Spegelbild

9 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Blåklocka
Spegelbild
Blåklocka
Det studsar...

Hej!
Min man dricker alldelesför mycket. Alla varningssignaler finns och det är som det är med det.
Jag skulle behöva lite tankar och förklaringar eller eg tips på hur jag kan förhålla mig kring faktumet att min man alltid vill dricka omåttligt och helt enkelt väljer alkoholen framför mig.
Dels känner jag mig otroligt ensam i det här. Jag är och blir besviken varje gång jag märker hur min man fyllnar till ju längre dagen går. Allt går ok så länge han får supa, men jag orkar inte umgås och vara med honom när han är full. Jag drar mig då undan och han kan då bli konfrontativ och elak. Det som är så jobbigt är att han alltid förvränger allting och våra diskussioner slutar med att det är jag som är alltifrån psyksjuk till dum i huvudet och förstör allting. Han tycker att så länge han skötet sig- vad det nu är? så kan jag inte komma med några synpunkter kring någonting!
Hur kan jag tänka för att slippa känna att livet är såvärdemöst?

Skrållan
Lite tankar

Hör är lite tankar, det du känner är rätt. Du har rätt till dina känslor runt alkohol. Håller på att separera från min man som dricker.
Jag stängde av mina känslor för min man när han drack. Kände ingenting. Och man blir så trött på hur dom blir, hur dom går och hela dess väsen när dom druckit.
Det som fick mig att må lite bättre var att jag planerade egna saker när jag inte stod ut med hans fylla. Så man kommer bort lite. Får perspektiv och fylla på med ny energi.
Just det där att dom vill argumentera och inget man gör är rätt, det känns igen. Min man blev mer och mer även den sura och dumma, när han var nykter också. Och sedan är det ju ingen idé att prata med någon som är full.
Ibland kändes det nästan skönt när han äntligen fått i sig dom där ölen och somnade.
Du känner dig ensam i det här skriver du. Finns det någon du kan prata med om detta? Någon vän, släkting? Det lättade för mig när jag berättade för mina barn. Sedan finns det ju anhörigstödjare för oss som går brevid en alkoholist.

InteMera
Blåklocka det låter som vi är

Blåklocka det låter som vi är gifta med samma man, exakt detsamma beteendet hos min man. Jag har tyvärr inga bra lösningar, har själv inte lämnat ännu men har skaffat mig en egen bostad och egentligen medvetet levt som om han inte fanns i flera år. Han har prio på fylla när han är ledig, jag ordnar med barnens aktiviteter och försöker göra sånt jag blir glad av borta hemifrån. Jag har hotat och bett och ändå kommit till insikt att det inte spelar nån roll, han ändrar sig inte. Han tycker själv inte hans drickande är värre för barnen än när jag äter godis, bara som ett vansinnigt exempel. Att han smäller dörrar, ilsknar till för minsta sak, muckar gräl och kritiserar och är elak borde jag liksom ha glömt dagen efter och vara glad. I hans värld är det som att allt det han gjort full liksom inte finns. Hur ska man själv kunna radera sina känslor och tankar för allt han sagt och gjort bara för att han inte minns hälften av det? Mina känslor har kallnat för man kan inte hålla kärlek vid liv när den man blir sämst behandlad av i hela världen är den som allra mest borde värna ens mående och känslor. Jag har funnit mig i tanken att min man egentligen avskyr mig, om så bara för att jag hatar hans drickande och slutat hålla god min. Han är känslokall och elak allt oftare även nykter, så jag tror att den där från början bara fylle elakheten till slut sipprar in i även den nyktra mannen för vi har ju nånstans visat att vi går med på att bli så illa behandlade när vi stannat. Jag har byggt upp min självkänsla igen i små bitar under två år nu och börjar snart känna mig redo att gå, processen är påbörjad och mentalt lever jag redan ett eget liv. Han och hans drickande har jag för mig förminskat till ett irritationsmoment, jag tar inte åt mig och tar inte ansvar för det. Han vill dricka. Okej gör det då men då är jag också fri att välja vad jag vill göra. Och ganska snart kom då insikten att jag kunde leva ett enklare och trevligare liv utan honom för sin flaska släpper han inte, hellre ljuger han och fortsätter strida ”nej jag har inte druckit nåt alls” fast det märks tydligt och det är bevis nog för mig att han inte ens betror mig för normalt vett längre. Vad ska man med en sån person i sitt liv, som bara tynger ner en? Han varken kan eller vill botas och det är inte ditt jobb heller, om han saknar insikt i sitt beteende blir det än viktigare att du värnar insikten att du inte mår bra och tar din fulla rätt att göra nåt åt det!

Azalea
Det finns inget dom gör en så

Det finns inget dom gör en så ensam som när alkoholen flyttat in i förhållandet. Tyvärr så har man inte stör chans emot det utan det tar över mer och mer.
Mitt råd är att tänk på dig själv och vad du vill göra. Vänta inte på honom utan gör trevliga saker ensam eller med väninnor.
Detta med att bli elak verkar ingå, Min man blir hemsk och jag är nåt den största idioten på planeten. I början blev jag ledsen men har fått lära mig att låta sånt bara flyga förbi öronen och inte ta vid mig.
Det tråkiga är bara att vi ska inte behöva acceptera att bli nedvärderande på det viset. Vi är värda så mycket bättre.
Kram till dig

Undrare
Förtjänar definitivt bättre ❤️

All den energi som gått/går åt försöker jag se som en enorm styrka som successivt nästan obemärkt förtvinar. Tänker ofta nu efter insikterna kommit farandes på hur mycket energi som gått/går åt. Om en ändå lagt den energin på något positivt.. Försöker föreställa mig vad som blivit då.. Hur hade det sett ut då? Livet.
Hamnar i ångest över hur stor del av livet som prioriterats bort. Samtidigt vet jag att jag gjort mitt bästa. Har kämpat för att alkoholen inte ska ta så stor plats. Förstöra så mycket. Förstöra den jag faktiskt älskar.
Till slut måste en ge upp. Inse fakta hur ont det än gör. Måste vidare.
Vill de inte. Har de inte själva någon insikt så finns det bara en väg att gå.
Men det gör ont. Och är fruktansvärt svårt. Då tänker jag.. "har jag varit stark nog att leva i detta så längen, Då klarar jag nog vadsomhelst"
Styrkekramar till er ❤️

Undrare
Just det här du skriver

"Hur ska man själv kunna radera sina känslor och tankar för allt han sagt och gjort bara för att han inte minns hälften av det? Mina känslor har kallnat för man kan inte hålla kärlek vid liv när den man blir sämst behandlad av i hela världen är den som allra mest borde värna ens mående och känslor"
Är så insiktsfullt och klokt! Känner igen mig så väl i detta. ❤️

Azalea
Håller med

Som du säger den som man Birde betyda allra mest för och som borde finnas vid ens sida i vårt och torrt är den som är allra elakast.
Det gör det ju omöjligt att känna några varma känslor. De har ju försvunnit under åren då man sett den raglande, däckade personen på olika ställen, fått höra de mest elaka kommentarerna . Det är inte konstigt om kärleken har försvunnit på vägen.
Kram

Backen123
Min Man säger att det är mitt fel

Han dricker sig redlös när vi har varit ovänner, och ställer till med så mycket dumheter som jag inte kan släppa, och så blir det en sån ond spiral