Holma

Hej. Första gången jag skriver här. Jag blev full första gången när jag var 12 år. Sedan har det bara rullat på. Tonåren var en blandning av att dricka, idrotta och hänga på stan. Var duktig, på landslagsnivå, både som pojklag och junior spelare. Men jag slarvade bort det. Var roligare att vara med polarna och festa. Ingen ångest för det längre men det har verkligen stört mig under vissa delar av mitt liv. Första gången jag drack A så kände jag att det var min grej. Även om jag inte visste vad den känslan betydde just då.

Jag har alltid varit en storkosument som d så fint heter. Min pappa var alkis/deprimerad och i vissa perioder i sitt liv djupt ner i skiten. Var både på psyk och alkoholbehandling flera gånger. Nu är det jag som är där och borde förmodligen ta hjälp för att sluta dricka.

Jag dricker varje vecka 2-3ggr. Inga större problem med det, ibland bara 3-4 öl ibland blir jag full. Mitt problem är att när jag dricker mer(hårdare) 5-10 dagar eller så länge som hjärna och kropp klarar av det så blir jag bara i sämre skick för varje gång.Börjar bli rädd att det snart kommer bli A för hela slanten.

Har kämpat med detta hela mitt liv men nu känns det tyngre än någonsin. Min chef har uppmärksammat detta och pratat om att jag kan få hjälp. Envis som jag är vill jag fixa detta själv. Förstår att det kanske inte är så lyckat men känner mig så jävla svag om jag ska ta hjälp. Som en riktig jävla förlorare.

Lämna inte. Läste nånstans här att det kan ta ett par gånger innan någon svarar. Tror inte det var i illmening! Vi är många som kämpar ska du veta! Hur man ska gå till väga är svårt att avgöra. Jag är som du jag ska klara detta själv!! Är själv på dag 3 i att förändra mitt drickande. Inte lätt när man mår ganska bra att a-jävulen säger att men ett glas kan du ta men det blir aldrig bara ett glas tyvärr!! Min pappa som är alkolist fick hjälp via sitt jobb o det var guld värt för honom. Hoppas du fortsätter att skriva här så kämpar vi tillsammans??

Man är inte svag om man söker hjälp - tvärtom. Jag försökte att sluta dricka på alla möjliga och omöjliga sätt under många, många år. För drygt två veckor sedan knallade jag in på ett beroendecentrum. Det är det bästa jag gjort. Idag är det 17 dagar sedan jag drack sist. Visst, en fis i rymden tidsmässigt, men för mig är detta stort och början på något nytt. Innan dessa hade jag inte en haft en nykter vecka på säkert tio år (eller mer).

Sofia

Jag hoppas också att du väljer att ge forumet en chans till och inte ger upp! Modigt och starkt att du vill dela med dig av hur din historia med alkohol har sett ut. Du är rädd för att hamna där din pappa har varit och överväger nu om det är din tur att söka hjälp för att förändra dina alkoholvanor. Samtidigt har du en stark vilja att klara detta själv och vill undvika att känna dig svag, eftersom du förknippar hjälpsökande med svaghet.

Det finns många olika vägar för den som vill förändra sina alkoholvanor. Det är bara du själv som känner vad som blir hjälpsamt för dig. Vissa klarar att göra en stor omställning på egen hand med envishet och målmedvetenhet, det är inte alls ovanligt faktiskt. En del är hjälpta av att skriva och läsa här på forumet under sin resa mot nykterhet eller ett kontrollerat drickande.

Det finns ju också ett gratis och anonymt program här på Alkoholhjälpen som du kan testa, helt på egen hand eller med rådgivarstöd (det väljer du!), ifall du skulle vilja få lite ökad motivation och strategier för att dra ner på alkoholen, men utan att känna att du behöver närma dig upplevelsen av svaghet. Ett anonymt samtal till Alkohollinjen på 020-84 44 48 kan också vara ett sätt att ta ett första steg till förändring. Sen är jag också av uppfattningen att de som söker hjälp är väldigt starka och modiga personer, men med det vill jag inte heller antyda att man skulle vara feg för att man inte söker hjälp! Det jag vill förmedla är framförallt att det finns många olika vägar och ingen är sämre än den andra - den bästa vägen är den som ger de resultat som DU önskar, den som funkar för dig. Jag håller verkligen tummarna för att du ska hitta dit! Hoppas att du vill fortsätta skriva här.

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Holma

Har inte gått så bra idag. Bestämt mig för att hålla upp sedan jag skrev mitt förra inlägg. Fick ett rejält sug i förmiddags. Promenerade på lunchen och försökte skinhgra tankarna. Klockan te gick jag från jobb rakt in på närmsta pubb och drack två bira o två supar. Det lugnade dig så jag åkte hem. Där blev d två bira och tre supar till. Sen kom frugan hem och jag kan inte titta hene i ögonen. Hon n lur k edsen och jag dricker mer. Nu ska jag sova o jobba imorgon. Måste fixa detta

Jag tror att många av oss inte klarar att sluta utan professionell hjälp - jag är en. Kontakta närmaste beroendeklinik. Det finns inget att vänta på. Du kan få hjälp med att bemöta suget. Och det är inget att skämmas för heller. Det viktigaste är att se till att du mår bättre igen, att du vänder livet åt rätt håll. Och det kan du göra, men du måste ta första steget. Nu.

Kämpa på! Hoppas du inte läser mig som om jag är någon jäkla mästrare, för det är jag inte. Har bara liknande erfarenhet som du och försöker vända på skiten. ? Det är ingen enkel kamp, det går upp, det går ner, men alternativet, att supa ihjäl sig, är så mycket värre.

Bra beslut att skriva här. Alla hittar ju sin väg men för mig tog det många år att få det under kontroll. När jag gav upp och sökte vård (är nu cirka 6 veckor nykter med hjälp av antabus). Men jag vet att jag inte kan blåsa faran över. Vad jag önskar att jag själv gjort var att ta i hårdare och söka hjälp långt tidigare. För spiralen och svackorna blev värre och värre och på slutet höll allt på att rasa.
Kan tipsa om boken som heter skål ta mig fan. Den var både rolig och nyttig att läsa. Svårt att förstå det hör med alkoholism.
Heja heja, hoppas du hittar din väg