Hej min man har druckit de senaste 20 åren. Jag insåg först för 10 år sen att han var alkolist.Han har alltid smygdruckit så därför tog det tid för mig att förstå hur det var.Han har alltid skött sitt jobb. Men barnen o jag har fått utstå mycket eftersom han blev lätt arg när han drack.Barnen vågade inte ta hem kompisar pga. pappas humör.Alllt uppdagades 2006 då dotterns pojkvän fått nog av att se hur respektlöst han behandlade oss. Han blev utskälld av svärsonen. Jag försökte efter det prata med honom att ta tag problemet. Förklarade hur det påverkade hela familjen. Han förstod inte utan tyckte det bara var hans problem. Åren gick. Barnen började flytta hemifrån men vi kunde nu prata om problemet i familjen. Tidigare hade vi alla blundat för det. För två år sen började jag gå på alkoholmottagningen. Målet var att få dit mannen men han totalvägrade. Det var fortfarande "hans" problem.Jag levde på nåt sätt mitt liv eftersom alkoholen tog över honom mer o mer. Försökte hitta glädjen med barn o barnbarn.Men det fanns alltid en sorg,varje morgon jag vaknade o när jag somnade på kvällen. Jag lurade bara mig själv..Tänkte att jag borde lämna, även barnen tyckte det. Mannen hade ingen empati längre o ville sällan göra något med mig.Jag vågade dock aldrig ta det steget. Var rädd för att bli ensam o flytta från hus o allt vad det innebar.Har senaste åren alltid känt en oro att något skulle hända.Förra hösten började mannen få blåsor i munnen. Han ville dock inte gå till tandläkare trots att alla sa till honom. Mig blev han arg på o tyckte jag tjatade. Denna sommar har han haft svårt att äta. Till slut var han tvungen att uppsöka tandläkare. Det visade sig nu att det inte var några blåsor utan nån form av cancer. Nu har han fått remiss till sjukhus.... Allt detta pågrund av alkohol. Vid rökning o alkoholmissbruk har man ännu större risk att drabbas av detta.Framtiden får utvisa hur detta slutar. Men jag står förstås vid min mans sida trots allt....

Huskatten

Ja, alkoholen kan drabba på mer än ett sätt - men den ökade cancerrisken är något man inte tänker på i första hand. Om jag förstått det rätt så är muncancer inte lika aggressivt som t.ex lungcancer utan det finns goda möjligheter till tillfriskandande bara man får bort själva tumören. Min man är nyligen opererad för cancer i käken, hans historia liknar din (vägrade länge söka läkarvård ... kunde knappt äta till slut och tappade i vikt och slutligen tvingad till läkare för diagnos och operation).

Jag har inte fått vara med i hans kontakter med läkare så jag har ingen aning om man har pratat med honom om orsaken till cancern, eller risker med fortsatt rökning och alkohol. Han har fått nikotinplåster men väljer att röka ändå.

För din man kanske det här kan bli ett brutalt uppvaknande? Att rökning och alkohol får påtagliga konsekvenser även för honom själv? En tid på sjukhus med ofrivillig rök- och alkoholavvänjning kan ju vara en bra början till ett hälsosammare liv!

Självklart ska du stötta din man så gott du kan i nuet. Men ägna även en stund åt att tänka över om du i längden kan leva ett bra liv med någon som röker och dricker sig till mer ohälsa. Gör det någon skillnad för honom att du finns kvar? Blir det ett bra liv för dig själv, och dina barn och barnbarn?

Nonne

Jo min man har en allvarlig muncancer som inte går att operera.Det är för mycket om man skulle operera då skulle han få ta bort hela tungan o delar av käken. Nu blir det istället strålning/ cellbehandling 5 dagar i veckan. Det blir en tuff behandling. Dessutom har ju alkholen tärt hårt på kroppen o han har inte skött maten ordentligt. Han har gått ner över 10-15 kg senaste 4 åren. (Väger bara 62 kg) Just nu lever vi nog lite i ett chocktillstånd både han o jag.När han blev sjuk sa hans läkare att att måste sluta helt med alkholen för att över huvud taget få någon behandling.Det är ett krav dom har. Han har fått antabus. Det konstiga är att han inte känner av någon speciellt abstinens, Alla tycker det är konstigt.Kanske kroppen klarar sånt när det finns allvarlig sjukdom ????Att han slutat med alkholen känns som en seger för mig o barnen (tre veckor) Men nu är han allvarligt sjuk istället o vi vet inte ens om han klarar det här. Allt känns så overkligt. Han har också förändrat sig o jag skymtar den han en gång var. Han har blivit snällare o lugnare. Sitter tillsammans med mig o tittar på tv om kvällarna. ( tidigare gick han upp lade sig 19.30. För att vara körklar dagen efter). Behandling startar nästa vecka.Han har fått en sond för att få i sig mer mat o även näringsdrycker. Troligen kommer han inte kunna äta alls när biverkningarna kommer utan få genom sonden. Jag hoppas detta kan hjälpa någon som har det som jag haft det. Att få sin partner att sluta i tid. Som sagt jag hade ingen tanke på att det var cancer han kunde få av spriten. Jag har tidigare skrivit i detta forum men då kallat mig Missan. Men nu gick det inte att logga in i det namnet så jag fick byta. ( om någon vill läsa min historia från början)