Mitt barn dricker

4 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
AnnikaMaria
Mitt barn dricker
AnnikaMaria
Mitt barn dricker

Hej.
Så glad att jag hittat denna sida. Igår gick ljuset upp för mig. Mitt barn på 21 år dricker. I princip allt vi haft hemma är uppdrucket.
När jag konfronterade hen med detta, då jag hittat många tomflaskor, erkände hen det men det tillhör det förgångna fick jag höra. ”Jag har inga problem”, ”har mått dåligt psykiskt”, ”haft tråkigt” osv.
Trots att vi pratade senast igår om detta dracks det igår kväll. Och vid samtal idag ”bara blev det så”, ”det var dumt”, ”var arg på en vän o då brast det”.
Vet från en vän till hen att det ibland tas droger oxå.
Än så länge sköter hen sitt arbete och det är bra.
Men hur ska man göra? Svårt att förbjuda ju. Och ännu svårare då där inte finns något problem enligt hen.
Tänker att mycket kärlek och en tydlighet från oss i familjen kan hjälpa.....
Så skönt att få ventilera lite.

AlkoDHyperD
Bra att du ser och pratar om det

Mycket kärlek och öppenhet, ja. Nu framgår det inte riktigt hur mycket, hur omfattande och under hur lång tid det här har funnits. Inte heller om det finns annan psykisk ohälsa som du känner till. Därför är det svårt att ge råd.
Att du börjar prata om det och visar att du bryr dig kanske räcker för att hen ska börja fundera själv.
Om det verkar allvarligt kan man faktiskt ”förbjuda” så som du kanske skulle gjort om det var en vuxen nära vän. Säga stopp. För är det riktigt illa klarar man inte sätta den gränsen själv.
Kram

gros19
riskzonen

Enligt mitt sätt att se är ditt barn verkligen i riskzonen även om ett beroende ännu inte utvecklats. Kärlek och tydlighet är alltid bra, men jag tror knappats der är tillräckligt för att ditt barn ska upphöra med sitt missbruk. Tycker det verkar allvarligt, men det är svårt när personen inte ser något problem eller förnekar det. Att använda droger är ju olagligt och då kommer man i kontakt med personer som inte är ett bra umgänge. Det är viktigt, men det förstår du nog, att missbruk inte handlar om förnuft utan är det är ett destruktivt sätt att hantera känslor. Man säger att det är negativa konsekvenser som får någon med missbruks- eller beroendeproblematik att förändra sin situation dvs bli nykter eller drogfri. Att vänta på negativa konsekvenser känns inte konstruktivt och är dessutom väldigt plågsamt att uppleva. Lyssna på ditt barn, försök att inte ge råd. Tala om att du känner oro för att hen dricker och även testat droger. Något jag upptäckt är att när man tex lyssnar, låter personen berättar om vad som är positivt i missbruket, inte invänder, så kommer det negativa automatiskt och det är ju personen själv som behöver insikten. Hoppas något är till nytta, men helt klart befinner sig ditt barn i en riskfylld situation och det är plågsamt att se. Finns föräldrarföreningar och det är skönt att få råd och att dela sin oro och osäkerhet med andra i samma situation. Leta på nätet. Hoppas ni hittar en lösning!