Filosofi

Jag har inte drickit en droppe på ett år nu; är 33 år; drack mycket för mycket innan jag valde att helt sluta. Var helt klart beroende, parallellt med att jag högutbildad jobbade och levde med min sambo. Valde (och var tvungen såklart) att sluta när vi fick vår dotter.

Jag önskar säga att "allt är så bra nu, när jag slutat. Jag fick tillbaka livet...", men kommer istället ge en liten ärligare bild.

Jag mår fysiskt tipp-top. Är snygg, vältränad och har massor av kraft i kroppen. Jag har inget sug efter alkohol.

Dock är det så sjukt trist att vara helnykter hela tiden. Hela samhället bygger på alkohol. Precis som alla länkar på nätet tillslut leder till porr, leder alla vägar på jobb och fritid till alkohol.

- ska ni inte köpa det där huset, jag hjälper er med att bygga altanen. Tänk sen en solig sommarkväll med en bärs i handen.
- vi ser till att konferensen är klar vid tre, då hinner vi jobbasta och ta ett par kalla innan middagen.
- vi kör på vinprovning som teambuilding i år.
- TV4-morgonsoffa. "och till vårvärmen rekommenderar vi detta bubbel, eh ja det finns ju alkoholfritt också (fniss från Steffo)

Haha, ni fattar såklart grejen... Det tråkiga är att som nykter så kommer man inte bli bjuden på lika många middagar. Inte blir lika inkluderad på jobbet. Inte lika omtyckt i kvarteret. Vissa kommer att säga att det bara är en farhåga. Men så är det inte. Det är nåt med helnyktra personer som skrämmer. Som att drickande personer känner en press på sig att förhålla sig. Och folk vill inte förhålla sig. Folk vill ha det okomplicerat och kunna bli småfulla i fred.

Folk kan säga sig vara imponerade av de som valt bort alkoholen. Men innerst inne hamnar dessa inte på middagslistan. För. I slutändan är den där kalla ölen och följande salongsfyllan, tillsammans med likasinnade, det enda som får folk att orka kämpa på i vardagen.

Och där kan man inte vara med längre. Den gemensamma moroten har försvunnit. Så jag får gå till gymmet jag, eller glo på en serie. Buhu. Får la gå med i en frikyrka eller nåt.

Nu blev det långt. Hehe, och kanske inte så upplyftande. Men jag letar fortfarande efter nya gemensamma morötter som inte känns som kompromisser i avsaknaden av alkohol. Finns de?

Är själv man strax över 40. Jag håller med din analys om att ”alla vägar bär till alkohol”. Dock har jag inte upplevt att jag blir exkluderad. (Observera att jag inte argumenterar emot vad du skriver! Jag bara delar med mig av min upplevelse på samma tema.) Snarare är det jag själv som skiter i mer alkoholkopplade aktiviteter för att många av dem egentligen är ganska trista.
Gå till grannpar och dricka alkohol var ju mest en ursäkt för alkoholen som gjorde det kul, men vi har inget eg. som är särskilt intressant gemensamt. AWs är kul ibland men ofta (jag är chef) så blir det diverse jobbgnäll som ältats 1000ggr förut. Plus att kollegor har man inte valt själv så det är alltid diverse inkompatibla individer med. Gå ut med polare eller halvpolare är kul ibland men ganska tråkigt att vara wingman nykter då jag själv inte ”shoppar”. (Menar inte att jag gjorde det förr heller men ytliga diskussioner var roligare med alkohol) Jag blir trots det lika ofta med eller inbjuden men det kanske går ner på sikt eftersom jag tackar nej oftare och gör något ”bättre” av tiden som träna, läsa på nått eller snickra. Är dock inte oroad över att bli av med vänner för jag har genom åren valt att fokusera mer på färre ”riktiga vänner” och lägga lite mindre tid på ytliga relationer. Så vi hittar på annat i samma utsträckning i stället. Tex tränar ihop, fikar, reser, vandrar, bastar. Skulle de inte vara ok med att jag inte dricker så är vi inkompatibla. Så jag har eg inga problem om det minskar i antal utekvällar (alkoholfokusaktiviteter). Nu kanske det låter som jag blivit helt anti men så är det inte, det är kul att hänga på ibland men sällan lika länge, och när samma skämt upprepas, raggandet,
eller pinsamheterna börjar så är jag out. Tar bilen och kör hem i stället. Alkohol för mig gjorde saker, som inte egentligen var så kul, roliga. Så jag försöker göra saker som är roliga, kreativa eller utvecklande ”på riktigt” i stället. Jag har inga problem att få kontakt med folk eller att prata och skämta (även om jag inte lever för det så kan jag fejka bra) så jag tycker inte att jag är så mkt tristare om man kan kalla det så. Saknar alkoholen i sig själv betydligt mer än situationerna jag drack den i. Man kan ju sitta i nya uterummet med alkoholfritt hur som helst. Men jag saknar tystnaden i fyllan. Den tomma skallen, munnen som kunde sköta sig själv utan min medverkan. Avslappningen. Unnandet. Men all-in-all så är den saknaden på väg ner.
Har dock märkt av att det ofta förväntas lite att man ska ”gå lite mer över gränsen” i alkoholsammanhang. Man kommer in på mer förbjudna områden av olika slag beroende på grupp. Men som nykter sitter alla spärrar kvar med full effekt, och det kan kanske ibland upplevas som ”lite tråkigare”. Dock är jag ganska öppen som person och bjuder på mina misstag, äventyr och åsikter och annat så det täcker upp en del ändå. Mina spärrar i bekväma sammanhang är lite som svängdörrar ändå menar jag ;) (Ej gällande sånt som kan leda till exempelvis ett personalärende på jobbet eller en krashad relation).

Filosofi

Tack för att du fyllde på med din bild och gav lite nyans. Härligt att höra positiva ord. ?

Jag fumlar lite i vad jag eg vill säga, för jag är inte helt klar i det själv.

När man nyktert tvingas tänka så mycket på sig själv och på andra människors beteenden, så hamnar man i nåt flanörliknande tillstånd - ett limbo. Och ju mer man tittar, ju tydligare ser man denna strävan folk har att fly från sina nyktra verkligheter. Även om det för många är sällan flykterna sker, så ligger ofta de där och lockar i horisonten - och ger folk tröst i att de snart ska få avlasta sina sinnen. Spa (med Cava), Tjeckien (och öl), Alperna (och gluewine), aw, middagar, grillningar, bastu, tipslördag... ?

Jag vill tillägga att jag inte känner mig exkluderad. Jag har massor goda vänner som aldrig tjatar om att man bör dricka. Vi golfar, åker skidor, cyklar, fiskar och vandrar. Dock flyttade jag med familjen till sambons hemstad för ett år sedan, 85 mil från det gamla umgänget (som jag dock försöker träffa så ofta vi kan).

Att bygga upp ett nytt socialt sammanhang utan alkohol är inte helt lätt, då de flesta har sina belöningar som ligger och väntar på dem i sina horisonter. Drack man, då skulle man lätt kunna i flätas i de flestas planer. Det ställer frågor, omedvetna sådana, hos folk då en icke drickande dyker upp. Och får folk välja, så orkar de inte reda i sådana frågor när de ska ha sina guldstunder. Då är det lättare att fråga grannen i huset bredvid. Som till och med kan smita ut och ta en kvällswhiskey ibland på altanen. Och då är det också lättare att inte bjuda med den där nye på jobbet på matlagningskvällen.

Jag vet också i detta läge att det finns ett stort gäng där ute som inte kunde bry sig mindre om en kollega eller granne drack eller inte. Men orkar inte ta med alla perspektiv på en och samma gång. ?

Som en tidigare fantast av alkohol, är det kanske svårt att se klarsynt på folks förhållanden till alkohol. Jag läser säkert in för mycket. Men som nykter har jag ändå förstått tydligare hur viktig alkoholen är i detta land.

Inte konstigt att många trillar dit igen, då det ibland känns som att alkoholen är en av stöttepelarna i den svenska folksjälen. ?

Om man som människa har låtit alkoholen infiltrera för mycket av ens väsen och liv.

Om man aldrig låtit det ta så stor plats, eller har stor respekt för dess verkan.
Så blir inte heller avsaknaden av den så påtaglig.
Man rör sig i andra kretsar,tänker andra tankar osv.

Som medberoende och anhörig så förstår jag exakt vad du menar.
Men eftersom jag själv inte har törsten så ser jag inte spritoaserna på samma sätt kanske.

För mig så finns alkoholen där ibland som en ventil,men mitt liv består av så många andra aspekter och därför blir bara alkoholen en bråkdel.

Kan det vara att din alkoholhjärna fortsätter bråka med dig?

Du har en poäng där i det du skriver. Vi har låtit alkoholen ta så stor del av livet....klart att man då om man fortsätter som förr tycker så.
Mon jobbarkompis så förrut när jag så att jag inte druckit en droppe sedan den 17 mars att ...jaha jag har nog inget druckit sedan innan jul. Hon verkar inte ens tänka på det. Alltså måste det ju vara så att rör man sig i hennes kretsar är det normalt att inget dricka och i mina är det normalt att dricka om man inte är gravid typ..

PP

För egen del ser jag att de flesta helgdagar, resor och rent allmänt roliga tillfällen förstärks med alkohol. Hade jag nöjt mig med dessa, och då förstärkt lite lagom, så hade det kanske inte blivit ett stort problem?!
Med tiden blev det ett vardags tillstånd som höll på i drygt 15 år. Nästan dagligen salongsberusning, det krävdes mer och mer att uppnå det. Ja, det är nog så att det finns ganska många ensamma nyktra alkoholister.
Om två dagar noterar jag 2000 nyktra dagar.
//PP

Det är alkohol i de flesta sammanhang. Man påminns hela tiden, i filmer och böcker dricks det en massa. Visst kryddar det livet för den som kan hantera det. Antar jag. För mej har lite aldrig varit tillräckligt. Det roliga förstärktes en stund men sen blev det för mycket. Och det tråkiga förstärktes också.
Grattis PP till 2000 nyktra dagar! Så bra! Du vet ju att om vi kunnat nöja oss med lite lagom hade vi inte varit här. Du har nog rätt att det finns många ensamma nyktra alkoholister men jag var mer ensam som alkoholist. Att dricka ensam hemma, smyga, gömma och vara rädd för upptäckt. Ånej aldrig mer. Friheten man har nu är värd allting.

Det tycker jag också..Jag tror att vi i Sverige har delat upp oss i olika grupper mer..En stor procent av oss är riskbrukare och missbrukare..Tex har ju kvinnornas dryckesvanor ökat markant dom senaste 20 åren..Aw, alkoholshopping till Tyskland, spa med drinkar, ja man har fått in alkoholen i de flesta aktiviteter. Sen finns det grupper av människor som vill leva sunt..Då är inte alkohol någon dryck som gör våra kroppar friskare och snyggare..Att använda alkoholen mot stress, press och ångest..Det har man alltid gjort..Nu har vi ju bättre mediciner och terapier mot det, men det är betydligt lättare att smita in på bolaget än att uppsöka vårdcentralen..Tyvärr har alkoholen i sig själv en ångestframkallande baksida, så då får man dricka igen för att bli fri en stund igen..Och så rullar det på..Jag har aldrig själv haft ångest eller oro utan anledning, men började känna av det som aktiv missbrukare..