min pappa är alkoholist

3 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Abudabi
min pappa är alkoholist
Abudabi
behöver bara skriva av mig.

Hej på er.
Det är första gången jag är inne här, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva mer än att jag bara vill skriva av mig.
Jag är 25 år och min pappa har varit alkoholist så länge jag kan minnas, men han har "såklart" aldrig sett sig som en alkoholist då min pappa inte är en sån där alkoholist som han anser att man är om man har problem. Ni vet hela den här "sitta på parkbänk med ett gäng a-lagare, vara arbetslös, pank osv.".
Tror många kan relatera och min mamma har alltid förnekat det hela just eftersom han inte varit den typiska alkoholisten som förstört hela sitt liv.
Min pappa sitter inte på en parkbänk utan han sitter i sitt hus i Stockholm, han är höginkomsttagare och kan gå i pension precis när han vill och leva jävligt gott tills han dör rent ekonomiskt.
Men, han är också den personen som smygdricker minst fyra dagar i veckan. Tomma petflaskor hittar jag överallt, med en vinslatt i botten. Helgerna är såklart värst för då delar mina föräldrar alltid på en flaska vin men sen fortsätter pappa dricka i sitt rum, blånekar att han är skit full trots att han vinglar bara sittandes på sängkanten.
Han är så uppenbart sten packad men fortsätter säga att han ABSOLUT INTE är full trots att man knappt hör vad han säger. Sen blåser han i sin jävla alkoholmätare dagen efter, som han förövrigt har si sådär 6 stycken av gömda i sitt rum.. sen låtsas vi som ingenting dagen efter. (Han blånekar såklart även dagen efter).

Nu har jag kommit till en punkt då jag inte orkar mer, han har förstört en sån enormt stor del av min och mina systrars uppväxt och min mamma kommer inte orka mer snart. Mina systrar är äldre, så dom slipper se det som händer dagligen, men dom orkar inte längre. Dom vill inte prata om det, dom orkar inte vara arga längre för sin egna skull men jag är fast här hemma. Jag måste se det här helvete varje dag, hålla uppe det här vidriga bilden av vår familj.
Är det någon här som har en förälder som är alkoholist? Hur fan gör ni? Jag har kommit till en punkt där jag verkligen vill bryta kontakten med min pappa så fort jag får en lägenhet, han är inte värd mig, mina systrar, sina barnbarn, ingenting. kommer man alltid känna det här hatet, den här ilskan?
Jag vet fan inte vad jag ska göra. och jag ångrar att jag ens skrivit denna text nu, för vad vill jag ha ut av det?
Jag antar att jag bara för första gången i mitt liv vill "säga det": Min pappa är alkoholist...

Anja12
Hej Abudabi

Hej. Första gången jag är inne här också. Din text träffade mig i hjärtat, då jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag är 28 år och har länge kämpat med du du skriver om. En alkoholiserad pappa som ljuger och inte går att lita på. Du är inte ensam, och starkt av dig att skriva av dig.
Jag insåg att min pappa hade problem i tonåren, och bodde med honom sen mellan ca 20-23 års ålder, då mina äldre syskon hade flyttat ut och "gått vidare". De hade lättare att släppa taget (kändes det som) än vad jag hade. Man är så fruktansvärt kluven, man känner så mycket kärlek men också väldigt mycket besvikelse/ilska. Man tror att personen aldrig skulle utsätta än för detta trauma, om de ens fattar?

Jag känner med dig, att inte orka mer, jag hade en sådan lång period också. Det är tungt att leva och framförallt att bo med.
Svårt att ge tips såklart men det jag gjorde var att bryta mig loss någonstans i det hela och börja fokusera på mig själv (inte lätt jag vet!) och gick till en kurator - det var det bästa jag gjort. Speciellt i våran unga ålder, att lätta på saker som ändå måste upp så småningom, så skönt att få prata med en oberoende person, att få en ny syn på allt. Det var skitjobbigt och en stor klump i magen varje gång jag skulle gå dit, men jag kände mig så lätt varje gång jag gick därifrån. Om du inte trivs med den första så leta vidare, viktigt med personkemi.

Idag har vi en lite konstig men "lugn" relation och jag har slutat att känna det där hatet som du nämner, trots att han fortfarande dricker.
Håll ihop med dina syskon och mamma, prata med dem om det går.

Hoppas detta hjälpte dig något.
Kämpa!