Hej, i mitt kompisgäng har det alltid varit en självklarhet med alkohol på festerna och då menar jag ordentligt.
Vi är 5 st bästisar sen flera år tillbaka varav jag är den enda som kan hålla mig nykter en helg.
För 4 år sedan drack jag lika mycket men nu känner jag bara ett stort obehag av att umgås med dessa en fredag/lördag kväll.

3 av dessa dricker minst 24 st 33cl starköl varje helg och man märker att det skadar nära och kära/ (otrohet,slagsmål etc etc)

Grejen är att dom alltid dricker så dom stupar, oftast minnesluckor, och spyor.
Dessa killar är nu i 30 års åldern och jag vet fan inte hur jag ska konfrontera dom på allvar, har bara hintat om det (feg som jag är) trodde det skulle bli bättre med tiden.

Bör tilläggas att dom är väldigt bra killar nyktra, sköter jobben, mycket medlidande och samvete, ofta grym "bakfylleångest"

Är det någon med liknande erfarenheter som kan hjälpa mig med tips på en konfrontation med dessa? Det är väl en form av alkoholism?

etanoldrift

Såvida dom inte har närmare partners, som tycker att dom dricker för mycket.. Du kommer förmodligen att anses "töntig" som lägger dig i.. (en del killar reagerar på det viset) men helt rätt är väl att påpeka att det kanske är dax att lägga ner supandet..
Fast tyvärr vet jag att sådant här fortgår långt upp i åldrarna.. kanske inte varje helg när man har familj och barn, men när tillfälle ges att "slå sig lös"..
Tyvärr verkar det vara kutym, att begreppet "festa" inbegriper råsupande, när gamla kompisar sedan ungdomen träffas.. Och förmodligen syns det redan vilka som HAR problem med alkoholen..
Det du kan göra är faktiskt att dra dig undan och leta nya vänner som inte dricker (på det sättet i varje fall) För med det här gänget, så är det inte en fråga om, om det kommer att gå åt skogen, utan när..
Jovisst kan man hålla på och "helgsupa" i många år, men oftast leder det till att man smyger in mer alkohol även på vardagarna..
Tyvärr, är omgivningen ganska tacksamma i att vara "medberoende".. Det är sällan någon säger något rent ut, utan alla hoppas in i det längsta på att "någon annan" ska ta initiativet. Tom på arbetsplatser där man i regel med 99% säkerhet VET vilka som har alkoholproblem, men inte vågar konfrontera... (snacka skit, går däremot mycket bra..)
På min mans arbetsplats visste alla hans kollegor om att han drack för mycket och att han hade en rattfyllodom.. Men ingen, vågade påpeka att han luktade bakfylla på morgnarna (varje vardagsmorgon, utom möjligen måndag.. )
Ingen vågade ta honom i hampan, på personalfester och liknande när han blev dyngrak och gjorde bort sig... Alla håller masken..
Likadant hans syskon (varav ett par av dem definitivt har alkoholproblem, men ändå sköter sina jobb)
Så förklara gärna som "jagbudskap" exakt vad du ser håller på att hända! Förvänta dig inget jubel (du håller ju på att ta ifrån dom godispåsen..) Då kan du gå därifrån rakryggad och kanske tom så småningom få åtminstonde någon av dem att tänka till!