Han kommer aldrig att bli nykter!

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
LiSi
Han kommer aldrig att bli nykter!

Är mamma till två barn, en liten som jag fortfarande är föräldraledig med och ett skolbarn. Min sambo är alkoholist.

I våras kom det fram att han ljugit om i princip allt, han ”bytte jobb” - till ett jobb som inte fanns. Han drack dagligen. Tillslut brast allt och han hamnade på bas och la sedan in sig själv då han mådde psykiskt dåligt.
Han gick på antabus hela sommaren och började gruppterapi i början av hösten. Han fick ett nytt jobb och allt har verkligen varit bra.
I början av veckan kom han hem full.

Blev så ledsen och kände mig sviken. Vi pratade och han skulle börja med antabus igen, vi skulle prata gemensamt med någon. Hotade med att det här var sista chansen.
Och idag kom jag på honom med att ha druckit igen.
Jag måste lämna nu, jag måste för våra barns skull. Jag litar inte på honom, kan aldrig räkna med honom.
Vill inte att våra barn ska växa upp med en alkoholiserad pappa, f*n också!

Känner mig så otroligt korkad och dum, som försökte, stannade och jobbade för att det skulle hålla. Nu står jag här själv igen.

Li-Lo
Hej LiSi

Det låter som att du verkligen ansträngt dig och vänt ut och in på dig själv för att vara hjälpsam för dina barns pappa. Samtidigt finns alltid en gräns. Du står där nu.

Du skriver att du känner dig dum som försökte och hoppades, jag vill gärna nyansera och säga att det är just de fina egenskaperna som nu kommer hjälper dig. Du är omtänksam och vill se med hoppfulla ögon på människor. Du vänder blicken mot dem som behöver dig mest. Emot dig och dina barn.

Du är mitt i en svår process med blandade känslor, här finns många med liknande erfarenhet, jag hoppas att forumet kan bli ett stöd för dig. Och tack för ditt uppriktiga inlägg.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

LiSi
Jag stannade ännu en gång..

Jag stannade ännu en gång.. Men nu har han druckit igen och nu har jag satt ner foten.
Känner mig som en riktigt pissig människa för att jag inte kan stanna längre. Jag älskar honom och vill leva med honom men kan inte. Jag måste vara den ansvarsfulla och se till att barnen inte växer upp med en förälder som är alkoholiserad. Känner mig pissig för att han vill ändra sig, han tar tag i det, försöker, tar antabus men så trillar han dit. Gång på gång. Han ljuger, sårar och dricker.
Jag önskar bara att han fick motivationen..

Ullabulla
Om du verkligen går

Så kan han få precis den motivation han behöver.
Även om han kommer att anklaga dig och säga att det är ditt fel att han väljer att dricka.
Att han inget har att leva för osv.
Men ditt fokus är helt rätt.
På dig och barnen.
Han måste ha fokus på sig och sitt tillfrisknande.
Sen kanske det kan bli ett ni igen.

Så om du orkar fullfölja,heja.
Om inte så är det också fullt förståeligt.
Det är en lång process.

LiSi
Den här gången fullföljer jag

Den här gången fullföljer jag det! Trodde det skulle krävas en massa styrka och mod. Men konstigt nog känns det precis tvärtom.
Aldrig känt mig så svag, trött och ledsen. Men jag håller ändå fast vid att det är slut.
Känner mig så otroligt sårad, men jag vet ju att det också går över så småningom, ska bara slicka mina sår ett tag och ta hand om mig själv och barnen nu..