Min mamma kan inte sluta och jag vet inte vad jag ska göra

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
en förtvivlad son
Min mamma kan inte sluta och jag vet inte vad jag ska göra

Hej! Vet inte riktigt vart jag ska börja skriva om det här, det är en riktig härva för mig men ska försöka vara kortfattad.

Min mamma har alkohol problem. Det har varit en kamp de senaste åren att försöka få någon förbättring i situationen men med inga resultat att visa för det. Hon har kört rattfull flera gånger och även hamnat i olyckor p.g.a av detta. Hon har varit i rättegång och blivit dömd sen innan för rattfylleri och våld mot tjänsteman och har en framtida rättegång att infinna sig på för grovt rattfylleri och för att hon kört utan körkort. Hon har på nått sätt lyckats behålla sitt jobb trots att hon dykt upp på lyset där med, om en med en stark varning om behandlingshem om det skulle hända igen. Hemsituationen har aldrig varit bra men aldrig varit sämre, hon försöker ibland att kämpa men trillar alltid tillbaka efter 1-2 veckor. Hon har försökt ta hjälp från psykolog och AA grupp, men har inte hjälpt. Hon uttrycker sig ofta om sitt drickande som något hon måste göra "för att orka med". Hennes egen far är också alkoholist.

Det här har tärt väldigt hårt på vår familj och har nu nått någon slags ändpunkt. Min syster och min pappa vill ställa ett ultimatum. Antingen blir hon ren eller så säger alla upp kontakten. Jag vet inte vad jag tycker. Jag är rädd att hon kommer ta livet av sig, eller bara "välja" flaskan för att hon inte är mentalt stark nog. Samtidigt kan det inte fortsätta som det är, det påverkar oss alla negativt och gör det väldigt svårt att planera för framtiden. Personligen vill jag att mina föräldrar ska gå i parterapi då jag ser relationen mina föräldrar emellan som "grundorsaken". Men de har inte varit öppna för det och min pappa har väldigt svårt att se att han kan ha en del i "hennes" problem. Finns så mycket bagage här från långt tillbaka i deras äktenskap men ska inte gå in närmare på det.

Vad kan jag göra?

Virvelvind
En förtvivlad son

Åh. Fina du. Vad jag lider med dig. Är själv uppvuxen med en alkoholiserad mamma (jag hade turen att ha en mormor som tog mig därifrån, sedan flyttade jag hemifrån på gymnasiet). Har själv alkoholproblem (det är ju ärftligt) som jag brottas med nu. Min största fasa är att mina barn ska råka ut för det som du gör just nu. Det är så jävla hemskt att sjukdomen kidnappar en människa så totalt. En mamma älskar sina barn över allt annat. En mamma skulle kunna dö för sina barn utan att blinka. Men en mamma som är sjuk i missbruk är just sjuk. Hon väljer flaskan före barnen. Det beror inte på att hon inte älskar barnen utan på att sjukdomen gör så med henne. Först när hon blir frisk kan hon fungera normalt och välja barnen i första rummet.

Det hjälper inte dig kanske, men vad som än händer så tänk aldrig tanken att din mamma inte älskar dig eller att det är ditt fel att hon dricker. Hennes drickande har ingenting med dig att göra, men det går såklart ut över dig eftersom missbrukaren alltid väljer drogen först. Alltid.

Vad ska du göra? Om hon kör rattfull så riskerar hon framförallt att släcka någon annans liv. Det är vidrigt och oansvarigt och inte alls försvarbart att köra rattfull. Man får supa bort sig själv och sina barn, men man får fan inte släcka en annan persons liv genom att köra berusad. Jag skulle absolut ringa till polisen (112 vid pågående brott, som att köra rattfull) och anmäla henne när hon sätter sig i bilen full. Du kan anmäla anonymt.

När det gäller missbruk så är det alltid bra att "störa" den som missbrukar, som att hälla ut spritgömmor, göra polisanmälningar, kontakta arbetsgivare etc. Det ska inte vara lätt att missbruka- tvärtom. Genom att blunda och låta henne hållas så är du medberoende- och lite medskyldig till att hon kan släcka en annan persons liv genom att köra full.

Det där med att ta livet av sig är svårt. Jag har ibland funderat på självmord pga att jag sabbar för mina barn genom att dricka så mycket. Jag har också varit PANISKT rädd att mina barn ska ta livet av sig när de mått dåligt i perioder (som tonår). Det är skitläskigt med självmord. Förr skulle man vara tyst om sådant för att inte "väcka den björn som sover". Idag tänker experter och journalister annorlunda. Att prata om det kan vara preventivt. Jag tror på att prata med henne om du är rädd att hon tar livet av sig. Prata när hon är nykter. Säg som det är. Jag mår dåligt när du dricker, ditt drickande påverkar mig. Och jag är skiträdd att du ska ta livet av dig. Jag älskar dig (för det antar jag att du gör). OM din mamma börjar må så dåligt att du befarar självmord så kan hon tas in på tvångsvård, då behövs det ett vårdintyg av läkare. Man kan ta in personer med självmordsmisstankar på LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård eller på LVM, lagen om vård av missbrukare. Ring 1177 om du behöver hjälp och råd att få vårdintyg på din mamma.

Det blev ett långt svar. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Säg till om det finns något som vi här kan göra. Du är inte ensam <3

Anthraxia
"Man får supa bort sig själv

"Man får supa bort sig själv och sina barn" - eh...va?
Nej, det får man inte. Ett barn är inte en ägodel man gör som man vill med.
Ett barn är en separat människa som man har ansvar för. Klarar man inte att ta det ansvaret så får man be någon annan komma och TVINGA i en antabus (Eller prova Sinclair-metoden - då kan man dricka ändå, om man är en av de 78% det funkar för) så att man kan bli och vara nykter varesig man vill eller inte.

Jag tror du blandar ihop barn med partners; en partner är en vuxen människa med ett eget val. Det är inte ett barn.

Nordäng67
Din sista fråga...

Vad kan jag göra? Du kan hand om dig själv, måna om dig själv, tänka på dig själv! Att växa upp med föräldrar som inte är föräldrar fullt ut sätter sina spår! Fokus hamnar på dom! Man blir som förälder till sina föräldrar! Jag går i terapi nu och stärker mig själv istället för att försöka ta ansvar för andra! Kram

Carina
Hej En förtvivlad son!

Förstår att du är orolig för din mamma och du vill hennes bästa. Din syster och pappa vill ställa ultimatum, men du känner dig osäker. Jag skulle säga att ställa ultimatum kanske har funkat ibland men oftast får det inte den effekt man önskar. I stället brukar det sluta med att de anhöriga bryter sina ultimatum och ändå har kontakt med personen som dricker. Men OM ni kommer fram till att ni vill ställa ultimatum så är mitt tips att ställa bara ultimatum ni med 100% säkerhet kan hålla. Hellre ett litet ultimatum som man håller än ett stort som man bryter. Och om ultimatumet är att söka hjälp för att ha kontakt - visa på olika hjälpvägar som finns. Och viktigast av allt, förmedla mycket kärlek, omtanke och hopp om förändring om ni ställer ultimatum. Annars blir det kanske skuld- och skambeläggande som inte blir till hjälp för förändring.

En annan väg att gå är att kontakta socialtjänsten och be om råd och stöd i er situation. Ni som anhöriga kan också få hjälp, flera kommuner erbjuder exempelvis Alanon-inspirerade program eller programmet CRAFT för anhöriga. CRAFT syftar till att stärka den anhöriges välmående men också att försöka locka den närstående med beroendeproblem till att söka hjälp. Kanske detta kan vara något för er?

Hoppas du hittar en väg framåt som känns rätt för dig!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet