Senaste kommentarerna i forumet

har läst lite i dina trådar morla och undrar hur det ser ut för dig nu? Jag har oxå 3 barn och jag har druckit när jag haft dom vilket jag verkligen inte är stolt över!

Jag tror att både män och kvinnor får bättre sexliv utan alkohol. Visst kan alkohol vara bra för att våga ta initiativ i början av en relation, men har man någon att ha sex med så är alkoholsex det sämsta som finns. Tycker jag i alla fall. Alkohol gör att varenda nerv i kroppen får sämre förmåga att arbeta och när det gäller sex är det en fördel med att ha känsel :-)

tack! Just nu känns det rätt hopplöst tyvärr men det har väl med ångesten jag har efter ha druckit hela helgen, är så förbaskat less på att ha ångest!! Den här jäkla helgen oxå, min pojkvän kom i torsdags (vi bor 60 mil ifrån varandra), hade sett fram emot det så mycket men då var jag i stort sett full hela helgen, massa minnesluckor men kommer ihåg att vi tjafsade i fredags..känns som jag förstörde hela helgen!:(

det känns. Skammen slår till som en slägga och man vill bara krypa under täcket och gömma sig. Jag brukar försöka att sålla. Till exempel så stötte jag något fruktansvärt på en arbetskompis på en julfest en gång. Han är lyckligt gift och jag känner hans sambo. Han sa vänligt ifrån sig min uppmärksamhet och jag kan slås av skam när vi ses. Då brukar jag försöka se det som att han blev lite smickrad av det och nog inte tänker på det lika mycket som jag. Det var inte så farligt, men det är värre med saker som har satt spår i medmänniskor. Det jag försöker komma fram till är att det är så lätt att blanda ihop små och stora fyllesituationer så att det bara känns mörkt. Det går inte att göras ogjort och det enda som händer när man är nykter är att man blir en ärligare och bättre människa. Vi får leva vidare och vara lite snälla mot oss själva. Kraam!

Hej Rosa! Jag är förmodligen inget föredöme om du tittar i min tråd. Däremot kan jag tala om att forumet ger ett bra stöd och jag tycker att det är toppen att läsa sina egna ord och förhoppningsvis ta lärdom när saker och ting går snett.

Bra att läsa dessa sidor. Jag är i din sits med. Skull vilja ha någon att ringa varje dag. Just om alkohol, inget annat. Det finns hopp, men vägen är krokig.

AHar nu varit nykter sen nyår o känner mig stark(oftast), men idag jagas
Jag nått fruktansvärt av gammla dumma fylle misstag. Hur slår jag bort dom tankarna? Snälla hjälp mig hur ska jag tänka. Måste få bort dom. Fy fan vad jag inte saknar -13 :(... Bra tanke tips vänner

Hej Verdon!

Man kan ju kanske lura sig att tro att alkoholen är en bra ångestdämpare osv. Men i slutändan är det ju precis tvärtom, den skapar ännu mer ångest och måendet blir ännu sämre.
Jättebra att du försöker ta tag i problemet nu innan du hinner fastna ännu mer i beroendet.

Angående risken för kramper så tror jag faktiskt risken är väldigt liten. Många som har slutat tvärt från betydligt större mängder än så. Men vågar du inte tro på det så håll dig till en liten folköl ett par dagar innan du slutar helt.

Bra om du är i kontakt med läkare. Mycket mer hållbart i längden att försöka få hjälp den vägen i stället!

... håll ut! Släpp inte taget och så vidare. Grattis till varje vunnen minut, timme om så behövs. Trava dem på varandra tills sikten klarnar alltmer över vilka möjligheter och segrar en nykter dag till faktiskt är. Hitta på vilka tokskaper som helst för att hålla fast, kom ihåg "alkoholen är listig falsk och stark". Det värsta av allt är att den rackarn aldrig behöver sova!
Egentligen skriver jag bara en allmän uppmuntran och uppskattning för det jobb vi alla i nykterhetens gemenskap gör. Tänker ofta att vi är ju vinnare, som en vän brukar säga "egentligen är jag glad för att jag har supit för nu först fattar jag hur förbannat skönt det är att vara alkoholist, bara man inte tar första glaset!" Nu värdesätter man helt andra saker än tidigare och respekten för själva livet, det egna och andras, är så annorlunda.
Men som sagt, nykterheten är alltid en färskvara. En dag i taget, det viktigaste först och det gäller att ta en sak i taget samtidigt med att ta det lugnt. Som nykter kan man bli lite egotrippad, sätta sig själv rätt högt upp på betydelselistan. Men det är ju så att för att kunna tycka om andra på riktigt, behöver man först tycka om sig själv.
Tack för en nykter dag, ser fram emot nästa träningspass i nykterhetsspåret i morgon!
God Natt till alla.
Mm. (Mulleman, mitt nick).

Tack för dina rader!

Börjar misstänka att detta med att "spola kröken" som man kallade det på slutet av 70-talet och början av 80, är nog inte så lätt som man går omkring och tror.
Känner igen mig i massor av det du skriver och längtar tills jag får räkna veckor istället för dagar!
Lite skrämmande att djävulen viskar att det är ok att dricka bara lite grand, på ens vänstra axel efter så lång tid!

Bra jobbat, du är en inspirationskälla för alla oss andra!

//Bara_Adde

Återigen, en trevlig kväll på er. Jag har sedan snart två år tampats med ångestproblem och jag antar att det är där min kärlek till whiskyn startade. Jag fick alprazolam utskrivet mot min ångest, vilket funkade. Med den medicinen kunde jag fungera och agera som mitt vanliga jag igen. Jag får dock endast ut medicinen ytterst sällan vilket mer eller mindre tvingar mig att ta till flaskan för att dämpa ångesten och problemen som uppstår däremellan. Nu har jag även fått ut antidepressiva som förhoppningsvis hjälper om några veckor.

Vad jag dock är mest rädd för, som den hypokondriker jag är, är utsättningssymptom som alkoholen kan ge när jag slutar. Det är inte sällan jag går och är så rädd för ett epilepsianfall att jag snabbt häver i mig tillräckligt med whisky för att lugna nerverna och varva ner för att kunna sova. Sociala situationer skrämmer mig också, de klarar jag knappt av utan dricka. Att hantera skolan i ett sådant tillstånd är när inpå omöjligt.

Hur har det gått för dig?

Välkommen Kalle33! Jag har inga svar på varför du dricker som du gör, jag har heller inget bra svar på varför jag drack som jag gjorde. För min del kom jag till insikt om att jag hade byggt upp ett beroende och att jag inte kan ha en normal relation till alkohol. Det har varit en lång process dit men nu känns det äntligen som att jag är på väg mot ett tillfrisknande.

Här är du iallafall inte ensam. Stanna kvar,läs och skriv så kommer du nog svaren växa fram.

Hej alla fina. Och Ojsan vad konstigt det blev med mitt inlägg innan. Skriver på telefonen och ibland slinter man... Hur som helst, allt bra här också.
Försöker skaffa nya rutiner. Läser mycket böcker om kvällarna. Skönt och avkopplande. Har lyckats hålla mig ifrån pekpinnen mot maken som fortsatt dricka ungefär som innan. När det blir jobbigt (typ fredag kl 18) går jag helt enkelt undan en stund. Funkar fint även om det inte är så socialt. Men orkar inte vara så trevlig just nu....sov gott!

Hej alla fina

Jag har också 13 nyktra dagar. Stolt,nöjd och glad! Har fått tillbaka min energi och kommit igång och tränat. Sover som ett barn och är närvarande min vakna tid.

Hur går det för er? Själv har jag klarat 13 dagar nu och är jättestolt och glad. Hur går det för er?

Bra jobbat med din helg!
Tror att det är svårt för dem som är nära att förstå, på riktigt. De kanske inte vill se och inse hur det har legat till? Jag vet inte, jag fick verkligen övertyga min man om att jag har problem. Det tog tid. Han tyckte inte att det kunde vara så stora problem, det märktes ju sällan på mig, och jag blir aldrig (nästan) dålig. Har nu efter nästan 3 månader försökt berätta för min bror, som jag ändå har en nära och bra relation med, men det gick inte alls fram. Har även försökt hinta lite på något mer ställe, men det verkar helt skottsäkert. Har insett att den djupare förståelsen får jag söka t.ex. här.

/m

Bra att ta tag i och unna dig lite för dig själv. Jag använde tid till mig själv (och pengar) som belöning både i efterskott och förebyggande. Plus att man kan boka det på de tider som suget sätter in (t.ex. fredag em.. finns ofta tid :))

Apropå Plura så tror jag som du.

Ha en bra kväll
/m

Hej
känner igen mig i de du skriver man kan nästan tro att vi är "tvillingar",
Kämpa på du fixar det, själv är jag inne på min 2:a vecka nykter med 1v med antabus kände att nde måste bli en förändring...sen skiter jag i vad min omgivning säger vill dom inte ha mig som nykter så kan dom skita i mig tills jag känner mig (ifall) om jag känner mig "redo" att dricka igen allra helst hoppas jag på att jag slipper den fiende flaskan...

Tränade ganska hårt i mitt tidigare liv innan man upptäckte alkoholen å vet hur bra man må utav de men ändå känns de som att man orka inte ta de steget att börja träna igen så kämpa på du kommer må bättre ju längre du är nykter och tränar =)

Den längsta tiden jag vart nykter är 5veckor så jag är ingen bra talare inför nykterheten men önska jag klarar det längre denna gång, om vi 2 kanske kan kämpa tillsammans =)

Ha en bra kväll
Kramar

Ja, det gäller att hitta någon sysselsättning att ta till när suget sätter in. Eller kanske ännu bättre - innan det sätter in, mota Olle i grind... Promenader är ju toppen, både för kropp och själ.
Lycka till!
/m

till dina 12 veckor. Jag är ingen expert men har fått till mig att det är vanligt med återfall/återsteg runt 3-4 månader, att det är nu vi ska upprätthålla förändringen vi gjort, utan att falla för det där att det funkar nog med ett glas...

Ha en bra kväll och håll garden uppe!
/m

Bara_Adde! Fortsätt så! :)

Jag förstår hur du tänker där med det lågmälda självhatet och prestationen.
Jag är precis likadan.
Självtillit och egen kärlek?
Vad är det för nåt?
Det är väl dags att vi ger oss själva det.
Jag tycker det verkar som både du o jag är värda det?

Kram
LillPer

ja. Inte är det mycket av en kamp. Jag drack champagne på nyår och det var trevligt och sen dess ingenting. Det är som sagt inte en kamp utan mer som ett långdraget tjat. Ett evigt dividerande fram och tillbaka. Jag tänker på det hela tiden, längtar inte, känner inget sug men tänker verkligen på det här beslutet nästan dygnet runt. Idle hands osv som du Tusculanum refererar till ofta, är sant och jag har varken kommit i gång med någon träning eller påbörjat någon ny hobby. Det är sån full rulle bara att få ihop familjeadministrationen att vid niotiden är jag helt slut. Svepskäl och ursäkter så klart men det här kommer från en person som aldrig under sitt snart 40-åriga liv har tränat på ett gym så det... tar emot lite kan man säga.
Jag funderar mycket på det här med dålig självkänsla. Att det är den som till viss del har gjort att jag har behövt en yttre markör som visar att nu vill jag inte mer. Nu vill jag sluta jobba/prestera/vara tillgänglig.
Och så tänker jag på det här med att vara en person som är sina prestationer. Att vara en högpresterande person som inte har någon grundläggande känsla av självtillit eller egenkärlek (snarare tvärtom, ett lågmält självhat har följt mig genom livet) och eftersom man då är det man gör så slutar man så klart aldrig göra/prestera. För om man slutar prestera då har man ju inte längre något existensberättigande eller hur?
Och så tänker jag på det Nike skrev om alla dessa flykttankar som man maniskt studsar mellan. Och den bot och bättringsångest som har drivit mig så hårt trots att jag redan har drivit mig själv hårt.
Inte konstigt att man drog i nödbromsen, synd bara att det blev vin som blev min broms.
Undviker i möjligaste mån sociala events just nu och duckar middagsinbjudningar som startar med - Och så dricker vi lite vin och lagar mat... Jag vill inte det, inte än. Är inte redo att säga nej.