Orkar inte vara ansvarig för min sons hälsa längre.

6 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
mamma-julia
Orkar inte vara ansvarig för min sons hälsa längre.
mamma-julia
Alkoholskador och rädsla

Hej alla! Min son slutade dricka i november förra året efter flera vändor på sjukhuset, två gånger i höstas för att han kräktes blod. Nu har han börjat tillåta sig att dricka öl 3,5 igen och varje dag. Han har mått bra och ätit och gått upp 10 kg sedan han slutade dricka i november, flyttat till en lägenhet han trivs i och håller ordning och har fixat sig egen mat. Tidigare fick jag gå dit varje dag med matlådor. Nu har han varit jättestressad ett tag, han har Aspberger med allt vad det innebär. Och så idag sa han att han bajsat svart och blev så jätterädd. Men när jag kom dit ville han inte ens prata själv med 1177 och inte åka in heller. Så är det ofta, han ropar på hjälp och sen avvisar han den hjälp jag erbjuder. Jag kan inte sova på nätterna om jag har mobilen på, det har varit för mycket dramatik de senaste 20 åren och ringer han så är det nästan alltid något negativt. Nu vet jag varken ut eller in, ska jag våga stänga av den, ska jag våga släppa ansvaret. Känner mig alltid i beredskap och håller på att gå sönder totalt. Han är 43 år och borde kunna ta eget ansvar men även om han avvisar mig och mina råd så är det mig han vänder sig till om det är något, ingen annan duger. Ibland funderar jag på att ta min sambo och mina hundar och flytta långt härifrån, jag vill ju leva mitt liv. Alkoholen kommer alltid tillbaka, har det gått en tid så börjar han tänja på gränserna och så blir det mer och mer. Vad ska jag göra, hur ska jag få honom att inte vara en fara för sig själv. Är jag en dålig mor om jag inte finns där till 100% hela tiden? Så trött och längtar efter att få göra mina egna saker, behålla mina egna pengar, känna mig fri och glad. Är så arg på alkohol, det borde införas motbok. Att den ska ha ett sådant grepp om en människa.

Ansan64
Förstår din oro

Hej
Du säger att din son har Asberger. Får han någon hjälp med det? Har han någon kontakt med LSS? Har du varit i kontakt med Asbergerförbundet?
Har du något stöd i form av ex samtal, avlastning? Det är en tuff situation du är i och diagnosen är inte lätt att hantera.
Det finns stunder när jag tycker att man borde förbjuda alkohol eftersom det förstör för så många. Och denna ständiga oro. Jag sover med ett öga öppet orolig för att det ska hända något med min man.
Ta väl hand om dig.

Adde
Nu får

du ursäkta om jag skriver för hårt men jag kan inte linda in det.
Du ska INTE ta ansvar för hans liv utan du måste leva ditt liv som du vill ! Att vara medberoende till en sjuk människa kostar på men det gagnar ingen att även du blir sjuk av hans sätt att leva ! Men att sätta gränser som förälder är svårt, jag har själv fått göra det med min son fast han inte på långa vägar har liknande problem, men att jag skulle fortsätta att ha honom i mina tankar för jämnan fungerar inte för mig. Han får ta ansvar för sitt och jag för mitt.
Ta hjälp av det som finns för din situation och som är bra för din egen skull !

mamma-julia
Svar till Ansan64

Hej och tack för ditt svar. Vi har varit i kontakt med Habiliteringen och där fått information om Asperger och vad de kan hjälpa till med. Men han avsäger sig att form av hjälp och jag står helt maktlös. Nej, den här diagnosen är sannerligen inte lätt att hantera och när alkoholen sen är inblandad med skador som följd blir det än värre. Jag är rädd att förlora honom, det är därför jag har så svårt att släppa taget. Alkohol är ett gift som förstör och förgör, jag avskyr det. Ska kanske kontakta någon LSS-handläggare på kommunen och höra lite mer med dem. Den här beredskapen orkar jag inte med längre det är ett som är säkert, känns bara som om jag låter farorna få härja fritt om jag släpper taget. Hans liv betyder ju mer för mig än att slippa besvären runt honom om man säger så. Men samtidigt går det inte längre, jag är 65 år och vill ta vara på de år som jag orkar vara aktiv. Måste ju finnas någon form av avlastning och får väl försöka bita ihop om han vägrar ta emot hjälp, måste väl ändå vara hans eget ansvar. Han är ju inte förståndshandikappad utan smart som bara den, men vardagen och rutiner fungerar inte. Ska kolla upp lite mer om vad som kan erbjudas.

mamma-julia
Svar till Adde

Hej och tack för ditt svar. Jag håller med dig, det gör jag. Men rädslan att förlora honom segrar i mig hela tiden. Förstår inte vad som ska till för att han ska ta emot hjälp, hans Asperger gör att han är minst sagt omedgörlig och det blir bara strid hela tiden. Jag ger efter för att jag är så styrd av rädslan men förstår ju att det här inte håller mycket längre, jag är 65 år och ska väl kunna få njuta lite av livet medan jag orkar, bara det inte blir på hans bekostnad. Får forska vidare i vilken form av stöd och hjälp man kan få men så svårt när han inte vill ta emot det. Jag är så sliten och har så lite ork att sätta emot och har heller inga inom familjen som kan eller vill hjälpa till. Du har så klart rätt i att det inte gagnar någon, jag måste göra något innan jag faller ihop. Började precis bli lite starkare och vågade mig ut lite och då ringer han och är rädd att han fått magsår igen och jag blir lika rädd om inte mer och så slukar rädslan hela mig igen och jag är tillbaka till "gå". Bra att få skriva av sig här och lasta ur eländet lite.