Försöker på nytt

Profile picture for user anonym24751

Som svar på av Themistokles

Det är samma här hemma. Han tar två glas jag, jag två flaskor. När vi delade en flaska såg jag alltid till att hälla upp så jag kunde smyga i mer till mig???

Det är min familjs skull jag slutar oxå. Skönt för dig att ni kan prata om det. Jag tycker att det skulle vara enklare om min man också avstod från att dricka ett tag tills allt lugnat sig. Men jag vill lixom inte begränsa honom bara för att jag inte kan kontrollera mig. Han ska inte straffas för mina bekymmer. Jag är super-rädd att jag ska ses som jättetråkig nu framöver.? Finns ju inget mysigare än att få egentid och till exempel gå ut och äta, men i mitt mys ingår det vin annars är det inte lika mysigt och nästintill ingen idé.

Ha en fin kväll!!?

Profile picture for user Vinäger

Har också en partner som avstår för min skull. För honom var det en självklarhet, vilket jag är oerhört tacksam för.

Isvinge, jag brukar säga att jag beundrar er som klarar av att sluta trots att ni inte har stöttning. Speciellt ni som har en fru/man som fortsätter dricka mitt framför ögonen på er, trots att ni kämpar.

Igenkänning på att alltid dricka mest. Antingen smyga i lite extra i glaset eller faktiskt kunna dela en flaska vin - efter att ha grundat med minst en före i hemlighet...

Profile picture for user anonym24751

Som svar på av Vinäger

Ja, det är trixigt. Det är så svårt att veta vad som är okej och inte eller hur andra par hanterar det när någon väljer att avstå från alkohol. Man har inte så många att bolla med?

Jag tycker på nåt sätt att det känns orättvist att han kan vara med på allt och göra allt men jag får inte göra någonting... men samtidigt har ju jag själv tagit det här beslutet och satt mig själv i den här situationen. Men lite bitter är jag nog? Men det stör mig lite också, är ju att han mer eller mindre förbjudit mig att dricka men själv så fortsätter han likadant.

Det där med att dela en flaska... jag har vid flertal tillfällen smugit i mig en flaska innan. Värsta är när jag smugit i mig vin och han överraskar med mer vin, då har jag ju typ inte kunnat dricka mer risk för att bli för påverkad. Skönt att man slipper det där! Det låter ju brutalt, men dricker jag så vill jag bli påverkad, det blir jag inte av två glas och då kan jag lika gärna låta bli.?

He en fin kväll vinäger! Skönt att höra lite inputs hur någon annan har det☺️☺️☺️

Profile picture for user Vinäger

Antar att det är många faktorer som spelar in. Hur förhållandet i övrigt ser ut. Jag och min man har varit tillsammans i mer än trettio år. Vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans och är extremt nära varandra. Jag vet att det är ett privilegium och att det inte ser ut så för alla.

Förstår tankarna kring att ingen ska behöva avstå för att jag har problem. Samtidigt är det ju inte vem som helst, utan min absolut närmaste i livet. Antar att det inte finns något rätt eller fel vad gäller detta. Framför allt ska vi inte döma, vi vet inte alltid varför andra agerar som de gör.

Japp, det är berusningen vi vill åt. Att dricka ett eller två glas är ju helt meningslöst, såvida det inte rör sig om två stora glas starksprit...

Fint att vi kan diskutera och bolla tankar här. En riktig hjälp när det är jobbigt.

Tack, ha en fin och vit kväll, ni med. ?

Profile picture for user Themistokles

Jag kan också tycka att det är lite märkligt om ens partner inte kan låta bli att dricka hemma. Åtminstone under en övergångsperiod. Någonstans så gör man ju denna resa tillsammans. Men som Vinäger säger, bäst är att inte döma.

Å denna underbara berusning! Förr i tiden älskade jag den där första känslan, efter två glas vin, då man lite grand svävar, man fnissar, man mår gott. Den håller sig tyvärr aldrig mer än några minuter eftersom man alltid fortsätter att hälla i sig glas efter glas. Få saker är så obehagligt som när man upptäcker att man är för full och det är för sent att göra något åt det.

Patetiskt egentligen. ?? Tur att man kan skratta åt eländet.

Trevlig kväll.

Profile picture for user Themistokles

Fick ett sug från helvetet nu på eftermiddagen. Solen sken, jag satt och snackade med en arbetskamrat, och skulle strax åka hem. Hela kroppen skrek efter vin. Jag hade sedan fullt sjå att övertyga mig själv att inte köra av E6 vid Kållered för att besöka bolaget. Väl hemma var suget något mindre, men jag skakade ändå av längtan efter vin. En fysisk längtan. Slängde i mig en tablett naltrexon och satte igång att laga mat. En orsak till dagens våldsamma sug kan vara att jag inte har hunnit äta lunch idag. Åtta koppar kaffe, två bananer och en kiwi mellan kl. 8 och 17. Jag hoppas att det beror på detta i alla fall. Det här vill jag inte vara med om igen. Är ju alldeles darrig...

De argument jag använde när jag i skallen argumenterade mot mitt sug var följande:
1) Min fru kommer att bli ledsen om jag dricker.
2) Jag kommer att ångra mig imorgon.
3) Jag vill inte börja om från dag 0 igen nu när jag är på 20+.
4) Jag vill inte att det skall märkas på mitt leverprov framöver att jag har druckit, eftersom jag så kaxigt har sagt till personalen på Nordhemskliniken att jag kommer att vara nykter till midsommar.
5) Jag vill inte behöva skriva här på forumet att jag druckit.

Faran över för denna gång. Mat nu. ???

Profile picture for user Mrx

Du har verkligen tänkt ut en bra strategi för att klara av sug. Tror stenhårt på att du lyckas hålla dig nykter till midsommar. Sug kommer och sug går men vara sällan lång stund.

Profile picture for user Ultra

En grym strategi, ska låna den....just eftermiddagen när/om man är hungrig, känner jag så väl igen för då kommer suget.
När jag kör hem så passerar jag varje dag, Focus där ett Systembolag finns, tänk så många gånger jag svängt in på p-huset, sprungit ner handlat o sen hem....idag passerade jag o stängde av hjärnan...bara hem o inget besök på Focus, middag så känns det bättre.

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av Ultra

Jag brukar stå i lastrutan utanför systemet i Focushuset när det kniper som värst. ? Rusa in, fort som fan, hämta en flaska Chianti och en liten flaska Tullamore, och sedan ut igen. Händer ofta typ 18.45 på tisdagar. Hittills aldrig fått någon p-bot. ? Man är fanimej inte klok.

Profile picture for user Themistokles

Nu på eftermiddagen skulle en kollega som går i pension avtackas. Det var samling i lunchrummet. Det bjöds på champagne. Jag åkte hem istället. ?

Jag känner en viss oro över hur jag skall orka hålla ångan uppe under en längre tid. Börjar redan känna att jag inte tänker på alkohol dygnet runt. Men med detta finns ju också en risk att jag tänker för lite på mina problem. Jag tror att jag behöver vara alert hela tiden, inte glömma, inte bli loj. Men jag kanske oroar mig i onödan.

Tjugofyra dagar! ? Jag firar med ett glas lättmjölk.

Profile picture for user Themistokles

Dag 25. Vaknar tidigt utan bakfylla. Har börjat med naltrexon igen eftersom jag haft sådana kraftiga sug på eftermiddagarna den här veckan. Har inte känt några biverkningar den här gången. Fördelarna med nykterhet jämfört med bakfylla blir tydligare för var dag. Jag känner mig pigg och fräsch. Jag har slutat att "sova middag". Jag får en massa saker gjorda på jobbet samtidigt som jag tycker att det känns meningsfullt att jobba.

Skall strax i väg och blåsa på Nordhemskliniken. I kväll blir det födelsedagskalas på en tapas-bar. Första gången på krogen sedan jag slutade att dricka. Jag kommer att dricka Ramlösa. Och jag är kvällens chaufför. Och imorgon är jag inte bakfull.

Ha en trevlig helg!

Profile picture for user Mrx

Fick en liten kick av att läsa ditt senaste inlägg. Att vakna pigg och fräsch är guld värt. Den känslan är otroligt skön. Morgon stund har guld i mun sägs det.?

Profile picture for user Themistokles

Lämnade hunden hemma i 30 minuter medan jag hämtade sönerna på skolan. Under den tiden lyckades hon skita, kräkas och pinka på heltäckningsmattan i vardagsrummet. Man kan ju skratta åt det. Men hade det varit för en månad sedan hade detta varit skäl nog att ta ett par glas vin. Städvin. Tröstevin. Fredagsvin. Hundvin.

Solen skiner i Göteborg. Iskall Ramlösa på altanen. Snart off till restaurangen för kvällens begivenheter. Utan alkohol förstås.

Trevlig helg.

Profile picture for user Themistokles

Dag 27. Vaknar tidigt. Lyssnar på Naturmorgon på P1. Öppet fönster, fåglarna sjunger. Ingen bakfylla. Det går åt rätt håll. Let the lördag begin. ??✌?

Profile picture for user Themistokles

Dag 27. Vaknar tidigt. Lyssnar på Naturmorgon på P1. Öppet fönster, fåglarna sjunger. Ingen bakfylla. Det går åt rätt håll. Let the lördag begin. ??✌?

Profile picture for user Vinäger

Fyra veckor, snart en månad, brukar vara en milstolpe. Att få byta ordet dag till månad.

Du har så många bra reflektioner, vilket brukar ett extra skydd när det gäller att stå emot.

Du är bra, fortsätt så.

Profile picture for user Themistokles

Körde skräp till tippen. Solen gassade. Tussilago i vägrenen. Korparna kraxade. Mängder av människor som börjat vårstäda på tomten. Så även jag. Jag slängde skräp för drygt tre månader. Det blev en hel del.
Passade på att räkna antalet flaskor alkohol som jag hade tömt mellan jul och den 3 mars då jag slutade att dricka. Det blev 56 flaskor Chianti Ruffino, 10 flaskor olika sydfranska rödviner, 4 flaskor Chardonnay, 3 helflaskor och 4 halvflaskor Tullamore, 1 flaska konjaksglögg. Jag har druckit 99 procent av detta, min fru resten. ?

Profile picture for user Themistokles

På skliniken. Skall blåsa. Idag är det 29 dagar sedan jag drack sist. Och trots en del kraftiga sug på eftermiddagarna går allt enligt plan. Det är t o m så att jag funderar på att fortsätta min nykterhet för gott, även efter mina tre planerade vita månader. Jag har alltid varit en person som stått för någonting. Jag har konkret kämpat i miljöfrågor, i rättvisefrågor, engagerat mig politiskt. Men ju äldre jag blivit desto mer loj har jag kommit att bli. Visst kan jag än idag bli nästan farligt arg när jag läser om orättvisor av olika slag, men det är flera år sedan jag aktivt engagerade mig i någon kamp. För fyra år sedan ledde jag kampen mot en ny bergtäkt i min närboendemiljö. Fan vad jag brann för den kampen. På något märkligt sätt har mitt nya, nyktra jag fått mig att känna mig viktig igen, att jag är någon som vill något. Kände mig t ex skitcool när jag beställde Ramlösa på krogen i fredags (det är fånigt, jag vet). Jag är återigen engagerad i en kamp för något viktigt - den här gången mig själv.

Styrka önskar jag er alla här på forumet. Och kom ihåg, det är ju bara måndag, den första dagen på resten av våra liv.??✌

Profile picture for user Themistokles

I morse när jag vaknade trodde jag att jag var full. Hade drömt hur jag drack vin. I drömmen var alla vänner, min fru och till och med jag själv, arga på mig. Vi skällde ut mig efter noter. En mycket konstig dröm. Oavsett vilket, så skönt det var att vakna och inse att det bara var en dröm, att jag inte hade druckit. Men så långt har det alltså gått i min kamp för ett nyktert liv att jag till och med skäller ut mig själv i drömmarnas värld om jag skulle våga att dricka rött där. ?

Profile picture for user Themistokles

1 månad utan alkohol idag. Det känns skitbra. Jag tänker fira med en stor chokladkaka och en bulle. Har gått upp över tre kg sedan jag slutade supa. Men hellre lönnfet och nykter än spinkig och full. ?

Profile picture for user Themistokles

Står utanför Kliniken och väntar på att de skall öppna. Dags att blåsa. Än så länge känns det viktigt att gå hit några gånger i veckan, men allt som oftast börjar jag också tycka att jag ränner här för ofta. Är kluven vad gäller att fortsätta att gå hit så ofta. Å ena sidan har jag kliniken att tacka för mycket när det gäller mina nyktra dagar hittills. Å andra sidan tar det mycket tid från arbetet att besöka stället två till tre gånger per vecka. Framförallt när de öppnar "så sent" som 8.30. Jag skulle redan ha hunnit förbereda dagens föreläsningar eller skrivit ett halvt paper om jag varit på jobbet istället. ?

Drömmarna som inkluderar alkohol fortsätter. I morse åkte jag och farsan spårvagn. Berusade. Spårvagnen tog oss direkt in i Scandinavium där KISS höll konsert. Vi svävade runt ovanför bandet och tittade ner. Sedan försökte jag skaka hand med Paul Stanley. Han var skitdryg och vägrade. Fick nöja mig med att hälsa på trummisen. ?

Profile picture for user Vinäger

Gillar dem skarpt. Har nog sagt det förr, men upprepar det gärna.

Vilken kämpe du är. Är säker på att du fixar detta.

Grattis till den vita månaden!

Profile picture for user Themistokles

Vaknar som vanligt tidigt även på lördagar. Ingen bakfylla idag, dag 34 heller. ?

Har funderat mycket på min uppväxt de senaste dagarna. Mina föräldrar är alkoholister, morsan har förvisso grövre problem än farsan, men ändå. De är över 70 idag. Farsan tycker själv att han är en alldeles förträfflig människa. Han älskar att "skryta" om hur bra hans barn - jag, brorsan och syrran - hade det under uppväxten. Alla resor, det fina huset. Men min uppfattning är annorlunda.

Jag gick i lågstadiet när morsan fullständigt gav upp det normala livet. Då började hon missbruka, allt som tänkas kunde. Vin, hembränt (farsan hade en apparat i källaren), mäsk, ofärdigt äppelvin, tabletter. Jag minns henne innan missbruket. Min syrra, som är sju år yngre än jag, har aldrig träffat en frisk mamma. Kanske är det det som gör att jag ändå känner en viss värme för morsan. Syrran och brorsan kallar henne "elak".

Större delen av min uppväxt (som jag minns den) var morsan full eller hade ångest. Farsan var också full, för att stå ut, antar jag. Men han jobbade under alla år till skillnad från henne. Han hade ett ganska fint arbete. När jag tänker tillbaka på mina upplevelser av livet från 7 års ålder till 18 kan de sammanfattas så här:

Morsans skriker av ångest på nätterna.
Morsan läggs in på psyket
Morsan skrivs ut från psyket
Morsan sover, skiter ner sig, spyr på hallgolvet.
Morsan, som med tiden blir väldigt tjock, sover på hallgolvet i sina spyor.
Vi åker på semestrar till Spanien och Grekland, där morsan super och sover från dag 1 till hemresan.
Farsan super varje helg.
Farsan super hela semestrarna.
Farsan spelar gitarr. Full.
Jag tar aldrig hem några kompisar eftersom jag inte vill att någon skall se misären.
Morsan och farsan slåss.
Morsan kallar mina flickvänner för öknamn.

Det finns hur mycket mer som helst att berätta.

Jag tycker oerhört illa om mina föräldrar, framförallt farsan, som lät oss barn utstå detta år efter år. Han hade kunnat göra annorlunda. Morsan var ju sjuk. Jag och syrran bad honom flera gånger separera från morsan, att ta oss från helvetet, men det skedde aldrig. Jag har aldrig förstått varför han inte gjorde det.

De bor fortfarande tillsammans. De dricker, men kanske mer sansat. Han ringer mig någon kväll i veckan, jag hör att han är påverkad. Varje gång. Jag bibehåller kontakten med mina föräldrar för mina barns skull, för att de skall ha en farfar och en farmor. Kanske också av den själviska anledningen att jag vill övervaka ett framtida arv (jag är inte jättegirig, men som många andra har jag huslån och skit). Jag är inte heller säker på att jag skulle våga bryta med dem. Och skulle någonting bli bättre av det? Jag har aldrig konfronterat dem och berättat hur jag ser på min uppväxt. Och jag kommer inte att göra det heller.

När farsan på släktmiddagarna berättar om hur duktig han har varit hela livet, om alla våra trevliga resor, lyssnar jag bara lojt och försöker le och tänka på något annat. Ibland tittar jag och syrran på varandra och skakar på våra huvuden Men vi låter honom hållas.

Mina barn har lidit av att jag dricker. Men inte så som jag när jag var liten. Men barn märker att deras föräldrar är påverkade. Och de minns det. I mångt och mycket är jag nog en bättre förälder än mina föräldrar var. Om inte, så har mina barn i alla fall en mor som inte har problem med alkohol. Hon är bäst, min fru. ? Men jag vill inte att mina barn som vuxna skall tänka tillbaka på sin barndom och enbart minnas sin far som gubben som hade ett glas rött i näven och aldrig kunde köra till och från kvällsaktiviteterna.

Profile picture for user Themistokles

På kliniken för att blåsa. Mår kanonbra. Är jättenöjd med mitt nya, nyktra liv. Känner mig pigg, fräsch, tuff, snygg och smart. (Jag skryter bara här där jag är anonym ?).

Jag har bestämt mig för att klara det här. ?

Profile picture for user Vinäger

Det här fixar du. ? Jag menar, du är ju både pigg, fräsch, tuff, snygg och smart. ? Härlig läsning, som vanligt.

Profile picture for user Vinäger

Ville säga något ord om din uppväxtskildring. Den berörde. ?

De som påstår att inte barndomen präglar oss så mycket vet inte vad de pratar om. Tänker att det främst handlar om personer som inte haft så stora trauman. Men vi som på olika sätt haft en jobbig uppväxt bär den alltid med oss, om inte annat inombords. Sedan är det omständigheter som gör på vilket sätt vi klarar att hantera den.

Starkt av dig att kunna ge barnen en farmor och farfar, även om det måste kännas jobbigt med släktträffarna.

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av Vinäger

Det är sorgligt hur jag har gått i samma spår som mina föräldrar. Jag kan minnas hur jag som barn lovade mig själv att aldrig bli som de. Jag skulle aldrig vara berusad inför mina barn. Jag skulle inte ens dricka alkohol. Och här är jag, en alkoholist till familjefar. Jag blev precis den jag inte ville bli.

Profile picture for user Themistokles

Som barn, ja, egentligen ända fram tills jag var några år över trettio, ansåg jag att jag var en relativt misslyckad person - ful, feg och korkad. Att jag nu känner mig tryggare och säkrare är en underbar känsla. Jag är fyrtiosju och vet vem jag är.
All osäkerhet hängde nog ihop med min uppväxt. Jag fanns egentligen inte, mina föräldrar hade fullt upp med sig själva. Aldrig att jag hörde något beröm, aldrig gav de mig något stöd. Det är ett under att jag lyckades gå genom plugget med någorlunda bra betyg egentligen (min mormors förtjänst, tror jag).
En gång när jag var tio följde farsan med på en fotbollsmatch som jag deltog i. Jag var naturligtvis ingen stjärna, men gjorde så gott jag kunde. Men: inget beröm från farsans sida, inte ens ett litet "gott jobbat". Däremot gjorde han sig lustig över min insats inför några grannar senare på dagen, medan jag stod bredvid och lyssnade: "Min son hade match idag. Han sprang och sprang. Men han nuddade inte bollen en enda gång på hela matchen. Det blir nog inget proffs av honom." Blir ännu ledsen när jag tänker på det... Och arg...
Jag berömmer kanske mina gossar för mycket, oavsett vad de gör, hur de än presterar, men hellre lite överdrifter åt det positiva hållet än farsans nedtryckande attityd. En skitgubbe var han då. Antagligen omedvetet. Han kommer från enkla förhållanden och lyckades arbeta sig till en position. Men han är snäll mot barnbarna. Man får ge honom det. ?

Ha en trevlig och vit kväll.

Profile picture for user Themistokles

Haft två konferensdagar på ett hotell på Avenyn. När allt var slut och jag skulle åka hem fick jag plötsligt ett jättesug. Såg alla finklädda människor i baren med ett glas öl eller vin i handen. Känner fortfarande suget nu när jag är hemma. Rent fysiskt. Minns smaken av vin, längtar efter den härliga berusningen. Men jag ger inte efter. Skall köra sonen till simningen och samtidigt ta ett eget träningspass utomhus. Ett sug får mig inte att ge upp, ingen risk alls just nu. Men det är satans så jobbigt ändå.

39 dagar utan alkohol. ?

Profile picture for user Strulan65

Så starkt, beundran för din styrka och inställning. Ger oss andra mod, styrka och att fortsätta våra krig// Strulan

Profile picture for user Themistokles

På kliniken. Dag 40. Dags att blåsa. Fredag. Det är vår. Blommande körsbärsträd. Klarblå himmel. Ganska kyligt. Det mesta känns bra, men jag tänker en del på vin, mer än jag hade önskat. Jag hade så gärna köpt några flaskor rött till grillen ikväll. Försöker istället tänka på hur bra jag kommer att må imorgon av att inte dricka ikväll. Det funkar väl hyfsat.

En bieffekt av att jag slutat att kröka är att jag också har slutat att se på teve. Tidigare halvlåg jag ofta i soffan i teverummet och drack vin på kvällarna. Nu samtalar jag med mina söner eller läser istället. Det känns fint. Har ju alltid varit förtjust i att läsa (det ingår delvis i mitt jobb), men berusning och läsning är ingen vidare kombination. ?

Trevlig helg! ?

Profile picture for user Sofia

Hej Themistokles! Våren är på gång men är kylig. I din tråd här finns däremot en väldig värme som berör mig. Du berättar ärligt och starkt om din uppväxt i en misär som du inte ville visa upp för dina kompisar. Du har lidit men av att dina föräldrar lät er barn utstå detta år efter år.

Och här är du, på dag 40, du blåser rent. Du vill inte att dina barn som vuxna skall minnas sin far som gubben som ständigt hade ett glas rött i näven. Du tittar mindre på TV, istället pratar du mer med dina söner. Du lever för varje dag nu i linje med dina värderingar när det gäller hur du vill vara som förälder, samtidigt som dina föräldrar inte gav dig det som du behövde när du var barn. Det kan ibland väcka starka känslor när man tänker tillbaka. Det fina är att du är mitt uppe i att skapa en härlig barndom för dina barn, numera helt utan alkoholproblem. Inspirerande!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Themistokles

Tack, Sofia. Och Alkoholhjälpens forum är oerhört viktigt för mig och många andra. En plats att skriva av sig på och att hämta inspiration.
Trevlig helg.

Profile picture for user Rosette

Jag instämmer med Sofia och övriga, vilken resa du gjort och fortfarande gör, målmedveten och beslutsamt mot det du vill med alkoholen.

Jag vill bara förklara att jag insåg att vi brukar vara noggranna med att ta bort uppgifter som personuppgifter, specifika mottagningar och liknande. Vi har missat detta i din tråd, kanske är det en stor plats eller inte men vi vill värna om anonymiteten. Därför är det nedkortat till kliniken där du nämnt platsen.

Hoppas det ändå känns ok för dig?

Önskar dig all fortsatt lycka till och hoppas få fortsatta uppdateringar från väntrummet såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Themistokles

6 vita veckor. 42 dagar. Känner mig stolt. Hade aldrig trott att jag skulle klara ens en helg, och här är jag nu. Påsken blir alkoholfri, resten av april och maj likaså. Sedan får jag fundera över sommaren. Vin till grillen eller inte? En whisky på altanen? En del av mig vill fortsätta nykterheten för gott. En annan vill pröva om det går att dricka "normalt" (jag vet nog egentligen svaret). Jag funderar också på om inte moroten att möjligen kunna dricka under semestern är en bidragande orsak till att det går så bra att låta bli nu. Jag tar inga beslut om framtiden. Den som lever får se, som det heter.

Profile picture for user Strulan65

Härligt att du mår bra och klokt att inte ta beslut som kan trigga ångest. Så en dag i taget och fatta ett nytt beslut i morgon är en bra strategi, för som du skriver den som lever får se.
Ha en fin dag//Strulan65

Profile picture for user Nejlika

6 veckor är en milstolpe, så kände iallafall jag när jag var där. Mycket som hänt i kropp och knopp vid det laget, bara positivt. Grymt bra kämpat! Keep going strong! ?

Profile picture for user Themistokles

På kliniken. Dags att blåsa och ta blodprover. Mår utmärkt. På ett personligt plan.
Min syster och hennes make ligger i skilsmässa. Det är ganska sårigt, fult, elakt. Jag försöker hålla mig hyfsat neutral. Men det är uppenbart att de behöver hjälp, framförallt syrran. Hon är i kris. Handlingsförlamad. Dricker mycket. Jag känner att jag måste hjälpa till. Och ändå: jag orkar inte. Jag vill helst bara fokusera på mig och min familj just nu. Jag vill fortsätta att må väl, njuta av mitt lugn och mitt nya liv. Samtidigt, om jag inte hjälper syrran och hennes make (och deras barn) gör ingen det. De är helt fast i en konflikt de inte kan ta sig ur.

Profile picture for user Themistokles

Jaha, då vet man det. Behöver inte ens fundera över eventuella glas vin på semestern i sommar. Bokade precis in en tid för leverprover på kliniken i mitten av juli. Kanske lika bra det. ?

Nytt mål: nykter till augusti alltså. ?

Profile picture for user Themistokles

Ett sug från helvetet denna soliga onsdagseftermiddag. Helt plötsligt, trots naltrexon. Körde av vid Kållered på väg hem från jobbet, stannade utanför bolaget. Blev sittande i bilen. Funderade. Gick aldrig ur. Startade och åkte hem. Jobbigt. ?

Värre är att jag börjar fundera på att dricka under påskhelgen. Det känns som att jag borde det, att jag förtjänar det efter snart sju vita veckor. Men nu gäller det att bita ihop. Jag vill dricka. Jag kommer inte att dricka.

Profile picture for user Strulan65

Bra att du körde hem, är så läskigt när det kommer och känslan av att förlora kontrollen av sin egen vilja är hemsk. Lura Draken med att den får dricka efter påsk, skjut upp och samla kraft.
Sen är vi många som hatar solen och ledighet, fast vi hatar även regn, snö eller väder för allt väder gör att det finns en orsak till att dricka.
Så styrka till dig och starkt att åka hem????// Kram och styrka Strulan65

Profile picture for user Mrx

Bra jobbat! Jag har följt din kamp här inne. Du har kämpat och kommit väldigt långt på din resa. För mig funkar det att stanna upp och tänka en vända på det negativa aspekter av att dricka när jag får lite alkohol sug. Imorgon ska jag sitta bredvid en kollega och jobba. Vill inte komma till jobbet och lukta spritfabrik. Vill kunna ta bilen imorgon så jag kommer hem tidigare. Solen kommer att lysa många dagar även om jag inte dricker alkohol. Jag är inte säker på att jag vill sluta att dricka helt. Just nu testar jag att dricka mindre. Påsken kommer att bli väldigt nykter men har planerat in att dricka en liten skvätt i ett socialt sammanhang. Det får absolut inte bli något fylleslag för det ger mig bara ångest.
/Mrx

Profile picture for user Themistokles

Tack Strulan65 och Mrx. Dags att åka och blåsa på kliniken. Känns viktigt idag. Just nu känns det som att jag inte kommer att dricka i helgen. Men fy fan för dessa svackor, en jävla bergochdalbana i sug och känslor ju. ?

Profile picture for user Strulan65

Då är vi två, men studerat folk som bär och kånkar där i från. Lite sjukt men hade handlat, blev sittande och studera människor också ett sätt att hantera sin drake.
Men imorgon är det stängt och många av oss kan pusta ut en stund.// Strulan

Profile picture for user Themistokles

Glad och nykter påsk!

Fantastiskt väder, strålande sol, nästan 20 grader varmt. Jag har gjort vårfint på några släktgravar och styrketränat. Jag har även storhandlat gott i alla former - utom alkohol då. Det blir must, Loka och citronvatten i glasen idag. Fisk och skaldjur på tallriken.

Igår kväll slog det mig plötsligt: Vad skönt det är att vara nykter! Jag satt i fåtöljen framför teven. Det fanns ingen stress längre. Ingen fylla. Bara lugn och ro. Jag börjar mer och mer lära mig att uppskatta nykterheten. Saknar inte alkohol särskilt mycket egentligen. Men jag tänker på alkohol många gånger per dag. Fast inte med längtan, utan med undran: Hur kunde det bli så här egentligen? Alkohol är ju egentligen inte ens gott, kan jag känna nu. Och ändå har jag druckit som en svamp. Jag brukade t o m se mig själv som en finsmakare när det gäller rött. Och konjak - jag var typ världsmästare på konjak. ?

Ha det fint allihopa!

Profile picture for user Themistokles

De första 3 veckorna utan alkohol gick jag upp 3 kg. Mycket märkligt, tyckte jag då, eftersom jag fick i mig mindre kalorier som nykter än som drinkare. Trodde jag i alla fall. Men jag kompenserade antagligen genom att äta kakor och godis.

Nu har jag varit vit i över sju veckor och har gått ner 5 kg sedan jag vägde som mest. Så idag väger jag 2 kg mindre än vad jag gjorde när jag söp. Jag hoppas gå ner ytterligare 5 kg. Med tanke på hur mycket kalorier det är i alkohol är det märkligt att jag inte är tjockare än jag är. Jag drack ju flera tusen onödiga kalorier i veckan, och vräkte i mig extremt fet mat. Vad jag älskade att dricka vin och stå och röra i mina gräddsåser! ?

Profile picture for user Strulan65

Kör lchf så här får man äta gräddiga såser? Men viktnedgång har kommit, är väl levern som kör vågen har ju innan haft fullt upp med att försöka bränna all alkohol jag hällt i mig? Tur det är ett förlåtande organ, får väl se hur förlåtande den är när det blir nya prover i sommar.
Ha en skön kväll//Strulan

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av Strulan65

Ha en bra kväll, Strulan. Min lever var i gott skick även när jag söp, förvånande nog. Det enda var BPeth, eller vad det heter, som var högt. På onsdag skall jag träffa läkaren och få min dom på det prov jag lämnade förra veckan. ?

Profile picture for user Themistokles

Dag 52. Sitter i väntrummet på kliniken. Skall träffa läkaren. Det är många utslagna själar här idag, den ene mer sliten än den andre. Det hojtas med sluddrande röster. En polis är här och letar efter en efterlyst person. Någon sover i en fåtölj. En annan person skriker hotfullt. Han är på lyset. Jag känner mig otrygg, men en sköterska ger honom en kram, sedan är det lugnt igen. Så många som mår dåligt. Alkohol ger misär. Alkohol är misär.

Profile picture for user Themistokles

Hej Ael!
Nej, på socialen hände inget sådant. Inte heller lyckades jag sluta dricka m h a dem.
På alkoholkliniken i Göteborg gjordes en orosanmälan som skulle leda vidare om jag och läkaren gemensamt tyckte det. Dvs om jag inte följde läkarens ordination att besöka kliniken och blåsa tre gånger per vecka skulle socialen kopplas in.
Det har funkat utmärkt. Så jag har inte råkat ut för någon egentlig orosanmälan än. Men jag tror inte att jag skulle ha något problem med det om någon ansåg att det skulle behövas. Barnen är viktigast. ?

Profile picture for user Strulan65

Grattis till berömmet??Du är på rätt väg med rak rygg och blicken framåt. Läste dina tankar Tänkvärt om barn och vill bara tacka för den, så klokt ❤️Kram Strulan

Profile picture for user Themistokles

Dag 54 och jag övervägde nu på morgonen att strunta i naltrexonet. Det är ju fredag och sol. Jag längtar efter altanhäng, grill och några glas rött. En liten fylla borde man väl kunna unna sig? Jag började faktiskt fundera över att strunta i naltrexonet redan igår kväll. Men, men... Nu tog jag skiten. Alltså: inget vin idag heller. Men jag avstår högst motvilligt.
Suget suger. ?

Trevlig helg.

Profile picture for user Themistokles

Jag mår bra av nykterhet. Älskar att vakna pigg och utan bakfylla. Började lördagen med en lyxig frukost med familjen. Körde sedan ett styrketräningspass. Nu blir det lite arbete och sedan drar jag och fiskar. Inget av detta hade jag gjort en lördag för tre månader sedan.

Profile picture for user Strulan65

Härligt och visst är det underbart att vakna utan bakfylla och ångest. Bra kämpat och du är på rätt väg???kram Strulan

Profile picture for user Themistokles

Och där bröt jag mina vita dagar. Drack whisky igår. Tänkte att jag skulle unna mig över Valborg och första maj. Jag hällde i mig över en halv flaska Tullamore. Det kändes fel att dricka, det var inte gott, och berusningen var mest tröttsam. Ändå fortsatte jag. Idag är jag ordentligt bakfull. Fick t o m sjukanmäla mig från arbetet. Har jag lärt mig något av detta? Tveksamt. Möjligen att jag är en sämre drinkare än förr, dvs. jag tål mindre. Och jag insåg att jag inte njuter av berusningen längre. Jag tänker nog återgå till att vara nykter. Det är som om nykterheten har dödat de trevliga sidorna av alkoholen. Eller också finns inte dessa sidor. Njutningen är en chimär. Kommer jag att dricka igen? Antagligen. Kommer jag att gilla det då? Antagligen inte. Så varför dricka? En bra fråga som jag inte kan besvara idag.

Profile picture for user anonym25416

Idag är en ny dag med nya möjligheter. Jag satt i min del av världen Igår kväll och gjorde något liknande ditt. Kunde också varit utan det men jag tänker att idag svingar vi oss upp i trapetsen igen, gungar lätt och tänker att vi har en ny oskriven dag framför oss. Vi gör den till en bra dag ☀️

Profile picture for user Denlillamänniskan

En så fin berättelse, Themistokles! Jag har läst hela tråden, för att se hur nån som ligger "före" mig upplever det och hur det går när man varit nykter en längre tid, än vad jag varit. Det har varit lärorikt och intressant. Jag kommer att fortsätta följa din berättelse. Önskar dig trots allt en skön Valborg!

Profile picture for user Strulan65

Du tog beslutet och har nu prövat det och fått lära dig hur du funkar.
En process på några dagar, som gör att man väljer att dricka, eller att man väljer att dricka ibland.
Jag är avundsjuk på er som vågar testa, själv är jag livrädd att inte kunna sluta.
Så hur du än väljer så välj sättet som får dig att må bäst.
Kram och styrka till dig// Strulan