Senaste kommentarerna i forumet

Tack för listan! Känner igen mkt i den! Och tack för att du delar med dig om hur du tar dig igenom alkoholsug! Känner igen mig själv en hel del!

Lägger ännu en gång upp min "Skönt att slippa-lista" från december 2017. Den har legat under Från rådgivarna ett par gånger och jag har känt mig så falsk då jag inte kunnat leva upp till den. Nu behöver jag lite extra pepp, så jag kopierar in den som en affirmation. Hoppas att det funkar.

Tack som f-n för alla kommentarer. Om ni bara visste hur mycket de betyder just nu. Ångesten rider mig rätt hårt för tillfället. Men jag är i alla fall nykter.

-----

"Skönt att slippa!

Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!"

-----

Vet inte hur mycket jag orkar engagera mig i forumet just nu. Men ni ska veta att jag tänker på er alla.

Kram kram

Min krasch efter att yngsta dottern föddes svårt sjuk och handikappad kom först när hon var 8 år.

Då var hon så gott hon kunde vara ”på banan” och hade andra vuxna som kunde hjälpa henne. Då kunde jag ”tillåta mig” att krascha.

Allt kan man inte bearbeta. Vissa saker finns kvar som ärr, som sårbarheter som kan komma till uttryck i olika situationer.

Men det är viktigt att man lär sig läsa av symtomen och hittar strategier för att dra i handbromsen. Och sen måste man få sörja också ?

När dottern var en månad gammal och vi precis hade kommit tillbaka till vårt hemsjukhus efter flera veckors intensivvård i Lund så fick jag träffa en terapeut på sjukhuset.

Hon sa: ”Har du sörjt det friska barnet som du trodde att du hade i magen?” Va? Så kan man inte tänka. Det vore ju som att förneka min dotter. Så kände jag.

Jag hade då som först nyorienterat mig i vår nya annorlunda tillvaro - och sen kom hon och petade bort skorporna på såren så att blodet började rinna igen.

Jag stod på mig en lång stund. Hon stod också på sig. Jag sa att jag inte vågade börja gråta igen, att jag hade gråtit tillräckligt, att jag var rädd för att aldrig sluta gråta om jag började igen.

Hon stod på sig lite till, och till slut förstod jag. Att jag givetvis var tvungen att sörja det friska barnet och livet som tvåbarnsmamma som jag hade sett framför mig.

Jag var tvungen att sörja det för att gå vidare - och att gråta är alltid det bästa sättet att lätta på trycket.

Under de åren lärde mig hur jag reagerar akut på ett trauma: Handlingsförlamad, tunnelseende, hjärnan checkar ut, kan inte ens prata. Så jag måste ha ett skriftligt intyg från läkare tex att lämna fram.

Men väldigt snabbt, inom några timmar, reser jag mig och nyorienterar mig - och då agerar jag.

Jag vet idag att jag aldrig skulle fixa att göra HRL på en närstående, jag måste direkt skaffa hjälp för det.

Jag och barnens pappa reagerade tack och lov olika. Han var handlingskraftig initialt, jag först senare - och då rasade han ihop i en liten hög.

Yngsta dottern var 17 år innan hon fick sova i eget rum. Så länge behövde jag ha henne nära mig - alltid överhörande hennes ”status”. Den skräcken lämnar en aldrig helt och hållet tror jag, den är inetsad i benmärgen.

Men man kan ha ett bra liv ändå! Annorlunda kanske, men bra. Och terapeuten hjälper dig på vägen.

Kram ?

Tänkte på en sak när du beskriver om din undanträngda sorg. Hur gammal var ditt barn när hen fick diagnosen? Jag arbetar ju själv som kurator på en barn- och ungdomshabilitering. Många gånger när det kommer en ny patient t oss är det förstås fokus på patienten precis som föräldern har. Föräldrarna brukar ofta ha en hel massa tider att passa hos en el flera vårdgivare. Går patienten på förskola el skola har föräldrarna oftast väldigt många möten där. I min roll som kurator är det största uppdraget att fånga upp föräldrarna för att se var någonstans de befinner sig i denna process som det är att få ett barn med funktionsnedsättning. Det kan handla om att ge närståendestöd, hjälpa t att strukturera upp alla kontakter, hjälpa t att få kontakt m andra professioner mm.
Jag tänker utan att veta att det kanske var först nu som det var dags för sorgen att komma upp t ytan på riktigt...å då behöver man terapeutiska samtal på djupet. Dessa samtal kommer även bättre t sin rätt utan alkohol. Är glad för din skull att du får detta stöd och glad att du delar din berättelse.

Ha en fin lördag??

Vill bara säga tack för din tråd Charlie70. Starkt att läsa om din dotter och dina ’spår i hjärnan’ av stress...och hur detta triggat ett drickande.
Jag är också dålig på att skriva och kommentera i många trådar ( vilken aktivitet det är här) ...hoppas att jag ska bli bättre på det längre fram när jag landat lite mer.
Jag håller tummarna för att du ska få din tid att läka i lugn och ro.

Dag 6 kom ju fort, har ännu inte fått något sug, vilket är lite ovanligt. Det är ganska tyst i mitt huvud, inga övertalningsförsök ännu. Kanske borde jag vara beredd? Vilket håll kommer hen ifrån? Höger eller vänster? Eller kanske rätt underifrån, som en uppercut? Får väl bara vara tacksam för att det är lindrigt just nu bara. De kommer när det kommer helt enkelt. Jag har varit sjukskriven, så jag har en ganska kravlös tillvaro just nu, men måndag är dags för jobb igen....lite gruvar jag mig för det ,ska erkännas. Nåväl idag ska jag vara nykter och försöka tänka på allt jag har att vara tacksam för. Han en fin och nykter dag, alla soldater.

Läsa i dina inlägg! Än har jag inte börjat fiska men vem vet... Låter så härligt och rogivande. Själv ägnar jag mig åt att vårda mitt hem idag!

Ha en härlig lördag!

?

Honungsblomman? Pollenallergi, kom just att tänka på att jag ju har börjat få det de senaste åren. Tror det är björk.Tack! Grabben fyller snart 15 år, så han börjar klara att ”fixa” fisket själv. Inte så mycket trasslande med linor och så.

Vi släpper tillbaka det mesta, men i går tog jag upp några fina abborrar som jag ska fixa till middagen i kväll. Hade lovat frugan för att stå för lördagsmiddagen? Vad kul att du gillar att fiska! Tycker verkligen du ska ta tag i det, men en varning, det är beroendeframkallande?

De senaste åren är det väldigt många fler tjejer som fiskar, vet inte riktigt vad det beror på, men jag tycker det är kul och bra. I går låg det en annan båt nära oss med två kvinnor i min ålder som fiskade, dom såg verkligen proffsiga ut, och jag blev lite avundsjuk då den ena av dem fick en riktigt stor gös. Det ekade glädjetjut över halva sjön.

Hoppas du får en fin dag!

Kram

...det vill jag ge min familj. (Hur gammal är han?)
Och wow...vilken storfångst ni fick, vad gör du med alla firrar? Slänger tillbaka, ger bort, tillreder?

Jag har tagit med min familj till en put-and-take sjö och ätit lunch på stormkök ett par helger i rad. Det är stort, då jag är en riktig, riktig stadstös som knappt aldrig var ute i skogen när jag var liten.

Jag är sugen på att köpa fiskekort, familje, för att kunna fiska i den sjön under större delen av säsongen. Maken har alla sorters spön och drag, halva förrådet fylls av det, men vi har bara varit ute två gånger under 20 år han och jag, på mitt initiativ. Varför? Den frågan ställer jag mig nu. Varför så mycket investerat i något som inte blir av. Och varför har JAG inte tagit initiativet att fiska själv? (Nååå...svaret vet jag ju är osäkerhet över hur man "gör"...men det går ju att ta reda på).

Jag skulle så gärna vilja kunna fiska, bli självständig. Dra upp regnbåge och öring själv och tillaga till familjen. GRILLA dem till och med (det är också en sak jag vill lära mig, för att bli självständig - den stora glänsande tingesten som vaktas skyddande av hanen i huset). Jag känner att den här rastlösheten kanske ändå kan medföra att jag rör mig i vidare kretsar i livet.

Angående snarkningarna så håller jag med övriga, bra att hon frågade, men jag förstår att det måste ha känts konstigt att få frågan. Min make, som inte dricker alkohol är i alla fall "periodare" när det gäller snarkningar. För ett par veckor sedan snarkade han så att jag seriöst inte kunde somna...och så har han aldrig gjort tidigare, sedan följde en period av lättare snarkningar och nu på morgonen, då jag varit vaken ett par timmar bredvid honom, har jag inte hört honom snarka alls.
Är du pollenallergisk? Kan det bero på att du har lite svullna slemhinnor i näsan eller så? Just thinking...då jag själv precis fått reda på att jag är gräsallergisk och plötsligt förstår varför jag varit så rajdans trött och "långtidsförkyld" fram på försommaren...hehe.)

Jag hoppas att du får en fin 2 maj!

- - ?
Honungsblomman
Dag 6

Idag vaknade jag med en skön känsla i kroppen. Jag mår jättebra! Drack icas bubbel vatten igår kväll. Smög upp och kokade kaffe. Behövde inte smyga länge för frun var redan vaken. Käkade en lång frukost tillsammans. Nu ska jag strax iväg till gymmet.

Tack Kaveldun för en fin och tänkvärd kommentar!?Du beskriver så bra, väldigt likt Se klarts sätt att skriva.? Jag tror verkligen att det kommer gå bra för dig nu, det känns så.

Det blev en lång dag på sjön i går. Regn mest hela tiden, men vad gör det när det nappar hela tiden.? Vi fick 7 gäddor, massor av abborrar och några riktigt stora lakar. Sonen var helt slut när han stupade i säng kl halv ett. Det sista han sa till mig var, pappa, snälla, kan vi åka ut i morgon igen.?

Det känns kul att han har ärvt mitt stora intresse. Mitt andra stora ”intresse” som jag hade förr, men inte har nu mera, det kan han skippa. Det hoppas jag av hela mitt hjärta att han gör.❤️

Ha en bra lördag!

Tack för era fina kommentarer. Jag har mycket att fundera kring nu. Och visst förstår jag det, precis som du säger Sofia, att händelserna kring min flicka har satt djupa spår i mitt stressystem. Jag ber till gudarna nu bara att Försäkringskassan godkänner min sjukskrivning också så att jag kan läka detta och komma igen. Det är det enda jag vill. Komma igen. Jag har 15-17 år kvar i arbetslivet. Det finns mycket kvar för mig att ge om jag bara får min vila nu.

Jag ville dela detta med er här på forumet av flera skäl. Ett viktigt skäl är att jag knappast tror att jag är ensam om den här typen av upplevelser. Jag ser ju det också i din kommentar, Vinäger. Kanske kan mitt inlägg hjälpa andra att börja dra i trådar de inte visste fanns?

Mjälleksemet som försvann så fint under några veckor har gett sig tillkänna igen. Jag som trodde det skulle försvinna för gott nu när jag inte dricker. Suck. Har säkert också med samtalet förra veckan att göra. Mina system drar igång igen och då försvarar sig kroppen med lite olika symptom. Jaja.

I dag blir det tre timmar restorative yoga. Jag går, även om jag ser ut som Rudolf med röda mulen igen. Det blir tillsammans med en kompis som vet allt om min utmattning och flickan men inget om varför jag väljer att inte dricka just nu. Hon behöver inte veta. Hon är för nära min arbetsplats nämligen. Vi äter middag hos mig sedan. Ser jag fram emot!

Suget tycks ha klingat av helt. Tänker på alkohol, men inget sug efter det. Inte ens de alkoholfria alternativen lockar. Hellre vatten, te och kaffe för mig. Oändligt tacksam varje dag för att jag inte dricker och för att jag kan möta livet - just precis som det är - som en hel människa. Ren och ärlig.

Kram!

Hej igen...

Sitter och funderar. Vädret är så tråkigt. Regn och grått. Känner mig isolerad från vänner och familjemedlemmar pga. Coronan. Saknar att umgås med mina nära. Saknar att gå på stan och strosa i affärer till och med trots att det inte är mitt största intresse precis. Saknar att gå på bio. Ta bussen nånstans. Det är så tråkigt.

Samtidigt skönt med ett lugnare tempo på nåt sätt. Men det blir mycket tv-spel, tv och mobiler. Särskilt när det är dåligt väder dessutom.

Tänk om jag hade levt i ett bra äktenskap nu. Då hade det kanske känts lite lättare. Inte lika ensamt på kvällarna. Men det är onödigt att tänka så. Jag ska vara glad över att jag bor själv med barnen nu. Det vore ju gräsligt med en drickande man i huset till råga på allt. Det hade varit tortyr.

Antar jag känner mig oproduktiv och lat. Tycker inte jag gör nåt vettigt med min tid utan jag ligger här i soffan och stirrar. Men det finns inte så mycket annat att göra. Oj haha klockan är inte ens 9 på morgonen och jag dömer redan ut mig själv som lat.

Dags att vända humöret. Ska ställa mig upp nu och laga en riktigt god frukost till mig och barnen.

Hoppas ni andra får en bra dag ♥️

FinaLisa??

Som du kämpar! Känns som ditt senaste inlägg var mer hoppfullt??
Det är skönt att klara sig själv men ibland kräver livet att man får hjälp av andra och när det då är i ens egna hem så är det ju lite speciellt?

Vägen m alkohol är ju verkligen kringelikrokar....jag tror på dig ...tänker att du fixar det ...men det är berg-och dalbana...

Hoppas att 1 maj gick bra! Det var också dag 1 för mig! Nu tror jag på dag två idag??

Ha en fin lördag???

...jobbigt när motivationen inte riktigt finns där. Hoppas du vaknar pigg och klar i dag inför din dag två!
Kram!

Tack för att du delar med dig!?
Vilken intressant och stark berättelse om hur det traumatiska kan förfölja en människa långt fram i livet.
Du förklarar så bra att din berättelse borde publiceras som en fallbeskrivning i undervisningen för blivande psykologer!

Lycka? och styrka önskar jag dig?
Kram ?

Så bra att du fick träffa någon som kunde plocka fram det där som låg väl bevarat inom dig??

Så gott att tårarna kom??

Och tack för att få ta del av din berättelse??

Mrx, funderar på samma som du just nu..? och kommer till samma slutsats; nej, det är inte värt det. Mår mycket bättre utan!
Nu kör vi utan tycker jag!
Kram ?

Så härliga metaforer du bjuder på? ⛵?‍✈️?? jag gungar med och försöker hålla i mig så gott det går...?

Men det är ju så att det är inte bara vårt yttre universum som påverkar våra liv, vi har ju också ett inre universum.
Där pågår ju en verksamhet som vetenskapen inte kan förstå eller förklara fullt ut. Vi kan ha teorier om varför man en morgon kan vakna deppig (nästan självmordsbenägen vid PMS eller klimakteriet) trots att man gick och lade sig hyfsad lugn till sinnet kvällen innan...?
Så det är inte så lätt att hantera sitt känsloliv när det börjar storma. Men visst är det skönt att då kunna lämna över rodret till någon annan en stund??

Hoppas du får en lite lagom guppande och njutbar helg Fibblan!?
Kram ?

Fibblan och Vinäger, det värmer och glädjer mig att ni finns och bryr er ??

Jag är så trött på mig själv och mitt velande och smådrickande..??

Har inte den rätta "knycken" att få igång min motivation.
Har dock inte druckit några mängder under veckan, inte blivit berusad, bara lite lummig men ändå så onödigt...

För tillvaron har ju ändå blivit bättre senaste veckan, jag har läkt, min sambo mår bättre och vi kan klara oss utan hemtjänstpersonal igen. Även om det blivit jobbigare rent praktiskt så är vi inte beroende av främmande människor längre.

Men nu har jag bestämt mig igen att ta ett rejält tag och inte göra det så enkelt och slappt för mig.
För det är sant när man säger att det är väl ingen konst att låta bli att dricka om man inte känner något sug...
Så nu blir det en mental kamp några dagar och banne mig andra bullar!!
Utan alkohol! Helst med kardemumma!

Dag 1 idag?

Kramar
???

....denna tråd.
En ( av många) livlinor. Tycker också att du verkar ha hittat så mkt glädje i livet - fisketuren, sömnen, hänga med ungarna.
Tänker ibland att man söker och letar ( på långt håll). Och så finns så mkt nära.
En ( av hundra anledningar) till att jag inte vill dricka var att jag fattade att ingenting - vad det än är - kommer att bli roligt på riktigt - om jag fortsätter med mina vinglas i tid och otid.
Har en idé om att vara tjänstledig ett år och arbeta med ett projekt som ligger mig varmt om hjärtat.
Så tacksam att jag inte tog det steget...::utan istället det större klivet - att sluta dricka.
Först.
Det viktiga först.
Jag vet att nykterhet är en förutsättning för att annat i livet ska bli bra - det lilla livet...och det lite större.

För min del tog jag först en paus..Upptäckte efter hand att det kändes lättare att sluta dribbla med mängder, sorter, dagar Osv..Betydligt enklare för mig att sluta helt..Tror när vi kommer till ett visst beroende i våra hjärnor, så kan det vara svårt/ omöjligt att hjärnan någonsin kan återgå till någon normalkonsumtion..Detta är såklart individuellt..Vissa blir ju snabbt beroende, för andra tar det massor med år..Vill bara säga att mitt liv idag är enklare, ärligare och friskare än vad det varit på många år..???

....dina inlägg är fria från Svammel!
De är starka och ärliga och jag känner igen mkt.
Fint att du kunde stå emot och det är också starkt att läsa om din relation med din man.
Jag funderar också en hel del på vad mitt drickande står för och hur jag ska kunna stå emot.
Det är en märklig psykologisk kidnappning ....
Och så får man försöka kidnappa sig själv tillbaka!
Ibland känns även nykterheten som en fångenskap.
Men oftare ändå som den frihet den faktiskt är...

Starkt jobbat och hoppas dagen blir bäst

I min hjärna med livlig fantasi passar din målande beskrivning bra ?
Det tog lång tid innan mina känslor saktade av eller om det var jag som vande mig att känna på riktigt.
Men tillåt dig att vila både kropp och själ behöver det.
Ha en fin kväll och hoppas havet ligger lugnt ❤️??// kram Strulan