Hej..!

Jag är ny här, har suttit och läst massa olika forum här på morgonen och insett att min sambo ÄR alkoholist..

Lögner, svek.. allt stämmer som så många andra berättar här.

Min sambo smygdricker för mig, jag har ALDRIG sett han full, eller småberusad. Men flaska efter flaska blir tom.. ölen tar slut.. frågar jag så ”är det inte så farligt” och ”en öl efter jobbet för att slappna av är väl ok?”

Det går i perioder. Nu har han lovat mig igen, jag känner att jag inte kan lita på honom och funderar mest hur länge det ska vara denna gången.. tog två dagar sen frågade han om det var ok att ta en öl?!! (Seriöst?!)

Jag har koll på flaskor, hur många öl vi har, hur många som försvinner osv. Men .. så vill jag inte leva.. jag vill ha min tid och kraft till annat än att springa och räkna öl.

Som sagt.. jag märker inte att han dricker, eller när. Vi kan va i samma rum flera dagar.. ser aldrig en öl, men ändå försvinner det både bland öl och starkare flaskor... när sjutton hinner han? När jag sover ? Duschar?

Just nu är tilliten ganska låg, vi har två barn.. jag är rädd för att om jag lämnar honom, att detta ska bli värre. Han kan inte ta en motgång utan då blir det mer. Jag vill inte att barnen ska se sin pappa så. Han menar även på (då vi pratat mycket om detta) att han inte har ngt kvar då, han orkar inte, att han inte vill finnas kvar då.
Jag borde ställa upp för honom (men han vill inte få hjälp proffisionellt) . Han dricker för att han mår dåligt.. jag behandlar honom dåligt, avskärmar mig.

Vad ska jag göra..? Finns det någon som är i liknande situation .. vad har ni gjort..?

Tack för att det finns ett sånt hör forum, där man kan öppna sig, skriva av sig och möta andra i samma situation.

Känner så väl igen mig ? Jag håller på att skilja mig efter 34 år tillsammans. Min man har också druckit i smyg. Hur länge vet jag inte, har haft misstankar och frågat under ca två års tid. Har säkert pågått MÅNGA fler år.
Vi har två vuxna barn som pushade mig till att ta steget med skilsmässa. Även min syster har sagt samma sak.
Skriver mer senare, är på väg till tandläkaren ?
Varma kramar ?
GrönKatt ??

Sussie29

Hej Grönkatt!
Efter 34 års tid.. beklagar.. verkligen. ?

hur märkte/märker du när han smygdricker ?

Jag har läst många inlägg här, och på ett sätt är det skönt att läsa, man är inte ensam i sina tankar och funderingar! Känner igen mig i så många...!

DetGårBättre

Steg ett för dig är att söuta räkna flaskor och kontrollera på andra sätt. Antingen vill du leva så, eller inte. Ta upp hur du känner och hur du vill att ditt liv ska vara. Passar han inte in i den bilden får du lämna helt enkelt. Ställ inga ultimatum som du inte kan leva upp till och utgå inte från vad som är rätt eller fel för honom. Du kan inte kontrollera hans drickande. Och om han smyger eller inte spelar ingen roll. Du hade inte tyckt det andra var bättre. Det är bara din känsla nu. Allt är djupare än så!

Jag märkte att min man blev mer irriterad, aggressiv och arg över småsaker. Han kunde bli arg och ifrågasätta varför jag inte tagit fram en ny kompostpåse, efter att jag slängt den fulla i soptunnan. Den "monologen" pågick ca 30 minuter.
Plötsligt så var det värsta han visste att laga mat tillsammans, det blev så "trångt" vid spisen... Han gick oftare och oftare och la sig i sängen och somnade. Jag trodde han var utbränd igen (han var det för 15 år sedan). Mycket att göra på jobbet, inte överens med Vd:n, jag hade blivit mycket sämre i min sjukdom, barn2 bodde fortfarande hemma och "var lat". Barn2 mådde väldigt dåligt p.g.a. pappans alkoholproblem och min sjukdom (skyddade mig) har jag erfarit nu i efterhand ? Hen berättade inte något för någon utan höll allt inom sig. MÅR SÅ MYCKET BÄTTRE NU ?
Jag konfronterade min man om alkoholproblem men han blånekade. Det eskalerade för snart ett år sedan och blev ohållbart i somras. Tyvärr är det väldigt infekterat mellan oss nu. Jag har haft ork fram till nu, men i veckan har jag satt stopp för att träffas och telefonsamtal. Sms/mailkontakt är ok. Jag orkar inte mer just nu. Har levt i kappsäck sedan början av augusti hos mina syskon. Får lägenheten 1:a november ?? Längtar ?
Hoppas du har något stöd runt dig och även professionella stödpersoner - socialen och/eller medberoende-träffar ?
Kram ?
GrönKatt ??

AMO

Är också ny här och känner igen mig i det här med smygdrickandet och att det numera aldrig blir att han dricker sig full. Men tilliten är ju noll när han kan ljuga mig rakt upp i ansiktet. När jag kan överbevisa honom erkänner han och är då mycket ångerfull. Jag älskar ju honom innerst inne och vi har två småbarn så jag vet inte riktigt vad jag ska göra i nuläget. Jag går ju med ständig stress kring att behöva ha stenkoll. Gick därför med här och är med i en studie här.

71Johan

Hej, min sambo smögdrick och förnekade att hon drack, nu går hon en antabuskur, men dricker ändå, tyvärr. Vi kom överens om att hon ska tala om när hon har druckit, det syns tydligt ändå, pga. Antabus. Hon vill inte inse att hon är alkoholist. Och jag mår inte bättre av att hon talar om att hon dricker. Vi har 2 barn och jag vill inget hellre än att det ska bli bra.

Anthraxia

Dricka på Antabus är bokstavligt talat livsfarligt, eftersom levern får ta så OERHÖRT mycket stryk. Har inte läkare talat om det för henne?

Om hon likförbannat ska dricka kanske ni skulle prova Naltrexon, eller möjligen tillochmed Campral, istället?

I "mitt" fall (min pojkvän) så har vi haft bra resultat med Naltrexonet, men det krävs ju antingen att man verkligen vill - eller att man har någon som bevakar att man faktiskt tar dem, för det blir Rejält tråkigt att dricka av dem...Men det funkar, så länge man tar sina piller.

Antabus kan dock vara dödligt om man fortsätter dricka på det, så ni borde nog tala med läkare...

visste inte att det överhuvudtaget går att dricka när man äter Antabus! Trodde att det var det som var grejen med den medicinen! Hade fått för mig att kroppen reagerade våldsamt direkt med kräkningar eller nåt. Mitt ex ville inte äta Antabus för han påstod att levern tar mer stryk av det än av alkohol! Var nog mest en dålig ursäkt för att slippa undan men det stämmer nog iofs att kroppen tar stryk.

Anthraxia

Vissa kan det av naturen (skumt men sant) andra lyckas träna upp resistens genom att dricka väldigt, väldigt lite, och öka gradvis.

Det kan orsaka värre leverskador än alkohol, eller inga alls - också väldigt individuellt. Däremot kommer det Alltid vara skitfarligti i kombination med alkohol.

Antabus, precis som alla andra mediciner mot beroendesjukdomar, är typ värdelöst om inte personen Vill sluta.

Möjligen med undantag av Naltrexon-implantat - det borde rimligtvis ha samma effekt som pillren, men utan VALET att helt enkelt låta bli att ta dem. Men inte ens Nal har mer än 78% framgång...Det är förjävla svårt, det här :(

71Johan

Hej, tack för kommentarer! Naltrexon verkar vara ett alternativ, jag har rek. Min sambo att prata med läkaren om det. Min sambo vill bli av med beroendet, men alkoholmissbruk är en sjukdom som måste behandlas, och suget efter alkohol gör att hon dricker trots att hon inte vill. Jag vill hitta verktyg där jag som anhörig kan ge support till henne att sluta dricka. Jag berättade igår för henne att jag tror vi inte har en framtid tillsammmans om missbruket upphör. Hon går just nu ett kbt program på sjukhuset med andra alkoholister, men hittills har det inte gett effekt på hennes drickande.

Anthraxia

Naltrexone är - i MIN mening - bra just för att det spelar ingen roll om de dricker; det är i praktiken bara bra. Det kommer en svensk läkare aldrig säga, så jag fick forska själv. Och för pojkvännen har det funkat bra; från en halv dunk vin om dagen, till 8 starköl en gång varannan vecka.

Mirakel-piller, om du frågar mig.