Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan forumet!
Då lägger vi dag 14 till det förflutna och vänder upp en mardrömsdag!

Imorgon kl 13:40 så lyfter planet mot Finland och Lahti...och spriten!

Jag känner ett sting av nervositet men har märkt att det stärker mig att tacka nej till alkohol, eller ja, beställa något helt annat egentligen.
Ett eller två glas vin är helt uteslutet och jag kör på linjen med noll tolerans! Löpardojorna är nedpackade och det väntas bli -12 där imorgon när jag ska löpa 45 minuter i raskt tempo runt sjön Veesijärvi.

En grej jag har märkt är att man helt plötsligt har en massa tid över som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån. Jag kan inte sitta på arselet och göra ingenting utan har precis satt mig in i hur Adobe Premiere Pro och After Effects CS 6.0 fungerar. Spelar in en massa sjuka filmer och redigerar dom så att ungarna skrattar tills dom kiknar när jag flyger runt gården som Hancoock eller halar upp ett lasersvärd i vardagsrummet!

Det känns riktigt skönt att vi har blivit mer av en familj igen och idag så fick jag skjutsa Emma både till och från träningen, känner mig lite stolt för den och våran öppna dialog.

En annan grej jag märkt är att jag blir som ett åskmoln på två röda sekunder. Det räcker med att tjejen insinuerar (eller åtminstonde låter som att hon gör det) så ifrågasätter jag det direkt! Likadant med kunder och då främst reklamationer. Har någon av er upplevt samma sak? Kortast stubin i stan.

Nu ska jag göra i ordning en presentation inför mötet imorgon innan jag kramar kudden!

"Bästa medlet mot dryckenskap är att nykter betrakta en drucken"
Kinesiskt ordspråk

min käre vän!
Vi känner så lika du och jag har jag upptäckt under resan. I dag var jag hos läkaren och ville ha antabus, jag står inte ut längre med att inte kunna sätta stopp.
Så i morgon får jag besked om hur illa min lever är skadad, kan jag börja med antabus. Alternativet är lika hemskt, den är så dålig att jag måste vänta. Jag är skiträdd faktiskt att det är värre än jag tror. Och vem är jag då att ha förstört min egen kropp.
Längtar så innerligt att få slippa detta fängelse. Hoppas antabus kan få bli min krycka till att börja med.
Kram
Fenix

Den längsta tiden jag varit nykter är förra året, 2013 då jag hade 4 månader på raken. Sprang Göteborgsvarvet och tyckte jag skulle fira det.
Hur man nu kan tycka att man firar genom att förstöra nåt man byggt upp?
Innan dess hade jag också skrapat ihop 3 månader på sommaren 2012.
Det är definitivt något som händer efter 3-4 månader.
Jag tror jag fixat det och kan börja smutta lite igen.
Låt oss kämpa tillsammans även om jag inte litar alls på mig själv eller mina intentioner just nu!
Fan för jävla skit varför jag inte kan vara starkare!

Imorgon kommer jag vakna gott i vilket fall som helst.

Vi hörs.
LP

...kring dina ord om uppvaknandet. Känslan "hur kunde det här hända mig". Är själv bara ett par veckor gammal, Knepen hur man bäst "gör slut med" vinet verkar vara mycket olika. För mig har det viktigaste varit att identifiera kl 17-19 som mina kritiska timmar. Då ser jag till att sysselsätta mig så mycket som möjligt. Sen är det också bra att både skriva av sig och läsa andras trådar. Både skrämmande och tryggt på något sätt att vi är så många som delar samma historia.....

Välkommen hit!
Skönt med ett ställe där ingen dömer dig och där du kan skriva ur dig dina tankar anonymt, det hjälper.
Det är ingen som säger att det är enkelt eller lätt men ta en dag i taget och sätt upp delmål för dig själv, det har hjälpt mig i alla fall.

Läs igenom andras livsöden och omvärdera vad som är viktigt för dig själv. Antagligen kommer du att hitta någon som skriver precis om dig och om inte annat kan du inspirera oss andra med dina rader!

Kämpa på!

//Bara_Adde

Att skriva av sig vill även jag rekommendera. Eller bara läsa runt i trådarna. Vi är så många med liknande berättelser. Man brukar ju tala om "delad glädje är dubbel glädje" men jag tycker också att man med fog kan skriva "delad ångest är halverad ångest". Styrkekramar från Nossan

Hej vännen!

Berätta och skriv här i forumet så mycket du orkar och kan så ska vi försöka stötta dig i din kamp.
Vi har säkert en massa gemensamt och ångest är något vi alla här inne har mer eller mindre av.

Kram till dig.
LP

Att vara här på forumet är ett första steg! Ingen förnekelse längre.
Att erkänna och sluta tro att det fixar sig. .... En bra bit på vägen.
Läs om oss andra,vi sitter alla i båten, skriv av dig!
Det hjälper.
kämpa på - ha det!

http://www.capiomaria.se/Vara-team/Mobila-teamet/ Beroende på var du bor. Mobila teamet kanske kan vara till din hjälp om det känns akut.

Hej pa er mina vanner. Skriver fran hotellet. Det har nu gatt tre dygn pa semestern och jag har inte druckit nagot starkare an vatten och kaffe. Jag ar fortfarande rejalt skarrad efter senaste fyllegrejen. Kan inte fatta att det ar jag som gjort detta........ Jag har inte haft nagot som helst sug aven om man mots av alkohol var man an gar. Forst alla mojligheter pa flyget. Jag tror drinkvagnen korde forbi sex-sju ganger. Sedan mots man av valkomstdrink pa hotellet. En flaska skumpa pa rummet. Vid frukostbuffen kl 08:00 ar det forsta man ser innanfor ingangen ett hav av is och sakert 20 flaskor skumpa. Det ar gratis sa folk dricker pa men inte en enda riktigt berusad manniska har jag sett hittills. Jag inser hur sjukt beteende jag har haft (har). Jag har aldrig tidigare riktigt begripit detta med att "sla i botten" men jag antar att det ar precis det jag har gjort nu. Jag var tvungen att uppsoka forumet idag for att dela med mig. Jag hoppas och tror att denna semester ar borjan pa nagot nytt.

Manga halsningar fran en lite stukad men anda OK Tjalle (med blatiran kvar sedan sist)

PS. Vi kor pa Lill-Per

På det här inlägget m-m. Stort stort grattis! Är i och för sig bara ytterligare en dag, men det har ju ett gigantiskt symbolvärde!
Tre månader, 90 dagar. Har läst av andra att det är lite av en brytpunkt och det är verkligen värt att fira. Jag hoppas för dig och
mannen att ni har något passande i planerna. Har han glömt att det är idag får du väl annars påminna honom :-)

Jag är som du förstår väldigt glad för din skull. Du är ju en av följeslagarna som funnits här sedan jag hittade hit igen.
Hoppas du får en bra dag!

//PP

Är i lite samma fas Ang trötthet Morla. Frustrerad över min orklöshet. Om det nu finns ett sånt ord:) men man får väl bara låta sig vara trött ett tag! Instämmer helt i dina olika faser!

firar jag idag :) Känns på ett sätt som att det borde vara längre och på ett annat som att det är kortare. Men, kollat almanackan, och tre månader är det.

Finns ingen tanke om att bryta nykterheten, tankar om vin (framför allt) kan dyka upp, men de försvinner snabbt. Kan i de lägena fråga mig själv om jag skulle vilja ha, och kan svara ärligt, att nej, inte med tanke på vad det kan kommer att medföra för mig.

De viktigaste skälen till att jag klarat att hålla uppe den här gången är:
1. att jag kände att jag inte orkade ha det som det var innan. Ångesten och skuldkänslorna åt upp mig.
2. stödet från mannen
3. läsa och skriva här, stöttning härifrån
4. belöna mig själv, både i förväg och efteråt för att jag inte druckit
5. se och ta en dag i taget, men ändå hålla fokus framåt att jag inte ska dricka till helgen, till jul, till födelsedagen osv.
6. verkligen se positivt på nykterheten, skriva ner eller tänka varje kväll på saker som jag är tacksam för, där kommer alltid något som har med nykterheten att göra
7. min psykologkontakt,

Har inte skrivit ner i viktighetsordning eller som några tips, utan mer som ett sätt för mig att kunna komma tillbaka och läsa igen, om eller när motivationen tryter. Jag ser med tillförsikt fram emot en nykter vår, men tar en dag i taget och tar inget för givet. Resan har ju bara börjat... är en långsam och lång process, tror jag.

Ha en bra dag alla ni därute som är nynyktra (- håll ut när suget dyker upp - det blir bättre!) och ni andra också såklart!
/m

i att det inte blir lättare att göra uppehåll/sluta ju fler gånger man försöker. Desto viktigare att hålla i nu, och att låta ett ev återsteg bara vara just det och inte ett fall tillbaka i gamla vanor.

Mera korkad - tanken har slagit mig också (men om mig själv då :)), men kommit fram till att jag väl inte var så smart innan heller, med tanke på dryckesvanorna... Så resultatet för min egen del får nog vara plus minus noll. Annars har du rätt i att detta är definitivt ingen quick fix. En (livs)lång process?
Ha en bra dag!
/m

till kylan... Nej, vi vill inte att du checkar ut härifrån!
Hoppas att du kan hålla depressionen ifrån dig - jag får alltid en dipp när jag kommer hem från en lyckad semester och vardagen dyker över en. Har svårt att hålla i energin som en semester kan ge. Det är ju i alla fall lite ljus på gång, mörkret är inte lika kompakt som före jul... Ha en bra resa hem, och ta dina lugnande!
/m

över saker man sagt och gjort på fyllan (eller som man tror att man sagt eller gjort) kan ju vara helt förtärande. Brukade ha det dagen efter fest, varje gång. Det du kan trösta dig med, om det var i sammanhang där andra också var onyktra, är ju att det förmodligen inte fick den uppmärksamheten som du tror. Är det i andra sammanhang, personer som du sårat kanske det kan vara bra att prata med dem, förklara läget.

Om man fastnar i tankarna och inte kommer vidare så kan KBT vara en bra hjälp. Finns en bra bok "Hantera din stress med kognitiv beteendeterapi" https://www.adlibris.com/se/bok/hantera-din-stress-med-kognitiv-beteend… (såg att den fanns som e-bok också för det lite billigare priset 39:-) annars kanske du behöver prata med någon, typ psykolog ett par gånger. Det är viktigt att du inte fastnar i självdestruktiva tankar och slår på dig själv! Du är bra!
/m

Tack PP för varningen. Fast jag hade faktiskt redan kollat. Ser ut som vi inte behöver checka in något bagage alls utan får ta på oss ALLT vi äger och har för att inte frysa ihjäl på Arlanda imorgon bitti. TIDIGT i morgon bitti så det blir extra mysigt. Tur att jag har mina lugnande för att våga flyga för visst suger det i "trösttarmen" just nu och hur tröstar vi oss? Ja, vi vet.

För att "maxa" din skadeglädje så ska jag även jobba långpass i morgonnatt ;-)

Tack för välkomsthälsningen PP. Ingen risk att jag checkar ut för gott, kommer nog att behöva både stöd och pepp. Misstänker kommande depression. Kram på dig!

FallingdownFia

Vi får fortsätta att hålla koll på väderrapporten. Nästa lågtryck kommer förr eller senare.
Då tycker jag vi ska vara väl förberedda. Surra allt löst, så vi kan uthärda den stormen!
Tills dess hoppas jag du guppar lugnt och skönt i solen!

//PP

Jag lovar att vifta med röd flagg om fas 4 infinner sig! Just nu känner jag mig som ett gigantiskt skepp i kav sjö. Känner mig trygg och stark, det är så skönt att vara nykter! Kram till er alla som vill ha en.

Tillbaka till verkligheten :-) Ett hett tips! Packa in lite kläder i handbagaget,
så att du inte blir kall om fina fossingen när du landat på Arlanda :-)

(märkte just att skadeglädjen är den sanna glädjen!)

Nej, välkommen hem, och hoppas du inte checkar ut - for ever!

Hälsar den avundsjuka gubbdjäveln!

//PP

tycker det låter helt ok att påminna oss om det Weekend.
För mig handlar det om din vinst, och den är din egen!

Ha det själv gott - Vi kämpar vidare!

//PP

Känner jag nu lite mera lugn och man kan nästan säga att det är en känsla av lite mer acceptans i situationen. Det känns som om vissa av funderingarna blir svagare och svagare. Något som i och för sig inte verkar unikt, utan något som många här inne vittnar om. Ja vad är egentligen unikt? Inget förmodligen. Tycker nog att det jag upplever redan blivit upplevt av andra här inne. Men vad som är unikt är att det nu är jag som upplever en förändring, och idag känner lite mera ro. Ja, jag vet det går upp och ner - så det lönar sig att vara på sin vakt.

Jag hade nog trott och hoppats att allt skulle gå lite fortare. När jag tänker så hjälper rader jag fått från er andra mig att förstå att det är ju ingen hast. Det handlar kanske inte om att slå rekord i hundra meter nykterhet, fri stil.

Vad som har varit annorlunda mot förra gången är att sviterna av att jag inte fortsatte nykterheten då, har gjort att jag känner mig mosigare än sist. Det är viktigt för mig att erkänna det för mig själv, och även skriva ner det här. Jag vill naturligtvis att var och en som läser kan förstå att det går åt fel håll om man inte bryter. Nästa försök blir inte lättare osv. Nyfrälst kanske några tycker? Kanske det, men det är i alla fall min verklighet idag när lite drygt 2 månader utan vidare "marinad" passerat.

På vilket sätt mosigare? Eventuellt har jag blivit lite mer korkad än tidigare, men det är inget som stör mig så mycket! Är helt säker på att hjärncellerna som är kvar ska för ett normalt liv framöver ;-) Om det nu är så att jag var - ännu smartare tidigare, så är det ju inget jag minns, och det lönar sig ju inte att gräma sig över något man vare sig minns, eller med säkerhet kan säga att det var så. Jag känner ibland av huvudet lite. Inte direkt värk, mer som ett tryck. Började kanske efter 5 veckor och är fortfarande kvar till och från. Ser det lite som en sent kommande baksmälla. Det är nog som en skrumpen saltgurka - det tar sin tid i sötvatten att få den att räta ut sig igen...

Annars lite andra ömma punkter, men inget allvarligt. Tror det var Adde som skrev att han sprang till läkaren för allt möjligt (och omöjligt) första tiden. Jag har ännu inte gjort det, men funderar på att ta en hälsocheck. Har sedan länge tänkt göra det efter cirka tre månader. Varför vänta kanske någon undrar? Jo för jag vet ju att det resultat jag får då kommer att vara bättre än det jag hade fått för två månader sedan! Sedan vet jag ju innerst inne hur utvecklingen sett ut med resultaten om jag fortsätt på samma sätt som innan. Man kan kanske se det som att om man får ett besked om att det ser inte livshotande ut, så får man liksom ett kvitto på att det är rätt beslut - som om man inte visste det tidigare :-)

Hälsningar till alla kämpar därute, från mig i hobbithålan!

//PP

Jag tycker som Eken,att alkohol inte är lösning mot ångest.Alkohol ger ju ångest och depression.Har ju precis som du dämpat obehag och ångest med mer alkohol. Men jag kan säga efter två veckors nykterhet att alkoholen var det som stod för mitt dåliga mående. Idag mår jag jättebra. Det stärker självkänslan, man kan stå rak i ryggen och se andra i ögonen när man inte längre bär på den tunga hemligheten och skammen. Också nervositet och oro kan komma av alkoholen..jag har märkt att jag känner mig så mycket lugnare och tillfreds utan den. Jag förstår att du är orolig över abstinensen. Kanske kan det vara en bra idé att bestämma ett slutdatum och fram till det göra upp en plan där du drar ner på alkoholen sakta. Kanske minskar det abstinens symptomen?

Jag hade druckit nästan dagligen och slutade tvärt utan någon fysisk abstinens. Jag tror inte heller det finns så stor risk för kramper men man bör nog ändå vara försiktig och tala med läkare först.

Finns också lite boktips i tråden som kanske kan vara hjälp i starten :
Äntligen full kontroll Av Allen Carr.
Miller & Berg - The Miracle Method: A Radically New Approach to Problem Drinking
Duncan - What's Right with You! Debunking Dysfunction and Changing Your Life
Johansson & Wirbing - Lev gott med eller utan alkohol
"Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3801

Lycka till!

ha någon i samma sits att skriva privat med men vet inte hur man får till det..svårt:(

Tack för svar morla. Ja de är så hemskt när man sköljs iväg av en våg av ångest som man inte kan göra något åt nå mer. Gjort är gjort. Visst blir man ärligare och mer accepterande när man blir nykter . Är så tacksam o glad annars men nu är det tungt. Gjort så idiotiska handlingar. Försökt andas ut på toaletten då det påverkar mitt arbete när jag inte kan tänka klart. Mer tips tack!? Känner igen denna fas i en tid nykter sen tidigare. Vill bara att stormen ska glida förbi.uurs vad jag hatar denna obehagliga känslan som bara knyter sig i kroppen :( försöker tänka på annat men glider i samma tankar om igen.