För att inte avslöja mig för mycket så skriver jag vad som hände i generella drag. Jag har druckit i flera år på ett onormalt sätt och de senaste två åren har jag i smyg funderat över mina dryckesvanor och funderat på om jag är alkoholist. För drygt en vecka sen bestämde jag mig för att lägga alkoholen på hyllan och se hur jag mår. Veckan har varit olidlig med känslomässiga utbrott kan tex inte sluta gråta och känner mig nedstämd efter mitt beslut. Min personliga botten kom efter en festkväll och det var även då jag slutade dricka. Min sambo bevittnade den kvällen en total blackout av paranoia, ilska och gråt från min sida och jag minns ingenting. Hela den kvällen är full av minnesluckor och han berättar att jag har skämt ut mig genom att ha legat på golvet och skrikit. Jag har även varit otroligt elak mot honom. Jag minns ingenting. Det slutar med att han sticker mitt i natten och lämnar mig. Jag minns att jag var fruktansvärt ledsen och ville bara ta livet av mig. Dricker ännu mer och av en slump hittar jag en främling som hjälper mig att ladda min telefon för att få kontakt med min sambo igen. Under tiden laddas telefonen utnyttjar han situationen med att jag är totalt nedbruten och misstänker att han sedan har oskyddat sex med mig. Jag säger aldrig nej, så det är ingen våldtäkt, men jag minns inte så mkt av vad som hände mellan oss. Men i min fylla och totala psykiska nedgång var jag ett lätt offer för honom. Han drar sedan, han också, och jag är kvar i total ångest och känner mig utnyttjad.
Nästa dag lägger jag korten på bordet och lovar mig själv att inte dricka mer och berättar detta för min sambo. Det som kvarstår är dock om jag hade sex med personen, eller inte? Någon kontakt som klassas som otrohet fanns det iaf, men kvällen är kantad av minnesluckor och jag vet ärligt inte vad som hände. Hur ska jag kunna berätta detta för min sambo? Vill även testa mig för könssjukdomar, vågar därför inte ha sex med min sambo ännu.
Jag gråter och gråter varje dag och det tar aldrig slut. Dricker inte, vill dricka men ändå inte. Mår så dåligt ändå. Vart vänder jag mig? Till vårdcentralen, AA?
Känner mig helt maktlös.

Sara_con_experiencia

Hej Lovika!

Välkommen hit till forumet.

DU har fått insikt i ditt alkohol-felaktigt-bruk.
Det allra viktigaste är att DU VILL ändra situationen och ditt liv.
Det allra viktigaste är att DU ÄR SAN mot dig själv, att du vill inte lura dig eller andra längre.
Det allra viktigaste är att DU ÄR BEREDD på att vad som händer framöver är kanske inte alltid lätt.

Du är på rätt plats nu, här, kan du få mycket stöd. Jag är övertygad om att du kommer att få flera svar under dagen angående det sättet du kan få hjälp av samhällstjänster.

Du kan börja med all info på 1177, gör alkoholtestet, var ärlig i dina svar vi tenderar att underskatta... När jag tänkte tillbaka på min senaste OH-period i slutet av förra året fick jag 29 poäng av 40 (förskräckligt!).
Du kan även söka på: "Här kan du få hjälp mot alkoholproblem" på 1177 (i våra tråd avråder man fån att lämna länkar till webbsidor, därför gör inte jag det).
AA har en hemsida .se
Och sist men inte minst råder jag att lyfta luren och prata med alkohollinjen!

Jag har valt att inte använd mediciner; men du kan fundera på det, bra då att se youtube videos om andra kvinnor som har slutat; t ex Clare Pooley (som medicinerar) och Claudia Christian | båda TEDx TALKS och sök även på Alcohol Use Disorder (AUD), som är den nya termen i st f alcoholism.

Jag använder nu en app också som jag rekommenderar Sober Time.

All ljus till dig!

SARA

Li-Lo

Efter ha läst ditt inlägg vill jag börja med att säga att du är stark som ser den skrämmande händelsen som ett skäl för och en start för att förändra dina alkoholvanor. Du undrar vart du ska vända dig och jag rekommenderar att du vänder dig till en mottagning som har erfarenhet av sexuella övergrepp och även till polisen. Det kan vara tufft och svårt att identifiera sig som "offer" samtidigt är det för mig tydligt att du utsatts för ett brott. Att inte säga nej är inte samtycke. Jag gissar att du är förtvivlad just nu och kanske rädd. Rädd för vad du varit med om, rädd för hur du drack, rädd för eventuella konsekvenser. Du är inte ensam och du är modig som skriver här och är beredd att ta kontakt med andra instanser. om du vill berätta gärna hur det går för dig.

Här finns andra med liknande erfarenheter och som har klarat sig igenom. Som mår bättre eller bra nu.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

nydag2018

Det finns en relativt ny lag som innebär att det måste finnas samtycke till sex. Du behöver alltså inte säga nej. Har du inte gett ditt samtycke så är det en våldtäkt och ingenting annat.
Har själv varit i samma situation tidigare så vet hur hemskt det känns men jag lovar dig att det blir bättre.

Debora2

Välkommen hit. Hoppas att du ska känna att du får stöd. Du har det väldigt jobbigt. Jag håller med om att det du har varit med om är en våldtäkt och inte otrohet, Även om du inte vill polisanmäla så bör du kunna söka hjälp inom sjukvården. Vet inte var du bor men på en del ställen har dom våldtäktsmottagningar där man kan få hjälp med provtagningar men även psykologiskt stöd. Jag vet inte hur din sambo skulle reagera. Kanske får han dåligt samvete för att han inte följde dig hem när du var så berusad. Om du söker vården hoppas jag att du får prata med någon bra kurator eller psykolog som du även kan diskutera detta med. Du är ju väldigt stark som ändå inte dricker. Önskar dig all lycka till. Du har ju börjat skriva här och jag hoppas att du känner att du kan få stöd här. Om du har någon AA grupp där du bor så ta gärna kontakt med dom

Beklagar verkligen det du varit med om! Inte okej någonstans och hopps du får hjälp med det! ?
Vi här kommer stötta dig så gott vi kan och hoppas du kan känna att detta forum är något för dig!
Kram PimPim ?

Tack för era stärkande ord!

Kontaktade Kvinnofridslinjen för råd och fick bra med stöd där. De rekommenderade gynakuten för vidare undersökning och jag har en läkartid där imorgon fm. Min mamma, har berättat allt för henne nu, avbryter sin semester och möter upp mig imorgon em. Min sambo, har även berättat för honom, ser det hela som otrohet och vägrar prata med mig. Kan förstå honom till en del... utan alkohol hade det ju inte inträffat. Minns som sagt inte heller vad jag sa, hur jag agerade i situationen mer än att jag var full och ledsen. Hela otrohetsakten är full av minnesluckor. Kan se scener inför mitt inre... men inget mer. Knappast tillräckligt för att få detta prövat i rätten.
Oavsett så är jag tacksam för att få hjälp med diverse tester och rensa rent från den läskiga kvällen. Får gråtattacker då och då, men känner en styrka av att helt avstå alkohol och även få hjälp i framtiden för att kunna tillfriskna!

...att berätta och vad skönt att du har en stöttande mor! Ett litet steg i taget och så får vi hoppas att du och din sambo löser allt också ??
Hoppas det går bra imorgon! ?

Kram PimPim ?

Sara_con_experiencia

Sanningen varar i längden.

Så stark och modigt att du vågat berätta och söka hjälp. Bra att din mor ställer upp.

Din sambos reaktion kan vara en del av en chock, han kan förstås också få skuldkänslor (han lämnade ju dig, i stället för att ha förståelse för att du överreagerade i samband med att du var kraftigt påverkad -intoxicated i den djupa betydelsen)... Må tiden få saker och ting komma tillrätta.

All ljus och styrka till dig!

Tintino

Vad bra att du kontaktat Kvinnofridslinjen. Råkade själv ut för en liknande grej för några år sedan. Vaknade ensam i ett rum och insåg att någon haft sex med mig. Har inte ens ett ansikte på personen, men har något vagt minne från när det hände. Kände mig naturligtvis utnyttjad, men samtidigt visste jag ju inte vad jag hade gjort eller om han varit lika illa berusad som jag. Jag mår faktiskt inte dåligt av det längre (även om jag fortfarande känner en oerhörd skam), men det hade helt klart varit bättre om jag fått hjälp att bearbeta det då för att bli av med skammen och kluvenheten. Denna oro för vilken skuld man själv hade i att det hände.

Du är verkligen strong som berättat det för både din mamma och sambo. Själv har och hade jag både man och barn då och skammen var så stark att jag aldrig yppat ett ord om det förrän här och nu...

Tack för era kommentarer pimpim, Sara och tintino! Det värmer gott!

Är hos mamma nu och fått fejsat min urfamilj med skamsen blick. Sovit mest instängd i gästrummet och vaknat från och till med gråt. Säg att det är en mardröm!
Fyra timmar på kvinnokliniken och ”Lilla” jag ensam på rummet med två läkare som bara gör sitt jobb genom att topsa mig i varenda hål och yta på kroppen, frågor om sexuella situationer och alkoholvanor. Lägger mig platt och skamsen... jag minns ju inget? Drogad? För full? För sent att svara på... Finns inga spår kvar i sådana fall... Paniken bryter ut, känner en sån ilska och självömkande! Lotsas runt mellan olika rum och andra patienter stirrar på mitt rödgråtna ansikte och hulkande. Väntetid utanför labb. Panik igen!
In till kuratorn och där.. där släpper paniken litegrann. Får inpräntat i hjärnan att jag skulle INTE ha blivit lämnad i det skicket jag var, av min sambo, han gjorde fel! Och ingen funtad människa utnyttjar en mycket full person i sitt icke sinnesfulla bruk! Att jag var för full ursäktar inte någon av hur de betedde sig. Den ena värre än den andra... Detta blir något jag får upprepa gång på gång för att inte falla ned i förtvivlan! Jag måste tänka på mig själv, sätta mig främst i detta läge. Jag är stark och klarar mig ur denna kris utan alkohol och utan sambo! Vi har inte hörts av på ett dygn nu. Undrar han ens vart jag är? Bryr han sig? Bryr jag mig? Vill jag verkligen ha en person, som min andra hälft, som vänder ryggen till när det stormar som värst? Vart var han idag när jag behövde honom som mest?
Jag vet att jag gjorde fel när jag inte bromsade alkoholen i tid, jag har också min brister såklart. Orkar inte gråta mer. Men en hel del bearbetning ligger framöver och just nu är fokus på att överleva, må så bra som möjligt och DET VET JAG att jag gör utan alkohol i mitt liv!
Så tacksam för forumet som finns för att kunna skriva av sig, reflektera och spara för framtida läsning.
8 dagar avklarade! Nu kör jag!

nydag2018

Vet att det är svårt men försök att inte lägga skulden på dig själv.
"Jag vet att jag gjorde fel när jag inte bromsade alkoholen i tid" skriver du, men vem har inte råkat ut för att ha druckit för mycket? Sånt händer alla som dricker alkohol. Men det betyder inte att det var ditt fel att det blev som det blev. Det var alkoholen och människor. Dom gjorde fel, inte du.

Tycker du är grymt stark iaf och blir glad av att läsa vilket fint stöd du får från din mamma. Fortsätt kämpa ❤️❤️

IKlart att din sambo inte skulle överge dig i det tillståndet du var. Underbart att du får så fint stöd av din mamma ? Greta

Läkarbesök idag som resulterade i läkemedel i form av icke-beroendeframkallande ångestdämpande, sömntabletter samt Campral mot alkoholsug. Diverse prov togs, efter mitt önskemål, för att se om alkoholen ställt till med något fysiskt i kroppen.
Har även tackat ja till min första fest utan alkohol. Det blir till att fylla en tom flaska vin med alkoholfritt vin för att slippa frågor och funderingar. Blir en upplevelse att se saker från andra sidan.

Måendet i sig är vad det är, känner jag. Gråtattacker kommer och går... jag växlar mellan hopp och förtvivlan. Alkoholsuget finns och många snabba tankar flyger förbi: ”kan jag ta ett glas? I helgen? Om 3 månader eller 6 månader? Aldrig någonsin?” Motivationen till att vara nykter är stor och att verkligen ta hand om mig själv! På andra sidan krisen kommer jag att vara så mkt starkare om jag bara rider ut krisen utan alkohol och starka lugnande. En stor kram till mig själv för att jag kämpar på så bra! Och en stor kram till er andra kämpar som läser! Är innerligt tacksam över alla stärkande kommentarer jag får!

... och gick på min första fest där alla andra drack utom jag. Hade med mig bilen och skyllde på att jag körde vilket är ett bra knep för att slippa frågor. Sen hade jag med mig ett alkoholfritt rosébubbel och det funkade bra att dricka, mem inget slår ett vanligt glas rosé. Jag har förstått att jag aldrig kommer kunna dricka vin mer för jag stoppar aldrig vid 1 glas. Jag vill bara ha mer och mer och A gör mig sjuk för det begäret jag har är inte sunt över huvud taget.
Jag har alltid grundat med en flaska innan jag ska iväg på galej för att jag inte ska visa hur mycket jag faktiskt tål och vilket sug jag har efter djävulsdrycken. Sjuk hjärna, mycket sjuk!

Hoppas du får en kanonkul fest! Har man lättsamma vänner brukar det bli många härliga gapskratt underkvällen ??✨

Kram PimPim ?

Pimpim; känner igen det där med att grunda inför en fest eller utgång. Minns så väl när man blev förvånad på förfesten att man druckit upp en hel vinflaska själv på ett par timmar och knappt kände sig berusad och ville ha mer.
På ett vinterbröllop hade grabbgänget som jag umgicks med en fin fickplunta med konjak i och när jag fick reda på det var jag snabb att också ta med mig en petflaska med vin i som jag drack i bilen påväg till kyrkan; hur galet?!?!

Dag 12:
Andra fredagen har nu passerat sen jag bestämde mig för att sluta. Bor fortfarande hos mamma och sonen har även kommit hit nu. Tidigare har vi sovit här när jag ska på fest, så sonen var snabb och frågade om jag skulle sova på soffan eller med honom. Känns så rätt och bra att ha tagit detta beslut att vara nykter. Vidare så tänker jag inte så mkt på mina alkoholproblem, det räcker i nuläget att jag håller mig vit och resten får jag ta när krisen lugnat ned sig lite. Har polisanmält händelsen och hoppas att det kan hjälpa mig litegrann i mitt mående. Inga nya minnesbilder kommer fram, men blir ledsen när jag tänker på dem. Känner mig så utnyttjad.

...till din son ❤️ Den känslan är oslagbar!
Jag tycker om att krama mina barn mycket mer nu och gör det gärna flr nu vet jag att jag inte ångar vin och jag har inget att dölja längre! Sån lättnad!
Tror du gör rätt i att anmäla. Då har du gjort allt i din makt som du kan göra och sen att du får rätt hjälp att bearbeta hela processen också! Lycka till ❤️

Kram PimPim ?

Ångesten river i en varje minut och åh vad man önskar att man fick dricka något. Så lätt med något som man vet ”fungerar”. Märker att tankarna springer iväg till att vilja ta ett glas, jag som var så stark innan... men ändå så långt ifrån att tankarna ska bli handling. Jag kan ju inte dricka längre!
Är hemma nu och ska sova här för första gången på en vecka... Polisförhör nästa vecka. En separation hänger i luften som ska tystas ned tills dess att jag hittat stadig mark under fötterna. Allt på samma gång! Le stort, för barnens skull, de ska inget veta! Ge mig styrka! När försvinner ångesten? Låt mig få sova 6 månader tills det värsta är över........