Att alkoholen försvårar känslan av att vara nöjd "som det är". Precis som det diskuterats i andra trådar kan istället nykterheten få känslan av tacksamhet över vardagen.

Jag tänker att det är det vi vill åt. En vardag som funkar. En vardag som kan kännas helt ok, trots att inget särskilt inträffat. En vardag som tillhör vårt vanliga liv.

Så fint att läsa att du är på gång igen.

En dag i taget.

Kram

Precis Rosa - vakuum.
Vinäger - en vardag som funkar.
Det är ju inte en liten sak att önska - en vardag som funkar och som man är ganska nöjd med.
Livet är ju mest vardag.
Det jag kan fundera över är festen.
Hur firar man nu? Hur släpper man på vardagens krav och hur höjer man sig över dem?
Det kanske man gör i små stunder...när allting ’stämmer’ i korta ögonblick. Så var det ju innan jag började dricka problematiskt. Vissa middagar och fester var tråkiga ( ganska många) och ngn gång ibland hände det att man möttes - över bordet, i samtalet, i samvaron - och musik uppstod.
Som körsång när den lyfter.
Det gick inte att styra och förutse. Det handlade om faktiska skeenden och vem som var där just då och hur vi hade det tillsammans, hur vi hakade i varandra. Och ibland var det kanske bara en lycklig dag.
Glädjen och gemenskapen i alkohol
kan ju vara på riktigt...men det vet man egentligt först nästa dag. Jag har även de sista åren haft bra tillfällen med vin...där även dagen efter varit full av glädje. Men ibland ( och eskalerande) var dagen efter mer fyllda av rannsakan och undran.
Var det roligt/trevligt? - varför mår jag inte bra nu?
Och Vinäger - angående detta med tro ( Se Klart’s tråd ). Jag vet inte riktigt hur man kombinerar tro och vetenskap. Jo - på ett sätt vet jag alltför väl - hade en mamma som var ateist och religionshistoriker:-)
Men vetenskap i meningen föra i bevis - det går ju inte.
Nu börjar j svamla märker jag.
I vilket fall - glad över att ni kommenterar. Så glad att jag säkert skulle kunna bevisa det rent vetenskapligt!
??

Hej kära Kaveldun, det är spännande att läsa dina inlägg. Och jag håller med, ofta. Vi har ju pratat om just sorg över uteblivna små flygturer och glädjen i alkoholtillfällena och som du skriver, också sann och härligt svirr och flykt. En tanke som slagit mig på senare tid och som möjligen krokar i detta, är att jag upplever det nyktra livet som en ny fas, en ny dörr som öppnats. Tror inte allt kommer vara underbart här, men det står klart för mig att jag inte längre har ett val.
Jag vet inte hur gamla eller många dina barn är, men vet att du ju i vilket fall har upplevt att lämna ett sorts liv bakom sig, och kliva in i ett annat. Som man gör då. Olika liv på så många sätt och så småningom en insikt om att detta nya kommer att bli bra, men något annat. Skiftet i det tycker jag påminner om det nuvarande.
Jag vill verkligen vara försiktig med att veta något alls, jag tar fortfarande en dag i taget.
Jag avslutade året med en hejdundrande och underbar nyårsfest och om jag skulle stanna vid de tankarna alltför länge, så vet jag inte.
Jag tänker: kanske sen, kanske aldrig. Ibland funderar jag på att ge nykterheten 10 år, och sen pimpla dyra viner när jag blir pensionär.
Det ger en liten frihetskänsla.
Men, jag glädjs lite på samma vis som under den första bebistiden, och förundras över det nya. Det trodde jag inte om livet, det ger hopp utan vidare instruktioner.
Ha en fin kväll!

Läser igenom det jag skrev i Se klarts tråd och förstår att det kan tolkas som att jag vill ha vetenskapliga bevis för andlighet och tro.

Det jag hade i tankarna hela tiden var övernaturliga händelser. Att många har varit med om detta men att det vetenskapligt inte går att bevisa att t ex andar finns. Varför man nu måste göra det...

Tack för dina tankar. Angående din glädje så har du lyckats bevisa den. Den lyser igenom. Underbart.

Så fint Se Klart.
Vill svara och prata om så mkt men tänker att jag svarar i morgon (ibland önskar jag att detta forum var ett AA möte ...och att vi kunde gå några vändor runt ett rent fysiskt kvarter).
Men det är fint precis som det är.

...att dricka de 10 sista åren av sitt liv kanske är en väg:-) Dyr champagne ( fast pensionen är ju rätt blygsam)
Men jag tänkte ibland när jag drack att det redan nu är för sent. Jag är 58 år och har de sista året tänkt att jag får väl vara en alkis då...jag startade i alla fall sent i livet med att dricka mkt ( och ensam).
Så trist.
I dag har jag haft en ganska stressig dag som också - till dels - präglats av en konflikt.
Jag reagerade på en sak som jag tyckte var ansvarslös och dåligt underbyggd - och som skapade mkt oro nu i Coronatider.
Jag försökte vara saklig och lugn i min dialog men känner ( ofta) viss osäkerhet när jag märker att jag blir starkt känslomässigt engagerad.
Går jag igång för mkt?
Vad är mitt ansvar ( känner stort ansvar att reagera/agera ..vid missförhållanden) och när finns det risk för att jag ’biter mig fast’ ( aldrig bra)
Vad kan jag påverka - vad ska jag släppa.
Just det som väl lyfts i sinnesrobönen.
Tänker att mkt alkoholbesvör som inte är tydligt/syns...ligger bakom arga debattartiklar, moralism , rättshaveri och stelbenthet,
Jag ska minsann visa hela världen vad som gäller och vad som är rätt och riktigt ....
Det är bra med civilkurage- det är viktigt att ta ansvar.
Men linjen kan ibland vara hårfin mellan att ha driva frågor ( hur viktiga de än är) och att fastna..
Just detta återkommer de ibland till i Alkispodden...känner igen mig i resonemangen.
Solen skiner, fåglarna kvittrar och många insjuknar just nu i Covid19...en topp i Sverige i dag.
Jag gör vad jag kan. Mer går inte.
Ta hand om er!

Jag brukar tänka så här när kollegor kommer och dumpar arbetsuppgifter och/eller ansvar i mitt knä: ”Vems apa är det?”

De ska bannemej inte dumpa en apa i mitt knä om det inte är min apa. Då kastar jag tillbaks den direkt.

Det hjälper förvånansvärt bra att tänka så! Jag säger till och med till kollegor: ”Nähä du, det där är INTE min apa” och eftersom vi gått samma chefskurs fattar de direkt ?

Ofta tycker jag att andra har gjort ett mindre bra jobb - men det är inte min uppgift att rädda upp situationen. Ingen tackar mig för det. Tvärtom. Låt vb stå där med sin nakna kejsare istället.

Tyvärr drabbar det tredje part ibland - och det är allra mest trist, men fortfarande inte mitt ansvar.

Såklart är det inte försent för bra liv, och många år. Barnbarn kanske, en liten nystart med nytt och viktigt uppdrag. ”Jag ska lära dig allt jag kan”.
Har också haft en väldigt lång dag, mina dagar går i ett, inga större konflikter men mkt som ska betas av för att flyttas framåt, steg för steg. Jag har dessvärre ett drag av att jag blir orimligt arg över saker som rör till nåt längst in. Inte brusar upp men inuti känns det som skogsbrand. Har en kollega som är tvärtom och som jag brukar visualisera; ”vad skulle xx ha gjort”.
Imorrn ska jag gå en promenad och passa på att se till hur det är med kaveldunen. Kram. Ha en bra kväll!

...har inte barnbarn än men två finfina barn - vuxna nu.
Förstår vad du menar med nytt liv nu...och ser så fram emot barnbarn ( de kommer när de kommer och då vill jag ju vara nykter och frisk!)
Ett av mina barn har ett konstnärligt arbete och Corona slår hårt mot jobb. Men hon tar det lugnt.
Vad gör detta med alla unga människors framtidstro och just - tillit - det grubblar jag över.
Kram och trevlig kväll!

Jag blir så full i skratt när jag ser inför mitt inre hur kollegor kastar apor i knät på varandra, och det ger mig en skön distans som jag behöver just då.

Chefen som lärde mig knepet var en mästare på att kasta sina apor i andras knä, och lika duktig på att aldrig ta hand om någon annans apa ?

..och lång promenad vid havet och sedan en promenad i bokskog.
En lång och fin dag med en gammal vän som inte vet vilka problem jag tampats/tampas med. För det är nästen ingen som vet det (ni som finns här - ni vet)
Småprat om allt mellan himmel och jord och så säger min vän "här kan vi ju sitta en kväll ..snart med lite Prosecco"
Och jag vet - det kan vi inte.
Jo det kan vi ju - men i så fall är jag en människa som har ett klart problematiskt förhållande till alkohol...som trots det väljer att dricka.
Det är dumt. Det är dessutom ovarsamt och hälsovådligt.
Jag längtar inte efter Prosecco ...inte just nu i alla fall. Jag njuter av att inte dricka och känna mig naturligt trött efter en lång dag utomhus. Jag tänker också att denna process som jag går igenom nu kommer att ta bort glädjen över tanken att dricka. Det är ju en slags medvetenhet - inifrån och ut - jag arbetar med. Jag kan aldrig mer dricka alkohol på ett sorglöst sätt..... den tiden är över. Och om det inte går -vad finns det för mening med att dricka alls då?

....har inte kommit tillbaka än. Jag vaknar alldeles för tidigt och är trött....sover liksom inte ’färdigt’.
Jag hann dock uppleva en klart förbättrad sömn innan jag drack alkohol på nytt.
Det är den bästa av gåvor...att kunna sova sött....sjunger väl Bo Kasper.
De senaste åren har sömnen ( ofta) trasats sönder av alkohol. Men det var också till slut ...nästan bara alkohol som fick mig att sova länge och mycket - släckte ut mig.
Nu antar jag att kroppen arbetar med att hitta tillbaka.
Att kunna sova gott skulle nästan räcka som motivation för nykterhet.
Just nu känner jag oro för världen ( vet att det inte hjälper och att världens väl och ve inte vilar på mina axlar). Tänker också på alla äldre som sitter ensamma hemma eller på äldreboende.
Min egen mamma gick bort för några år sedan ....men jag tänker på henne nästan varje dag. Saknar henne så mycket.
Vår relation var inte okomplicerad men hon var en fin och mångbottnad människa och på många plan - ändå - en förebild.
Jag såg henne aldrig full. Däremot hade jag en pappa som drack problematiskt ( ordet alkoholist var aldrig aktuellt...men i dag skulle jag kalla honom det). Han var säkert inte borta från sitt arbete en enda dag p g a alkohol ....men det säger inte så mkt. Han gick bort tidigt och jag har alltid upplevt mig olik honom - och lik min mamma. Men jag tänker att jag ärvde en gen för beroende av honom. Jag tror att det finns en sådan....Sedan ska det en hel del mer till för att ramla dit.
Nu ska jag ut i solen och låta den skina lite över sömnbristen....och vänta in bättre nätter.
????

Nu har vi både sova sött och vakna vacker att lägga till vårt nyktra liv. Sömnen är viktig. Ju mer vi haft problem med denna, desto mer uppskattar vi den. Att alkoholen både hjälpt och stjälpt är ett faktum för många. Självklart vet vi att på sikt är det ingen bra lösning. Tvärtom.

Tack för inspirerande läsning både i din tråd och i andras.

Önskar dig en fin söndag. Promenad vid havet låter underbart. Rofyllt.

Kram

Somnade faktiskt om en liten stund ( ?).
Vaknar och läser att P O Enquist gått bort. Om ni inte läst hand bok - Ett annat liv - som till stor del handlar om hans mycket svåra kamp med alkoholen ( in och ut på olika behandlingar som misslyckades) och hur han kom ut på andra sidan - så gör det.
Har läst ...och läst om den..genom åren.

På din rekommendation. Hans skildring av hur alkoholen svärtar ner allt, särskilt ett på så många sätt avundsvärt liv. Liksom våra, vi här som ofta har det bra, även om det kanske inte är tjusiga våningar i Paris och premiärer. Vad jag vet.
Dagen här bjuder på kyla men också en väldigt lat förmiddag. Stillar min häftiga själ... ha en fin dag!

Halloj, kikar in och hör hur du har det? Hoppas ok, och att du går mot en lång och ledig helg.
Behövs nu. Ha en fin kväll, här är det sol men kallt. Sitter man inne i en skön soffa och tittar ut ser det rentav ut som vår! Kram.