Senaste kommentarerna i Alkoholhjälpens forum
@högkänslig jag har dolt för både vänner och familj hur situationen varit så från i våras har jag berättat för närmsta familjen och för närmsta vännerna nu så det är ett stort steg och jag har fått väldigt mycket stöd och bekräftelse på att det är helt rätt att lämna. Tidigare har jag tagit på mig mycket och trott att jag överdriver osv så det är väldigt värdefullt att kunna berätta för någon som kan säga att det där är inte ok. Det är inte ok att dricka med barnen, gå till puben innan man hämtar på förskolan osv. Saker som blir normaliserat när man lever i en relation med missbruk, gränserna suddats ut. Jag har inte pratat med professionellt samtalsstöd men funderar på att göra det efter jag flyttat. Känner nu att jag är lite avstängd och fokus på praktiska saker kring flytten, kan vara att känslor tryggs undan. Men samtidigt är jag glad och ser fram emot mitt nya liv så hoppas det håller i sig. Vet dina närmaste hur du har det?
Haha ja, ikväll ska han träna @daemon så jag kanske tjuvstartar.. men jag känner mig också som en väldigt bjussig fru som låter honom ha sina högar av papper- jag ockuperar å andra sidan ett badrum helt på egen hand- det andra delar vi på. 😬
@daemon du svarar ju dig själv bra i ditt senaste inlägg- det är väldigt mycket att riska för ”ett glas”.
Allergi-tipset är jättebra.
Jag brukar också tänka på en kärleksrelation till en partner- eller ett giftermål. Det är svårt att uppnå en god relation om man envisas med att vara otrogen då och då. Alltså vissa saker är beroende av varandra, det går liksom inte att få ett tillitsfullt förhållande - och - vara otrogen.
Om man återgår till allergispåret så är det ju också föga meningsfullt att gå runt resten av livet och tänka ”varför jag”.
Snarare kommer väl en tacksamhet över allergitester och betapred- man klarar livhanken.
Det är givetvis helt ok att testa alla tankar här- men sett till ditt liv som du beskriver det är det ju bara en väg framåt- slippa första glaset. Heja!
@Daemon Grattis till 5 nyktra månader! 🥳🥳🥳
Kram 🐘
@Crusade Bra att du tar tag i problemen igen! 💪 Nykterhet är en väldigt bra grej!
Såg diskussionen om en träff längre upp. Vet inte riktigt var och hur det annonserats tidigare (jag har iaf inte sett det)? Låter som en intressant idé tycker jag.
@Se klart Lärde mig nyligen av min fru att life hack är samma sak som husmorstips. 😁 Sänder mina tankar till din man, för jag känner hans nervositet ända hit.
@Amanda L Lite sämre väder nu. Inser att det var ett tag sedan jag slog ut på tee 1, hur är det för din del? 😁
@BEATNGU Tråkigt att höra hur det gick för dig med jobb och familj, men ändå bra att det gick en vändning, till slut… Förstår att det måste ha varit ofantligt jobbigt.
Jag var på väg i samma spiral som du. Jag kände att jag fick sämre kontroll och driv på jobbet, och minnet blev sämre. Min fru var inte alls nöjd med mig alltid, och kontakten med barnen inte på topp. Lyckligtvis drog jag i handbromsen, i (grevens) tid…
Jag har inte druckit alkohol på 5 månader och 3 dagar nu. Och jag börjar hitta tillbaka! Hjärnan hänger med mer (vilket mycket av mitt arbete beror på) och jag orkar mer. Börjar få kontroll på jobbet och driva på lite fler projekt som jag vill. Barnen söker kontakt med mig mycket mer nu. Vi är gladare i familjen!
Det är väl så att det är lika bra att fortsätta köra alkoholfritt. Vinsten är grymt stor!
@kristoffer nej jag tar inte illa upp. Förstår hur du menar. I mitt huvud handlade det inte om eventuell ärftlighet utan jag tycker att det beskriver hur min hälft beter sig just nu och ger mig en känsla av förståelse för hur någon kan bete sig så ur karaktär.
@Natalia Så roligt med lägenheten, om du nu får den. Du får fokusera på att skapa en bra dag istället för enheter, och vet du, man ångrar aldrig en nykter dag!
@LetLive det låter verkligen tufft, att din sambo skuldbelägger dig och ger dig ansvaret för beslut hon själv fattar. Du kan lita på din känsla av att du inte är orimlig och att du gör rätt som inte tar över ansvaret utan istället kommunicerar hur situationen blir för dig. Du beskriver att din sambo hade ångest och mådde dåligt när ni hade samtalet. Tror du att det finns något tillfälle där hon mår bättre där du skulle kunna ta upp frågan igen, där det finns bättre förutsättningar för att få till ett bra samtal?
Du ger fina tips @brödsmulan, det är också vår erfarenhet att det är viktigt att få stöd och perspektiv utifrån. Tänkte bara ge lite bakgrund till när det gäller missbrukar-/beroendepersonlighet, hoppas det är okej. Det allra mesta som finns skrivet (även allt i den länken du skickade) utgår från samma teori, som utvecklats av Craig Nakken. Teorin lanserades 1988 och bygger på intervjusvar från människor som behandlats inom 12-stegsverksamhet. Resultaten har inte kunnat bekräftas i någon senare forskning. Det enda personlighetsdrag som har ärftlighet och har visats kunna öka risken för beroende är att vara sensationssökande.
Det är fullt förståeligt att det kan vara skönt att hitta tydliga förklaringar till varför en person beter sig som den gör, men det finns också risk att det inte blir hjälpsamt i kommunikationen med den som dricker. Vi brukar generellt tipsa om att fokusera mer konkret på vad personen gör och hur det får en att känna, än på hur den "är" och eventuellt kommer att vara i framtiden.
Har precis gått igenom ett sådant case själv med barnens mamma. I Sverige fungerar det som så att socialtjänstlagen lägger ansvaret på "bägge" föräldrar att skydda barnet från missbruk. Det vill säga missbrukar han och det finns minsta risk för att barnet ser detta eller upplever detta så är det DIN SKYLDIGHET att INTE lämna barnet där. Du har all rätt i världen och en skyldighet att neka honom umgänge med sitt barn om du oroar dig. Lägg märke till ordet skyldighet i detta. Det är nämligen så pass hårt i detta att OM du inte fullföljer ditt ansvar som förälder och skyddar ditt barn så gör Socialen det. Då handlar det direkt om en placering (SOL, eller LVU) och ni båda kommer stämplas som icke fungerande föräldrar. Detta är hårt och låter orättvist men väldigt tydligt. DU är skyldig att skydda ditt barn oavsett vad han vill, tycker eller känner kring det. Även han har samma skyldigheter om han är orolig så det går åt två håll.
I mitt fall så gick jag tillväga genom att lägga korten på bordet. Började prata med förskolan som direkt sa att dom känt att hon luktat alkohol, betett sig konstigt osv vid hämtning och lämning ibland. Dom gjorde direkt en orosanmälan, i samband med det så ringde soc mig och frågade om det ligger något i orosanmälan. Jag svarade att det ligger mycket i den och att den stämmer. Samma vecka fick dom in 3 orosanmälningar till från Polis som tagit henne full bakom ratten, polis som LOBa henne samt en till från skolan. SOC var tydliga med att det enda verktyget dom har är att ta vårt barn med LVU eller SOL om jag inte fullföljer min skyldighet. Dom var dock otroligt stöttande och tog samtal med mamman också och förkalrade om och om igen att jag gjorde rätt och att jag inte har något val på grund av hennes drickande. Mamman kraschade totalt såklart. Söp ännu mer, fler LOB, mer fyllekörningar, missade drogprover, skulder och tingsrättsdomar om olika saker rasar in på ett halvår. Saker från tingsrätten kan vara så gamla som 1-2 år visar det sig så hon har lyckats dölja detta under en lång tid innan det kom fram. Jag stod på mig och vägrade lämna vårt barn till henne. Det var tufft, hon hotade mig, min sambo, far och morföäldrar, påstod att jag missahandlat henne, stulit pengar och gud vet vad hon hittade på. Ena stunden skulle hon döda mig nästa stund grät hon och hatade sig själv osv osv... Detta pågick ca 6 månader från att jag tog barnet.
RESULTAT: Hon går nu sen 4 veckor tillbaka på provtagning varje dag, hon går i behandling/samtal/rådgivning utdömt av frivården. Hon har 4 kontaktpersoner i hennes närhet som jag litar på som följer upp henne varje dag vid ett visst klockslag. Hon testas alltså varje morgon om hon druckit, och varje kväll har hon ett samtal med någon som säkerställer att hon är nykter och återkopplar till mig. På dessa premisser så kände sig SOC trygga och jag också. Efter 6 månader så har hon nu sitt barn igen och hon är nykter på pappret till och med. Avviker hon minsta mm från detta så hämtar jag eller någon av kontaktpersonerna barnet på en gång. Jag vet att detta låter otroligt hårt. Meeeen, jag brottades under vår tid ihop med samtal, löften, försök osv till att hon skulle sluta. Inget fungerade. Efter vi gick isär så blev allt värre. Hon lovade gång på gång om bättring men inget hände mer än att hon ljög mer och mer. Nu är tiden för förtroende borta och jag ihop med SOC och frivården har kontroll! Inte över hennes liv eller vad hon gör osv men vi VET och kontrollerar att hon är nykter. Det har också visat sig att hon då är nykter. Hon har tom tackat för att vi gör det, berättat hur jobbigt allt är men att hon är lyckligare och tryggare nu än tidigare. Tack vare det hårda och elaka som det kändes som har vårt barn nu en chans till en fungerande mamma.
Så stå på dig och lämna absolut inte ditt barn till någon du inte litar på även om det är en vårdnadshavare.
@Qwer1 Hur går det? ... Hoppas allt väl? :)
@Liten72 Så fint att det fortsätter att gå bra! Alla strategier som funkar är ju bra, en dag, enn vecka, en månad i taget :) Lycka till framöver!
PS Jag har också börjat springa, vilket var heeelt otänkbart för ett år sedan... :)
Ibland går livet helt på tomgång.
I början av min nykterhet så var jag rädd för sån tid när inget hände för jag var så speedad efter mitt drickande då kroppen ständigt gick på högvarv. Det tog rätt lång tid för mig att varva ner och acceptera att livet ibland saktar ner och att det är ett ypperligt tillfälle att vara mig själv och vårda mitt mående. Det är inte farligt att ha det långtråkigt ibland och det innebär ju också att när det väl händer grejer så är det lättare att ha det skojigt.
Att koppla av och ha det skönt är en konst som jag som speedad alkis var tvungen att lära mig från grunden, inget lätt sak ! Men trägen vinner......det gick bra i många år men de sista åren, med stigande ålder, så har det blivit för mycket av den varan. Jag har helt enkelt blivit lat !!
Jag behöver nånting att se fram emot, som håller mig på tårna och som ger mig positiva vibbar så jag kan må gott. Och som ger mig nya upplevelser och intryck, nytt lärande !! Ny kunskap ger mig alltid ny skjuts framåt och jag trivs som fisken i vattnet.
Jag har inga alkohol/drogberoende i min krets av människor som jag möter ibland men det roliga är att när jag väl möter en så noterar jag ögonaböj att det är en beroendemänniska. Det sitter så djupt i mig och jag förstår nu att det inte kommer att gå ur mig, min radar kommer alltid att vara påslagen. Det är också en ständig påminnelse om var jag kommer ifrån och hur jag en gång fungerade, en spegel av mitt tidigare liv.
Jag har verkligen fått träna på att släppa taget den sista tiden. Jag står i operationskön för 2 olika trasigheter i kroppen samtidigt som jag nästa vecka åker bort ett tag. Och självklart fick jag en återbudstid till en av operationerna dagen innan jag åker :O Nej, det blev inget ! Jag bara måste få åka iväg ett tag !! Jag har inte varit iväg på en längre resa sen december förra året ! Javisst !! Jag ÄR en bortskämd pensionär men jag är så värd det !! En av operationerna är inte livshotande och den andre vet de inget om än. Men som pensionär ligger man sist i kön per automatik....
Men det är ju en sanslös tur att jag inte krökar för då hade läkarna fått problem med att skära i mig :O Ta hand om er och som vanligt : Ta inte det första glaset !!
@StarkPalm Grattis, grattis ! Kul att höra av dig då och då också!
Så fint att du hittat verktyg för att klara av det komplicerade livet. För det är det ju.
Alla fick inte med sig verktygen från början heller och har fått kämpa för att hitta eller skapa dem.
Jag är också på väg mot månad åtta och är glad och tacksam för det. Ett av mina verktyg är AH.
Mjukt som en kudde, men knivskarpt och ärligt på samma gång :)
@StarkPalm Men vilken härligt läsning😁. Grattis till 8 månader, snart körkortet tillbaka och en god kraft i samhället🥳. Livet är verkligen gott som nykter, så ha det gott!❤️
@Crusade Jag tycker det är en bra idé att satsa på framtiden och jobba för förändring. Men kanske också litet att fundera på vad som gick fel, så att du inte gör om samma sak. Var det kanske all stress med resan?
Kan det vara så att du behöver mer lugn och ro, inte mer stress och utmaningar?
I varje fall tills nykterheten är i hamn...
Lycka till i varje fall, jobba framåt (du vet att du kan) och ta hjälp. Även AA kan vara bra att pröva :)
@letlive Iaf jag var så himla ambivalent till en början. Att få någon att dela sina tankar och funderingar har varit guldvärt. Kanske är de framförallt det att höra sig själv säga saker och själv inse hur det låter. Så vänd dig till ngn du litar på eller ngn profession.. är helt klart värt det tycker jag.
https://mpsykologi.wordpress.com/category/missbrukarpersonligheten/
AntaBus ...
Dags att börja med det ... igen ... nu behöver jag hjälp. Jag gör endast dumheter när onykter. Handla på nätet, slänga bort pengar vi behöver så mycket, göra min man så ledsen att han nästan inte längre orkar. Och mycket mer.
NU ÄR DET SLUT med alkohol shiten. Jag gillar inte ens dricka överhuvudtaget på grund av smaken och lukten. Så varför började jag?
Jag vet faktiskt. För att flykta från verkligheten. Så är det i alla fall för mig.
Jag ska ge min man den finaste present någonsin ... min nykterhet.
Från och med idag börjar en STOR återhämtningsprocess. Det är jävla tufft men jag har faktiskt inget val. Det är alkoholen eller min man.
Jag väljer min man!!!
När jag skriver ner alla nackdelar av alkohol ... då ser jag verkligen att alkohol är en riktig djävel som försöker lurar mig på olika sätt. Jag kommer ihåg hur fin jag var när jag inte drack ... och undrar var gick det fel?
Jag vill inte tänka eller fundera på det för mycket. Nu vill jag fokusera mig på här och nu. Det förflutna kan jag inte ändra. Idag kan jag bestämma hur min dag kommer att bli.
Önskar er alla lycka till. Det är en kamp som bara vi förstår.
Tack
xxx
Har just varit på kyrkogården. Jag håller inte på tappa fattning eller fokus på livet, är stabil så tillvida men medger att det triggar min vilja till enheter varje gång jag åker därifrån. Har åkt omkring i bilen en stund och sitter nu parkerad i grönskan och funderar på hur jag nu ska skifta fokus från enheterna.
@StarkPalm Grattis till dina åtta månader🥳👏🏻Visst, är det fantastiskt att man klarar en dag efter en annan därefter blir det veckor för att det sedan bli månader och till sist år! Jag har efter många års aktivt drickande nått din tid plus ytterligare två veckor. Så kul att du skrev! Heja dig! Och heja oss!
Kram🐬❤️
Sitter i samma situation med min sambo, dock har jag konfronterat honom senaste 2 åren ungefär. De blir som två helt olika personer. Från att vara förstående, varm och lösningsorienterad till att bli helt känslokall och säga absurda saker.
Som jag nämnde i min tråd häromdagen kan han när jag konfronterar honom bli väldigt arg och kasta ur sig att han inte orkar leva med en polis och att det kanske är bättre att vi drar av plåstret och separerar. När jag härom veckan svarade " är det verkligen det du vill, det tror jag inte" så svarade han "vi får väl vara glada för den tiden vi haft" totalt känslokall. Det är inte människan i sig som pratar börjar jag förstå. Det är alkoholen. Han har dock aldrig frågat mig om lov som din sambo gör, han bara kör på och blir arg om jag yttrar mig.
Vi har haft några vändor där allt ställts på sin spets och jag varit påväg att lämna, och ända fram tills att jag är beredd att göra slag i saken, så är han på det sättet. När han märker att jag inte vill mer så är han beredd att prata, då kommer den känslomässiga sidan fram. Men ja, jag är ju mitt i detta själv så har tyvärr inte så mycket goda råd att ge mer än att jag verkligen förstår smärtan.
@brödsmulan Tack för ditt svar. Det fick mig verkligen att känna mig mindre ensam i detta. Jag ska läsa på om beroendepersonligheter och överväga att söka samtalsstöd.
@prinsessa, lägenheten var toppen 🙂 Perfekt storlek för mig. skulle gärna ta den men det var ganska många på visningen så det återstår att se. Jag hoppas på det bästa men vi får se.
@aeromagnus Kloka råd från psykologen. Fortsätt sök andra jobb! Eller gör något helt annat. Det är dags nu, eller hur!?
Kram 🐘
@StarkPalm Grattis till 8 nyktra och drogfria månader! 🥳🥳🥳 Och till ett nytt liv ❤️
Kram 🐘
@Samsung50 Åh precis så..du säger precis vad jag känner. Klart det är bekvämt och skönt för honom när man inte har åsikter, men snälla.. vad vore man för flickvän/fru om man inte brydde sig?
Hela hans familj vet om hans problem kring alkoholen, men ingen gör något. Han har blivit för full och skällt ut familjemedlemmar förr. Både när jag varit med och inte. I våras när det var kaotiskt ringde jag hans syster för att be om hjälp. Hon höll med mig i allt jag sa och sa att jag måste rädda mig själv. Att hon vet om hur det är men hon vill inte säga något för att han kanske då blir arg på henne. Precis sådär resonerar hela familjen, fruktansvärt konflikträdda. Ingen sätter ner foten. Och likaså när han var nykter nästan ett halvår, alla märker men ingen frågar varför eller hur det går eller hur han mår. Alla är som statister bara. Men det är så han är uppväxt, att man pratar inte om saker.. den äldre generationen antar jag.
Har du tagit hjälp av någon utifrån, samtal eller liknande?
@Vilsenpappa 🥳🥳🥳 STORT GRATTIS till 3 månader! Du är grym och vi är grymma 😃
Du har varit ett stort stöd för mig och vet inte varför men kände ett band till dig ganska snabbt. 🤗 Jag tror på energier, att vi är energi och våra energier skulle mötas i denna resa på ett positivt sätt är jag övertygad om. Jag är inte här speciellt mycket alls längre men kommer kika in då och då för att följa din resa framåt.
Stor varm kram till dig 🥰 och jag önskar dig all lycka framåt! Tittar in och säger hej då och då 👋 Njut av din dag och var stolt 😃
Det är jag, över oss båda 🙏
@Såjävlatrött du skojar. Jag tror också att min sambo har ADHD och att hans drickande delvis har med det att göra. Han bad om en utredning på den klinik han gått till några gånger, och de sa att han måste gå i samtal hos dom 6 mån innan de kan remittera honom för en utredning. Jag är bombsäker på att han har adhd (känner ju igen hans impulser från mig själv) och blir så frustrerad för jag tänker att han verkligen behöver hjälp. Men han tar varken hjälp med AHD eller alkoholen nu. En del av adhd är ju att man inte tar tag i saker, så det blir ju lite jobbigt...
Jag funderar på att gå och prata med någon eller gå på Al Anon möte.
Pratar jättegärna vidare med dig, hur löser vi det?
@Vilsenpappa Tack fina ❤️
Hej Lora!
Det jag är super nyfiken på är varför detta är så otroligt viktigt för dig?
Ha det bäst StarkPalm ❤️
@Lora Jag förstår ordet stigma, stigmatiserande och stigmatisering.
Men, jag undrar vad det är som gör att du lägger ner så mycket energi kring detta ämne? Jag håller med dig om att det skulle inte behövas anonyma forum, att skammen skulle inte behöva finnas men likväl finns den. Och, hur ska vi komma tillrätta med det? Ja, det är ingen lätt uppgift!
När jag berättade för min chef om mitt beroende försvann min skam. På behandlingen pratar man om sjukdom. Jag har inte köpt begreppet sjukdom till 100% men om jag tänker att jag har en sjukdom som heter alkoholberoende och att den är vilande så länge jag inte dricker alkohol så känns det ok för mig. Ungefär som den person som har diabetes…så länge personen sköter sin medicinering så funkar det bra.
Jag har accepterat fullt ut att jag aldrig mer kan dricka alkohol men det är inget problem. I sammanhang där jag vill berätta att jag har ett beteende gör jag det. Men om jag vill prata med likasinnade ..med människor som förstår mig..ja då blir det på ett möte el här på forumet. Jag går ju på NA-möte och den gemenskapen som finns där är fantastisk…och så långtifrån ett kristet möte som möjligt.
🍁🍂🍁🍂🍁
Hej alla fina människor här på forumet 😊
Tack alla för det super fina stödet från er som har hjälpt mig otroligt mycket!
Idag har jag varit nykter och drogfri i 8 månader vilket jag inte trodde var möjligt i början!
Har hänt mycket positiv i mitt liv håller på att ta tillbaka mitt körtkort, jobbar idag och är en god kraft i samhället (istället för den marodör jag var innan)
Till alla som är nya på forumet, ge detta en chans bara kärlek här och kärlek behöver vi speciellt i början ❤️
Jag var väldigt rädd i början för livet (som är så oförutsägbart) utan alkoholen, rädslan har inte försvunnit men har hittat andra verktyg för att kunna hantera den 😊☀️
Hoppas ni alla får en superfin onsdag
Kram från StarkPalm ❤️
@Lora Här är definitionerna enligt senaste versionen av WHO:s diagnosmanual: https://icd.who.int/browse10/2016/en#/F10
I länken ser du definitioner av tillstånden, .1 är skadligt bruk och .2 är alkoholberoende. Att dricka för mycket räknas som skadligt bruk när det orsakar skada eller ohälsa, beroende är närvaro av vissa definierade symptom. De olika symptomen är: minskad förmåga att kontrollera alkoholkonsumtionen, att alkoholkonsumtion är viktigare än andra aktiviteter i livet, fortsatt alkoholkonsumtion trots negativa konsekvenser, sug eller starkt begär efter alkohol, ökad tolerans för alkohol och i vissa fall abstinensbesvär om personen inte dricker. Dessa symptom ska ha visat sig under 12 eller minst 3 månader men regelbunden alkoholkonsumtion. Det innebär att om man inte uppvisat flera av dessa symptom under senaste året, så är man inte längre alkoholberoende enligt diagnosen.
Som jag skrev i tidigare inlägg så kan det finnas andra tolkningar av alkoholberoende som sjukdom som är mer problematiska eller felaktiga och som diskuteras och ifrågasätts med rätta. Men många jag har träffat eller kommunicerat med här genom åren menar att just erkännandet av deras problem som sjukdom har varit avstigmatiserande för dem. Historiskt, innan alkoholberoende klassades som en sjukdom så sågs ofta problemen som synd eller som ett tecken på karaktärsbrist eller störning hos personen. Det är viktigt att vi gör så mycket som möjligt för att minska stigma och att det inte ska vara konstigare med alkoholproblem än att ha t ex diabetes eller ångest. Jag tycker att du har skrivit mycket klokt i tidigare diskussion kring missförstånd och förenklingar som ökar stigma. Jag har samtidigt lite svårt att förstå hur du menar att det skulle bli mindre stigmatiserande att säga att alkoholberoende (enligt definitionen ovan) inte ska räknas som en sjukdom , men är intresserad. Du får gärna förklara hur du tänker kring det.
@Himmelellerhelvette Jag tror också att det inte finns något syfte med att till varje pris försöka få till en relation med sina föräldrar. I många fall så gör man bäst i att inte ha någon speciell relation, när det är döfött att nå varandra på något plan. Man måste värna och skydda sig själv, ta ansvar för bara sitt egna liv. Det kommer alltid att vara en sorg då de är ens föräldrar, men för att må bra själv måste man släppa det greppet. Lära sig förhålla sig till hur det är. För mig har det viktigaste varit att hjälpa mig själv, att förstå mig själv och lära mig att leva med mig själv. Det är grundbulten i mitt liv för att jag ska kunna fortsätta det på ett bra sätt och må bra.
I mitt fall har min mamma också förändrats en del pga jag satt gränser och tydligt gått vidare med mitt liv. Hon har fått anpassa sig efter det om hon vill ha en relation. Jag förstår att hon har sitt bagage med sig och som påverkat henne, och hon är en del av mitt bagage. Men jag har gjort mig av med hennes bagage i mitt liv, medberoendet, för att skilja på hennes och mitt. Den jag var tidigare med henne har förändrats och det har faktiskt hjälpt henne med till att bli självständigare och att ta ansvar för sitt liv och beteende. Relationen ser annorlunda ut idag. Vi har mindre kontakt, men den kontakt vi har känns bättre och sundare. Jag går inte in i att försöka reda ut, det är svårt och leder inte framåt. Det går mer ut på att visa i sina handlingar hur man vill ha det, ingen offermentalitet, självständigt tänkande och respekt för varandra. Vi tar små steg framåt och framtiden får utvisa hur det blir. Det jag vet är att om det inte funkar bra så är det bäst att tar ännu större avstånd, för jag ska inte gå tillbaka till det som var. Min resa har passerat den stationen och finns ingen biljett tillbaka.
Det är så värdefullt att få utbyta tankar, känslor och erfarenheter med varandra. Det hjälper oss att få en djupare förståelse för det svåra och att komma vidare. Tycker så mycket om dig också❤️
@Varafrisk tänker på dig! Ganska bra Fråga doktorn på TV i måndags om bipolaritet. Men de konstaterade också att det är väldigt svårt att vara förälder till ung vuxen som inte vill ha hjälp. Rådet är att försöka prata under lugna perioder, men det hjälper ju inte nu. Hoppas innerligt att det lugnar sig snart. Varm kram från mig. 🙏❤️
@Andrahalvlek Jag har också alltid sopat ner allt i källaren och stängt dörren. Jag har inte tyckt det är lönt att gräva i det men efter alla böcker jag läst om att utveckla sig för att bli sitt bästa jag blir det ett återkommande tema hela tiden om att man behöver gå tillbaka för att få reda på vad ens beteenden kommer ifrån. Jag vet inte ännu om det är det där med att ”jag är stark och klarar mig själv” som gör att jag fortfarande inte går till psykolog eller om det är för att att jag verkligen känner att böcker hjälper mig. Sedan skriver jag om mina känslor, tankar och upplevelser i en bok också. Mediterar dagligen. Tränar på att vara medveten här och nu.
@vår2022 Ja, det känns faktiskt så. Som om jag har tagit lite i taget senaste halvåret. Första gången jag läste om att gå tillbaka till barndomen kände jag ett enormt motstånd! -Vad ska jag där och göra!? Det är bara skit att hämta därifrån!
Men för varenda bok jag läst efter det har jag varje gång närmat mig mer och mer och på ett naturligt sätt har det kommit sig att jag inte tagit in mer än jag klarat av. Ibland har jag varit riktigt förtvivlad men då har jag tagit hjälp av forumet, det stödet från andra hjälper jättemycket. Du och @andrahalvlek är lite som mina närmsta stöttepelare, jag känner att ni bryr er om mig och är stolta över mig. Den känslan är trygg.
Jag tror att jag faktiskt helt ärligt kan säga att jag inte dömmer mina föräldrar längre. Jag tror att de gjort vad de kunnat utefter deras förmågor. De är båda själva skadade från sina egna uppväxter. Jag vill dock ha så lite kontakt som möjligt med dom eftersom de fortfarande får mig att må dåligt när vi ses. Jag vet inte om jag längre fram när jag jobbat mer med mig själv kan lära mig att ha en annan relation till åtminstone min pappa men som det känns nu så skriker kroppen och hela jag nej till det. Vill inte! Och jag tror inte det handlar om att jag inte har medkänsla eller är arg utan mer att jag vet att jag verkligen inte mår bra av att umgås med honom. Jag dras ner på den negativa vibrationen han lever i och jag vill leva i kärlek och tro på att alla människor gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar medan han lever på att prata om allt som är negativ och om alla han känner som har det svårt. Han har fastnat i en ond spiral av tragedier och verkar livnärar sig på det.
Det är väl det du säger om ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” hans uppmärksamhet går åt ett helt annat håll än dit jag vänder min uppmärksamhet så det blir totalkrock! Mamma fortsätter i sitt missbruk och jag tränar på att inte vara medberoende till henne. Hjälper fortfarande till med det absolut nödvändigaste men försöker att inte gå in emotionellt så jag dras ner i hennes mörker.
Enorm kram till er båda❤️Jag tycker så mycket om er❤️
@Natalia Godmorgon och godmorgon alla ni andra! Håller med att det är lite mysigt med mörka morgonstunder. Spännande med kanske en ny bostad, mkt nytt i ditt liv Natalia :-)
Dricker kaffe innan det är dags att bege sig iväg på jobb.
Vi skapar en fin onsdag!
@äventyrarallto… Hej! Tre månader rekommenderas för att hjärnan ska få tid att hinna återställa dopaminnivåerna, återhämta sig och komma i balans igen. Då är förutsättningarna godare för att kunna dricka måttligt. Du skriver att om du berättar för familj och gubbe så måste du erkänna att du har problem. Det viktigaste är att du erkänner för dig själv att du har problem, och det har du gjort. Jag berättade för min man och familj om mina alkoholproblem för att jag nu ville vara sann och ärlig mot dem, inte hålla på att smyga, smussla och ljuga mer. Jag ville ha deras stöd och att de skulle ta mig på allvar. Ljugandet och smusslandet hörde till alkoholproblemet och sanning, ärligheten tillhörde min nykterhet. Jag har iof beslutat att sluta dricka helt, men tänker att ärlighet handlar om att vara sann mot sig själv men även mot andra. För mig innebar det en lättnad att vara sann och det har även fört mig och min man, familj närmare varandra. Det skapar tillit och tilltro. De är mina bästa supporters. Även om de inte sade till mig om mina alkoholproblem så såg de och de är så stolta och glada över hur jag förändrat mitt liv till det bättre genom att sluta dricka. Det har påverkat oss alla. Jag har gjort resan på egen hand med hjälp min man, familj och av detta forum, men jag skulle ta all hjälp och stöd utifrån om det hade behövts. Att inte låta alkoholen styra mitt liv är det bästa jag gjort för att må bra såväl psykiskt som fysikt.
Lycka till och kämpa på, det är så värt det!💪💕
Hej,
Vad starkt att du tagit tag i drickandet! Förstår att det är jobbigt detta med soc, men som du är inne på så kommer de ju se att ni har ordnade förhållanden, så högst troligt kommer det handla om ett enda samtal, och sen ser de att ni inte behöver hjälp. Jag tänker på det som en sorts gruppförsäkring som trots allt behövs för andra barn, även om ens egna inte far illa. Och apropå avvisande barn; jag trodde alltid att mina barn inte märkte att jag drack för mycket, men sen jag slutade för tre år sen så har de börjat vända sig till mig mycket mer. Det tog ett tag, men nu märker jag att de litar på mig och har en öppnare attityd. Det är så himla skönt att leva nyktert när man väl tagit sig igenom den första stökiga tiden. Så kämpa vidare, du är värd det!
@Samsung50 jag vill lägga till i mitt inlägg att jag under så lång tid funderat varför han inte vill vara med och prioritera mig och barnen. Känner mig fel, ful och ointressant. Jag har tyckt att det varit mitt fel och känns att om jag bara är mer snäll, rolig och intressant så kanske han tycker om mig. För mig har det varit en stor lättnad att inse att han har ett beroende, han väljer inte bort mig men beroendet är starkare. Om han valde ett nyktert liv kanske saker vore annorlunda mellan oss men han har inte tagit ettbeslut om ett nyktert beslut så nu har jag tagit ett besluten att jag vill ha ett bättre liv. Känner mig mer autentisk som människa efter jag tagit detta beslut.
Jag var hos en psykolog igår tisdag 3/5. Behöver någon att prata med. Tog upp min situation på jobbet. Hennes råd var att ligga lågt. Låta andra ta konflikter och lägga över ansvaret på rektorn. Jag söker nu andra jobb och ska kanske vidareutbilda mig. Livet känns ganska så meningslöst för tillfället. Går som i et vakuum. Det mesta är riktigt tråkigt. Nu kommer också en tråkig period med regn, mörker och rusk.
Godmorgon!
Jag tycker om de mörka morgonstunderna. Det känns så rogivande och mysigt. Lite senare den här morgonen ska jag titta på den mindre lägenheten och det ska bli spännande.
Vill inte ge tankar om avhållsamhet för stort fokus då det ofta kan bidra till att börja trigga mig. Inte mer än att ge det en medvetenhet om att jag behöver hålla igen den här veckan för att kunna vara så pass pigg och allert jag vill inför arbetsstart nästa vecka. Har även en idé av hur jag vill prova gå vidare när jag börjat arbeta igen. Det skulle inte funka för mig att dricka vin så sporadiskt, jag skulle helt enkelt inte orka. Och av så många skäl heller inte så jag vill fortsätta ha det. Men jag börjar med att fokusera på dem här nya dagen. Hoppas ni också hinner avnjuta morgonstunden en stund och så står en ny dag framför 🙂
Kram
@PA hej och vad glad jag blev för att du tittar in i min tråd och frågar hur det går! Allt rullar på väldigt bra, jag har även orkat ta tag i kost och hälsa med ny motivation. Till och med börjat springa lite igen! Jag tycker att tröttheten har gett med sig en del, och jag känner lite ny energi äntligen! Små steg framåt. Att inte dricka alkohol på helgen (som var då jag framförallt drack alkohol tidigare) har blivit en vana och det blir lättare för varje vecka att skippa. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har känt någon fredag efter jobbet att jag gärna skulle ta ett glas vin till middagen. Men icke! Jag är fast besluten att fortsätta på min resa och det är nu snart 2 månader sedan jag bestämde mig. Vill inte tänka längre än 3 månader just nu, jag tar en vecka i taget fram tills dess. Så skönt att inte just nu tänka längre än så. Men en sak vet jag och det är att jag inte vill hamna där jag var, det finns inte på kartan. Ha det fint och tack för att du bryr dig, det värmer och stöttar verkligen!
Tittar in i min tråd som jag inte besökt på länge, vilket inte innebär att jag inte är i forumet.
Det är jag, och kalendern fylls i. Mycket händer i livet och jag balanserar, tidvis bättre och tidvis sämre. Håller på att omvärdera mina mål, men är inte helt klar med det ännu.
@Amanda L tack🥰 men tre månader känns svårt. Det betyder i raka ord att ”erkänna” för familj och gubbe att det finns ett problem. Hur gör andra, har du gjort resan? Kan man göra den på egen hand?
@äventyrarallto… Allt kan bara bli bättre, så se det som en möjlighet!
Håller med föregående talare ang att börja med tre månaders uppehåll. Annars kan det bli för svårt.
Och skriv och läs massor här i trådarna.❤️🙏🏻❤️
Du skriver bra för övrigt.🥰
@DL Hallå där. Här är du bland vänner som varit där du är eller som kämpar vidare.
Du började skriva något, berätta gärna mer.
Det kan kännas bättre om du skriver ner vad du känner.
❤️🙏🏻❤️
@Se klart Älskar att tända ljus och ha färska blommor på bordet🕯️💐
@Charlie70 Skivstångspass och chili con carne går inte av för hackor🏋️♀️🌶️🥩
Jaa….vilka bra saker har jag gjort idag🤔Har lagat en god pastagryta t mig och min man. Har ju jobbat hela dagen…och hjälpte en förälder med att fylla i en blankett samt fästa fast kvitton för att kunna ansöka om sjukresa….så lite man själv behöver göra ibland som gör så mycket för ngn annan.
Har en kollega som är ungefär 30 år yngre än mig. Tycker om henne väldigt mycket. Hon hade gått förbi ett skyltfönster i stan och sett en fin blus som hon tänkte kunde passa mig. Efter jobbet gick jag t affären för att titta på blusen. Den var jättefin, så provade den. Tyvärr, var den för liten men tanken att min kollega hade tänkt på mig den värmde🙏🏻
Önskar så himla mycket att min dotter ska komma ur det här skovet NU! Det tar kål på oss😰😰
Ledig imorgon…ska försöka ta vara på dagen med enkla medel🙏🏻
Kram och Godnatt😴❤️
@Tossingavis Grattis och bra jobbat!❤️🥳❤️
@Charlie70 tack för svar. Jag bokade idag en tid på vc för att se om det finns hjälp att få. Ironiskt nog påtalade särbon just ikväll mina vanor. Han som inte brukar utrycka varken tydliga känslor eller oro. Får mig att känna att ja , det är dags😟
Oj låter verkligen som en tuff situation. Nu är jag kanske inte rätt person då även jag är " i början " av denna resa men känner spontan att du gjort rätt som tagit upp det , sagt hur det får dig att känna samt inte viker från din ståndpunkt. Upplever själv att min sambo hasplar ur sig en massa konstiga, nedlåtande och sårande ursäkter och antydningar.. jag har liksom slutat lyssna. Det han säger i dessa stunder är beroendet som talar.
Jag upplever precis som du att jag har med en helt annan person att göra.. orimligt?! Näe inte alls! Läs gärna på nätet om tex beroendepersonligheter osv jag har hittat information som gett mig en tydligare bild av vad/ vem jag har att göra med. Med detta sagt.. De är en oerhört påfrestande situation som närstående, sök hjälp och stöd till dig själv.
@Blenda Ja, jag förstår inte varför det ska krånglas till så. Om man enkelt säger dricker du för mycket för ofta riskerar du att bli beroende. Slutar du är du alkoholfri. Måste man göra det svårare än så? Ger det något positivt att krångla till det mer? Blir folk friskare av allt krångel?
Skam är en så stor del i detta. Om förklaringen varit mindre skamfylld än att peka på sjukdom / andra stigma med ett beroende som baseras på en allmän dryck som cirkulerar precis överallt så hade vi nog kunnat skrota allt vad heter Anonymt. Istället få grepp om problematiken lång tidigare än att det blir så stora problem i skymundan som vi har idag. Skam isolerar.
Man borde börja ifrågasätta varför just anonyma forum ska vara den enkla lösningen. Varför folk känner sig tvungna in i dem? Det är alldeles för många som drabbas, skammen är en så stor del och de bara fortsätter.
Jag känner mig inte sjuk idag. Jag känner mig istället friskare än på länge. Jag har inga alkoholproblem alls. Längtar inte efter alkohol, äger ingen alkohol - inte ens vinglas så för mig är det en ickefråga. Nu när jag fick in fel drink och sippade på den insåg jag ju att jag inte ens tycker det är gott. Mina problem med alkohol är mao obefintliga. Kan det inte få lov att vara så? Måste folk ratta efter med en sjukdomslapp?
Jag önskar bara att världen kunde vara lite mindre dömande kring alkoholberoende. Ge faan i etiketter & beskriva hur man är som en slags allmängiltig definition. Kort & gott låta en va som alla andra utan titlar jag inte önskar mig / inte anser mig tillhöra. Jag tror det hade bidragit till en sundare värld. En där AA inte skulle behövas utan att vi istället över en fika öppet skulle prata om livet, eventuella situationer där folk dricker för mycket för ofta och ge varandra stöd. Inte en där Anhöriga sitter och diskuterar hur vi är i sitt forum & vi sitter här och själva försöker få rätsida på att vi druckit för mycket för länge.
Hallå jag har skrivit ett inlägg på rätt sätt,tack för ditt svar <3
Hej på er alla vill jag ju gärna börja med <3 <3 <3
Ja som rubriken lyder.Jag har begärt hjälp själv p.g.a mitt alkoholintag,har en dotter under 18 år.
Jag förstår att vården/mottagningar har skyldigheter när man har minderårigt barn att rapportera detta till socialtjänsten,men det kändes verkligen som jag fick en riktig käftsmäll när detta togs upp och jag började undra vad jag hade gjort.
Att jag har utsatt detta barn för mitt misstag,jag tyckte bara inte det var rättvist att det ska göras en anmälan,då detta barn är "oskyldig" och ett väldigt korrekt barn,som älskar hela världen och gör det mesta rätt.
Nu är detta barn inte ett litet barn,utan tonåring.
Att jag skriver barn är för att jag varken vill skriva han/hon/hen
Våran relation har varit väldigt svag det sista året och det kommer ju inte bli bättre av detta.
Hoppas bara att det kommer att gå bra eller så kommer barnet ta ännu mera avstånd från mig :(
Vill tillägga att jag lever tillsammans med barnets pappa,han har ingen alkoholproblematik.
Vi kämpade för att få vårat barn,tog oss 7 år genom hjälp på sjukhuset.
Så jag tror jag blev rädd att de skulle ta detta ifrån oss,det vi kämpat så för i alla dom åren.
Nu tror jag inte det kommer att hända,för vi har ett ordnat liv och inga problem förutom med mig då.
Men shit vad detta har grämt mig alltså.
Sen en annan sak: kuratorn frågade mig om jag ville ha bussbiljett inför nästa besök !!!!!
Jag fattade verkligen inte varför jag skulle ha det,jag kör ju dit eftersom det är över 2 mil,
Ja säger denna då, då har vi anmälningsplikt till trafikverket , men myyy gaaad...
Jag kände hur irriterad jag blev och sa exakt så här : men vad då man ska bli anmäld för att man kör bil till sin mottagning, där man sökt hjälp själv !!!! klart som f....n jag inte sitter och kör bil om jag druckit.
Då svarade denna lite genant att näää det har du rätt i.
Det avslutades ialla fall med att jag sa: ta alkotest varje gång jag kommer in då så får du se att det kommer stå 0,0 på testet ha ha ha ....
Tack för att ni läst och jag uppskattar det verkligen att ni gjort det.
Jag kämpar varje dag sedan lite över en månad och hoppas det förblir så, det finns inga andra alternativ.
Till er alla där ute, ta en dag i taget,va rädd om er och många kramar <3 <3 <3
Det är skönt att jag inte haft impulser till enheter idag. Avslutar kvällen med serier här och önskar er en godnatt.
Vaknade 3 inatt och fick alldeles för kort sömn så jag önskar även mig själv en god sömn när den nu väl infaller.
💕
Det är långt ifrån säkert att han skulle få ha delad vårdnad när han är så sjuk. Socialtjänsten ska se till barnets bästa. Många kramar till dig. Prata med socialtjänsten och säg som det är, de kan ge råd och stöd.
@Amanda L ja jag hoppas att det var sista gängen i söndags!!!! Det är ju bara jag som kan se till att det blir så💪ja låter som en bra idé att boka in massor med aktiviteter för så mycket har jag lärt mig på dom här tillbakagångarna till drickandet, att det är lättare att hålla sig när man har att göra!!! Och jag ska nog ta och börja läsa böcker som den du föreslog. Tack !! Kram❤️
Efter 2 års tid av en samborelation där min sambo dricker sig berusad tre till fyra gånger i veckan så konfronterade jag henne förra veckan. Jag sa att min sambos drickande ger mig otroligt mycket ångest och påverkar mig otroligt negativt. Vi hade ett fint samtal och lovade att vi både skulle jobba på det. Min sambo var fin och kärleksfull och sa att hon inte vill orsaka mig ångest vilket kändes bra.
Vidare till idag. Min sambo kommer hem. Hon berättar om sin dag. Om att hon är har otroligt mycket ångest och hon pratat med en förälder det var så otroligt triggande. Sen ställer hon frågan om hon får gå och köpa bubbel idag. Jag blev ställd och lyckades få ur mig att vi har pratat om det och hon vet hur hennes drickande får mig att må. Genast började hon leta vägar runt det och få mitt OK att dricka. Hon började prata om att nykterhet är en process som kommer stegvis. Jag svarade att jag inte säger åt henne vad hon ska göra utan det är hon som tar beslutet men att samtidigt har jag rätt till mina känslor. När hon insåg att jag inte skulle okeja hennes drickande blev hon genast sur och direkt elak. Hon gick och tog fyra ångestdämpande tabletter och sa att "Om jag inte får dricka är det lika bra att jag tar för många ångestdämpande tabletter och går och lägger mig" som att det skulle vara de enda två alternativen i universum. Hon sa att hon längtade tills jag skulle jobba så hon kunde dricka då, dagtid hemma själv. Innan hon gick och la sig sa hon att hon inte vet om hon kommer vilja vara ihop med mig om jag begränsar henne. Innan hon gick och la sig sa hon att hon inte skulle hänga med på en semester vi har bokat. Jag frös till is och sa egentligen ingenting när detta hände men nu känner mig jag mig lika delar ledsen som arg. Hennes drickande dränerar mig totalt och har en katastrofal effekt på min psykiska hälsa.
Jag älskar verkligen den kvinnan över allt annat men alkoholen gör henne till en annan person. Är jag orimlig?
@Delfinen80 Det är verkligen två röster och bara att vara en del i det förhandlandet var otroligt tröttsamt. Bara tiden verkar få helt tyst på beroendefelen av hjärnan.
Efter att ha lyft tanken på alkohol den första tiden, så är det nu alltmer sällan . (Så gott som aldrig.)
Tolkar det som att den gett upp..🙏🏻🤣
@erivan Det är mycket sug i början. Du kanske ska göra en tvåveckors plan med massor av aktiviteter inplanerade. Så att du inte utsätts för möjligheten att dricka. Och läsning av böcker, exvis Skål tamejfan som var mkt hjälpsam och även rolig. En gång är sista gången du vaknar bakis och du kommer att lyckas …
Kanske nu?❤️🙏🏻❤️
Han vill ha kakan och äta den med. Han vill dricka och försvinna iväg i dimman när han känner att han behöver det och vara med dig och ha fina och mysiga stunder när han önskar. För honom fungerar situationen som den är nu men hur fungerar det för dig? Du får tolerera en man som sviker dig och beter sig illa, arg och irriterad. Och du får inte vara en polis och tycka till om saken bara hålla allt inne som en snäll flicka, så du sviker också dig själv att låta någon gå över sina gränser hela tiden. Nej det är inte ok att sitta o dricka istället för att lägga sig med den man lever ihop med. Jag har också varit en polis under flera år.. försökt kontrollera och hoppas på att saker blir bättre. Egentligen underlättar man deras drickande. Jag har slutat vara polis och ska flytta till egen lägenhet. Ja han kanske slutar dricka och får en ny flickvän. Jag kanske träffar en ny man som ger kärlek och trygghet, jag vill aldrig mer leva i en relation som styrs av ett beroende. Så skönt att ha tagit detta beslut men det tar en tid innan man landar. Skriv och läs mer på forumet för det är verkligen hjälpsamt. Ta hand om dig! 🌸
@ Varafrisk. Ibland blir det svårt om man inte ser definitionen framför sig, även nu för mig, så klistrar in från Wikipedia nedan:
"Social stigma is the disapproval of, or discrimination against, an individual or group based on perceived characteristics that serve to distinguish them from other members of a society. Social stigmas are commonly related to culture, gender, race, socioeconomic class, age, sexual orientation, body image, physical disability, intelligence or lack thereof, and health. Some stigma may be obvious, while others are known as concealable stigmas that must be revealed through disclosure. Stigma can also be against oneself, stemming from negatively viewed personal attributes in a way that can result in a "spoiled identity" (i.e., self-stigma).
Ja, jag anser att hävda att man är sjuk om man druckit för mycket för länge är stigmatiserande. När man får en permanent stämpel tryckt i pannan. Speciellt på det sättet man gjorde mot mig på Anhörigsidorna. Komma dragandes med WHO och anse att jag hittar på egen definition är inte ok. Det var att förminska och blir stigmatiserande.
Där gick man ju även ut och sa att man inte känner till någon som klarar hålla en relation med alkoholist. Kom igen... Det är stigmatiserande. Har svårt att se hur Alkoholhjälpen kan anse att det är ok att onyanserat dra ur sig sådant. Att sitta här och hälla ur sig generellt om hur alkoholister är. Det bidrar till stigma och det finns en rad rätt tveksamma inlägg under Anhörigsidorna som bidrar till stigmatisering.
Det finns inte en form av alkoholkonsumtion. Det finns många varianter på det. Vad i detta är sjukdom? Vad är symptomen?
@Magnus Du får nog länka rakt till definitionen av alkoholism från WHO för jag hittar inte någon dit du länkar. Kan du visa var de definierar att just alkoholmissbruk som sjukdom? Jag ogillar verkligen att man dammar runt med detta begrepp. Tar sig själv rätten att ställa diagnoser. Här bör man vara tydlig och länka rakt till definitionen för just alkoholmissbruk. Inte länka till allmänna begrepp kring sjukdom och hänvisa till missbruk. Det är vad länken visade. Ange länk rakt till där man definierar alkoholmissbruk som en sjukdom. Jag efterfrågade inte definitionen på sjukdom generellt.
Vad för missbruk, symptom, inkubationstid, hur länge är man sjuk, vad är det för sjukdom? Man får vara lite försiktig och nej, det är inte bara jag som anser att sjukdomsbegreppet inte platsar. Det kan lätt bli stigmatiserande.
@äventyrarallto… välkommen hit! Din berättelse och analys av situationen är supertydlig. Jag tänker att du kan ha alla möjligheter att nå ditt mål om måttlighet så som det var för några år sedan för dig. Rådet är ofta att man ändå börjar med 3 månaders nykterhet. Jag tror det är bra. Man får tid att återställa balansen i hjärnan och tankarna hinner i kapp (och förändras) vid en längre nykterhet. En framgångsfaktor för mig var att hänga (jätte)mycket på Forumet i början. Läs och skriv och ta gärna hjälp av sjukvården. De är vana vid den här problematiken och det finns väldigt bra hjälp att få, tex mediciner mot sug om man tror det behövs.
@Varafrisk nej, du är ju en sådan som hänger i! Garnnystan här också med funderingar på "när det ska ta slut". Eftersom vi vet att alkohol inte är lösningen och vi inte dricker längre så gör vi annat för att hantera livet. I dag har jag varit på ett skivstångspass. Och så tycker jag det var bra gjort av mig att jag lagade en stor (och av barnen med råge godkänd) chili con carne (var tvungen att googla på namnet eftersom jag tappar ord titt som tätt nuförtiden) i går som räcker till i kväll också (=slipper laga mat). Vilka bra saker har du gjort?
Kram!
@Såjävlatrött Det sjuka är att jag också är HSP. Jag funderar på att gå till en terapeut så de får mig o inse hur medberoende jag är.
@högkänslig
Tårarna rinner nerför mina kinder när du berättar det här. Du beskriver i stort sett helt min situation. Vill du ha en mailkompis att ventilera dig till så säg till! Jag är i princip samma tankar, jag va tillochmed tvungen att kolla om det inte va jag själv som hade skrivit texten men glömt…
Min sambo har gått behandling (antabus) , han behöver 6 mån nykterhet för att få en utredning dör ADHD (alla är bombsäkra att det är en stor orsak till alkholismen och impulserna).
Men gång på gång så ramlar han på målsnöret o får börja om, i lör snäste han till för jag sa till han att inte snacka så högt med sina kompisar. Slutar med att han går ut o super o inte hör av sig. Man är så jävla jävla sårad, hur kan han göra så när mitt ultimatum varit att han ska va nykter o ta sig igenom utredningen? Jag har länge stått i valet o kvalet o nu senaste dagarna har tanken på att lämna blivit mindre läskig. Men jag har större förutsättningar än dig ekonomiskt o jag har inte flyttat från alla (vilket jag är högst ödmjuk inför).
Sorry ville bara skriva av mig o säga att det är läskigt hur lika situationer vi har!
@Enbättredag känner väl igen det där med att man är så bestämd men så vips försvinner alla löften till en själv och man dricker igen. För mig har det hjälpt mycket att hela tiden påminna mig om var jag varit och var jag vill. Det är inte lätt att genomföra när man sitter själv på sin kammare utan man behöver hjälp och ett sammanhang! Forumet har varit till otroligt stor hjälp för mig. Bara att gå in här öppnar ögonen igen (om man nu stängt dem för en stund och tror att man kan dricka igen) på mig och mina egna texter finns ju där - som en röd flagg. Har också testat AA. För mig lirar det inte men det gör det för många, så jättebra att du testar! Jag tog också kontakt med en beroendeklinik. Fick ta blodprov och hade några samtal med en sköterska under 6 mån. Därefter kände jag mig trygg att fortsätta på egen hand. Når snart 4 år som nykter. Minns min botten som om den var i går men den definierar mig inte längre. Och så fint att du känner hopp! Det går att komma ur skammen (ganska snabbt t.o.m.) och i stället känna stolthet och tillförsikt.
Hej alla här. Jag är en kvinna,48, som inte är så duktig på att uttrycka och formulera mig som många andra här Jag är sjukt imponerad av alla som sätter så perfekta ord på vad de - och jag - känner! Men som sagt, jag är inte en av er. Jag, särbo med två utflugna barn, den senaste för ett år sedan, och jag har autism. Jag, som ständigt förnekar min diagnos för alla utom särbon. Men jag, sedan jag träffade särbon, för snart sju år sedan, lärt mig kompis alkohol. Han dricker oftast bara på helger, ibland för mycket men ofta inte. Jag drack sällan innan jag träffade honom, tog inte till mig den moderna romantiseringen om ett glas rosé. Nu börjar ett problem synas i mina ögon. Jag dricker, nästan varje dag, i olika mängder. Min särbo kommenterade för, ja kanske två år sen, att det var onödigt mycket. Men han är inte särskilt påstridig, så det viftades lite bort. Jag blir inte otrevlig. Avstår inte sånt jag borde göra. Ekonomiskt är det förstås inte bra, men eftersom vi är särbos går kostnader ”under radarn”.
Idag är jag hos särbon, han bor på landet. Grannen har en son med, ja svårigheter, och han kom förbi och undrade om jag kunde köra honom ner till samhället. Jag fick säga nej, för jag har redan hunnit med tre glas vin. Jag kör aldrig onykter, har aldrig gjort. Men skammen! Jag vet att den här killen inte dömer, han har haft egna problem, men att säga nej, en tisdag klockan 17. Det var pinsamt 😕 det finns så mycket som ”löst” sig i mitt huvud med alkohol. Sånt som jag sökt till psykiatrin för att få hjälp med, och som jag kanske hoppats att få stöd i i min relation men inte fått. Idag sökte jag mig till min vårdcentral, och fick en tid på måndag. Kanske kan jag erkänna hur jobbigt saker är för dem, men inte för min icke förstående särbo. Hur öppen ska man vara mot de som är nära? Eller kan man länge utstå kriget alldeles själv? Min önskan är verkligen en måttlighet, men jag känner inte att jag har den längre. Skam och skuld i väldigt många led finns runt mig, runt min familj, runt människor i allmänhet, och jag inser att jag drar mig undan de få människor som finns runt mig för att få ”dricka vin och koppla av”. Någon som känner igen sig? Någon som vill ha kontakt, bolla tankar? Min avsikt är att kunna hitta tillbaks till en rimlig/normal nivå, men där är jag inte nu. Hoppas på respons😔
@högkänslig
Ja, det är ingen som kan sia om framtiden och det är en väldigt smärtsam process och bara du måste vilja gå vidare. Det hjälper inte vad någon annan säger.
Det är helt och hållet ditt beslut.
För mig hamnade jag hälsomässigt i botten, min kropp orkade inte mer.
Men ja, det kan fortsätta vara så här...tills du väljer att lämna också.
Kram
Jag svarar på mitt eget inlägg. Idag var jag på mitt första aa-möte digitalt. Det var inte alls läskigt eller konstigt. Jag kommer gå igen i morgon eller på torsdag. Jag känner hopp nu!
Jag klarar inte tanken på att han ska vara med någon ny. Ha en ny flickvän. Att han ska ta med någon ny till huset vi stått och renoverat ihop. Där jag lagt så mycket kärlek. Och tanken av att han kanske bättrar sig framöver. Han kanske INSER på riktigt när jag lämnar honom helt och hållet. DÅ kanske han slutar dricka föralltid, och träffar någon ny som får ta del av den underbara människa han är utan alkoholen.. den personen jag egentligen vill bara med.
Just nu är han på landet och kommer hem imorgon. I helgen fyller jag år. Och jag har ju lovat honom att inte lägga mig i hans alkohol just nu, att han ska få sköta det själv utan att jag kontrollerar. Ska bli intressant att se hur det utspelar sig...
Jag har en lägenhet jag hyr ut, vi bor tillsammans i hans.... Tanken av att jag ska flytta ut, och bo någonstans temporärt med alla mina saker och hela mitt liv, tills jag kan få mina hyresgäster att flytta ut... för att sedan sitta i den lägenheten helt ensam. Bara det får mig att gå sönder. Romantiserar och ser bara allt som är fint och har varit bra. Trots att jag vet hur alkoholen föralltid kommer eskalera...
Är det såhär man alltid kommer vara, att man tänker "nästa gång kanske det funkar"?
Lycka till! Jag har också läst dina inlägg med stort intresse och är glad för din skull att din strategi fungerar. Heja dig! Kika in ibland och berätta hur det går. Kram 🤗
Bra där! Hösten kommer med stormsteg- även om det är en klen tröst så får man anlägga myrperspektivet? Kika nära, tända ljus, köpa en fin bukett? Kram 🤗
@Snödroppen Det gör så jäkla ont. När han var nykter i nästan 6 månader fram tills mitten av Augusti, så hade vi det så jäkla bra. En helt annan människa. Jag minns att han en gång sa att han inte hade blivit nykter om jag hade lämnat honom där i våras. Så han slutade alltså dricka bara pga mig. o jag sa till honom att det kommer inte funka då, du måste göra det för dig själv, annars kommer du börja igen... och mycket riktigt är vi här igen.
Jag klarar bara inte att lämna. Älskar ju människan och känner att jag har offrat så mycket för relationen. Jag flyttade enbart för honom, la om mitt liv för att kunna vara tillsammans... och varje gång det blivit såhär, att allt har ställts på sin spets och jag faktiskt sagt att nej nu lämnar jag, då kommer han ju tillbaka.
När jag tänker tanken av att jag skulle ställa ultimatum och säga att jag faktiskt flyttar, så tröstar jag mig nästan samtidigt med att tänka "han kommer säkert komma tillbaka och säga att han drar ner på det/slutar/börjar gå behandling" eller liknande. SÅ trots att jag tänker att det är det jag kommer behöva göra så är det som att jag inte vill och att jag tror att det ska lösa sig. Jag orkar liksom inte fullfölja det..
Jag förstår inte hur han kan hellre sitta och dricka sig full än att leva vårt liv tillsammans som förutom alkoholen är helt fantastiskt. Hur han kan välja bort mig på det sättet. När jag sagt det så säger han något om att "det är ju inte jag som väljer bort dig, det är du som väljer att gå".
Han sa för ett tag sen att han vet att han har problem men att han orkar inte göra något åt det. Han har "spöken i huvudet" och orkar inte kämpa emot mer... Jag sa, HÖR du inte hur det låter? Du måste ju få hjälp!
Man vet att man inte gör något fel, och att mina förtvivlade reaktioner finns av en anledning.. men ändå känner man skuld när han säger att jag är som en kontrollerande polis, är jobbig och för känslosam etc. Då känner JAG mig som boven i dramat...
@Stewen Att han inte är förälskad i mig tror jag inte du kan uttala dig om. Att alkohol är viktigast för honom, ja så verkar det ju vara.
Just nu så känner jag mig så otroligt ledsen och sliten. Det är verkligen som att vara fångad i en garnhärva…skulle lätt kunnat dricka på det här men eftersom jag är en som inte dricker så gör jag inte det…..
🍂🍁🍂🍁🍂🍁
@Surkärring Känns skönt att vi inte är ensamma i de där tankarna 🙏 Ja vi kämpar på 💪🥰
Idag blev en dag att ta gå in lite djupare i sorg, minnen och tankar igen. Det är nödvändigt. Ta det inte fel om jag säger att det är skönt, men när jag går in i minnen fullt ut känns som han är precis intill. Sånahär dagar skärmar jag av allt annat. Jag går nästan in i en bubbla, en plats där jag kan få vara ifred med umgänget av de minnena som känns så verkliga. När jag fokuserar på något annat försvinner han igen och jag vill att han ska stanna kvar 💝
Det kändes skönt stt skriva ner det för det blir så intensivt.
Stor kram
@Snödroppen
Åh, det låter så härligt med din dansanta upplevelse💃.
Jag dansar och sjunger hemma. Och läser mina dikter och texter högt.
Det är så viktigt att ge sig kärlek, omtanke och självomsorg. Fortsätt med det som gör dig gott. Och njut av pirret.
Stor kram till dig 🤗
@Liten72 hoppas det gått bra för dig och att du fortfarande trivs med ditt val? Vore kul att fortsätta läsa om din resa 😊
@högkänslig
Det är svårt, jättesvårt och jag känner med dig.
Det hela kokar ner till att han är inte redo att sluta dricka och du mår inte bra av er relation om han fortsätter dricka.
Jag tror det är bra att acceptera att det inte kommer fungera utifrån hur situationen är idag.
Han har givetvis rätt i att han måste själv få bestämma över sitt liv och vill han dricka så har han rätt att göra det.
Även om jag förstår att det sårar dig att han väljer drickan före dig.
Det du faktiskt kan bestämma över är dig själv och vad du är villig att gå med på.
Jag har själv lämnat en relation med en missbrukande man och vet att det är oerhört svårt. Fint att du hittat hit och att du skriver här. Det betyder så mycket att bli förstådd och prata med andra som förstår.
Hej @Lora!
Jag tror tyvärr att det blir massa missförstånd i den diskussionen som vi har den nu. Jag uppfattar dig som att du är mycket kritisk mot hur en del personer använder sjukdomsbegreppet när det gäller alkoholproblem. T ex att det skulle vara en livslång sjukdom. Forskning visar att för de allra flesta så är det ett tillstånd som de tar sig ur (även om en del kan uppleva återkommande besvär under livet). Ett annat exempel att det skulle vara ett tillstånd som personen inte kan ha någon kontroll eller ta något ansvar för. Forskning visar att det (precis som vid många andra livsstilsrelaterade sjukdomar) finns många saker som individen kan göra för att påverka. Samtidigt så menar de flesta som säger att alkoholproblem kan vara en sjukdom inte dessa saker. Sjukdomsbegreppet som en del använder det i AA, den numera övergivna diagnosen alkoholism och synen att alkoholberoende enbart är en hjärnsjukdom är alla saker som kan kritiseras. Men de flesta som säger att alkoholberoende är en sjukdom stödjer inte dessa synsätt.
Du har inte helt rätt när det gäller WHO. Hela sidan du länkar till handlar om skadligt bruk av alkohol. I den internationella standarden för diagnosering av sjukdomar ICD (https://www.who.int/standards/classifications/classification-of-diseases), som WHO ansvarar för, finns både skadligt bruk och beroende listade. Att skadligt bruk och beroende av alkohol är sjukdomar, i meningen att de finns som tydligt definierade diagnoser och individer har rätt till vård, är inte kontroversiellt bland forskare eller vårdpersonal.
Detta innebär dock inte att jag eller någon annan har rätt att säga att du är sjuk eller hävda att sjukdomen innebär saker som inte ingår i diagnosen. Många kan uppleva alkoholproblem utan att de upplever sig som sjuka. På alkoholhjälpen använder vi som regel termen problem, eller om personen själv vill använda det, termen beroende (som finns tydligt definierad). Även om vissa som dricker för mycket och för länge inte kommer att hålla med dig om att de är beroende, så håller jag med om att det som du skriver på slutet i ditt inlägg blir enkelt och inkluderande.
Vi kommer och kan dock inte tillrättavisa användare på forumet som vill använda andra termer för att beskriva sin situation. Det kan göra att människor inte vågar skriva och riskerar att bli okänsligt och kränkande. Anhöriga lever i många fall i väldigt svåra situationer där de får ta smällen för någon annans skadliga drickande. Vi ber dig ha medkänsla och överseende med att de ibland använder begrepp som du eller andra inte upplever som korrekta.
En bra tumregel på forumet är att fundera på om det som du skriver är till för att vara hjälpsamt för den som har tråden. Om det snarare handlar om principiella invändningar eller samhällsfrågor, så kan är det bättre att ta i egen tråd. Om du tar illa upp av något som andra skriver (t ex hur de använder ett begrepp), så är det bättre att klicka på anmäl och skriva till oss rådgivare än att själv försöka tillrättavisa. Det är inte ditt eller någon annan användares ansvar.
Vänliga hälsingar
/magnus
alkoholhjälpen
Det senaste året har jag druckit för mycket. Jag har gjort så mycket dumt, gått över gränser & är så säker på att jag måste sluta dricka. Att jag är alkoholist. Men så fort det gått 1 - 2 veckor så tycker min hjärna att det är okej att dricka igen. Fattar inte varför när jag är så himla bestämd nu dag 4! Jag har berättat & pratat med min man om mitt problem & bett honom om hjälp. Så jag hoppas verkligen jag klarar det med hans hjälp nu. Har sån skam i kroppen & bara längtar efter att få vara nykter & stolt över mig själv!
Jag funderar på aa, men är så jävla rädd & skamsen. Men känner att jag behöver hålla min vilja att inte dricka vid liv. Har ni några erfarenheter? Finns det annat stöd att få? Har psykologkontakt nästa vecka också.
Vill nog egentligen bara skriva av mig & lätta lite på ångesten . .
@Delfinen80 åh vad jag känner igen mig i dina tankar. Det där med "bara ett glas"... omg det är på pricken det som ibland poppar upp i mitt huvud.
Men nej, inget endaste glas ännu.
Vi kämpar på.
Han är förälskad i alkoholen inte dig, hans romantik går ut på att få tillgång till alkoholen som han behöver till vilket pris som helst. Om du älskar honom så måste du lämna honom!!
Ta hjälp av social tjänsten, så att du och barnet får stöd. Mannen vill innerst inne samma sak och kommer tacka dig för att du tog dessa beslut senare i livet när barnet får tillbaka en nykter pappa. Ju längre du stannar kvar ju mer kommer han dricka och ännu värre blir det. För er alla tre ta hjälp!
@Nor.Li
Så fint att ni fått kontakt med en kvinnojour.
Jag tog kontakt med min vårdcentral och har gått traumabehandling hos en psykolog där.
Ett tips är att ringa runt lite till olika kvinnojourer för att få tips och vägledning, det har jag gjort.
Kvinnojourer erbjuder ofta samtal också, de flesta som upplevt våld i nära relation har ofta trauma.
Även kommunen erbjuder stöd och samtal för våldsutsatta.
@Smillans Så underbart att du är tillbaka i livet! Det är ju härligt att leva och det går så mycket bättre utan alkohol.
Ingen bedövning, dimma, oro, ångest. Bara livet som det är.
Bra jobbat och bra att du berättar om det. Många tror att det är alkohol som ger livet mening.
Grattis också till 90 dagar!❤️❤️❤️
Ja @prinsessa vi skiter i vinet och skapar bra förutsättningar för en till ny bra dag imorgon 💕
@Lora. Du får mitt stöd. Delvis därför jag lämnade AA trots fina möten. Vetenskap och fakta är trots allt också viktigt 😊
@Natalia Låter mysigt! Håller med, älskar när jag inte behöver åka till jobbet utan kan sitta i lugn och ro och dricka kaffe och kolla på morgontv.
Vi skapar en fin tisdag och en enhetsfri sådan!
@Lora. Jag försöker hänga med i dina inlägg men ibland tappar jag lite…tänker du att om man menar att alkoholberoende är en sjukdom då stigmatiserar man?
Godmorgon 🙂
Jag passar på att avnjuta morgnarna medan jag inte behöver ha bråttom iväg. Vaknade på tok för tidig men kikar på film och gosar med kissarna. Lugn morgonstund är bra härligt ❤
Ha en fin dag och kram på er
Presentationen avklarad, allt gick bra. Kan dock inte sova.. många tankar som snurrar. Tanken på att nu är jag värd belöning fladdrande förbi som hastigast under eftermiddagen. Nu ska jag koppla in ljudboken med Annie i lurarna och försöka sova innan det är dags att stiga upp💤💤
WHO har inte kategoriserat alkoholmissbruk som en sjukdom (https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/alcohol). På deras hemsida är de långt mer försiktiga. Här finns liten diskussion kring detta:
https://www.rehabguide.co.uk/is-alcoholism-a-disease/
Detta är ingen debatt. Detta är fakta. Att då hävda att WHO gått ut och klassificera det som en sjukdom är direkt felaktigt. Det tycker jag Alkoholhjälpen kunde ha informerat om när det var vad jag skrev ovan. Istället vänder man det mot mig.
@Kristoffer skrev:"Om det blir för tufft eller svårt för dig att stå ut med att människor ibland är onyanserade i sina ordval när det gäller alkoholproblem tror jag att den enklaste lösningen är att du slutar läsa på anhörigforumet (eftersom empatin där generellt, av naturliga skäl, fokuseras på den närstående och inte den som dricker/har druckit).".
Jag har innan skrivit att detta inte handlar om mig och min skam. Det är inte en debatt jag är ute efter här. Jag är ute efter en sakfråga inte att dryfta en personlig fråga. WHO har inte antagit definitionen sjukdom.
Vad säger detta om stigma? Istället för att ta i en sakfråga och besvara den så vänder man det mot mig. Om det är för jobbigt för dig... Jag har varit irriterad länge på hur missbruk ska vändas mot en i olika sammanhang. Det går lixom inte riktigt att diskutera utan att själv hamnar i blickfånget. Att det vägs in som en faktor. Man får inte riktigt ha en åsikt eller diskutera sakfrågor utan det kopplas hela tiden tillbaka till olika diagnoser. Så himla märkligt. De är ena efter det andra. Är det inte ADHD så är det någon annan rackarns diagnos man utvärderar. Blev testad för ADHD då psykologerna sa många med missbruk har ADHD. Med din energi och så är det nog ADHD. Svaret, nej. Ingen ADHD då jag testats. Man kan tydligen ha energi, dricka utan att ha ADHD.
Jag testade definitionen sjukdom på några vänner som inte dricker längre. Frågade dem vad säger du om jag säger att du är sjuk som är alkoholist? Det är en sjukdom. Svaret jag fick var = Fuck off.
Jag vet verkligen inte något annat sammanhang än på Alkoholhjälpen i samhället det är ok att säga att någon är sjuk. Jag är helt övertygad om att vissa, inte alla, anser att detta är rätt okänsligt och stigmatiserande. För att inte säga kränkande. Nu har jag testat på flera. Det finns de som sa äh, skit i det. Du kan inte förändra världen. Trist ja men vänd blad. Du är ur det.
Jag håller med om den kommentaren till viss del. Däremot tycker jag det är tråkigt att man anser att denna behandlingsmetod är ok på ett alkoholforum. Att man inte ser att det kan vara stigmatiserande och nedsättande. De med beroendeproblematik som känner att sjukdomsbegreppet stöttar ska definitivt använda det. I övrigt hoppas jag att andra inser att det kan landa väldigt fel. Sedan hoppas jag man kan vara lite mer försiktig i sin framtoning gällande definitioner speciellt på dessa forum. Definitivt inte slänga sig med att WHO antagit definitioner som de inte antagit. Det är att sprida desinformation.
Min egen definition är väldigt enkel. Dricker man för mycket för länge blir man beroende. Slutar man är man alkoholfri. Den känns väl ändå lite mer inkluderande?
@asterisco hej!
Jag känner igen mig i det du skriver! Väldigt liknande situation här borta.
Hur känner du såhär två dagar senare? Som jag förstod det hade du otrolig bakisångest, hur går tankarna idag?
Jag skulle absolut föreslå att göra dig av med all alkohol hemma och kanske faktiskt tacka nej till fest innan du kommit underfund med hur du faktiskt vill ta nästa steg framåt.
Lycka till! Jag börjar min resa nu mot att dricka mindre eller inte alls - vi kan väl hjälpa varandra :)
//PA
@Kennie Hej!
Tack för ditt svar, som jag såg väldigt sent.
Enklast hade ju varit om alla slutade dricka alkohol! Intalar mig att jag inte hade haft ett problem då. Att det är det sociala som gör det svårast. Men antagligen så är det inte sant.
Ska verkligen som du säger, byta ut vätskan i glaset. Och framförallt försöka att inte göra en för stor grej av det, för blir det en grej så tänker jag för mycket och då klarar jag det inte.
Väldigt viktigt för mig att inte ha någon alkohol hemma heller, då är det helt kört.
Hur tänkte du och gick tillväga de dagar det var som svårast?
Tack igen /PA
Idag har vi haft städhjälp hemma, lite oftare sedan katterna flyttade in och det är verkligen och nästan en orimlig lyx. Jag gillar dessutom att städa- men jag har lite för lite tid för att systematiskt hålla ordning/rent och dammfritt.
Gick hem lite tidigare för att faktiskt bara få njuta av tystnad och fint omkring mig.
Vår minsta kisse kommer alltid och lägger sig PÅ mig när jag lägger mig i soffan eller på sängen. Så gulligt. Samma rutin. Trampar runt lite och lägger sig sen på mina ben och somnar.
Tränat både måndag och tisdag på gymmet (gruppträning) så idag ska jag springa en kortis bara. Imorgon bitti Pilates, min absoluta favoritträning. Och det visar sig att mitt närmsta gym är mycket trevligt, luftigt och fint- hade inte riktigt koll. Tar mig cirka 4 minuter att gå dit (inteessenlubben se hit 🤗)
Glädjer mig åt det- träningen.
Åt att åka till landet imorgon.
Ja det finns tusen grejer men just idag känner jag mig mest som en prick i universum med ett oredigt inre, och så får det helt enkelt vara.
Kram 🥰