Senaste kommentarerna i forumet

Åh Vinäger:)

Blir också så berörd av ditt inlägg...oj, vad du kämpade igår kväll...men du fixade det! Stort Grattis till det!!

Och du...du svamlar inte alls...det är så intressant att läsa din berättelse...och jag känner igen mig i mycket...Hoppas att första maj blir en fin dag:)

Kram:)

Jobbat Vinäger ? igår kväll var jag uttråkad. Vaknade glad idag men sen kom ngn konstig slags ångest. Jag blir lätt yr när jag har det vilket såklart förvärrar känslan. Men nu är den över och jag känner mig ganska duktig. Skammen och ångesten är ganska bra saker att luta och tänka på när man känner sug. Det är ju sååå inte värt det eller hur!! Stor Kram???

Hoppar in i en nygammal liknelse om båten och hur jag som kapten på skutan, ska kryssa och styra den som bäst..

Eftersom jag tänker mycket i bilder, så är metaforer och att visualisera, många gånger till stor hjälp för mig..☺️.
Och nu har jag alltså stött på patrull igen..?.

Men jag ska göra ett försök att kryssa mig igenom de vassa klipporna och det stormiga havet, genom att skriva lite här..
Vet knappt var jag ska börja, men det har blivit uppenbart senaste tiden att helgerna är svårare att navigera. Inte för att jag är så sugen på alkohol. Inte på ett medvetet plan, åtminstone. Jag känner inget begär efter giftet som sådant, men just kombinationen rastlöshet och trötthet, ställer verkligen till det för mig..?. Vaknade med ångest, trots att jag sovit bättre i natt än på hela veckan. Första vassa klippan försökte jag hantera genom en stunds meditation. Men det lilla lugnet som infann sig, blev kortvarigt. Det räckte med en bränd pannkaka, och så forsade tårarna som ett vattenfall..och samtidigt drar de negativa tankarna iväg som vildhästar inombords. Att jag är sämst som inte lyckas hålla ihop, hur liten, svag och misslyckad jag är som ett ens kan hantera en sådan pytteliten motgång.. Men jag har återigen sansat mig nu. Styrde undan det skäret också..?. Och jag tror jag har kommit fram till vad som rev upp stormen denna gång. Det enkla men också svåra skälet till varför det blir så här ibland, inte minst på helgen är att jag inte tillåter mig vara som jag är och känna som jag gör. Såklart att jag är trött efter en veckas jobb (även om den var en dag mindre just denna vecka☺️). Såklart att jag behöver en paus, tid för vila och återhämtning som alla andra! Varför har jag då så otroligt svårt att tillåta mig det?!? Jo, för jag har så sjukt höga krav på mig själv. Nu när jag varit ifrån barnen under större delen av arbetsdagarna, vill jag förstås ge dem fullt fokus när vi är lediga. Och så blir jag ledsen och besviken på mig själv som inte kan uppbåda den energin som krävs. I mina dryckesdagar hade jag mkt väl kunnat ta till ett glas vin för att liksom kicka igång motorn. Kraven sänktes och lugnet infann sig, men ändå kändes det också som att mer energi strömmade till. På kort sikt upplevde jag att det gjorde mig till en bättre mamma..! Sjukt när man ser tillbaka på det! Tacksam att jag inte lever i den villfarelsen längre iaf. Och även om det skulle ligga ngt lite i det i det kortsiktiga perspektivet, så vet vi alla tyvärr alltför väl, vad det leder till på lång sikt.
Så jag håller i rodret och i byssan finns varken rom eller annat alkoholhaltigt ☑️, så jag står här uppe på däck, och halar både in- och ut segel, efter bästa förmåga ?! Det bästa av allt är att min 2e styrman, faktiskt såg att det var lite väl mycket för en kapten att rodda allt själv under stormen. Så han klev in och tog över rodret för en stund..?❤️. Kaptenen har härmed gått ner i kojen, för lite vila..☺️! Hur underbart var inte det! Tacksam för det❤️! Kan t.o.m se hur det verkar ljusna bort horisonten nu. Tar mig nog upp på däck om en stund. Men nu ska jag bara ta till vara på tillfället som gavs mig?! Så kan vi va alle man på däck till fredagsmyset sedan??! Tacksam för mina små martroser också?, så fulla av liv och energi?! Det är jag också. Men ibland tar energin slut, och då får man tanka upp. Det är det jag gör nu ☑️!
Vi hörs!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Du har all anledning att vara glad och stolt!
Din beskrivning av kvällen berör mig på djupet. Så starkt att du klarade det.
Ta hand om dig nu.
Kram?

Det vill jag verkligen skicka till dig telepatiskt idag ❤️

Det är en tuff resa du har påbörjat - rannsakans slingriga stig. Kuperad som sjutton med många fallgropar och dolda skygglappar.

Men den resan är nog nödvändig att göra - för din skull ❤️

Kram ?

Jag träffade barnens pappa när jag var 20 år. Innan honom hade min längsta relation varit max tre månader. Sen skrällde jag till med 24 år.

Men jag minns en devis från min ungdom: ”Ju mer desperat man är, desto mindre är chansen att hitta någon.”

Så försöker jag tänka nu.

Kram till er båda ?

Googla på medveten andning. En del andas sig framgångsrikt genom suget.

Annars har jag tips på en krånglig andningsövning som gör att man får fullt upp med att göra rätt, så man glömmer allt annat ?

Håll för näsan med pekfinger och tumme. Lätta på pekfingret och andas in långsamt genom vänster näsborre. Slut vänster näsborre med pekfingret och lätta på tummen och andas ut genom höger näsborre. Repetera totalt tio gånger.

Andningsmeditation från yogans värld, slut ögonen samtidigt. Leta upp yogamusik på Spotify för att förhöja stämningen ytterligare.

Svinbra jobbat av dig igår kväll!

Kram ?

Skönt att du känner så, för det tycker jag verkligen att du har all anledning att göra???!
Gårdagen klarade du med bravur och du tar med dig glädjen och stoltheten från den med dig idag. Hur kvällen blir, tar vi då. Nu är nu och det är bra?!
Heja dig❣️
Stor kram!
/Fibblan ?.

Det här med att nå sin botten.... det känns verkligen som jag gjort det. Känner ett visst lugn inom mig och en försiktig förvissning om att det kommer att gå vägen. Har fortfarande den sura eftersmaken efter sista fyllan kvar och skäms i omgångar över hur det blev där i måndags. Men jag vet ju att det inte tjänar nåt till att slå på sig själv, och att varje dag är ny med nya möjligheter att förändra sitt liv. Som en fördel får jag ändå se att mitt drickande fört mig till mina insikter och jag har fått en del verktyg med under åren, det som jag vill och ska använda i framtiden. Att det blir lätt, vet jag att det inte blir, men jämförelsevis med att dricka?? Är det förhållandevis lugnt. En dag i taget ska jag gå, idag lovar jag mig själv att vara nykter. Adjävulen kommer självklart titta fram, snart kan jag tänka mig, men den första vändan får hen allt känna sig besegrad på, tänker att viljan kommer hjälpa mig över åtminstone den första omgången. Adjävulen kommer avvakta och inte göra så stora framstötar för att min vilja är så stark, men tiden folk, tiden bidar hen och där får jag vara vaksam. Nu ska jag ut och gräva i trädgården och rensa massa ogräs och städa komposten, både ute o inom mig, hoppas jag. Bort med ogräset bara. Hoppas ni får bort erat ogräs och lyfter hoppets tro idag kära medresenärer.

är det åtta år sen mannen steg upp till sin förhoppningvis sista dagen-efter-dag där jag tror skammen och det själsliga illabefinnandet vida överskred huvudvärk och andra kroppsliga uttryck. Återfallet tog han efter nästan ett och ett halvt års nykterhet, som helt klart var på väldigt vita knogar. Då kändes det som en lång tid. Idag ser jag i backspegeln hur kort det var. Jag förstår också vad Adde menade när han talade om ’di gamle’ - jag har ju träffat dem nu på landsmöten och konvent.
Jag läste här på forumet i morse och blev påmind om att räkna dagar. Det var otroligt viktigt för mig ganska länge - och då räknade jag mannens nyktra dagar. Numera är jag långt mer fokuserad på mig själv och mitt medberoende. Även på mitt osunda ätande. Jag jobbar aktivt i tolvstegsprogram med båda.
Jag kan inte vara nog tacksam över allt jag lärt här och alla kontakter jag hittat här, både alkoholister och medberoende. Den här sidan har bidragit, varit avgörande, till mitt liv som det ser ut idag - jag vet ju inte hur det skulle sett ut annars... men jag skulle inte vilja byta ut det. Vi lever oftast lugnt. Vi är mer ärliga, mer rakt på sak, bråkar om fler saker och löser - eller helt enkelt släpper - fler saker vi tycker olika om eller har olika behov av.
Jag är tacksam över allt vi har kvar, över allt vi kunnat lämna och över mycket nytt som tillkommit i vårt liv. Numera bär jag sällan på irritation eller nertryckt ilska. Jag känner mig oftast genuint nöjd och fri från grubbel. Det kan låta tillrättalagt och kanske naivt - men de som följt mig vet att det verkligen inte alltid varit så. Livet är inte fritt från problem och utmaningar men de tar inte överhanden.
Idag flaggar vi för våren! Den kommer trots corona och allt den för med sig. Vi har en gård, vi får röra oss rätt så fritt och vi har frid i hemmet. Jag är tacksam och jag står fortfarande fast vid mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt liv! Gör det du också! Glad vår? / mt

Jag blir så berörd att läsa om din gårdag. Så fint och starkt.
Du ska absolut känna dig mycket glad och stolt!

Vet att du fixar kvällen också...antingen själv, med stöd av M eller av oss, vi finns ju här!

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 5

Hoppas att dagarna är åtminstone ok.

Många varma kramar till dig ?

Både till att lyckas stoppa i tid och till insikten om att det ännu en gång inte var värt det.

Vi får se hur du väljer att göra i framtiden. Som det är nu klarar du uppenbarligen att ta något då och då. Så länge det inte eskalerar är det ju helt ok. Men samtidigt tycker du sällan att det är värt det.

Fortsättning följer...

Ha en fin helg!

Kram

Håller med Fibblan, tack för att du finns. Vi behöver läsa om den fungerande vardagliga nykterheten. Den är inte alltid en dans på rosor, men så mycket enklare utan A. Och du gör det så bra. Tack också för att du fortfarande hoppar in ibland och kommenterar i min tråd. Trots att det gått så lång tid. Det betyder mycket. ?

Ha en fin dag, Strulan.

Kram

Håller med de andra, du berör och tillför. Tack för det.

Ha en underbar dag med sonen.

Kram

Charlie och Andrahalvlek, orientering och föreningsliv låter strålande! Dejtingsajter och framförallt krogen går fetbort tycker jag. Så goa, kloka och fina ni verkar vara så fixar ni detta, om och när ni vill. Det är jag övertygad om.❤️

Tack för att du gillade mitt inlägg Pilla? Del 2 kommer inom kort, nu är jag dock på ”för”gott humör för att skriva det.

Loggar ut och drar ut på en fisketur tillsammans med min son. Kikar in här i kväll igen.

Ha en jättebra dag!

Kram

Jag hittade gamla dagböcker och insåg att jag fattat att jag var alkoholist redan 98 - 22år! Och ändå är jag inte beroende på det viset!? Jag har inte blivit beroende av alkoholen i sig. - vill bara döva tristessen och ångesten. Alla mina rädslor! Men jag har insett att jag måste ta tag i hela mitt liv så jag hittar alla delarna av mig! Det kanske innebär att jag lämnar min man, det vet jag inte, men om det blir så så blir det! Egentligen vill jag inte, men jag har knappt varit nykter en vecka i sträck medan vi varit ihop och kanske det inte funkar med ett nyktert liv tillsammans. Många tankar far genom huvet och måste behandlas innan jag hittar MIG!

Och skickar styrka och kramar ??! Hoppas den lilla ljusningen du kände har fått hålla i sig..?!

Ta hand om dig??!
Kramar!
/Fibblan ?.

Med hjälp av knogarna och M blev även gårdagskvällen vit.

Allt började med att jag blev riktigt nedstämd. M frågade vad det var och jag svarade typ "Inget och allt". Han fortsatte och undrade om det hade med alkostoppet att göra. Då brast allt och jag grät som ett barn. Snörvlade och skakade i hans famn.

Vi pratade och pratade. Jag fick inte i mig så mycket mat trots ännu en milslång promenad, men det spelade nog mindre roll. Jag gick in ännu mer på detaljer kring mitt drickande och han nickade och tog in.

Är så glad att jag har berättat allt. Jag är annars hundra procent säker på att jag skulle bett honom hämta ett par öl eller lite vin. Kanske en whiskey. Men som tur är finns skamkänslorna. Visst, vi ska inte skämmas över att vi har problem med alkoholen, men ibland fyller skammen en viktig funktion.

Resten av kvällen låg jag under en filt med huvudet i hans knä. Hans lugnande smekningar gjorde att jag till slut kopplade av. Ångesten klingade av och andningen återgick till normal.

Tacksamheten jag känner i dag är obeskrivbar. Dessutom är det fullt upp några timmar framåt och tankarna på A kan läggas åt sidan. Ingen aning om de kommer tillbaka i kväll, men vet ni, det får jag ta då.

Tack, Charlie och Strulan för att ni inte upplever alla mina ord som endast svammel.

Kram från en mycket glad och stolt Vinäger.

Har också funderat en hel del på hjärnan min..☺️, och systemet som blivit kidnappat på många sätt. Jag vill tro och hoppas innerligt på att det kan återhämta sig allt eftersom, men känner liksom du att lagom är svårt. Oavsett om det är alkohol, nikotin, socker, eller andra beteenden med för den delen. Lite som är det inte det ena, så är det det andra, och att summan av lasterna ändå är total..usch, den är lite jobbigt den tanken tycker jag ?, lätt att tappa sugen. Men det finns förstås bättre och sämre saker. Men det där måttet av kontroll behöver vi nog alltid ha med oss..?. Och jag tänker att så länge vi vi är uppmärksama och varsamma med både vad vi tillför kroppen och hur vi beter oss (tänker på medberoende-drag) så har vi mycket goda chanser att leva ett rikt och lyckligt liv☺️❤️?!
Tack för dina ord?! Hoppas du sov som en stock och fått en bra början på denna dag?!
Varm kram!
/Fibblan ?.

Igår drack jag både öl och vin. Vi grillade och hade mat gäster. Höll mig till den mängd jag bestämt. Avslutade kvällen med att dricka vatten. Alltså en väldigt väl planerad kväll. Allt gick bra. Idag ligger jag och funderar om det var värt att dricka. Känner mig seg och magen bråkar med mig. Nej det var inte så här jag vill må. Jag mår bäst när jag avstår helt. En dag i taget ?

jag också! Glad vår??? / mt

Det är svårt att veta när det är gången som man faktiskt ger upp alkoholen.
Att förstå varför man dricker som man gör är svårt.
Huvudsaken är att vi har viljan att må bra, för då fortsätter vi att kämpa.
Hoppas du fick en fin valborg med val som passar din väg// kram Strulan ?❤️?

Precis som du säger. Där finns ofta många vettiga personer. Man har dessutom möjligheten att lära känna lite grand innan det eventuellt är dags för dejting. Jag har hängt på Match några månader men avslutade mitt konto i förtid nu. Förstår INTE hur jag skulle kunna finna någon på detta vis faktiskt. Dessutom är jag egentligen inte alls beredd att träffa någon som mitt liv ser ut just nu. Hur ärligt är det gentemot de som tittar och lajkar min profil liksom. Nä, känns bra att ha avslutat kontot.

Godmorgon Vinäger! Ser inte ett uns av svammel i ditt inlägg faktiskt. Hoppas att det blev en nykter Valborg för din skull. Blev det inte det så håller vi av dig ändå! Tack för ditt inlägg i min tråd. Igenkänning är den bästa läkningen för mig. Uppskattar därför att du delar din erfarenhet! Då vet jag också att du förstår. Förståelsen lägger sig som bomull runt mitt hjärta.

Kram!