Hej alla!
Jag har från och till försökt att förändra min relation till alkohol och hur jag dricker i flera år. Nu är jag 100 % säker på att det inte finns något annat sätt för mig än att sluta helt och just idag känns det så lugnande att förstå det. Jag har ägnat stor del av dagen åt att försöka förstå varför det blir som det blir för mig och det är egentligen ganska enkelt. När jag tar det första eller i alla fall andra glaset blir allt annat i mitt liv helt sekundärt. Då bryr jag mig bara om att dricka. Så jävla sjukt...Hade ett uppehåll på 2 månader i somras som jag tyvärr bröt. Jag mådde så mycket bättre då och jag vet att jag kan göra det igen. För första gången är jag allvarligt rädd att jag håller på att supa bort både familj och arbete. Det här måste få ett slut. Snälla hjälp till att peppa mig. Jag behöver det så mycket...

John-Erik

Du klarar uppenbarligen att hålla längre perioder, med tanke på uppehållet i somras.
Med den kunskapen så har du en god möjlighet att fixa till din tillvaro så att den
blir så bra som du har önskan om att den ska vara.
Det är inte helt lätt att förstå kroppens och hjärnans nycker när det gäller alkoholrelaterade
symtom. Just det där med första och andra glaset är det många som vittnar om att det
ger suget efter mer och många gånger väldigt mycket mer än planerat.
Känner igen mig i att alkoholen stjäl fokus från annat, så fort man har det i kroppen.
Personligen har jag dock fungerat rent arbetsmässigt och i mitt liv privat, men det har
ibland gått överstyr och då har man bara en väg att gå. Upphöra med det jagförstörande
beteendet som man har hamnat i p.g.a. slarvet med alkoholen. Man måste sluta således
eller i vilket fall ta längre uppehåll frekvent.
Man märker det knappt när man sakta glider in i missbruket, men så sitter man där med
ångest och försöker förstå hur fasicken man kunnat hamna i en närapå omöjlig situation att lösa på egen hand.
Jag har själv nu kunskap om att jag klarar av att bli nykter och fortsatt behålla min nykterhet.
Motivationen får jag av faktumet att alkoholen är en förstörande faktor hälsomässigt och att jag mår
bättre utan alkoholen. Mer ork för träning m.m.
Upplever också att jag har en mer närvarande och positiv attityd inför min omgivning.
Ytterligare en faktor är att jag vill uppleva saker i nyktert tillstånd och jag är lite nyfiken på
vad det nyktra livet kan ge mig. Klart att jag ibland saknar A, men jag vill visa för mig själv att
jag har styrka nog att säga nej.. Jag har varit på botten och mått som du ungefär.
Var rädd om dig och försök att ta några månader nyktert nu precis som du gjorde i somras.
Du har ju det som krävs då du gjort det tidigare. Börja nu. Det är aldrig försent.
Du kommer att vara nöjd när du klarat av detta..
Skriv gärna här och berätta så att man kan följa din resa..

Lycka till!

//John

Brasklapp

Ta dig själv och din rädsla på allvar. Du är värd ett liv utan att behöva gå och oroa dig för att du ska förstöra allt runt omkring dig på grund av din relation till alkohol. Du är värd ett liv där du slipper hålla på att trixa med din relation till alkohol. Framförallt är du värd att må bra och ha det bra.

Ta en dag i taget. Kramar till dig.

Herr Gårman

Tack för en bra och peppande kommentar. Jag ska nu vara helt alkolfri en lång tid framöver, jag vet att jag kan och jag vill så mycket nu! Jag ska verkligen försöka att se det positiva i vad jag får istället för att sakna alkohol som bara förstör för mig. Tack för stöd! Jag ska skriva här för att ventilera och för stöd. Nu dag 2! Jag vet att det kommer vara några jobbiga dagar med mycket ångest. Men jag ska klara det!

Herr Gårman

Hej!
Tack för stöd, jag vet att jag måste sluta helt, och innerst inne är det det jag vill. För min skull, för min frus och barns skull.
Den här gången ska jag klara det. Jag har de verktyg och kunskap jag behöver. Så sjukt att man "glömmer" gång på gång hur det kommer att bli. Jag ska kämpa nu!

Herr Gårman

Hej,
Jag hade 2 helnyktra månader i somras. Det kallade jag det för just en "vit period". Någonstans hade jag gett mig "okej" på att det var just en period och ingen nödvändig förändring över tid. Sedan började det om precis som tidigare, om inte värre.....
Jag funderar på att som ett sätt att "sätta press" på mig själv säga till släkt, vänner och familj att det är så att jag har slutat dricka alkohol för att jag inte vill, inte kan mår dåligt av att dricka eller vad jag nu ska kalla det för.
Jag tror att våga ärlig kan hjälpa mig. Det är ingen idé för mig med en vit period. Ska jag kunna må bra så måste det här vara en start på ett helt alkoholfritt liv. Först nu accepterar jag att det är så det ska vara och måste vara.
Hur har ni gjort i sammanhang där det dricks som middagar med vänner hemma eller på restaurang, fester och liknande?
Tacksam för tips!

John-Erik

Hej igen!

Att bestämma att man ska sluta helt i ett tidigt stadium fungerar för vissa.
En del tar en dag i taget. Jag sätter jag upp en vecka i taget.
Nu ska ju jag inte sluta helt, men jag skjuter upp allt framför mig.
Och dagar blir till veckor snabbt.
Att sätta upp för höga målbilder och sen kanske falla på vägen
kan ge dubbel ångest..Därmed sagt att du inte klarar det.
Du verkar ju totalt mätt på det nu.. För mig är det svårt att motstå
A när hjärnan spökar med sitt belöningstjat.När man mår
toppen efter en tids nykterhet kan det bli ett evigt tjat från A-hjärnan.
Gäller att stå upp då och veta vad man lovat sig själv annars blir ju
ångestfaktorn hög om man trillar dit igen.
Vissa talar om för alla anhöriga, vänner och på jobbet att man inte
ska dricka mer igen för att ha detta som en spärr.
Det är nog bra att göra så om man verkligen bestämt sig. Skulle själv gjort så tror jag
om jag skulle sluta helt.
Till mina närmaste har jag sagt att jag ska markant ska ta tag i mitt liv
gällande alkoholen och ta långa uppehåll och begränsa mängden.
Håller själv på med att fasa ut alkoholen nu markant.Har många nyktra dagar.
Men senast i helgen så var jag tvungen att vara extra stark.
Så där håller det på. Så var beredd på svackor då du måste vara stark
för att kunna infria löftet till dig själv och andra.
Du har allt att vinna på nykterhet. Du nämner ju familj och arbete..
Sätt ett mål på 90 dagar är mitt tips. Många vittnar om att denna tid
av nykterhet ger ett bra beslutsunderlag inför framtiden.
Hoppas du har styrkan, det är garanterat värt allt att må bättre i sitt liv
utan giftet

//John

Herr Gårman

Du har många bra tankar kring detta inte helt enkla ämne. Det blir väldigt drastiskt med "resten av livet ska jag inte dricka" men jag är besviken på hur det blev efter mina 60 dagar i somras, det blev minst lika illa som innan. Mitt förtroendekapital hos i första hand min fru är så lågt vilket jag förstår. Hur många gånger senaste åren har jag inte sagt att jag ska sluta eller minska rejält. Har tappat räkningen. Men klarar jag 90 dagar kommer jag må fysiskt och psykiskt så mycket bättre. Jag vill inte sabba det då ännu en gång.. Får se hur jag gör. Det enda jag vet är hur sjukt trött jag är på att dricka som jag gör....

John-Erik

Nyktert nu. Jag håller på dig.. Vi hjälper varandra med pepp här.
Du har dag 2 nu... Oavsett vad som händer nu så håll dig på den nyktra vägen.
Ditt mål är att må bra och det gör du om du avstår. Det kan bara bli bättre men det vet du ju
redan.. Om du har viljan så är halva jobbet gjort.
Dina 60 dagar är bra att ha i bagaget både mentalt och rent kroppsligt var ju dessa dagar läkande.

Håll ut..

//John

Herr Gårman

Jag tar med mig mina 60 dagar jag hade i somras, jag klarade av det då och ska klara det igen men längre!
Två stora saker för mig är när jag börjar må riktigt bra så kan jag inte slappna av och tro att mitt beteende med alkohol automatiskt förändrats för att det gått lite tid. Det gamla mönstret med alkohol lär snart upprepas igen, som det gjort förut.
Det andra är att inse att man kan ha hur trevligt som helst som nykter på middagar etc. Jag var det flera gånger i somras och även om jag kunde sakna öl och vin så var det så skönt att komma hem och lägga sig nykter. Jag vill aldrig uppleva den här kemiska ångesten igen.....Jag ser fram emot bättre sömn, mer träning, ingen ångest som några av de positiva jag VET att jag får genom att vara helnykter.
Hur går det för dig? Känns det bra, i alla fall oftast att avstå alkohol? Svackor kommer att komma vi måste vara mentalt förberedda så långt som möjligt och verkligen tänka till en gång till. Jag tror på dig!

John-Erik

Det blir bra hör jag..
För mitt vidkommande så tycker jag att jag har ett bra utfall av mitt nya tänk gällande alkohol,
hälsa m.m. Men jag har toppar och dalar. Det konstiga är att både toppar och dalar kan trigga.
Svackorna kanske något mer.. Men mitt problem är lika många andras.
Samma vånda att vara nykter på tillställningar och annat som normalt är förknippat med alkohol.
Har som du att det lätt kan upprepas efter en tids nykterhet. Detta är väl den svåra biten.
När allt känns hur bra som helst, det är då vi ska vara förberedda..
Tänker aldrig mer dricka på signaler från A-hjärnan..
Bra att du har bestämt dig.. Jag har bestämt mig :-)

John

Herr Gårman

Fortfarande mycket ångest, sover dåligt, svårt att äta...Det kommer att bli bättre men det är verkligen hemskt mitt upp i det. Min fru är med all rätta arg och besviken. Hon vill inte ens prata med mig just nu. Det känns som det allra värsta. Är så rädd att hon ska lämna mig. Men det jag kan göra är att inte dricka ha tålamod, ge henne tid. Det ska jag göra. Jag måste vara stark nu.

Herr Gårman

En vit vecka igår, har jag förvisso haft ett antal av tidigare men det känns extra skönt den här gången. Mår faktiskt riktigt bra idag. Helt obegripligt egentligen hur man kan må så fruktansvärt dåligt, fysiskt men framförallt psykiskt för att en vecka senare må bra. Skillnaden är så milsvid så jag kan knappt tro det....Men samtidigt vet jag att det svåra egentligen börjar nu när jag mår bra. Det är då jag brukar tycka att det är en förträfflig idé att ta ett par öl eller eller ett par glas vin och det slutar sällan bra....Men jag ska kämpa på allt vad jag förmår! I DAG ska jag absolut inte dricka och inte heller i morgon. Kanske dumt att tänka längre än så?

Jag har också ofta fallit dit efter nån vit vecka då jag har känt mig pigg och full av energi istället för att vara bakfull. Hur många gånger har jag inte då har tänkt att det är ju värt att fira med en vinare eller så. Så jävla dumt för helt plötsligt är man tillbaka i skiten igen. Ta en dag i taget och kämpa på!

Jag tänkte från början att jag är klar nu för gott. Funkar för mig. Men när det blir svackor så tänker jag att ”inte idag iaf”.
Då och då kommer det där med ”nu kan jag ju ta en paus och ta ett par öl”. Men då tänker jag att jag får börja på 0 igen och det är ju inte så kul. Sabba en streak för några öl (som nog blir fler än några).
Tror inte det där med att fira med alkohol kommer från system 2 direkt. Det är en impuls som man väljer att följa utan att direkt tänka igenom den. När jag skulle sluta snusa (har slutat att sluta med det nu). Så kunde jag få en impuls att säga ”just det en dosa x också” när kassörhen frågade om det var bra så. Om jag inte tänkte igenom det noga så kom det ut, sen var det nikotin i blodomloppet innan jag ens fattat vad som hänt. Nästan som om jag stängt av hjärnan.

Lycka till!