av solonley

solonley
fre, 2019-02-22 - 22:13

Är förtvivlad som alla andra här. Jag är ny här och vet inte vart jag ska ta vägen med allt. Vet inte hur jag ska få ro någon gång i mitt liv. Uppvuxen med alkohol och droger. Partade lite som ung. Men har själv aldrig haft problem. Dricker ingenting och hatar alkohol. Min son har gått i sin fars fotspår som jag ej lever med sen många år tillbaka dels på grund av detta. Han dricker mycket och vår son går i hans fotspår. Hans beteende. Kopia. Trodde han skulle gå i mina som har tagit hand om han själv sen han var 10 och vi har gått igenom så mycket o kämpat mot vad hans pappa har gjort och gör fortfarande. Jag trodde min son skulle bli hälsosam. Träna. Gilla naturen osv... vilken dröm. Men näe. Det ska snusas rökas både det ena och det andra och dricka alkohol. Han blev sjuk för ca 2 år sedan i diabetes 2 och hamnade på akuten och levern var i riskzonen. Han bättrade sig. Gick ner massa i vikt o jag blev så glad. Men det häll inte länge. Dricker varje helg. Dricker o sover. Jobbar annars på vardagar. Jul och nyår var värst samt hans firmafest då Polisen fick hämta han.Julaftons natten tog jag med han hem till mig då han höll på att elda upp sin lägenhet o jag bädda åt han i vardagsrummet. Visste inte att han hade alkohol med sig. Vaknade på natten av jävla brak o ett brak till har rivit ner halva vardagsrummet.Kunde inte styra han. Hade fyllt på badkaret o skulle bada. Vi bråkade. Han gick ut helnaken och visste ingenting av vad han gjort. Jag börjar klä på mig för att gå efter han. Han var helt borta och jag har ingen kontroll över han. Han kom tillbaka tack o lov o gick i badkaret. Jag mäktade inte med han och var tvungen att tillkalla polis. Jag är ensam och har ingen som kan hjälpa mig. Han var skitförbannad. Ringer du snuten på din egen son. Jävla horunge sa han till mig. ett par gånger. Polisen kom. Fick på han kläder. Dom var hjälpsamma och lugna. Va bara två veckor tidigare jag fick hämta han i stan då han hamnat i fyllecell.5 på morgonen ringde han mig. Full hade sprit kvar när han blev frisläppt. Men dom körde han till akuten och hade om jag inte minns fel 2.7 promille plus sin diabetes. Hela Jul och nyår blev en katastrof. Tog bort allt jag hade dekorerat och gjort fint hemma. Jag sa att det räcker nu och satte ner foten. Du får välja om du vill ha mig kvar eller flaskan. Han förstod och ville leva och inte dö. Tills idag. Hade en känsla av att det inte stod rätt till. Hade en oro i kroppen. Vi har kontakt varje dag. Men han ville inte svara.. Ringde ett par gånger skrev att han var upptagen. Då förstod jag att han har druckit igen. Han ringde upp till slut o frågade. Vad vill du.. sluddrar. Sa bara att jag var orolig och ville prata lite.. Var det något mer du ville sa han. Går inte att prata med någon som har druckit. Sa bara att jag var lessen och du behöver hjälp.. Han sa att det behöver du. Så jo jag behöver hjälp. Jag är förtvivlad. Jag vet av erfarenhet att man inte kan hjälpa en alkoholist som inte kan erkänna för sig själv att han behöver hjälp. Just nu har jag hittat hit och hoppas att jag får någon hjälp. Hur ska jag gå vidare. Jag är så trött o lessen mamma och känns om jag har misslyckats fast jag har kämpat så hårt åt det andra hållet. Har aldrig funnits alkohol i mitt hem. Vad ska man göra. Se på när dom super ner sig och går åt helvete. Min pappa dog av alkohol. Min väninna dog av alkohol. Många runt omkring går ner sig i träsket. Mina bröder som jag ej vill ha kontakt med som dricker på helgerna förstår ingenting. Jag vet att jag ej är ensam. Fast jag känner mig så ensam att jag har ont i hjärtat. Inte lätt att prata om. Skäms. Vill bara gå o gömma mig o inte finnas. Vill inte prata om det här med mina vänner. En vet. Känsligt. Vad ska jag göra nu.. Orkar inte så mycket mer. Kram på er alla som kämpar och krigar.

gros19
lör, 2019-02-23 - 08:52

Först vill jag säga till dig att sök hjälp för egen del. Någon att prata med. Alanon är för anhöriga, leta på nätet. Socialförvaltningen brukar ha anhöriggrupper eller en kurator på vårdcentralen kanske. Förändras du så brukar även den anhöriga, i detta fall din son, tvingas att förändra sig. Oron du känner är förfärlig och nedbrytande. Har själv känt väldigt mycket av det. Oro, maktlöshet, sorg m.m. massa jobbiga känslor. Därför viktigt du får hjälp för egen del.

Det verkar illa med din son och kanske klarar han inte att bli nykter på egen hand. Din son behöver kanske proffessionell hjälp. Antingen i öppenvård eller på behandlingshem. Söker man på socialförvaltningen. Sedan får man tyvärr räkna med att återfall kommer och det är väldigt svårt att hantera men då skulle alanon eller någon samtalskontakt kunna hjälpa dig. Bra att träffa anhöriga i samma situation tycker jag, eftersom man bär på så mycket oro, skam för man känner sig misslyckad som förälder. Som jag ser det måste du ha hjälp att hantera situationen för det är väldigt svårt att vara känslomässigt bunden till en person medmissbruksproblem. Din son verkar ju utsätta sin hälsa för stor fara eftersom han även har diabetes och haft problem med levern. Om han inte frivilligt vill ta emot hjälp för sitt missbruk så kan du göra en anmälan till socialförvaltningen och det kan då bli aktuellt med tvångsvård om man bedömmer att det är fara för hans liv. Inte roligt men jag vill att du ska veta. Som jag ser det är du viktigast och att du får det stöd du behöver. Sedan kanske du även har möjlighet att hjälpa din son om han vill förändra sin situation. Läs gärna någon bok om medberoende. Alltså du först så tänker jag.
Lycka till!