En fortsatt kamp

Profile picture for user Skrållan

Har nu bestämt att bo hos släkting. Ville höra era infallsvinklar. Och visst är det så, inte gå tillbaka, utan framåt.

Profile picture for user Skrållan

Det känns som jag står still. Mannen och jag pratade i går, han kan inte se något problem med att han dricker. Du kan inte bestämma över mig, vad jag ska göra, säger han. Nej säger jag, men jag kan bestämma över mitt liv.När jag börjar prata om att han dricker, så tycker han jag är tjatig. Han vill prata vanligt med mig. Inte om alkoholen. Men det är ju det som är problemet. Känns som när jag pratat med honom, så börjar jag tänka, om det är jag som har gjort saker han säger, så att vi fått det så dåligt i vårt förhållande. Börjar ifrågasätta mig själv. Men när jag pratat med släktingar, så klarnar allt igen.
Jag tror, att jag inners inne, vill att han ska vakna upp och se vad han förlorar. Jag vill att han ska säga till mig, att han slutar dricka och tar hjälp. Men han är inte där än. Men jag hoppas, för att jag inte inners inne vill förlora honom och för att vi ska slippa sälja hus och allting. Eller är det att jag måste ha mer tid? Tid att smälta allt som händer? Jag är helt klar med att jag inte kan ha det så här. Jag kommer inte överleva. Jag kommer gå under. Skulle vilja ha ett tecken från ovan om att jag gör rätt val. Att jag ger upp honom och vårt liv tillsammans.
Jag har ju berättat för mina barn hur allt är. Men han har inte berättat något för någon släkting om vad som händer. Han har inte tagit stöd och kontaktat någon.
Fy vad allt är jobbigt nu. Hoppas tiden ger mig mina svar.

Profile picture for user Ullabulla

Just det ofattbara att de inte ser eller förstår vad de väljer bort.
De vinklar det istället till att det är den anhöriga som väljer bort dom ur sitt liv.

Jag tyckte att jag var så smart då jag sa:
Du har all rätt att fortsätta dricka.
Men då klarar jag inte att fortsätta leva med dig.
Men inte hjälpte det.

Det kanske känns som att du stänger en dörr för evigt.
Men det gör du inte.
Du öppnar en dörr för dig själv.
Han väljer om han kommer efter dig genom samma dörr,eller står kvar.
Men jag minns fortfarande hur ofattbart tungt det var.
Att behöva inse att jag förmodligen var den enda som skulle gå genom den enda dörr som var vettig.

Profile picture for user Troja

Vill bara skriva ner hur jag gjorde när jag va i tanken att kommer han bli bättre, hur gör jag om det tar slut o vips så är han precis så som jag önskat, sund, tar sitt ansvar mm....
Jag gjorde så att säga att vi ses men vi har det öppet. När vi gjorde så så märktes det tydligt att när jag ändå inte sa nåt, " tjata" satte krav så fortsatte han i allafall dricka och ränna ute. Det fick mig att inse att det var så tydligt att även när han fick tänka själv så var han kvar i sitt missbruk och är det fortfarande.

Tänker att det kan vara till hjälp? Nu har du och din man mer distans då du inte bor med honom men att du kanske kan tänka och förflytta perspektivet från dig

?

Profile picture for user Skrållan

Jag har ju verkligen gett min man ett ultimatum Troja. Mig eller alkoholen. Och som jag förstår så har han valt alkoholen. Han vill ju kunna gå ut och ta en pizza och ett par öl.
I dag har varit en kämpig dag. Har varit ute och gjort saker, men helt plötsligt vill jag storgråta. Mitt bland folk får jag kämpa för att inte börja gråta.
Innerst inne vill jag inte lämna min man, men kan ju inte vara med honom när han dricker. Känns som jag är i Ingemansland. Känslorna var så i uppror ett tag i dag att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Detta är hemskt. Känns som mitt hjärta ska slitas ur min kropp.

Profile picture for user Tröttheten

Jag snubblade in på denna sida nu ikväll och hamnade i din tråd. Jag känner igen mig så oerhört, som att läsa min egen dagbok. Det där fuktiga, klängiga och kramiga som snabbt byts mot ilska när han blir avvisad. Irritationen när han inte får / kan dricka. Äcklet jag känner när jag seg den där glansen i hans ögon och hör sluddret. Skammen. Över vårt patetiska liv tillsammans. Över att jag hamnat i denna situation. Sorgen över att han väljer bort mig och barnen för att få däcka på soffan klockan 21.
Min man kom hem dyngrak ikväll fast vi hade ett långt samtal om hans nykterhet tidigare under kvällen. Han hävdar bestämt att han har läget under kontroll, att han numera är i princip nykter. Och jag är så in i märgen trött på att leva såhär. Att ständigt oroa mig för att han ska dricka. Att leta (och hitta) undangömda ölburkar i hela huset och rabatten. De eviga lögnerna. Problemet är att vi har två små barn ihop som han hävdar att han ska ha delad vårdnad om när vi separerar. Han dricker dock så fort han är själv eller ensam med barnen. Oftast när de somnat men ibland börjar han tidigare. Jag kan inte låta honom bo själv med barnen varannan vecka, jag vågar inte det. Så jag harvar på. Och hatar honom lite mer för varje dag. Sen har vi plötsligt en fin helg och jag börjar förlåta honom lite smått. Det är då han börjar dricka igen.

Profile picture for user Troja

Ja vet att det skär i hjärtat när de väljer alkoholen framför en själv. Vet inte hur många tårar jag fällt då mitt ex gjorde det. Efter många månaders bearbetning så släppte det, jag önskar det snart gör det för dig, för det är så fruktansvärt tärande. Jag tror mycket som va just min hjälp att komma dit var insikt. Att verkligen säga till sig själv att de gör inte så för att göra andra illa, de gör så för de är beroende.det släppte på mina tankar till att det inte va riktat mot mig. Och att inse att så här kommer det vara och att då ta sitt förstånd att säga till sig själv att antingen går man och fortsätter att vara kvar i allt, eller så accepterar man att det blir ingen förändring för då hade det skett.

Kram ?

Profile picture for user Skrållan

Livet går vidare. Bor borta då mannen bor i huset. Mår bra ibland, och ibland väldigt dåligt. Går och pratar med anhörigstödjare. Så skönt att prata av sig. Försöker se framåt, och tänka på mig nu. Men rätt som det är kommer en overklighetskänsla, som att någon dött. Jag saknar någon som inte finns längre.

Profile picture for user Spinoza

Jag känner verkligen igen den där overkliga känslan.
När vi korta stunder lyckas kommunicera på ett bra sätt, då är det nästan så att jag glömmer bort att vi faktiskt håller på och skiljer oss.
Men det är bara korta stunder, verkligheten gör sig snabbt påmind och då vet jag att det är det här som gäller.

Så håll i och håll fast Skrållan, så gör jag detsamma!

Profile picture for user Skrållan

I dag har varit en bra dag, InteMera. Jag träffade mannen en stund. Han var sur. Tänkte att det kanske var dumt att träffas, men det blev ett uppvaknande. Jag blev såå påmind av varför jag lämnar. Blir så skönt att i framtiden slippa all surhet. Tänk vad det kan klarna ibland.

Profile picture for user Skrållan

På småtimmarna längtar jag efter den mannen son inte längre finns. Han som var stark och hade världens varmaste famn. Han som jag kysste och kramades med, och som jag skattade med. Han som var snäll och uppvaktande, någon man kände sig trygg med.
Han finns inte kvar, jag vet. Just nu känns det som en dröm. En dröm som inte är sann. Men en gång älskade jag honom, men han älskade alkoholen mer?

Profile picture for user InteMera

Vad ont det gör när man ser det sådär klart men samtidigt skönt att förstå och verkligen ta in att det inte längre är den mannen man lever med. Han är som en dröm, nåt som funnits långt borta. Det är inte den mannen du ville leva med som snäser till dig, kallar dig fula saker och helt struntar i vad du känner.

Ta hand om dig Skrållan! Du är stark och modig nu, även om du inte riktigt själv ser det ännu!

Profile picture for user Skrållan

Tack för dina ord. Det är många gånger man känner sig svag och ledsen. Men har ju börjat känna att det glimtar till av lycka ibland. Det får ta sin tid att läka.

Profile picture for user Nordäng67

sista tiden i mitt förhållande och också tiden efter att jag hade lämnat mitt ex. Vart tog mitt livs stora kärlek vägen typ! Med tid och perspektiv emellan oss har jag insett att det var mitt val att se det jag ville se. Och mitt val att dela upp honom i två personer, en jag älskade och en jag nästan hatade. Tror han var likadan under hela vårt förhållande, det var jag som förändrades. Jag idealiserade också "den nyktre" mannen och tyckte han var underbar. I efterhand har jag insett att han var ego och ansvarslös även som nykter. Om det var någon gång han skulle kunnat ta ansvar så var det under nyktra dagar och perioder men det gjorde han inte. Däremot "kompensera de" han mig för all skit som hände under fylla. Men bara verbalt : jag har aldrig älskat någon så mycket, du är mitt livs stora kärlek! Aldrig någonsin att han gjorde dessa fina ord i handling! Du är stark Skrållan och smart som iaktar din man och ser till hur han agerar! Stor styrkekram till dig!

Profile picture for user Skrållan

Så rätt, två personligheter, men på senare tid började dom personligheterna flyta ihop. För många år sedan när min man drack, så blev han ändå den goa och fina mannen när han blev nykter. Men inte på senare tid. Det var nog det som blev avgörande för att jag ställde ett ultimatum. Han blev aldrig sig själv ens när han var nykter. Han behandlade mig som om jag inte var värd något alls. När jag träffade honom i fredags så tänkte jag, så skönt, jag behöver inte ta ställning till honom igen. Jag behöver inte be honom att inte vara sur. Jag behöver inte be honom att vars trevlig mot mig. Så skönt. Jag är fri.
Kramar till dig Nordäng67

Profile picture for user Skrållan

Känner mig starkare. Rider på den vågen nu en stund. Vet ju att det kommer jobbigare dagar. När huset ska säljas, när saker ska delas. Men just nu mår jag bättre.
Träffade mannen i dag. Han kom med sina sura kommentarer emellanåt. Men jag lät dom bara passera.
Fast lite där emellan kunde vi faktisk prata vanligt. Så skönt. Känner ändå att jag tar på mig skuld ibland. Att det är synd om honom. Måste komma bort från det och tänka bara på mig nu. Nu vill jag att vi ska gå isär, mitt beslut. Vill han bli nykter så så får han bli det själv. Sedan får vi se vad framtiden utvisar.

Profile picture for user Rosa ljus

Tänk att det ska vara så svårt att tänka på sig själv, hur mår jag, vad vill jag. Man tycker synd om en person som inte ägnar en tanke åt en annan, en jätte egoist.

Profile picture for user Backen123

Jag skulle vilja veta hur tänker dom? Vad känner dom inför oss i sina mörka stunder, för jag tycker fortfarande synd om honom och om oss. Och jag tänker att när han säger att han( min man) vill sluta, så tror jag honom fast man ser det omvända. Man blir ju så j... kluven. Personligen och det verkar vara fler, så är man rädd för att jag har ställt till det så att han super. Och då har jag ju ställt till det för mina barn etc

Profile picture for user Skrållan

Jag tror bara dom tänker på när och hur mycket dom ska dricka. Beroendet är så starkt så det är det som dominerar. Vi som står brevid kan inte göra något alls. Och du, Backen123, ska inte ta på dig någon skuld. Men vi anhöriga är bra på det. Att just ta på oss skulden.

Profile picture for user Skrållan

I går var en jobbig dag. Det går verkligen upp och ner. Berättade för anhöriga om att vi ska skilja oss. Dom blev så ledsna.

Profile picture for user Skrållan

Nu har vi berättat att vi går isär för nästan alla vänner och släktingar. Kämpigt. Men nu finns ingen återvändo, inte för mig i alla fall. Känner mig lite ledsen ibland för mannen känns helt avstängd. Kanske han nu ser chansen att få dricka hur han vill. Han vill forsera och sälja hus och leta lägenhet. Jag också, men det är ju med viss vemod, så klart. Livet vi har levt, när vi hade det bra och huset vi har kämpat med för att få som vi vill. Allt ska ju ändras. Men sedan känns det också spännande att se vad som väntar runt hörnet. Känslor upp och ner.

Profile picture for user Nordäng67

Det känns ändå skillnad på när ens eget humör går lite upp och ner jämfört med när hela livet är berg-och dalbana pga ens mans supande! Tror missbruk är så starkt att dom i första hand ser sin partner som någon som sätter käppar i hjulen för att dricka! I andra hand är man en älskad partner! Kram och styrka till dig!

Profile picture for user Spinoza

Att ta steget att lämna är ju också ett steg mot något annat.
Det känns lite som att vara ung på nytt med många möjligheter framför mig.
Samtidigt är det ju lite läskigt också, det blir ju en stor omställning när man levt ett långt liv tillsammans. Men för mig finns det ingen återvändo och det känns skönt att vara förbi den känslan!

Profile picture for user Skrållan

Samma här. Ingen återvändo. Och min man vill inte heller. Men jobbigt är det. Men vi kämpar vidare Spinoza.

Profile picture for user Skrållan

I dag blev en ledsam dag. Var och fixade vid vårt gemensamma hus, som så småningom ska säljas. Mannen gick att prata med, men kände mig så ledsen när jag tänkte på vårt hus. Saker vi gjort med huset. Drömmar vi haft. Vill ju inte tillbaka till det vi hade, med fylla och jobbiga saker. Men ändå känner jag en sorg. En sorg att mannen offrar allt för alkoholen. Att beroendet har en sådan makt. Tankarna kommer ju också, har han någon annan. Men egentligen kvittar det. Jag vill ju gå mot mitt nya liv. Att kanske i framtiden träffa någon som bara älskar mig. Som sätter mig först.
Ja sorgen känns stor i dag.

Profile picture for user Nordäng67

Jobbigt när dom där dagarna och stunderna av sorg kommer! Så maktlös man är inför beroende, både den som är beroende och dom som lever med en beroende person. Du är stark som ändå vet ditt mål och din väg och bara kan vara i sorgen när den kommer! Imorgon är en ny dag och då känns det säkert bättre ♥️

Profile picture for user Skrållan

Känner mig allt annat än stark många gånger. Men jag vet vart jag måste gå. Men många gånger med sorg i hjärtat. Men tack Troja?

Profile picture for user Skrållan

I dag på dagen har det varit en bra dag. Har känt mig stark. Var och pratade med anhörigstödjaren. Så skönt att få stöd och råd.
Men nu i kväll känner jag mig tom. Och ensam. Mannen kom förbi i kväll. Det känns som vi inte pratat färdigt. Inte blivit färdiga med vårt förhållande. Men ändå vet jag ju att jag inte vill tillbaka. Kanske att det känns konstigt att inte känna att han bryr sig. Tror jag måste hålla mig borta från honom för att kunna läka. Annars slängs jag tillbaka till hur det var när vi hade det bra, och glömmer allt det andra. Känns också tomt i huset, vårt hus som var menat för oss.
Ja det går upp och ner.
Nej, nu måste jag gå framåt på min väg.

Profile picture for user Skrållan

Varför känner man sig så ensam? När mannen bodde här, så hade jag istället en full man i garaget, eller förresten vid den här tiden, sov han. Jag har släkt och vänner som ställer upp. Ändå känns det så. Tror jag är i en svacka nu. Hoppas det blir bättre igen.

Profile picture for user Spinoza

Det tar nog tid att landa i att inte ha någon annan som står i ens fokus hela tiden och då kan det ju kännas tomt.
Jag är ju inte där själv än, eftersom vi inte helt har flyttat isär än, men tänker att det kommer att bli en sån period för mig också när vi gör det efter midsommar. Framför allt i sommar när dottern kommer att vara på landet med mitt X.
Min plan är att jag ska ta hand om mig själv, träna, läsa, träffa vänner och tillåta mig att känna mig ensam ibland.

Kram till dig Skrållan!

Profile picture for user Skrållan

Jaa det är nog så Spinoza. Helt plötsligt står hela ens fokus på en själv. Helt plötsligt har man hur mycket tid som helst. Tror att jag får sätta mig och planera min tid lite bättre. Då kanske det känns lättare. För med tiden vänjer man väl sig att vara ensam. Och att kunna välja vad man vill göra.
Och jag får ge det tid. Tid att läka.
Kram till dig Spinoza

Profile picture for user Skrållan

En bättre och enklare dag i dag. Tack för det. Äntligen. Ringde mäklaren i dag. Nu är det gjort. Det var det som värkte. Skilsmässopappren påskrivna. Gjorde en lista, och bara prickade av. Nu finns ingen återvändo. Nu har han och jag gjort vårt val. Att inte leva ihop.
När jag läste era trådar i dag. Om fulla män/kvinnor i alla hörn, kände jag att nu slipper jag det. Jag är på väg.
Men ibland kommer ändå lite tvivel och samvetskval. Han kanske inte drack så mycket, jag kanske överdrev? Då är det bra att läsa vad jag skrivit här tidigare. Jo han drack alldeles för mycket, han var dryg och dum. En sur man, som klagade på allt. Det vill jag inte ha tillbaka.
Vill ha en man som bryr sig och älskar mig presis så som jag är. Men först vill jag läka, bli frisk. Tänka klart och bry mig om den som jag alltid har vid min sida. Jag?

Profile picture for user Azalea

Tänk då långt du har kommit nu. Du har gjort världens bästa väl och tänker bara på den viktigaste personen i ditt liv: DU?
Jag är bara i början än och har format tanken på att skiljas och hoppas att jag har styrkan att genomföra det.
Men det blir ju aldrig bättre har jag tänkt på idag. Det är som hack i skivan och samma mönster hela tiden. Dricker och är osocial, slutar dricka och mår dåligt och man ska då tycka så himla synd om mannen som fått många "underliga"symptom som givetvis inte har med alkoholen att göra nästa fas är nykter ett tag då det är surt och bittert och anklagar mig för allt möjligt och hur egoistisk man är och bara tänker på dig själv. Sen börjar det om på ruta ett igen och samma visa upprepar sig.
Nej Skrållan du och jag och alla andra är värda så mycket mer i livet.
Kram till dig och hoppas att du kan njuta av din frihet att bestämma över dig själv ?

Profile picture for user Skrållan

Trodde aldrig att jag skulle komma så här långt. När jag läste om andra som lämnat så förundrades jag över hur starka dom var. Jag har inte känt mig stark, men jag har satt den ena foten framför den andra och det har gått. Men så klart är jag inte i mål än, men på god väg.

Profile picture for user Azalea

Jag kommer att lämna, försöka, och ska tänka på dig som en förebild att det faktiskt går. Vi är inte så svaga som man tror utan behöver bara ta det i vår egen takt.

Profile picture for user Skrållan

Eftersom jag inte bor ihop med mannen så fick jag en lugn och skön kväll i går med släkten. Vi åt gott och senare på kvällen hade vi lekar. Det är så här jag har drömt om att ha det. Så roligt.
Så skönt att inte behöva ha en full man som är arg och sur i närheten.
Naturligtvis hade jag velat ha honom kvar, men när han inte avstår alkoholen så måste jag ju inse att det inte blir vi.
Den senaste veckan när vi träffas för en del praktiska saker så har han varit vänlig och snäll. Precis som jag velat att han skulle vara tidigare.
Kanske är han lättad att han själv får bestämma över sitt drickande. Utan att ha samvetskval.

Profile picture for user Skrållan

Mannen var här i dag. Han började prata om att jag vill ha gjort allt så fort. Skilsmässa, sälja huset och så. Precis det har jag känt med honom. Så konstigt. Sedan tror han att allt kan bli bra om vi bor isär ett tag. Men jag vill ju inte att du ska dricka sa jag. Då sa han att jag inte kunde bestämma över hans liv. Nej men jag kan bestämma över mitt.
Så kommer då samvetskvalen igen. Tycker synd om honom. Borde jag inte ställt kravet? Så svårt.
Men efter att pratar med min dotter, lägger jag tillbaka ansvaret på min man. Jag kan inte leva med någon som dricker som han. Jag har gjort allt jag kan i många år. Nu är det dags att ta tillbaka mitt liv. Han får ta ansvar för sitt och sina beslut.
Jag kan inte göra något mer.

Profile picture for user Ullabulla

Att det kanske bor en man därinne som vill något helt annat.
Som vill vara nykter med dig och leva ett gott liv tillsammans.
Och han väljer du nu bort för att du inte orkar leva med den druckne mannen längre.

De kanske inte har kapaciteten och insikten att välja rätt,de är helt enkelt för beroende.
Då kanske jag som förstår och ser ha bättre tålamod kan man då få för sig.
Jag borde inte ställa kraven till någon som inte förmår.
Osv osv.

Och så vänder man på allt och man själv är plötsligt boven.
Som lämnar det sjunkande skeppet med en onykter sjökapten.
Istället för att stanna och försöka ta över rodret.

Men du tänker så rätt.
Du måste själv ta dina beslut angående f´ditt fortsatta liv med någon som väljer alkohol.
Och i dagsläget säger du nej trots att du känslomässigt fortfarande är fäst vid din man.
Det är styrka och förmodligen det enda som kan ge er båda en chans att se om ni har någon väg tillbaka till varann.
Fortsatt lycka till skrållan,du gör det bra.

Profile picture for user Skrållan

Precis så är det Ullabulla. Jag kan inget göra mer.
Måste göra det som känns rätt nu. Har fått känna hur det känns att slippa en man som är full, snart 2 månader nu. Vill inte tillbaka dit nu.
Tack för dina peppande ord.

Profile picture for user InteMera

Jag vill hålla med Ullabulla; Du gör det bra Skrållan! Du har kommit långt på kort tid och vägrar låta hans agerande krypa under skinnet så till den grad att det skulle få din övertygelse att vackla. Du behöver din egen tid nu och du ser hans manipulationer så tydligt, heja dig framåt till lättare dagar nu!

Profile picture for user Skrållan

Vill höra, tycker ni att jag går för fort fram? Vi har ju bott isär i snart 2 månader. Min man tycker att jag går för fort fram med processen. Men han kommer ju inte med något förslag. Han tror bara att det ska bli bättre om vi bor isär ett tag. Han verkar inte fatta att jag inte kan leva med honom om han fortsätter att dricka. Vet inte om han inte förstår eller inte vill förstå?
Kanske är det så att jag tänkt på detta i så många år, att jag inte ser någon återvändo. Jag kanske har kommit längre i mina tankar än han. Alla dessa kvällar och nätter tankarna har malt. Lämna eller stanna? Jag vet i alla fall nu, aldrig tillbaka till det som var. Nu har jag fått känna på ett annat liv. Ett liv där jag bestämmer själv.

Profile picture for user Spinoza

Jag tror att det bara är ett sätt att skjuta upp det han inte vill ska hända. Och frågan är hur mycket hänsyn du ska ta till honom när han själv inte gör någon ansträngning för att det ska bli bättre?
Det är nog ofta så att den som lämnar är långt framme i processen jämfört med den som blir lämnad. Är den som blir lämnad dessutom missbrukare och lever i förnekelse trots att man sagt att det inte funkar längre under en lång tid så hjälper det ju inte att ta det långsamt sen när man väl lämnar.

Jag sa i flera år till min f d man att jag kommer att lämna honom om han inte slutar dricka och ändrar sitt aggressiva beteende, men det var som att jag aldrig sagt det när jag sen gjorde allvar av hotet. Då var han ändå nykter alla gånger jag sa det. För mig var det bråttom att få igenom den formella skilsmässan eftersom jag inte längre litade på honom och ville få koll på min ekonomi.

Stå på dig Skrållan, du gör det som är bra för dig och din framtid. Han får lösa sitt liv som han tycker är bäst utan att dra ner dig!

Profile picture for user Skrållan

Där kom väl mitt medberoende igen. Att jag gör honom illa. Att jag går för fort fram. Men jag ska ju tänka på mig. Och som du skriver Spinoza, han ger inget förslag på hur vi ska göra. Han bara lotsad som inget, och tar jag upp att allt detta händer p.g.a att han dricker, då blir han sur.
Nu är det dax att tänka på vad jag vill. Hur jag vill ha det. Och jag går aldrig tillbaka till det vi hade.

Profile picture for user Skrållan

I kväll känner jag saknad. Saknad efter någon som inte finns längre. Min man går sin egen väg. Jag går min. Vet att alkoholen drar i honom och att den kommer vinna, men ibland kan jag inte förstå att han kan lämna hela vårt liv, för att få dricka. Hur är det möjligt? Allt vi har, hus och hem, livet ihop, släkt, vänner. Han offrar allt. Han säger, jag vill ta en pizza och kunna ta några öl.
Saknar vårt liv vi hade för länge sedan. Då vi var glada och hade en otrolig kärlek till varandra. Då vi skrattade ihop. Då han var mitt liv. Då han var min.
Men jag saknar inte alla kvällar han var full. När han var dum och kallade mig dumma saker. När han raglade omkring i huset, och ramlade. När han flirtade med andra på telefonen. När han gömde sin telefon, så att jag inte skulle se. När han blev sur. När han ville att jag skulle ändra mig. Bli någon som han tyckte.
Jag var egentligen lika ensam då, som jag känner mig nu. Men då hade jag en man som var full vid min sida. Neej jag vill inte ha det igen. Jag vill inte känna mig ensam i mitt äktenskap, fast vi är två. Den sista tiden retade han sig på allt jag gjorde och allt jag sa. Jag vet ju att jag mår bättre nu. Känner mig starkare nu.
Jag hoppas att allt kommer kännas så mycket bättre när jag får min egen lägenhet och allt är delar, huset sålt. Då börjar mitt liv.

Profile picture for user blifri

Som svar på av Skrållan

Skrållan, det kommer att ta tid att göra sig fri från sitt medberoende, jag vet det är inte riktigt helt över för mig efter 10 år, men det blir lättare varje dag som går. Det gör ont att se någon man en gång älskat gå ner sig och älska sin flaska mer än vad han nånsin har älskat någon eller något annat. Jag gjorde misstaget att ha honom kvar i mitt liv alldeles för länge. Även efter att jag flyttat ut så var han där, ringde och anklagade mig för att ha förstört hans liv. Och jag tyckte synd om honom, hjälpte och försökte stötta. Till ingen nytta, mitt eget liv stannade upp. Till slut fick jag ett ultimatum från min kloka dotter, klipp helt med honom annars försvinner hon ut ur mitt liv. Då blev det enkelt, varför skulle jag ha en alkoholist som hade förstört mitt äktenskap och 30 år av mitt liv och vår dotters liv, det är ingen synd om honom, alkoholism må vara en sjukdom men man har faktiskt ett val. Jag gjorde mitt val och nu mår jag mycket bättre. Börja ditt eget liv med att klippa helt, har ni barn så var lyhörd, barn känner ofta skuld för saker som vuxna gör. En alkoholist är aldrig en bra pappa, dom väljer alltid flaskan före barnen, suget är helt enkelt för starkt.
Jag önskar dig lycka till med ditt nya liv, och du kommer att klara det hur bra som helst.

Profile picture for user Skrållan

Tack bilifri. Vi är ju i början av processen. Bott isär ca 2 månader. Har ställt ett ultimatum, men mannen väljer alkoholen. Vi har inte sålt vårt gemensamma hus. Vi har inga barn ihop. Så fortfarande måste vi ha kontakt och det är jobbigt. Men jag hoppas att allt känns bättre när jag har mitt egna boende. Men vissa dagar känns det så tungt. Och ensamt.

Profile picture for user Skrållan

Jag fortsätter min kamp. Vissa dagar är tunga. Jobbigt att tänka att jag och min man inte längre kommer vara ett par. Så mycket vi gått igenom under alla år. Både bra och dåliga saker. Men beslutet står fast, nykter och behandling, och att vi ska gå i terapi tillsammans. Han vill inte alls prata om detta. Skriver till honom och han svarar inte alls. Men när vi träffas är han hövlig och snäll. Han försöker inte alls övertala mig till att vi ska vara tillsammans igen. Utom härom dagen när han sa att vi nog kan leva tillsammans om vi bott isär ett tag. Vet inte om han förstår. Eller inte vill förstå.
Jag kämpar med att börja tänka på vad jag vill. Känner mig ensam många gånger, men försöker hitta på saker jag vill göra. Har ju vant mig vid att alltid vara två.
Men vissa dagar känner jag mig stark. Vet vad jag vill. Ser fram emot att ha en lägenhet, som bara jag bestämmer hur jag vill ha det i. Ja kampen fortsätter.

Profile picture for user InteMera

En dag i taget är nog! Trötta inte ut dig i onödan med att tänka för långt fram, ta en enda dag i taget och se vad du kan göra just idag som gör dig glad. Och påminn dig själv för allt i världen att du nog var rätt ensam också i tvåsamheten, han umgicks hellre med alkoholen än dig. Så det är kanske inte egentligen en ny känsla av ensamhet du känner utan mer att det skaver för att situationen är nyoch du inte riktigt ännu kommit tillrätta i en ny komfortzon, men det kommer bit för bit och dag för dag ska du se. Nån klok har sagt att tänk vad lika alla dagar är men tänk ändå vad olika allt är när du ser bakåt ett år, fem år eller tio år. Du är på rätt väg, önskar dig solsken på väg!

Profile picture for user Skrållan

Ska ta till mig att inte tänka så långt framåt, Azalea. Bra råd. Jag är sådan att jag gärna glider iväg med mina tankar i framtiden. Som du säger, var jag lika ensam med mannen i mitt liv, som jag ibland känner nu. Tänkte när jag satt och tittade på TV en kväll, jag kan lossas att han är i garaget. Skillnaden nu är att jag inte behöver se en full man. Inte behöver höra hans sårande prat.
Jag har dansat den här dansen i för många år. Nu är jag bestämd med vad jag vill. Känns så skönt.
Nu är det min tid.

Profile picture for user Nordäng67

Gör kärleksfulla och omtänksamma saker mot dig själv varje dag! Det har jag gjort i två år nu och tycker det har lärt mig mycket om mig själv! Nu när jag ser tillbaka typ två år så känns det som då kände jag inte mig själv, visste inte mina behov mm! Det gör jag nu! Ägna dig själv mycket tid! Tror att man får bättre omdöme och sätter högre värde på sig själv och om man ger sig in i ett förhållande igen så blir det med en man som vill ha ett stabilt ge och ta förhållande! Kram till dig!

Profile picture for user Skrållan

Ska ta till mig just det, Nordäng67, att ägna mig själv mycket tid, och tänka på det som gör mig lycklig. Många goda råd man får här.
Har varit en lugn midsommar utan mannen. Varit med barn och barnbarn, och haft så roligt. Men saknaden finns ju där, naturligtvis. Men den mannen jag blev kär i finns inte längre. Jag måste ta till mig det. Det som har varit, har varit, och det är inte nu.Men sorgen tar sin tid. Och jag måste också få sörja färdigt. Bearbeta det som händer. Försöker tänka att nu måste jag hitta på egna minnen och traditioner. För jag kunde inte fortsatt som jag gjorde. Då hade jag gått under. Känner ett lugn i mitt liv nu. Ingen som tycker och tänker om mig, jag kan vara den jag är. Tror allt kommer bli lättare när vi sålt huset, och jag får min egna lägenhet där jag bestämmer och allt. Då kan jag på riktigt börja mitt liv.

Profile picture for user Exhale

med ett sting av saknad. Men också i den helt underbara känslan av att bara vara i sig själv. Med sig själv. Det var min första midsommar i ett helt nyktert sammanhang. Det var så mysigt. Totalt fokus på barnen. Midsommarstång, mat och barnskratt. Ingen klump av oro. Vi fixar det här Skrållan ❤

Profile picture for user Skrållan

Ja Exhale, det kommer att ordna sig. Vi går vidare i våra liv och hittar något nytt att glädjas åt. Kände också att det var skönt att slippa ångesten. Vi kämpar vidare??

Profile picture for user Skrållan

I dag har vi träffas, mannen och jag, för en del praktiska saker. Så svårt. Känner saknad. Och känner skuld. Skuld för att jag satte ett ultimatum. Men också ilska för att jag känner så. Det är ju han som inte väljer mig. Jag kan inte leva med någon som dricker som han. Blandade känslor fram och tillbaka. Jag gråter. Han gråter. Men vi står kvar på samma ruta. Han vill kunna dricka och jag vill ha en nykter man. Livet är inte lätt. Men jag ska klara det här. Jag ska stå upp för mig nu.

Profile picture for user Spinoza

Nej, det är tufft att stå på sig när man fortfarande har känslor för den man lämnar.
Men som du säger, det har ju inte skett någon förändring eftersom han vill fortsätta dricka och då går det ju inte att gå tillbaka.
Det gäller någonstans att inse vilka val man egentligen har och att det där önskevalet om ett harmoniskt liv tillsammans tyvärr inte är ett av dem.
Men det är ju för sorgligt och det är klart att vi behöver sörja att det blev som det blev. Samtidigt är det ju så skönt att få börja flytta fokus till sig själv.
Vi är ju klara med skilsmässa och bodelning och om några veckor har jag fått pengar för huset och vi har flyttat helt isär (vi växelbor ett par veckor till). Det ska bli skönt när det sista praktiska är klart. Då ska jag njuta av semestern och fortsätta bygga upp det liv jag vill ha.
Det är tufft att genomgå skilsmässa och bodelning, men när man tar ett steg i taget så kommer man igenom. Mitt mantra har hela tiden varit att varje dag är en dag närmare mitt mål, hur tuff dagen än varit och med det i huvudet har det gått att genomföra.
Kram till dig Skrållan!

Profile picture for user Skrållan

En ny dag och nya möjligheter. Blev inte riktigt som jag tänkt mig. Skulle visa huset för mäklare i dag. Mannen mådde väldigt dåligt. Jag avbokade mäklaren. Vet inte om det var för hans eller min skull. Jag har behov att smälta det lite tror jag. Åkte ut och åt med mannen. Tyckte nog lite synd om honom. Men han visade senare sitt vanliga sura jag när det inte blir som han tänkt sig. Jag blev övertygad igen att jag är på rätt väg. Att ensam finna styrkan. Kände mig stark ihop med honom i I dag. Har verkligen fyllt på energin när jag umgås med andra. Skönt.

Profile picture for user Skrållan

I dag tittade jag på en lägenhet. Så fin. Känns spännande. Att bo själv. Men jag gläds inte fullt ut. Känner även en sorg. Om jag tar lägenheten så har jag gjort ett stort avgörande för min man och mig. Då är det definitivt. Inte vi längre. Jag har valt, men även mannen. Men det går ju inte mer. Jag går under om jag fortsätter. Jag vet ju det. Å varför kan jag inte bara få känna glädje? Så svårt allt är.

Profile picture for user Spinoza

Det är ju inte så lätt att bara känna glädje i det läge som du och även jag är i. Man lämnar förhållandet för att det är ohållbart samtidigt som man önskar att det hade varit annorlunda. Men jag tänker att man kan hitta glädjen stundtals och att de stunderna kan bli fler och längre i och med att tiden går och att det behöver få ta lite tid innan glädjen kan ta över.

Profile picture for user Skrållan

Så rätt, det går verkligen fram och tillbaka. Glädjen, sorgen. Har känt lite glädje i em. Glädje att tänka på hur jag ska möblera och inreda mitt hem. Ja Spinoza, det tar ju tid. Och det måste det ju få ta. Tid att läka.

Profile picture for user Skrållan

Kände mig ensam i dag. Mannen undrade om vi kunde träffas. Åkte ut och åt med honom. Det första var han sur. Men sedan lättade det. När kag träffar honom så brukar jag känna glädje när jag åker från honom. Skönt att inte behöva leva med en sur och irriterad man. I dag kände jag bara tomhet. Ingen glädje alls. Vi har ingen glädje ihop längre. Jag ser inte hans fyllor längre, han ringer aldrig när han druckit. Vet inte om han tror att jag tror att han nu lever nyktert. Men det har ingen betydelse längre. Jag måste bygga upp mitt liv. Vet ibland inte hur, bara.

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Skrållan

Att bli singel efter ett lååångt äktenskap är ju inte helt lätt. Jag tycker att det känns väldigt overkligt fortfarande, men det kanske inte är så konstigt eftersom vi var tillsammans 28 år och vi skilde oss för precis en månad sen. Jag tänker att jag tar en period i taget och just nu tänker jag fram till hösten, inte mer. Det blir för stort och oöverskådligt om jag ska tänka för långt framåt. Så jag sätter kortsiktiga mål för mig själv och är glad när jag lyckas ta steg framåt och försöker ha tålamod med mig själv när jag inte lyckas alla gånger.
Har du några bra mål att sträva mot?

Profile picture for user Skrållan

Tänker att målet blir först och främst att sälja huset. Det är så mycket som står och stampar på samma ställe känner jag. Tror att det kan lätta lite när jag får flytta till mitt egna. Eller hur kände du Spinoza? När du flyttat?
Ses ni något, fast ni gått isär? Är det bra eller dåligt att vi ses? Han kontaktar ju aldrig mig när han är full. Det är skönt. Men jag kommer ju ihåg hur det var ändå.

Profile picture for user Spinoza

Vi har ju både skilt oss och separerat, men jag ska bo på landet i veckan och han i stan. Jag behöver packa ihop mina sista saker där och han ska göra detsamma i stan. Sen ska jag till banken i morgon för att skriva på papper om överlåtelse som ska till lantmäteriet. När de är klara (borde ta en dryg vecka) så är det banken igen för att X:et ska få ta över lånen och lösa ut mig. Han har redan fått lånelöfte, så det borde bara vara en formalitet. Men det ska bli skönt när det är klart, först då känner jag att jag kan sätta stopp för växelboendet och be att få nycken till lägenheten.

Jag tror inte att det är så bra att ses i det här läget, jag har försökt hålla nere det till ett minimum. Vi har setts en kort stund när vi växlat boende vissa gånger och det är både OK och samtidigt väldigt ansträngande. Det blir alldeles för lätt att glida in i gamla mönster igen och jag känner att jag behöver få distans för att bearbeta och göra det förändringar jag behöver göra.
Men det är ju inte säkert att det är samma sak för dig. Hur känns det att träffa honom? För det dig framåt i processen att göra dig fri, eller hindrar det?

Profile picture for user Skrållan

I dag när jag träffade honom, kändes det bara tomt. Känns som vi inte har någon glädje kvar. Andra gånger har han uppvisat den sura sidan och då har jag varit mer övertygad att jag gjort rätt i att lämna. Så jag vet inte riktigt. Kanske det är en process hos mig, vi har ju fortfarande huset kvar som vi ska sälja. Och ingen av oss har eget boende än. Vi växelbruk i huset.

Profile picture for user Skrållan

Vad det verkligen går upp och ner. Sorgen känns helt plötsligt, sedan kan det gå en stund och då har ångesten lättat. Vissa dagar vill jag bara gråta.
Känner sorgen över att det inte kommer att vara vi, nästa stund känns det spännande att bestämma själv över min tid. Det känns som berg-och dalbanan när mannen var full, nu är det berg-och dalbana i känslor istället. Ja det är väl så här det är. Tiden läker väl antar jag.

Profile picture for user Skrållan

I dag har jag skrivit på för en lägenhet. Skrämmande och spännande. Känner att sorgen har lagt sig lite de senaste dagarna. Skönt.
Nu är försäljning av huset som står på tur. Det kommer nog bli jobbigt. Men en sak i taget, och jag sätter den ena foten framför den andra, och går framåt.

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Skrållan

Verkligen ett stort steg framåt!
Det är verkligen en bra strategi att ta ett steg och en dag i taget samtidigt som man har ett klart mål att sträva mot.

Själv höll jag på att åka på ett bakslag när mitt X sa att han "måste" vara i stan under nästa vecka eftersom hans (numera) bil måste in på verkstan. Jag fick direkt ångest över att behöva bo med honom igen tills jag kom på att jag faktiskt inte behöver det. Så jag skrev att jag inte vill bo med honom längre, ens för en kortare tid och att han får lösa det på något annat sätt. Det gjorde han också, så nu ska han bo hos sin bror och jag kan börja andas igen. Det är verkligen inte lätt att ta sig ur medberoendet!

Profile picture for user Skrållan

Vad jag känner igen mig i just den känslan Spinoza. Att man får panik när man tänker att man måste lösa saker åt någon annan. Så bra att du sa ifrån. Bra gjort. Jag får också börja tänka så. Vad vill jag. Och vad vill jag inte. Och det löste han ju själv, din man. Så skönt.

Profile picture for user Skrållan

Förstår det Spinoza. Du har kommit långt. Du är så stark. Jag har ju fortfarande mina dippar. Då jag får panik att det inte blev vi, mannen och jag. Men det går längre emellan nu. Tänker att det planar ut. Känner ju glädje för min lägenhet också. Blir spännande att bo ensam. Och klara sig själv.

Profile picture for user Spinoza

Jag tror att det kanske är enklare för mig för att jag inte längre älskar honom. Då blir ju en framtid tillsammans inte intressant även om han skulle sluta dricka.
Det är så mycket i hans grundläggande personlighet som jag inte gillar och även om det de första åren fanns andra sidor som jag tyckte uppvägde, så har de negativa sidorna tagit över. Sen kom alkoholmissbruket ovanpå det och då blev det så självklart att jag behövde avsluta vårt förhållande.

Roligt med din lägenhet, det är ju fantastiskt att få planera och bestämma helt själv hur man vill ha det! Mitt hem har i alla år dominerats av mannen alla apparater och prylar. Nu när han tömt lägenheten på sina prylar blir det så behagligt många stora rena ytor. Jag ägnar mycket tid åt att sitta och titta på Ikeas hemsida och planera för hur jag ska möblera och vad jag ska köpa och fundera över vilken stil jag vill ha när jag bestämmer själv.
I helgen ska jag köpa en ny säng och det blir fantastiskt att ha en säng som bara jag ska sova i.

Profile picture for user Skrållan

Det ska jag också köpa. En ny, skön säng. Min egen. Ja det är mysigt att planera.
Ja, det blir lite annorlunda för mig. Jag längtar ju fortfarande efter mannen som fanns tidigare. Men jag får tänka, han finns inte längre. Att det är två olika personer. Och det har jag insett nu.

Profile picture for user Exhale

lång tid. Att boa in mig i nya lägenheten. Jag älskade fortfarande. Älskar fortfarande men så mycket mindre. Och förstår också mer och mer. Att det inte egentligen handlade om beroendet. Utan mitt eget beroende. Av honom.

Jag fick sån ångest av att köpa saker till "mitt nya liv". Jag stapplade runt i affärer. Yr av ångest. Dimsyn. Höll en nära vän i handen. Det märkligaste var att köpa på second hand. Andras föremål som jag fick syn på men som inte hade historia och minnen hos mig. Men nu börjar jag efter två år att landa. Mitt och barnens hem börjar ta form. Jag har inte stressat fram något. Det är fortfarande halvfärdigt. Men vi är tillsammans. Barnen ser det nu som sitt hem.

Viktigast för mig var soffan. Där jag återhämtar mig. Och som jag älskar den. Men satte varmt strykjärn mot tyget 8ch det smälte. Hahahaha. Min hjärna. Den är som den är. Kan skratta lite åt det nu. Jag bränner middagar på löpande band fortfarande. Men skavankerna börjar kännas ok. Jag mår bättre nu.

Vill bara säga. En bit i taget. Sakta. Sakta. Framåt. Bakåt. Ibland outhärdligt. Men bit för bit. Kommer svaren. Tryggheten. Det nya ger lugn till slut. ❤

Ni alla stärker mig på min färd.

Profile picture for user Skrållan

Ja fy vad det tar tid Exhale. Tid att läka. Tid att få tänka och komma ikapp allt som händer. Jag förstår att alkoholen är en stark drog, och att det drar i den som har ett beroende. Ändå kan hjärtat inte riktigt förstå att mannen väljer alkoholen framför ett äktenskap. Hjärnan förstår, men inte hjärtat. Att ge upp, att inte kämpa. Men sakta, sakta sjunker det ju in. Jag kommer leva själv. Utan min man. Jag kan inte vara med honom när han dricker, för då går jag sönder. Och jag är viktigast i mitt liv. Med tiden kommer känslorna blekna. Och jag kommer leva mitt liv.

Profile picture for user Skrållan

Ledsam dag i dag. Vår bröllopsdag. Den sista. Så ledsamt. Många tårar har fällts i dag. Jag gråter och sedan läser jag i min tråd. Jag vet hur jag haft det och jag vet att jag inte vill tillbaka. Sorgen kommer att lägga sig och jag går mot ett nytt liv.
Jag tänker att mannen inte är den jag blev kär i. Han har förändras. Och han vill inte sluta med alkoholen. Jag går framåt och han står kvar.
En ny dag i morgon.

Profile picture for user Spinoza

Det är tufft med minnesdagar som man skulle vilja ha annorlunda.
Vi flyttade isär på vår 24-åriga bröllopsdag...
Men som du säger, det kommer nya dagar som känns bättre.
Kram!

Profile picture for user Skrållan

I dag röjde vi i huset. Gick ganska bra. Åkte ett ärende och då passade mannen på att handla alkohol. Måste ju få dricka när det är semester. Kändes skönt när jag inte behövde ta ställning mot alkoholen. Han bestämmer nu själv.
Mannen blev senare ledsen. Tyckte det var ledsamt att sälja hus och så. Annars brukar jag tycka synd om honom. Men jag sa att jag också är väldigt ledsen och att jag trott att han skulle göra ett annat val. Jag la tillbaka på honom istället för att känna skuld själv. Det kändes bra att jag stod upp för mig.

Profile picture for user Spinoza

Bra att du lägger ansvaret där det hör hemma och att du är tydlig med att det är hans val som får konsekvenser nu.
Det verkar vara klassiskt att inte se sitt eget ansvar, utan att i stället lägga över det på någon/något annan/annat.

Profile picture for user Skrållan

Tror det är första gången jag tänkte på mig och mina känslor. Och satte dom först. Är annars mästare på att sätta andra före mig och mina behov. Känns dock lite ovant. Tack för respons Spinoza?

Profile picture for user Spinoza

Att sätta sig själv först är ovant och kräver träning. Det är inte helt enkelt att bryta ett helt livs vana, men det går!

Profile picture for user Skrållan

Kände mig irriterad i dag. Tänkte göra mycket i huset. Istället åkte både jag och mannen till släktingar och vänner som behövde hjälp. Känns som mannen bara kör på och det känns som att han nästan tror att vi är ihop igen. Han pratar om saker vi kan göra och åka till. Han tyckte jag kunde sova i huset med honom. Alltså har han glömt varför vi flyttade isär? Har han glömt att jag inte vill att han ska dricka? Sa till honom, jag vill inte bo här i huset för jag vill inte se dig full.
Det känns som jag måste vara ifrån honom några dagar nu. Få distans igen. Göra en markering. Ska bli skönt när vi gjort klart allt, och har var sitt boende.

Profile picture for user Azalea

De är verkligen mästare på att blunda för verkligheten. Tror och inbillar sig att allt är som vanligt.
Försök att ta ledigt från honom och tanka in lite ny energi i dig själv. Är som du säger skönt att vara ifrån lite själv och komma i fas. Gör något mysigt i helgen som du tycker om.

Kram