Senaste kommentarerna i forumet

Är det fortfarande backhoppning på tv då....????

Härligt att ni kommit till beslut ! Välkomna hit !
Jag fick tidigt lära mig att var dag, innan jag klev ur sängen, så lovade jag mig själv att idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer !
På så sätt lades dag till dag, vecka till vecka, månad till månad......
Och ta inte första glaset !!

Kramar !

Bra gjort med alkoholstoppet. Ett sätt är att börja med tre nyktra månader och vänta med att ta beslutet om resten av livet. Läs på mycket om alkohol och beroende, läs och skriv här i forumet. Själv märkte jag under mina första nyktra månader att det finns så mycket annat att njuta av, bara man släpper tankarna på alkohol. I takt med att beroendet släpper blir alkoholen mindre viktig.

Låter toppen med promenaden och handlingen! Hoppas det var soligt! Önskar dig en fin och fridfull helg.

Lyckades ta mig ut i dagsljus och handla. Var inte på nåt vidare humör eller hade så mycket energi. Men nu är helgen räddad. Förutom mjölk inhandlades några flaskor alkoholfri cider och yoghurt. Godis måste man ju ha till lördagen så det fick bli några bananer faktiskt. Känner mig rätt nöjd nu när jag sitter och dricker min goda alkoholfria cider. Tänker på hur mycket pengar man har sparat även denna dag och helg på att inte rusa iväg til bolaget och köpa en massa skit. Ha en fin kväll mina vänner!

Äntligen fredag och det är la dags för lite reflektion. Jag har idag äntligen lyckats få ordning på några stora livsmilstolpar som jag vill få till under 2024-2025-2026.

Land lite galet att jag vågar planera och än mindre kan se en sådan lång framtid. Så långt jag kommit från 2017-2021. Känns skönt att livet med facit i hand visst går vidare. Vi utvecklas och förändras oavsett vi vill eller inte. Det är det som är så bra med tiden. Ibland känns det som att tiden står still men nej. It does nooot.

För att lyckas nå mina milstolpar är det ett givet val att inte dricka. Delvis för att det påverkar min psykiska hälsa negativt men också för att jag är lite orolig för mina organ och värden.
Det är jag men inte tillräckligt för att gå och testa dem ännu. Jag vet att om en månad är det mesta tillbaka i normala värden och om 3månader är de förhoppningsvis bra.

Jag vaknade i morse som vanligt och kom plötsligt ihåg att jag börjat skriva här igen. Kändes lite ovant och mer som ”varför ska jag det”. Men åtaliga gånger är det just skrivandet som är det som håller mig på fokusbanan. Jag minns ju inte annars.

Jag låg och funderade lite igår vad det är som är min största trigger och kom på att det är när jag dejtar. Speciellt när jag träffat nya människor. I mina andra trådar har man kunnat följa ett mönster att det är där jag oftast ”faller”. Lite flytande mod har väl ingen dött av? Tills man just det typ nästan dör av bakfylla och kräks och undrar vafan som hände.

Jag har som tur hittat min människa äntligen. Efter fler inte så mrniceguys så har jag hittat en snäll som är på samma nivå som jag. Han älskar det jag ser som svagheter och flaws i mig. Det är vackert med honom.

Så den triggern är förhoppningsvis borta.
Vilket den aldrig varit vid tidigare stop.
Kanske är det det som varit den saknade pusselbiten i hållbar nykterhet för mig? Vi märker och ser.
Har ju inte haft problem att vara nykter när jag varit singel singel. Bara i början av relationer i dejtingfasen.. är ju sambo nu, men den resan gick oerhört fort. Är det rätt är det rätt 🙇‍♀️

Men det blir bra! Ska bli skönt att slippa ha den där oroliga rösten i bakhuvudet kring min hälsa.

Ta hand om er!

Men du.. var rädd om dig. Uppdatera gärna hur detta går.. kram

Välkommen hit @Sober2024! Det låter som att du har varit med om mycket och att det har varit tufft. Men det är så härligt att läsa om den här vändningen och att nykterheten för med så mycket positivt för dig. Klokt att fokusera på det och se framåt! Gott nytt år och god försättning!

@snö_flinga Vad har du för plan framåt? Jag tänker påbörja en vid månad idag. Det ska bli väldigt skönt känner jag nu, men tankarna att jag lika gärna kan börja imorgon dyker också upp. Det är inte klokt vad hjärnan är kidnappad.

@Kennie Det var jag som läste slarvigt och det låter ju fantastiskt! Grattis till dig!

En liten uppdatering från mig. Jag och sambon firade nyår ihop och pratade massor. På ett sätt som vi aldrig pratat tidigare, vi var sårbara, ärliga och kunde prata på djupet om våra känslor. Det känns som att jag verkligen nått fram med hur jag mått den senaste tiden och hur hans beteende skadat och sårat mig.

Vi har bestämt oss för att ge det en chans till. Jag kommer stanna kvar hemma i vårt hus och inte titta på en lägenhet. Han ska få en chans att visa att han kan det. Han har fått riktlinjer att förhålla sig till drickandet (inte dricka på veckorna, inte dricka sig full på helgen), och klarar han inte det så får han hålla sig spiknykter.

Det känns lättare i kroppen och jag tror verkligen att vi kan lösa detta nu. Det känns otroligt skönt att jag lyckats nå fram och att vi kunnat prata om saker.

Jag känner mig stark i mig själv, jag vet att jag kan och orkar lämna om det blir jobbigt igen, och i det finner jag styrka att ge det en chans till.

Efter många många år drickande långt över gränsen har jag nu hamnat i att jag dricker tills jag slocknar varje dag. Kan sköta jobbet än så länge men det beror mest på andra omständigheter än mig själv. Vågar inte söka hjälp då jag är jägare och vapenlicenserna är väldigt viktiga för mig. Så sjukt att man ska måste knipa käft om sitt problem för att inte riskera att förlora dom.
Nu har jag iaf valt att inte dricka sedan nyårsafton. Abstinensen har väl inte varit så illa som befarat, inte mer än att ja varit arg och kort i stubinen och känt mig darrig. Nu när det värsta är ”över” på dygn fem måste jag ställa mig frågan vad jag vill egentligen? Att närma mig tanken att aldrig dricka igen helt känns långt långt borta, jag älskar ju att dricka och gillar mycket av de alkoholhaltiga dryckerna. Men att tro att jag ska kunna vara måttliga är lika långt från rimligt. Jag kommer att eskalera snabbt igen det vet jag ju. Så vad vill jag? En längre paus så kroppen och psyket får återhämta sig lite? Ja det är kanske det jag håller på med. Jag vet faktiskt inte. Men just idag ska jag inte dricka iaf.

Kände för att öppna en burk. Så då var det fint att man hade julmust kvar i skåpet. Färdigskivad skinka på mackan till var inte så dumt det heller. Nu börjar man ju må som en människa igen. Nej, nu är det nog dax att byta låt i spelaren. Rockpile och deras version av låten - Fine Fine Fine är visserligen en favorit. Men lite drygt en timme på repeat får nog räcka för idag. Tar nog och kör Good Golly Miss Molly med Little Richard istället en stund tror jag. Det tar vi oss en slurk must på. Tänk, ett par skinkmackor var inte dumt. Nu har man ju fått lunch. Nu tar vi och kastar krona och klave om vi ska vila eller vara duktiga och gå och handla mjölk i dagsljus och allt. Krona och vi handlar tror jag blir bra. Nu får vi se... Nej, gubbe blev det. Så man får väl kasta två gånger till för att gå lite mer vetenskapligt tillväga med det här beslutet. Nej, det blev inte krona – sicken otur. Men det tar jag och skiter i.
För mjölk ska jag ha i alla fall, så det så. Höjer nu burken med läskeblask eller julmust och skålar för årets första nyktra fredag! Förresten, Hej! @Andrahalvlek, kul att du tittade in kompis.
Ha det gott!

@Varafrisk Jag tycker det är beundransvärt att våga skriva som du gjorde. Föredöme. Håller med @Kennie. Något är trasigt i kulturen om man inte svarar på sådant mail. Man önskar sig en värld där vi är mer stöttande, förstående och ser varandra. Lär av varandra. Det är ju fina saker att värna om.

Dock, din utveckling har ju varit skarp baserat på vad du tagit dig igenom. Många har inte din livskunskap. De har kanske annat men inte samma förståelse som du som snurrat rakt igenom detta tumult. De har sina skyddsmekanismer du har dina. Kanske är de rädda? Inte vana vid öppen transparent dialog. Delar kanske inte med sig av sin livsresa? För rädda för vad folk ska tycka å tänka så det innersta bevarar de kanske hemligt?

Värdefull kunskap kommer inte gratis. Sträck på dig! Du har klarat denna period dessutom varit transparent med din omgivning. Fint och stort ❤️.

Lika barn leka bäst tror jag i mångt och mycket. För mig är det viktigt att omge mig med personer som vågar vara transparenta. Som har livserfarenhet och värderingar där man stöttar varandra. Ger och tar. Därför ser jag idag till att fokusera min energi på personer som har detta fokus. Har livserfarenhet. Folk som inte har någon större utvecklingskurva lämnar jag ifred. Inte alla orkar utvecklas. Många fastnar. Med det sagt tycker jag du ska vara stolt över din resa. Det du klarat är långt ifrån allmänkunskap.

@Flarran Heja dig! Att ta en höneblund är så skönt 😍 Höneblund är den kvinnliga varianten på tupplur. Men om det går ut över nattsömnen så väljer jag bort den. För det är en gåva att somna innan midnatt och få sova fram till åtminstone 5-6-tiden. Det tar lite tid att vänja sig, och du jobbar på så bra! En dag i taget.

Om jag är riktigt jävla trött tar jag en höneblund innan kl 15 och ställer klockan på 30 min. Det är som att reseta hjärnan, funkar klockrent. Och det påverkar inte nattsömnen negativt.

Kram 🐘

@Smillans @vår2022 @Kennie @Charlie70 Tack för era svar! Era svar gjorde mig mer säker på hur jag känner/tycker och vad jag står för....att inte tvivla på mig själv.

Jag tänker ibland att ett sms eller ett mail eller ett meddelande på messenger är istället för ett telefonsamtal. Vi gör det nu för tiden lite enklare för oss själva genom att skicka ett meddelande digitalt istället för att ringa. Jag vet även med mig själv att jag skriver ofta onödigt långa digitala meddelande eftersom jag tycker om att skriva fast givetvis tänker jag mig för. I mitt arbete skriver vi mail, på teams eller meddelande i journal till varandra. När det gäller mail och teams får vi absolut inte skrivit ngt om ngn patient pga sekretess men när vi skriver meddelande i journal då handlar det som oftast om en patient. Vi får inte skriva sms tex till patienters vårdnadshavare. Vi har väldigt sträng sekretess på mitt arbete. När en kollega är sjuk skickar administrativ personal ett mail om att personen är sjuk men aldrig varför. Anledningen till att jag skrev ett meddelande till mina teamkollegor på messenger dvs ett privat meddelande var att vi har en kollega som har varit sjukskriven en längre tid (är nu tillbaka på 25%). De personer som står henne närmast kanske har vetat anledningen men dock inte alla. Jag hörde att det spekulerades om varför hon var sjukskriven osv. Jag kände därför att jag vill absolut inte att det förekommer spekulationer om varför jag är sjukskriven därför skrev jag att jag har vissa tecken som beror på utmattning. Min kollegor vet att jag är beroende och har gått en behandling och går fortfarande på eftervård, de vet även att min dotter har varit allvarligt sjuk. Vad de inte vet är hur allt detta kan påverka en människa. Eftersom jag är beroende så kan ju även diskussioner födas tex om att jag har tagit återfall vilket jag inte har och har inte heller varit i närheten utav. När sköterskan på vc inte ville ge mig en tid förrän den 11/1 sa jag till henne för jag blev så irriterad för dåligt bemötande, jag sa "Ni har ingen aning om hur det är att ha druckit under 12 år och därefter gått en behandling/eftervård samt att ha varit nykter i elva månader. Ni har heller ingen aning om hur det är att vara förälder till en vuxen dotter som är manisk, att varje dag leva i oron/stressen med...lever hon, har hon blivit misshandlad osv". Efter det utlägget fick jag tiden den 27/12 men sköterska blev sur och sa "men det är bara ett 20 minuters besök".

Jag tycker att det tillhör respekt för den enskilde individen att svara. Om man inte vill önska mig ett Gott Nytt År eller God bättring så kan man iaf säga Tack för infon! När svaren uteblev och jag hade vädrat det här med er så blev jag ännu mer övertygad om att jag ska fortsätta att bemöta människor så som jag själv vill bli bemött även om de inte bemöter mig som jag själv vill. Jag tänker att människor har svårt att bemöta psykisk ohälsa, det är så mycket enklare att bemöta ngn med feber eller förkylning. Någon som man kan identifiera sig med tänker jag är alltid lättare att bemöta.

Min chef ringde igår. Hon vill inte heller lyssna på det som inte är till hennes eller vår arbetsplats fördel. Innan jul då när jag väntade på att vc skulle ringa så ringde hon mig flera gånger för att höra om man hade ringt. Jag hade ändå sagt att jag hör av mig när jag har fått något besked. Jag tror att det handlade mer om att det skulle bli rätt i lönesystemet än om mitt mående. Hon sa då att hon ville gärna att jag messade henne efter läkarbesöket, hon ville gärna veta om jag hade blivit sjukskriven. Hon ville att jag skulle messa på hennes privata mobil inte jobbmobilen för hennes chef hade sagt att hon skulle ha den avstängd eftersom hon får så många sms och har arbetat alldeles för mycket. När man berättar ngt om sig själv måste hon säga hur mycket hon har att göra. Jag skickade ett sms till henne på privat telefon men när hon inte svarade skickade jag dagen efter på jobbmobilen. Hon nämnde detta igår. Hade tydligen inte fått ngt sms av mig på sin privata mobil. När jag nämnde klockslag och dag ville hon inte lyssna på det. När jag sa till henne att min utmattning beror inte endast på det privata utan även på jobbet och att hon känner till det så vill hon inte lyssna. Hon frågar mig även om när hon tror att jag är tillbaka vilket jag omöjligt kan veta. Jag säger att på läkarintyget står det att jag ska vara tillbaka i arbetet efter 60 dagar. Hon säger att det är väl så de brukar skriva. Jag känner mig väldigt ensam och stressad pga jobbet. Vet att en annan kollega ska genomgå en cytostatikabehandling under våren . En kollega som arbetar i samma team som jag. I mitt team har det varit väldigt många förändringar med personal vilket givetvis påverkar.

Det blev väldigt mycket om mitt jobb men vi skriver ju även om jobbet här på forumet eftersom det är en del av oss. Hur som helst det ska bli skönt att träffa en rehabkoordinator som stöd i allt detta. I nästa vecka ska jag även träffa min samtalsterapeut igen efter jullovet vilket ska bli SÅ skönt!! Jag tänker på vad du skrev @Charlie70...att inte ha massa måsten. Jag är nog expert på att ha måsten när jag är hemma behöver påminna mig om att jag är sjukskriven inte ledig. Genom behandlingen arbetar jag/vi med tolvstegsprogrammet jag har en mycket förstående sponsor som ställer inga krav på mig. Hon säger att det viktigaste är att sova, äta bra och att träna. Träna kan ju då vara i form av promenader. Jag känner att min kropp är trött. Ja...det är inte helt enkelt att vara sjukskriven...att veta hur man ska ta hand om sig....

Orkar inte läsa igenom detta långa inlägg så det kan vara en del fel men så får det vara.

Kramar:)

@Natalia Det var ganska gulligt, skönt att se att du är ledig i helgen 😜
Jag njuter i fulla drag av att vara ledig och på resande fot ❤️

@Milady Hurra och heja dig, ser att jag inte har varit inne och skrivit hos dig på ett tag. Hoppas att du hade en fin nyårsafton (och att hunden inte blev för rädd)

@hjosa Jag var en ”välfungerande” alkoholist som drack mest i det tysta och hemmavid. Var inte utåtagerande och aggressiv, och förvåningen bland de som jag berättat för är stor att jag var så illa ute. Jag fick nog en dag och visste att det kan bara gå åt ett håll tills jag inte längre fungerar alls. Jag hade under lång tid, flera år jobbat med mig själv, gått i terapi och hade ganska bra självkännedom och det tror jag var en stor hjälp till att ta beslutet att sluta. Jag visste var och vad i min ryggsäck som jag behövde ta itu med och alkoholen bara täppte igen detta. Det fanns bla ett medberoende i ryggsäcken, inte från alkohol men annat. Det medberoendet har jag tagit tag i och det har hjälpt mig att sätta gränser i mitt liv. Det har lett till att jag idag kan se och känna mina behov och ta ansvar för mitt liv så att jag mår bra. Det har skapat bättre och närmare relationer till mina barn, min man, min familj och omgivning. För att jag nu är tillgänglig. När jag väl tog beslutet att sluta dricka, var det en lättnad och kampen var inte så stor, mest det första 4-5 dagarna.

Ha det gott!❄️

Nu är det 15 minusgrader säger termometern och nog var det lite uppfriskande luft man fick i sig. Vaknade till lite, men känner väl inte direkt för nån långpromenad bara för att det är så himla nyttigt och kul liksom. Men ska väl ändå försöka att ta mig iväg till matbutiken i närheten så att man har lite mjölk till den nygamla rutinen med mjölkchoklad och smörgåsar som jag faktiskt som nykterkvist gillar rätt så bra faktiskt. Fick nu en känsla av att det är dags för en fin klementin. Så tar väl och skalar en sådan och tuggar i mig så får vi väl se vad man hittar på sen...
Kämpa på gott folk!

@Geggan Ja, massor av pengar sparar man. Skulle nog inte riktigt få ihop ekonomin om jag fortsatt att dricka med alla kraftiga kostnadsökningar de senaste åren. Skulle nog inte heller fått jobbet jag har, då min självkänsla var på botten och skulle kanske inte sökt det. Har faktiskt sökt ett nytt jobb igår som verkar spännande. Bara för att det är möjligt, för att jag tror på mig själv och att självkänslan är god liksom självförtroendet och för att jag vågar. Vi får se hur det går och vad jag gör om jag skulle få erbjudandet😁.

@vår2022 Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och grattis till 2 nyktra år! Jag förstår att det har varit en kamp.
Jag tror att min man sitter i precis samma onda spiral som du suttit i och han måste inse att hans ångest inte försvinner om han inte säger tack och hej till alkoholdjävulen en gång för alla. Och som du säger, ingen kan göra det åt honom. För min del handlar det om att ge upp kampen och drömmen om att få honom tillbaka så som han var innan han började dricka. Det gör så ont att inse att den kampen är förlorad. Men som jag skrivit någon gång här innan så gör den insikten samtidigt att det är enklare att släppa taget om den person som jag lever med här och nu. Men ändå så svårt och smärtsamt att ge upp, det ligger liksom inte i mitt DNA. Men jag förstår att det är enda vägen. Ha en fin dag i vinterkylan 🌹

@Himmelellerhelvette @Varafrisk @Rehacer @Smillans @Geggan
Tack för alla gratulationer❤️ och helt klart ska du @Rehacer också fira 800 nyktra dagar en vacker dag❤️. Det är på den nyktra sidan himmelriket finns😁.

Ha en riktigt fin dag!🥰

Två månader och två veckor som helnykterist och medlem på detta forum är nog värt att fira med lite glasstårta känns det som tror jag. Ska kolla i frysen om jag har lite kvar från nyåret. Förresten, kul att du tittade in här och skrev några ord @vår2022, sånt piggar alltid upp.
Ha en fin dag kompis!

När allt kommer omkring så har man nog faktiskt bara sig själv att kunna lita på när det verkligen gäller så att säga. Men en styrka för mig som helt ensam i hela världen utan vänner, släktingar eller bekanta eller ens en katt eller kanariefågel som närmaste sörjande om jag bara tar och skiter i allt. Tänker då på orden om att gårdagen har varit, och morgondagen har man inte sett och i stunden hjälper Herren som det väl står skrivet. Har andligt sett väl sedan barnsben en levande känsla att universums skapare Gud om man så säger alltid är med mig och vill mig väl.

Fick nog den känslan redan som två eller treåring när jag visst stod högt upp i en trapp vid sidan av en ladugård och ramade och rullade ner för trappan ifråga. Min mor och far som stod nedanför sade att det såg ut som att jag sakta som i slow-motion rullade ner för trappen som en liten kattunge eller nåt utan att nudda ett enda trappsteg.
De talade väl något om änglavakt då jag lika gärna ju hade kunnat ramla rak ner på sidan i en hög med stora stenar och brännässlor som jag ju inte gjorde. Kommer ihåg att jag fick en sticka i fingret som jag var upprörd över.

Tittar nu på en tavla här i köket med en liten bild föreställande Guds son Jesus där det symboliskt visar hur han står och knackar på en dörr. Vilket väl är kopplat till orden i bibeln om att han alltid är med oss alla till tidens ände och bultar på hjärtats dörr för att man väl ska vakna och förstå att livet handlar om mer än att bara äta, sova, arbeta och sedan dö. Det handlar alltså om att livets mening är att andligt och kroppsligt leva på ett sätt så att man kan få möjlighet att komma upp på en lite högre nivå liksom. Känner mig dock inte hemma i det dogmatiskt kristet religiösa och rituella.

Men nog har ett och annat kristet talat guldkorn fastnat inom mig. Tänkt ofta mycket på livets mening och känner väl att man kanske borde visa skaparen lite mer vördnad ibland eller kanske mer tacksamhet och inte bara ta allt för givet liksom. Men samtidigt så står det väl skrivet att man ska vara som ett litet barn för att kunna av nåd få vara med i guds högre gemenskap liksom. Tänk så mycket man kan fundera över och tänka på om morgonkvisten som nykter. Det står väl även skrivet om frosseri och dryckenskap i skriften. Här har man väl när det gäller speciellt dryckenskap tidigare fallerat rätt rejält. Har läst att Gud hjälper den som hjälper sig själv och funderat över detta.

Det ligger ju faktiskt lite logik i detta synsätt, för vad skulle det tjäna till att skaparen hjälpte en människa gång på gång, om denne sedan bara struntade i allt och bara fortsatte att leva på ett självdestruktivt sätt. Känner nu att jag som klart tänkande och nykter nog har rätt så mycket att fundera över och även en hel del skit under naglarna så att säga som nog måste skrapas bort för att inte ha en alltför skitig själ liksom. Men det här är djupa grejer som jag nog tar och andligt i bön så att säga diskuterar lite närmare med min Herre och skapare tror jag.

Men nog är det lite konstigt allt att man lyckats leva så här pass länge med tanke på hur tanklös man som berusad har varit så många gånger och bara kastat sig i fara som alkohol-missbrukare. Stod ju till och med mitt på ett järnvägsspår för inte så många år sedan och blundade och väntade mig att ett tåg snart skulle radera alla inre depressiva känslor och mig från jordens yta liksom.

Hörde tågets vissla tjuta något förskräckligt och såg sen i alkoholdimman ett gråfärgat tåg eller kanske rälsbuss ståendes ett femtiotal meter ifrån mig och hörde lokföraren som i panik bara gapa och skrika nåt om – Att vad Fan gör du på spåret! Svaret han fick var väl en nödlögn om att jag fotograferade tågspåren och inte hört tåget komma.

Sedan bar det snabbt som vanligt bara iväg in till tillbolaget på cykeln för att fylla på ryggsäcken med mera drickbart för att slippa tänka så himla mycket liksom. Nu är ju morgonljuset på gång. Får väl dra upp persiennerna och börja den här dagen med en nypa luft tror jag... Nu poppade det just upp en reklamskylt på datorn där det stod nåt om att man inte ska vänta tills det är för sent. Ja, alltid är det nåt företag som vill sälja nån skit till en...