Jag vill vara ensam

4 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Allstinaline
Jag vill vara ensam
Allstinaline
Jag vet inte längre

Jag kämpar med min man som har ett alkoholproblem . Han mår mer och mer psykiskt dåligt. Han bråkar om små saker, när jag påtalar hur alla saker förstoras och att det inte är något och bråka om blir det värre. Igår blev de bråk då en nya serie kom ut på Netflix , han sa att jag va konstig. Jag sa å nu har en ny säsong av ””” kommit. Den måste vi se. Han sa vad är det för nån det känner jag knte igen. Ja sa, ja trodde vi såg den ihop men jag kanske såg den själv. Då säger han att han vill veta vem jag sett den med för att jag måste ju ha sett den med någon annan.. ja påtalar att jag tycker det är jobbigt när han antyder att det ska finnas någon annan i mitt liv.. och nu är tjafset igång.. han menar att han sällan längre antyder saker som att jag skulle ha nån annan. Jag förklarar att det händer ofta att han antyder det när han druckit, och att han sen inte kommer ihåg det. Så att det är orättvist mot mig att säga så. Det slutade med att han sa att han vill vara ensam, jag förstod att han vill separera. Han hotar ju med det 1-2ggr i veckan.. kag svarade vara att ja ska jobba imorn och behöver sova då du får va ensam en stund. Jag gick och lade mig. När mitt alarm ringer, kommer han in på morgonen och lägger sig. Han har sovit på soffan. Vi har pratat om att ändra hela vår vardag så vi mår bättre när min skola blir färdig i början av nästa år. Vi ska lägga upp delmål och han ska bland annat lägga ner med att dricka och jag har sagt att kag ska stötta honom hela vägen då jag kommer ha tid för det.
Men han kommer lämna.... och vårt barn (6år) kommer i kläm. Jag är redan orolig över hur mkt hon förstår, och om det är nått hon bär efter att hemma far i ibland hotar med att lämna när hon är hemma och vaken.. jag orkar inte få igenom en separation just nu....

Skrållan
Känns igen

Det känns igen, bråken om ingenting. Och att mannen mår mer och mer dåligt psykiskt. Fast jag och min man är ju på väg isär och han bor för tillfället på annat ställe.
Förstår inte att mycket är så lika hos dom som dricker. Ilskan, att reta sig på saker, att komma med anklagelser o.s.v. Så tragiskt när man till slut inte har något gemensamt. Det är som förhållandet utplånas. Det är inte lätt att vara anhörig till någon som missbrukar alkohol. Fortsätt att skriva här. Det lättar mycket.

Allstinaline
Tack skrållan!

Tack skrållan!
Ja jag känner hur vi glider isär men jag vill ändå inte helt släppa taget ännu, även om att tanken att separera slagit mig.. dagen efter detta bråk då jag kom hem från jobbet , bad han om ursäkt . Han frågade om det är säkert att jag bara vill vara med han. Mitt svar var att jag har stått ut med detta i flera år nu, så varför litar du inte på mig? Hans självförtroende är så dåligt att det hela tiden går ut över mig. Och antagligen är han egentligen världsfreden rädd för att bli lämnad.. i fredags kände jag på lukten att han druckigt. Och efter det tog han whiskey under tiden för matlagning . Ingår va vi iväg hela dagen, och då drack han inget. Inte ens sent pp kvällen när jag och barnet sov. Hoppas på en alkofri dag idag också!

Det jag tycker är mest jobbigt är hur mkt hans problem tar energi av mig även lm jag försöker att inte bry mig. Men varje gång tänker jag bara på vårt barn. Vad är bäst för hen? Och hur ska jag göra? Just nu har jag känt att det bästa för hen är att stanna! Men om det blir sämre och skolan är över..
Är det bösta att lämna..

Jag hoppas jag orkar bli färdig med skolan nu bara..
tack för din respons!