Antabus....

80 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Livetsliv
Mysan

Det är förhållandet till alkoholen som tyvärr styr, och beteendet som skaver nu. Bara för han börjar med antabus är nykter är han långt ifrån klar med sin "sjukdom" det är en besathetssjukdom/beteende/beroende.
Han är beroende av ruset/känslan. Du som medberoende är fortfarande beroende av att ha kontroll över honom.

Jag upplever han gjort dig väldigt illa under ert år ihop, läst du även skrivit om en annan man som också drack mycket. Dricker du själv någonsin? Eller hur kommer det sig att du fastnar vid dessa män? Det blir ett destruktivt förhållande där du låter dig styras känslomässigt över allt han gör både som onykter och nykter. Misstänksamheten o att tilliten spruckigt är helt naturlig,

Men som jag ser även andra svarat behövs det i regel mer hjälp för att ta sig ur ett aktivt beroende/beteende - förhållande till alkoholen och för dig mot alkoholisten /mannen.
Vill han inte gå behandling? Prata med andra på möten? AA ?
Kan ni iaf börja prata med varandra, vad som vore bra för er. Hur ni kommunicerar och även gör med er tid ihop? Att låta han bevisa han klarar detta utan att du misstänker allt på en gång, gör han misstag försök fatta beslutet då, hota inte, om det inte fullföljs... Återfall är dessvärre vanligt men det behöver inte betyda han inte kan börja om dagen efter om han verkligen inser han felat och bryter i tid.

Kbt är en bra behandlingsmetod om han inte vill gå en riktig behandling och lära sig om sin sjukdom. Kbt kan även vara bra för dig, som lever i nära relation till någon som skadat dig, känslomässigt... Hur du kan jobba med dig själv för att bli mer säker på vad du vill med ditt liv.

Jag tror inte allt hänger på en, utan båda två - man är två i en relation. Vill han inte ha mer hjälp, du ska gilla läget nu. Kanske du borde tänka/känna in hur ditt liv skulle kännas utan denna börda för det låter som du fortfarande lever med någon du inte vill leva med? Någon som inte möter dig, samtidigt möter inte du honom där han befinner sig. Enligt honom har han gjort det han kan just nu, men för det behöver du inte acceptera det, men du kan inte heller ställa krav på någon som inte vill mer än "vad han just gjort".

Kram på dig!

Mysan
Var ska jag börja....hur det

Var ska jag börja....hur det kommer sig jag fastnat för två likadana?
Man har roligt ihop (till att börja med), man får den sortens uppmärksamhet man behöver iaf just då....
Sen när man lyckats fatta vad det handlar om så e man redan fast....med min kille visste jag ju att viss problem funnits men kan nog mer känna mig jävligt lurad av folk som sagt att han inte hade problem längre men även av honom...sa rakt ut när vi började träffas vad jag visste om hans tidigare beteende men han sa att han till 100% inte hade problem...så blåst va jag, så här e jag idag.

Han har gått på AA möte förut, varit på nämndemansgården oxå, han anser det va skämt....detta va för ca 8år sen.

Du fråga om hur jag dricker, kan säga att det e väldigt sällan!
Tycker att va onykter är bara obekvämt, älskar kunna ta bilen utan att tänka om jag KAN/VÅGAR....
Och sen när jag sett hans drickande har det gett ännu mer avsmak mot alkohol.

Jag försöker prata med han utan att va dömande, utan att dra upp gammalt, bara velat veta hur han kände och höra så han mår bra....
Han frågar aldrig om jag mår bra, säger bara att jag e sur om jag e trött...lite tråkigt.

Du skriver att jag inte möter han där han e...tro mig jag försöker! Men han släpper inte in....

Vändningen
Knivig sits

Det luriga i det hela är att han verkar ju som det låter inte ha fått ett återfall, utan är ju faktiskt nykter nu, även om han slarvar med pillrena (medvetet eller omedvetet). Det är ju ingen garanti för någon som går på antabus att man börjar dricka bara för att man missar medicinen någon dag, men det kan också vara ett medvetet val att "råka missa" för att ge sig chansen att dricka. Det vet man ju inte som anhörig. Hur länge har han varit nykter nu som du känner till iaf?

Jag tycker att det låter som att för att du ska koppla av i det hela så är ett första steg åtminstone att han verkligen sköter sin medicinering. Det borde egentligen inte vara en speciellt stor grej för honom att ordna med doseringsask, gula lappar, påminnelse i telefonens kalenderfunktion eller vad som. Det kanske skulle få dig att kunna koppla av lite mera vad gäller den delen iaf. Den delen borde han lösa för sin egen skull inte minst, men också för er relations skull.

Sedan vet jag inte hur er relation egentligen mår, det kan nog bara ni svara på... men nog saknar jag lite mer "värme och kärlek" i det du skriver. Å då menar jag inte från dig, utan i relationen i sin helhet. Du ger intrycket av att vilja ställa upp, bry dig, kanske "ta hand om", men kanske inte får tillbaka det du hade hoppats på. Att bara få känna att man är uppskattad av sin partner är jätteviktigt i en relation.

Livetsliv
Jag förstår att du är

Jag förstår att du är besviken, ledsen och känner dig lurad. Jag kan emellanåt känna likadant men försöker rannsaka mig själv i nuläget och se varför jag stannar om det är för jag tror på det min pojkvän säger eller om det är bekvämt att ha någon trotts alla hans brister i både alkoholismen/omdömet och sitt missbruks-beteende likaså alla hans vänner jag får stå ut med när han är aktiv i sitt missbruk. Jag är själv inte från den världen, och jag har emellanåt frågat mig vad han söker i mig? Inte bara att jag är utan missbruk/beteende utan också en tjej som säger rakt ut vad jag tycker och tänker om hans vänner och om honom, visserligen möter jag honom på den nivån han befinner sig bara för att få honom förstå att han är oresonlig när alkoholen pratas som en flaska välling för småbarn. Jag dricker själv inte längre, pga jag sett tillräcklig skada vad alkohol och annat missbruk gör med människor. Jag har nog med att kontrollera mina nerver som nykter och vet att jag skulle bli galen om jag drack just pga allt dem utsatt mig för, sen när man ser hur oresonliga fulla människor är ör man glad man kan ta sig därifrån .

Jag vet att AA inte passar alla, däremot finns det andra alternativ att prata med någon. Tyvärr måste man vara öppen för förändring för att göra detta. Din pojkvän kanske inte är detta ännu. Han kanske tror/tänker han gjort sitt med antabusen. Det kommer ta tid.... Kan jag säga bara. Min pojkvän har varit nykter halva vårt förhållande. Det är det jag strävar efter. Sen var hans resa som nykter inte så jätte rolig alltid då han gick in i depression, sov mest hela dagarna, ville inte göra nått, börja slarva med antabus, sysselsättning, träning ja ALLT och sen i slutet på april kom återfallet.
Detta med att förändra sitt liv är ett jätte steg att göra, tar mycket på krafterna, och det är just detta som oftast är svårt att göra själv utan profionell hjälp o omöjligt utan egen vilja. Har man inte någon possitiv ingång i att vara nykter och hitta ny vägar som är minst lika /mer tillfredställande så hamnar man tyvärr sittandes och ältar att det var roligare förr.

Jag råder dig som andra, låt han sköta sin antabus själv. Där kommer du se om han vill... Sen kan du ta hjälp utan honom om du är öppen för det och prata med någon om hur du ska göra för att du ska må bra!

Ta makten över ditt liv är en bra bok för att komma ur spiralen där "negativ" energi råder...
Den handlar inte om alkoholism i sig utan den utgår ifrån att skaffa sig ett bättre mående/liv och den enda du kan förändra möta är dig själv. Vill du man ha dig låt han bevisa/visa det. Spring inte efter honom.. Låt han jaga dig, du har väl vart tillräckligt tydlig mot honom så han kan väl få bevisa/visa för dig ditt värde nån gång... :-) bamse stor kram till dig!

Själv ska jag och min pojkvän in nu på fm efter snart 3 månaders aktivt supande till hans drogterapeut, idag början han med dubbel dos antabus, pissa, blåsa m.m & förhoppningsvis jobba/sysselsättning så jag får några veckors semester /ledighet ... Då jag är sjukskriven även om det inte tagits någon vidare hänsyn till det, men i veckan som var fatta han att tar han inte och ser vad detta gjort med mig så är det bara att flytta ut, eventuellt slut. Jag älskar min pojkvän och hyser fortfarande kärlek men precis som för alla andra prövas mina känslor för honom och denna tid som vart har enligt hobom varit lugn men enligt mig den värsta tiden i vårt förhållande. Jag har skrivit ner hans beteende, allt som hänt, sånt vi pratat om men där jag inte nått fram till honom, för det är en del i hans kommande behandling, komma till insikt att när dem accepterar stt deras beteende är minst sagt inte okej, det är då dem kan se sanningen hur illa dem gjort omgivningen det vill säga sina anhöriga.

Mysan
Vi har inte setts på två

Vi har inte setts på två dagar, han blev sne som fan pga att jag sa om han lugna sig lite....
Igår fråga han om jag skulle med o äta hos hans föräldrar men jag mådde mindre bra och hade inte nån lust alls, skrev att han kunde ju komma inom mig innan men fick till svar att det hann han nog inte....okej, kändes ju som man betydde mycke där...

Livetsliv
Förstår din besvikelse. Du är

Förstår din besvikelse. Du är fortfarande som ett öppet sår och han bidrar inte till att du ska kunna läka utan allt ska Ske på hans villkor. Bra ändå utav dig att inte gå emot din egna lust/vilja och följa med för han frågar/ber dig. När man mår som man gör som anhörig (utgår från mig) men säkert fler som känner igen sig, så orkar man inte alltid vara bland folk oavsett om det är familj. När man känner man går på nålar, man är skör, spänd, arg inombords.

Jag vet hur svårt det är, du vill gärna va med honom men samtidigt ta avstånd för du känner dig fortfarande kränkt av hans agerande.
Vad sägs om att göra saker för din egen skull? Bortse från honom lite? Vad får dig att må bra? Intressen? Skriva om honom? Skriva om dig själv? Skriva ner sina tankar är bra, för att sedan återgå och reflektera hur du mådde då, nu.

Sätt upp mål för dig själv - det kommer hjälpa dig att frisätta dig från hans fasthållna grep om att störa dig i ditt mående, man går ner sig som medberoende och blir väldigt skör, värsta är att man ofta tar allt personligt och det är svårt att förlåta när man känner sig värdelös /ej av värde/betydande. Be honom inte komma till dig, låt han förstå Att han bör komma till dig, nå dig på din nivå, inse vilken fin kvinna han har, som bara velat hjälpa honom., som vill leva väl och inte under hans förutsättningar... Man är två i en relation och det är upp till båda att ge och ta och även acceptera varandra. Jag tror din man går på knogar just nu därför tar han åt sig av allt oavsett om det är välment, han kan inte kontrollera sina känslor, han är van vid att varva ner med alkohol...därför kan han vara studsig/stressad och vet inte hur han ska hantera det. Han behöver inse det djälv tyvärr.. Men nån dag kanske du kan nå honom, men iakta honom innan se om du når fram till honom och föreslå att man kan få hjälp med att förändra sina tankar och sitt liv bara genom frågor man själv får svara på, sen leva upp till.. Men det är svårt - vi är alla olika mottagliga för hjälp. För en tid sedan var min pojkvän i förnekelsefas och trodde han bara kan sluta dricka när han börjar jobba/sysselsättning, men sen så kom det som jag väntat på, han inser att fallet inte alls är så enkelt. Det är mycket att jobba med, om han behöver ytterligare en behandling g /behandlingshem återstår att se. Vi har 12 stegs böckerna hemma, man ska arbeta med. Han går på möten AA och NA när han är fokuserad på nykter/drogfrihet , han är långt ifrån troende och bortser från allt om frälsning/Gud osv. Utan han går ditt och delger, lyssnar o arbetar med sig själv. Ingen ide att gå på möten och vara falsk & gå och dricka efteråt därav har han haft avbrott från detta dessa månader då han inte varit redo. Han vet dock han kan vara nykter, han var det i 8 månader och det är det längsta sen tonåren. Då har han ändå bott på behandlingshem o inte ens då var han ren dem halvåren, dem åren vi varit ihop har han gått öppen behandling och alltså bott hemma, varit där 4 dagar i veckan och jobbat i gruppverksamhet med andra alkoholister/narkomaner för att bli av med sitt missbruk, detta pågår under 7 veckor följt av 1 års eftervård 1 em i veckan.

Här om dagen spydde jag när min pojkvän sa att 4% av alla håller sig rena, utan återfall.
Efteråt förstog han inte först hur det stack i mina öron och ögon. Men sen kommer svaret, förstå jag vill vara en av dem procenten, även om jag vet det är tufft. Sen har jag samtidigt hört så mycket om återfall och hur vanliga dem är, att dem kan komma närsomhelst men som oftast i början, men det finns dem som får sina efter några år. Men desto längre tid man är nykter desto större motstånd blir det.

Min pojkvän vill jag ska ha tillit till honom, jag svarar att den får du givetvis bygga tillbaka för just nu finns den minemalt. Han blir små arg och säger jag måste tro honom, han var nykter 8 månader. Mitt svar var o är, jag är jätte stolt för det du klara av men jag kräver faktis mer av dig hädanefter för annars så blir du viktigare än mig och så ska det inte vara i mitt liv. Det är jätte svårt,för vi lever ju alla så oöika liv även om man ser tecken och saker som påminner om varandra.

Jag säger inte till dig vad du ska göra, men jag råder dig att fokusera på dig, det som gör dig glad, behöver han dig, saknar dig och din kärlek och vet vad som krävs för att förtjäna den kommer han komma till dig, lyssna på dig och bry sig om dig - om inte så finns det garanterat andra som gör detta och det kommer du få uppleva när du öppnar upp fin värld som du har runt dig (förutom han och hans ego)!

Vändningen
Livetsliv

Tycker mig se riktigt bra saker skrivna här, inte minst med tanke på att du absolut har erfarenhet.
Gillade skarpt att du skriver ner och bokför det du får uppleva, som en dagbok... oj vad det kommer slå hårt, men för en god anledning.
Mycket bra fråga som livetsliv kom med där också till dig Mysan; om du bortser från din karl - gör du andra roliga saker för dig själv, så att du mår gott?

Mycket väl skrivet överlag livetsliv, särskilt sista inlägget. Tumme upp.

aeromagnus
Svårt

Ja för att alkoholism inte är en allmänt vedertagen sjukdom hos alla. Många tycker att alkoholism inte är en sjukdom utan det är bara att sluta dricka. Brukar skratta lite åt dom för de vet inte vad de pratar om. Jag brukar då ta upp HIV. Det är väl ingen sjukdom det är ju bara att inte doppa den utan leva i celibat. Lite off topic kanske :) Att dricka idag är normalt beteende fast det borde vara onormalt. Alla vill vara normala och klara att dricka. Därför tror jag det är så svårt för alkoholister att erkänna sin sjukdom/problem. Nu ska jag vara brutalt ärlig. >Din kille har en så djup förnekelse och tar enbart antabusen för att det ska se snyggt ut. Så gjorde nämligen jag. Härdade ut det första halvåret. Tre veckor efter uppehållet tog jag en suparperiod. Ska inte säga så om din kille men hans beteende är en kopia av mitt. När jag vaknade upp i fyllecell andra gången. Jag var livrädd, viste inte v ar jag var. Gapade och skrek. Klockan 4 släppte de ut mig. Lommade hem till hotellet. Körkortsutredning efter två lob på ett år. Det fick mig att tänka om. Nu blev det ingen körkortsutredning men jag var jävligt spak. Tyvärr måste det ibland hända hemska saker för att man ska vakna upp.

Styrkekramar

Mysan
Tack för alla fina och

Tack för alla fina och brutalt ärliga svar!
aeromagnus, du satte ord på vad jag känner och uppfattar min kille...exakt så känns det!
Jag vet att om jag inte dansar efter hans pipa, om han pga mig tycker synd om sig så e det flaskan igen!
Jag e väl just nu på stadiet då jag inte vet om jag vill el orkar ta det, även om jag VET att det är hans val...och visst älskar jag honom på ett sätt, väldigt mycke...men när det handlar om att det e på hans vilkor, passar det inte så kan drt va slut....då undrar man ju hur starka e hans känslor för mig? Egentligen?

Han har ett stort behov av uppmärksamhet, får han inte min så e det min hunds han pockar på.
Det e skitjobbigt, hon har honom som en leksak...tar honom aldrig på allvar o han fixar inte när hon går igång på högre varv...hon e fyra och en halv månad.
Har aldrig låtit han träffa henne onykter el bakis, hon e min och vet var tryggheten är, hos sin matte.
Uppfattar honom som svartsjuk över att hon föredrar mig framför honom.
Jag e en djur människa, förstår nog dom bättre än människor många gånger, dom ljuger aldrig, man får villkorslös kärlek...har häst katter och min tax.
Han gillar inte katter, dom hårar ju ner....ja men dom spyr inte pga sprit o sen finns dammsugare!
E en social person, lätt att prata med folk som är okända, har jag ofta nytta av på mitt jobb.
Är inte konflikträdd men lärt mig med åren vilka fighter som e värda att ta.
Sån e jag, han säger ofta hur mycke jag betyder för honom, att jag inte vet hur mycke han älskar mig....har svårt att tro på det, på sitt sätt kanske han gör det, men inte alla gånger så som jag skulle behöva va älskad.
Har varit hos psykolog två gånger, hon ställde mig frågan om jag trodde han stod pall om jag behöver hjälp nån gång....svarade att jag vet inte, känns inte så.

Mitt x som även han drack förmycke (iaf enl mig) hotade att låta nån banka in pannbenet på min nuvarande så polisanmälde jag, berättade för min kille att jag gjort det och fick till svar att det e väl inget att böla för....
Berättade då bara om anmälan inget om pannbenet...till saken hör att mitt x hade betalt 16000kr för att få en misshandel utförd innan fick jag höra.
Sparade den infon till för en vecka sen o berättade för min kille då.
Men ja, jag vet inte...har alltid ansett att vissa hamnar lättare i bekymmer än andra, räkna väl inte med att va en av dom djälv.

Livetsliv
Tack vändningen

Jag försöker hjälpa med det jag kan... Men var och en måste verkligen vara mottaglig för det, jag har personligen kraschat och levt ett personligt katastrofalt liv, och levt den senare tiden under stress och press,.. Jag vet att det inte gjort gott för min hälsa och jag försöker tänka i dem banorna som jag själv föreslår Andra att tänka på sig själva och inte låta ens medberoende bli ens sätt att leva på, utan frisätta sig att vi är egna individer och bör få andas frisk luft och återhämta oss från det vi genomgår, detta gäller även alkoholisten som ej är van vid frisk luft. Något som är vanligt i missbruk/alkohol bland annat är att dem blir sjuka, ofta och lättare när dem slutar dricka/missbruka.... Just för dem låter kroppen andas... Giftet ska ut på ett eller annat sätt.

Jag är långt ifrån klar med min egen resa men jag är på väg och väldigt bestämd att inte låta detta missbrukande bli en livstil i mitt liv, måhända i min pojkvän om han nu inte föregår med gott exempel och är färdig denna gången, men jag ska inte missbrukas något mer, för det är just vad jag blivit och just vad man som närstående blir,..

Till dig mysan, låter det som din kille inte bemöter dig och dina faror, ni är inte på samma plan. Jag tror rent av han inte accepterat fullt ut än, angående ditt ex som hotar och din nuvarande som inte värkar bry sig är svåRt? Det där är en man to man grej, endel tar det allvarligt andra tror dem är oövervinneliga och förstår inte allvaret....
Han är säkert avensjuk på din relation till dina djur, han måste hitta något på dig att skylla på.. Om du förstår mig rätt... Kasta skit i sitt egna glashus, bara det att du ger kärlek han ger motsatsen.. Det är först när han visar dig genuin kärlek du vackert kommer ta emot den, genom att ge sig på dig hjälper ju ingen... Allra minst sig själv. Men jag tror du måste låta han få begå sina misstag själv ... Sina fel... Välja sin väg för att se om han går med dig eller glider åt vid nån avfart. Om du inte redan bestämt dig om hur du vill ha det, vill du inte ha honom för den han nu är, och kommer vara ett bra tag till får du nog ta och åka till honom och ta ett samtal öga mot öga och berätta... Kanske behöver du ha en paus. Lämna tillbaka hans nyckel och få din... Lägg tid på dig, känn in om du lever det livet du vill leva? Känn om det bara är han som hindrar dig? Eller om det är du själv... Finns inget som är lätt i detta, jag tänker på dig och upplever att du blir vilsen i hur du ska vara mot honom, och då ingen här egentligen har en aning hur han är så är det svårt att veta hur du ska finns dig i honom. Tror du att du kan komma över det du fått genomgå när han drack? Eller påminns fu av det dagligen, i hans närvaro? Är det däråt du inte vill vara honom för nära? Skrämmer han dig? Är han en ensamvarg? Håller inne på känslor. Kram på dig!

Mysan
Och där kom det...

Återfallet....nykter prick fem veckor
Varit på bolaget idag, vi har inte setts sen i lördags morse.
Han tog antabus i fredags, ljög om att han tagit igår och idag, ljög för sim mamma om att jag skulle ge dom, ljög för mig om att hon gett dom...
Nu måste det va nog, nu måste jag hålla vad jag sagt...att det e slut.
Känns som en lättnad tyvärr, lättnad att min magkänsla inte ljög, lättnad att jag slapp vänta i månader på detta.

Livetsliv
Tråkigt att läsa men ändå att

Tråkigt att läsa men ändå att din magkänsla fanns där och du fångas upp i det nu och känner det får vara nog nu är possitivt för dig.

Ledsamt du ej hann prata med honom, även om jag nu inte tror det hade hjälpt. Han har inte fullt ut accepterat att förändras och tycker han har all rätt till det han gör, precis som du med all rätt inte kan finna dig i detta!

All styrka och lyckönskningar till att du ska få ett bättre mående och inte behöva bördas över detta, man kan inte på en handvändning glömma det som hänt men ta lärdom av det, och du ser tydligt vad du inte behöver/vill ha, orka strida med.

Kram på dig mysan! Fortsätt skriv om det hjälper dig!

aeromagnus
Suck

Trist att behöva säga, vad var det jag sa. Nu vet du ju iaf

Mysan
Nu kommer det komma en tid

Nu kommer det komma en tid med fula elaka sms, redan fått några ikväll...
Just nu hatar han allt och alla och är mästarnas mästare i hela världen.
Kommer köra dit och hämta mina saker...min nyckel...men det blir imorgon bitti.
Helst innan han hunnit till bolaget, han är inte trevlig när han får mer sprit i sig.
Ja aeromagnus, du hade rätt, detta hade han planerat i veckor....det som gör mest ont är att jag hade rätt, min magkänsla hade rätt...
Inte att han super i sig utan dom fortsatta lögnerna...aldrig kunna känna tillit...
Jag måste mena allvar nu, det måste ta ett slut nu, om inte för han så för mig.
E 40 år och har halva livet kvar...då kan man ha det bättre än såhär.

Vändningen
Du kan absolut ha det bättre än sådär...

På flera plan känns det som, inte bara med A, utan relationsmässigt också.... supertråkigt att höra om återfallet, både för din skull och för hans egen skull. Precis som aeromagnus har sniffat sig till lite, så är inte hans vilja tillräckligt stark för att bli frisk. Nu fick du ett facit i varje fall och det är trots allt på ett sätt "skönt" att åtminstone få veta och inte behöva gå och tvivla, misstänka eller fundera.

Strunta i smsen, eller svara inte på dem om du absolut inte måste.
All tanke och kramar till dig Mysan.

Mysan
Ja det e skönt...men destu

Ja det e skönt...men destu fler minuter som passerar så e det sorgligt oxå...sorgligt att en människa inte tar vara på sig bättre, ser möjligheterna nykterhet ger och möjligheter med att han sa upp sig, att kunna börja om med blankt papper som nykter ihop med människor som inte vet vem han e el har förutfattade meningar...iaf inte från början.

Sorgligt att jag måste stå till vad jag sagt, gör ont men jag måste...e starkare än detta men inte stark nog att trampas på el bli ljugen för.
Hatar lögner....

melina
styrka...

Å kram.
Du är värd mer. Värd att få ärlighet....viktigast av allt!
Kram

melina
styrka...

Å kram.
Du är värd mer. Värd att få ärlighet....viktigast av allt!
Kram

Mysan
Visst förtjänar jag och alla

Visst förtjänar jag och alla andra här på forumet bättre...medberoende som beroende.
Men det känns tomt, skrev igår att jag skulle hämta mina saker idag, blir inte så idag...orkar inte ta i det idag.
Tyvärr med risk att han slängt allt i soptunnan, det har hänt förut...men jag känner inte för att se han idag.
Detta är en känsla av obehag, att veta att jag MÅSTE hålla vad jag sagt, höra att nån förlorat allt (pga han sa upp sig från jobb, sen har han jävla massa pengar så han klarar sig iaf), höra hur nån säger att man skiter i dom, att han lika gärna kan hänga sig....

En dag i taget tar jag...

aeromagnus
Du har hela livet framför dig

Du får tänka så. Du kommer ssörja ett tag. Lägga skulden på dig mm mm. Dessa tankar försvinner och du kommer säkerligen hitta en annan kille/partner. Jag tycker att när du hämtar dina saker att du tar med dig en kompis eller så om han nu blir elak när man druckit kam man ju bli lite aggressiv också.

Mysan
Hoppas jag tar mig dit

Hoppas jag tar mig dit imorgon, blir inte bättre av att dra på det....

Hur e livet för dig idag aeromagnus...., med fru och hus...
Trivs du med ditt liv?

aeromagnus
Jodå

Efter tre ganska så vidriga år med hus alkohol bilkrångel mm så har väl det värsta löst sig tror jag. Jag är ju en skeptisk pessimist. Ser jävelskap i allt :) Jag mår bra, inget direkt sug men äter ju antabus än. Ska sluta när burken är tom. Jag har mina svackor ibland där jag bara vill gå under jord men det går över ganska så snabbt. Jag är nykter iaf och planerar att vara det ett tag framöver. Tackar som frågar. Men du ta med dig någon imorgon när du hämtar dina saker. Hur är det själv nu Mysan?

Mysan
Jo det e okej....har inte

Jo det e okej....har inte hört av han på hela dagen...en morsa som tror hon vet vad jag vill och inte vill o mest lägger orden i min mun känns det som...
Det gör inget bättre....
Men det e okej, har bestämt mig att jag verken vill el kan leva som han lever och kommer därmed stå vid mitt beslut.
Men ja, det känns jävligt tråkigt.
Men han får själv bestämma, han valde själv köra till systemet, valde själv att ljuga....

Jag bad honom att om han fick sug efter att dricka igen, att han skulle säga det så kunde vi hjälpas åt, prata om det....men han valde att göra såhär.
När jag ba med han hos hans läkare senast så fick han även en pilla mot suget men påstod att den gjorde honom yr och trött så den slutade han med.
Idag undrar jag om det oxå bara var snack...att han redan från början bara gjorde vad som förväntades av han just då, dvs tog sina piller för syns skull.
Men visst e jag ledsen, vet inte riktigt över vad just nu men inte e man glad.
Pratade med hans mamma tidigare idag och han har ju varit på massa behandlingar förutom nämndemansgården...roligt man får reda på det nu.
Han har haft samma chef som jag har nu, han sa till mig att varför skulle han ändra sig nu när han valt inte göra så innan....sant men nog trodde man att viljan fanns där.

Känns lite rörigt i huvet men i övrigt mår jag bra.

melina
kram

Kram på dig mysa.
Nä det är nog inte lätt nånstans.
Men nånstans får man väl se om sitt luv å se framåt. Hoppas du kan det snart.
Men samtidigt ge dig tid att sörja å va arg.
Kram igen.
Å håller med aeromagnus, ta med dig någon, gå inte dit själv! !!

Mysan
Hämtat mina saker idag..

Hämtat mina saker idag...känner sig som att sparka på nån som redan ligger i graven.
Han va full, spytt ner en matta vid soffan...luktade spya i hela huset.
Bad honom att han skulle följa med och få hjälp men icke!!!! Över hans döda kropp.

Han va inte aggressiv, mest ledsen. Bad mig komma ut igen men jag sa nej, att detta inte e nån bra miljö för min hund att vistas i.

Tar det allvarliga snacket när och om han nyktrar till, inte länt idag men har tagit alla mina saker ink min nyckel.

Ringde hans läkare för hjälp men inte hört ngt än...snart en timme sen...
Ringde hans föräldrar men dom svarar inte...man känner sig jävligt ensam i detta.
Få som förstår hur man känner, att man inte kan säga till nån att jag vill aldrig se dig igen, att man inte förmår att sänka nån till botten av en djup avgrund.
Eller så e det bara i mitt huvud jag tror jag skulle sänka han, kanske sänker mer om jag inte gör just det....sänker han.

Har i alla fall hämtat mina saker, ett steg i rätt riktning för mig....hoppas jag.
Kram till alla er

Mysan
Hans läkare ringde mig....sa

Hans läkare ringde mig....sa att där fanns ingen motivation att sluta dricka.
Att jag gjort rätt som tog mina saker och står för vad jag sagt....kändes skönt.
Att jag gjort mer än vad många andra skulle gjort och mer än vad som kan begäras av någon.

melina
du har gjort rätt...

Så rätt!!
Strongt å starkt gjort.
Klappa på dig själv, du satte dig först.
Bra!
Kraaam!

aeromagnus
Bra gjort

Du har gjort precis rätt, allt rätt och du kan inte göra mer. Valet ligger hos han. Han måste inse och det kan ALDRIG, ALDRIG du ändra på. Nu måste du ägna tid åt att ta hand om dig. Svara inte på sms, meddelanden från ahn. Kan vara väldigt lätt att fastna mer i medberoende.

Mysan
Tack aeromagnus!

Tack aeromagnus!
Du har hjälpt mig mycke....alla andra oxå men att höra/läsa vad någon som själv tagit sig från spriten säger /skriver har varit bra för mig.

Kommer nog fortsätta skriva ibland, definitivt läsa här.
Kram till er alla....

Mysan
Hans svar när jag fråga

Hans svar när jag fråga varför han körde till bolaget var att han ville se om han kunde dricka trots antabusen....och jodå, visst funka det....

Sidor