker mindre alkohol, men i stället blir det mer fika och godis. Jag som inte brukar vara någon godisråtta. Alkoholen har jag haft bättre koll på ändå, det har blivit till helgen. Men fika och godis är mer accepterat varje dag. Det här beteendet har eskalerat sedan jul. Jag har fortsatt att unna mig för mycket. Covid och isolering är nog en del av orsaken.
Men just nu riktar jag strålkastarljuset på mitt förhållande till alkoholen, en sak i taget!

@Kennie Just det, alla dessa kopplingar
fredag efter arbetsveckan- vin
Middag med vänner- vin
Fotboll- öl
Semester- unna sig vin lite oftare
Fest- hej o hå det vart lite mycket där
Midsommar - sill o nubbe

Tänker nu att det är som en vanlig vecka fast det är semester, alltså max 4 enheter.
Och det betyder ju inte att jag MÅSTE dricka 4 enheter.....

Hej alla!
Jag ville bara hälsa att det går lite bättre för mej just nu. Jag har haft 3 helt nyktra dagar (inte i rad men ändå) sen juni började. Jag känner mej skitnöjd med det! Dessutom har jag på dagar jag druckit, druckit betydligt mindre än tidigare. Kanske ex bara två starköl eller enbart folköl eller 2,8% öl, så jag har inte blivit lika full eller fått lik stora konsekvenser av mitt drickande. Jag märker att mitt hjärta är lugnare och det känns jätteskönt, jag har varit så orolig då jag märkt att jag haft hög puls. Men den har gått ner till normal nu! Jag är ute och rör på mej varje dag och har flera tyngre träningspass i veckan. Jag ska fortsätta kämpa, försöka ta en dag i taget och tänka att det är dom små sakerna varje dag som gör skillnad, inte dom stora då och då.
Jag kom in på naturguide-utbildningen så jag hoppas att hösten kommer bli bättre än det senaste året. Nu ska jag ju få göra något jag faktiskt vill. :)