Vad gör jag nu då?

17 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Spinoza
Vad gör jag nu då?
Spinoza
Tankarna snurrar

Efter två veckor i sär från mannen så har han lovat att han aldrig mer ska dricka och har gått till en coach som jag vet av egen erfarenhet är väldigt bra.
Men nu vill han ha någon slags garantier för att jag ska lita på honom och tro att han ska lyckas eftersom han bestämt sig.
Jag försöker säga att min tillit till honom raserades den där helgen för två veckor sen när han söp sig full och hotade att ta livet av sig om jag inte gick med på ett bygge som han vill göra (läs tidigare tråd, jag orkar inte dra det igen...) och att jag behöver se en förändring över tid. Det räcker inte att han lovar dyrt och heligt!
Att han försöker forcera fram att jag ska känna tillit gör det ju ännu svårare att komma dit, så det blir kontraproduktivt.
Jag har ställt som krav att han ska söka professionell hjälp (typ AA), men han tycker att det räcker med coachen. Jag känner mig tveksam till det, eller tänker jag fel här?
Vi ska ses i helgen och se hur det känns, så får vi väl se om det går att gå vidare utifrån det.
Sen har vi ju dottern (19 år) som förstås tycker att det här är jättejobbigt vilket ju inte gör det lättare - vilken jävla soppa!
Jag ska boka in samtalsterapeuten igen och se om han kan hjälpa mig att reda ut det hela så jag åtminstone själv vet vad jag vill.

Nordäng67
Tillit...

är ju något som tar tid att bygga upp! Och det byggs upp av handlingar, att han visar att du kan lita på honom. Man typ tjänar ihop till att andra litar på en. Det är inte du som skall lova honom något utan han som skall lova dig...och det skall följas av agerande. Bra att du känner efter och sätter ord på hur du känner! Jag känner igen mig i det du beskriver. Mitt ex ville också att jag skulle lita på honom utan att han gjort ett skit för att man skulle kunna det. Han kunde börja dricka igen och SKYLLA på mig, du litar ju ändå inte på mig! Tänk på vad du själv behöver istället för på vad han behöver är mitt råd. Jobbigt för dig! Kram

Spinoza
Tack

det behövde jag höra. Kram!

DetGårBättre
Enkelt! Han ska lova sig

Enkelt! Han ska lova sig själv att han ska sluta dricka. Han ska sluta för sin egen skull - annars är det bara en tidsfråga innan det är tillbaka. Låt honom fokusera på det och så fokuserar du på ditt och sen får ni väl träffas ibland och umgås typ. Sen ta det därifrån.

Spinoza
Tillit eller skilsmässa

Det var de alternativ jag fick när vi träffades efter en vecka isär och jag fick på mig till på måndag att bestämma mig om jag litar på att han ska sluta dricka eller inte.
Jag sa nej, jag behöver se en förändring över tid för att kunna bygga tillit. Han säger då att han inte har tid att vänta och att det enda alternativet då är skilsmässa.

Han drog till landet gråtandes och jag känner mig mest uppgiven - hur ska vi någonsin hitta varandra i det här. Så nu börjar jag på allvar fundera på hur mitt liv ska bli utan honom och just nu känns det som om det i alla fall skulle bli enklare. Men hur överlever man vägen dit?

bara.jag
Du kan lita på att han vill

Du kan lita på att han vill sluta och att han har bestämt sig för att göra det.
Men det är han som bestämmer om måste göra resan.

Hans beteende att fly till landet känns som att han låter känslorna styra... och då brukar man även låta känslorna styra alkoholintag, enligt min erfarenhet.

Han måste ju vilja ha dig. Att vara beredd o kämpa för dig. Inte ställa ultimatum, när det är du som borde ställa ultimatum.

Hoppas att ni löser det på bästa sätt.

Spinoza
Berg och dal-bana

Ja, han är oerhört känslomässig, mer än han brukar även om han normalt sett är kolerisk till sin natur.

Han ringde efter ett par timmar och ville prata i lite lugnare ton.
Visst sa jag och vi pratade och kom fram till att vi ska gå till en annan parterapeut om en vecka.
Jag blir lätt åksjuk av att kastas mellan att det är totalt kört och att det kanske ändå ska gå.
Jag börjar känna mig rätt trött...

mulletant
Ingen människa

kan kräva att en annan ska känna tillit till hen - särskilt inte efter svek, oavsett vad hen kallar det eller anser att det beror på. Inte heller en själv kan tvinga sig att lita på nån en i grunden tvivlar på. Tillit växer fram efter en lång rad erfarenheter som visar och bekräftar att den här människan kan jag lita på.
Han vill säkert och det är en tuff resa att övervinna sin reptilhjärna, oavsett drog. Den kampen kan ingen annan än han själv göra, utkämpa. Du ska ta hand om dig. Det är ingen lätt sak att sätta fokus på och ta ansvar för sig själv; veta vad jag vill, göra mina val och ta ansvar för dem, lära känna mig själv och handla övertänkt (agera, inte reagera) och släppa taget och låta andra (vuxna) ta ansvar för sitt liv. Det är tufft för oss medberoende. Tufft ja, men fullt möjligt att ta makten i sitt eget liv! Jag håller på dig! / mt

Spinoza
Tack!

Det är skönt att få stöd i att jag är på rätt väg. Det är tufft att stå fast när han är så förtvivlad, men jag vet ju att det inte är möjligt att göra det han vill så jag får stå ut med det.

Den här helgen har jag bokat in en middag med mina syskon (som vet läget) och en fika med en kompis (som vet att det är strul, men inte varför). Resten av helgen ska jag umgås med min dotter.
Så nu ska jag göra saker jag mår bra av!

mulletant
Prima Spinoza

Det är precis vad du ska göra, saker du mår bra av! / mt

Spinoza
Såpan fortsätter

Nu har jag precis fått ett mail från mannen med förslag på "kompromiss" kring bygget:
Han kan tänka sig att vänta ett år om han får garantier på att det blir av och att vi gemensamt tar de extra kostnader som det innebär (noga specificerat) = upp till 100 000 kr.

Jag svarade så här:
-----------------------------------------
Hej!

Jag vill inte alls prata bygge som det ser ut nu - jag skulle vilja fokusera på att du i grunden löser dina alkoholproblem och att vi parallellt bygger upp tillit.
Så några garantier kan du inte få från mig och alla de extra kostnader du beskriver vill jag inte ta ansvar för.

/Spinoza
----------------------------

Jag sitter här med hjärtklappning och undrar om han blivit galen...

Wissla2
Hej,

Hej,
Jag har även följt din långa tråd kring bygget och känner så väl igen hans tal om att det handlar om att du ska lite på honom. Om du bara gör det så ska det bli bra... Jag ställde (efter en låååång process, du kan se mitt inlägg om du vill) min man inför fakta att jag lämnar honom om han inte söker stöd och helt slutar att dricka. Jag valde att säga det genom att fokusera på vad jag vill och inte på vad jag inte vill. Dvs tydligt JAG-budskap och fokus på att det är mitt liv, mina beslut kring hur jag vill ha det. Jag sa att jag älskar honom och vill ha tillbaka det goda liv vi har haft en gång i tiden. Att jag vill leva ett liv i lugn och ro, ha roligt, ha bra och intressanta samtal, kunna resa osv. Jag sa att jag väldigt gärna vill göra det tillsamman med honom om han väljer att göra det utan alkohol. I annat fall kommer jag att lämna honom för att jag väljer ett sådant liv framför att mitt liv ska bli som han vill, på hans villkor! (Jag har helt gett upp att prata om att jag vill att han ska sluta dricka för det argumentet fungerar inte! Han blir bara irriterad och kanske lite ”tvärtemot” också) Han går nu i öppenvården för samtal och läxor/övningar som han ska göra ensam eller tillsammans med mig. Jag har också fått stödsamtal kring min situation som anhörig. Det här är ingen garanti för att det fungerar i framtiden men de tekniker han får hjälp med i övningarna och min fasta övertygelse om att jag flyttar kanske kan få det att fungera. Hoppas jag... Min man och din man behöver sluta dricka för att de själva vill det, inte för att vi önskar/vill/tvingar dem till det. Jag var och är klar över att jag vill ha och förtjänar ett ”gott liv”. Min metod fungerar kanske inte för dig men jag vill bara säga att du kanske kan prova något annat/nytt sätt om det gamla inte fungerar ifall du själv känner dig redo för det? Vi anhöriga måste alla hitta vårt eget sätt men om du inte vet det så är bla öppenvårdens insatser även till för oss.

Spinoza
Så sant

att man inte kan sluta dricka för någon annans skull.
Där är inte min man ännu tror jag, han säger att han gör det för min skull.

Mitt problem nu är att jag tappar fokus och blir förvirrad när det hela tiden handlar om bygget i stället för det som det ju borde handla om. Det är ju förstås rätt effektivt att göra så, men jag hoppas och tror att det sker på ett omedvetet plan.

Jag fick svar på mitt meddelande om vad jag vill fokusera på där han skrev att han måste ha behandlat mig väldigt illa eftersom jag gör honom så illa just nu, eller att vi verkligen pratar förbi varandra.
Jag svarade att det inte var min avsikt att göra honom illa och föreslog att vi separerar nu för att vi bara gör varandra illa med den här diskussionen.

Hans svar på det var att han ha ordnat tid hos vår coach (en hel helg) nästa helg om jag vill ge det en "sista chans".

Jag svarade att jag behöver fundera på det och nu håller jag på och tänker fram och tillbaka. Jag tror att den där sista chansen handlar om att jag ska ändra mig och gå med på bygget mot att han lovar att inte dricka. Nu kokar min hjärna snart och jag vet varken ut eller in.

Men nu ska jag straxt iväg till middag med mina syskon och hoppas jag får lite ordning på tankarna när jag får vädra dem.

Nordäng67
Bra att du håller...

fast vid och fokus på det som det handlar om: dina behov! Är så typiskt det där att försöka flytta över fokus och göra om problemet alkoholism till något annat än vad det är. Fokus från alkoholproblem till byggnationprojekt! I mitt fall så flyttade mitt ex över problemet till mitt ”alldeles för stora fokus på mina barn och mitt arbete”! Om jag fokuserade mer på honom skulle allt bli bra typ! Pratade med mitt ex i telefon vid ett tillfälle i höstas. Han frågade varför jag hade avslutat vår relation, vad var det som hände, berodde det på att jag hade tappat känslorna för honom eller hade träffat nån annan! 😱 Han VET vad det berodde på. Blev helt tom! Kände bara att det är INGEN idé att prata om varför för hans insikt var och är noll och förnekelsen total! Bestämde då att jag aldrig någonsin mer skall prata med honom. All energi rinner ur mig när jag skall försöka prata med honom! Han ljuger både för sig själv och för mig. Och orsaken till det är ju att dom håller ett krampaktigt tag om flaskan! När det gäller flaskan finns det ingen gräns för deras kämparglöd och ”lojalitet”! Ingen får ta deras bästa vän alkohol ifrån dom!
Kämpa med ditt eget bästa som fokus💪Kram

Spinoza
Olika planeter

Ja, det är verkligen som om man är på olika planeter med helt olika världsbilder. Till slut inser man (jag) att det faktiskt kanske inte går att komma överens om en gemensam bild och att det då handlar om att jag funderar över om jag är beredd att vara tillsammans med honom och antingen köpa hans bild, eller ständigt fightas för att jag ska få ta lite plats med min.

Vi ska till vår coach i helgen på annan ort och först var jag tveksam till att åka dit eftersom jag är rädd för att bli övertalad att fortsätta med något jag egentligen inte vill. Men efter att ha diskuterat saken med coachen så bestämde jag mig för att åka med målet att få en bättre kommunikation så att vi kan skiljas på ett så bra sätt vi kan.
Jag och mannen träffades igår för första gången på en vecka där ju förra gången resulterade i att han rusade iväg helt förtvivlad till vårt landställe.
Nu när vi har kommit överens om att vi ska gå till coachen är det som att han är helt övertygad om att vi kommer att "lösa" det hela.
Vad det innebär för honom vet jag inte, jag tänker vänta med att ställa de frågorna tills vi är tillsammans med coachen.
Så nu är det vapenvila där han är vänlig och kärleksfull och jag är ganska neutral och försöker hålla distansen.
Det är skönt att inte vara i brinnande krig hela tiden, men jag är rätt övertygad om att det kommer att ändra sig när jag tydliggör hur jag vill ha det.
Intressanta tider väntar!

Spinoza
Nu har vi varit hos coachen

I helgen var vi hos en coach som både jag och mannen haft mycket kontakt med och har stort förtroende för.
Det var bra och klargörande, men vi kom fram till olika saker.
Mannen kom fram till att han verkligen vill ta tag i sina problem och satsa på att vi får en bra framtid tillsammans.
Jag kom fram till att jag inte tror att jag kommer att lita på att den förändringen blir bestående och att jag därför inte kommer att kunna satsa helhjärtat på en framtid med honom.

Mitt problem nu är att när jag är själv och tänker, eller om jag resonerar med coachen (utan mannen), eller min nära vän, så är jag säker på vad jag vill.
Men sen kommer mannen med löften och en så tydlig vilja att vi ska fortsätta tillsammans och då blir jag osäker.
HUR ska man kunna veta vad rätt beslut är???

Jag har bett att få två veckor när vi fortfarande bor isär, för att kunna få tänka i lugn och ro. Han har lite svårt att respektera det och vill så gärna ha besked om hur det blir. Så jag får träna mig ordentligt på att säga nej till honom nu, jag vill inte prata om det just nu!
Det är verkligen spännande efter alla år när jag velat prata och inte fått något gehör. Nu när jag har passerat en gräns, så vill han inget annat än att prata med mig.