Saknar ett riktigt liv

18 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Azalea
Saknar ett riktigt liv
Azalea
Idag känns allt så himla

Idag känns allt så himla bedrövligt.
Min man har druckit i 7 år nu. Trodde aldrig att han skulle kunna fastna i det träsket men det har han rejält.
Allt har snart gått helt åt pipan för honom nu och det blir den ena katastrofen efter den andra utan att han fattar att problemet är alkoholen.
Jag har önskat så många gånger att jag hade varit tuff redan från början och insett var det var på väg. Men det är alldeles för sent och jag har verkligen gått igenom alla stadier. Varit snäll, beskyddat, räddat, ljugit, gråtit, tigga och bett men nu är jag så himla arg och förbannad över allt som blivit förstört och för all tid som bara rinner iväg. Känns som livet bara passerar och man står kvar i samma tråkigheter och livet rinner ifrån mig.
Börjar bli rätt knäckt nu

Azalea
Kan inte sova ikväll. Han har

Kan inte sova ikväll. Han har cyklat iväg till bolaget under dagen och däckat vid en familjemedlem hus. ( de är inte hemma)
Ringer och är arg i vill att jag ska hämta honom men jag tycker han jan cykla hem. Lite skylla sig själv jag är trött på att rädda honom överallt och fungera som taxi.
Fast nu ligger jag här och här ångest över att han måste sova ute inatt om han inte lyckas ta sig hem på något sätt. Gå eller cykla. Fasen att han inte fattar

Spinoza
Handlingar och konsekvenser

Bra att du låter honom ta konsekvenserna av sina handlingar.
Vi hjälper inte våra alkoholister genom att låta dem komma undan konsekvenserna av sitt beteende.
Men jag vet själv hur det är när man ligger där med ångest över att man inte "hjälper till", så jag skickar en varm kram till dig och hoppas att du ska stå på dig!

Nordäng67
Tycker du gjorde helt rätt...

Som inte hämtade honom! Dels för att rätt person skall ta konsekvenserna men mest av allt för att frigöra tid för dig! Visst har du roligare och viktigare saker för dig än att ta hand om en man som uppför sig som en strulig tonårsson!? Fortsätt gå din egen väg! Kram

Azalea
Tack snälla Spinoza och

Tack snälla Spinoza och Nordäng 🧡
Det är väl bara det att man har fastnat i rollen som fixaren och beskyddaren. Det har ju smygits sig på och sen bara blivit mer och mer tills msn själv inte vet hur man ska låta bli och sätra ner foten.
Den kvällen fick han ligga ute och jag hade värsta ångesten över det. Men på lunchen körde jag från jobbet och kollade ändå. Då är han inne i huset igen....och vägrar gå ut. Det finns ju sprit där.
Efter jobbet fick jag och hans föräldrar ut honom igen och jag körde iväg. Kom tillbaks efter 3 timmar och då är han inne åter igen. Det visar sig att han slagit sönder en ruta och klättrat in. Blodspår överallt. Jag fick hjärnblödning och bad honom dra åt helvete innan jag ringer polisen. Detta måste väl ändå vara droppen????

Peter1970
Hej Azalea.

Hej jag är nykter alkolist.
Jag vet att jag låter brutal nu och förlåt mig för detta, men det är av omtanke till dig.
Det har gått 7 år och han har ej nått botten sorligt nog.
Gå Gå Gå Azalea för din och ev barns skull. Hela dig själv. Tro mig det kommer inte bli bättre trotts din kärlek. Han är inte färdig helt enkelt.
I ditt mail ser jag ditt medberoende, och bara det är väldigt fel.
Vi alkolister måste hjälpa oss själva för att bli nyktra helt enkelt.
Du är värd att få må bra i dig själv, slippa detta helvete du har nu.
Även om det låter hemsk av mig, så var jag en av dem som utsatte min familj för detta helvete.
Lycka till nu...
Mv Nykter Alkolist...

Azalea
Behöver mod

Tack Peter1970🧡
Du är inte alls brutal utan det är precis vad jag behöver. Mina barn och familj och även mannens familj har sagt detsamma: bara lämna!
Fast jag har nog varit både rädd och orolig för hela processen som jag förstår inte kommer att bli lätt.
Min logiska och smarta hjärna vet ju att det finns inget annat än att skiljas men sen kommer räddharen fram i mig och jag vågar inte. Är rädd för bråk och diskussioner som jag inte är så stark i. Får nog erkänna att jag har låtit mig bli rätt hunsad .
Önskar att jag vore mycket tuffare för jag behöver verkligen ett nytt liv

Peter1970
Hej Azalea.

Azalea jag klängde mig fast i mitt förhållande, och gav min sambo samvetskval, och hon stannade kvar ett tag men till vilket pris. Hon fick betala ett högt pris, även om jag aldrig misshandlat någon.
Så misshandlade jag henne psykiskt.
Azalea du måste förstå att vi är sjuka i vårat drickande, visar ingen som helst hänsyn till någon. Vi går över lik, och är gränsen till narsesistiska.
Jag vet att det är svårt och tungt. Börja med att sammla ihop en stabil grund av vänner och anhöriga. Ha med dig någon trygg person eller personer, tala om att du tänker lämna honom för din skull och barnens. Det finns ingen lag som säger att du måste vara själv när du gör detta.
Vårdnaden om barnen kommer han definitivt inte få om det oroar dig.
Sen ska du veta att det är lagens mening olagligt att trakssera någon även om du lämmnar honom.
Det blir tungt i början, men du måste kämpa för din och barnens skull Azalea.
Du och dina barn är inte förtjänta av att leva med en aktiv alkolist.
Det ända vi gör är att tänka på oss själva, så ser sjukdomnen ut.
Jag var ett riktigt svin ärligt talat, och förtjänade inte en familj när jag var aktiv. Jag ljög, och manipulerade samt skuldbelade hela min omgivning när jag drack.
Jag har fått arbeta för att få tillbaka kärlek och respekt, även om jag nu förlorade min sambo som jag älskar innerst inne, men jag förstår henne i dag, och skämms för det jag gjort.
Var stark och gå även om det gör ont ett tag, för när du väl gått och börjar må bra så förstår att du gjorde rätt val.
Tänk tanken och vill du ha råd så finns jag här och svarar dig.
Hjälp dig själv och barnen att bli lyckliga och fria.
Mv. Peter

Blade Runner
Hej Azalea

Du gjorde rätt och ingen kan hävda något annat. Jag vet hur det är att hjälpa och dölja och städa upp och hålla tyst och eliminera sina egna behov. Efter 20 år och ingen bättring men en konstant försämring så har jag äntligen insett att det inte finns något jag kan göra. Är på väg, ett steg i taget och vad bra att du insett detta efter 7 år. Det är såååå lätt att vara efterklok men hur ska någon kunna förstå att kärlek och support inte hjälper. Man måste helt enkelt lära sig den hårda vägen och pröva allt och vrida ut och in på sig själv och pröva allt innan man förstår att inget man gör hjälper.
Kram
Blade Runner

Azalea
Så fina ni är🧡

Tack så väldigt mycket för ert stöd de4 gör att jag känner att jag får lite mod och övertygelse om att jag inte lever i en bra miljö. Det är ju på något sätt så att alla gränser har tänjts ut och det har blivit det normala att leva så här.
Fast jag förstår att det inte är normalt så är det mitt normala att mannen ligger i sovrummet måååånga dagar i sträck och dricker tills han somnar. Idag har jag inte ens sett honom. Dörren till sovrummet är stängd.
Sen hux flux sluta o dricka ett tag och då är han sur och bitter och då ska allt vara som vanligt som om inget har hänt.
Det går inte att prata om det som varit och jag har varit väldigt mesig också och undvikit det för att det ska vara lugnt.

miss lyckad
Du är värd ett bättre liv..

Orkar du inte lämna honom, så tänk på dina barn..Dom kan inte välja, det kan bara vi vuxna..Läs och hämta styrka från andra som lämnat..Att göra bra val kan kännas jobbigt för att det är nytt..Senare kommer livet att stabiliseras..Jag själv kan tycka att jag skulle ha lämnat både alkohol och en beroende man långt tidigare än vad jag gjorde..Varför slösa bort sitt liv på någon som slösar bort sitt liv..Varm Styrkekram..

Azalea
Tack miss lyckad⚘

Ja, jag är så tacksam för att ha vågat börja skriva här. Här finns, tyvärr, massvis med kunskap och stöd så det känns skönt.
Jag vet att jag väntat alldeles för länge men det är ju så himla svårt. Ångesten och känslan att man överger är hemsk. Fadt jag förstår att jag behöver ett bättre liv och inte ett som bara passerar medan man blir äldre.
Så idag att jag inte orkar längre utan vill ha skilsmässa. Vet inte om han fattade det ordentligt, är ju givetvis inte nykter.
Istället var det synd om honom och ja, jag vet att jag är misslyckad och imorgon ska jag ta tag i det.Tyvärr så blir han nog av med jobbet imorgon, det andra på ett år. Fasen va jobbigt allt är, att behöva trösta och peppa när inget hjälper. Jag ger upp.
Han t.o.m så att ja då får jag väl gå här o skrota. Då frågar jag: vad ska du leva på då? Svaret blev: På dig!!!!!!!!
Enkelt att ta väldigt tidig pension. Åhhhhhh

Azalea
Förlåt

Menade med det första jag skrev att det är sorgligt att vi är så många som har så mycket erfarenhet av alkoholberoende.
Så många som kämpar🧡

Azalea
Lite peppad

Efter ytterligare tråkiga dagar med fylla så har jag ringt advokaten och fått punkter på vilken ordning jag ska fixa allt.
Känns skönt med en checklista att följa då hjärna och hjärta inte alltid samarbetar.
Ett steg framåt.

blifri
Gör det

Bra jobbat Azalea, du hjälper honom också genom att gå. Och Peter, så kloka ord, tänk på dig själv och framför allt dina barn. Jag genomled 28 år, varav dom 15 sista var inte roliga, och det värsta var att jag lät min underbara dotter växa upp i en dysfunktionell familj. Hon har lidit mest, mått dåligt i många år. Hon har ingen kontakt med sin pappa idag, som fortfarande dricker. Hon hade mått mycket bättre i ett hem utan bråk, idag säger hon att hon upplevde det som att jag valde pappan istället för henne, och det gör så ont. Så gå bara gå för dina barns skull, och titta inte bakåt, det är ingen synd om honom. Önskar dig lycka till och du har redan tagit ett stort första steg.Kram

Azalea
Tack bli fri.

Så tråkigt att du hade det så jobbigt så länge. Men otroligt bra gjort av dig att lämna det. Det är lätt att vara efterklok men när man lever i ett inte friskt förhållande så fungerar man inte normalt. Jag är bara inne på 8:e året och är redan så trött på det och får sån ångest över alla dagar, månader och år som rinner förbi utan att man nån gång känner sig lycklig, lugn utan det är ständigt bränder som ska släckas och saker som ska lagas efter senaste fyllan.
Nä det måste bli ett slut innan jag tar slut

InteMera
Det värsta är nog att den som

Det värsta är nog att den som dricker antagligen inte alls förstår (eller vill förstå) varför vi anhöriga mår så dåligt. Min man som dricker har helt ärligt undrat varför jag mår så dåligt som jag säger jag gör när han dricker, han tycker att vad han stoppar i sig inte påverkar nån mer än vad vi äter annars. Han förstår inte vilken stress det är att inför varje helg ha en extra plan vart man ska ta vägen om han blir för full och man blir rädd eller barnen oroliga, att varje semester långt innan den börjat ha ont i magen över hur många dagar drama det ska bli, hur mycket elakhet och utbrott man ska utstå för att han slutat tidigt nån dag. Att ledigt för honom alltid innebär fylla. Att barnens födelsedagar eller julafton eller vilken speciell dag som helst är lika bra som vilken annan att bli packad och jag den anhöriga ska försöka få allt att se normalt ut för barnens skull. Det är så mycket ångest, rädsla, oro, planerande och funderande stanna eller gå så man kan bli galen för mindre.

I år åkte jag bort med barnen på semester, som vi brukar, och precis innan vi åkte bad han mig dra åt helvete och aldrig komma tillbaka för att jag sa jag tycker han är jobbig när han druckit, vilket han då hade, och dagen efter messar och ringer han som om inget hänt. Denna eviga svängande personlighet, som om det var två olika personer, och för dom är det helt självklart vi ska kunna hantera bägge i en blinkning när det svänger fram och tillbaka för dem. Min man är dessutom aldrig ångerfull oavsett vad han ställt till med, undrar snarare dagen efter varför jag måste älta saker så som han säger det!

Så bra gjort av dig blifri att komma loss, jag har redan en bostad men har inte flyttat in riktigt men har i alla fall ett ställe att åka till sen ett år tIllbaka.