Senaste kommentarerna i forumet

Jag och barnens pappa hade gemensamma intressen under många år - och där var naturen en viktig del.

Han var, och är fortfarande, svinduktig på fåglar tex. Sen flera år har dock whisky, konstig öl med olika smaker och hårdrockskonserter tagit allt hans fokus.

Jag brukar skoja om att efter vår separation för sju år sedan så hamnade han i en konstant 18-årskris, trots att han är sex år äldre än jag ?

Under många år har jag försökt hitta kärleken på olika dejtingsajter. Funkar sådär. De ”bästa”, eller snarare halvbra, har jag träffat i några månader.

Men naturen har tyvärr inte varit ett gemensamt intresse som vi har haft. Deras gemensamma faktor har istället varit golf. Ridå.

Nu hänger jag inte alls på dejtingsajter längre. Det tillhör min senaste enormt destruktiva fylleperiod - som jag nu har lagt bakom mig.

Funderar på att engagera mig aktivt i en orienteringsklubb faktiskt. Seriöst alltså.

Orienterare generellt verkar vara engagerade, naturälskande och jordnära - och ofta väldigt smarta också. Oerhört familjära också, men det borde ju finnas någon singel tänker jag.

Men som sagt, var sak har sin tid.

Kram ?

Tack fina sisyfos och miss lyckad.

Tack sisyfos för att du tycker jag tänker klokt ♥️ Ibland vet man inte vad som är rätt och fel... Det är ju första gången jag separerar och första gången jag lever ensam osv. Men det känns som att det bästa är att ge sig själv tid.

Och ja miss lyckad. Det ska vara gott att leva ♥️. I alla fall har man rätten att försöka göra det. Ofta har man ju svårt att unna sig själv ett gott liv dock. Eller jag har i alla fall haft svårt för det. Men där spelade mina barn en stor roll. För även om JAG klarade av livet trots nattliga bråk och andra problem (med nöd och näppe i och för sig) så ska aldrig barn behöva vänja sig vid ett sånt helvete.

Jag är faktiskt rätt så förvånad över vilken utveckling jag ser i mina barn. Mina annars så ängsliga och rädda barn har börjat gå hem ensamma från skolan. De är hemma några timmar utan mig. Ibland går de till sin pappa en sväng.

Säkert har mitt beteende underlättat för dem. Jag säger ja oftare eftersom att jag orkar följa upp nu när jag mår bättre. Deras kompisar får sova här eftersom att jag inte behöver se till att mannen jobbar så att han inte ska komma hem full och väcka kompisarna.

Barnen får gå hem efter skolan för jag behöver inte räkna med att mannen sover och ska bli störd osv.

Jag har mycket mer struktur hemma vilket också gör stor skillnad, särskild för min son som har behov av extra struktur och tydlighet. Det kan jag ge honom nu eftersom att livet är mycket mer förutsägbart utan en aktiv alkoholist i hemmet. Jag måste inte vara redo för sömnlösa nätter och att jag plötsligt måste sjukskriva mig pga bråk osv. Och framförallt kan vi alla lägga oss på kvällen och veta att natten kommer vara lugn.

Jag har ordnat med papprena som behövs för att fullfölja skilsmässan. Det har gått mer än 6 månader men jag gav mannen lite extra tid att landa. Nu undrar han om jag har bråttom. Lite jobbigt att han ska reagera så... Jag har inte betett mig som om det är bråttom. Tvärtom.

Nu ska jag ta en till kopp kaffe.

Trevlig första maj till er ♥️

Jag blir så berörd av ditt inlägg"grunden till allt".
Ta hand om lilla Torn ?
Ville bara säga...
Kram Pilla

Så härligt att följa dig, önskar dig allt gott// kram Strulan ❤️

Idag är det så mkt som snurrar i mitt huvud om hur min beroendehjärna funkar. I påsk släppte jag loss sockerspöket, det gav mig en vink om vad som skulle hända om jag tog ett glas. Nyttigt och skrämmande, så nu är sockret borta igen för kan inte lagom.

I dag hörde jag på ett samtal om medberoende som handlade om att inte kunna säga nej till att ställa upp. Kände så igen mig och funderar mkt på att det är mitt belöningssystem som kickar igång av det.
Är ju inte läge att förändra just nu i Coronatider att börja säga nej till jobbet, men vill göra en plan när otyget är över.

Kanske är det så att beroendehjärnan skadat belöningssystemet så att det alltid behöver kontrolleras.

Många tankar så bra att skriva här och få ut dem så sover jag som en stock sen ?
Mod och styrka till er// kram Strulan ❤️??

Så bra du sover gott nu! Hm du får väl sy in ett par tennisbollar i ryggen på nattskjortan, gör nog susen mot snarkningarna? Tänk att hustrun tror du druckit, så knasigt.

Jag kan ha sug, men har inga svackor i min nykterhet. Suget är väldigt speciellt. Det är inte alls som att vara sugen på godis utan den triggas igång av känsla och minnen. Så märkligt, kommer snabbt och intensivt som en stor saknad efter en bortrest familjemedlem... eller vår hund som vi miste för drygt ett år sedan.

Sov gott? Kram?

Låter bra det. Sätta energin på det som är bra och inte slösa bort den. Bygga upp sig helt enkelt. Det satsar vi på!
Hoppas du har en bra kväll! Jag mår bra, trött efter arbetsveckan fast den var kort. Kram?

Tack! Jag är imponerad av dig också. Inget sug hos dig heller vad jag kan minnas, Och positiv som få!

Kram

Vissa delar I dina tankar..Att en helg är bortkastad för att man inte drack! Jättestörd tanke egentligen, men tror det är beroendehjärnan som talar..Du har mycket tankar som kan leda dig på rätt spår..Försök hitta fördelar med nykterheten..Se filmer om missbruk, och läs det som är intressant..Att steg för steg gå mer in i beroende och missbruk gjorde jag också..Man går över gränser som det du nämnde..Drickandet sker oftare och oftare, mer och mer..Du verkar intresserad och medveten, det är viktigt om man ska få till en förändring..???

Undrar hur länge hon gått och tänkt på det innan hon vågade fråga. Bra att hon frågade dig, men jag förstår att du blev paff. Men som du själv är medveten om, det tar nog tid innan hon litar på dig fullt ut.

Å andra sidan är det ju helt omöjligt för henne att veta vilken resa du har gjort inombords - och hur stabil du verkligen är i din nykterhet.

Av alla här är du nog den enda som aldrig skriver om svackor och sug, det är otroligt imponerande!

Jag gillar verkligen dina inlägg som alltid genomsyras av en enormt positiv känsla och din nyfikenhet på livet känns påtaglig.

Kram ?

Vinäger, Se klart och Honungsblomman, tack för era goa kommentarer. Jag blir rörd så här på självaste valborgsmässoafton.? .

Nu i eftermiddag när jag kom hem från jobbet så frågade min fru mig en sak som jag inte riktigt vet hur jag känner inför. Hon frågade om jag hade börjat dricka igen.? Jag blev helt paff och sa att det har jag naturligtvis inte gjort. Märker du inte det!? Då sa hon, nä det var inte alltid hon hade gjort det. Wtf jag som nästan konstant hade druckit, och mycket också.Hmm tydligen kunde jag dölja det rätt bra.

Jag frågade varför hon trodde det, och hon svarade. Du har börjat snarka så mycket igen, det gjorde du jämt när du hade druckit.

Jag har sovit som en stock den senaste veckan, antagligen beror snarkandet pga det. Eller så är det för att jag är över 50 nu?

Nåja, jag tar inte illa upp, med tanke på hur mycket jag har ljugit och gömt för henne förr. Och hon känner inte till den ovärderliga hjälpen jag har fått här. ?

Tack för att ni finns!

Kram

Känslofylld beskrivning av något oerhört traumatiskt. Utan att vilja inkräkta känner jag igen mig då ett av mina barn låg med hjärt- och lungmaskin ett tag efter en påfrestande förlossning. Vilket jag inte heller riktigt bearbetat. Vill med detta mest berätta att jag förstår dina känslor.

Tack för att du finns här.

Kram

Det berör mig väldigt mycket... Helt fantastiskt att det kom tårar. Detta blir verkligen något viktigt och bra i ditt liv så du kan läka.
Kommer till insikt om saker som berör mig och mina barn som är mycket värdefullt för mig också. Tack!
Kram?

Tänk om jag hade svaret på varför jag, som Femina uttrycker det, lever ett berg-och dalbaneliv vad gäller alkoholen. Har tidigare skrivit en text om att jag har svårt att kategorisera mitt dryckesmönster. Ska se om jag kan hitta den i min lååånga tråd.

Kan vi som dricker på liknande sätt som jag gör vara ett mellanting av den som dricker några glas när jobbdagen är slut, den som vissa dagar startar dagen med att halsa ur gömman, den som inte kan motstå alkohol om den finns tillgänglig oavsett vad den finns i för form och slutligen den som är en så kallad periodare. Kan man ha lite av allt?

Funderar också på det där med botten. Måste man, som Sisyfos undrar, slå i den? Vad är en botten? Olika djup och smärtsam för alla, förstås. Tänkte ju att jag slagit i min i november 2018 då mitt dygnetrunt-drickande slutade med Alcogel då inget annat fanns att tillgå. Alltså, dricker man handsprit borde det vara botten. Men jag tog mig upp och har sedan dess tack och lov sluppit en sådan djup misär.

Som jag också skrivit tidigare funkar mitt drickande oftast på något konstigt sätt. Vilket i sig kan vara en nackdel. Självklart blir jag bakis och mycket sängliggande inkräktar på en del helgaktiviteter. Är inte på något sätt i riskzonen för att supa bort familj och jobb. Alltså, det gäller som det är nu. Vet att det kan gå fort att gräva sig nedåt. Så, visst, det är helt klart att leka med elden varje gång jag/vi dricker.

Men - och det är ett stort men - det är ju inte så här jag vill ha det. Mina organ tar säkert stryk, det borde ge motivation i sig.

Vet heller inte varför jag ens tänker på att dricka. Jag har ju varit tydlig med att jag inte eftersträvar ett "normaldrickande". I framtiden ser jag mig som helvit och har alltid gjort. Det är helt klart min målbild.

Så, än en gång, varför?

Vet inte, vet inte, vet inte... Självmedicinering, visst, men tror inte att det är hela svaret. Panikattackera är färre och ångesten minimal, åtminstone jämförelsevis. Alla dessa möten på länk på grund av Coronan är dock jättestressande för mig. Kan fortfarande inte genomföra dem utan att ta något lugnande (benzo) före, vilken jag i vanliga fall endast har för nödsituationer. Visst, jag skulle vilja klara det, men det finns inte en chans.

Vet inte hur många frågor och funderingar som fått svar. Känns mest som ostrukterat svammel. Jag har låtit känslorna styra.

Just för tillfället är det lugnt. M finns och tröstar, peppar. Jag räknar tre veckor i morgon. Hur dagen då ser ut vet jag inte. Ett är säkert: Den kommer att ha A-fokus på ett eller annat sätt. Känner som Hamlet: To be or not to be...

Tack för att ni orkat läsa ända hit.

Happy Whale Castle! ?

Kram kram

...har även jag läst igenom hela din tråd. Det tog sin lilla tid vill jag mena, batteriet i datorn har nästan laddat ut helt när jag ligger här i vardagsrumssoffan och ibland tåras eller fnissar högt.

Älskar hur du beskriver "bära ut liken" (tomflaskorna), det fick mig verkligen att skratta till igenkännande. Vilken målande beskrivning. Så härligt att ta del av dina reflektioner på vägen mot etthundra dagar. Den annalkande höjdrädslan, intresset för fisket och naturen, dina bildfärder med hög musik. Din oro för hustrun och funderingar kring er relation. Dina reflektioner kring barnens förvåning att du ska delta. Hur du på olika sätt konfronterar dig själv och din relation till alkoholen - varför du hamnade där du hamnade, energin det tagit med att göra ärenden till källare och vind, hur du utmanade dig själv att frammana ett sug. Att du så starkt avstått från att göra besök på Systembolaget och att du kommit fram till att du egentligen inte tycker om smaken av öl,
Och TÄNKT vad oehört strongt av dig att berätta om ditt beroende för dina vänner. Power!
Och så de glimtar du ger oss från din arbetsplats och relationerna till chefer och missbrukarkollegor och dina reflektioner kring detta. (För att inte TALA om skyddsmasken....tokiga härliga människa, jag skrattade högt så att sonen kom ner och frågade vad jag skrattade åt). :-)

Du verkar vara en en sådan fin och reflekterande man med stor omtanke om andra. Du beskriver tankar och känslor så att vi nog är många som kan känna igen oss i dem. Säkerligen har du dagar då du känner dig mindre positiv, men jag får känslan att du i grunden har en stark positiv bas att stå på. Det ska du vara riktigt stolt över och bevara. Ska fortsätta följa dina framsteg här nu, Torn! Ha en riktigt fin Valborg!

Kram Honungsblomman - fyra dagar nykter

Det är en befrielse att få gråta. Det är en befrielse att få veta vad som tynger.

Det är en sorg att få ett sjukt/handikappat barn, eller själv få en kronisk sjukdom. Förr eller senare kommer det ikapp om vi inte hittar sätt att hantera det.

Skönt att du verkar ha kommit till rätt person, som kan hjälpa dig att locka fram det mörka och jobbiga.

Kram ?

Hej Charlie70! Ditt senaste inlägg är så starkt. Vad kraftfullt av dig att du såg till att be om mer stöd på Habiliteringen, att du kände att det fanns något mer där att bearbeta än det som du kunde få kuratorns hjälp med. Att ständigt ha en beredskap för att ens älskade barn kan dö och att dessutom vara nära den upplevelsen flera gånger sätter djupa spår i hjärnans stressystem, tänker jag - inte konstigt att du hamnade i ett mönster att vilja stänga av det helt och lämna över ansvaret för hennes överlevnad en kväll i veckan. Fint att du nu har kunnat ta tag både i det du tidigare gjorde för att hantera skräcken och i själva kärnproblemet. Det känns verkligen som att du kan komma igenom det här starkare än någonsin. Tack för att du delar med dig så att vi får följa dig på vägen.
Ha en skön långhelg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har fått en ny terapeut på habiliteringen. Jag kände att jag behövde mer stöd än det man kan få från en kurator. Någonting har tyngt mig. Länge. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det. Vi hade ett första samtal i veckan och då kom tårarna. Tårarna som jag trodde skulle komma redan förra sommaren när jag först sjukskrev mig. Jag har inte gråtit en ml sedan dess. Men nu kom de.

Flickan var nära döden i samband med födseln. Hennes första natt kom läkaren in på rummet där jag sov. Satt i mörkret i sin vita rock. Han kom med information om flickans tillstånd. Han slog ut med armarna när jag frågade om vi pratade om liv och död. "Jag vet inte" sa han. Någon dag senare blev vi kallade till möte igen. Återigen var ämnet döden. Att vi behövde förbereda oss på den. Men, den inträffade inte. Vi fick komma hem både flickan och jag!

När jag 10 år senare stod böjd över henne samtidigt som hon hade kramper i hela kroppen, skum kom ur munnen, så småningom blev hon blå om läpparna och samtidigt försökte föra ett samtal med SOS alarm var jag övertygad om att NU skulle det inträffa som jag varit rädd för i hela hennes liv. Döden skulle komma.

Det gjorde den inte då heller. Men jag förstår nu att flickans födsel har skapat motorvägar i min hjärna för rädslan att hon ska dö. Vanliga människor har som skogsstigar av rädslor för att det ska hända ens avkomma något men inte jag. Jag har helt enkelt levt i en nästan ständig skräck för att det ska hända flickan något. Det är denna skräck som har tyngt mig. Att jag inte har förstått detta tidigare förstår jag inte.

Nu, med det första samtal på habiliteringen, kan jag helt plötsligt sätta ord på vad jag känner. Jag förstår också att även denna skräck har jag dövat under mitt liv som gift genom att på fredagskvällarna helt hänge mig åt rödvinet. Då var det exmakens tur att ta helt och fullt ansvar för barnen (min sovmorgon på lördagar) inklusive ansvaret för min flickas överlevnad. Denna insikt har äntligen fått mina tårkanaler att börja fungera igen. Så skönt att faktiskt bara få gråta. Så skönt att äntligen få syn på det där som tynger, att kunna sätta ord på det. Det är först då man kan göra något åt saken.

Posttraumatisk stress är en ny diagnos jag fått och ytterligare tre månaders heltidssjukskrivning. Samtidigt känner jag ÄNTLIGEN att det finns en väg ut ur det svarta hål jag har befunnit mig i så länge. Nu kan jag agera på ett konstruktivt sätt för att komma igen. Starkare än någonsin!

Jag läser det ni skriver och ser att många nya tillkommit! Just nu märker jag dock att jag lite lågt med kommenterandet. Har fullt upp med mig själv som ni säkert förstår. Tack för era kommentarer och en stor Valborgskram till er alla. I dag firar vi nyktert!

https://www.youtube.com/watch?v=Wmc8bQoL-J0

"Now that you're out of my life
I'm so much better
You thought that I'd be weak without you
But I'm stronger
You thought that I'd be broke without you
But I'm richer
You thought that I'd be sad without you
I laugh harder
You thought I wouldn't grow without you
Now I'm wiser
Thought that I'd be helpless without you
But I'm smarter
You thought that I'd be stressed without you
But I'm chillin'
You thought I wouldn't sell without you
Sold 9 million"

Låten som går på repris här hemma ?
Värsta powerlåten egentligen. Spelat den många gånger i livet och finner styrka i texten.

MEN VET NI VAD?!
Chefjäveln kommer köpa ut mig tillslut! Fackförbundet har skapat magi och tillslut misstänker jag att chefen blev för medveten om sina ologiska beslut, sopade in sig i ett omöjligt hörn. Nu håller vi tummar och tår att han inte ångrar sig över helgen, för jag har fortfarande inte signat. Men jag tänker fira ändå, såhär på valborg och allt.
Blir en lite för dyr köttabit till middag, ett bubbelbad och hög musik ?  

"After all of the darkness and sadness
Soon comes happiness
If I surround my self with positive things
I'll gain prosperity"
AAJMAAA SÖÖRVAJVOOR!

Fridens, and keep on surviving ?

Åh som jag skickar all styrka och allt ljus till dig som jag möjligtvis kan! Hejar på dig från avstånd. Du kommer klara detta. Var snäll mot dig själv och försök ta så mycket stöd du kan fån din omgivning som du kan <3
Du får gärna hålla mig uppdaterad om du vill? Jag läser/kommenterar sällan andras trådar, pga håller mig på mitt hörn. This is my dagboks sida lixom, med smarta inputs från kloka människor! Bamsekram tillbaka ⭐️

Hej Nykter11, vilka imponerande steg du har tagit under den senaste tiden! Du har avstått alkohol i en dryg månad redan, sökt hjälp för dina alkoholproblem genom vården och du har även skrivit här i ett par olika trådar om hur det går för dig. Inspirerande att höra att du redan märker av positiva effekter, att du mår bra och har mycket mer energi. I en tidigare tråd skrev du om lite tråkiga reaktioner från din partner när du inte längre dricker, har det fortsatt så eller har du kunnat få mer stöd för ditt viktiga beslut att vara nykter?
Ha en skön långhelg!
Sofia, Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Till fullo med Vinäger, så glad att du finns här och hänger med oss, och ditt liv och din inställning inspirerar mig som har en tendens att snurra in mig i saker. Hos dig känns det mindre snurrigt och det tar jag till mig! Njut av eftermiddagen! Kram. ❤️

Tål iofs att upprepas ?

Vill bara titta in och säga att jag uppskattar ditt itvungna sätt att skriva. Både i din egen tråd och i andras. Dessutom är du en bra förebild på vägen mot det nyktra livet. Tack! ?

Kram

Välkommen tillbaka, även om det som vanligt är med blandade känslor man önskar någon det. Bra i alla fall att du är här igen.

Oj, vilken igenkänning på de relativt lätta första A-fria veckorna som sedan övergår till riktig kamp. Jag är och balanserar på gränsen just nu, även om det i dag känns lugnt.

Fortsätt samla strategier för att förebygga det sug du av erfarenhet brukar dyka upp förr eller senare.

Jag tror på dig.

Kram