Tror att han är på gång igen. Oron gnager i kroppen. Hoppas att det bara är alkohol såfall. Det här inlägget handlar inte om att jag ska lämna honom, utan det handlar om att jag ska lära mig att hantera det.
Jag har egen lägenhet och egen ekonomi så det handlar inte om att lämna

Vi sitter lite i samma båt, egen ekonomi och eget boende och inte ett gemensamt liv, ändå oroar du dig. För mig har de där långa perioderna utan att han gett minsta livsteckan ifrån sig varit värst. Bäst har det varit när jag vet att han är utomlands, undrar varför....
Kan du mentalt "bestämma dig" för vad han sysslar med när han inte hör av sig? Du skriver i en annan tråd att du inte har någon att prata med om det här. Kan du hitta någon tror du? Och fortsätt skriva här! :)

sessi

Nä jag har ingen och prata med, folk går bakom ryggen på mig. Jag försöker att komma på ett sätt att hantera det, jag behöver inte höra lämna och gå vidare. Det vet jag redan att jag kan göra. Jag vill stanna kvar , eftersom jag vill stanna kvar i förhållandet, så håller jag tankarna mest för mig själv. Pratar inte om det. Det känns som att det är bäst så.

sessi

Satt på bussen hem från sjukhuset, han klev på bussen och satt brevid på andra sidan. Han totalt nonchalerade mig .