Dag 2 som nykter, efter tredje eller fjärde försöket. Jag känner mig så trött,tjurig o uttråkad. Och jag har snäst åt människor som en sur hagga.

Så för att ge lite bakgrund kring mitt drickande: verkar som att jag har fastnat i ett mönster då jag märker hur drickandet eskalerar och ger konsekvenser, bestämmer mig för att sluta och gör det. Funkar fint, allt är så bra så. Så då kan det ju inte vara så att jag egentligen haft nåt problem? Vaddå jag drack kanske lite väl ofta men det är ju inte så farligt eftersom jag sköter allt annat så bra. Börjar köpa hem lite alkoholfritt efter ett par veckor eller månaders nykterhet, det är ju helt okej! Kan väl köpa nån lättöl också. Inga problem...några veckor senare, kanske bara två folköl. Det är ju också helt okej, i fortsättningen dricker jag bara folköl på helger, det funkar fint i veckor...sen plötsligt så dricker jag ett sexpack dagligen. Börjar tröttna på att alltid känna mig lite bakis o svullen o orkar inte komma på fler ursäkter och anledningar att åka och handla varje dag, smyga med burkar osv. Det börjar bli mycket jobb för några timmars mys....

Vågar inte tro att det kommer bli annorlunda den här gången. Och varför i hela friden ska jag sluta nu i sol och semester tider? Borde jag vänta, låta det bli värre för att få mer motivation? Just nu är det lathet och snålhet som är mest drivande till nykterhet. Och för mig är det antingen eller, dricka varje dag eller inte alls när jag väl kommit så här långt...

När jag läser har på forumet så använder min hjärna informationen för att jämföra o säga att mitt drickande är ju inte lika illa som deras osv.Jag blir sugen igen o börjar förhandla med mig själv.

Soff

Att jämföra sej med andra och försöka rättfärdiga sitt eget drickande. T.e.x skulle jag kunna ha jämfört mej med dej och bara: "Herregud, VARJE dag. Så ofta dricker i alla fall inte jag". Men nu gör jag inte det, har insett genom att vara här på forumet att missbruk ser både så lika och olika ut: En del spårar bara på fest, en del dricker varje dag, en del dricker en bib till helgen (som jag) och en del dricker mer. Gemensamt är väl att alla ser drickandet som ett problem.

Det här forumet har hjälpt mej så mycket på denna korta tid, hopoas det kommer att hjälpa dej med! :)

Precis så är det, man jämför med någon som man tycker är "värre" än en själv. Man sköter sig bra ett tag och sedan börjar man förhandla. Eller är det så att A börjar förhandla med oss ? En psykolog sade till mig om A "det är en slug fiende du har". Välkommen till forumet så hjälps vi åt att överlista den j-n

Saltcity

Ja det är väl så ett missbruk kan fortgå, genom att kapa hjärnan och rättfärdiga det som inte alls är rätt. Hade mitt förstånd funnits där så hade det varit en annan femma. Eller jo det finns ju kvar men hamnar i bakgrunden. Bra att få lufta det här med er! Sätter jag ord på det så är det inte lika lätt att smita undan.
Jag kan säga att jag har alkoholproblem, men bakom de orden finns en öppning - det vill säga att det är en dålig vana som jag kan få kontroll över igen, det är inte så farligt. Men det faktum att jag efter ett gäng försök att få en såkallad normal relation till alkohol åter igen hamnat på precis samma konsumtion som tidigare. Det om något säger att jag faktist är en alkoholist. Jag kommer aldrig få en "sund" relation till alkohol. Varför och hur kan jag lyckas glömma det gång på gång? Vill inte behöva nå botten, fast det är dit tåget är på väg om jag inte hoppar av nu. Inte sen, inte lite senare, efter semestern...