Saknar ett riktigt liv

Profile picture for user Azalea

Idag känns allt så himla bedrövligt.
Min man har druckit i 7 år nu. Trodde aldrig att han skulle kunna fastna i det träsket men det har han rejält.
Allt har snart gått helt åt pipan för honom nu och det blir den ena katastrofen efter den andra utan att han fattar att problemet är alkoholen.
Jag har önskat så många gånger att jag hade varit tuff redan från början och insett var det var på väg. Men det är alldeles för sent och jag har verkligen gått igenom alla stadier. Varit snäll, beskyddat, räddat, ljugit, gråtit, tigga och bett men nu är jag så himla arg och förbannad över allt som blivit förstört och för all tid som bara rinner iväg. Känns som livet bara passerar och man står kvar i samma tråkigheter och livet rinner ifrån mig.
Börjar bli rätt knäckt nu

Profile picture for user Azalea

Kan inte sova ikväll. Han har cyklat iväg till bolaget under dagen och däckat vid en familjemedlem hus. ( de är inte hemma)
Ringer och är arg i vill att jag ska hämta honom men jag tycker han jan cykla hem. Lite skylla sig själv jag är trött på att rädda honom överallt och fungera som taxi.
Fast nu ligger jag här och här ångest över att han måste sova ute inatt om han inte lyckas ta sig hem på något sätt. Gå eller cykla. Fasen att han inte fattar

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Azalea

Bra att du låter honom ta konsekvenserna av sina handlingar.
Vi hjälper inte våra alkoholister genom att låta dem komma undan konsekvenserna av sitt beteende.
Men jag vet själv hur det är när man ligger där med ångest över att man inte "hjälper till", så jag skickar en varm kram till dig och hoppas att du ska stå på dig!

Profile picture for user Nordäng67

Som inte hämtade honom! Dels för att rätt person skall ta konsekvenserna men mest av allt för att frigöra tid för dig! Visst har du roligare och viktigare saker för dig än att ta hand om en man som uppför sig som en strulig tonårsson!? Fortsätt gå din egen väg! Kram

Profile picture for user Azalea

Tack snälla Spinoza och Nordäng ?
Det är väl bara det att man har fastnat i rollen som fixaren och beskyddaren. Det har ju smygits sig på och sen bara blivit mer och mer tills msn själv inte vet hur man ska låta bli och sätra ner foten.
Den kvällen fick han ligga ute och jag hade värsta ångesten över det. Men på lunchen körde jag från jobbet och kollade ändå. Då är han inne i huset igen....och vägrar gå ut. Det finns ju sprit där.
Efter jobbet fick jag och hans föräldrar ut honom igen och jag körde iväg. Kom tillbaks efter 3 timmar och då är han inne åter igen. Det visar sig att han slagit sönder en ruta och klättrat in. Blodspår överallt. Jag fick hjärnblödning och bad honom dra åt helvete innan jag ringer polisen. Detta måste väl ändå vara droppen????

Profile picture for user Peter1970

Som svar på av Azalea

Hej jag är nykter alkolist.
Jag vet att jag låter brutal nu och förlåt mig för detta, men det är av omtanke till dig.
Det har gått 7 år och han har ej nått botten sorligt nog.
Gå Gå Gå Azalea för din och ev barns skull. Hela dig själv. Tro mig det kommer inte bli bättre trotts din kärlek. Han är inte färdig helt enkelt.
I ditt mail ser jag ditt medberoende, och bara det är väldigt fel.
Vi alkolister måste hjälpa oss själva för att bli nyktra helt enkelt.
Du är värd att få må bra i dig själv, slippa detta helvete du har nu.
Även om det låter hemsk av mig, så var jag en av dem som utsatte min familj för detta helvete.
Lycka till nu...
Mv Nykter Alkolist...

Profile picture for user Azalea

Tack Peter1970?
Du är inte alls brutal utan det är precis vad jag behöver. Mina barn och familj och även mannens familj har sagt detsamma: bara lämna!
Fast jag har nog varit både rädd och orolig för hela processen som jag förstår inte kommer att bli lätt.
Min logiska och smarta hjärna vet ju att det finns inget annat än att skiljas men sen kommer räddharen fram i mig och jag vågar inte. Är rädd för bråk och diskussioner som jag inte är så stark i. Får nog erkänna att jag har låtit mig bli rätt hunsad .
Önskar att jag vore mycket tuffare för jag behöver verkligen ett nytt liv

Profile picture for user Peter1970

Som svar på av Azalea

Azalea jag klängde mig fast i mitt förhållande, och gav min sambo samvetskval, och hon stannade kvar ett tag men till vilket pris. Hon fick betala ett högt pris, även om jag aldrig misshandlat någon.
Så misshandlade jag henne psykiskt.
Azalea du måste förstå att vi är sjuka i vårat drickande, visar ingen som helst hänsyn till någon. Vi går över lik, och är gränsen till narsesistiska.
Jag vet att det är svårt och tungt. Börja med att sammla ihop en stabil grund av vänner och anhöriga. Ha med dig någon trygg person eller personer, tala om att du tänker lämna honom för din skull och barnens. Det finns ingen lag som säger att du måste vara själv när du gör detta.
Vårdnaden om barnen kommer han definitivt inte få om det oroar dig.
Sen ska du veta att det är lagens mening olagligt att trakssera någon även om du lämmnar honom.
Det blir tungt i början, men du måste kämpa för din och barnens skull Azalea.
Du och dina barn är inte förtjänta av att leva med en aktiv alkolist.
Det ända vi gör är att tänka på oss själva, så ser sjukdomnen ut.
Jag var ett riktigt svin ärligt talat, och förtjänade inte en familj när jag var aktiv. Jag ljög, och manipulerade samt skuldbelade hela min omgivning när jag drack.
Jag har fått arbeta för att få tillbaka kärlek och respekt, även om jag nu förlorade min sambo som jag älskar innerst inne, men jag förstår henne i dag, och skämms för det jag gjort.
Var stark och gå även om det gör ont ett tag, för när du väl gått och börjar må bra så förstår att du gjorde rätt val.
Tänk tanken och vill du ha råd så finns jag här och svarar dig.
Hjälp dig själv och barnen att bli lyckliga och fria.
Mv. Peter

Profile picture for user Blade Runner

Du gjorde rätt och ingen kan hävda något annat. Jag vet hur det är att hjälpa och dölja och städa upp och hålla tyst och eliminera sina egna behov. Efter 20 år och ingen bättring men en konstant försämring så har jag äntligen insett att det inte finns något jag kan göra. Är på väg, ett steg i taget och vad bra att du insett detta efter 7 år. Det är såååå lätt att vara efterklok men hur ska någon kunna förstå att kärlek och support inte hjälper. Man måste helt enkelt lära sig den hårda vägen och pröva allt och vrida ut och in på sig själv och pröva allt innan man förstår att inget man gör hjälper.
Kram
Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Tack så väldigt mycket för ert stöd de4 gör att jag känner att jag får lite mod och övertygelse om att jag inte lever i en bra miljö. Det är ju på något sätt så att alla gränser har tänjts ut och det har blivit det normala att leva så här.
Fast jag förstår att det inte är normalt så är det mitt normala att mannen ligger i sovrummet måååånga dagar i sträck och dricker tills han somnar. Idag har jag inte ens sett honom. Dörren till sovrummet är stängd.
Sen hux flux sluta o dricka ett tag och då är han sur och bitter och då ska allt vara som vanligt som om inget har hänt.
Det går inte att prata om det som varit och jag har varit väldigt mesig också och undvikit det för att det ska vara lugnt.

Profile picture for user miss lyckad

Orkar du inte lämna honom, så tänk på dina barn..Dom kan inte välja, det kan bara vi vuxna..Läs och hämta styrka från andra som lämnat..Att göra bra val kan kännas jobbigt för att det är nytt..Senare kommer livet att stabiliseras..Jag själv kan tycka att jag skulle ha lämnat både alkohol och en beroende man långt tidigare än vad jag gjorde..Varför slösa bort sitt liv på någon som slösar bort sitt liv..Varm Styrkekram..

Profile picture for user Azalea

Ja, jag är så tacksam för att ha vågat börja skriva här. Här finns, tyvärr, massvis med kunskap och stöd så det känns skönt.
Jag vet att jag väntat alldeles för länge men det är ju så himla svårt. Ångesten och känslan att man överger är hemsk. Fadt jag förstår att jag behöver ett bättre liv och inte ett som bara passerar medan man blir äldre.
Så idag att jag inte orkar längre utan vill ha skilsmässa. Vet inte om han fattade det ordentligt, är ju givetvis inte nykter.
Istället var det synd om honom och ja, jag vet att jag är misslyckad och imorgon ska jag ta tag i det.Tyvärr så blir han nog av med jobbet imorgon, det andra på ett år. Fasen va jobbigt allt är, att behöva trösta och peppa när inget hjälper. Jag ger upp.
Han t.o.m så att ja då får jag väl gå här o skrota. Då frågar jag: vad ska du leva på då? Svaret blev: På dig!!!!!!!!
Enkelt att ta väldigt tidig pension. Åhhhhhh

Profile picture for user Azalea

Menade med det första jag skrev att det är sorgligt att vi är så många som har så mycket erfarenhet av alkoholberoende.
Så många som kämpar?

Profile picture for user Azalea

Efter ytterligare tråkiga dagar med fylla så har jag ringt advokaten och fått punkter på vilken ordning jag ska fixa allt.
Känns skönt med en checklista att följa då hjärna och hjärta inte alltid samarbetar.
Ett steg framåt.

Profile picture for user blifri

Som svar på av Azalea

Bra jobbat Azalea, du hjälper honom också genom att gå. Och Peter, så kloka ord, tänk på dig själv och framför allt dina barn. Jag genomled 28 år, varav dom 15 sista var inte roliga, och det värsta var att jag lät min underbara dotter växa upp i en dysfunktionell familj. Hon har lidit mest, mått dåligt i många år. Hon har ingen kontakt med sin pappa idag, som fortfarande dricker. Hon hade mått mycket bättre i ett hem utan bråk, idag säger hon att hon upplevde det som att jag valde pappan istället för henne, och det gör så ont. Så gå bara gå för dina barns skull, och titta inte bakåt, det är ingen synd om honom. Önskar dig lycka till och du har redan tagit ett stort första steg.Kram

Profile picture for user Azalea

Så tråkigt att du hade det så jobbigt så länge. Men otroligt bra gjort av dig att lämna det. Det är lätt att vara efterklok men när man lever i ett inte friskt förhållande så fungerar man inte normalt. Jag är bara inne på 8:e året och är redan så trött på det och får sån ångest över alla dagar, månader och år som rinner förbi utan att man nån gång känner sig lycklig, lugn utan det är ständigt bränder som ska släckas och saker som ska lagas efter senaste fyllan.
Nä det måste bli ett slut innan jag tar slut

Profile picture for user InteMera

Det värsta är nog att den som dricker antagligen inte alls förstår (eller vill förstå) varför vi anhöriga mår så dåligt. Min man som dricker har helt ärligt undrat varför jag mår så dåligt som jag säger jag gör när han dricker, han tycker att vad han stoppar i sig inte påverkar nån mer än vad vi äter annars. Han förstår inte vilken stress det är att inför varje helg ha en extra plan vart man ska ta vägen om han blir för full och man blir rädd eller barnen oroliga, att varje semester långt innan den börjat ha ont i magen över hur många dagar drama det ska bli, hur mycket elakhet och utbrott man ska utstå för att han slutat tidigt nån dag. Att ledigt för honom alltid innebär fylla. Att barnens födelsedagar eller julafton eller vilken speciell dag som helst är lika bra som vilken annan att bli packad och jag den anhöriga ska försöka få allt att se normalt ut för barnens skull. Det är så mycket ångest, rädsla, oro, planerande och funderande stanna eller gå så man kan bli galen för mindre.

I år åkte jag bort med barnen på semester, som vi brukar, och precis innan vi åkte bad han mig dra åt helvete och aldrig komma tillbaka för att jag sa jag tycker han är jobbig när han druckit, vilket han då hade, och dagen efter messar och ringer han som om inget hänt. Denna eviga svängande personlighet, som om det var två olika personer, och för dom är det helt självklart vi ska kunna hantera bägge i en blinkning när det svänger fram och tillbaka för dem. Min man är dessutom aldrig ångerfull oavsett vad han ställt till med, undrar snarare dagen efter varför jag måste älta saker så som han säger det!

Så bra gjort av dig blifri att komma loss, jag har redan en bostad men har inte flyttat in riktigt men har i alla fall ett ställe att åka till sen ett år tIllbaka.

Profile picture for user Azalea

Det är precis samma hos oss. Fullt drama och elakheter, man är världens sämsta människa och dum i huvudet och allt där emellan. Fast när det nyktrat till så ska allt vara som vanligt och inte pratas om. Jag pallar inte det längre. Här haft hyfsat lätt för att skaka av mig och kasta det bakom ryggen och gå vidare tidigare år men nu går det inte längre. Det är fullt i ryggsäcken.
En ursäkt har jag heller aldrig någonsin fått. Är själv noga med att göra det till de msn skadar eller råkar däga nåt obetänksamt till men inte han inte. En ursäkt kan jag göra till dödagar på, den kommer ändå inte. För det anses väl ändå att det var mitt fel eller att jag attackerade eller nåt annat.
Så sjukt trött på detta.
Snälla du, det verkar som du har barn hemma och då finns det bara en väg. Flytta så fort du kan. Han kommer aldrig att ändra sig och det kommer vara samma repiga skiva vecka efter vecka.
Så härligt att du har en egen bostad, använd den och gör det mysigt för dig och barnen. Jag önskar dig och dem all lycka.
Jag ska titta på ett litet ställe på söndag och förhoppningsvis klara/orka flytta dit.
Stor kram till dig?

Profile picture for user Azalea

Min man söp bort sitt jobb han haft i 24 år förra försommaren.
Sommaren användes till att ligga däckad i 2,5 månader. Jag kan säga att det är ett dyrt nöje. 10000 kr per månad . Fy!!!!!!!
Sen nykter och bittert fram till jul och väldigt synd om honom för hur orättvist behandlad han blivit av jobbet.
Fylla över jul och nyår och sen fick han jobb i 4 månader som gick bra. .
Sen var han "mellan jobb " i 2 veckor och klämde då in några dagars drickande.
Det nya jobbet, som var ett sommarjobb i 2,5 månader varade i 3 dagar............Sen har han legat däckad mellan cykelturerna ( 1 mil enkel resa ) till Systemet.
Så nu har han olovlig frånvaro där ickså och är förmodligen av med det jobbet också.
Sist vi pratade så var hans plan att gå hemma och skrota för han kunde ju leva på mig som jobbar heltid??!!!???!!
Det är att göra det lätt för sig. Jag betalar hus, bil mat och allt annat och dom grädde på moset så ska jag betala spriten också. Fy farao säger jag bara, hur kunde det bli så här.

Profile picture for user Ullabulla

Du bör sätta dig ned och svara på de frågorna.
Hur det kunde bli så för honom är nog för att han är alkoholist och det är vad alkoholister gör,de dricker.
Obönhörligen och utan hänsyn till omgivningen pga att alkoholen tagit över deras liv.

Men om du försöker svara på de frågorna?
Varför accepterar du det.
Varför låter du det ske.
Varför får det fortgå?

Jag vet att det är jättesvåra frågor,för man har ju egentligen inget svar.
Men när man börjar bena ut dom och tar dom en och en så kan man så småningom hitta svaret/svaren.

För att jag fortfarande hoppas
Älskar
Är för rädd.
Eller vad det nu än är.
Då kan man möjligen påbörja resan mot ett firare liv med sig själv i fokus.
Men så länge man låter sig snärjas in i att man är medskyldig,eller inte har något val till att man är i den situation man är så tappar man också all kraft.
Det går att hitta igen kraften,om än att vägen är lång och snårig.
Jag rekommenderar Alanon eller medberoendeterapeut. Så att ditt jag blir viktigt igen och du börjar få grepp om vad du behöver och accepterar.
Och inte.
Lycka till.

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Ullabulla

Ja det är då rätt som du skriver. Jag läste frågorna och svaren flera gånger och det hemska är att det är det sista som stämmer in bäst. Jag är rädd.
Rädd för hur arg han kommer att bli när jag vill flytta isär, jag är sjukt dålig på konflikter och det går ju inte att resonera och prata normalt.
Rädd för hur jag ska klara det rent praktiskt med bank och papper och allt sånt då det bli rätt.
Rädd för hur jag ska kunna packa ner mitt liv när han ser på, kommer bli ett himla gapande.
Rädd för hur huset kommer att se ut efter den tiden det tar att få igenom skilsmässa och bodelning. Det kommer att bli förstört under tiden.
Rädd för hur tusan jag får ut honom ur huset när skilsmässan är klar och jag förhoppningsvis köpt ut honom.
Det har varit så många rädslor för alla dessa höga berg av problem och osäkerhet.
Men jag förstår ju och försöker intala mig att om vi säger 1 års stora problem jämfört med resten av livet med en massa problem så är ju valet ibte då svårt egentligen.
Men usch så orolig jag blir ändå.
Kram

Profile picture for user Azalea

Jaha, det blev ju ingen skillnad mot förra året. Då fick jag pysa hemifrån och i år är det samma sak igen. Enda skillnaden är att jag fyller år på midsommarafton och det är givetvis inga tecken på att bli gratulerat av männen som ligger däckad sedan lång tid.
Jag får bo hos en vän så länge och fira lite själv. Menar inte att låta bitter men det börjar bli rätt trist nu.
Läbgtar till den dagen jag våga göra slag i saken och lämna allt detta bakom mig och starta ett nytt friskare liv.

GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla??

Profile picture for user Nordäng67

Och grattis på födelsedagen!???? Kanske kan du göra din längtan till något konkret? Små steg i en annan riktning! Börja skissa på en plan och gör små saker i den riktningen. När man gör små saker så blir det mer verkligt och inte lika skrämmande! Kanske kan du tex starta ett eget sparkonto. Sätt tvärstopp för att lägga dina pengar på hans alkohol och sätt in pengar på ditt egna konto. Pengar som skall gå till din framtid! Massor med kramar

Profile picture for user InteMera

Och ett stort grattis på födelsedagen!

Dessa helgdagar på året blir tyvärr ofta exakt som man hoppats de inte skulle bli. Just midsommaren har jag sedan några år tillbaka alltid rest bort med barnen och lämnat mannen hemma. Även idag när vi var bortresta lyckades han framkalla ont i magen på mig med en massa hetsiga sms i några timmar mitt på dagen, bara för att sluta tvärt för tre timmar vilket utan undantag säger mig han var full och slocknade. Ikväll kom ett mess att han saknar mig. Svarade inte på just det utan skrev vad vi gjorde just då med barnen, bara för att igen då mötas av total radioskugga aka mera sprit.

Innan vi åkte bort blev han för några dagar sen störtarg för att jag påtalade igen jag inte tycker om han dricker (han var onykter vid tillfället och undrade vad jag surar åt igen) och bad mig dra åt hel...te och inte komma tillbaka. Följande dag gillar han mina facebook bilder och messar som ingenting hänt. Man blir trött och uppgiven åt berg och dalbanan som rullat på för dom är i sin förutsägbarhet nästintill komiska om det inte vore så tragiskt. Jag har stretat på med mannen i över 10 år jag också och hoppats, pressat, önskat, pekat till hjälpställen och hotat lämna men ändå orkar han ifrågasätta varför jag exakt varenda gång han dricker mår skit och hatar livet som det är. Det tar musten ur en. Vet ju bättre än att hoppas på ändring eftersom han anser det bara är jag som ska ändras och har en massa fel. Har kvävt känslor och viljan så länge nu så det snart kommer explodera. Har valt att ta det lugnt för att försöka hitta ett bra tillfälle att gå, men inser ju ett sånt aldrig kommer. Han kommer oavsett anklaga mig för en massa, oförstående över sin del av det och att nej jag saknar inte honom det minsta när jag är ifrån honom utan känner bara frid när jag är borta.

Jag rekommenderar också dig starkt att tvärt sluta lägga pengar på hans drickande! Det är matpengar och boendepengar för dig när du väl behöver ta steget till eget och du kommer behöva varenda öre! Låt honom gorma då men säg lugnt du betalat det nödvändiga som mat och boende men sprit hör inte till det nödvändiga och det får han skaffa själv. Öppna ett sparkonto och lägg undan allt du kan så länge du står ut med honom, så har du handpenning till eget boende fixat och kan återta lite makt i ditt liv. Jag valde att skaffa en egen bostad förra sommaren och vistas där av och till, kostar givetvis en hel del att ha två boenden men åtminstone för mig varit värt precis allt. Det är ett lugn att veta jag har ett tak över huvudet oavsett nu, han bestämmer inte över mig mera!

Hoppas du i alla fall kunnat unna dig lite födelsedagsfirande och midsommar glädje idag, ny dag imorgon att tänka på ditt vidare liv!

Profile picture for user Azalea

Jag har faktiskt börjat lite med det dom du föreslog. Att planera för ett liv utan honom och alkoholen. Ordnat konto så nu gick min första lön dit, kommer bli liv när han nyktrat till och upptäcker det. Jag har packat ner och kört bort saker som är betydelsefulla för mig och det har känts skönt att fokusera på det och att verkligen göra något konkret. Istället för att bara åka hemifrån en stund och tycka lite synd om sig själv.
Jag ska försöka hålla känslan uppe av att vara lite förbannad istället för ledsen över allt som inte blir som man tänkt sig.
Tack för gratulationen? det värmde

Profile picture for user Azalea

Ja, pengarna de rinner verkligen iväg fort. Jag är glad att jag ordnar eget konto men det är väl lite försent. Jag gjorde faktiskt det hösten 2017 också då jag blev förbannad. Han krockade och skrotade en bil och åkte fadt för grov rattfylla plus att han smet från platsen. Då blev jag så himla arg och besviken. Jag var bortrest och familj ringde och berättade detta och jag kunde läsa riktigt tråkiga artiklar i tidningen om det. Fy vad jag fick ont i magen. Då flyttade jag min lön till eget konto men efter ett halvår när han var nykter er tag blev det sån himla liv och han tjatade sönder mig om ,så kan man inte göra, du har ingen rätt att ta pengar, jag kommer inte att betala en enda räkning......osv. Till slut orkade jag inte utan förde tillbaka pengarna. Jag är för svag när han drar igång och maler ner mig om hur kass jag är .
Men denna gången ska jag inte vika ner mig!!!!!!!!
Ska tillägga att jag har i smyg tagit ut kontanter många gånger för samma summa som han köpt sprit för, lite revansch ivf.
Nu är han arbetslös , söp just bort sitt andra jobb, så det känns ändå viktigare att jag behåller min egen lön nu.
Hoppas du fick en fin midsommar och tack för dina peppande ord?

Profile picture for user InteMera

Bra tänkt att ta ut kontanter för samma pengar han köper sprit för! Det har jag faktiskt också gjort tidigare, innan jag gjort några andra försök till att frigöra mig både ekonomiskt och mentalt. Jag tycker bra du kan behålla lönen på ditt eget konto och gnäller han så säger du att du visst avser betala mat och boende så det spelar ingen roll var pengarna finns, så länge räkningarna blir betalda. Då drabbar det ju ingen och det enda skälet han vill ha pengarna till ett gemensamt konto är för att han ska få fri tillgång att handla sprit! Tänk om han handlar så mycket så det som är kvar inte räcker till räkningarna sen? Inte är det då han som reder upp det! Kom ihåg det när han drar igång om att du ”undanhåller” pengar. Det är för tusan din lön som du förtjänat! Han får väl bidrag också om han är arbetslös och så länge du ser till det normala vardagslivet funkar när du tjänar mer än han är alla andra motiv från hans sida fullständigt själviska och inget du behöver beakta! Men jo dom lyckas nöta ner en, har i tiderna haft samma gnäll hos oss men har till sist enats om att vi sätter en given summa var varje månad till ett gemensamt konto som betalar livets nödtorft och det man har över på eget konto får var och en använda till det den vill. I mitt fall allt barnens och i hans fall sprit och egna hobbyn. Men jag har i alla fall egna pengar som betalar min andra bostad så inget han kan ha några åsikter om, då han dessutom tjänar betydligt mer än mig och har mer över varje månad. Stå på dig när det gäller din ekonomi, mycket bättre att vara arg än lessen som du konstaterat - att vara arg gör en i alla fall mer handlingskraftig!

Profile picture for user Nordäng67

Med att vara arg på rätt person! Jag var ilsken som ett bi och när jag började fundera över min ilska upptäckte jag att mest av allt var jag arg på mig själv. Arg på mig själv för att jag lät honom behandla mig respektlöst, arg för att jag förlät samma saker om och om igen och mycket annat! Att vara arg på sig själv var inget hälsosamt! Det var när jag insåg det som jag började sätta gränser på riktigt och gå min egen väg! Respekten för mig själv ökade och ilskan minskade! Va bra att du har börjat se om ditt hus! Stå på dig och låt dig inte skrämmas! Kram♥️

Profile picture for user Azalea

Ingen fara, jag är bara förbannad på mannen. Både för allt elakt som han sagt till mig och hur han har behandlat mig och puttat runt mig.
Jag kan med gott samvete säga att jag gått igenom alla faser:
Omhuldat och pysslat om
Skyddat och ljugit för andra
Köpt sprut o öl åt honom
Hällt ut och gömt sprit o öl
Gråtit
Tiggt och bett om ändring
Skrikit och vrålat och varit vansinnigt arg
Tigit ihjäl honom
Varit super pedagogisk och förklarat
Kört till läkare,avgiftning och behandlingshem
Slutat bry mig

Så jag kan inte vara att på mig själv för jag har provat alla sätt jag kan för att han ska förstå.

Sen har
Jobbet sparkat honom
Polisen tagit honom
Domstolen sätt på fotboja
Familjen tagit avstånd
Kroppen och hjärnan tagit stryk av alkoholen

Trots detta sitter han just nu på en krog och beställer in öl och groggar som betalas ftån vårt gemensamma konto.
Jag ska räkna ihop summan och åka och ta ut exakt lika mycket imorgon.
Så jag använder min ilska till att hålla ett avstånd så jag inte kan "hjälpa" honom med att laga mat och pyssla om hemna.
Aldrig i livet.

Ps önskar och ångrar bara att jag inte behöll mitt egna konto tidigare, men gjort är gjort och går inte gråta over Ds

Kram till er bägge Nordäng67 och intemera?

Profile picture for user Nordäng67

Att dom inte kommer till vägs ände! Mitt ex har typ noll kontakt med sina barn, vänner (dom normala och trevliga) har tagit avstånd, mamman till hans barn har lämnat honom, jag har lämnat honom och nu senast fick han sparken från sitt jobb! Allt relaterat till alkohol! Dricker gör han fortfarande! Det går liksom inte in! Och kärleken till alkohol verkar gå bortom allt annat! Hemskt!

Profile picture for user Azalea

Just nu känner jag bara att allt är så sorgligt. Som du säger så här de förlorat alla människor omkring sig plus allt annat viktigt men ändå kan de inte sluta och ta en ny vändning i livet.
Idag har mannen suttit på en krog under hela eftetmiddag/kvällen och beställt in.
Till slut kunde jag inte låta bli utan körde dit och såg honom på avstånd. Helt ensam satt han vid ett bord och såg så övergiven ut.
Jag gick och pratade med personalen att de inte skulle sälja mer alkohol till honom, att det räcker nu för hans del. Jag kunde inte låta bli. Det skär i hjärtat att se honom och det verkar inte finnas något stopp.
Jag var tuff och stark innan idag men efter detta känns det som jag har övergett honom fast jag vet ju att jag måste.
Det är bara så sorgligt alltihop.
Hur klarar han susig g, din man?

Profile picture for user Nordäng67

Vet inte riktigt hur han klarar sig eftersom jag brutit kontakten! Han sms:ar mycket så lite koll har jag! Och det är som vanligt tror jag! Ibland är han ledsen och olycklig! Hade jag gått tillbaka hade mitt hjärta gråtit i dom stunderna! Ibland är han kaxig och tror han äger världen och är Guds gåva till kvinnan! Hade jag varit ihop med honom hade jag varit arg och kokat av ilska! Så berg-och dalbana med andra ord! Jag känner inte samma ansvar längre märker jag, har kastat hoppet överbord. Skönt på ett sätt men jag har fortfarande stunder av sorg. Han har som sagt fått sparken men har lön året ut, hög lön utan att vara välkommen på jobbet! Så det kan gå två vägar. Antingen gör han något bra av detta och tar en ny väg eller så super han ner sig fullständigt. Första månaden har passerat och det verkar mer som alternativ två om man skall döma efter sms! Mycket fylla! Han är också ensam men det har han faktiskt satt sig själv i! Kan bara säga att jag är glad att jag lämnade långt innan han blev av med jobbet! För att försörja en som super hade nog förstört mig själv totalt! Så fortsätt din plan! Kram

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Nordäng67

Så starkt av dig att kunna klippa av kontakten med honom. Jag antar att det är nog det bästa att göra för annars är det så lätt att ramla in i gamla hjulspår.
Bra gjort, fina du.
Jag blev sur på mig själv idag att jag plötsligt var orolig över hur han skulle komma hem ordentligt från krogen mitt i obygden.
Hade inte behövt lägga den tiden på det.
Vid 23:15 ringer han och är sur och ägg för jag inte har hört av mig........ va fasen, det var ju jag som fyllde år igår och inte ett ljud från honom.
Han har ramlat med cykeln och så klart väldigt synd om honom.
Sen arg för att det inte finns någon mat till honom. Trots att frys,kyl och skafferi är fullt. Så till honom att han får laga mat själv men det går inte enligt honom. Jag ska banne mej inte göra det ivf.
Till slut så jag till honom efter allt pratande om att alla konsekvenser han hamnat i nu är pga alkoholen, viljet han menar inte hade med detta att göra så så jag att det finns inte plats för både mig och alkoholen hemma.
Frågade om han ville vara utan alkoholen resten utav sitt ni? Svarade till slut NEJ
Där fick jag mitt svar, men så jobbigt det är ändå.
Imorgon ska jag åka och tills på en stuga som jag kanske kan hyra. Det är med blandade känslor.
Hjärnan säger:FLYTTA
Hjärtat säger STANNA
Men denna midsommaren blev exakt likadan som förra och de tidigare så det går ju inte stanna.

Profile picture for user Skrållan

Jag vet Azalea, hur det känns. Jag och min man bor fortfarande isär. Har haft en lugn och rolig midsommar, med barn och barnbarn. Men mitt i allt kommer saknaden. Sorgen, att inte ha honom vid min sida. Men jag vet ju att hade han varit här hos mig i midsommar, så hade det varit fylla, och gräl. Vad är det då man längtar efter? Tror jag längtar efter honom jag blev kär i. Han som var stark och hade en varm kram. Han som älskade mig. Han som ville bli gammal med mig. Men han finns inte längre. Han som valt bort mig. Ja sorgen finns där, men jag gjorde också ett val. Vill inte längre komma i andra hand. Vill inte vänta på en man som ska bli nykter. Vill vara lycklig och älskad för den jag är. Han valde alkoholen, men jag valde mig.
Välj dig Azalea. Du har bara ett liv. Ska ditt liv gå ut på att vänta? Vänta på att mannen ska bli nykter? Kan du orka 1 år till, eller 5 eller 10? Jag vet ju hur svårt det är. Men är det inte ändå värt det, för att få ett eget liv, där chansen kan bli att man blir lycklig?

Profile picture for user Azalea

Det låter verkligen så självklart när de skriver det så. Det är ju sant att det inte går att vänta på att det ska bli nyktert för då kan det dröja till dödagar.
Jag får lite panik över att åren bara rinner ifrån och man känner att livet rinner bort.
Kan ändå inte hjälpa att jag känner mig taskig som överger när allt annat har gått åt pipan för honom. Det är som jag sviker när det är som värst för honom, ingen bra känsla.
Tack snälla Skrållan för dina visa ord, jag behöver dem och en spark i baken.

Profile picture for user Skrållan

Jag fick också panik att åren bara gick, innan jag tog mitt beslut. Och jag vet att det inte är ett lätt beslut. Senast i dag tvivlade jag och tänkte, har jag verkligen gjort allt för vårt äktenskap? Har jag provat allt? Men när jag tänker efter och när jag bollat med mina nära, så vet jag. Jag har provat allt. När jag pratade med mannen i dag så vill han gärna skylla på mig. Och jag som kan ta in både mina och hans känslor, börjar vackla. Men jag vet nu, jag måste lämna för att bli hel igen.
För det är inte lött. Man tvivlar och vacklar. Och Azalea, kan du hjälpa honom så han blir nykter? Blir han hel om du stannar och stöttar? Kommer han bli fri från sitt beroende för att du offrar din tid på honom? Kommer han tacka dig och vara dig evigt tacksam? Vet att du vet vart jag vill komma med detta. Vill stötta dig och få dig att sätta dig först. Den enda som alltid kommer att finnas i ditt liv. Du.

Profile picture for user Azalea

Så sant den sista raden var som du skrev.
Idag var han lite nyktrare och jag körde( så typiskt mig) honom till läkaren för sjukintyg. Va fasen blev det av det. En ny 75: och öl ikväll och en aggressiv man som är och tjabbar så man inte kan sova. Måste ju upp kl 6 så det bli lite tröttsamt.
Men ikväll blev jag så fruktansvärt arg och käftade tillbaka med samma ton som han. Orkar inte vara pedagogisk längre.
Så igen att jag vill skiljas men han var tuff och så att det gör du aldrig. Utmanar du mig så jag då och så till honom att imirgon kommer jag med papperna.
Så ta mig tusan att jag ska fixa dom imon och trycka under näsan.
Nu är jag så arg och less på detta så det kan ju inte bli värre än jag har det nu.
Förlåt att jag morrar så ikväll men jag behövde avreagera mig.
Snälka Skrållan nu gör vi det!!!!! Varför ska vi stanna och bara bli beskyllas gör det ena efter det andra och att allt är vårt fel. Vi har inte valt att åka och handla spriten och definitivt inte hällt den i halsen på dem. Dags att de får ta sina konsekvenser av sitt handlande.
Sov sött fina du

Profile picture for user InteMera

Hur gick det med titten på stugan du funderade på att hyra? Eller kändes det bara märkligt och skamfullt att kolla på eget boende? Jag minns själv den skräckblandade förtjusningen när jag hörde mig själv säga -Jag tar den, till mäklaren som visade mig lägenheten jag nu haft som tillflyktsort i ett år.

Och hur gick det med mannens läkarbesök, kom han sig alls dit? Kunde läkaren få honom att inse vad han måste göra för att få hälsan tillbaka? Jag önskar du hade låtit honom cykla till doktorn, 1 mil på cykel hade säkert gjort honom gott och antagligen dig ännu godare som då hade lyckats med konststycket att inte hjälpa honom när han själv ställt till det med spriten! Men vår medkänsla och skam om vi inte ställer upp är såpass inväxt i ryggmärgen så vi hjälper hellre till även när vi egentligen vet vi inte borde. Kanske din man också är som min efter läkarbesök, vägrar berätta nåt alls vad läkarn sagt alternativt säger läkaren var en idiot som inte vet nånting eller så ljuger han rätt upp och ner och säger allt var perfekt och läkaren tyckte han gör allt rätt.

Profile picture for user InteMera

Du skrev ditt inlägg Azalea samtidigt jag skrev till dig!

Tycker du tar hem pappren imorgon och sätter dem framför honom! Att dom tror vi stannar oavsett hur illa dom behandlar en blir man bara ännu argare av! Stå på dig, du har all rätt att vara arg ikväll!

Profile picture for user Azalea

Det har varit helt kass igen.
Cykla och hämta sprit istället för att umgås med sonen som äntligen var hemma hos oss på kvällen.
På natten kl 00.00 ramlar han och slår fingret ur led så in och väcker mig. Du måste köra till akuten nu. Hemma vid 02.30 gick ju inte sova så bra den natten.
Dagen hyfsat nykter och gjorde sitt läkarbesök som var tvunget gör att få läkarintyg .
När jag kommer hem efter min träning vid 22.00 ligger han i soffan med en 75:a och öl och blir då klart aggressiv över att jag ser det.
Kläcker ur sig: Du gör 2 mackor till mig. NEJ för jag ska gå och lägga mig. Måste upp igen halv 6.
Då blir det ett himla liv såklart och hot om att du ska inte gå sova en sekund och få berättar för dig vilket ärkesvin man är och alla de andra utfallen om att jag bara tänker på mig själv osv.
Tull slut fick jag åka hemifrån för att få lugn och ro så nu får jag sova hos grannen.
Att det bara kan hända så mycket på ett dygn. Istället för att jobba, äta, oysdka i trädgården och njuta av ett underbart fint sommarväder. Åhhhhhh, så trött på detta.
Godnatt allihop

Profile picture for user InteMera

Jag känner en oro för dig, när du beskriver hans hetsiga utfall på fyllan! Har han nånsin blivit våldsam? Tänker att du nu ska se till och prioritera att hålla dig säker! Vill inte skrämma dig men en arg full man som inte har nåt att förlora, om du redan sagt du vill skiljas eller åtminstone flytta isär, kan få oanade konsekvenser. Det är obehagligt men sant att kvinnor som är i färd att lämna eller nyligen har lämnat är de som riskerar våld i högre grad än annars. Och ibland kommer det som en blixt från klar himmel även om det inte hänt förut, när deras alkoholpåverkade hjärna får för sig att få utlopp för vreden och frustrationen genom fysiskt våld. Ta hand om dig och sov nån annanstans om du kan!

Och jo du har all rätt att vara arg, det är han som är en egoist och inte du!

Profile picture for user Azalea

Jag är väldigt försiktig och ser alltid till att ha en utväg, att man ens ska behöva tänka på det...
Tack för din fina omtanke?

Profile picture for user Azalea

Han var riktigt arg igår eftermiddag mär alkoholen var slut. Han var tvungen att gå till jobbet idag och hade ingen mer sprit.
Jag kunde inte heller hålla tyst som jag oftast gör. Var så himla arg på honom över hur han beter sig.
Det är ju helt sjukt hur mycket elakheter som kan komma ut ur munnen när den andan faller in. Jag kallar aldrig honom vid några fula saker, vill inte bli likadan även om jag är arg.
Jag hade ringt upp hans syster som ville bara med i telefonen ufall något skulle hända. Hon var chockad över hur han gapade och skrek o pratade illa om mig.
Jag frågade om hur han ska göra framåt, vad är din plan? AA, Länkarna, socialtjänsten eller sjukvården. -Vad fan ska jag det för blev svaret. Det är inga problem, kan jag fixa själv. SUCK!!
Han lugnade ner sig på kvällen och jobbade idag trots ständig fylla och däckade i 5 veckor i sträck.
Men efter jobbet och nu då ska allt vara som vanligt. Precis som om inget har hänt. Ska ta upp dem stora känsliga biten igen snart om hur han tänker dig framtiden med behandlingar.
Blir bara så trött . Han fattar inte över huvud taget varför jag är arg och sur.
Hur kan han inte förstå????
Kram till er och god natt

Profile picture for user Azalea

Nu har jag flyttat hemifrån, typ. Bir lite inneboende än men det fixar sig alltid på något sätt.
Jag har packat allt jag är rädd om och mina kläder så det räcker till vintern.
Sitter just nu och räknar på månadskostnad för huset, min del som jag ska göra över till gemensamma kontot.
Usch så jobbigt det är men ändå skönt att gå en uppgift att göra.
Imorgon ska jag ordna skilsmässopapper och ta det stora smällen att lämna dem till honom. Måste verkligen göra det nu, det blir ju likadant hela tiden med fyllor och elakheter. Tar ju liksom aldrig slut och hjälp vill han inte söka. Har tjatat sönder mig om detta nu så jag släpper det nu.
Har stort stöd från min och hans familj och nära vänner så jag ska ta kontrollen tillbaka över mitt liv. Har levt under hans villkor nu i 8 år så nu måste det bli ett slut.
Kram

Profile picture for user Skrållan

Stor kram från mig också. Du har levt under press länge nog nu. Nu har du tagit första steget mot ditt eget liv.

Profile picture for user Azalea

Det har faktiskt gått rätt bra. Jag bor i en släkting hus så länge och det känns bra att inte vara hemma och se eländet och att slippa känna lukten av sprit och öl.
Bara det är en vinst.
Imirhon ska jag titta på en lägenhet som blir ledig efter sommaren och det känns spännande. Hoppas verkligen den är fin.
Fast igår fick jag de där gamla tvivlet igen. Synd om honom, hur ska det gå för honom?, nu blir han av med det andra jobbet, ingen lön, hur ska han klara av att fylla i A- kassa?
Allt möjligt snurrade igång igen och jag kände mig så taskig och elak dom bara har dragit hemifrån.
Jobbade idag på att släppa den känslan men det är svårt.
Idag körde jag hem och tog emot sotaren. Men såklart låg han i sängen så full att det inte gick att få kontakt knappt.
Blev faktiskt orolig att han var så långt borta. Usch så hemsk jag kände mig då.
Körde ändå iväg igen och tar hand om mitt liv, det går ju för tusan inte hjälpa honom.
Utmattad ikväll

Profile picture for user Skrållan

Hoppas Azalea att du kan tänka på dig nu. Det är svårt, jag vet. Men vi måste ju tänka på våra liv nu.
Samvetet kommer, men tänk på allt du kan göra för dig nu. Kram till dig?

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Skrållan

Mm mm, men attans vad det kan vara svårt.
Fast ikväll har jag stuckit iväg och shoppat en ny klänning och rensat lite ogräs och nu pysslar jag med papperna.
Är bäst när man har lite sysselsättning trots allt.
Kram till dig Skrållan?

Profile picture for user Azalea

Nu har jag kollat på en jättemysig lägenhet som jag har första tjing på.
Den är verkligen perfekt men direkt så kommer alla tvivel och kval in och rusar runt.
Jag förstår precis hur rätt allt är med att lämna i min hjärna men sen blandar hjärtat sig i och tycker att det är sorgligt och så himla synd om honom att bli lämnad ensam. Fasen så trög man är som ens tänker så.
Jag har ju blivit lämnad ensam under alla åren i vårt eget hem, på semestrar utan att han haft något samvetskval precis.
Måste ge besked om lägenheten i början på veckan så helgen ska jag använda till att skriva den klassiska + och - listan.

Profile picture for user Adde

dig nöjd och stolt över att göra nåt bra för din egen skull !! Du är värd ett bra liv ! Skriv på om lägenheten !!

Profile picture for user Skrållan

Jaa skriv på och gör något för dig Azalea. Jag vet hur svårt det är. Men som någon skrev till mig, vill du vara på samma plats som du är nu om 1 år, 2 år eller 10 år? Är det inte bättre att ta chansen att kunna bli lycklig? Man har ju bara ansvar för sig själv. Du kan ju inte göra din man nykter, hur mycket du än älskar honom.
Tänk att få något eget, man kanske blir ensam, men är inte det bättre än vara ensam i ett äktenskap? Där man också måste ta hand om en full man.
Satsa på dig nu, Azalea!!

Profile picture for user MondayMorning

Skriv på. Dubbla namnteckningar. Främst för din egen skull. Lev ditt liv.
Jag läser det du skriver - så där ska ingen människa behöva ha det.

Och ingen borde behöva leva i denna oerhört jobbiga beroendesjukdom.
För det är ett helvete. Dock inte ditt ansvar. Din man är vuxen och måste
ta hand om sina egna problem. Det är en sak att stanna i relationen om
den beroendesjuke vill ha hjälp. Din man har inte den insikten.

Faktum är att din flytt - det kan rädda livet på din man.
Den beroende - behöver feta konsekvenser och är många gånger
det enda som kan stoppa och därmed rädda oss.

Så skriv på och njut och visualisera DITT liv i frihet.

Stort lycka till

MM

Profile picture for user Azalea

Att få er stöttning i detta betyder så mycket, skrållan, mondaymorning och Adde.
Det du skrev Skrållan om hur jag vill ha det om 1,2 eller 10 år det är just så jag försöker tänka. Det har ju inte blivit bättre på dessa 8 åren utan bara blivit värre med krockad bil, böter, fotboja, blivit av med jobbet och nu troligen av med nästa jobb. Det blir ju faktiskt bara värre och värre och genom varje sak som hänt har jag funnits kvar. Gett honom en chans till...för vadå? Det har inte hjälpt utan bara förlängt mitt lidande.
Jag ska lyssna till er och sätta mig själv först nu, äntligen. Det kommer att bli svårt och kommer bli många tuffa dagar men det är dags nu dom min dotter så.
Människor runt omkring ser mycket klarare, bor man i det så blir nog synen öite grumlig och man vänjer sig och till slut så är det normalt att ha det så här.
Men nu har jag inte bott hemma på några veckor och det har bara känns skönt att vara själv.
Hoppas ni får en fin söndag, kram

Profile picture for user InteMera

Jag säger också: skriv på!

Som du klarsynt konstaterat så har det snarare blivit värre med åren och förlorar han jobbet är nog risken stor det tar skruv igen. Neråt sannolikt. Och den berg och dalbanan ner tror jag du mår bäst utan. Tänk som så att även om du flyttar så finns han kvar och skulle han ta itu med sitt och båda vill så kan man alltid i det skedet se om förhållandet går att lappa ihop. Men tills han alls har insikt om vad drickandet gör med dig så är nog chansen rätt liten du kommer finna någon större lycka tillsammans med honom.

Du är stark och modig nu när du börjat se klart och har tid och energi att lyssna på vad du själv känner och vill, när inte all tid går åt till honom och hans krav.

Jag säger bara lycka till med påskrivningen ?

Profile picture for user Azalea

Jag kommer att skriva på om lägenheten. Jag känner mig såklart stressad av det beslutet som på något sätt känns så definitivt. Definitivt i att jag måste lämna.
Men jag vet också att om jag inte gör detta NU så kommer jag att ångra livet ur mig. Det finns ingen återvändo, bara en framtid.
Jag pratade förra helgen med en äldre man som varit nykter i 23 år och har alla de dåliga erfarenheterna av att dricka alkohol. Han blev av med allt.
Han sa ett par ord som fastnade hos mig.
Jag berättade om allt min man gjort med jobb och körkort mm. Och ändå kommer han inte till insikt och förstår att alkoholen är grunden till allt dåligt som har hänt.
Då så denna mannen att han kommer för det första aldrig att sluta dricka som han har det nu. Han har förlorat mycket men det finns bara en sak till som kan få honom att komma till insikt och det är att: FÖRSÖRJNINGEN OCH SERVICEPERSONALEN försvinner.
FY tusan: Det är ju verkligen det jag är för honom nu. En möjlig-görare.
Så det är det sista han kommer att mista nu.
Kram

Profile picture for user MondayMorning

SÅ Grymt bra beslut. Det kommer inte att förändras så länge du är kvar.
Så länge människor stannar hos oss så kan det väl inte vara så farligt att vi dricker?
Det blir en tyst acceptans - det är OK att fortsätta dricka.

Det jag läser om din man så har han ingen insikt alls om sina problem
och då ligger vändningen (den kommer förmodligen) väldigt långt fram.
Han är ju inte ens i närheten av en förändring i dagsläget.

Han kommer supa ner sig ännu mer vare sig du är där eller inte
så varför ska du sitta och bevittna det?

Så bra beslut. Håller tummar och allt jag kan hålla för dig.

Kram

MM

Profile picture for user Azalea

Just nu ringde mannen.
Han jobbade 3 timmar och gick sen hem för han var"vimmelkantig" får också 3 veckor mindre jobb sen är det slut. Alltså denna och 1 vecka till.
Det han ringde om ikväll vid 22 tiden var för att säga att han beställt taxi för att åka 5 mil till nästa stad. Där kommer han att ta in på hotell??!!
Ska gå till sjukhuset säger han.
Va fasen då åker man väl in med bil på morgonen. FY fasen så arg jag är nu. Undrar om han inte gör det för att reta upp mig@%#€£@
Förlåt, var bara tvungen att avreagera mig.

Profile picture for user Nordäng67

Och på så sätt få din tid och uppmärksamhet. Kunde varit en beskrivning av en trotsig tre-åring! Andas och försök att inte slösa din energi på hans agerande. Hans val är hans ansvar. Förstår precis hur du känner. Kram

Profile picture for user Azalea

Han vet också precis att jag blir förbannad över sånt. Att jag tycker det är så onödigt att bara kasta pengar omkring sig.
Hans var idag var ju såklart att jag spenderar också . Ja, fadt på mat och bensin....Morr.
Nej du har rätt Nordäng?ska försöka att inte bry mig fast det retar mig.
Kram

Profile picture for user Azalea

Efter att ha spenderat 2 nätter på hotell i stan, varit på sjukhuset med hög puls och påverkan på hjärtat skulle han ha tåget hem idag. Ringde och stimmade över vilket tåg och jag fick så klart skicka över tidtabellen.
Har inte hört ett ljud från honom på hela dagen, skönt.
Fast ikväll rinde han och då är han på beroendeenheten.
Hade tydligen blivit medvetslös på tåget och skickad med ambulans därefter hamnat på beroende enheten med 5,0 i promille. Galet mycket. Fast efter 6 veckor med 70cl gin varje dag så är det inte så kobstigt.
Pratade mest om att de klippt sönder hans kläder, på sjukhuset antar jag.
Men också sur över att blivit bestulen på snuset och flaskan.......
Han sa också att: Nu är jag här och det var ju det du ville!
Jag blir så trött. Det är 4:e gången han är där på avgiftning men han har inte fattat sin situation de andra gångerna och kommer säkert onte göra det nu heller. Eventuellt sprifri ett antal månader och sen till baka igen.
Han räknar nog med att jag ska komma upp med kläder och hämta och fixa och allt ska vara som vanligt igen. Pallar inte det.

Profile picture for user Spinoza

Serva honom inte med saker som underlättar för honom att bete sig som han gör. Låt honom nu ta konsekvenserna av sina handlingar så att det inte blir lika enkelt att göra det igen.
Blocka honom på telefon, SMS mm om du behöver för att kunna släppa!

Profile picture for user Azalea

Just nu ligger han inlåst på avgiftning. Och idag var socialtjänsten där med papper att fylla i. Verkar som de kanske menar att tvångsinlägga på behandlingshem. Han svar var att ...Det kommer jag inte att gå med på, att bli inlåst.
Sen imorgon skulle det komma en advokat tydligen
Har ingen aning om varför.
Det enda han säger är att han har inte gjort något. Det kommer ju knappast en advokat om inget speciellt har hänt??!!??
I vilket fall: Spinoza, du har så rätt i att blocka honom. Jag försöker men är så förb...nat svag. Hatar det.!!!!!!!!
Fick slängt på mig idag att jag aldrig hjälper honom och jag räknade upp allt möjligt, och omöjligt jag gjort under de sista 8 åren. Fast avslutade med att säga att jag orkar inte mer och att jag är trött på att höra det. Sa sen att från och med nu kommer jag bara att tänka på mig själv och göra det som jag mår bra av. Kändes gott att säga det till honom. Han blev kanske lite paff och så bara att det får vi prata om när jag kommer hem.
Att allt ska behöva vara så stora drama hela tiden. Jag får inte en lugn stund känns det som. Är rätt trött just nu
Kram till dig Spinoza som hjälper till att peppa mig?

Profile picture for user Azalea

Lite goda nyheter har jag också.
Jag har i veckan tackat ja till lägenheten som jag tittade på förra veckan. Vi ska träffas nästa vecka och prata om den.
Den är sååå fin. Ljus och väldigt luftig så jag slipper känna mig instängd
Med en jättestor altan ,lite avskild, så jag kan få vara ute i solen och friska luften.
Hoppas att allt går som det ska nu och att jag håller ni det uppe??

Profile picture for user Skrållan

Fy vad du kämpar. Hoppas nu det händer något så att han blir inlagd. Det verkar ju som han gjort något, eftersom advokaten ska komma. Kanske därför dom vill tvinga honom för avgiftning.
Så roligt för dig med lägenheten. Verkar ju vara toppenfin.

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Azalea

Så bra att du sa ifrån!
Jag har också fått höra att jag aldrig hjälper X:et fast jag har slagit knut på mig själv för att göra det.
Men det är väl bara att inse att den som är inne i ett djupt missbruk är som ett litet barn som bara kan se sina egna behov och tycker att det är självklart att omgivningen gör allt för dem.
Jag tror att det är bra för ens egen skull att markera att man fått nog, men argumentationen i sig kan man inte vinna, så det är nog bäst att släppa den för att själv gå vidare.
Kram och starkt gjort!

Profile picture for user Amanda

Det har hänt en del jobbiga saker under de senaste dagarna, och det tar energi. Samtidigt får jag känslan av att du står stabil i allt det här och att du hela tiden känner in vad du själv behöver och vad som är viktigt för att du ska kunna må bra. Säg gärna till om jag tolkar dig fel. Du skriver att lägenheten är ”ljus och väldigt luftig så jag slipper känna mig instängd”. Så fint uttryckt. Jag tänker att det dels är en beskrivning av hur boendet faktiskt ser ut, men att det också kan fungera som en metafor för hur det ser ut för dig just nu. Du har känt dig instängd och fångad i en situation som du inte har trivts i, och nu ger du dig själv utrymme och möjlighet att få in ny luft.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Profile picture for user Azalea

Nej, du har helt rätt. Det är nog så jag känner mig i mitt förhållande. All tid på helspänn att rycka ut för att fixa något. Och även när det blir en nykter period så räknas det med att man ska stå i givakt och häbga med på alla plötsliga aktiviteter som ska göras för att allt ska verka normalt och vara som vanligt.
Som idag när han ringde från avgiftningen: - Jag kommer nog hem imorgon så då måste vi spela golf och träna inför tävlingarna nästa vecka.
What! Jag vill ju inte ens göra det, han kommer inte att klara det( går inte putta med så darriga armar och han lär nog inte få komma hem efter 2 dagar. Men som vanligt förstår han det inte och tror inte att det hänt nåt speciellt.
För tusan, dricka 70 cl nästan varje dag i 6 veckor för att till slut bli medvetslös och bli körd av polisen till avgiftning med 4,63 i promille........Det går inte att vifta eller skoja bort, det är kalla fakta.
Socialen var där idag och skulle skicka in nåt till domstolen, har ingen aning om vad det handlar om och en advokat skulle också komma dit. Undrar just vad han pysslat med???
Tar det ändå hyfsat lugnt här hemma och försöker vara stark och inte gå med på alla hans krav och utpressningar om vad jag måste göra så att allt ska bli som innan och vi bara ska fortsätta som vanligt.
Han har ännu inte insett att jag vill lämna honom trots att jag sagt det till honom flera gånger de senaste veckorna och inte bott hemma på en månad.

Profile picture for user Azalea

Det blir ett gigantiskt stort steg att ta men jag har många människor som stöttar mig.
Och ett fantastiskt fint stöd av dig och de andra här på forumet.
Det är så skönt att kunna lufta sina känslor här och att skriva ner vad som händer så man inte " glömmer hur illa det var.
Det är så lätt efter en tid att misstro sig själv och inbilla sig att det var nog inte så farligt eller att man nog överdriver.

Kram till er alla och hoppas nu kan njuta av helgen?

Profile picture for user Skrållan

En livlina har det varit för mig. Så många gånger jag tittar tillbaka. För att se hur det var, att läsa svar och få tröst. Är inne och tittar varje dag, flera gånger.

Profile picture for user Azalea

Det var nog det bästa jag har gjort, att börja skriva här efter att ha läst under flera år.
Så himla nyttigt och skönt?

Profile picture for user Azalea

Som ni vet ligger mannen på avgiftning och inlåst efter att blivit körd dit med polisbil ftån sjukhuset dit han kom med ambulans.
Idag 3 dagar senare ringer han och säger att imorgon när du kommer hit ska du ta med min medicin, köpa snus, tidning och lite godis............. vadå?? Han bara räknar med att jag ska komma. Ingen direkt ånger eller att be lite snällt om jag vill komma dit.
Hur tycker ni att jag ska göra????

Profile picture for user Spinoza

Om du inte vill fortsätta den dysfunktionella dansen med honom så tycker jag att du ska vara tydlig med det och säga att du inte kommer att göra det.
Kram!

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Spinoza

Jag behövde bara höra det från någon annan. Så känner jag, jag vill inte.
Det blir åter igen på hans villkor i så fall och jag tappar mark igen på min frigörelse.
Blir så less på all tid jag lägger på att ens tänka på hela historien och på honom och vad som händer honom. Det är så svårt att bara släppa och låta honom själv ta ansvar över att han hamnat där han är nu.

Sov gott?

Profile picture for user Exhale

gör för oss. Det absurda vi levt i så länge. Där snus och godisleverans tidigare varit en ångestfylld självklarhet. Så långt vi kommer här tillsammans.

I små små steg.

Tänker på dig Azalea. Du fixar även detta.

Profile picture for user Azalea

Sköterskan ringde mig idag och förklarade lite. Tydligen har det blivit en LVM anmälan på honom så det är socialtjänsten som bestämmer nu. De lämnar in till förvaltningsrätten och sen ska det tydligen tas ett beslut om det blir tvångsvård.
Herregud så mycket som kan hända under ett par dagar efter en sup period på 6 veckor. Jag har lite svårt att hänga med i slla svängar och slla beslut som ska fattas. Måste säga att allt är sjukt jobbigt just nu.
Nästa vecka måste jag skriva på om lägenheten, ovissheten om vad som händer med mannen, var hamnar han?, hur länge? Och alla sms och samtal ifrån honom som är lite snälla ibland men oftast anklagelser om att detta har hänt p g a att jag åkte hemifrån förra fredagen osv. Krav också och listor på vad jag ska köra upp med för grejer till honom och att det är bråttom, KÖR TIDIGT!!!!
Blandat med hur dum och elak jag är och att jag sagt till hans föräldrar vad som hänt var ju så jä.....a trögt och elakt gjort
Känns ibland dom om huvudet ska splittras i två delar. Försöker att leva här och göra normala saker men det är hela tiden som om halva hjärnan oroar och grunnar på hur det ska bli med honom. Det går ju för tusan inte att släppa det.
Känns lite trögt just nu ikväll

Profile picture for user Ullabulla

Om du försöker dra en skyddande hinna runt dig.
En som smeker dig snällt och säger och upprepar ord som du mår bra av.
Detta är inte hur jag vill bli tilltalad.
Jag är värd mer respekt.
Han har allt han behöver på sjukhuset.
Jag behöver inte svara.
Om du klarar att hålla en sån fasad inför dig själv och honom i kanske 30 minuter,två timmar eller något sådant där du verkligen känner att ni är två personer och han är ansvarig för sin egen situation.
då kanske lite av stressen rinner av dig och du kan andas lite.
Han försöker dra in dig i sin bubbla för han klarar nog inte att vara ensam i den.
Du blir så att säga en som han drar med sig ned i fallet.

Såklart är han förtvivlad och rädd.
Men han är ju precis i den situation han borde vara.
Omhändertagen och under vård då han inte är kapabel att ta hand om sig själv.
Försök trots det kaos du befinner dig i hitta en eller två ljuspunkter och håll fast vid dom.
Minimera kontakten med din man om du kan.
Han klarar sig.

Ditt sinne behöver också nyktra till så du kan se någorlunda klart på den situation du befinner dig i.
Och..skriv på lägenheten. Hitta en fristad oavsett hur du och din man fortsätter tillsammans.

Profile picture for user Skrållan

Jaa så klokt skrivet, Ullabulla.Så många kloka råd man får här. En kram från mig också Azalea. Hoppas du hittar styrkan att tänka på dig och att skriva dig för lägenheten. Kanske mannen får en tankeställare om du går.

Profile picture for user InteMera

Jag kan bara hålla med Ullabulla och de andra!

Han klarar sig, med tvång på sjukhus om det är det som måste till men han klarar sig. Antagligen bättre än hemma till och med, där finns ju personal som ser efter så du behöver för en gångs skull inte oroa dig!

Försök ta dig vidare för din egen skull, skriv på för lägenheten för i det skick din man befinner sig kommer samma cirkus kring hans mående, drickande eller nykterhet, krav, hot, elakheter och turvis snällhet att fortsätta i en ännu lång spiral. Orkar du verkligen stanna? Var vill du vara om ett halvår? I samma cirkel som senaste månaden eller i en ny värld på väg till tillfrisknande för din egen del? Det är du som väljer men mer av detsamma som hittills tror jag är uteslutet du vill ha mer av!

Profile picture for user Azalea

Det är så rätt det du skriver. Jag är nog en person som rycks med i karusellen och hinner inte tänka alls på när jag ska hinna andas. Det är 4 samtal minst om dagen med antingen krav om saker eller frågor som han sen blir sur över svaren. Jag engagerar mig alldeles för mycket och jag vet om att min personlighet hjälper inte till. Jag ställer alltid upp när alla vill ha hjälp och fixar och trixar åt alla.
Det är svårt att ändra gsmla vanor och jag tror att jag är en liten " push över " Vill all tid att alla andra ska ha det bra och må fint.
Har väldigt svårt att säga nej eller värdera min egentid högre. Jag ska försöka jobba på det och kanske stänga av telefonen några timmar till att börja med. En liten idé ivf.
Du får mig att tänka lite i andra banor och jag ska verkligen försöka göra verklighet av det.

Profile picture for user Azalea

Tänker verkligen att han har det allra bäst där han är. Med personal som kan och vet vad de gör.
Ska försöka lämna över ansvaret dit men det känns svårt ändå.
Som Ullabulla skrev så måste jag ta lite distans och det ska jag prova nu.innan jag går sönder helt.
Kram

Profile picture for user Sofia

Jag tycker att du jobbar jättefint och fokuserat med att ändra gamla vanor, Azalea! Det går framåt, ett steg i taget! Din personlighet är underbar - att vara omtänksam, engagerad och mån om andra är ju väldigt fina egenskaper. Samtidigt mår du nog också bra av att arbeta med att känna in dina egna behov och att sätta gränser mot personer som din partner, som bara tar din vänlighet för given och ställer krav på att du ska ställa upp på olika sätt, oavsett hur det blir för dig. Att säga nej och att värdera sin egentid är något som går att träna upp och du håller redan på ju! En klok idé att stänga av mobilen ett par timmar till att börja med. Kanske ägna den tiden åt något som du verkligen gillar, något som engagerar dig mycket, så att även tankarna på honom "stängs av" (i och för sig svårt att helt stänga av tankar, oftast bättre att låta dem vara i bakgrunden medan du riktar fokus mot något kul!).
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Azalea

Ja, det är inte så lätt att bryta gamla invanda mönster.
När jag är själv och med andra så ser jag allt väldigt klart hur jag borde göra och att jag måste sätta gränser. Att jag måste säga mej och inte ställa upp på minsta vill.
Men så fort han ringer och säger vad jag ska göra så faller jag till baka direkt i gamla spår. Det är som all tuffhet bara pyser sin kos och jag har inget försvar längre. Protesterar jag så kommer det anklagelser att jag hjälper inte till, du bara skiter i mig ellet du bara bryr dig om dig själv.
Och plötsligt kryper den där tvekan och ångesten över mig att jag är kanske sån
Så tråkigt att jag har så svårt för att stå upp för mig själv. Önskar mig mer mod.

Profile picture for user Azalea

Mannen ligger kvar på avgiftningen än, 1,5 vecka nu.inlåst.
Han är färdigbehandlad nu men förvaltningsrätten har beslutat om tvångsvård enligt LVM.
Så på onsdag är det planerat att han ska transporteras till ett behandlingshem.
Han har fortfarande inte fattat poängen med det hela.
Så sent som i förrgår tyckte han att så här kan man inte göra, bara för man råkar somna på ett tåg. - det hade ju inget med spriten att göra" . Om Jag försöker förklara att han behöver hjälp att sluta dricka och ändra sitt liv så envisas han med att han ska kunna dricka 2 glas vi på kalas som alla andra............
Det går liksom bara inte om trots att han hamnat i världens jobbigaste situation.
Nu har jag fått en sån himla ångest med över att ge honom skilsmässopapper.
Jag måste ju göra det men det känns som att sparka på en som redan ligger. Hur tusan ska jag göra????????
Han försvinner typ 60 mil bort på onsdag i upp till 6 månader. Jag vill ju inte vänta tills han kommer hem.
Fy tusan vilken beslutsångest.
Sov sött, allihop?

Profile picture for user nystart

Hej, jag har läst allt du skrivit och jag tycker förstås synd om dig. Men, ge upp honom nu. Han kommer inte kunna dricka sina 2 glas vin, om han verkligen tror det är han utom all hjälp. Se nu till så han skriver på papperna innan han åker. Och ja jag kommer från andra sidan och brottas med alkoholen, jag vet om mina problem och försöker och försöker. Din man verkar inte fatta och han verkar dricka bra mycket mer än mig. Och jag dricker mycket.

Hoppas allt löser sig för dig och all kärlek och kramar till dig.

Profile picture for user Adde

gjorde min behandling så fick en behandlingsvän sina skilsmässopapper med posten till behandlingshemmet.
Han bröt ihop totalt och det pga att han hade gått med på behandling för fruns skull inte sin egen.
Efter ett par dagar fattade han vad han gjorde där och började forska i sitt egna beroendeliv och började få upp en längtan om ett nyktert liv. De skildes iaf och han fick en extra lång behandling via halvvägshus och var med på några stormöten innan vi tappade kontakten pga många mil emellan oss.

Men...som nystart skriver : Släpp honom nu ! Han fattar ju inte alls vad som händer.
2 ggr har jag mött folk på avgiftningen som inte har en susning om vad de gör där och då är det bara kört. En man som jag delade rum med var placerad på behandlingen under hot om omedelbart avsked men efter 4 veckor var det lika tomt i huvudet på han som när han kom dit, han lever inte längre.

Du har ett eget liv att ta hand om, du är värd det !

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Azalea

Förbered dig på hans reaktioner genom att tänka ut några bra standardsvar på hans anklagelser. Gärna ganska neutrala utan anklagelser så att de inte blir en del i en pajkastning. "Jag vill inte längre", eller "Tråkigt att du känner så, men jag kommer att göra så ändå" eller något annat som känns OK för dig.
Om du spelar upp i ditt huvud hur du bemöter hans anklagelser på ett så lugnt och neutralt/vänligt sätt som möjligt några gånger, så kommer det att bli lättare för dig att säga det när det väl bli aktuellt. Och kom ihåg att andas så lugnt som möjligt under tiden du pratar med honom (eller, ja, det är ju alltid bra att andas lugnt förstås :-)) så att du håller dig så lugn som möjligt.

Släpp ditt dåliga samvete och ge honom skilsmässopapperna, det här är konsekvenser av hans dåliga beslut och handlingar!
Om han inte skriver på så kan du säga att du skickar in dem ändå. Då blir det automatiskt 6 månaders betänketid och sen behöver du anmäla igen att du vill genomföra skilsmässan i samband med att betänketiden tar slut för att skilsmässan ska gå igenom.
Kram!!!

Profile picture for user Azalea

Som svar på av nystart

Jag kämpar varje vaken timme för att göra detta på rätt sätt.
Det är bara så tungt beslut att ta även om min hjärna förstår det så här jag för mycket hjärta.
Här alltid varit en person som försöker få alla att må väl även om jag själv blir den som tappar energi av det. När någon blir hjälpt och uppskattar det så känns det underbart men i detta fallet så kostar det mig alldeles för mycket av mig själv.
Ska försöka att sträcka på mig och göra det som är rätt trots att det kommer att göra ont.
Det är starkt av dig att jobba så hårt med dig själv och jag hoppas verkligen att du mår väl och skickar dig en kram.

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Adde

Det känns som det kanske är ett bra sätt att skicka pappren till honom när han är på plats. Jag vet att det kommer att riva upp honom totalt men kanske är det bättre att göra det när vi dela har ett avstånd mellan oss och han har kommit igång med behandlingen.
Hur jag än gör så kommer han må otroligt dåligt och det finns ju egentligen inga bra tillfällen att göra det.
Det enda jag är säker på är att jag kommer inte att klara av att fortsätta vårt förhållande.
Kort sagt måste jag ge upp och rädda mig själv.
Tack för att du tar dig tid att läsa och ge mig lite sparkar där bak.
Kram

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Spinoza

Bra idé med standard svar. Jag har börjat skriva upp lite olika och lite argument eftersom jag är så dålig på mitt försvar och ramlar ner i skosulorna direkt.
Sen måste jag stänga av telefonen och stålsätta mig.
Tack fina du för allt ditt stöd och goda tips och idéer ??

Profile picture for user Azalea

Han har legat 2,5 vecka på avgiftningen. Jag har gjort övervakade besök.
Han är omhändertagen LVM.
Höll på att dö med 5,0 promille
Bil bokad till imorgon för tvångsinläggning, behandlingshem.
Snack om att det kan ta upp till 1 år innsn han kommer hem igen.

Vad tusan händer då? Jo men visst, han snackar sig varm i rättegången på förvaltningsrätten och får åka hem.
Kom just hem till huset i en taxi och är sur på mig för att jag inte verkar glad.
Frågade om han måste göra några behandlingar, men nej säger han. Det är frivilligt..........
Fy f.......n vad besviken jag är just nu. Han som nästan döp ihjäl sig och det var ju inte första gången går bara åka hem igen. Hem och ta upp ditt liv igen och jag står här som en jä...ja nöt och fattar ingenting.
Är så grymt besviken att ingen kontaktar familjen och ens ställer EN liten fråga om hur det fungerar hemma.
Han som är alkoholist står ju givetvis och ljuger sig blå in gör dom och de köper det!!!!!
Fy vad jag ruttnar ihop på hela systemet?