Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Sån respekt för dig!
Två ord sticker ju ut, och du skriver med versaler, vad du BEHÖVER och är VÄRD.
Jag vänder ofta på de orden i mina tankar kring nykterheten.
Jag behöver vara nykter för jag är värd att må bra. Detta jobb är för att vi ska ha bra och fina liv, inte söndertrasade och eländiga.
Heja dig!

Dag 3 sover bra, känner mig inte bakis, inget sug efter a...allt är som vanligt med andra ord. Brukar inte bli så fysiskt sjuk efter intag de första dagarna, förutom superångern då man haft både blackouts och betett sig illa... nej det är bara skönt att vara ifrån a ett tag. Efter ca 3-5 dgr börjar det på riktigt egentligen, de där suget vill ha liksom. Och med den kommer tankarna.... ett glas till helgen? Varför inte, med god mat... å så tar det fart igen, hela karusellen... blir såååå trött. Skulle jag mot formodan klara av att motstå a då, vilket jag gjort flera ggr. Brukar nästa påhopp från adjävulen infinna sig vid 3-4 veckor och då med ännu mer styrka. Mitt i måbra måendet, dunsar det ner som en bomb... allt jobbigt, tråkigt, ledsamt och argt. Nu BEHÖVER jag och är VÄRD a. Dessutom har jag kanske inga egentliga problem med a, det funkar ju att vara utan...nu gäller det att ha strategier för att undvika att falla dit, det har jag oxå lyckats med flera gånger, jag har tränat, jobbat , haft barnbarnen, yogat, läst, gått på några aamöten, ätit antabus, samtalat med a-terapeut, trädgårdsarbete, renoverat huset o you name it. Jag har garden uppe hela tiden sas. Sen blir det lättare igen, jag mår bra, går ner i vikt, blir gladare, nöjdare, fina möten med min familj , börjar känna mig riktigt frisk o stark... gissa vad som händer? Jo fan slår till igen efter ca 2-3 månader, nu som en orkan liksom. Har bara vid 2-3 tillfällen lyckats kliva över denna gräns, förutom vid mina graviditeter. Där i orkanens mitt vet jag inte riktigt vad som händer, det har jag förträngt på nåt vis, men logiskt är ju iallafall att jag väljer att ta ett återfall, även om jag inte vill se det riktigt. En gång, två ggr, ja ni vet, karusellen är igång. Tradigt är det, men jag ger mig inte, jag vet ju vem jag är och vad jag vill. Jag vill ärligt vara nykter alltid, jag inser att jag inte kan ta ett första glas. Jag ska ta en dag i taget och inte lova guld. Jag ska göra så gott jag kan och be om hjälp. Jag har lärt mig mycket om adjävulen under resans gång, som jag ska använda emot hen. Jag är maktlös inför a, men jag ger inte upp. Jag vet att det blir lättare med tiden, och jag känner till fallgroparna. Jag ska rusta mig, jag är en bra människa. Liksom ni alla härinne som kämpar. Ha en bra kämpardag alla

Jag vill se mig som en städad kvinna med goda värderingar. Senaste åren med många fyllor, som varit belöningar, flykt från livet men även ett sätt för att bara orka med att göra saker har tvingat mig att se att mina värderingar har allt mer suddats ut. Vad hände med: man dricker inte när barnen är hemma? Man dricker inte dagen innan man ska jobba? Man dricker inte 2 dagar i rad? Man kör inte bil dagen efter? Det är sådant som jag känner starkt för... egentligen!
Har inte druckit på 12 dagar nu och jag känner att det här är vad jag vill. Det här är mitt riktiga jag med mina riktiga värderingar. Skulle jag känna såhär skulle jag inte ha några som helst problem att sluta dricka. Men jag vet att imorgon kommer en annan känsla... veckan är slut och det är helg. Inga barn och vi vill göra det lite mysigt min man och jag, Jag är livrädd för när den känslan kommer... Då när jag inte ser någon som helst anledning till varför vi INTE skulle dela en bag-in-box. Att fredagen helt enkelt skulle bli förstörd om vi inte gör det. Att möjligheterna är oändliga om vi bara dricker lite vin... vi blir lyckliga och orkar fixa till i trädgården. Vad vore den goda fredagsmaten utan ett glas vin? Vi har ju ändå inga barn hemma så... ja, jag kommer hitta 1000 anledningar imorgon o det gör mig som sagt livrädd.
Jag önskar att jag bara kunde få vara mig själv...

Tillåt dig att känna alla de känslorna som triggar suget just nu. Vad är det du saknar, vad är det du behöver? Uttryck det, på något sätt. Tala med någon eller skriv ner på ett papper, kanske måla? Eller skrik och slå hårt på en kudde, om det hjälper. Men om det inte är några särskilda känslor som triggar kanske du behöver medicinsk hjälp? Ingen orkar leva i en ständigt pågående berg-och dalbana.?
Kram,

Nja, inte vad gäller det första vi kanske förknippar det ordet med. ?

Ska snart i väg och hinner inte skriva så mycket. Men först vill jag tacka så mycket för svar när jag sände ut ett rop på hjälp. Ni är fantastiska. Sisyfos, jag bemöter och besvarar gärna ditt tänkvärda inlägg senare.

Vill mest bara säga att jag vaknade upp med en lätt och bra känsla i dag. Just nu känns ett återfall långt borta.

Tacksam för det. Riktigt riktigt tacksam, då jag vet hur fort det kan ändras. Och då det är så mycket enklare när det bara funkar än att sitta på händerna.

I dag blir en bra dag.

Kram

Har läst hela din tråd och din förra tråd. Intressant läsning, för du beskriver ditt mående så otroligt bra. Jag är övertygad om att det är helt förödande av oss att hälla alkohol på det där, så det är bra att du inte gör det. Men hur kommer du ur det då och vad är egentligen problemet? Har du gjort nån kroppslig undersökning? Sköldkörtel, blodvärde, vitaminer? Har en sambo som under den mörka årstiden tar D-vitamin. Märkte efter att vi levt tillsammans länge att han hade årstidsbunden nedstämdhet. Han klarar sig för det mesta med dessa vitaminer... jag brukar påminna om att det är dags framåt hösten när han blir arg o irriterad. Nån gång har han medicinerat med nåt annat (alltså tabletter) när han inte kom ur det. Han dricker tack och lov inte. Lättare kanske att se på nånannan vad de behöver. Jag hör ju till de som medicinerar med alkohol.... och den smutsiga drogen är fullkomligt förödande. Det är därför så intressant att läsa din tråd.. just för att du nästan inte dricker (inte heller i din förra tråd) och beskriver ditt mående så målande. Nu har det kanske vänt igen.
Beröring? Hur har du det med det? Kan ni komma närmare varandra du och din fru? Det finns ju en massa måbra hormoner som frigörs vid beröring. Träning, monotona rörelser, fullt fokus, meditation fiske, måla, och spela piano... funderar mycket på de människor som verkar lyckliga och vad de gör för att må bra. Berra härinne, är ett exempel. Han reflekterar härinne en gång per vecka. Och verkar vara i full gång annars.
Några går all-in med träning, ibland som en ny drog. Som du förstår har jag inga svar, bara flera frågor och eftersom du är så bra på att beskriva ditt mående så blir jag nyfiken. Tror att hela min släkt har bestått av rastlösa själar. På en sida har man druckit, på den andra varit i princip nykterister. ”Rastlösheten” har hanterats på helt olika sätt. Jag tror verkligen på att röra kroppen... träning, stickning, måla, spika, gå, kanske mer de monotona, automatiserade rörelserna. Vi gör för lite av dessa nu för tiden. Tror också att en del av besvären har med våra hormoner att göra... men hur kommer man tillrätta med det?

Som du vet är jag otroligt fascinerad av det här ”av och på” som du har, eftersom jag är likadan. Just nu av sen en vecka och det är bara slut då precis som för dig, ingen kamp. Det är i de perioderna man kan tänka klart (nåja, klarare). Eftersom jag har kommit till insikt om att jag ofta har medicinerat/medicinerar fysiska (eller psykiska) symptom så undrar jag ju såklart även om flera av er andra härinne. Vad är hönan och vad är ägget.
Vad behöver du egentligen nu? Inte alkohol, den saken är klar, men vad är det du förknippar med det där glaset som du drömmer om? Och varför är det plötsligt av ibland? Vad har du då som du saknar nu? Vet inte hur mycket du tränar, men är det en alternativ lösning? Meditation, sex, närhet? Ja, jag har ju bara frågor, inga svar, men rastlösheten (eller vad det nu är) finns här hos en del av oss och denna jäkla skitdrog funkar ju inte på nåt bra sätt. Å så plötsligt är vi lugna igen och behöver det inte. Hoppas så att du hittar lugnet nu igen. Ta hjälp av mannen din eller, handen på hjärtat nu, vill du dricka? Provocerande fråga, jag vet, men jag behöver svara på den själv... och varför i så fall? Vad är det vi får när vi väljer att dricka? Det är ju fullkomligt obegripligt. Spela filmen till slutet..., tänk på hur du mår efteråt, alla verktyg finns egentligen... men valet blir fel ändå. Varför? Inte nåt botten ännu? Men måste man verkligen det? Nä, vi kan bättre, vet bättre, är bättre än så här. Andas dig igen det här Vinöger, ta din man i handen och gå mot soluppgången. Du har rensat och förstört din gömma, du har 3 veckor i bagaget, du har allt som krävs för en vecka till. Du kommer att få lugnet snart. Det är jag övertygad om. Så håll ut nu!

Jo, med nykterheten går det fint. I övrigt så rullar livet på, ibland lite uppåt, ibland lite neråt.

Kul att det går bra för dig också.

Kramar

Kul att du gillar att hålla på med aktier Rosa! Det är en perfekt liten hobby tycker jag. Min dag har varit bra, skönt att vara tillbaka på jobbet och nu är jag precis hemkommen från lite håvning av Nors. Tyvärr slant jag på en sten så det blev ett litet dopp i plurret med kläderna på.? Men jag kan inte skylla på att jag var berusad.

Klantig som en fisk ? ?

Natti natti!

Stort grattis till fyra nyktra veckor ? Nu är det värsta passerat och månaderna kan ticka på. Men det bästa är att ta en dag i taget!

Jag blir helt tagen av ditt sätt att skriva, nästan poetiskt. Den skräck du förmedlar att du känner på bolaget går nästan att ta på. ”Ta inte mitt vin ifrån mig.”

Det är enorm bragd du har gjort att bli och förbli nykter!

Ditt psykiska mående är förstås ett jättebekymmer, som nog kräver läkarbesök, men alkohol skulle bara göra måendet sämre - och det vet du.

Kram ?

Goa Vinäger?

Jag tror SÅ mycket på dig och på din ärlighet...och var ska man skriva pessimistiska om inte här?!?! Tänker inte att de är inte pessimistiska utan ärlighet....å det betyder otroligt mycket för mig...för det peppar mig t att skriva...

Stor kram??

Tänk på hur lättad du var när du berättade för din man. Hur han ställde upp och sa att ni skulle fixa det tillsammans.

Kämpa nu, du klarar detta!

Kram

Läs på om hur alkoholen skadar din kropp och hjärna så blir du avskräckt och osugen.

Påminn dig om dina värsta fyllesynder. Påminn dig om alla fördelar du upplevt med nykterheten.

Du måste radera minsta lilla begär efter alkohol i skallen. Repetera, repetera, repetera. Läs/lyssna på ”Tänka klart”, ”Skål! Ta mig fan”, och sök på hjärna och alkohol på youtube. Craig Beck på Yotube är också bra.

Alkohol är ett gift som aldrig hade godkänts i modern tid. Det är näst mest beroendeframkallande efter heroin.

En gång beroende, alltid beroende. Enda sättet är att inte ta första glaset.

Du klarar detta Vinäger! Du har tagit kommandot över ditt liv.

Kram ?

fantastiskt vad du skriver bra Dee!

Vinäger?. Jag som där jag är nu längtar tills jag jag 3 veckor i bagaget igen så håll ut. Inte orkar vi börja om igen. Den ångesten är sju resor värre. Stor kram

Vinäger, stark och mjuk- en blandning av vit vinäger och mjuk balsamvinäger. Var lika snäll mot dig själv som du är mot oss. Ikväll fixar vi det, helt säker! Kram ?

Sådärja, då var det slut på den lätta perioden. Inte ett sug på nästan tre veckor. Knappt en A-tanke.

Men i dag...

Känner igen de lockande tankarna. Viskningarna om att det inte är för alltid. Hjärnan som visualiserar en kall öl, ett immigt glas vitt...

Ibland är min "säkra" period ännu längre. Men att den kommer, det har jag lärt mig. Brukar ju funka ett tag att ta något. Funkar gör det för all del för det mesta. Ingen annan blir lidande av mitt drickande.

Ingen annan, nej. Men jag då... Det är ju inte det livet jag vill leva. Egentligen. Inte alls.

Åh, varför ska det behöva vara så svårt? Vet att det snart är dags för knogarna. Att stå emot trots att ångestsuget river i kropp och själ.

Förlåt ett riktigt pessimistisk inlägg. Jag är ju obotlig optimist i grunden och de negativa tankarna krockar med min självbild. Men det är det här som är forumets storhet. Att vi får skriva vad vi vill. Även när allt känns p*ss.

I dag är jag nykter. En dag i taget. En timme i taget. Gott så.

Tack för kommentarer, Se klart, Fibblan och Varafrisk.

Kram alla kämpar från en trots allt hoppfull Vinäger

Hej Jullan65. Kikar in till dig lite...
Så bra att du är här, skriver, berättar, tar den hjälp du får. Det är inte lätt. Jag vet. Men det kommer alltid en ny dag...

Kram Saskij, klok som en?ibland...

Sluter mina ögon. Min kropp känns trött och dränerad efter arbetsdagen idag. Plötsligt är jag där.

Det klirrande välbekanta ljudet från kundvagnarna som åker runt i butiken med flaskorna i sina korgar som butikens besökare kör runt.
Jag ser på mig själv utifrån. Lite rastlös står jag där i kön och trampar på stället. I handen har jag två BiB jag ska handla. Samma fundering varje gång att ingen misstänker något av personalen, jag är ju bara en sån som ska ha fest liksom. Jävligt ofta bara.
Jag kan, där jag ligger i soffan och sluter ögonen, till och med känna tyngden i mina armar från BiB:arna. Trycker i mig två minttuggummin innan det är min tur och langar sedan upp varorna. Jag vet att jag känner skam. Skam och skuld, samtidigt som att BiB:arna andas frihet, löften om en skönare tillvaro och rebelliska upptåg.
- Hej igen! säger kassörskan glatt till mig.
"Va i helvete, hon kände igen mig! Jag var ju här för 2 fucking dar sen. Va händer?!"
- Tj.. Tjatja! Säger jag och hoppas att vindpusten från mina ord ska osa mint och inte de senaste 3 dagarnas fylla och fortsätter med att säga "ja, du vet, jag ska va med i halv åtta hos mig, det är jävligt mycket med den där middan nu asså" (enligt mig den mest genialiska ursäkten jag någonsin haft för mina alkoholköp)
Kassörska kollar på mina budgetdunkar och höjer lite på ögonbrynen och tar betalt.
-
Jag tar ett djupt andetag där jag ligger i soffan. Frihet.
Jag andas ut. Modig.
Jag andas in ett till. Stark.
Och ut. Stolthet.
-
Jag fortsätter sedan låta tanken vandra. Jag har tagit mina varor från bandet nu och skyndar mig ut ur butiken, alltid med en stilla undran om personalen kan anmäla en för att va dekis? Eller neka mig att köpa?
Väl ute på gatan skiner solen över stadens gator, klockan är 10.10 på onsdag morgon och jag har redan gjort mitt andra besök i butiken sedan veckan började. Hitintills har jag alltså hinkat i mig 2 BiB sedan måndag och jag har sträcksupit som jag älskade. Lite salongs hela dagen, precis lagom sådär, packad hela kvällen och dyngrak hela natten, ingen mat i vare sig kylskåpet eller magen och en ständigt gnagande känsla av ångest i mitten av bröstet.

Jag öppnar mina ögon. Jag valde idag att vandra tillbaka och ta på en välbekant situation i mitt liv som nuförtiden känns så obekant på något vis.
I min närhet blir människor sjuka som jag känner, några har dött, min skräck är total men vi är soldater i ett osynligt krig som bara måste fortsätta. För gör inte vi något, dör fler.
Det har varit en nedåtgående spiral i min mentala hälsa efter pressat läge, samtidigt som jag älskar det, hatar jag det, och jag har sett massvis med röda flagg hissas i min hjärna men tänkt att det kanske går över. Men det kanske inte är så lätt med utbrändhet?
Idag fick jag min första panikångestattack på över ett år, jag trodde jag skulle dö innan jag fattade att det inte var en pågående hjärtinfarkt, och jag lyckades som ur ett mirakel jävligt proffsigt andas och ta kontrollen över situationen.
Därefter följde ju naturligtvis en oro och tankar på ett eventuellt återfall (det var ju med alkohol jag försökte bota mitt psykiska tillstånd sist, och det vet vi ju alla hur "bra" det går) men när jag sansat mig lite kände jag att jag kände äckelkänslor när jag tänkte på återfall och alkohol.
Som vanligt tänkte jag "lita aldrig på en alkis" och för att försäkra mig om att det jag kände var äkta, lät jag tanken vandra till en situation som faktiskt skulle kunna vara jag inom ungefär 10 minuter.
Det glädjer mig att min grund jag bygger mitt slott på är fortsatt stabilt.

Jag fortsätter leva mitt liv utan alkohol. Är lika "tokig" för det. Njuter av att tilliten från mina nära är återställd. Det ger en inre frid i dessa orostider. Går och lägger mig nykter för då vet jag att jag är nykter när jag vaknar. Kämpa på nu alla på forumet. Livet blir så mycket bättre utan alkohol.

...och är på liknande plats i livet gällande läkarsnurr och stöd kring mående. Är sjukskriven för förkylningssympton, men också med dåligt mående skapat av min arbetsmiljö. Läkaren på vårdcentralen bad mig göra Coronaprov, vilket jag gjorde idag. Om det är negativt (troligtvis), så vill han möta upp mig för att prata "öga mot öga". "Jag vill se dig för att göra en bedömning om ev. sjukskrivning".
Hoppas att allt reder sig för oss och att vi snart kan skymta land vid fören på vår gungande livsbåt på livets vatten. (Typ).

Kram

Tänker också på dig..Kul att du verkar ha det fint..Kram?????????

Fick ett mail från chefen att jag är förbjuden att prata om mitt mående med någon annan än honom.. Detta efter att jag vänt mig till HR kring nuvarande situation. För jag misstänker att hen inte vet vad som pågår.
Vi ska ju vända oss till HR om något är knas. herreguuuuud XD

Någon som vill göra en spansk dramashow med mig? Vi kan ta inspo från real life. Ingen? nehepp ;)

Dagen fortsätter. Nu ska jag spela dataspel istället. Sökt lite jobb också och faktiskt kommit utanför dörren idag. Känner mig oväntat hoppfull. Kanske bara accepterat hur lite jag kan påverka mitt egna liv för tillfället. Vilket som verkar det fungera. Adiiiiooooz amigoz ay ay aaaay!

fridens ^^

Har också mycket funderingar på hur det hela började, ska nog glänta på den dörren någon dag snart..What?? missade du aktierna igår, det var ju en bra dag....äntligen lite grönt :) Det är min hobby också. Tycker det är kul att följa och handla lite när det är läge, det svåra är bara att hitta rätt "läge" (ha,ha,ha)
Ha en fin dag! Kram Rosa