Blir det aldrig bättre?

17 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Olyckligpingla
Blir det aldrig bättre?
Olyckligpingla
Blir det aldrig bättre?

Nu har även jag hittat hit. Känns skönt att läsa om andra som är med om liknande, att man iallafall inte är ensam.
Så nu sitter man här på golvet i badrummet igen en fredagskväll. Har stängt in mig eftersom han är full och för att han skrämmer mig. Väntar på att han ska somna. Som så många andra gånger.
I början var jag tuff, jag berättade för mina föräldrar, hans familj, mina vänner... jag berättade om hur han blev när han blev full, att han kunde bli så arg och elak mot mig.
Nu berättar jag inte det längre för någon. För jag skäms. Jag vet att de undrar hur fan jag kan stanna.
Jag åkte tex alltid hem till mina föräldrar förut när han blev full och arg, för han blir som sagt lätt det när han dricker. Han blir en helt annan person som jag verkligen skäms över och han kan bli så jävla elak mot mig. Det har hänt att han slagit sönder saker i hemmet och en kväll slog han hål i badrumsdörren eftersom jag hade stängt in mig där med bilnycklarna för han ville ta bilen på fyllan. Ofta minns han ingenting dagen efter men har ångest såklart.
Nu åker jag aldrig hem till mina föräldrar längre när han blir full fastän jag vill hemifrån. De har sagt upp kontakten med honom pga hur han har betett sig och jag vet att hans familj också kommer att göra det om jag berättar att han dricker igen. Dom tror han är nykter. Han har lovat dom. Han har lovat mig också såklart, säkert 1000 gånger. I början skrev vi nykterhetsavtal men han höll dom ju aldrig. Sen har han lovat muntligt och hållt sig nykter en period men alltid så har det smygit sig tillbaka och en dag så är han där igen.
Och jag orkar inte berätta för någon längre just för att jag inte orkar det här snacket ”inte nu igen. Du måste lämna honom”....
Jag har dock insett att det aldrig blir bättre. Hans nyktra jag är ju den jag älskar och då är han underbar (nästintill iaf) och det är därför det är så jävla svårt att lämna, eftersom att det är ju den onyktra personen som jag inte vill leva med.
Idag fick jag nog igen. Jag har packat en väska som står redo i hallen men jag vet nu att jag inte kommer dra imorgonbitti för det kommer bli samma visa. För jag kan inte låta bli att förlåta honom när det nyktra jaget träder fram. Och det blir för jobbigt att dra iväg, en jävla process bara. Jag känner mig så svag, jag orkar ingenting... jag är inte lycklig längre. Och nej, det är inte bara att lämna honom. Jag har försökt flera gånger men alltid förlåtit honom och gått tillbaks. Fan det är helt sjukt det här. Senaste tiden har jag till och från haft självmordstankar. Jag som älskade livet. Nu är jag fast. Vem kan man prata med? Hur söker man hjälp? Jag har haft min bror och min mans familj som ett stort stöd men jag behöver få prata med någon annan. Vem vänder man sig till? Kan det bli bättre?

InteMera
Välkommen hit!

Du har tagit ett viktigt första steg, du har vänt dig hit! Dethär forumet är en enorm stöttepelare för många av oss som kämpar med exakt ditt dilemma: lämna eller stanna? Stanna till vilket pris?

Använd din egen tråd som avlastning, släng ur dig alla jobbiga tankar för här kommer du att mötas av förståelse, pepp och kloka råd av mänskor som verkligen förstår. Som lever eller levt i exakt din situation. Läs i andras trådar så förstår du att du inte är ensam, att det minsann inte är not fel på dig och dina tankar är helt normala för en medberoende! Och sluta skämmas! Det är inte du som gör fel eller är galen men du lever i en situation som sliter ut den mest levnadsglada till slut. Ta det på allvar om det gått så långt så du inte känner igen din egen personlighet längre, om du till och med betvivlar du ens vill leva längre. Men tro mig när jag säger: det finns en väg ut och det finns ett bättre och annorlunda liv som väntar dig! Du behöver börja bygga upp dig själv med så pyttesmå steg i början så du kommer igång och sen kan du börja ta itu med de stora besluten. Gör nåt litet redan idag, bara för att du mår bra av det och för att visa dig själv du faktiskt kan återta kontrollen över ditt liv. Ta en kaffe på stan bara du, ta på dig din favorittröja eller gå på museum, vad som helst som du har makt och kontroll som du mår bra av. Du har inte kontroll över honom och hans drickande men ditt eget liv och mående.

Jag hejar på dig, välkommen hit och fortsätt skriv!

Nordäng67
Hej Olyckligpingla...

Och varmt välkommen hit! Mitt ex var också som två helt olika personer. En person man älskade mycket mycket när han var nykter och totalt urhemsk och elak när han drack. Förstår precis ditt dilemma. Man vill lämna fyllot men vara ihop med den nyktre. Jag gjorde en lista på sånt jag behöver och vill ha i ett förhållande. Det första som hände var att jag inte kom på en enda sak, skrivkramp direkt. Jag var helt enkelt inte van att fokusera på mig själv. Men det lossnade och jag skrev min lista. Jag rangordnade det jag skrivit och de absolut viktigaste punkterna för mig var trygghet, stabilitet och tillit. Efter det gjorde jag en lista på vad jag har i mitt förhållande. Ingen av ”mina viktigaste punkter” hade jag med honom. På så sätt började jag mer och mer se honom som EN person. Innan hade jag nästan sett honom som två personer. Jag började inse att hans nyktra person kan göra val och ta ansvar för hur han blir när han är full. Jag började gå i KBT för att lära mig att fokusera på mig sjölv, träna på att veta vad jag själv känner, tänker och tycker. Börja fokusera på dina egna behov. Du skall inte behöva sitta inlåst på toan av rädsla för den du lever ihop med. Om du tänker att din bästa kompis hade det så och berättade det för dig. Vad skulle du tycka då? Jag kan fortfarande tänka så när jag hamnar i någon situation som jag känner mig osäker i. Man går utanför sig själv och ser det utifrån. Vet inte om du har någon nytta av det jag skriver men vill bara tala om att du är inte ensam. Vi är många, för övrigt helt vanliga människor, som är eller har varit i något onormalt. Man kan förändra men bara sig själv. Din man kan förändra sig men det är inget du kan påverka eller ta ansvar för. Däremot kan du göra val för din egen del. Kram

Adde
Jag håller

med InteMera och vill också lägga till att jag känner mig seriöst oroad över din säkerhet !
Kan han slå sönder badrumsdörren så är nästa steg att slå sönder dig om du inte gör vad han vill !

Varningsklockorna ringer högt här ! Dra därifrån och gör nåt bra för din egen skull !

Kram !!!

gros19
sök hjälp

Sök hjälp för egen del. Givetvis behöver även han hjälp men det är hans sak. Just nu är du viktig. Vet inte var du bor men mitt råd är gå in på nätet och sök på alanon, grupper för anhöriga där du kan lära dig om medberoende. Kanske finns det en grupp i närheten och där kan du få hjälp och stöd. Kommunen, socialförvaltningen har ofta anhörigprogram för personer som lever med t.ex. en partner med missbruksproblem. Du behöver nog hjälp, stöd och kunskaper om hur beroende fungerar. Jag tänker att du behöver bli starkare själv för att kunna göra något. Inget tyder väl i dagsläget på att en förändring kommer att ske, förutom att du bryts ner mer och mer och då är det inte lätt att göra något. Du verkar ha det förfärligt just nu. Omänskligt att leva så tycker jag.

Sofia
Välkommen till Alkoholhjälpen & Anhörigstödet, Olyckligpingla!

Ditt inlägg berör verkligen. Du lever med en väldigt rädsla, ensamhet, uppgivenhet och ambivalenta känslor gentemot din partner, som är nästintill underbar nykter men väldigt hotfull och obehaglig när han är full. Det har gått så långt att du har tappat livsglädjen och får tankar på att ta ditt liv. Det är allvarligt. Vad fint att du har hittat hit och att du tar steg för att söka information, igenkänning hos andra och stöd!

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många bra. Kanske har du redan testat det, men att ringa till Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 kan vara ett sätt att få stöd och råd om hur du kan gå vidare.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

Kanske kan du behöva fortsätta att ha en väska packad och faktiskt lämna situationen då du känner dig rädd. Finns det någon som du kan ta stöd av i ett sånt läge, någon att åka hem till?

Som du redan har blivit tipsad om så ska kommunen erbjuda stöd till anhöriga och det finns Alanon-grupper i många kommuner i landet. Du kan även testa att söka hjälp via vårdcentralen för ditt eget mående, för att bygga upp dig själv igen och hantera tankarna på att inte vilja leva. Det är viktigt.

Med hopp om att du ska finna något som känns hjälpsamt för dig,
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Olyckligpingla
Äntligen fri

Tack för era jättefina och varma svar. Jag grät när jag läste dem. Det är så skönt att få höra att man inte är ensam. Att det finns andra som faktiskt förstår. Det betyder så mycket!! Nu har det gått några månader sedan jag skrev inlägget, och häromdagen lämnade jag honom. Vi hade flyttat utomlands och jag trodde såklart det skulle bli bättre, för ”bara vi flyttar härifrån så ska jag sluta dricka”. Det blev bara värre där. Jag var hemma för att hälsa på familjen och mina vänner, har tagit upp kontakten med en gammal vän som varit med om samma sak, och jag berättade allt för henne och en till vän. såg då helt plötsligt allt från ett annat perspektiv. Fick ett samtal av en släkting dagen efter som jag inte har så bra kontakt med som undrade hur jag egentligen mår. Känns som att allt var menat på nå vis.
Fick nämligen sedan höra att han spårat ut igen och till och med misshandlat en annan person under tiden jag var hemma i Sverige. Då fick jag nog. Jag avbokade flygbiljetten tillbaks. Till och med hans egen mamma bad mig att inte åka tillbaka. Jag har fått så otroligt mycket stöd av vänner, familj och släkt och det är som en stor sten som släppt från mitt bröst. Visst kommer det vara jobbigt en period men så som jag haft det de senaste åren så känns det faktiskt bara bra just nu. Jag saknar inte ens honom. Kanske lite, den nyktra versionen av honom men nä , det är faktiskt den nyktra versionen som väljer att dricka och vad är det att sakna? Jag vill ordna upp mitt liv nu, börja umgås med mina vänner igen, och göra precis vad jag vill. Det känns så jävla skönt. Dock tror jag att det här har satt såna enorma ärr i mig som jag inte vet vad det kommer att innebära i framtiden. Jag ska ta kontakt med någon proffessionell att prata med. Jag känner mig så stark den här gången. Tack för alla tips och stor kram till er, fina människor <3

Clara
Yes!

Vad skönt att höra! Lite kort bara, ett låttips: Fredag morgon av Frida Hyvönen. Finns på spotify och handlar om hur hon lämnar ett destruktivt förhållande där hon dessutom bor utomlands. Makalöst vacker och så stor igenkänning!

Olyckligpingla
Tack Clara

Tack! Det var en fin text. Man känner ju verkligen igen sig. Tänk att det är så många som är och varit med om liknade saker.

Olyckligpingla
Han försöker få mig tillbaka..

..såklart. Försöker manipulera mig på alla sätt. Har blockerat hans nummer men han skickar sms via sina vänner. Igår försökte han få tag på mig via min bror. Han skickar bilder på oss och skriver långa kärleksförklaringar. Han gör det svårt för mig och det vet han väl om. men denna gången ska jag inte falla för det. Jag får inte! Nej jag har lovat mig själv det! Jag kommer gå under om jag går tillbaka. Jag känner mig väldigt stark just nu men jag är rädd att jag kommer tappa min styrka.

Skrållan
Du kämpar

Du kämpar som jag. Som Nordäng67 skrev till mig:,det behövs mer än några gulliga sms. Det ska visas i handling också.

Nordäng67
Va skönt att höra...

att du har tagit dig från denne man! Starkt av dig! 👌Klokt av dig att söka proffessionell hjälp. Då lär man sig att hantera eventuella bakslag och dippar. Har haft otrolig nytta av att gå i KBT. Stå på dig nu och stå emot hans manipulation. Kram

Olyckligpingla
Skrållan,

ja precis. Och han tar gärna hjälp, han vill ha hjälp. Säger han. Han åker iväg och fixar antabus eller bokar en tid med beroendemottagningen eller vad det nu kan vara. Men sen skiter han i det, efter ett par veckor, för suget efter alkohol tar över. Jag är inte så lättlurad längre. Vi kämpar samtidigt nu du och jag Skrållan. Kram

Olyckligpingla
Nordäng67,

ja det känns så skönt men samtidigt lite läskigt på något vis. Allt blir ju så annorlunda. Han hör fortfarande av sig flera gånger per dag men jag svarar inte. Skrev dock häromdagen att om han vill att jag ska må bra så måste han lämna mig ifred. Men det vill han ju inte. Tack, ska kolla KBT.

Magnolia_DK
Blir det aldrig bättre?

Nej - är mitt första svar. Det blir aldrig bättre...
Löften, ursäkter etc...trams. Det är en sjukdom, där det finns behandling att få.
Frågan är, väljer den beroende att ta emot behandlingen och vilken typ av behandling? Klarar den beroende av att genomföra behandlingen, utan att försöka lura dig eller sig själv?
Då - kanske det finns möjligheten, att det blir bättre - men även risken för återfall.
Detta är en livslång kamp - mitt råd är, tänk på dig själv, du kan inte rädda andra. Låt dom visa att dom verkligen vill genom aktiv behandling, sen får du ta dina beslut beroende på just din situation.

Olyckligpingla
Helt rätt

Ja, Magnolia_DK, du har helt rätt och jag är så glad att jag tog steget och för en gångs skull tänker på mig själv nu.